Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘smarrig’

Ett inlägg i vilket Tofflan åker omkring lite i omvärlden på nätet, bland media och så.


Det är svårt att ta sig ut hemifrån ibland.
Vissa dar får man tvinga sig. Men idag ska vi nicka pick framåt seneftermiddagen och det blir gott! Först gör jag emellertid ett åk bland nättidningarna. Man måste ju hålla sig lite à jour… Häng med om du vill, stå kvar om du känner för det. Dä bar’ å åk, annars!

 

Vi leker att du är en katt

En del människor är katter utan stake svans.

Pelle Svanslös hus stänger. Och skälet är att ekonomin inte går ihop. Redan på söndag den 25 slår portarna igen. Huset invigdes 2004. Lite synd, dårå, tycker jag, för Pelle Svanslös är ju liksom en riktig Uppsalaprofil. (Sen finns ju Pelle utan Svans, men vad jag har hört av en liten fågel har denne flyttat till en mindre ort utanför stan. Eller… hur var det nu? Var Pelle utan Svans sambo eller..?)


Köerna till UL-center är kvar.
Men jisses… Nu har ju till och med jag lyckas läsa mig till att jag kan byta in mitt värdekort hos ett ombud och inte nödvändigtvis hos UL-center på stan. Jag åker hellre bil till mitt ombud än till centrum med mitt kort. Före den 29 augusti bör jag byta in värdekortet, för efter den dan kan det inte användas längre. Men när de nya värdekorten kan börja användas förtäljer inte historien. Lär inte bli mycket folk på stan den sista helgen i augusti… Om folk inte åker bil. Men det har man knappast råd med med tanke på de parkeringsavgifter som är i centrum.

 

Doktor

Nu får doktorn remittera till UCC!

Landstinget kovänder om UCC. Och DET tycker jag är bra! För det här har varit en av de löjligaste och mest prestigefyllda dumheterna jag har varit med om! I vintras vägrade Sjukstugan i Backen att skicka patienter till kliniken, där det finns såväl medicinsk expertis som högteknologisk utrustning för behandling av patienter med bukhinnecancer. Alltså i vårt landsting. Andra landsting har remitterat sina patienter hit. Våra patienter har fått remiss till exempel till Frankrike. Eller betalat själva för vård på UCC.
Som han den där i rosa tränkan brukar säga när Horace avslöjar namnet på Nobelpristagaren i litteratur:

Äntligen!

”Fler borde tänka på språklagen”. Det säger författaren Thomas Bannerhed och då tar Dagens Nyheter och slår upp det stort. Inte när en ödmjuk – HA! -Toffla bloggar om det, inte (det har jag gjort så många gånger att det inte går att länka till allt jag har skrivit om klarspråk…). Då reagerar knappt nån. Men detta ÄR ett problem och myndigheter följer inte språklagen som de borde!bra att även Thomas och Dagens Nyheter uppmärksammar det, ändå.

 

min nya kamera

Min egen kamera.

De använder Instagram mest. Jag har inte reggat mig på Instagram, för jag fotar, publicerar och sparar bilder på annat sätt. Men lite sugen är jag allt… Inte hade jag nån aning om att det redan är 1,2 miljoner svenskar som finns där! Uj, uj, uj… Den typiska instagrammaren är en ung jämtländsk kvinna, enligt en studie som nyligen gjorts. Där ser man!


Sveriges mest populära kaka.
Gissa vilken det är? Jag kan bara hålla med och hoppas på att NÅN bakar nåt smarrigt åt mig endera dan… Har jag inte namnsdag snart? Är det inte Toffledagen? Eller… fyller jag inte 51 och ett halvt alldeles strax..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med mat… Alltså, det är inte min grej! Jo, så tillvida att jag gärna äter god mat. Men jag är inte bra på att laga till god mat. Fästmön säger att jag visst kan laga mat, men det handlar kanske om intresse. Eller brist på intresse… Då och då gör jag ju cookalonger här på bloggen. Ett exempel på en ganska typisk sådan är nummer 15… Ibland försöker jag skärpa till mig och då kan det bli lite mer seriöst. Tja, allt som allt har jag gjort 16 cookalonger här på bloggen. Vill du läsa fler kan du alltid skriva in ordet cookalong i sökfältet i högerspalten så kommer de upp.

Tomatsoppa klarar jag av att laga liksom kokta ägg.


Det blir lite problem i köket,
emellertid, för jag inser ju att man ska hjälpas åt. Och jag gillar varken att laga mat eller diska. Diska är värre än att laga mat! Usch! Man blir blöt om händerna först, sen blir man torr och fnasig. Jag får gärna lite eksem om jag handdiskar i diskhon alltför ofta. Hos Anna finns det diskmaskin och det är ju rätt så praktiskt när vi ibland är sex personer som hela tiden smutsar ner disk. Men då tillkommer dilemmat vem som plockar i och ur. Och allt kan ju inte diskas i maskinen…

Hemma hos mig är vi oftast en eller två. Jag brukar för det mesta fixa maten – och då blir det inte alltid hemlagat. Det kan bli pizza och korvkiosken och grillad kyckling och kallskuret och kycklingspett från Thaistället också. Anna är en snäll fästmö och klagar aldrig. Inte på min matlagning, i alla fall. Hon diskar oftast hos mig. Själv är hon superduktig, men har förstås inte alltid tid och ork att laga till det smarriga. Rätt vad det är slår hon till och gör nån kaka eller paj som jag aldrig skulle få för mig att göra. Det skulle nämligen ta en hel dag för mig att hitta ett recept som jag klarar av. Sen skulle det ta minst en halv dag att införskaffa alla ingredienser. Bara det…

Ett bevis på min bristande förmåga när det gäller mat var väl igår när jag trodde att jag hade köpt hem Kungsörnens raggmunk. När jag skulle plocka fram fyra stycken och micra – ja, micra klarar jag för det mesta av! – och ställa fram mammakusinen B:s lingonsylt – upptäckte jag att jag hade kommit hem med pannkakor i stället. Lingonsylt var sisådär till pannkakor, men jag hade som tur var morellsylt kvar – signerad samma mammakusin! (Som du märker är jag lyckligt lottad och omgiven av matlagningskunniga kvinnor!)

Anna applåderade nästan inne på ICA Solen när hon noterade att inte bara Vit choklad hamnade i varukorgen – är ICA Solen verkligen den enda affär som saluför denna ljuvliga choklad by Marabou??? – utan också matvaror. Och även om jag inte kom hem med raggmunk kan jag meddela att pannkakor var bra mycket mumsigare än den lilla bit gröna (!) kycklingkorv jag hittade i kylskåpet – min egen lilla penicillinodling…


Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällens inlägg ska handla om sånt som är trasigt och sånt som är helt. Att min självkänsla och mitt självförtroende åter har fått ett stort hål i sig kanske du förstår. Det är liksom inte nåt att göra nåt åt. Bara låta det vara. Det blir inte bättre. För var dag som går blir hålet större och jag blir trasigare och trasigare.

Men mina tänder är inte trasiga, tack och lov! Jag hade en tid hos tandhygienisten i kväll efter jobbet. Det var en ny bekantskap, denna kvinnliga ”hygga”, men hon var lika snäll som Sara som jag blev så glad att återse! Sara passar så bra hos Dômentandläkarna och jag är glad att hon har återvänt till arbetsplatsen. Mest glad blev jag väl ändå åt att ha noll hål. Jag har en tand med sprickor i lagningen som borde åtgärdas, men det får helt enkelt vänta, jag har inte ekonomi för det. Annars fick jag beröm för hur jag sköter mina tänder och som ”vuxenbokmärke” fick jag en tub tandkräm! Fakturan slutade på närmare tusenlappen, men så är beläggningar borttagna och tänderna putsade och polerade och röntgade och kliniskt undersökta. Härligt!


Inga trasiga tänder i min käft!

                                                                                                                                                                 Medan jag var på Drottninggatan i stan passade jag på att hoppa in till min vän Kurden och säga hej. Vi sågs i somras senast. Förr i tiden sågs vi minst en gång i veckan… Ja, han har sin affär i närheten av min förra arbetsplats. Men i kväll vågade jag mig dit i skydd av mörkret. Inte för att jag skäms eller så, jag vill bara inte möta mina före detta kollegor. Fegpottorna, vill säga. De som inte stod upp för mig mot DLF*. Come to think of it, not many did. Inte officiellt, bara när ingen hörde. What good did that do? None whatsoever.

Hemma i New Village blev det ett hastigt stopp på Tokerian innan jag landade innanför ytterdörren. Skulle sätta in ett papper i min Viktiga-papper-pärm när jag upptäckte att elektroniken spelade mig ett spratt igen. Den här gången var det inte datorskärmen utan datormusen. What next, liksom? Tja, datorn itself, förstås… Det var bara att riva ur min trådlösa mus och kasta den i kärlet för elektronikskrot i soprummet, för den var så uråldrig att man inte kan byta batteri i den. Som tur var hittade jag en fungerade sladdråtta i min hylla. Men MORR så trist! 

Middag orkade jag inte laga i kväll, så jag åkte och köpte var sin Aromapizza. Det har jag inte alls råd med, men det skiter jag i. Om jag ska dö ska jag dö som ett smällfettigt lik så det så.

Tog en dusch och naturligtvis ringde mamma under tiden, så jag fick ringa upp efteråt. Plockade rätt på torr tvätt, vattnade krukväxterna och upptäckte nästa trasiga pryl: min strumpa. Det är nåt riktigt vulgärt över hål i strumporna! Undras om det har synts hela dan, eller… 😳


Min 41-42:or-stortå tittar ut genom ett vulgärt hål.

                                                                                                                                                                Nää, det blev till att trösta sig igen med nåt ätbart, denna gång en makron som Fästmön inhandlat på stan när hon beställde brillor idag. Första gången jag testar en sån och den var god! Såg trist och torr ut, var seg, söt och smarrig.

Nu hänger vi i TV-soffan respektive TV-fåtöljen och glor på Desperate housewives. Och efter det ska vi se gårdagens inspelade avsnitt av Den som dräper. Vi är skittrötta båda två, men lider av söndertrasade sömnvanor för tillfället. Då får man sitta uppe fast man borde gå och lägga sig. Det går så bra så!

                                                                                                                                                          *DLF = Den Lille Fjanten, en skara obehagliga personer som fanns i mitt liv en gång i tiden. Tyvärr.

Read Full Post »