Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förlovning’

Ett inlägg om nuet och senet och om att gilla gilla gången.


 

Låt ligga kvar

Ska jag låta mig ligga kvar?

Tänk att jag gillar den gilla gången! Jag gillar när livet går den gilla gången och när det är struktur på min tillvaro. Den där strukturen som ett heltidsjobb ger. Sen är det upp till mig att fylla den andra tiden med både nödvändiga och bra saker, det vill säga sånt som behöver göras och sånt som fyller på energin. Det är med lite kluvet sinne och en viss spänning jag tänker på morgondagens möte och vad det kan innebära – en förändring igen, kanske. Och ändå kan jag inte påstå att jag vill förändra så mycket just nu som jag ville för lite mer än en månad sen. Livet är förunderligt! Det är i vart fall inte statiskt, men den gilla gången är inte dum. Ja, jag har en del att fundera över just nu. Ska jag ligga kvar eller ska jag kliva vidare…

Igår kväll telefonerade jag med vännen FEM. Jag fick höra om en fantastisk resa och jag riktigt såg bilderna framför mig. Men jag har ändå bett dottern att knuffa igång mamma på Instagram. Vi pratade också om livet här hemma och om inget oförutsett händer ses vi i Stockholm om tre och en halv vecka.

Hela november känns som en enda spännande månad för mig. Den kommande helgen ska Fästmön och jag fira vår sjunde förlovningsdag. Jag hade förstås önskat att det var en bröllopsdag, men förhoppningsvis kommer den dan allt närmare. Helgen därpå ska jag hänga med familjens tonåring. Vi har inte bestämt än vad vi ska hitta på, men nåt blir det. Helgen efter den firar familjen barnkalas när en av oss fyller halvsekel. Jag har ju redan fyllt, så jag anses väl vuxen..? Och sista helgen i november ska jag alltså träffa FEM. Sen är det december… Maj gadd! Mamma kommer till jul och stannar över nyår – om hon nu får riksfärdtjänst. Men vänta lite… Jag är här och nu, inte sen!

Plåster på tummen

Gilla? Nej, blodvite uppstod och eftersom jag svimmar av blod blev jag tvungen att plåstra om mig i morse.

Framåt senkvällen igår fick jag känna på här och nu rent fysiskt. Jag skar mig så blodvite uppstod på ett plastlock. I morse gick såret upp och jag tvingades plåstra om mig själv. Jag svimmar nämligen (nästan) när jag ser blod. Sen sökte jag – och fick viss! – medömkan på Instagram. Sån är jag!

Två nätter har jag grubblat över ett namn på en doktor som jag kände i ett annat liv. Två dygn tog det innan jag kom på vad karl’n heter. Jag kunde i och för sig ha fuskat och frågat vännen Agneta som jag har jobbat med, men jag ville komma på det själv. I natt vid halv tre-tiden kom jag på att doktorn hette Lars i förnamn och nåt ovanligt i efternamn. Minnesjoggning? Brukar DU fastna på såna där saker??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Den här kvällen, inte natten, ska jag rensa lite på Twitter. Jag följer alldeles för många vars tweets jag inte är intresserad av. Det handlar mest om att jag inte längre har tid att hänga med vad det twittras om, men även om att Twitter har blivit ett tillhåll för en hel del märkliga existenser. Sen gillar jag Instagram mer. Jag är också märklig, fast mig själv kan jag ju inte avfölja. Jag kan bara försöka gilla mig. Och den gilla gången.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gamla kollegor, vänskap som dör, vänskap som överlever, en kärlek som många försökt stoppa och en viss förtjusning.


 

Grejor i backspegeln

Jag har rätt många grejor i backspegeln – inte bara den mentala utan även i bilen…

Vänner kommer och går, men vår familj består.

