Skottskadan lagad

Ett inlägg om stenskott.

---

 

Det syns en liten prick efter lagningen av stenskottet. (Att det är svårt att fota en vindruta gissar jag att du förstår…)

Kanon! Mitt stenskott är nu lagat och det kostade mig endast 200 kronor hos Ryds bilglas. Jag fick snabb och suverän service både av Jesper i torsdags (stenskottsplåster) och Rikard idag (lagningen).

I torsdags när jag körde E4:an hem från Himlen smällde det plötsligt till och blev ett fult märke på framrutan. Vis av erfarenhet visste jag dessutom att framrutan kunde spricka om den inte lagades så snart som möjligt. Jag gasade på till Ryds och fick plåster på såret och en snabb bedömning av Jesper: det skulle gå och laga och det skulle bara kosta mig 200 kronor. Men jag måste vänta till tisdag eftermiddag innan det fanns en ledig tid.

Den hetaste dan på länge tuffade Clark Kent* och jag iväg till Boländerna för att laga stenskottet. Jag hann inte ens dricka upp kaffet Rikard bjöd på medan lagningen härdade! Pappersarbetet gick också snabbt. Jag slapp helt att kontakta mitt försäkringsbolag – det ombesörjde Rikard. (Inte för att jag har nåt emot att ringa If, men uppgifterna gick vidare direkt så snart Rikard knappat in mitt registreringsnummer.) Det enda jag behövde göra var att sätta min namnteckning på ett papper och betala självrisken på i mitt fall 200 kronor.

Medan vi väntade ytterligare en liten stund på härdningen berättade Rikard att det är en svensk som kom på metoden att laga stenskott. Den svensken behöver med all säkerhet inte jobba en dag till i hela sitt liv. Ingen är gladare än jag för hans uppfinning. För det är faktiskt helt OK att betala som högst 200 kronor (självriskens storlek beror på vilket försäkringsbolag du har och du måste minst ha bilen halvförsäkrad!). Ju snabbare du lagar ett stenskott desto mindre risk är det att hela rutan måste bytas. Rutbyten är betydligt dyrare, då snackar vi tusenlappar…

Jag har försökt googla på vem den kluriga svensken är, men inte lyckats få fram nån info. Är det nån där ute som vet, tro???

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med Personligt-lösen: Fars dag

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Spaning på omvärlden

Ett omvärldsspanande inlägg.

---

 

Det händer saker hela tiden utanför min bubbla. Och bara för att jag sitter här och är livegen betyder inte det att jag är oinformerad. Jag tycker att det börjar hetta till nu inför valet, till exempel. Hetta till så det blir väldigt… dumma saker som poppar upp ibland. Eller fagra löften som inte hålls. Vad vet jag..? I min omvärldsspaning börjar vi med det här med jobb, i alla fall. En del av grundtryggheten, du vet. Eller? Häng med om du har lust, stå kvar om du hellre vill det.

Hur har du det med ditt CV??? Den som söker jobb vet att ett CV bör man ha. Många är lite för… entusiastiska och kryddar sina CV:n. Men CV-lögner kan fälla dig! Ärlighet varar längst, vet du väl? Så många som sex av tio rekryterare upptäcker lögner i ansökningar. Rekryterarna efterlyser säljande presentationer, CV:n som lyfter fram rätt saker och… bra skrivna CV:n. Man kan putsa sitt CV genom att skriva riktade CV:n. Ett CV bör inte vara för långt. Själva ansökningsbrevet bör vara mer berättande än ett CV. Men ändå lätt att läsa. Och lay outen ska vara enkel och konsekvent. Tonen ska vara både korrekt och trevlig. Eh… tror du fortfarande att jobbsökeri är lätt??? (<== retorisk fråga).

