Posted in Familj, Film, Personligt, Puckon, TV, Vänner, tagged anmäla, älska beröm, åsikter, backspegel, baktala, barn, behov, beljuga, besviken, bil, blöt, bli behandlad som luft, bli omtalade i positiva ordalag, dansk deckare, de goda minnena, Dicte, drömmar, elak, en annan människa, en rejäl dos humor och allvar, evighet, första tid, förtala, finns här, frysa, gamla grejor, gå bakom ryggen, göra ont, göranden, ingen, insinuanta frågor, inte gå så bra, inte låtsas känna igen varandra, inte minnas, konfunderad, låtanden, lördag, ledig helg, lunch, mål, många drabbas, mötas, milldgrader, natt, negativa påståenden, olust, passera, prata ut, rädsla, råd, reagera, regn, reklamavbrott, reklamfilm, såra, sjukdom, skitig, skratta, skriva, skrivbord, slå, smeka, snäll, snö, spela in, spridas omfattande, stänk på rutan, Suris, svårt att komma på nåt att göra, ta konsekvenserna, tappa modet lite, tänker, tillsammans, träffas, tredje part, trist, TV4, tvätta bilen, Uppsala, utvecklingsbar, vuxen, yttrandefrihet on 28 januari 2013|
2 Comments »
Jepp! I morse, när jag satt vid skrivbordet hemma en stund noterade jag stänk på rutan. Och när jag kom ut var det blött. Det hade snöat i natt, men övergått i regn nån gång. Hoppas snön försvinner, verkligen! Det enda som är trist med sånt här väder är att bilen blir så skitig. Å andra sidan är det ju mildgrader vilket gör det möjligt att tvätta bilen utan att saker och ting fryser (fast).
Vår lediga helg gick så fort! Två hela, lediga dagar kändes som en hel evighet, men timmarna bara rann iväg. Det var nästan lite svårt att komma på nåt att göra, nåt vi verkligen ville göra. Och egentligen var inte innehållet i dagarna det viktiga. Det väsentliga var ju att vi fick vara tillsammans, Fästmön och jag.
Vår helg gick fort!
Tyvärr slutade min helg mindre bra. Jag blev konfunderad. Det är så tråkigt för människor tycks älska beröm och att bli omtalade i positiva ordalag – öppet. Men när det gäller tvärtom – men öppet, alltså, – och dessutom gamla grejor, skrivna för tre – fyra år sen, reagerar man. Nu. Och detta trots att det fanns en önskan om att träffas och prata ut om saker – hösten 2011 hos den part som ansåg sig förfördelad. Men efter ett sjukdomsfall hos den parten återkom den sen aldrig med förslag på ny tid. Och kanske var det lika bra så, jag hade inget behov. Behovet fanns hos den andra parten. Det kändes ändå rätt OK nu, för min del. För mig var det inget viktigt, det handlade om en tid i mitt liv som mest var präglad av rädsla och olust, en tid jag inte ville minnas men som hade varit nödvändig för mig att gå igenom. Jag försökte visserligen ta det enda goda rådet jag fick av en person som annars inte sa särskilt många kloka saker, att försöka lyfta fram de goda minnena. Och faktum är att jag kom på ett par saker. Det var dessa saker jag lyfte fram när vi möttes nu – för det hände(r) då och då. Men jag tror inte att parten ifråga har noterat det. Att baktala nån är för övrigt att gå bakom ryggen, det vill säga när en person av två pratar med en tredje och namnger person ett och pratar skit – utan att person ett får ta del av vad som sägs. Förtala är också ett intressant ord i sammanhanget. Det betyder beljuga. Det vet jag flera stycken som har gjort om min egen person. Men jag tackar för att vi har yttrandefrihet i vårt land. Vi har rätt att framföra våra åsikter. Rätt att tala om vad vi tycker. Därför vill jag inte att yttrandefriheten beskärs ytterligare. Och därför har jag inte anmält. Än.
Jag borde inte bli besviken. Jag borde vid det här laget veta att det finns människor jag har tyckt om eller tycker om som ömsom smeker och är snälla, ömsom slår och är elaka. De som ställer insinuanta frågor och uttalar negativa påståenden om mig – inte till mig utan till tredje part. Igen. Det gör väldigt ont, men jag gissar att syftet är att det ändå ska nå mig – och göra just ont. Det är att baktala, tycker jag. Den sjukdomen sprids väldigt omfattande och många drabbas om man inte söker hjälp för den. Är det farligt att prata med mig direkt? Jag finns ju här nu! Jag är en annan människa än den jag var för tre år sen, för fem år sen, för tio år sen och för 15 år sen. Därför att jag är utvecklingsbar. Därför att jag också har drömmar och mål som med tiden förändras eller uppnås.
Trots att jag vet hur människor är gjorda det väldigt ont att bli behandlad som luft, en Ingen, i lördags. Jag och en person från min första tid i Uppsala möttes, passerade varandra och låtsades inte känna igen varandra. Ja visst, vi är inte dem vi var för 30 år sen. Du var ett barn då, jag var redan vuxen. Men nu är du vuxen och tar konsekvenserna av alla dina göranden och låtanden. Det har inte gått så bra hittills. Var det därför jag var en Ingen? Tänker…
Idag ska jag luncha med ”Lisbeth”. Det betyder att jag får en rejäl dos av både humor och allvar. Precis vad jag behöver just nu. För jag har tappat modet lite. Jag är konfunderad. Och ute regnar det igen.
Det regnar när jag tittar i backspegeln.
I kväll börjar en ny dansk deckare, Dicte, på TV4. Tio delar ska det bli. Tyvärr går den som sagt på TV4, så frågan är om man inte ska spela in för att slippa alla jäkla reklamavbrott. Samma tjat, om och om igen. Men en reklamfilm skrattar jag ändå lite åt just nu, trots att jag är en Suris!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 