Det låter nästan som ett påhittat ordspråk. Och idag är inte ens familjen statisk, ju. Jag tillbringade gårdagskvällen med Fästmön. Vi firade åttaårsdagen av vår första dejt. Senare i höst firar vi sjuårig förlovning – om inget händer som slår upp den. Ingen av oss hade nog tänkt en sån lång förlovning, men det stoppades ju käppar i mina framtidshjul för sex och ett halvt år sen. Så länge har jag kämpat för tillvaron. Jag har haft motgångar och jag har haft bra stunder. Motgångarna vill jag inte prata om öppet, men bland de bra stunderna kan jag nämna 2012 när mina aliens visade sig vara av arten lilla c, jag fyllde 50 och jag arbetade på Den Bästa Arbetsplatsen.

De senaste dagarna har jag haft mejlkontakt med Bästa Vännen och före detta kollegan från en arbetsplats som var raka motsatsen till den ovan. Jag har lovat mig själv att aldrig återvända dit i nåt sammanhang och det löftet har inte varit svårt att hålla. Men vissa före detta kollegor vill en gärna ha kontakt med och nu planerar vi en liten återträff i höst. Detta fick mig att titta i min mentala backspegel och minnas en annan före detta kollega. En som jag trodde var min vän också. H*n som inte hade tid att komma ut fem minuter en vinterdag (jag kunde ju inte komma in) så att jag fick överlämna en liten sak från min mamma. Jag fick ta med mig den lilla saken tillbaka hem igen. Sen dess har jag inte haft nån som helst kontakt med personen ifråga. Men jag har noterat att vi numera bor på gångavstånd från varandra. Och jag har förstått att jag är persona non grata. Jag grät när jag kastade den lilla saken från mamma.

 Lax ris och sås

Hemlagat rules!

Men igår kväll var jag i Himlen och Anna lagade underbart god lax som vi åt tillsammans med killarna. Kattan var också med på ett hörn. Hon blev väldigt förtjust i mina tofflor. Jag fick förklaringen senare på kvällen av äldsta bonusdottern via Instagram:

Hon gillar ju fotsvett

Hmpfffff… Jag har mycket torra – och framför allt – luktfria fötter. Och tofflor. Nåja, hur som helst blev även jag lite förtjust – i denna fyrbenta, håriga mörderska som hittills har tagit livet av två småfåglar och en vårtbitare på Annas balle*. Vete 17 hur Katta bär sig åt, men en riktig seriemörderska är det. Fast hon är väldigt söt också, det går inte att komma ifrån…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det är fredag 
och de flesta laddar för helg. För min del är det likgiltigt – vardag som helg är likadana. Enda skillnaden är att jag försöker ge mig sovmorgon på lördagar och söndagar och går inte upp klockan sju. Ingenting alls är inplanerat i min helg, men jag måste handla lite idag så att jag får ihop till en middag och i morgon, avtalade jag igår, ska jag telefonera en längre stund med lilla mamma. Vädret ser ut att bli blandat, men en del sol kan det bli lördag och söndag. Så då får jag gissningsvis stänga mitt hem åt baksidan om jag inte vill få det inrökt och få svårt att andas.

Nu är det väl dags för fredagsfika för dig, eller? Jag tar, utan kollegor, en svart kaffe i min gamla senapsmugg.

Senare idag kommer ett nytt inlägg i den här bloggens sista serie Hajpat. Idag handlar det om ljug och fusk.


*Annas balle = Annas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

Söndag och dags för en ny fråga! I helgen firade Fästmön och jag sexårig förlovningsdag. Med anledning av detta undrar Tofflan om du är förlovad.

Som vanligt gäller att frågan finns i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Det är där du lämnar din kommentar, inte här vid det här inlägget. Du kan också lägga till ett eget svarsalternativ.

Tack för din medverkan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Lördagskvällar är det mest skit på TV.
Eller i vart fall inget program som jag är intresserad av att titta på. Vilken tur då att Rosor, kyssar och döden (2013) hittade ner i postboxen häromdan. Tillsammans med Fästmön efter hennes jobb och några goda ostar med tillbehör utgjorde filmen en fin lördagskväll. Filmen är baserad på Maria Langs bok med samma titel

Rosor, kyssar och döden

Rosor, kyssar och döden, den fjärde Maria Lang-filmen, blev vår underhållning på lördagskvällen.


