Helgdagar

Ett inlägg om helger och om att försöka finna ro.

---

 

Folknykter och kristilig middag med mjölk och änglaservett igår.

Det är svårt med helgdagar. För den som jobbar kan det vara skönt med ledighet – om man nu är det en helgdag. För den som inte jobbar blir en helgdag extra trist. Det liksom ligger i luften när en torsdag blir söndag att dagen blir lååång och tråååkig och rätt… intetsägande och tyst. Ändå är inte helgdagar svårare att fylla än vardagar för mig.

Helt ledigt tog jag inte heller utan gjorde det jag skulle som den plikttrogna samhällsmedborgare jag är. Men jag unnade mig mycket läsning igår. Jag kröp in i Livet går vidare, in i en sjukhusmiljö från 1950-talet, med stärkta sköterske-uniformer och hemliga förälskelser mellan olika professioner. Boken är emellertid inte bara

kärlek på lasarett

utan så mycket annat. Medicinhistoria, till exempel. Och en allmän beskrivning av ett samhälle från ungefär samma tid som den gamla tidningen jag hittade häromdan.

Tände ljus i mitt vardagsrum igår kväll. Just denna ljuslykta har jag fått av vännen M en gång.

Till middag åt jag tunna skivor rökt kalkon och mimosasallad. I kylen hittade jag en bit fetaost, svarta oliver och körsbärstomater. Måltidsdrycken blev mjölk – det var ju Folknykterhetens dag igår, inte bara Kristi Himmelsfärdsdag. Men den senare till ära dukade jag med änglaservett. Lite kristlig är jag allt.

Jag har svårt att finna ro. Ändå är jag trött jämt. På kvällen tände jag ljus i vardagsrummet och satt och njöt av min bok. Spelade lite Wordfeud. Inte ett skit att se på TV. Tyst i huset, för ovanlighetens skull. Var det därför jag inte fann nån ro?

Selfie den 15 maj 2015 – med rynkor och allt.

Satt och lekte med mobilkameran och tog en selfie som jag skickade upp till Instagram. Fjorton personer gillade bilden av mig. Fjorton personer… Jag själv är inte överdrivet förtjust i selfies. Det är väl den där lille som sitter på axeln och säger

Du ska inte tro att du är nåt!

Men jag försöker ta en bild som jag kan använda i mitt CV, på LinkedIn och i ansökningar. En bild som visar hur jag faktiskt ser ut – med rynkor och allt…

Natten blev en prövning. Jag gick och la mig vid 23-tiden, läste ytterligare en stund och släckte före midnatt. Klockan två vaknade jag och låg vaken en stund innan jag somnade om. Nästa gång jag vaknade var klockan fem. Då mobilsurfade jag och läste fram till klockan sju när jag klev upp. Såna är mina nätter numera.

Dagens viktigaste projekt att är åka till bilverkstan för att få hjälp att byta en lampa. Clark Kent* blev ju underkänd i besiktningen och ska vi ut och fara med honom i helgen vill jag inte köra olagligt. På vägen hem stannar jag för att köpa en flaska torrt vitt vin till kvällens räkor. Min älskling kommer nämligen hit idag. Räkor med tillbehör kan vi äta båda två och det är enkelt att bara koka ägg, skiva avocado och citron och ställa fram dillkrukan och aioli. Till helgfrukostarna har jag betalat alldeles för dyrt för spanska blåbär och holländska hallon, men vi behöver få i oss C-vitamin.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En liten tur med dammvippan ska jag ta samt hänga upp rena handdukar som vi kan smutsa ner. Lite fil och müsli ska jag få i mig innan jag åker till verkstan. Äggen kokar jag när jag kommer hem, räkorna får ligga i frysen till dess också. Min helg rullar på och kanske får jag mer ro när Anna är här.

Idag går mina tankar till vännen som ska gå på en kollegas och väns begravning samt till vännen som väntar besked efter en anställningsintervju. Jag håller mina tummar för er båda, även om syftena är olika!

Vad gör DU den här helgen??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan så blir jag lite gladare! 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gör ni så här hemma hos er?

Ett undrande inlägg.

---

 

Jag städar. Ja, jag städar hemma hos mig, men jag kom att tänka på nåt jag såg häromdan – en massa löv och grus på ett bussäte. Dan därpå en person typ tio år yngre än jag (och då är man vuxen!) som helt ogenerat smutsade ner en soffa där andra människor skulle placera sina renklädda rumpor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu undrar jag bara…

Gör ni så här hemma hos er?

//Städtanten Lokalvårdaren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Som ett paket på posten… eh Bring

Ett paketerat inlägg.

---

 

Idag har det inte varit nån riktig höjdardag. Jag har känt en oro i magen hela dan, en oro som jag inte blir kvitt. Vad värre är har två personer som jag följde på Twitter varit tydliga med att de tycker att rasism är OK. Det går inte an i min värld, så jag avföljde. Good riddance! Tyvärr kan ju dessa personers barn, barnbarn och barnbarnsbarn inte avfölja dem. Jag blir rädd när jag tänker på vilka åsikter de för vidare till yngre generationer. Vi var några stycken som avföljde dem, men det räcker inte. Alla borde sätta ner en fot, för vissa saker är inte OK att heja på. Tycker jag.

Det var bestämt att Fästmön skulle promenera hem från jobbet. Det tyckte jag lät tråkigt. Därför möttes vi halvvägs, jag med bilen, dårå. Vi passade på att handla lite förnödenheter på ICA Heidan – däribland var sin glass. Sötsaker tröstar onekligen, i alla fall mig. Och så smutsade jag ner ett fräscht linne utan hål med choklad från glassen. Bra gjort. (<== ironi)

Levererades vid min dörr av brevbäraren från Bring.

