Frustration och reparation

Ett gnissligt inlägg.

---

 

Mitt hus måste ses om. (Istapparna på bilden är dock från 2010, tror jag.)

Den här måndagen stavas frustration. Jag tänker inte gå in på detaljer, men jag känner mig väldigt… oarbetad efter arbetsdagen. Det går att spekulera i orsakerna och det gör jag för mig själv, inte här på bloggen. Glad och tacksam är jag emellertid för fina kollegor. Förändringar är bra. Samtidigt blir det lätt så att vissa saker hänger i luften under pågående förändring. Jag kan bara hoppas att slutresultatet blir bra för mina kollegor som jag upplever som aningen luttrade och frustrerade, men väldigt kompetenta. För egen del ser jag om mitt hus på flera sätt. Jag letar, söker och utnyttjar kontakter på olika plan.

Jag ser om min bil också. I morse sjöng Clark Kent* så vidrigt i falsett att jag bara kände att det var nog. Jag ringde bilverkstan och bokade tid för dels det där rostskyddsarbetet som behöver göras, dels för byte av fläktrem. Slutnotan lär hamna på cirka 1 600 kronor. Överkomligt, men svidigt. Bäst av allt är att jag kan åka dit på torsdag i nästa vecka klockan sju och vänta medan de opererar Clark**. På så vis slipper jag be chefen om ledigt IGEN och dessutom slipper jag jobba över, också det IGEN.

Det har regnat hela dan och om jag hade fått välja idag skulle jag nog ha stannat i sängen med min bok på gång. Jag tänker nog ägna den en stund i kväll i alla fall. Men först blir det strykbrädan där jag ångar av mig lite frustration, helt enkelt.

Hur har DU haft det idag – frustrerat eller flyt? Har du reparerat nåt eller vad har du haft för dig? Skriv några rader i en kommentar och berätta. Men gör det nu, för nu är det bara ju procents utrymme kvar här!

93 procents utrymme är använt. Alltså finns det bara sju procent kvar.

*Clark Kent = min lille bilman
**operera Clark = lagar min bil

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Taking lives

Ett inlägg om en film.

---

 

Igår kväll flög vi hem från Fästmöns jobb för att se andra delen av 100 Code. Men lustigt nog följde en bra film på den, så vi satt uppe framför Kanal 5 alldeles för länge och såg Taking lives (2004).

Filmens story är ruggig, men ganska okomplicerad. Den franskkanadensiska polisen kallar in en FBI-profilerare för att hjälpa dem i jakten på en seriemördare. Mördaren är dock märklig så tillvida att han tar sina offers identiteter efter att han har mördat dem. Vi tittare får se alldeles från början när han som tonåring blir bekant med en annan tonåring som gett sig av hemifrån. När bussen får motorstopp bestämmer sig de två vännerna för att köpa en bil. Fast när den bilen sen får punktering och de stannar för att laga den… Då blir det… riktigt jävla otäckt, på ren svenska! Otäckt och kallblodigt.

Jag tycker att den här psykologiska thrillern är väldigt spännande och på flera ställen i filmen blir jag rädd. Mördarens identitet avslöjas inte förrän mot slutet, men filmen är inte slut med det. Det blir liksom ett extra slut, med en knorr. Angelina Jolie är förresten riktigt bra i rollen som profilerare – med drag från Saga i Bron…

Toffelomdömet blir högt, för det här är bra och spännande.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skottskadan lagad

Ett inlägg om stenskott.

---

 

Det syns en liten prick efter lagningen av stenskottet. (Att det är svårt att fota en vindruta gissar jag att du förstår…)

Kanon! Mitt stenskott är nu lagat och det kostade mig endast 200 kronor hos Ryds bilglas. Jag fick snabb och suverän service både av Jesper i torsdags (stenskottsplåster) och Rikard idag (lagningen).