Puck och Ejnar Bure
är bjudna till fest – för nu har deras vän, kommissarie Christer Wijk, förlovat sig. Festen ska gå av stapeln på Christers fästmös familjeherrgård. Men mitt i festen hittas ett gammalt lik nergrävt i jordkällaren. Och snart dör även gamle farfar. Men inte av hjärtat utan av förgiftning. Som tur är finns ju rikspolischefen Wik där och kan bena ut de gamla familjehemligheterna.

Det är som vanligt väldigt många sexuella anspelningar och mycket cigarrettrök, men filmen är också spännande. Om den andra och den tredje filmen var sisådär, tycker jag att denna i alla fall får, inte högsta, men ett högt Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Läs vad jag tyckte om de andra Maria Lang-filmerna:
Mördaren ljuger inte ensam
Kung Liljekonvalje av Dungen
Inte flera mord


Livet är kort.

Read Full Post »

Närå, vädergudarna kunde inte låta bli att släppa ifrån sig nederbörd idag heller. Jag och Fästmön åkte med minstingen till kalas på gokartbanan. Under två timmar passade vi på att göra några ärenden, dock inte tvätta bilen som jag hade tänkt.

Regn idag också.


Vi tog först en tur
till Ö & B, som ligger strax intill gokartbanan. Anna hade en handlingslapp med sig, jag skulle inte ha nånting. Fast jag handlade för 226 spänn ändå.

En del av det jag handlade – och som Anna fick bära eftersom jag ju kryckar.


Cornflakesburken,
som fanns i tre olika varianter, blev jag mycket förtjust i. Det var jättenära att jag köpte en med en liten flicka på, men den burken såg nästan turkos ut så den fick vara kvar i affären.

Gaveln på cornflakesburken.


Tobleronen
ska jag ha till middag vi ha till nästa helg. På lördag särskilt, för jag tror inte att vi blir mätta då när den hjärtegoa L planerar nån sorts kulinarisk upplevelse för oss, som försenad fyraårsfirning av vår förlovning… Skämt åsido, när L gör nånting ätbart är det varken litet eller äckligt. Jag ser fram emot det hela med spänd förväntan!

Det blev också en tur in på Tokerian där Anna skulle kompletteringshandla lite matvaror och jag lämna in Lotto. Mamma och jag hade vunnit hela 20 kronor i lördags. Intill Tokerian, där Järnia låg förut, har det öppnat en outlet. Dit in hoppade vi och kollade runt. Där fanns mest kläder, men också en del småprylar. Kläderna var inte märkeskläder. Inte var de billiga heller. Jag såg ett par skitsnigga skinnbrallor för 999 spänn, till exempel.  Anna undrade just vad man får kalla en outlet, vad som kännertecknar en outlet…

När vi hämtat kalaskillen, som INTE hade kört gokart utan haft trekamp, åkte vi ut till Himlen. Det var mycket prat om pizza, så vi beslutade att åka och hämta hem. Ingen av oss sex sa nej till det. Jag hängde på, förstås, för jag hade ju inte köpt nån middag till idag.

Sen åkte jag hem till mig. Packade upp och plockade fram rena kläder till i morgon. Ringde mamma. Hade ont lite här och var. Tvättade en maskin jeans. Och medan den skötte tvätten kollade jag på det andra avsnittet av Stalkers på TV3 Play. En fruktansvärd historia även denna, om en separations-stalkare som förföljt sin före detta sambo i tolv (12) år…

Stalkers visar fruktansvärda historier ur verkligheten.


Nu ska jag hänga tvätt
och sen ska jag göra som tvätten – hänga. Jag tänkte hänga i min fåtölj och läsa dagens lokalblaska först, sen se på Arne Dahl: De största vatten. I morgon har jag ett jobb att åka till och DET är jag väldigt, väldigt glad för.


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och nu ska jag dra min veckas höjdpunkter (Ost) respektive lågvattenmärken (Frost). Det är inte mer komplicerat än så här:

Ost


Frost


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »