Vinnare!

Ett inlägg om vinnare.

---

 

Den här boken vann jag i morse!

Vi är alla vinnare. Då och då. Jag känner mig som en gigantisk vinnare idag! Innan jag hade klivit ur sängen vann jag ju Emelie Schepps nya bok Prio ett. Sen ringde Annas snälla mamma och grattade på födelsedagen och till nya jobbet. Födelsedag och besked om nytt jobb inföll samtidigt för snart två veckor sen, men Annas snälla mamma var utomlands då. Hemkommen till Sverige hade maken blivit dunderförkyld, så de hade inte velat titta in. Jag blev så glad för samtalet! Annas snälla mamma gör verkligen skäl för epitetet snäll! Hon är så omtänksam, även om mig, trots att hon har tre barn, elva barnbarn och jag vet inte hur många barnbarnsbarn (sju?).

 

 

Jag vann tjugfem spänn. Eller tjugofem spänn som vi som talar svenska säger.

Men inte nog med att jag vann en bok och fick ett trevligt telefonsamtal… Jag skrapade fram en vinst på den fjärde och sista av vännen Lenas Sverigelott, en födelsedagspresent. På lotterna står det att det är vinst på var fjärde lott och det stämde verkligen! Nu vann jag 25 spänn, eller tjugfem kronor – utan ett o. En kan undra om ingen har korrekturläst lotterna innan de trycktes… Det som återstår nu i lottväg är en av mammas två Trisslotter. Den ska jag spara på till ett riktigt bra tillfälle – eller bara en dag när jag känner att jag har tur. Och nu kom jag på att mamma inte sa nåt om att hon hade skrapat nån lott åt oss igår! Undrar om hon glömde köpa..? Vi köper ju en lott vardera varannan vecka och den gångna veckan var det mammas tur. Vem vet… Hon kanske skrapade och blev en sån stor vinnare att hon inte ville dela vinsten med sin dotter! Inte då, så skulle min lilla mamma aldrig göra.

Den här dagen var betydligt lättare än gårdagen. Dan har liksom svischat förbi. Jag har börjat läsa en riktigt bra och spännande bok, loppisfyndet Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal. Det är roligt när en gör såna fynd och extra roligt att göra en ny författarbekantskap! Jag har läst ungefär en tredjedel av boken idag – och då har jag ändå gjort andra saker, till exempel varit och tittat på en lägenhet med Fästmön. Riktigt fin var den och nu får en hålla vänstertummen!

Jag är lite skärrad, men redo för nytt jobb i morgon!

Nåt fika hos den äldre damen kom jag inte iväg på varken igår eller idag. Jag får göra ett nytt försök nästa vecka, nån kväll kanske ingen av oss har nåt att göra. I stället ringde jag en vän som har tråkigheter. Det kändes gott att samtala en stund. Sen hade jag en sms-dialog med NK* – även det en mycket omtänksam person!

Största delen av dan har gått åt till att ladda inför jobbstarten i morgon. Jag är verkligen nervös och skärrad och om jag hörde rätt när det gäller lönen känns det som om de har vissa förhoppningar om att jag ska göra smärre storverk… Eh ja… Jag sa väl att jag är provanställd sex månader innan det kan tänkas gå över i en tillsvidaretjänst??? Detta är rätt vanligt numera när det gäller tjänster inom staten. (Which reminds me att jag ska byta fack och a-kassa! ST verkar bli facket och dito a-kassa jag väljer.)

 

Men… ta-daaaaaa… Nu ska jag utse en vinnare i tävlingen Galghumor! Frågan gällde vad det står på galgen bakom denna…

”Roligt du kom” står det på galgen som hänger hemma hos mamma, men vad står det på den bakom???

Faktum är att ingen gissade rätt! Likväl ska en vinnare utses och det blir… Sister of Pain för hennes förslag:

Kul du gick

Grattis till att bjucka mig på en öl eller en fika vid tillfälle!

 

Vad det står på den bakomvarande galgen ijenklien??? Tja… detta trevliga:

”Känn dig som hemma” hade varit rätt svar.

*NK = Närmaste Kollegan (på mitt förra jobb…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The Holy Grill

Ett grillpartajhatiskt inlägg.

---

 

Nu vet jag att det finns folk som klassar mig som en riktig surkärring. Och det här inlägget bättrar inte på den imagen. Men det skiter jag i för jag är rejält… upprörd! Igår var det söndag och Fästmön och jag satt och softade lite framför TV:n före läggdags. Plötsligt utbrast Anna:

Det luktar brandrök!

Till saken hör att jag redan innan var lite skärrad, med tanke på att det faktiskt brann här i ett av grannhusen så sent som samma förmiddag. När det luktar brand och rök vid läggdags blir ett sånt lamm som jag inte precis mindre skärrat.

Jag hasade omkring i tofflor och sniffade runt igår kväll.

