Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘barnbarnsbarn’

Ett inlägg om vinnare.


 

Prio ett

Den här boken vann jag i morse!

Vi är alla vinnare. Då och då. Jag känner mig som en gigantisk vinnare idag! Innan jag hade klivit ur sängen vann jag ju Emelie Schepps nya bok Prio ett. Sen ringde Annas snälla mamma och grattade på födelsedagen och till nya jobbet. Födelsedag och besked om nytt jobb inföll samtidigt för snart två veckor sen, men Annas snälla mamma var utomlands då. Hemkommen till Sverige hade maken blivit dunderförkyld, så de hade inte velat titta in. Jag blev så glad för samtalet! Annas snälla mamma gör verkligen skäl för epitetet snäll! Hon är så omtänksam, även om mig, trots att hon har tre barn, elva barnbarn och jag vet inte hur många barnbarnsbarn (sju?).

 

 

Sverigelott med 25 kr vinst

Jag vann tjugfem spänn. Eller tjugofem spänn som vi som talar svenska säger.

Men inte nog med att jag vann en bok och fick ett trevligt telefonsamtal… Jag skrapade fram en vinst på den fjärde och sista av vännen Lenas Sverigelott, en födelsedagspresent. På lotterna står det att det är vinst på var fjärde lott och det stämde verkligen! Nu vann jag 25 spänn, eller tjugfem kronor – utan ett o. En kan undra om ingen har korrekturläst lotterna innan de trycktes… Det som återstår nu i lottväg är en av mammas två Trisslotter. Den ska jag spara på till ett riktigt bra tillfälle – eller bara en dag när jag känner att jag har tur. Och nu kom jag på att mamma inte sa nåt om att hon hade skrapat nån lott åt oss igår! Undrar om hon glömde köpa..? Vi köper ju en lott vardera varannan vecka och den gångna veckan var det mammas tur. Vem vet… Hon kanske skrapade och blev en sån stor vinnare att hon inte ville dela vinsten med sin dotter! Inte då, så skulle min lilla mamma aldrig göra.

Den här dagen var betydligt lättare än gårdagen. Dan har liksom svischat förbi. Jag har börjat läsa en riktigt bra och spännande bok, loppisfyndet Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal. Det är roligt när en gör såna fynd och extra roligt att göra en ny författarbekantskap! Jag har läst ungefär en tredjedel av boken idag – och då har jag ändå gjort andra saker, till exempel varit och tittat på en lägenhet med Fästmön. Riktigt fin var den och nu får en hålla vänstertummen!

Tofflan i terminalglasögon

Jag är lite skärrad, men redo för nytt jobb i morgon!

Nåt fika hos den äldre damen kom jag inte iväg på varken igår eller idag. Jag får göra ett nytt försök nästa vecka, nån kväll kanske ingen av oss har nåt att göra. I stället ringde jag en vän som har tråkigheter. Det kändes gott att samtala en stund. Sen hade jag en sms-dialog med NK* – även det en mycket omtänksam person!

Största delen av dan har gått åt till att ladda inför jobbstarten i morgon. Jag är verkligen nervös och skärrad och om jag hörde rätt när det gäller lönen känns det som om de har vissa förhoppningar om att jag ska göra smärre storverk… Eh ja… Jag sa väl att jag är provanställd sex månader innan det kan tänkas gå över i en tillsvidaretjänst??? Detta är rätt vanligt numera när det gäller tjänster inom staten. (Which reminds me att jag ska byta fack och a-kassa! ST verkar bli facket och dito a-kassa jag väljer.)

 

Men… ta-daaaaaa… Nu ska jag utse en vinnare i tävlingen Galghumor! Frågan gällde vad det står på galgen bakom denna…

Galge roligt du kom

”Roligt du kom” står det på galgen som hänger hemma hos mamma, men vad står det på den bakom???


Faktum är att ingen gissade rätt! 
Likväl ska en vinnare utses och det blir… Sister of Pain för hennes förslag:

Kul du gick

Grattis till att bjucka mig på en öl eller en fika vid tillfälle!

 

Vad det står på den bakomvarande galgen ijenklien??? Tja… detta trevliga:

Galge känn dig som hemma

”Känn dig som hemma” hade varit rätt svar.


*NK = Närmaste Kollegan (på mitt förra jobb…)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en söndag fylld av oljud. Och kakor och bullar och tårtor, förstås!


 

Tulpaner

Födelsedagsbarnet fick tulpaner, bland annat.

Idag är det Fästmöns snälla mammas födelsedag. Anna ringde igår och kollade att födelsedagsbarnet var hemma under sin dag. Jodå! Vi var så välkomna mitt på dan. Men det Annas snälla mamma inte visste var att Frida och Tommy hängde på. Det blev mycket uppskattat, tror jag.

Det finns många syskon, barn, barnbarn och barnbarnsbarn i familjen. Just idag på själva födelsedagen kom två av de tre barnen, ett med sin respektive (<== jag) och så två barnbarn, ett med sin respektive. Det var nog lite lagom. Jag var rädd att vi skulle störa eftersom jag vet att det finns intresse för ett visst sportevenemang som visas på TV. Men inte var det vi som störde. Att titta på TV var nämligen omöjligt – nån i huset borrade av och till (mest till) sen niotiden på morgonen. En annan granne var uppenbarligen mycket störd av detta och spelad musik på högsta volym. Vi fick försöka prata mellan borrstoppen, men långa stunder gick det inte att konversera alls. Jag är den enda som kan lite teckenspråk. Det hade onekligen varit praktiskt om fler kunde det.

Otroligt enerverande ljud och med tanke på att en lapp i entrén aviserade borrning av och till under fyra (4) veckor är jag inte särskilt avundsjuk på Annas snälla mamma och hennes L. L, som dessutom hör lite illa, tycker nog att det är ganska besvärligt med oljudet. Jag vet inte om jag skulle palla att lyssna till en borr under fyra veckor – det ringer rätt friskt i mina öron just nu efter ett par timmars samvaro…

I stället för att snacka fick vissa av oss fokusera på att fika. Och det gör ju somliga (<== jag) så gärna. Bullar, kakor, tårta och gott kaffe är inte det sämsta en Toffla kan smacka i sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Fast så bra för figuren är det ju förstås inte. Men jag skiter i figuren, ärligt talat.

Jag är tjock – du är ful – jag kan banta, du vet…

Tulpanerna är fina just nu och dessutom är det Annas snälla mammas favoritblommor. Två fina buketter fick hon. Frida och Tommy hade med sig två chokladaskar och Petite Moi (nåja…) nåt litterärt.

Anna och jag har vilat öronen en stund. Jag har telefonerat med min egen mamma. Strax ska mästerkockorna slå till i köket.

Vi ska glo på TV lite senare, först andra delen av Arne Dahl: En midsommarnattsdröm och därefter premiäravsnittet av Fortitude klockan 22:


Jag hoppas att du har haft en bra helg och önskar dig en fin söndagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett paketerat inlägg.


 

Idag har det inte varit nån riktig höjdardag. Jag har känt en oro i magen hela dan, en oro som jag inte blir kvitt. Vad värre är har två personer som jag följde på Twitter varit tydliga med att de tycker att rasism är OK. Det går inte an i min värld, så jag avföljde. Good riddance! Tyvärr kan ju dessa personers barn, barnbarn och barnbarnsbarn inte avfölja dem. Jag blir rädd när jag tänker på vilka åsikter de för vidare till yngre generationer. Vi var några stycken som avföljde dem, men det räcker inte. Alla borde sätta ner en fot, för vissa saker är inte OK att heja på. Tycker jag.

Det var bestämt att Fästmön skulle promenera hem från jobbet. Det tyckte jag lät tråkigt. Därför möttes vi halvvägs, jag med bilen, dårå. Vi passade på att handla lite förnödenheter på ICA Heidan – däribland var sin glass. Sötsaker tröstar onekligen, i alla fall mig. Och så smutsade jag ner ett fräscht linne utan hål med choklad från glassen. Bra gjort. (<== ironi)

Bokuspaket

Levererades vid min dörr av brevbäraren från Bring.

Vi kom hem och slängde oss i soffa och fåtölj. Jag satt och bläddrade i Antiktidningen som kom igår när det plötsligt plingade hårt på dörren. Utanför stod en söt brevbärarpojke med ett stort, orange paket från Bokus till mig. Det var för stort för min postbox, så den vänlige brevbäraren hade traskat uppför trappan och plingade på för att se om han kunde leverera det vid dörren. Tack för den servicen, Bring! Den var som ett brev på posten – fast hem, dårå.

För övrigt var det märkligt att paketet var så stort som det var. Det innehöll nämligen inte några mängder med böcker, utan endast fem pocketböcker. Fem stycken härliga pocketböcker för runt femtiolappen styck, det tyckte jag att jag kunna köpa mig trots att jag borde ha köpstopp för böcker. Men jag kan inte låta bli… Och jag tror att jag fick mycket för pengarna, om än i pocketform. Bara en deckare, dessutom. Du ser, jag försöker mig på nån sorts självutveckling av min litteratursmak…

De här böckerna låg i paketet:

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oi-oi-ont-inlägg, som min nästanbror sa när han var liten. (”Det gör oi-oiont!” brukade Magnus säga när det… tja, gjorde ont, dårå.)