Inte utan mina kossor… Igår kom beviset på att man inte ska lita på allt som sägs och skrivs. Ekot gick ut med nyheten att nuvarande sosseledaren tänkte ge en tidigare sosseledare utrikesministerposten om det var så att man fick bilda regering. Fast det var ett journalistiskt magplask, enligt nuvarande sosseledaren. Men jisses så det kommenterades till höger och till vänster och i sociala medier! Den som tänkte ett varv till blev misstänksam. Förre sosseledaren ville för övrigt bara ställa upp om han fick ta med sig sina kossor…

 

Dragon Gate invigt igen. I lördags invigdes Dragon Gate. Igen. Bygget har pågått i tio år intill E4:an i Älvkarleby. Ett fascinerande bygge, tycker jag, som då och då har åkt förbi och glott nyfiket. Enligt Dagens Nyheter är det en blandning av kulturcentrum, restaurang och hotell. Och så finns där rätt mycket kitsch, tycker reportern Clas Svahn. År 2004 tog en kinesisk myggmedelsmiljardär över platsen. Mr Li har stora planer. Han tänker sig ett Dragon Land med en kinesisk stad, men vill även skapa möjligheter att studera och lära sig kinesiska där. Liksom ett varuhus och kung fu-kurser. Ja… det är väl så att the sky is the limit..?

Historisk dundertabbe i Downton Abbey. I västvärlden gör vi emellertid mest tabbar. När det var dags att göra reklam för en ny vända av populära TV-serien Downton Abbey hade man lite för bråttom och glömde ta bort en modern detalj ur ett porträtt… (Klicka på länken och kolla på bilden först om du upptäcker missen!) Men lite skoj var det allt! Fast det är inte första gången det är klantar i farten när det gäller Downton Abbey. Tidigare har man lyckats visa både TV-antenner och moderna vägmarkeringar.

 

Bajsmarodör härjar i Mariestad. Ja man tror inte att det är sant, men ska man tro kvällspressen så är det det. Alltså, en bajsmarodör härjar i Mariestad. Jan-Åke på bilden vid artikeln som länken går till råkade emellertid inte ut för bajs – det var bara nån som satte på hans spisplattor när han inte var hemma. Men andra boende på Västra vägen har råkat ut för att en bajsmarodör alltså har kommit in i deras hem och uträttat sina behov – utan att spola efter sig. Hur ska detta sluta??? Bajs på golvet som på bilden här intill?

Yggdrasil i Metropolen Byhålan. På en återvinningsstation nära Hotell Gripen polisstationen i Motala växer en gammal hängask. Enligt experterna planterades såna ofta förr på kyrkogårdar som sorgeträd. Det här trädet är omkring 100 år. Så nja, då kan det ju inte vara Yggdrasil. Men ändå… Häftigt!

 

Ölbryggning i Metropolen stoppad. Fasa! Öl är gott. Men nu har ölbryggningen vid Motala Brygghus stoppats. Skälet är att Systembolaget väntas införa nya regler som gör att det lokala ölet – och andra liknande – inte får säljas på Systembolaget. För att få finnas med i Bolagets beställningssortiment måste bryggerierna se till att själva transportera ölet till centrallagret i Örebro. Men det är inte detsamma som att finnas på en hylla i butikerna. Mellan 40 och 50 småbryggare har fått veta att de inte får nån hylla. Hur Motala Brygghus tänker inför framtiden är ovisst, men man funderar på en ölsort för hela Sverige, säsongssorter för jul och påsk och två cidersorter. Ger sig gör de inte! Tofflan hejar på och håller tummarna!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Han är frisk!!!

Ett jublande inlägg.

---

 

My Toyota is fantastic!

