Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Film, Personligt, TV, tagged 4:3, arbeterska, överarmar, badrum, bädda rent, Berit Hård, bil, blåa vindruvor, bombarderad med ord, brista, den som spar hon har, dotter, dråplig situation, dusch, duschrum, en karta självhäftande dämpningskuddar, en ren kropp, ett glas vin, fastna, Fällan, februari, fel jacka, figursydd, fikabröd, fikonmarmelad, fordon, frysrätter, gammal, gapflabb, garderobsdörr, gångjärn, godis, godispåse, gofika, helg, heterosexig, ikon, Instagram, intresse, jobbig, kall morgon, kex, kolsvart, kränga på mig, Kung Liljekonvalje av dungen, kusin, kvinnojacka, laga mat, lakan, läskig, lördag, lördagsgodis, livet, lunch, lust, lyhördhet, lyx, mamma, manus, Maria Lang, måla, Mårran, mejsel, middag, minus nio kilo, moster, nöd, normalt, ork, ostindiska kaffekoppar, ostrester, pappa, plinga på, postbox, rea, Retrolyckan, rodna, rolig, roliga saker, rostat bröd, sällskap vid middagsbordet, sång, söndag, skåpslucka, skjutsa, skratta, skriva, skura, slipa fötter, smörja in, snacks, snäll, solig, somna om, spänd, stänga för hårt, Stor, svåra saker, telefoni, toa, Toffelkropp, tokskratta, torftigt, Tove Jansson, trött, TV4, tvätta håret, tvättmaskin, understatement, Unni Drougge, ute på vift, utlottning, vakna, vardagar, vilodag, vin, Wordfeud, yoghurt on 28 februari 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om andra halvan av helgen.
Rean på mitt manus fortsätter. Här är en titt på sidan… 69, tror jag.
Livet må vara torftigt på vissa sätt, men jag lider ingen nöd som en del andra människor gör. Dessutom skulle många säga att mitt liv inte ens är lite torftigt. Fästmön tycker att jag ska sluta skriva manus om jobbiga och svåra saker jag har varit med om och i stället skriva om de roliga saker vi har gjort. (Hon kanske har rätt. Mitt manus är fortfarande på rea och intresset är… ja, gissa…) Anna är den som kan få mig att tokskratta när livet är kolsvart. Senast igår i bilen skrattade jag så att jag egentligen borde ha stannat mitt fordon och skrattat färdigt. I morse uppstod en annan dråplig situation. Somliga skulle arbeta och jag skulle vara snäll och skjutsa min kära arbeterska denna kalla morgon i februari (-6,2 grader). Men jag var trött. Jag var så trött att jag tog fel jacka och började kränga på mig. Den fastnade redan vid överarmarna. Då brast det för Anna – det vill säga hon brast ut i gapflabb: jag hade ju tagit hennes… ”kvinnojacka” (figursydd och så) och sånt passar inte alls på en Toffelkropp, nio kilo minus till trots.
Lördagskvällens vin, en Caldora multepulciano dabruzzo från 2003.
De nio kilona minus… Ja jag kanske ska kommentera dem. Jag kör verkligen ingen diet, men om jag ska likna det hela vid nånting får det väl bli 4:3. Under fyra dar i veckan äter jag inget godis, fikabröd, snacks och sånt, nåt som jag tillåter mig de andra tre dagarna i veckan. På vardagar äter jag rätt torftiga frysrätter till lunch och rostat bröd eller yoghurt till middag. Lördagar och söndagar försöker uppbringa ork och lust att laga mat. Låt oss säga att det är betydligt roligare (understatement) att laga mat och dricka en flaska gammalt, gott vin när en har sällskap vid middagsbordet.
Min söndag… resten av helgen… Efter morgonens utflykt lyckades jag somna om och vaknade strax före nio av att en av mina Wordfeudmotspelare gjorde ett drag samtidigt som nån i huset stängde en skåpslucka eller en garderobsdörr hårt. Eller hårt och hårt… Det är väl normalt enligt deras standard. Personligen anser jag att det är fel på samtliga gångjärn i deras skåpsluckor och garderobsdörrar – de är för hårt spända. Lyhördheten kan jag inte göra nåt åt och inte heller kan jag plinga på med en mejsel i handen. Däremot funderar jag på att lämna en karta med små självhäftande dämpningskuddar i deras postbox. Jag är nämligen ganska säker på exakt vems gångjärn som är för spända.