Vi kom hem och slängde oss i soffa och fåtölj. Jag satt och bläddrade i Antiktidningen som kom igår när det plötsligt plingade hårt på dörren. Utanför stod en söt brevbärarpojke med ett stort, orange paket från Bokus till mig. Det var för stort för min postbox, så den vänlige brevbäraren hade traskat uppför trappan och plingade på för att se om han kunde leverera det vid dörren. Tack för den servicen, Bring! Den var som ett brev på posten – fast hem, dårå.

För övrigt var det märkligt att paketet var så stort som det var. Det innehöll nämligen inte några mängder med böcker, utan endast fem pocketböcker. Fem stycken härliga pocketböcker för runt femtiolappen styck, det tyckte jag att jag kunna köpa mig trots att jag borde ha köpstopp för böcker. Men jag kan inte låta bli… Och jag tror att jag fick mycket för pengarna, om än i pocketform. Bara en deckare, dessutom. Du ser, jag försöker mig på nån sorts självutveckling av min litteratursmak…

De här böckerna låg i paketet:

Fem pocketböcker: Två Donna Tartt – Den lille vännen och Den hemliga historien. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, Allt jag önskar mig och En orolig grav låg också i paketet.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Östgötska ord och uttryck: Så daaant!

Vi kör lite av  en favorit i repris! Jag har ju tidigare skrivit om att det fantistiska uttrycket

vänna te så daaant

Redan 2009 konstaterade jag alltså följande:

[…] Att vänna te/till så daaant är ett mycket användbart om än negativt uttryck. Det betyder ungefär att stöka till/ställa till oreda/smutsa ner mycket. Ofta används det bakom ryggen på den som vänner te. […]

Men faktum är att man även kan använda

så daaant !

utan vänna te, så att säga. Så daaant! är nämligen ett eget litet användbart kraftuttryck som är värre än

så förskräckligt! 

men ändå mildare än

för jävligt!

Vokalen a i daaant ska vara lång och utdragen, snudd på nasal, nästan ett å. Och så ska man självklart kombinera det hela med att dra ihop ögonbrynen och se überbekymrad ut.

Livet är kort. Och så daaant, dessutom!

Read Full Post »

Det här med mat…

Det här med mat… Alltså, det är inte min grej! Jo, så tillvida att jag gärna äter god mat. Men jag är inte bra på att laga till god mat. Fästmön säger att jag visst kan laga mat, men det handlar kanske om intresse. Eller brist på intresse… Då och då gör jag ju cookalonger här på bloggen. Ett exempel på en ganska typisk sådan är nummer 15… Ibland försöker jag skärpa till mig och då kan det bli lite mer seriöst. Tja, allt som allt har jag gjort 16 cookalonger här på bloggen. Vill du läsa fler kan du alltid skriva in ordet cookalong i sökfältet i högerspalten så kommer de upp.

Tomatsoppa klarar jag av att laga liksom kokta ägg.

Det blir lite problem i köket, emellertid, för jag inser ju att man ska hjälpas åt. Och jag gillar varken att laga mat eller diska. Diska är värre än att laga mat! Usch! Man blir blöt om händerna först, sen blir man torr och fnasig. Jag får gärna lite eksem om jag handdiskar i diskhon alltför ofta. Hos Anna finns det diskmaskin och det är ju rätt så praktiskt när vi ibland är sex personer som hela tiden smutsar ner disk. Men då tillkommer dilemmat vem som plockar i och ur. Och allt kan ju inte diskas i maskinen…

Hemma hos mig är vi oftast en eller två. Jag brukar för det mesta fixa maten – och då blir det inte alltid hemlagat. Det kan bli pizza och korvkiosken och grillad kyckling och kallskuret och kycklingspett från Thaistället också. Anna är en snäll fästmö och klagar aldrig. Inte på min matlagning, i alla fall. Hon diskar oftast hos mig. Själv är hon superduktig, men har förstås inte alltid tid och ork att laga till det smarriga. Rätt vad det är slår hon till och gör nån kaka eller paj som jag aldrig skulle få för mig att göra. Det skulle nämligen ta en hel dag för mig att hitta ett recept som jag klarar av. Sen skulle det ta minst en halv dag att införskaffa alla ingredienser. Bara det…

Ett bevis på min bristande förmåga när det gäller mat var väl igår när jag trodde att jag hade köpt hem Kungsörnens raggmunk. När jag skulle plocka fram fyra stycken och micra – ja, micra klarar jag för det mesta av! – och ställa fram mammakusinen B:s lingonsylt – upptäckte jag att jag hade kommit hem med pannkakor i stället. Lingonsylt var sisådär till pannkakor, men jag hade som tur var morellsylt kvar – signerad samma mammakusin! (Som du märker är jag lyckligt lottad och omgiven av matlagningskunniga kvinnor!)

Anna applåderade nästan inne på ICA Solen när hon noterade att inte bara Vit choklad hamnade i varukorgen – är ICA Solen verkligen den enda affär som saluför denna ljuvliga choklad by Marabou??? – utan också matvaror. Och även om jag inte kom hem med raggmunk kan jag meddela att pannkakor var bra mycket mumsigare än den lilla bit gröna (!) kycklingkorv jag hittade i kylskåpet – min egen lilla penicillinodling…

Livet är kort.

Read Full Post »