Efter en rätt tuff natt med bråkig rygg hasade jag mig upp ur bingen en halvtimme tidigare än vanligt i morse. Jag skulle nämligen vara hos bildoktorn kvart i sju med Clark Kent*. Den stackaren har stått i garaget sen söndag eftermiddag. Jag försökte plåstra om honom med silvertejp, men fick inte skiten att fästa. Det var med lite bävan jag startade honom i morse. Den stackars bilen lät som om han hade en svår ÖLI**. Eller som om han varit på konsert natten innan och sjungit hårdrock. Nä, han lät inte bra. Jag tog E4:an till verkstan och kröp fram i 70, ungefär, eftersom mina trumhinnor vibrerade oskönt av Clarks oljud. Eftersom jag fick köra så långsamt var jag inte framme förrän strax före klockan sju. Bemötandet på Bil 3:an har alltid varit kanon – även när Mekar-Bruden jobbade där, hon som skulle laga min bil, vilket sen gjorde att jag fick åka till verkstan och punga ut med över tretusen spänn för några år sen, om jag inte minns fel. När jag berättade att den klåpare som hade varit på bilen förra gången hade varit anställd hos dem var de glada att personen inte jobbade kvar. Jag var i alla fall så pass snäll att jag inte talade om vem det var… Det hade jag ju kunnat göra om jag vore en riktigt elak person…

Fiiina biiilar. Här har jag lagt dem alla i gråskala – bara för att jag kan.

Den här gången var det bara jag själv som försökte silvertejpa, men det gick ju inte. Nu var jag lite sen till inläm-ningen, men Clark blev så väl omhänder-tagen. Jag hade en bok med mig och kunde sitta och läsa en liten stund tills ryggen sa ifrån. Då reste jag mig och tittade ut över alla fina, nya bilar och blev lite, lite sugen, erkänner jag. Men det är naturligtvis inte möjligt för mig att byta bil nu när jag snart går ut i arbetslöshet igen. På cirka 40 minuter var Clark lagad och klar och jag blev ”bara” cirka 2 400 pix fattigare. Det hade kunnat vara värre… Snabb och bra hjälp fick jag också. I kväll efter jobbet hoppas jag att det inte sker nån ny olycka på E4:an hem. Jag ska åka upp till vännen Rippes jobb för att hämta henne så att hon kan få hem lilla Kia. Det har varit guld värt att få låna den lilla pärlan! Stort TACK till Rippe!!!

*Clark Kent = min lille bilman *ÖLI = övre luftvägsinfektion

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Vägen hem var mycket lång…”

Ett rätt trött inlägg.

---

 

En annan bilkö, från en lyckligare tid…

Ungefär halv sju var jag hemma i kväll. Då hade jag varit borta från mitt hem i elva timmar. Är det då värt att betala månadsavgift mest för att kunna sitta en stund vid datorn, en stund vid TV:n, en stund vid matbordet och så sova några timmar om natten? Tja, man har ju inget val. Jag är i alla fall väldigt glad att jag kom hem helskinnad. Strax före Mora stenar blev det tvärstopp i trafiken på E4:an. Det var bara att stänga av motorn och vänta. Det hade förstås skett en olycka. Jag såg inget av den, mer än spåren efter bensin som gjorde att polisen hade spärrat av ett körfält närmare Uppsala en bit. Även om hemvägen kändes väldigt lång och jag är aptrött går mina tankar till dem som kanske inte kom hem i kväll.. Ruggigt!

Paket från CDON.

Men alltså jag är rejält trött. För när trafiken äntligen lossnade skulle jag åka och tanka den pigga tjejen Kia jag har kört i ett par dar nu. Därefter skulle jag handla, för både filen och mjölken var slut. Och så hade jag fått sms om att det kommit ett paket att hämta ut!

Dagens bokleverans.

Det var ett av de två bokpaket jag nätshoppat som hade kommit. CDON vann före Bokus vad gäller leveranstid. Jag beställde fyra böcker från CDON och tre från Bokus. Och det var mamma som betalade, eftersom jag använde en del av födelsedags-pengen från henne. (Resten lär jag få ta till bilreparation och inte ny dator…) Du må tro att jag har en gigantisk att-läsa-hög nu. Eller faktum är att jag har två att-läsa-högar. Det är riktigt härligt!