I torsdags när jag körde E4:an hem från Himlen smällde det plötsligt till och blev ett fult märke på framrutan. Vis av erfarenhet visste jag dessutom att framrutan kunde spricka om den inte lagades så snart som möjligt. Jag gasade på till Ryds och fick plåster på såret och en snabb bedömning av Jesper: det skulle gå och laga och det skulle bara kosta mig 200 kronor. Men jag måste vänta till tisdag eftermiddag innan det fanns en ledig tid.

Den hetaste dan på länge tuffade Clark Kent* och jag iväg till Boländerna för att laga stenskottet. Jag hann inte ens dricka upp kaffet Rikard bjöd på medan lagningen härdade! Pappersarbetet gick också snabbt. Jag slapp helt att kontakta mitt försäkringsbolag – det ombesörjde Rikard. (Inte för att jag har nåt emot att ringa If, men uppgifterna gick vidare direkt så snart Rikard knappat in mitt registreringsnummer.) Det enda jag behövde göra var att sätta min namnteckning på ett papper och betala självrisken på i mitt fall 200 kronor.

Medan vi väntade ytterligare en liten stund på härdningen berättade Rikard att det är en svensk som kom på metoden att laga stenskott. Den svensken behöver med all säkerhet inte jobba en dag till i hela sitt liv. Ingen är gladare än jag för hans uppfinning. För det är faktiskt helt OK att betala som högst 200 kronor (självriskens storlek beror på vilket försäkringsbolag du har och du måste minst ha bilen halvförsäkrad!). Ju snabbare du lagar ett stenskott desto mindre risk är det att hela rutan måste bytas. Rutbyten är betydligt dyrare, då snackar vi tusenlappar…

Jag har försökt googla på vem den kluriga svensken är, men inte lyckats få fram nån info. Är det nån där ute som vet, tro???

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Toa, topz och tonåring

Ett inlägg i vilket de tre ledorden i rubriken börjar på t. En allitteration, alltså.

---

 

Jaha. Nu undrar du säkert hur jag ska få till det här inlägget med tanke på rubriken. Jaa… jag tycker att det är jättesvårt att sätta rubriker som är bra och som lockar till vidare läsning. Ibland kommer rubriken till mig direkt, för att andra gånger verkligen gömma sig för mig och dyka upp i form av en trist överskrift när allt annat är färdigskrivet sen länge. Men nu ska vi inte uppehålla oss vid dett. Let’s move on och kolla vad det är jag är ute efter! Först en liten linje för pauserandets skull…

Regnbågslinje, passande nog!

 

Till att börja med handlar mitt inlägg om vanor och rutiner. Har DU såna??? Det har jag. Det måste jag ha på vardagarna för att min tillvaro inte ska rämna. Jag har ganska strikta rutiner, men mina vardagar börjar alltid på samma sätt: jag vaknar vanligen mellan halv sju och sju, jag går på toa och jag topzar (ja, jag tycker att det är snyggt att stava ordet med z!) öronen.

Det där med att topza öronen har jag gjort ett tag, men det tog sin lilla tid. Då och då läser jag i media om vad man ska och inte ska göra. Vid ett läkarbesök som barn sa min generade pappa när doktorn skulle titta in i mina öron, att min öronhygien nog var lite eftersatt. Gissa vad doktorn svarade? Han sa att man INTE ska tvätta öronen för det är inte bra! Så jag fortsatte att inte tvätta öronen, men sen jag blev vuxlig och anlade en korthårig frilla kände jag mig nödd och tvungen att topza öronen varje morgon. Det ser ju verkligen inte trevligt ut med öronvax och annat gojs i öronen. Och det syns ju rätt mycket mer när man har kort hår.

Jag topzar tangentbord också. Här är det mitt gamla tangentbord som får en genomgång.

