Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svischa’

Ett inlägg om årets nya ord.


 

Krig och terror präglade 2015 och med detta även våra nya ord. På måndagsförmiddagen presenterades årets nyordlista. Listan är sammanställd av Språkrådet och Språktidningen. Jag har tittat närmare på listan och lyfter här ut några ord som jag tycker är intressanta av olika skäl:

  • douche = otrevlig eller osympatisk person
  • dumpstra = söka efter och använda sådant som andra slängt, i synnerhet mat
  • EU-migrant = EU-medborgare som tillfälligt uppehåller sig i ett annat EU-land för att förbättra sin materiella eller sociala situation
  • funkis- = som har att göra med (personer med) funktionsnedsättning
  • geoblockering = teknisk spärr som hindrar innehåll på internet från att visas i ett visst geografiskt område
  • groupie = gruppbild där fotografen själv är med på bilden
  • klickokrati = ett samhälle där journalistik och politik styrs av vad internetanvändarna föredrar, till exempel genom att klicka på gilla- och delaknappar på nätet
  • rattsurfa = använda mobiltelefon eller annan utrustning som begränsar uppmärksamheten vid bilkörning
  • svajpa = styra till exempel en dator eller en mobiltelefon genom att dra med fingret på skärmen
  • svischa = använda en app för att föra över pengar
  • trollfabrik = organisering av nättroll och bloggare som har till uppgift att sprida propaganda
  • ögonkramp = kramp i ögat som bland annat kan orsakas av att man tittar för nära och för länge på en mobiltelefon

Jaha vad säger en om dessa ord, då? Föga förvånande kommer många från engelskan och har införts med försvenskad stavning  som svajpa och svischa. Men det är också intressant att se att många av orden har funnits länge fast med en annan betydelse, till exempel funkis och groupie. Ärligt talat är jag väl inte så impad. Eller, för att citera NK*:

Jag är inte nöjd. Jag lägger in mitt veto.

 

Och nu vill jag förstås veta vad DU tycker. Har du nåt favoritord bland nyorden? Är det nåt nyord du inte gillar? Är det nåt nyord du inte har sett tidigare? Skriv gärna några rader i en kommentar.


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tankfullt inlägg.


 

Rött lönnlöv

Funderingar bland höstlöven…

Det blev snurrigt värre idag i tillvaron. Det var som om jorden snurrade lite extra fort på förmiddagen. Jag fick ett telefonsamtal och jag fick mejl som har gett mig mycket att fundera över. Telefonsamtalet var riktigt spännande för det visade att jag inte har sorterats bort. Samtidigt fick jag bekräftat en del av mina tankar kring hur arbetsgivare kan uppleva mig som överkvalificerad i vissa fall. Men nu ser inte jag själv just detta ”bagage” som det viktiga. Jag var väldigt tydlig med tre saker:

  • Jag söker många jobb.
  • Jag behöver en inkomst.
  • Jag söker bara jobb jag verkligen, verkligen vill ha.

Sen kan det uppstå vissa praktiska problem. Den trevliga personen som ringde mig bad mig ta helgen till att fundera och därefter höra av mig på måndag. Jag får nog ge mig ut bland höstlöven på genomblåsande promenad och tänka. Men ju mer jag tänker på det, desto större blir dilemmat. För det handlar om just ett jobb som jag verkligen, verkligen vill ha…

Och mejlen… Jag har onekligen fått mycket att tänka på. Det känns som om jag behöver backa lite kring ämnet som mejlen handlar om. Fundera, se över och framför allt, lämna i ro en stund.

Röd fläck vid läppen

Skörbjugg eller bara allmän näringsbrist?

Jag blev nästan lite sen på grund av detta till min dejt med Fästmön. Och vi hade rätt bråttom där vi for fram delvis på var sitt håll, som två ystra (?) höstvindar. Hon Som Alltid Upptäcker Skavanker noterade en röd fläck vid min underläpp. Jag har väl ätit för dåligt näringsmässigt sett så det är väl skörbjugg på gång. Kanske borde jag också be om att få lämna lite prover för att kolla läget med de röda blod-kropparna. De som nybildas lite för långsamt och är lite för dåliga. Eller var, hoppas jag.

Anna tog mig i kragen och bjöd på handplockad lunch. Det kändes lyxigt och smaskigt. Innan jag nästan slängde av henne i farten utanför möteslokalen i Förorten svischade vi in för att hon skulle få handla mat till kvällen. Medan Anna satt i möte packade jag in hennes varor. Och passade på att snoka lite i hennes duschrum (<== snyggare omskrivning för ”gå på toa”) innan jag åkte hem till New Village. Men i morgon återvänder jag till brottsplatsen där vi blir en synnerligen decimerad skara under resten av helgen.

