Jag ser rött…

Yet another ilsket inlägg.

Åter en dag full av strul, både på jobbet och hemmavid. Man skulle kunna tro att det är en konstant fredagen den 13 för min del. När jag tittar i kalendern står det emellertid den 4 december. Idag är det dessutom onsdag. Det innebär bara två dagar till av mörkerkörning den här veckan, till exempel. Det är nånting jag inte estimerar, bara så du vet.

De få ljuspunkter jag ser när jag åker till och från jobbet är mest bländande.

Om den externa webbplatsen strulade igår… Strula, förresten… Den låg nere i flera timmar och folk blev jättearga på mig. Och det var ju verkligen mitt fel (här är jag mycket ironisk). Jag drog ur kontakten till servern bara för att jävlas. Skämt åsido, idag var det intranätets tur. Det gick inte att skapa nya sidor. Då är det ju liiite svårt för mig att… skapa nya sidor såsom nyheter som ska läggas ut. Jag felanmälde, men problemet var fortfarande inte löst när jag åkte hem i kväll.

Efter en som vanligt mer eller mindre fasansfull bilresa hem med livet som insats möttes jag av En Liten Flicka, i princip, som stod i Tokerianrondellen och visade röd flagg när jag ska svänga av in till mitt bostadsområde. Naturligtvis vevade jag ner rutan och sa nånting om att jag ju bor här. Det sket hon fullständigt i och hänvisade mig till Tokerians parkering – tills vidare. Där kunde jag stå och vänta – VÄNTA! – tills det gick att köra. Kommunen fixar en jävla cykel- och gångbana längs med vägen som går utanför mitt bostadsområde. I kväll pågick visst nån form av värsting-asfaltering. BARA bilar från andra hållet fick köra på gatan. Jag såg lika rött som Den Lilla Flickans flagga var. Bara det, alltså…  Föreställ dig…Tofflan stoppad av En Liten Flicka med en jävla röd flagga… GAAAAAAAAAAH!

Jag såg rött!

Men det var bara att parkera utanför Tokerian och promenera hem, ilsken som ett bi. Utanför mitt hem mötte jag Fästmön, som fick gå till och från jobbet idag. Det tycker jag var jätteduktigt gjort av henne. Sen gick hon dessutom och köpte kycklingchorizo med tillbehör till oss så att vi fick nåt att äta i kväll.

Som vanligt skulle jag tömma min postbox nere i entrén innan jag gick trappan upp till mig. Fast nyckeln gick inte att vrida runt i låset… Den otroligt smarta brevbäraren (ironi igen!) hade nämligen tryckt i alldeles för mycket post i min box. Det var nästan så att jag inte fick ut nyckeln när jag kört in den i låset. Jag kan tala att jag vid det laget nästan grinade och skrek. Väldigt högt. Men i stället ringde jag bostadsrättsföreningens ordförande, eftersom jag vet att han har en huvudnyckel så att man kan öppna hela fronten på postboxen – det enda sättet för mig att få ut min post, nämligen. Tyvärr – för min del – satt ordföranden vid ett julbord och kalasade, men lovade att försöka komma förbi i kväll nån gång och låsa upp. Om det inte blir för sent. Annars vet jag inte vad, för boxen innehåller julklappar som Somliga inte får se.

I övrigt har nu början av veckan passerat, anser jag. Urmakaren har ännu en gång låtit bli att ringa (det senaste budet var att han skulle ringa i början på den här veckan) om mitt inlämnade armbandsur.

Nu har jag tvättat en maskin grönt. Jag hoppas det inte slank ner nån röd flagga i tvätten. Rött och grönt blir nämligen brunt. BAJSBRUNT. Tvätten ska hängas nu. Fortfarande kan massor av saker gå på tok… Dessutom har Anna köpt nåt gott till kvällskaffet. Jag bränner mig säkert på kaffet och sätter det goda tillbehöret i halsen, kvävs och dör. Eller vad tror du???

Livet är kort. Vissa dar är det för mycket.

Read Full Post »

Regn, reklamationer och en smaskare

Ett inlägg om lite av varje – som vanligt.

Det regnar idag. Jättekul eftersom jag ska tvätta bilen efter jobbet. Skulle vilja komma med en torr och ren bil till besiktningen i morgon eftermiddag, men det kan jag nog glömma. Vi får se hur dan blir och om nederbörden upphör.

Ursprungstanken var alltså att tvätta bilen DIREKT efter jobbet. Men nu måste jag åka till Clas Ohlson på Stormarknaden först för att reklamera min Braun-tandborste. Köpte borsten i februari i år och den går knappt att ladda upp längre – alltså, den håller inte laddning. När jag använder den slirar den liksom och det tror jag faktiskt inte är så bra för tänderna. En tandborste behöver alla, så jag hoppas att jag får en ny. Det borde ju gå på garantin, som jag för övrigt förlängde direkt efter köpet till tre år… Jävlars så arg jag blir annars!