Häromdan läste jag i nån Expressenbilaga på nätet att man aldrig ska använda topz. Gulp! Varför då då? Jo, vax är bra för öronen för det håller skräp och bakterier borta samtidigt som det gör hörselgångarna och trumhinnorna rena och mjuka. Dessutom gör kroppen sig av med öronvax på egen hand – varje gång du pratar, skrattar och tuggar kryper överflödigt vax ut. Uuuuääääääck, så läbbigt det låter! Det tredje skälet har jag lättare att köpa: med topz kan man i stället råka trycka tillbaka bakterierna in i örat så att det kan bli infektioner.

Ett trasigt öra, vad nu det har med texten att göra..?

Hur ska man hantera vaxet då? Det ser ju verkligen äckligt ut med vaxiga öron! Jo, det finns öronvaxlösande medel som mjukar upp vaxet (receptfritt på apoteket). Eller så kan man skölja ur öronen med ljummet vatten när man duschar. Fast har man mycket besvär får man gå till doktorn. Nja, det där med vatten i öronen tror jag inte på. OK, det hamnar ju lite i öronen när man duschar, men jag skulle aldrig ”vattna” öronen medvetet. Nej, jag fortsätter med mitt topzande. Det kliar faktiskt rätt bra i öronen på morgnarna och då är topz kanon! Men naturligtvis kör jag bara runt i ytterörat, jag trycker verkligen inte in topzen!

Här är vår tonåring inte så gammal, typ sex år… Redan då var bokstäver viktiga i hans liv.

Så. Det var toa och topz. Nu till dagens höjdpunkt: tonåringen. Idag blir nämligen Fästmön tonårsmamma igen – vår minsting fyller 13 bast!!! Det är inte klokt så gamla barnen blir, det är bara vi vuxna som aldrig blir äldre. (Nåja…) Jag har känt Elias sen han var fem år. Då var han en intensiv och kvick liten rackare som älskade Fem myror är fler än fyra elefanter (helst i litterär form) OCH att plocka med storebrorsans pokerspel. Idag är han en lugn och eftertänksam kille. Duktig i skolan och en bra kamrat, sägs det. Vår tonåring… (ja, jag är ju bara bonusmorsa, men han är lite min ändå). I eftermiddag är jag därför och firar den här killen.

I övrigt har jag följt sedvanliga rutiner och vanor den här dan. Men jag har också ringt Ryds och bokat tid för att få stenskottet lagat. På tisdag eftermiddag ska jag dit och jag kan vänta under tiden det lagas (det tar mellan 20 och 30 minuter). Håll nu en tumme för att rutan inte har spruckit helt när jag kommer ut i garaget!

Ha en bra fredag! Jag hoppas att du har nåt att se fram emot den här helgen. Det har jag och det är jag tacksam för!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och snart gick det goda humöret med solen i moln…

Ett surt inlägg.

---

 

Solen tog med sig humöret bakom molnen.

Det är inte långa stunder en får vara glad och släppa ut positiva tankar.  Molnen hopade sig även denna dag i tillvaron. Och då menar jag inte bara molnen på himlen. Fast först lite positivismer ändå: vi ska ju till Stockholm på lördag och Fästmön har fixat boende. DET känns kul! Jag åkte ut en tur till Himlen idag i diverse ärenden och vi bubblade och babblade för att planera upplägget. Ett litet minus i det hela är att vi måste ha packningen med oss under paraden och i parken, men en natts packning är väl inte alltför tung.

Vidare hade jag läst på SL:s webbplats att det går att ladda SL-kortet med reskassa på ICA Kvantum här i Uppsala. Jättebra!!! Det blev därför målet på hemresan från Himlen. Fast först smällde det till…

Jag fick jordens stenskott på väg in till stan, så det var bara att stå på gasen för att hinna till Ryds bilglas innan stängningsdags. När jag kom fram höll killen på att låsa för dagen. Baskat! Men han var mycket vänlig och jag fick ett stenskottsplåster till Clark Kent*. I morgon bitti måste jag ringa och boka en tid för lagning så att det inte blir som sist – hela rutjä***n spricker. Det kostar ett par tusen i självrisk. Kan man laga rutan i stället för att byta den snackar vi hundralappar. Inte precis nåt jag har gott om heller, men hundralappar är bättre än tusenlappar. Trots det svider detta rejält. Det var det sista jag behövde!