Jag skenade runt i lägenheten, endast iförd tofflor och morgonrock och sniffade. Än här och en där. Beskyllde Annas bak för ett och annat, men den var tämligen oskyldig. Så råkade jag slänga ett öga ut genom gästrums-fönstret. Och se… Där i mörkret… står en galning som just har tänt sin kolgrill.

Nu kanske du tycker att det inte är nåt galet i att tända grillen klockan 22 en söndagskväll i mörkret på sin uteplats, nära trä-staket, intill ett flerfamiljs-hus. Men jag tycker att det är… liiite anmärkningsvärt i synnerhet med tanke på den torka vi har i våra marker. Alltså det är väldigt, väldigt lätt att saker och ting tar eld. Jag menar, hur pass säker är man att man inte missar nån gnista som flyger i väg i mörkret, ligger och pyr och blir till en rejäl eldsvåda ett par timmar senare när man kanske snarkar som bäst?

Men den sena timmen en kväll före en arbetsdag och mörkret i sig var inte det värsta med grannarnas grillfest igår kväll. Inte heller det tillhörande sorlet av röster eller smällande i dörrar. Nej, det allra värsta var, att en knapp meter från grillen hade grillmästaren ställt… en påslagen, elektrisk golvfläkt!!! En gnista i den och… bye, bye, huset!

Du… jag var SÅ nära att ringa brandkåren. SÅ NÄRA! Och ännu närmare var jag att skena ut på ballen*, med morgonrocken slafsande runt mina orakade ben, papiljotter i håret på ända och bettskena i truten och bara vråla:

SLÄCK GRILLEN FÖR I HELVETE!

En fågelbajsfläckad grill.

Men nej. Jag vågade inte. Jag har sagt ifrån till dessa människors föregångare eftersom jag fick problem med min andning av deras grillande (tändvätskan). Jag bad dem vid flera tillfällen, med mjuka ord och dito stämma, att vänligen flytta sin grill en bit. Till svar fick jag, varje gång, suck och stön. Och så flyttade man sin heliga grill en hel decimeter norrut. Lik förbannat precis under min öppna balledörr**. Och även om jag stängde sagda dörr sipprade röken in. En dörr är nämligen inte totalt tät.

Till sist blev jag skitförbannad och bloggade – och det föll inte i god jord precis. Det föll i sur jord, så sur att man slutade hälsa. Eller hälsa och hälsa… Man låtsades att min existens hade upphört. Och så sprang man bakom min rygg och grejade och försökte få mig vräkt med sina besök hos styrelsen och sina listor. Håhåjaja…

Så jag teg den här gången. Den här andra gången de nya grannarna har grillbrasefest en mörk kväll före en arbetsdag när naturen är torr som fnöske. Frågan är om jag gör det en tredje gång. Det här är inte på långa vägar OK för min del. Vad tycker du??? Hur ska jag agera???

*ballen = balkongen
**balledörr = balkongdörr

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sarah Dawn Finer söker Sally Bowles

Ett inlägg om Sarah Dawn Finer och Sally Bowles.

---

 

Sarah Dawn Finer som Sally Bowles. Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Carl Thorborg

På långfredagskvällen såg Fästmön och jag den sista halvtimmen av K-Special-programmet Sarah Dawn Finer söker Sally Bowles på SvT 2. Nu på annandagens eftermiddag såg jag programmet från början. Och tänk så märkligt det är. Jag tycker nästan att programmet har två delar – och jag såg del två först.

Sarah Dawn Finer är en av mina tre drömintervjupersoner. Därför var det självklart att titta på just det här programmet, där hon, i samband med uppsättningen av Cabaret vid Uppsala stadsteater, söker sin roll. Eller Sally Bowles, rollfiguren. Bland annat åker Sarah Dawn Finer till Berlin. Hon dyker både ner i Christopher Isherwoods fiktiva värld och i verkligheten. Jag tror inte att nån sitter oberörd när Sarah Dawn Finer går på museum över Förintelsen tillsammans med sina föräldrar. För hade hon levt kring den tid när Cabaret utspelar sig, hade Sarah Dawn Finer rensats ut –  som judinna.

Det är ungefär i mitten av programmet jag fångar upp hennes ord. När hon har gjort sin research och när repetitionerna pågår. Hon säger ungefär så här, med en mycket speciell glimt i ögat – en glimt som är både road och skärrad:

[…] Allt som är tragiskt, ser jag fram emot. Allt som är tungt. Allt som gör ont. Jag älskar det. Jag är verkligen en melankolihora. […]

Men vi tittare får också se delar av det lättsinniga Berlin. Sarah Dawn Finer går på fetishklubb, hon besöker Kit Kat Club, som numera är… ett matställe, tror jag.

En stor del av programmet besöker vi repetitioner vid olika tidpunkter i förhållande till premiären. Det är spännande och fascinerande att se musikalen växa fram! Intressant är även när Sarah Dawn Finer träffar andra skådespelare och artister – såväl svenska som utländska – som har spelat Sally Bowles.

Sarah Dawn Finer står som sagt på min Most Wanted-lista över intervjupersoner. Och hon försvann inte därifrån, precis, när jag i fredags bara twittrade vilket bra program det var och att man ska gå och se henne i Cabaret. Sarah Dawn Finer är nämligen så jordnära att hon svarade:

Tack!

Detta lilla, svåra, men alltför underskattade ord… Så tack själv, Sarah Dawn Finer! Jag ser fram emot att möta dig – på ett eller annat sätt!

Missade du att kolla när Sarah Dawn Finer söker Sally Bowles? Här kan du kika på SvT Play några dagar till!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan tar nya tag..?

Varning för läskig bild på ärr i slutet av inlägget!!!

Jag undrar om det är nån som orkar läsa mina tråkiga inlägg om hur jädra trött jag är. Skit samma, jag skriver inte för andra, jag skriver för mig. Och JA! JAG ÄR JÄDRIGT TRÖTT IDAG IGEN!

Vad har jag gjort då? Tja inte mycket. Vi tog sovmorgon eftersom Fästmön inte började jobba förrän klockan 13. Jag kokade var sitt ägg åt oss. Skrev ett inlägg om en bra film vi såg igår samt förberedde och tidsinställde ett inlägg till i morgon. Försökte också besvara ett mejl från en sjukskriven kollega som har det väldigt, väldigt tufft. Ibland kan jag bli så trött på folk som gnäller i onödan – eller som bara är… lite trötta… 😳

Jag fick ett telefonsamtal, men jag har för dålig ork och kände mig för stressad för att prata. Se där, nu gnäller jag igen! 😳 Faktum är att jag inte orkar prata i telefon längre. Det räcker med alla samtal med mamma, sen är jag telefonslut. Så för tillfället är telefonin reserverad för familjen. Och Försäkringskassan. För gissningsvis ringer de och kan inte läsa vad jag skrev på den där jädra blanketten.

Anna var söt och halkade till soprummet med två soppåsar medan jag körde ut bilen ur garaget. När vi kom fram till hennes jobb hade två bilar – en personbil och en lastbil parkerat så idiotiskt att jag fick stanna flera mil från entrén. Hoppas Annas lårbenshalsar höll!

På vägen hem svängde en buss från Grönlunds ut från vänster från en parkering framför mig. OK, jag vet att det är övningskörning, men måste man inte ha B-körkort innan man tar bussförarkort???  Det är andra gången nån från Grönlunds nästan orsakar en krock med mig inblandad. Förra gången var det i en rondell. Jag bara undrar om det verkligen pågår nån lektion i bussarna eller om instruktören sitter och sover. Grönlunds är den sista bilskola jag skulle skicka min dotter eller son till – om jag hade nån.

Jag skulle svänga in till Tokerian och handla. Vid det laget var jag inte bara skärrad utan också drabbad av den där jädra tröttheten igen. Den kommer som ett slag i huvudet! Men jag är ju som bekant envis och stapplade in. Nån hade glömt sina nycklar i en varuvagn. Reagerade nån annan utom jag? Nej. Jag stapplade fram till två unga, till synes friska tjejer som stod och prackade på folk nånting utanför Tokeria-kiosken och berättade om de kvarglömda nycklarna. De tyckte att jag skulle gå till kiosken och ställa mig i kö.

Nej, jag jobbar inte här men det gör ni!

sa jag då och stapplade in för att handla, ilsknare än nånsin. Jag fattar inte vad det är med folk?!

Detta släpade jag in från garaget. Ja jag vet, inte mycket mat och dessutom en pocketbok.

Nu laddar jag för att ringa mamma, för gissningsvis är hon sur på mig eftersom jag fick klippa av telefonpratet igår kväll. Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Jag kan ju inte mer än säga att jag är trött och inte orkar prata mer, men varför hör hon inte vad jag säger utan fortsätter?

Måste försöka orka städa av i badrummet och duschrummet/toan också i eftermiddag. Resten av städningen lämnar jag till helgen när jag ska plocka ner alla stjärnor, stakar och julsaker. I morgon ska jag ju in till stan angående presskortet och en sån tur kan mycket troligt vara det enda jag orkar göra då.

Anna jobbar till klockan 20 i kväll. Därför spelar jag in sista delen av ABBA-dokumentären, Absolute image, på SvT1 och så tittar vi på den efteråt i stället. I morgon börjar förresten en ny säsong av Antikrundan. Härligt!

I kväll blir det andra halvan av gårdagens pizza till middag. Anna fick med sig sin till jobbet, för vi äter ju inte ihop i kväll.

Och så slutligen, så här ser mitt ärr ut just nu. Eller igår. Jag tog bilden igår kväll.

Det har läkt lite bättre i toppen än i botten.

Livet är kort.

Read Full Post »