Det är soligt idag också, så jag är inne. Jag känner mig som den stora och läskiga Tove Jansson-Mårran och jag vill inte visa mig offentligt. Jag har i stället ägnat mig en stund åt Berit Hård. Det är en både rolig och heterosexig tredje och sista del som Unni Drougge har skrivit om henne! Alltså jag ömsom skrattar, ömsom rodnar.
Jag deltog i en utlottning på Instagram i morse, hos @retrolyckan. Det tycker jag att du också ska göra, för du har möjligheten att vinna två fina ostindiska kaffekoppar. Tävlingen pågår fram till klockan 21 i kväll – vilket ju är perfekt tajming. Då sänder TV4 nämligen Maria Langs Kung Liljekonvalje av dungen. Jag har visserligen sett både den gamla och den nya filmen och självklart läst boken, men jag tänker titta ändå – och äta godis. Den som spar hon har… Det vill säga hon hade så mycket lördagsgodis kvar från förra helgen att hon inte mäktade påbörja gårdagens inhandlade godispåse. Eh… ja…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Renbäddat med ord. Ikonen ovanför sängen har pappas moster Tron (Vera) målat.
Efter instagrammande och lässtund rev jag ut lakanen ur sängen, sparkade igång en maskin tvätt och bäddade rent. Nån nytta måste en göra även på vilodagen. Rena lakan kräver förstås en ren kropp också. Jag skurade av lite badrummet och i duschrummet/toan innan jag tog en skön dusch, tvättade håret, slipade fötter, smorde in mig… Söndagslyx och absolut inte torftigt.
Minst en gång varje helg telefonerar jag med lilla mamma. Idag ringde jag på eftermiddagen och vi pratade i nästan 52 minuter. Det vill säga mamma pratade 50 minuter och jag två. Men jag vet hur det är när det inte finns nån att prata med om dagarna. Då blir den som sen hör av sig bombarderad med ord. Det är ju lite tur att mamma har en och annan go kusin som ringer ibland och att mamma har en dotter som också hör av sig. För egen del vågar jag inte tänka på vad som händer när jag blir gammal. Om jag nu blir gammal.
Jag har varit ute på vift en stund på seneftermiddagen/kvällen. Trött, trött, trött ska jag nu sätta mig och äta lite söndagsmiddag, en middag som består av ostrester, kex, fikonmarmelad, ett glas vin och nyinköpta, blåa vindruvor (20 kronor för en ask). Berit Hård gör mig sällskap fram till klockan 21 när Maria Lang tar vid. Sen ska jag krypa ner mellan rena lakan…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, TV, tagged alkohol, antikvitera, arbeterska, avnjuta, äta salt, öl, balkong, bonusmorsa, bröd, Cecelia Ahern, chips, citronmuffins, crème de la crème, dricka vatten, Ett fall för Vera, färsk, förkväll, förtjust, fest, fredag, ganska små barn, gatan, glad, glad och tacksam, grädde på moset, huvud, ICA Supermarket Solen, inte råd, köpa glasögon, klockslag, klumpverk, kvällskaffe, kycklingchorizo, läsa, litteratur, Livsmedelsverket, ljudnivå, lokal, lugn, meningslöst, Metro, middag, mola, nervositet, nyttig, ont, ont i huvet, optiker, piller, pussas, räksallad, sällskap, seriöst, sol, stress, svar, tidsinställt inlägg, toffelklädda fötter, torsdag, trolig ängel, undersökning, uppmärksamhet, Vaksala torg, vatten, värme, vila, vuxna on 22 augusti 2015|
6 Comments »
Ett rätt gnälligt inlägg.
Det har läst om toffelklädda fötter.
Det har ont i huvet. Det har haft ont i huvet sen torsdag eftermiddag. Nu är det lördag morgon. Det trodde det handlade om nervositet, stress och värme. Det har ätit salt, druckit vatten och till och med tagit piller. Det molar svagt i Dets huvud ändå. Och så har Det läst en bok om toffelklädda fötter, blivit förtjust över en trolig ängel och försökt att vila. Samt, som grädde på moset, nej, crème de la crème – pussats lite med Fästmön igår. Inget funkar, inget hjälper.
Det lovar, fredagen blev lugn, Det vilade mycket. Det tog bara en tur ut till Förorten med arbeterskan. In en sväng på ICA Solen – Det ville ha nåt gott, det var ju ändå fredag. Det slutade med att Det köpte räksallad till sin kycklingchorizomiddag och små, färska citronmuffins till kvällskaffet. En (1) öl till maten. Das Klumpwerk (kopfweh) ist aber immer da.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Det har ett huvud, men inga barn.