Sen for jag i laglig fart till Stormarknaden och ICA Kvantums förbutik. Men inte f*n kan man ladda sitt SL-kort där, inte! Det står nämligen fel på SL:s webbplats. (Ja, jag har meddelat SL:s kundtjänst detta.) Ner till Centralen pallade jag inte att åka, för då måste jag ragga parkering och det kostar numera hutlösa 30 spänn i timmen att parkera i stan. I stället blir det nu Anna som får ladda på mitt SL-kort på lördag förmiddag. Vi måste båda åka kommunalt till tåget då från olika håll, men Annas bussar går så glest att hon får åka in alldeles för tidigt. Min buss går i tid för att hinna köpa tågbiljett, inte ladda SL-kort också. Om jag inte vill åka in till stan en timme före tågets avgång. Nä, inte heller UL står högt i kurs hos mig. På UL:s webbplats har det nämligen stått så här i ett år eller är det två..?

Det jobbas inte vidare kvickt på UL:s tekniska problem. Eller också är det ingen som uppdaterar webbplatsen…

Som grädde på moset åtog jag mig att framföra ett dödsbud till min nästanbror. Det känns så där lagom kul att släktleden glesnar. Min mamma har inte tagit det hela bra.

Nä, fy te rackarns vilket uruselt humör jag är på! Kanske blir det bättre med lite mat. Åtminstone höjs blodsockret. Det får nog baske mig bli ett glas vin till också. Bara jag håller mig vaken till Cucumber och Banana i kväll, så…

*Clark Kent = min lille bil man

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Om och om igen

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Hyllat

Ett hyllande inlägg.

---

 

Inte tror jag att jag behöver säga att det där mötet i morse var en besvikelse? Du fattar det ändå. Vi var cirka 30 losers som de hade skrapat ihop. En tjej med svag röst pratade till en Power Point-presentation. Trots att jag satt i mitten varken hörde jag eller såg ordentligt. Den viktigaste informationen fick vi inte – eller så missade jag den. Nästa måndag ska jag tillbaka på ett enskilt möte. Till dess ska jag ha svarat på några ganska idiotiska frågor samt skriva ut och ta med mig min senaste specifikation. Allt är förberett, men jag mejlade även min handläggare. Inget svar, naturligtvis. Och som grädde på moset kom just ett mejl med ett svar jag inte ville ha. Det är tur att jag har en joker i fickan…

Mötet var tack och lov över efter en knapp halvtimme, så jag åkte till Gamlis och plockade upp Fästmön. Hon hade i ett svagt ögonblick igår lovat mig att offra några timmar på sin lediga dag för att hjälpa mig bära upp bokhyllorna för min branta trappa hemma.

Clark Kent* och jag for till Återbruket för att hämta hyllorna. Jag fick sånt fint bemötande och god hjälp ut till bilen av Anders och en annan kille, som jag inte hörde namnet på. Men det började med katastrof, naturligtvis. Vem har sagt att det ska vara enkelt? Jag fick låna en skruvdragare för att montera av de fyra glasdörrarna. Det gick hur bra som helst med de sex gångjärnen per dörr – tills jag kom till det allra sista. Armarna var väl möra, för jag orkade inte hålla emot. Dörren studsade till i golvet och glassplittret flög över halva Återbruket… Alla tittade naturligtvis på mig. Den snälla killen i kassan kom till undsättning och sopade. Som plåster på såren – nej jag skar mig inte! – var han så gullig att han drog av 30 kronor per hylla eftersom jag lämnade de tre hela dörrarna kvar. Så två hyllor kostade mig alltså totalt 100 kronor!