En liten stund till ska jag skriva.  Sen blir det mat – kycklingchorizo och Rydbergs potatissallad crème fraiche med citron, kapris och havssalt. Den senare är kvar sen en måltid Fästmön och jag avnjöt i förra veckan. Jag kan verkligen rekommendera denna potatissallad – den passar såväl till kallskuret som till fisk! Förhoppningsvis också till kycklingchorizo…

Gissningsvis kollapsar jag i bästefåtöljen sen. Det är ju den första semin i Eurovision Song Contest 2014 och Sveriges Sanna Nielsen ska upp och gala. Självklart hoppas jag att hon går vidare till finalen på lördag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Insnöat

Ett rätt insnöat inlägg.

 

Å ena sidan… blött köksfönster.

Det slutar liksom inte att snöa här. På ena sidan av huset där jag bor ser det mest ut som regn på fönstret. Men kikar man ut ser man att det har kommit en hel del snö.

Vid 19-tiden i kväll ställde UL in sina bussturer. Det är märkligt hur dåligt beredd man är på att det faktiskt fortfarande kan komma snö… Det är ju liksom bara mars. Jag är verkligen glad att jag slipper resa med UL. Inte minst från och med nästa månad när priset på ett månadskort på UL-bussarna höjs från 525 kronor till 790 kronor. Finns det nån Uppsalabo som jublar över detta?

Om man dessutom, som en mig närstående person, bor i Förorten, drabbas man av den nya zonindelningen. Då lönar det sig inte att köpa ett busskort som går att fylla på, så kallad reskassa. För en enkel resa Förorten – Stan kostar då avgiften för två zoner, det vill säga 40 kronor. För oss som bor i Stan och åker med reskassa kostar en enkelresa 20 kronor. Det är OK. Men månadskort – nej aldrig! Särskilt inte som bussarna inte är pålitliga och går som de ska. Eller bara kör förbi en vid hållplatsen trots att man viftar med sitt busskort.

Å andra sidan… Snöigt arbetsrumsfönster.

Nu har jag tur och har en bil som fungerar och som dessutom är ganska bensinsnål. Däremot gillar jag inte att köra i snöoväder. Men jag måste ju ta mig till jobbet i morgon bitti. Att åka kollektivt är inte att tänka på! Vem vet om UL:s bussar går i morgon? Vem vet om tågen går? Mitt hopp står nu till plogbilarna, att de får ordning på E4:an.

Det är märkligt att UL: s ägare, en organisation till vilken vi som bor här betalar skatt och som dessutom säger sig värna om vår hälsa, tror att enskilda resenärer har råd att tänka på miljön när man höjer biljettpriserna så mycket som man gör vid månadsskiftet. För det blir i många fall billigare att bil till stan. Det är riktigt, riktigt dåligt, tycker jag. Och väldigt insnöat tänkt, UL:s ägare! Eller har ni ens tänkt?

Livet är kort.

Read Full Post »

Vintertrött, vårdagjämning och semester för somliga

Ett vintertrött inlägg som mynnar ut i lite glädje trots allt.

 

Med kvällssolen i min hand. En bild från juni 2013.

Nej. Den här j********vla vintern är jag så trött på att jag kan spy! I morse gick det an att köra, men vägen hem gick i kryptakt på E4:an. De flesta som var ute samtidigt som jag var i alla fall bra på att hålla avstånd. Det var inte heller så lätt att köra om eftersom det låg en läskig mittsträng av snö som gjorde att man slirade lite. Några bilar stod med varningsblinkers på intill sidan av vägen. Men nu är jag hemma, som sagt, och det är jag glad och tacksam över.

Jag vill se knoppar!

När jag tittar ut genom fönstret kan jag inte tro att det faktiskt är vårdagjämning i morgon. I skrivande stund vräker det ner snö som är ganska blöt av sig. Ärligt talat är jag riktigt avundsjuk på vännen som åker till varmare breddgrader sent i kväll…

Men… å andra sidan kan jag med gott samvete tillbringa den här ruggiga kvällen med en god bok, rostade mackor och ett glas mjölk. Det är jag värd efter en hektisk dag på kexfabriken. En dag, som började med ett möte med chefen och som slutade med annonsering av nytt jobb i sociala medier och en artikel för koll. Däremellan, lite upphandlingsinfo och originalande, möten och sånt där vanligt som man gör en arbetsdag. Varierat, alltså. Roligt idag.