Helgen, den här tänkarhelgen… 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat!
Jag kom på ett sätt att spara filer som PDF ändå och skulle komplettera min ansökan på ett ställe. Det gick inte. Jag fick skicka in en helt ny ansökan. Rekommendation: sluta med webbformulär – de funkar ju inte som de ska.


Den här lååånga, lediga helgen
är snart förbi. Även helgerna tycks ha en förmåga att svischa, inte bara vardagarna. Jag känner hur lite tid jag har över till att göra det jag både vill och borde göra privat, men…

Två maskiner har jag tvättat idag. Fästmön var gullig och rev ut smutsiga lakan och jag ska bädda med rent senare. Förmiddagen har jag suttit vid datorn för att fixa några ansökningar. Det har tagit sina modiga timmar och det handlar inte om att jag har svårt att formulera mig utan att vissa arbetsgivare envisas med att ha

webbformulär. 

För arbetsgivaren är webbformulär ett enkelt sätt att få en snabb överblick över inkomna ansökningar. Ansökningarna blir jämförbara och innehåller inte nån ovidkommande information. För den som är arbetssökande är webbformulären inte bara trista utan också rätt jobbiga. Du måste som vanligt först klura ut bra formuleringar, själva din ansökan, så att säga. Den kan du sen kopiera och klistra in i formuläret. Så långt är det inte så besvärligt.

När det gäller dina arbetslivserfarenheter, utbildningar och referenter måste du lägga in dessa som poster i formuläret. Det tar ganska lång tid. Och då har jag ändå ett färdigskrivet CV samt en lista över referenter i Word så jag behöver egentligen bara copy-and-paste. Men även ctrl+c, ctrl+v tar sin lilla tid…

Visserligen kan du bifoga filer, men du måste fylla i formuläret för det är formulärets uppgifter arbetsgivaren går på i första hand. De filer du bifogar ska sen vara sparade i särskilda format. Både min hårdvara och min mjukvara är gamla, så jag kunde varken göra PDF:er eller docx-filer av mitt CV i Word på nån av mina datorer.

blanketter

Webbformulär är lika jobbiga att fylla i som pappersblanketter – när man inte har modern mjukvara, till exempel.


Jag tycker att man ska kunna skriva
sina ansökningar hemma och inte på jobbet på arbetstid. Men på jobbet finns ju bättre utrustning och nyare program än hemma, så jag ångrar nästan att jag inte gjorde det. Fast på arbetstid har jag ju inte tid för privata göromål som tar en god stund att genomföra.

Nu protesterar säkert en del och tycker att jag tar mig tid att blogga på arbetstid. Det är faktiskt väldigt sällan jag bloggar på arbetstid. Ofta tar jag mina raster till det, men ännu oftare skriver jag inläggen kvällen före eller tidigt på morgonen, hemma, och tidsinställer publiceringen. Så tro inte att jag alltid sitter vid datorn när det plötsligt kommer ett nytt inlägg! Jag kan vara flera mil därifrån…

Det är inte så kul att ta av timmarna på vår lediga helg, men idag var jag tvungen att göra det. Anna sitter och tittar ikapp på TV-serier på Play och på DVD:n under tiden. Sötnosen har också varit och handlat, för i kväll ska vi laga Chili con carne enligt Mathems-recept fast på kycklingfärs, och det behövdes kompletteringshandlas. Lite fikabröd slank visst ner i kassarna också, så jag ska  sparka igång perkolatorn strax.

Jag har telefonerat med mamma och hon ville ha mig att ringa om riksfärdtjänsten till påsk i morgon. Det fick jag säga att jag definitivt inte kan, jag har inga som helst möjligheter att göra sånt på arbetstid. Nu skulle hon försöka själv och jag hoppas att hon fixar det. Tanken är att hon kommer hit på onsdagen i påskveckan. Anna börjar klockan 16 då och hinner då ta emot henne hemma hos mig medan jag jobbar. Sen kom vi överens om hemfärd den 5 april, alltså fredagen efter påsk. För som det ser ut nu måste jag till Arbetsförmedlingen direkt efter påsk och registrera mig. Jag känner att jag vill ligga i för att fixa nytt jobb, inte gå långtidsarbetslös igen. Då går jag under…

Efter eftermiddagskaffet ska jag ta en surfrunda hos bloggvännerna. Igår skippade jag den rundan eftersom vi dels var på stan, dels hade hemmakväll. Förresten skrev lokalblaskans Roger Berglund för en gångs skull riktigt bra om gårdagens deltävling i Melodifestivalen, men som vanligt rekommenderar jag herr Olssons sammanfattning av deltävling fyra samt hans tankar om finalen – även om jag inte håller med om mycket allt! 

Och… ja just det… framåt kvällningen gläntar jag på nytt på Tofflans Svarta BokHåll utkik på en blogg nära dig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Den kära vännen FEM påminde mig idag per sms om ett helt suveränt östgötskt ord som jag inte har hört på hundra år, minst:

muschla

Vad tror du det betyder? Smaka på ordet. Låt det svischa i gommen. Blåsa runt lite… Kommer du inte på det? Då ska jag berätta!

Det var min morfar som lärde mig ordet – när vi spelade kort. Då är betydelsen nämligen fuska. Men muschla kan faktiskt ha lite mer positiv konnotation. Det kan till exempel avse en god hemlighet som man delar med nån.

solen

Muschla med tarotkort? Nja, det går nog inte…


Och just idag
tycker jag att muschla känns som en riktigt, riktigt spännande och bra hemlighet vänner emellan! Tack FEM!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev en orolig natt av nån märklig anledning. Jag var så trött igår kväll att jag hade kunnat gå och lägga mig redan vid 20-tiden, men jag avvaktade till 21.30 när Mördare okänd började. TV:n i sovrummet fick visa denna brittiska deckare som gick på SvT1. Och faktum är att jag såg merparten av den – jag somnade när det kanske var en halvtimma kvar, vid 22.30. För att sen vakna klockan 3.16. (Ja det ska stå 16!) Sen låg jag och vred och vände på mig jag vet inte hur länge. Nånstans nån gång infann sig en dvala som medförde en förskräcklig stressdröm. Klockan halv sju dansade klockradion igång. Mina händer var avdomnade, vilket det blir ganska ofta nattetid, så det tog vad som kändes som evigheter att stänga av radion. Lyckades sätta på alarmsignalen och flytta fram klockan också och trodde jag hade försovit mig…

Nattens och morgonens beteende är typiska stressymtom för mig. Men det är konstigt för jag känner mig inte särskilt stressad, bara så himla trött hela tiden. Sovtrött. Lite orolig kanske jag var inför dagens övning ”Den innebär att arbeta i ett program som jag känner mig lite rostig i. Fast jag tycker att det är konstigt om det skulle påverka min sömn så pass,  jag har verkligen inte känt mig jätteorolig. Jag får hoppas att det bara var nån tillfällig dålig natt!

Fästmön skickade ett sånt fint sms i morse, men den röda, vackra soluppgången hon såg fanns inte att beskåda i New Village. Där var det disigt och gråmulet. Anna och Elias skulle ge sig iväg tidigt hemifrån i morse, för Anna började redan klockan halv åtta och måste sitta på bussen före klockan sju, misstänker jag.

När jag sen väl kom till ”jobbet” svischade timmarna iväg. Jag har jobbat med vårt nyhetsbrev och även tagit och hanterat väl, tycker jag, en diskussion om en text. Det är så mycket som ska få plats på två A4-sidor och det gäller att få med det viktigaste – när man nu måste stryka. Det har gått bra att jobba i programmet och jag har fått till det mesta som är klart. Jag är ganska nöjd med bildvalet och sidan ett, det är sidan två med sin ”saliga blandning” som det är lite krux med.

Dagens lunch blev beige pasta. Dock var insidan färggrant röd av soltorkade tomater. För säkerhets skull hade jag med mig några naturella körsbärstomater bredvid. En försökte smita och rullade över bordet, men jag hann fånga den innan den rullade över kanten. Reaktionsförmåga!


Pastaknyten och körsbärstomater, bubblevatten och en deckare är tillbehör. Deckaren rensar skallen från det alltför teoretiska.

                                                                                                                                                                                                                                                       I eftermiddag ska det vara en sorts ”avdelningsmöte”.  Jag vet inte om jag förväntas delta eller inte – jo, jag fick just höra av fru Chef att min närvaro önskas!

 Jag sitter inemellan och petar i mina forskartexter också. Alla har inte inkommit, men jag noterade att Carl var förvånad att så många som två tredjedelar har svarat. Det är ett gott tecken att vi jobbar med rätt saker, saker som känns angelägna att presentera.

I kväll blir det lugna puckar, tror jag. I morgon, tisdag, har jag däremot två roliga saker att se fram emot: dels att träffa Rippe för lunch och dels att klippa mig i morgon kväll. Rippe har jag inte träffat på länge och håret är som en pälsmössa uppe på huvudet och lär må kanonbra efter mötet med M:s sax. Efter det vassa mötet måste jag inhandla en del förnödenheter. Mjölken och brödet börjar ta slut.

Ser i min kalender att vi redan nästa vecka ska träffa M från Arbetsförmedlingen. Tänk, då har jag varit här en månad. Snacka om att tiden svischar när man har roligt…

Read Full Post »

Kvällen har sniglat sig fram. Fästmön och jag kunde sitta nån timma på balleb* i kvällssolen. Det var intressant att diskutera det en kär vän kallar för WT**. Man slås onekligen av gräsliga stilar, smaklös klädsel och dessa eviga foppatofflor. I ett visst område tycks den rosa varianten på de senare vara högsta mode. Tur att jag är så piffig själv när jag hasar omkring här i Himlen i mina bajsbruna sandaler som jag en gång i tiden svischade fram genom stadens Sandlådas korridor. Snorhalt var det, för lokalvårdarnas scheman var så pressade att golven ibland bara fick en mugg rengöringsmedel och ett par muggar vatten på sig. Sen ansågs de skurade. Och snorhala, dårå. Vansinne! Men billigt för Sandlådan – som naturligtvis på samma gång fick kunder till Sjuktugan i Backen. Säga vad man vill om min förra arbetsgivare, men innovativ var man, på gränsen till det vi vanliga döda skulle kalla dumsnål. Men i alla fall…

Nu pratade vi om kläder och stilar och jag måste ju säga att jag estimerar Annas nya klädmärke. Det gav mig också en påminnelse om vad jag ska sätta upp på fredagens handlingslappp…


Starkt varumärke!

                                                                                                                                                                       Kaffe och kanelbulle intogs i köket innan vi bänkade oss i TV-soffan. I kväll gick den fjärde och sista delen av den norska dokumentären Mitt liv som homo på SvT2. En halvtimma långt när jag önskade lite tystnad och lugn och ro. Men det är svårt att få till i Himlen eftersom de två yngsta älskar att reta varandra. Till slut blev jag skitirriterad och röt till var på den allra yngsta rusar ut ur rummet och klipper till mig på fötterna på vägen ut. Sånt beteende är inte OK. Man slåss aldrig. Men det här med kommunikation är svårt… Och ibland är jag glad att jag inte är förälder. Fast bara ibland. När ungarna retas och slåss. När de är goa och snälla och mysiga är det OK att vara bonus. Ja, ja, det är väl tur att jag inte har egna barn, för de skulle väl vara helt kuvade…

I morgon bitti ska jag in till stan och träffa min coach. Efter det blir det en tidig lunch med en god vän som jag tyvärr träffar alltför sällan. Så sorgligt eftersom vi aldrig i vår vildaste fantasti kunde tro det… Men DET är en helt annan historia och den har jag försökt lägga bakom mig. Så gott det nu går. Jag är fortfarande mitt uppe i dess konsekvenser.

                                                                                                                                                            *ballen = balkongen
**WT = White Trash

Read Full Post »

När två personer, som egentligen knappt känner varandra och som träffas för tredje eller fjärde gången i livet, ses borde tiden inte gå så fort som den gör. Två timmar bara svischade förbi när CL och jag träffades över en kaffe och var sin macka på Odinsborg! (TACK till Odinsborg, för resten, för den vegetariska mackan! Och till tjejen i kassan som lyssnade på kunden! Mackan var supergod och borde ingå i det ordinarie sortimentet mackor! Alla äter inte kött och skaldjur på mackan.)

Det är så, med ett fåtal människor, att det känns som om man har känt dem hela livet. Eller i alla fall mycket länge. Men så inser man, när de pratar och berättar nåt att man faktiskt inte gör det. Ändå är det inga problem att hänga med och det blir aldrig pinsamt tyst. Det är som att tiden inte räcker till. Vi ses alltför sällan, CL!

Innan vi skildes åt fick jag vila ögonen på CL:s nyligen införskaffade pärla, en Volvo S40 -02:a. (När jag läser om den ser jag att föregångaren var den modell jag hade äran att få betala halva av under några år som gift, nämligen 460!) Oj oj oj, vilken skönhet, tycker jag och hoppas att släktingens ord om den sämsta Volvomodellen INTE stämmer! Snygg är den i alla fall och jag hoppas den ger många och härliga åkturer!


En pärla, CL:s nya!

Read Full Post »

Older Posts »