Kaffe och kanelbulle smakade ljuvligt efter bärande, handling, bilkörning och biltvätt.

Anders tog en kärra och vi hjälptes åt att lyfta in hyllan i bilen. Eller in och in… Det kändes som om halva hyllan stack ut i bagageluckan. Jag är inte säker på att jag körde lagligt och dessutom gjorde jag det två gånger… 😳 Det var tur att jag inte behövde köra på nån stor och mycket trafikerad väg. Dessutom ligger Återbruket och min bostad på rätt sida om ån, så att säga.

Jag hade aldrig klarat att bära upp hyllorna ensam, så jag är mycket tacksam för Annas hjälp. När vi var färdiga skjutsade jag henne till ICA Heidan för att handla. Själv skulle jag hämta ett paket – toner till min skrivare. Vissa myndigheter förutsätter ju att man har teknisk utrustning av detta slag. Vi for sen ut till Himlen där jag släppte av min kära. Jag åkte tillbaka in till stan för att tvätta bilen – den ska besiktigas på onsdag, nämligen. Upptäckte att en grej hade pajat under förmiddagen, men försökte laga den så gott det nu gick. Lite nervös inför besiktningen är jag, med anledning av detta. Efter tvätten gjorde jag som alla hantverkare: jag tog fikarast. Den snälla kvinnan på Frendo bjöd på kaffe och kanelbulle eftersom jag hade tvättat bilen! Det smakade ljuvligt i solskenet.

Hemma igen skred jag till verket. Jag hade inte tid att sms-snacka med två goa vänner som undrade hur allt hade gått, men jag är tacksam för deras omtanke. Tanken var att flytta alla deckare ut från hyllorna i arbetsrummet till de ”nya” hyllorna i hallen och göra en liten deckarhörna. Stol och golvlampa fanns ju redan. Jag tänkte att kan Johanna ha en deckarhörna, så kan jag!

Jag dammade av hyllorna och polerade dem med möbelpolish. Tyvärr var båda högersidorna illa rispade, men jag fyllde i med lite vaxkrita i lämplig färg. Det blev inte sämre. Sen började jag fylla hyllorna och passade samtidigt på att damma av hyllorna i arbetsrummet. Vid 19-tiden i kväll var jag färdig. Färdig och helt slut, kan jag meddela! Jag lär ha träningsvärk i morgon, det är helt säkert. Nån middag har jag inte hemma och jag orkar inte fixa till nåt. Nu vill jag bara slå mig ner i bästefåtöljen och titta på mina nya bokhyllor.

Men du… Tror du att mina hyllmetermätningar stämde..? Här kommer några bilder från min bokhylledag. Kikar du på dem får du veta sanningen…

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min väldigt lilla bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömmar och annat som kan gå i kras

Ett krasande inlägg.

---

 

Sökta jobbhögen fotad i fredags. Högen innehåller alla jobb jag har sökt 2014 och 2015.

Sen Fästmön kom hit har jag börjat drömma igen. Eller det handlar väl om att jag sover så bra att jag drömmer och att jag mår så mycket bättre rent generellt att jag minns vad jag har drömt när jag vaknar. Natten mellan fredag och lördag drömde jag rätt OK drömmar, natten till söndag drömde jag en sorglig dröm och natten till idag drömde jag en bra dröm om jobb.

Kanske var det denna dröm som gjorde att jag inte fick spel när jag i morse skulle fylla i a-kassekort för de senaste två veckorna. Idag var systemet extra segt och det tog mig mellan trekvart och en timme att logga in med e-legitimation, sätta 14 kryss, klicka sänd och spara. Men jag vet inte hur dagens jobbansökningar blev, för lite… upprörd var jag allt.