Dagens lunch var tänkt att intas med Den Kloka L, men L fick förhinder och jag tog med mig min bok till Thaistället. Det var lite roligt på restaurangen (som mer är som en större kiosk!) för jag – tant, 50+ och svenne – åt med pinnar, medan en kille – högst 25 och av asiatiskt ursprung – åt med gaffel. Han slevade emellertid i sig maten – under högljutt smaskande – på typ två minuter, medan jag avnjöt mina kycklingspett på cirka 20 minuter. Och smaskade inte nånting. Nu är jag mätt och magen rund. Lustigt att det gick så lätt att läsa till mord och ruskigheter…

Så gott som stående onsdagslunch för min del.

Hittills har jag annars ägnat dagen åt att jobba lite med Hus-sidorna för att hålla dem fräscha samt lagt in en del kort-URL:er till några av våra externa sidor. En del sidor har verkligen sju mil långa adresser!

Vidare har jag reggat mig på Foursquare för jag tänkte kolla om det är nånting användbart för mig både i tjänsten och privat. Ett särskilt inlägg kommer om detta senare!

Livet är kort.

Read Full Post »

Världsbokdagen firas med boksläpp och föredrag

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar hur hon ska fira Världsbokdagen, att hon ska hålla ett kort föredrag och att hon förfasar sig över enögda.

Idag är det Världsbokdagen. Det var UNESCO som 1995 kom på att hela världen skulle skattskrivas festa och fira läsande, böcker och författare. Men också att man skulle värna om sånt högaktuellt som upphovsrätt och rätten till fri information. Det är STORA ORD, det där…

Själv firar jag och Fästmön passande nog genom att gå på Upplandsmuseet där Magnus Alkarp släpper sin bok Fyra dagar i april. Det blir säkerligen ett intressant föredrag av författaren! Jag är mycket spänd på hur kära Sysslingen sköter sig i det offentliga livet! (Hur han sköter sig privat har jag en viss insikt i.)

Den här släpps idag!

Men innan dess ska jag förstås arbeta. Idag jobbar jag för institution 1 på femte våningen. Jag har bett prefekt 1 att få smita ifrån en stund för att presentera mitt arbete med kommunikationsplanen på institution 1 för institution 2, men jag har inte fått nåt svar än. Prefekt 2 får alltså precis som jag lära sig att vänta på besked in i det sista. Nu har jag inte gjort detta för att straffa eller hämnas, men det är ju faktiskt så att jag måste gå ifrån min arbetsplats för att delta i en övning på en annan arbetsplats. Och då måste man höra med chefen om det är OK.

Jag förberedde nåt litet föredrag igår i alla fall om mitt arbete med kommunikationsplanen på institution 1. Totalt har jag 20 minuter till mitt förfogande, men tiden ska också omfatta frågor och svar. Inte vet jag om mitt föredrag påverkar nån eventuell förlängning av min tjänst här. Jag börjar bli är ganska less på korta förlängningar, jag har levt så sen september 2011 och det är svårt att inte kunna planera sitt liv mer än en, två månader i taget framåt – i bästa fall…

Mitt föredrag ska jag hålla klockan 13.10 och fram till 13.30, ungefär. Men jag vet att förmiddagen går fort. Jag ska grejsa med forskningssidorna (The Neverending Story) på institution 1 och diskutera lite upplägg med en av skribenterna. Vidare är det stormöte klockan 9.50 med kaffe och macka som vanligt. Och så har jag varit nere hos F (F är lika morgontidig som jag) och sagt

Dobro iuotro. Kako si? Vidimus se sutra.

Det kan du som inte begriper knappa in på Google translate och kanske få nån ledning i vad det betyder.

I övrigt har jag ägnat morgonen åt att förfasa mig över bilister som kör omkring med enögda bilar denna regniga, grå morgon med dålig sikt. På min ungefärliga tjugomintersresa till jobbet såg jag elva (11) enögda bilar. Det är mer än en enögd bil varannan minut, det…

Livet är kort. Byt för fan ut trasiga billampor!

Read Full Post »

Helg, mammor och en och annan tanke om arv

Helgen närmar sig med stormsteg efter en vecka vars dagar har rusat fram. Inget sportlov här, inte. Men jag älskar ju att jobba, så det gör mig ingenting. Bygget av den nya interna webbplatsen för Huset går bra, men jag känner att jag måste stämma av med uppdragsgivaren idag så att jag vet om jag är på rätt väg. Dessutom behöver jag lite underlag. Men jag har som sagt många idéer och en del har jag påbörjat.

Huset från baksidan sett.

En annan avstämning har jag nästa vecka med prefekten på institution 2. Jag är väldigt orolig för framtiden, det är lätt att vänja sig vid att ha ett jobb att gå/åka till varje morgon. Men vad gör man när det tar slut? Det finns inte så många intressanta jobb ute att söka nu. När det gäller vissa arbetsgivare känns det som om det inte är nån idé heller att lägga ner tid, kraft och energi på att skriva ihop en ansökan. Jag vet inte vad det är dessa ser – eller inte ser. Min ålder? (HA! De skulle bara veta hur barnslig ungdomlig jag är…) Min bredd ser de definitivt inte. Nåja, jag hoppas och tror att jag får bra referenser här ifrån. Det finns nog en och annan som har goda ord att lägga och jag kan ju också vifta med sånt som ökade besöksfrekvenser från externer (det vill säga människor utanför företaget) på våra externa webbplatser sen jag började jobba med dem.

I afton strålar Den Mest Älskade och jag samman hemma hos mig. Gissningsvis tar vi en drink innan vi åker ner till Fina Restaurangen, där jag har reserverat bord för två. Kanske borde jag hålla lite hårdare i slantarna, men jag vill fira oss i efterskott och på tukvinnahand på Alla Hjärtans Dag. Jag får ju i alla fall två löner till… Resten av helgen ligger som ett oskrivet blad framför oss. Två hela, lediga dar tillsammans…

När jag pratade med mamma i onsdags kväll bjöd jag hit henne till påsk. Vi får se om det går, för hon måste ju ansöka om riksfärdtjänst. Jag kan inte köra 4 x 30 mil för att hämta och lämna henne, jag tror inte min onda häl går med på det. Som det är nu klarar jag 2 x en mil per dag, det vill säga till och från jobbet. Åker jag mer, får jag ont. Och ändå är det inte gasfoten som är besvärlig utan kopplingsfoten. Hälen är trots allt mycket bättre än tidigare, men den är inte bra.

På tal om mammor fyller Annas snälla mamma år idag. Jag ska slå en signal under dan och gratulera, tänkte jag, om hon nu har tid att komma till telefonen. Gissar att hon har en del folk på besök – hon har många syskon. För att inte tala om barnbarn (elva stycken!). Till och med barnbarnsbarn… Ändå är hon själv rena ungdomen!

Tulpaner till Annas snälla mamma.

Tänk så olika det kan vara i livet – jag har varken syskon eller barn, så några barnbarn eller barnbarnsbarn kan jag inte få. Skulle jag dö nu ärver min mamma mig, men om hon skulle gå bort före mig finns det inte nån som ärver mig. Om jag inte gifter mig, vill säga… Vem vet, det kanske är dags snart. Jag lämnar ju en del efter mig, som manuset till min bok, en svart bok, en svart låda, minimalt med skulder och lite annat. Det var nämligen så att jag trodde att jag skulle dö i höstas. Därför ”städade” jag lite och sorterade och gjorde färdigt. Avslut, helt enkelt. Så en och annan spänn kanske man kan tjäna på min bortgång. Sen finns det andra som lär darra när sanningar uppenbaras. Men tyvärr, tyvärr kan ni inte nå mig då med era hot och förföljelser.

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte i systemet än, men jag är!

Det snöade faktiskt lite i morse fortfarande, men nu är det väldigt, väldigt tunn snö som kommer. Jag glömde lill-skotte hemma och var sen iväg till jobbet, så jag hann inte springa in och hämta den. Får verkligen hoppas att det inte tar i och vräker ner igen så att jag behöver min skyffel när jag ska åka hem…

I kväll tänker jag mig ut till Himlen med matkassen och jag får nog Johan med mig i bilen från jobbet. Det är fortfarande ovant men roligt att se hans bekanta nuna här på arbetet! I morse möttes vi till exempel i hissen.

En koll nu på morgonen visar att jag fortfarande inte är inlagd i lönesystemet. Nu börjar jag bli orolig för att jag inte ska få nån lön i slutet av januari. Den kontaktperson på personal som jag sägs ha är en person som jag hade när jag började jobba här i september 2011. Det kan inte stämma, för hon har hand om den avdelningen där jag jobbade då, men inte den här institutionen. Så jag vet inte riktigt vem jag ska kontakta. Får försöka haffa M under dagen, för det här gör mig nervös och orolig. Jag gissar att det är lönekörning nu, nämligen…

Jag vill gärna ha lite lön i januari.

Under förmiddagen har jag fixat en del smått via e-post och jag har också lagt ut en nyhet på institution 2:s externa webbplats – både den svenska och den engelska. Jag får besök runt halv elva för att hjälpa till med bilder till en trycksak i PDF.

Idag är det onsdag och på onsdagar äter Tofflan ALLTID kycklingspett från Thaistället när hon jobbar! Idag får jag dessutom sällskap av vännen Rippe, som jobbar i ett område nära mitt. Trots det ses vi inte alltför ofta, mest här på bloggen eller per sms. Ett mål jag har för våren är att bli mer social och försöka träffa folk lite mer privat, ett socialt umgänge, alltså. Nu har jag ju inte en massa aliens som gör mig både trött och rädd att umgås. Och så ser jag fram emot att Fästmön och jag får en helg i månaden när hon är både ledig och barnfri – då kanske vi kan ha ett umgänge med andra också! Det har hittills vart skralt med det. Anna jobbar ju varannan helg och det ska hon fortsätta med. Men de smärre barnen i familjen kör tvåveckorspass hos föräldrarna, vilket alltså ger oss en fri helg i månaden. Tro nu inte att vi inte älskar ungarna på nåt sätt – för älskar dem gör vi! Men ibland behöver vi få hämta krafter och ladda batterier tillsammans.

Livet är kort.

Read Full Post »