 

Skadad hand

Blessyr på handen.

Sedan nästan två veckor har jag gått omkring med en märklig blessyr på högerhanden. Fästmön frågade häromdan vad jag hade gjort. Såret vill ju liksom inte läka utan blir snarare värre. Eller sår och sår… Det ser mer ut som ett rivmärke. Nåväl, för såväl Anna som dig som läser dessa rader, kan jag avslöja att skadan har uppstått av för mycket firande. För mycket firande av… persienn. För det är när jag ska dra upp en av kökspersiennerna som handen oskönt smeker en vass kvist på en av mina krukväxter.

Men vad är väl ett envist litet rivmärke på handen mot nästa skada: ryggskott?! Idag åkte vi ju iväg för att fira Annas pappa på födelsedagen. Jag hann väl inte mer än sätta mig i bilen så fick jag ont i ryggen. Och det är väl lite typiskt eftersom jag har semester nästa vecka?! Nu går jag omkring och stönar och gnäller – som om det skulle hjälpa. Jag har telefonerat med mamma och då låg jag raklång på den hårda kökssoffan. Jätteskönt för den onda ryggen! Fast jag var ganska orolig för hur jag skulle ta mig upp.

Hos Annas pappa var det fullt hus, med två av hans barn närvarande med deras respektive, samt sju barnbarn (Annas systers allihopa), några med respektive, fyra barnbarnsbarn till Annas pappa samt hans syster med make. Totalt 21 personer inklusive födelsedagsbarnet (om jag nu har räknat rätt). Man kan säga att mina grannar bredvid ligger i lä där vad gäller ljudnivå. Å andra sidan var vi MÅNGA idag, grannarna bredvid är väl kanske bara fyra, fem personer. I morse lyckades gaphalsarna bredvid väcka mig klockan 6.36. Det är ju jätteroligt – NOT! – när man är ledig. 😡 <== ny, skitful WordPress-smiley

Vi har fått tag i raclette och den luktar skit precis som den ska. Men middag blir det nog inte förrän senare, för farbror Bosse (<== Annas pappa) bjöd på såväl smörgåstårta som vanlig tårta.

Skit på TV i kväll gör att vi nog umgås i stället. Kanske ser vi nån av filmerna som ligger inspelade på min DVD-hårddisk. Nu måste jag upp och röra på mig igen så att ryggeländet inte stelnar. Det kostar på att fira…


Livet är kort.

Read Full Post »

Helgen närmar sig med stormsteg efter en vecka vars dagar har rusat fram. Inget sportlov här, inte. Men jag älskar ju att jobba, så det gör mig ingenting. Bygget av den nya interna webbplatsen för Huset går bra, men jag känner att jag måste stämma av med uppdragsgivaren idag så att jag vet om jag är på rätt väg. Dessutom behöver jag lite underlag. Men jag har som sagt många idéer och en del har jag påbörjat.

baksidan på MVMhuset

Huset från baksidan sett.


En annan avstämning
har jag nästa vecka med prefekten på institution 2. Jag är väldigt orolig för framtiden, det är lätt att vänja sig vid att ha ett jobb att gå/åka till varje morgon. Men vad gör man när det tar slut? Det finns inte så många intressanta jobb ute att söka nu. När det gäller vissa arbetsgivare känns det som om det inte är nån idé heller att lägga ner tid, kraft och energi på att skriva ihop en ansökan. Jag vet inte vad det är dessa ser – eller inte ser. Min ålder? (HA! De skulle bara veta hur barnslig ungdomlig jag är…) Min bredd ser de definitivt inte. Nåja, jag hoppas och tror att jag får bra referenser här ifrån. Det finns nog en och annan som har goda ord att lägga och jag kan ju också vifta med sånt som ökade besöksfrekvenser från externer (det vill säga människor utanför företaget) på våra externa webbplatser sen jag började jobba med dem.