Framtiden då? Tja, jag fick nej på ett jobb idag och känner att det är det ställets förlust. Ja, så kaxig är jag. Den närmaste framtiden är tryggad och det ska jag strax informera min lilla mamma telefonledes om. Men nästa vecka… Då har JAG semester! 

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite, jävla trött

Ett inlägg om en ganska halvgalen dag.

 

Marsmorgon med ett eldklot på himlen.

Ett sammantaget omdöme om den här dagen är att den har varit halvgalen. Härligt nog höll sig solen framme. Jag fick se den tidigt i morse, en stund mitt på dan och så när jag skulle åka hem. Stor, var den. Rund. Som ett eldklot. Naturligtvis ville jag stanna och fota, men man kan liksom inte göra det mitt på E4:an. Det fick bli en bild från parkeringsdäcket intill kexfabriken i stället.

Himlen var blå hela dan! I cirkeln, ett plan.

I morse samåkte vi eftersom Fästmön började klockan sju. Det var skönt att komma tidigt till jobbet, för jag hade fått ett par frågor igår kväll som jag ville besvara så snart jag kunde.

Lilla My, med ett ton sisu, har lämnat min arbetsgivare idag. Vilken förlust – för arbetsgivaren!

Och så plötsligt var det lunch. Det blev en sista sådan med M, tyvärr, eftersom det var M:s sista arbetsdag här. Så skils våra vägar. Jag hoppas förstås att vi kan fortsätta hålla kontakt på nåt sätt. Jag menar, datorer, mejl, sociala medier, mobiler finns ju, för att nämna några hjälpmedel. Samtidigt misstänker jag att våra liv går så mycket isär att vi nog inte lär varken ses eller höras. Det är vemodigt och ledsamt, för M är en person som jag gärna skulle vilja behålla i min vänkrets. En rättskaffens, hårt arbetande, driftig, rak Lilla My med ett ton av sisu är M!

Resten av dan är inte så mycket att orda om. Det var möte och jobb och en bit glasstårta med blåbär i all hast. Och så skiter sig saker och ting just när jag ska åka hem! Lagen om alltings jävlighet, oder was? Det värsta var nog emellertid en fruktansvärd olycka på E4:an. I det sammanhanget var det verkligen inte värst för mig! Men det klart. Jag fick ta gamla E4:an hem. Den vägen är inte bara längre, den är smalare, hastigheten ligger på 70 eller 80 och stora delar av vägen är det omkörningsförbud.

Våffla med grädde och hjortronsylt

Jag var sen hem. Och skithungrig. Möttes av en smått ilsken Anna som hade fått betala för mycket. För att lösa detta gav vi oss iväg nästan omgående så att det blev utrett. Runt halv åtta kunde vi bänka oss och äta kvällsmat – våfflor med grädde och hjortronsylt. Jag åt så jag mådde illa. Hur många våfflor jag åt? Tja, kanske… fem, sex… eller åtta, nio… Ja, du fattar kanske hur jag mår..?

Jag har blivit antikkunnig!

Anna var söt och diskade. Själv slog jag mig ner i bästefåtöljen för att avnjuta veckans höjdpunkt: Antikrundan. Då får ingen störa mig och jag kör igång appen och värderar. Hej vilt. Men nu börjar min träning ge lite resultat. I stället för att kolla in vad folk har på sig och hur de pratar och att hånskratta åt dem när de säger att de inte bryr sig om vad deras medhavda pryl är värd har jag börjat lyssna på värderingsmännen. Och se! Dagens diplom visar en positiv utveckling: jag fick omdömet Antikkunnig.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

Nu är jag lite, jävla trött och ska umgås med Anna de sista timmarna vi är ensamma. I morgon är det fredag, hörru!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det våras

Ett inlägg om en riktigt bra dag på jobbet.