Vidare är jag aningen besviken på min handläggare på AF. Jag tycker nämligen att jag följer handlingsplanen men inte riktigt hon. Jag har väntat sen den 1 januari på att hon skulle ringa mig… Jobbsökarhögen växer, jag kämpar på. Och antalet nej har faktiskt sjunkit sen jag la om taktik lite. Samtidigt känner jag att jag tappar kompetens när jag varken får jobba med det jag kan eller får möjlighet att förkovra mig med utbildningar och kurser. Men idag hittade jag ett riktigt intressant jobb där jag skulle kunna få användning av såväl jobberfarenheter som privata erfarenheter – och mest av allt erfarenheter av att jobba tillsammans med människor som har funktionshinder.

Mitt Höganäskrus har bland annat förlorat ett öra. Det ska jag försöka limma idag.

Det är emellertid inte bara drömmar – och drömmar om ett meningsfullt, nytt jobb – som kan gå i kras. Igår kväll var jag så yvig vid matlagningen (lax i ugn) att jag lyckades sopa ner ett Höganäskrus från minsta bänken i köket. Kruset smackade till min glasdamejeanne med vinkorkar. Tack och lov höll damejeannen, men kruset blev både kantstött och av med ett öra. Jag ska försöka limma det lite idag. Det blir inte perfekt, eftersom många flisor försvann. Sämre kan det i alla fall inte bli. Men tänk om man kunde laga trasiga drömmar med superlim också…

Utanför mitt arbetsrumsfönster jobbar hantverkare på bakgården med att täcka för våra förrådsfönster från utsidan. Typiskt nog gick glödlampan i förrådet sönder häromdan och man ser nog inte ett skit därinne nu utan varken lite dagsljus från fönstret eller lampa. Lampan sitter i taket, längst in i min del av förrådet. För att byta glödlampa krävs en del… klättring. Jag muttrar lite över Somliga som inte alltid kommer ihåg att släcka efter sig.

Som en liten uppmuntran till mig själv skaffade jag ett Instagramkonto igår kväll. Jag fotar en hel del och alla bilder hamnar inte på bloggen eller Twitter. Det kan vara kul att visa upp dem och titta på bilder av andra som också gillar att fota. Tänkte jag, som bara fotar med min iPhonekamera. Inga spännande eller hemliga bilder alls, bara från min vardag. Den del som ännu inte har gått helt i kras.

Det snöar i Uppsala idag och jag ska skjutsa Anna till jobbet om ett tag. Vad ska DU göra???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nerver, min nya tjej och mos av alltihop

Ett inlägg om helgen.

---

 

Vad ska hönan göra med månadens 900 kronor, tro?

Igår eftermiddag tuffade Clark Kent* och jag ut till Himlen. Vädret är som det visst alltid är sen ett par veckor tillbaka: ömsom sol, ömsom regn. Det gör det lite svårt med kläder. Bara detta att behöva fundera över ytterkläder eller inte, skor med hål i och risk för vattenintag eller svettodojor som är täta. I-landsproblem, jag vet. Jag är i alla fall mycket glad över att jag lagade mina täta svettodojor i våras. Förhoppningsvis funkar de ytterligare en vinter. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till om den häringa arbetslösheten blir långvarig. Jag fick visserligen a-kassa i torsdags, men när alla räkningar var betalda hade jag 900 spänn kvar att leva på resten av månaden. Jag undrar vad jag ska köpa för alla dem. Inga skor, i alla fall, det räcker de inte till. Samtidigt är jag väldigt glad att jag hade pengar så att jag kunde betala alla mina räkningar och ändå få lite över. Allt som inte är minus är bra. Och så tycker jag att de som retar sig på att jag får betalat för vissa inlägg på bloggen ska sluta upp med det och ägna sig åt att sätta sprätt på sina löner i stället, som de ju får varje månad. Ni behöver inte bry er om mig och hur jag gör, jag redovisar varenda krona jag tar in till a-kassan.

Tänk om jag blir miljonär?!