En stund på ballen* medan solen gick ner. Lugn förkväll, men fest i lokalen. Ljudnivån ökade gradvis med klockslagen. En får vara glad att det inte finns nåt vatten här i närheten, för di deltagande vuxne ägnade inte mycket uppmärksamhet åt sina ganska små barn. Men det får en sån som Det inte tycka nåt om, Det har ju inga barn själv, är bara bonusmorsa till fyra (4).
Det läste också om en undersökning om chips utförd av Metro med syfte att kartlägga de minst och de mest nyttiga (!) chipsen. Är det nåt nyttigt i chips??? I undersökningen har Metro dragit in experter från Livsmedelsverket. Men asså, seriöst… Det avnjuter sina citronmuffins som håller sig lika färska hur länge som helst på grund av nåt de har i sig… Det tycker inte att kvällskaffe är kvällskaffe utan nåt till, ungefär som Vera, som höll Det sällskap en stund på fredagskvällen.
Idag försöker Det ta sig ner till Vaksala torg för att antikvitera. Egentligen borde Det ta sig till nån optiker, men det vore ganska meningslöst eftersom Det inte har råd att köpa glasögon. Det får i stället vara glad och tacksam att veta att Det har ett huvud, den enda fördelen med huvudvärk.
Och var har DU ont nånstans??? (Det här är ett tidsinställt inlägg, så svar kan dröja från mig!)
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged Almedalen har fallit, arbeterska, avhugget, bildspel, bjuda på, blessed, bok, bullar, chokladask, favoritgodis, föranleda fråga, förvarna, flabben, fredag, glappa, goda vänner, grädde på moset, grill, härlig, hemväg, hinna, införskaffas, jobb, jobbärende, julklapp, kaffe, köksbänk, klippa håret, litteratur, möbel, mera matigt, midsommarfirande, påse, plinga på dörren, prata, publicera, recension, rubrik, samtal, skjutsa, skriva, släktingar, släpa med sig godsaker, telefoni, titta, trampa hem, träningsvärk i käften, tyst, urgoda, vila truten on 16 juni 2015|
6 Comments »
Ett inlägg om GODA vänner och släktingar – med betoning på GODA. Och en sån som jag, som bara pratar…
Det var länge sen jag pratade som jag gjorde igår! Jisses, jag tror jag har fått träningsvärk i käften och måste vila den alldeles idag. Med kort varsel blev det bestämt att vännen A skulle svänga förbi på hemvägen från jobbet för att titta på en möbel. Nåt att bjuda på hann jag inte fundera ut, men kaffe finns ju alltid.
Och så har du ju den där chokladasken som du fick i julklapp, den där som du öppnade häromdan!
påminde mig Fästmön. Ja, jo, men jag tänkte att A kanske behövde äta nåt mera matigt efter jobbet. Hur det nu än var, så hanns inget införskaffas. Anna kom på ett jobbärende som behövde utföras innan hon började gårdagens arbetspass, så jag skjutsade.
Under tiden hade mammakusinen B telefonerat, men när jag kom hem igen behövde jag skriva en recension av en spännande, ny bok. Först. Sen skulle ju A komma. Och på kvällen skulle jag ringa B. Planerade jag.
Jag hade precis klickat Publicera när telefonen ringde. Det var mammakusinen B igen. Jag förvarnade om att jag skulle bli tvungen att avbryta strax. Vi hann prata i nio minuter innan det plingade på dörren. Eller vi och vi… det var mammakusinen B som ringde, men jag som pratade.
A blev insläppt och medan jag satte på kaffet slängde A upp TVÅ påsar på köksbänken. Den ena var till oss båda, den andra bara till mig. Och det var detta som föranledde frågan i rubriken till det här inlägget! Har du också så här GODA vänner? Alltså vänner, som släpar med sig godsaker – se bildspelet!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Sen babblade vi (läs: jag) i ett par timmar innan jag lät den stackars arbeterskan trampa hem till sitt. Det blev väldigt tyst här och dessutom kändes samtalet med mammakusinen B tidigare på eftermiddagen väldigt avhugget. Så jag ringde upp och vi pratade i en halvtimme eller så. Hon är så härlig att prata med!!!
Som grädde på moset blev jag bjuden på midsommarfirande med kaffe och grillning på fredag. I am blessed with such friends!