För en gångs skull ska jag inte gnälla. Jag har haft en riktigt bra dag på jobbet. Då känns det mesta lättare. Det känns nästan som vår i luften.

Vårträdet av förskolebarnens fyra årsträd.

Dagen inleddes med ett morgonmingel. Jag och kollegan K skulle dokumentera det hela – K i bild, jag i text. Det gick smidigt och dessutom var det både intressanta och roliga saker på dagordningen. Sånt gör ju också jobbet bra. Bland annat fick vi se exempel på årsträd som barnen på en av våra förskolor har gjort. Årets alla fyra träd är gjorda av återvunnet material och material som barnen har hittat ute i naturen. Jag gillade förstås mest vårträdet. För nu tycker jag att det är dags med vår! Blev lite orolig ett tag eftersom det var vitt på marken i morse när jag skulle åka, men nu i kväll har det mesta av det vita regnat bort.

Idag var jag inhoppande intranätredaktör och skrev två texter dit som jag också publicerade. Intranätet görs i en nyare version av vårt webbverktyg och bland annat har ett annat sätt att hantera bilder på. Därför kände jag mig lite rostig eftersom jag ju inte har jobbat med detta sedan KS kom tillbaka vid årsskiftet. Men det gick bra och jag är trygg i förvissningen om att KS gör om det h*n inte är nöjd med i såna fall.

Vidare grep jag mig an några bråkande externwebbsidor under dagen. Det finns en jätteduktig användare som tack vare allt strul nästan tappade lusten helt att jobba med detta. Jag lägger ner mycket tid på att peppa och supporta, lirka och trixa. Fast det hjälper ju inte fullt ut när användarens dator krånglar. Vid dagens slut var det hela tillfixat via min dator och jag tror att användaren trots allt var ganska nöjd. Särskilt som jag berömde och berättade att h*n jobbat med nåt av det svåraste i verktyget… Nu kan h*n nästan göra ”allt” annat! Jag tror h*n blev lite glad och stolt, faktiskt…

Yakitorin var otroligt smakrik. Och vacker, som synes.

Lunchen blev supertrevlig eftersom M lockade ut mig och T på en kortpromme. Vi traskade ner till sushistället. Jag är ju inte överförtjust i sushi, så jag tog yakitori i stället. Inte är spetten som på thaistället nära förra jobbet, men hela rätten är rent fantastiskt god och smakrik. Mycket ingefära och starkt så det öppnar alla kanaler i övre luftvägarna.

M och T är båda kloka och jordnära personer. Du vet, såna där människor som man tycker att man kan öppna sig inför och som man tror att man har känt hela livet. Jag träffade dem båda första gången i slutet av november förra året.

Direkt efter lunch hade jag så äntligen ett samtal med min chef om framtiden. En annons på tjänsten ska gå ut de närmaste dagarna och jag är välkommen att söka – precis som alla andra. Men eftersom en rekrytering ofta tar tid blev jag erbjuden en månads förlängning, det vill säga mars ut. Det passar mig perfekt. Det ger mig ytterligare en månads lön och det ger mig ytterligare en månads tid att söka jobb på. Och det värmde dessutom lite i hjärtat när tre av kollegorna på positivt sätt kommenterade förlängningen när chefen informerade om den via e-post!

Resten av dan gick som en dans, i princip. Under morgondagen är det en del pusslande på startsidan med både nya nyheter och nya toppnyhetspuffar som ska ut. Men jag har kollen. Faktiskt.

När jag åkte hem lyssnade jag som vanligt till Niclas Wahlgren på radion. Jag tycker att han är härlig som radiopratare, bland annat för att han är så glad och för att han bjuder så mycket på sig själv. Härom kvällen fick han göra Världens Enklaste Sportquiz via en kollega. Tror han satte två rätt av fem – ungefär i min klass, alltså.

Det var dessutom lite, lite ljust när jag susade E4:an hemåt. Det våras, tro det eller ej…

Livet är kort.

Read Full Post »

Medan det skriks och slamras…

Ett inlägg om mitt förhållande till environgerna. Bland annat.

I morse var det en av min veckas två möjliga sovmorgnar. Jag ska inte upp vid sex-tiden och jag ska inte ut på E4:an strax efter det. Därför kanske du känner en viss medkänsla med mig. Jag blev nämligen lite… upprörd när nån (en vuxen) i huset satte igång att skrika på nån annan (ett barn) kvart i sex i morse. I synnerhet som skrikandet försiggick vägg i vägg med mitt sovrum.

Jag vill inte höra skrik en tidig lördagsmorgon. Jag vill sova.

 

Efter ett tag avtog skrikandet och jag slumrade till. För att vakna av nästa pucko (föräldrar som skriker åt sina barn – eller tiger – är nämligen puckon, anser jag) som slamrar. Det pågår en flytt och den estimerar jag emellertid. Dessutom var klockan nästan åtta. Så jag får väl inte bli alltför upprörd utan i stället vara glad och nöjd åt det lilla. Med

det lilla

avser jag att även om jag inte fick sova ut ordentligt i morse, så behövde jag inte gå upp tidigt och göra mig redo för att åka iväg. Dessutom sörjer jag inte den stundande avsaknaden av somliga. Synd bara att flytten inte går dit pepparn växer utan bara nästgårds. Alldeles för nära. Vi lär fortfarande mötas på Tokerian. Eller i environgerna utomhus. Tyvärr. Men, som sagt, jag försöker glädja mig åt det lilla. Om man inte gillar varandra är alla avstånd bra – även om de inte är så långa.

En får vara glad för det lilla.

Idag lyckades jag äntligen spöa mr Kobra i Wordfeud. Tro mig, jag har kämpat hårt. Och länge. Så vann jag med bara 80 poäng. Nåja, en vinst är ändå en vinst. Det har inte varit så många såna på sista tiden. Nu blir det en paus från spelandet, annars riskerar jag att fastna i träsket – jag är en missbrukarnatur när det gäller ord…

Två tjänster har jag sökt nu på morgonen. Den ena en ganska kort visstidsanställning här i Uppsala, den andra en tillsvidareanställning på ett spännande ställe i Stockholm. Jag mejlade min nuvarande chef häromdan för att fråga hur det blir den närmaste tiden, typ förlängning eller så. Men jag har inte fått nåt svar. Och jag har semesterdagar att plocka ut före slutdatumet som närmar sig.

Huvudet bultar som om jag var på fest igår. Ja, jo… jag drack ju en (1) starköl. Nä, det är nog sömnbrist. Just nu försöker jag kurera det med starkt kaffe, men inser att jag nog måste komplettera med en tablett. Det tunga vädret lättar inte precis upp huvudvärken. Igår regnade det förfärligt här. Idag är det grått och blåsigt och tre grader plus. Tråkmånaden februari i ett nötskal.

Efter avklarade måsten här i New Village bär det av till Himlen för att njuta av en lördag med Fästmön och ”barnen”. Ifall du undrar varför jag sätter ”barnen” inom citationstecken är det för att tre av dem är vuxna. Det är bara Lillebror som fortfarande är riktigt barn. Men inte så länge till. Det går fort nu och eftersom vi inte ses lika ofta som tidigare noterar jag skillnader varje gång vi träffas. En kväll i nästa vecka blir det nog också samkväm med familjen, för då firar vi en födelsedag. Jag ska försöka smussla in presentpåsarna idag, för jag lär nog anlända sist den aktuella födelsedagen.

Dags att packa ryggan, bädda, fixa frukost och lite annat. Ha en riktigt go lördag!

Livet är kort.

Read Full Post »