I afton strålar Den Mest Älskade och jag samman hemma hos mig. Gissningsvis tar vi en drink innan vi åker ner till Fina Restaurangen, där jag har reserverat bord för två. Kanske borde jag hålla lite hårdare i slantarna, men jag vill fira oss i efterskott och på tukvinnahand på Alla Hjärtans Dag. Jag får ju i alla fall två löner till… Resten av helgen ligger som ett oskrivet blad framför oss. Två hela, lediga dar tillsammans…

När jag pratade med mamma i onsdags kväll bjöd jag hit henne till påsk. Vi får se om det går, för hon måste ju ansöka om riksfärdtjänst. Jag kan inte köra 4 x 30 mil för att hämta och lämna henne, jag tror inte min onda häl går med på det. Som det är nu klarar jag 2 x en mil per dag, det vill säga till och från jobbet. Åker jag mer, får jag ont. Och ändå är det inte gasfoten som är besvärlig utan kopplingsfoten. Hälen är trots allt mycket bättre än tidigare, men den är inte bra.

På tal om mammor fyller Annas snälla mamma år idag. Jag ska slå en signal under dan och gratulera, tänkte jag, om hon nu har tid att komma till telefonen. Gissar att hon har en del folk på besök – hon har många syskon. För att inte tala om barnbarn (elva stycken!). Till och med barnbarnsbarn… Ändå är hon själv rena ungdomen!

tulpaner

Tulpaner till Annas snälla mamma.


Tänk så olika det kan vara i livet
– jag har varken syskon eller barn, så några barnbarn eller barnbarnsbarn kan jag inte få. Skulle jag dö nu ärver min mamma mig, men om hon skulle gå bort före mig finns det inte nån som ärver mig. Om jag inte gifter mig, vill säga… Vem vet, det kanske är dags snart. Jag lämnar ju en del efter mig, som manuset till min bok, en svart bok, en svart låda, minimalt med skulder och lite annat. Det var nämligen så att jag trodde att jag skulle dö i höstas. Därför ”städade” jag lite och sorterade och gjorde färdigt. Avslut, helt enkelt. Så en och annan spänn kanske man kan tjäna på min bortgång. Sen finns det andra som lär darra när sanningar uppenbaras. Men tyvärr, tyvärr kan ni inte nå mig då med era hot och förföljelser.


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen har svischat förbi hittills. Det känns inte riktigt som om jag hinner med. Eller som om jag liksom står utanför svischandet och bara ”låter mig” följa med…

Jag kollade på veckans Babel på förmiddagen och hann precis radera det från DVD:ns hårddisk när telefonen ringde. Det var Fästmöns gulliga mamma som ringde för att höra hur jag mår efter alla turer. Jag blev både glad och rörd – hon har ju liksom så många att bry sig om. Familjen är stor på Annas sida och bara det att Annas mamma har elva barnbarn och två barnbarnsbarn säger väl en del… Det är skönt att få bekräftat att man inte är ensam. Samtidigt får jag  ju lov att säga att Annas mamma måtte ha ett stort hjärta där även jag får plats.


Man är inte ensam även om man tror det ibland…

                                                                                                                                                               Efter frukost blev det en tur till soprummet. Där träffade jag Tant och hennes ena dotter med man. De är alltid så glada och trevliga – hur orkar de??? Jag fick en liten privat pratstund med Tant medan övriga i sällskapet letade efter ett förråd. Ville förklara att jag inte alls glömt bort henne utan att jag har varit på sjukhus och att jag fortfarande inte är helt OK. Hon tyckte att jag ska komma ner nån förmiddag och fika och det ska jag göra nästa vecka, tänkte jag.


Eller kanske är det rentav en öl tant och jag behöver???

                                                                                                                                                       Inne igen ringde jag till min egen mamma. Fick höra om allt från kusiner (fem olika, den här gången…) till brand och till pappor som gått bort. Den senaste pappan i raden att gå bort var också en gammal klasskamrats. Inte var han så gammal han heller. Det börjar bli lite dåligt med pappor i Metropolen Byhålan nu. Jag tror att det är fem klasspappor som gått bort på fyra år, eller nåt. Sorgligt…

Tvättat en maskin har jag gjort och tvätten är upphängd. Har strukit ett lass kläder också och väldigt trött blev jag. Orken rinner ur mig nu igen och jag kanske borde ta två tabletter i stället för en. Men jag pallar inte illamåendet, jag kan hålla det i styr om jag bara tar en tablett. Vi tänkte oss ju liksom ner en sväng på Kulturnatten i kväll och vem vill må illa då? Förra året pajade jag en tand, i år vill jag inte spy. Ska väl vila en stund då. Men tråkigt är det… Att vila, alltså. Det är inte kul. Kulturnatt är kul. Det börjar ju kul.


Kulturnatten kan ju vara kul, men de här kulorna finns i Metropolen Byhålans Stadspark, så dem får vi inte se i kväll!

Read Full Post »

Older Posts »