Idag vilar jag truten – i alla fall tills i kväll när jag ska få håret klippt av M. Då lär det vara dags igen för flabben att glappa…
Kan ju inte låta bli att fråga om DU har såna GODA vänner som jag??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan och berätta!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, TV, Vänner, tagged alkohol, arbeterska, avundsjuka, Åhléns, ärende, ärenden, ögonfrans, öl, bokbäraren, Bokus, buss, busskur, Cervera, då och nu, dränka mina sorger, drömmar, eftermiddag, en bal på slottet, en kopp kaffe, En man som heter Ove, en riktigt bra bok, engelska, falska kakor, färg, förbättrad attityd, före detta kollega, författargata, förhoppningar, förr i tiden, förtjusning, flamsmaja, fnysa, ful, fynd, gatlyktor, gå i kras, gå sönder, göra ont inuti, glad, gråta, gudomligt gott, handla mat, hasa fram, hållplats, hår, heart to heart, Hello Kitty, hemma, Inte önskvärd, inte nån favoritdag, Kafferummet Storken, kärlek, knycka på nacken, kycklingspett, Laurie R. King, läsa, lördag, lösenskyddat inlägg, litteratur, livet, marshimmel, minimal, mobiltelefoni, Myrorna, Night Work, orange rules, passagerare, person, present, promenad, resa, ryggsäck, sabba, samtal, selfie, selfiflams, självklart, skönlitteratur, skita i, skratta, skrika, skutta, små moln, sms, sol, Soul Food, spänna ögonen i, stå pall, stekpanna, stil, stirkt konfidentiella, Stora Torget, svepa in i affären, synd, tappa kontakten, tisdag, trappor, trashank, träff, trimma, Troll, tu-kvinna-hand, var sak har sin tid, välbehövligt, välgrillat, Veckans brott, visas upp offentligt on 25 mars 2015|
10 Comments »
Ett tu-kvinna-hand-inlägg.
Gårdagen började som en helt vanlig tisdag, det vill säga inte nån favoritdag för min del. Men just som jag var ute en tur för att handla mat fick jag ett sms som gladde mig mycket. I slutet av förra året gav jag bort en bok i present till en kär gammal vän. Nu hade hon börjat läsa den – och både grät och skrattade under läsningen. DET är en riktigt bra bok, eller hur?! Vilken bok det handlar om? En man som heter Ove.
Jag hade flera ärenden inne i stan igår. Tog därför bussen in. Det gick bra, inte många passagerare ombord och bara en person som envisades med att skrika i sin mobiltelefon. H*n fick tre samtal under den tio minuter långa resan. Jag fick inget.
Mitt första ärende var att få håret trimmat. (Selfie kommer i lösenskyddat inlägg under eftermiddagen – jag är för ful för att visas upp offentligt.) M fick också glo lite i min rygga och hittade en bok som passade. Resten lämnade jag in hos Myrorna på Kungsängsgatan. Men däremellan stämde jag träff med Fästmön. Det gick inte så bra att ses utanför Åhléns, för Åhléns är sig inte likt numera. Vi möttes därför i en busskur på Stora torget. En kopp kaffe behövde arbeterskan (<== Anna) och jag (<== bokbäraren), så vi skuttade uppför trapporna till min vän greken på Kafferummet Storken. Där noterade jag till min förtjusning (?) att vi satt i likadana stolar som jag har en av, fast i annan färg, hemma!
Anna och jag behövde ha en stund utanför hemmet med bara oss själva. Och inte ens på Myrorna träffade vi nån vi kände. Vi såg bara ett och annat hiskeligt troll. Detta ville Myrorna ha 35 kronor för. Det fick stå kvar.
Det hiskeliga trollet för 35 kronor fick stå kvar på Myrorna.
Fynd!!!
Trots att jag har köpstopp på böcker kunde jag inte stå emot frestelsen. Men alltså, jag gjorde ett riktigt fynd och hittade Laurie R Kings bok Night work för bara 20 kronor. Jämför det med Bokus som vill ha 87 spänn för boken! Då gjorde jag ett fynd, ingen tvekan. Sen tror jag att det blir kanon att läsa en skönlitterär bok på engelska igen, det var ett tag sen.
På väg mot ett ärende som Anna hade stannade vi till på Cervera. Märkligt nog mötte vi en av före detta kollegorna som jag spände ögonen i i lördags utanför affären. Igår fnös jag bara, knyckte på nacken och svepte in i affären. Till skillnad från vissa andra vet jag när jag inte är önskvärd. Men självklart gjorde det ont inuti. Självklart! Tur att jag fick annat att tänka på inne i affären. Jisses, vem betalar till exempel 1 500 spänn för en stekpanna? Eller ens 169 spänn för en minimal Hello Kitty-dito? Falska kakor, häftiga prylar med ögonfransar och att orange rules såg vi också. Det förbättrade min attityd något.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Anna utförde ett ärende och även hon gjorde ett riktigt fynd. Jag är glad för hennes skull, för det var ett välbehövligt inköp som hon får berätta om själv om hon vill. Även jag skulle behöva fynda inom samma område, för jag hasar fram som en trashank numera. Men det skiter jag i – det var länge sen jag trodde att livet var en bal på slottet.
Under Annas andra ärende träffade jag en gammal flamsmaja från förr i tiden. Det är synd att vi har tappat kontakten, tycker jag numera. Ibland, i alla fall. Men var sak – och person! – har väl sin tid.
Vi gick till Soul Food där jag dränkte mina sorger i en öl och åt ett gudomligt gott och välgrillat kycklingspett. Sen pratade vi lite heart to heart om då och nu, om drömmar, förhoppningar och om annat som har gått i kras. Då är det gott att känna att kärleken inte går sönder utan står pall och finns kvar – trots att många har gjort sitt bästa för att sabba. Avundsjuka, kanske?
Heart to heart…
När vi kom ut hade solen gått ner. Marshimlen var full av små moln och gatlyktorna lyste. Bussen körde inte förbi oss vid hållplatsen utan vi åkte med till en författargata och fick sen en skön lite promenad hem. Kvällen avslutades med Veckans brott, läsning och selfieflams där vi inte behövde göra så mycket för att se ut som jag vet inte vad. Dessa bilder är dock strikt konfidentiella, så du får se på gårdagskvällens himmel i stället.
Marshimmel och gatlykta.
Och du… Glöm inte bort att det är När livet vänder klockan 20 i kväll på SvT 2!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Gult, Ironi, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged anarkistiska, arbeterska, arbetsrum, armhåla, befriade, Bill och Bull, björk, blogginlägg, dofta blomma, dum-rygg, duscha, färska grönsaker, får ingen ordning på orden, fönster, fisk, flyga ut, gå sönder, hösten, höstlig gul klädedräkt, hit och dit, hoppa, ICA Supermarket SAMköp, ICA-kort, ingen ordning, ingen svarar, kök, klädedräkt, kock, kokt potatis, konstverk, kontaktförsök, kontanter, kyl, lock, lyda sin egen lag, morgon, natt, ord, plast, regn, regndroppe, sås, söka jobb, servera, skriva, sol, spräcka, stödja mig, stöttepelare, tankar, tjock tungviktartant, tryta, tvätta, tvättkorg, tyst on 08 oktober 2014|
6 Comments »
Ett lite hit och dit-inlägg.
Björken utanför mitt arbetsrumsfönster. Visst är den som ett konstverk?!
Det har regnat sen igår. Hela natten och morgonen har det vräkt ner. Ända fram till klockan 11.10. Då tittade solen fram. Jag trodde inte att det skulle bli möjligt igen såsom det har regnat.
Möjligt eller inte, men jag tycker att mina ord beter som regndroppar. De hoppar än hit, än dit och jag får ingen ordning på dem idag. De lyder sin egen lag, definitivt inte min. Kanske känner de sig befriade nu, snudd på anarkistiska. Nu, när jag har… Nej, visst nej!
Tyst var ordet!
sa Bill
Ordet var tyst!
svarade Bull.
Två blogginlägg har jag skrivit, det här är dagens tredje. Men, som sagt, jag får ingen ordning på orden, de vill inte alls göra som jag vill. De betedde sig likadant när jag sökte dagens tre jobb. Tankarna flyger ut genom mitt arbetsrumsfönster, där björken nu har intagit höstlig gul klädedräkt. Den är som ett riktigt konstverk!
Nej, min armhåla doftar INTE blomma just nu.
Jag gör allt för att försöka komma ut i hösten, men ingen svarar på mina kontaktförsök. I vart fall ska jag pallra mig till affären när jag har duschat. Det blir till ICA Heidan, för nu börjar kontanterna tryta. På ICA-kortet finns det i alla fall 600 kronor kvar. De ska räcka till den 31:a dennes. Jag ska försöka få tag i fisk av nåt slag idag. Fisk med sås och kokt potatis samt färska grönsaker (potatis och grönsaker finns redan i kylen!) tänkte New Village-kökets kock servera Arbeterskan. Hon, som jag fick skjutsa även i morse i det fruktansvärda vädret.
I eftermiddag behöver jag tvätta innan tvättkorgens lock går sönder helt och hållet. Jag lyckades spräcka det för ett tag sen när jag på grund av dum-ryggen stödde mig lite för tungt på tvättkorgen. Tvättkorgar i plast är inte gjorda för att vara stöttepelare åt tjocka tungviktartanter med dumma ryggar.
Men vad gör DU? Förhoppningsvis skriver du en rad i en kommentar här så att jag blir riktigt glad!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 