Samtidigt kanske det är en miljonär som sitter och skriver dessa ord. Fästmön köpte var sin Trisslott åt oss igår i stället för wienerbröd till kaffet (vi smockade i oss några av Prinskorvens utflyktskex som skulle vara till i morgon också, he he heee…). Och tänk! Jag som aldrig har tur vann hela 30 kronor! Idag har jag hämtat ut en ny lott – som förhoppningsvis innehåller en lite större vinst. Vi får se.

Helgen har varit lugn. Det är nog först nu som jag har börjat inse att äldsta bonusdottern snart flyttar. Det känns riktigt konstigt… En liten aning nerver i dallring här och var. Men tänk så spännande att ha hela livet framför sig… Idag hjälpte jag henne att köra lite kassar med saker från pappa till mamma. Senare levereras flyttlådor som ska packas. Och en finfin kompis skjutsar upp till norr nästa lördag. Men innan dess ska vi ha en middag för Linn på lokal, vi i familjen, på onsdag kväll. Jag har en klipptid då och som tur är har jag lagt undan pengar till klippningen så att jag också kan äta med de andra.

Vilka rattar, va?! Hö, hö…

Om jag nu får följa med. Jag träffade en ny tjej i helgen och är upp över öronen förälskad i denna rosa varelse med runda tuttar och… Äh, jag skojar bara, men håll med om att denna flick-rogot (ett av bonusbarnen sa rogot i stället för robot så nu säger Anna och jag det jämt) är väldigt söt… Anna köpte henne på semestern.

Anna lagade god kyckling med naan igår. Jag har nyss anlänt till New Village och jag har köpt hem pulvermos. Här ska nämligen lagas pulvermos och kycklingkorv till söndagsmiddag. Jag lagar aldrig mat från grunden och det syns på min kroppshydda. Men jag blir lite stolt över mig själv att jag överhuvudtaget lagar mat…

Jag är väldigt nervös i skrivande stund, för i morgon förmiddag är det intervjudags igen. Just den här svängen har det dragit ut lite på tiden och kanske är det det som gör mina nerver extra oroliga. Jag har pratat med mamma och blivit lite peppad, men bäst av allt är nog att jag får en kartläsare med mig på resan i morgon. Då slipper jag oroa mig för att köra vilse som jag gjorde sist… Kläder är framplockade och nej, det blir inte kjol, knytblus och pumps utan mörka jeans, grön fin piké och möjligen svart Lyle & Scott-tröja med dragkedja om vädret så tarvar.

Och nu ska jag hänga tvätt. Tjockissvart. Igen.

*Clark Kent = min lille bilsuperman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När en Toffla är gräsänka…

Ett aktiverande inlägg.

---

 

Fästmön är, som bekant, på semester. Vad gör en stackars Toffla då om dagarna? Tja, hon är ju inte precis ovan vid att vara ensam, men det finns dagar när det har varit roligare att vara ensam än dessa dagar. Deppa ihop gör jag i alla fall inte, utan passar på att äta slaskmat och läsa vid middagen – typiskt sånt som jag gör när jag är ensam!

Dr Oetkerpizza, mjölk och en deckare – en typisk gräsänkemiddag à laTofflan! Och ketchup ska det vara på pizzan!

Åskovädret på eftermiddagen medförde att datorn stängdes av. Då får man ägna sig åt nyttiga saker, som att ta tag i strykhögen.

Senare i kväll blev det finväder igen. Då måste Flinka Flickfingrar såsom Tofflans (nåja…) ha nåt för sig. Därför anordnade jag… en syjunta! Först lagade jag ett par shorts…

 

Sen lagade jag en trasig ficka på en hoodie samt ett litet hål på densammas ena ärm:

 

Jag menar, jag satt ju ändå skräddare. Varför då inte ha en gräsänkesyjunta, all by myself? Jag överlevde och är nu två hela klädesplagg rikare.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »