Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sorgligt’

Ett summerande inlägg.


 

Trappa i Vaksala kyrka

Ensamheten kan vara väldigt ledsam. (Bilden är från Vaksala kyrka.)

Det går faktiskt nästan inte att förklara hur det känns när jag har lämnat av Fästmön i Himlen och hon har stängt bildörren. Det är inte roligt (= understatement) att bo på var sitt håll när två bara vill vara en. Men så är det av olika skäl. Jag gör mitt bästa för att förändra min del av det hela. Jag for hem ensam till en tom och kall lägenhet. En matlåda från frysen stod på tining till söndagsmiddag, men först blev det ett samtal till lilla mamma. Jag ringde mamma igår också och hon var ledsen och deppig. Det är svårt att trösta nån som är ensam, jag vet själv hur ledsam ensamheten är ibland.

Jag har annars haft en bra och vilsam helg. Vi har tagit det lugnt och ätit och druckit enkelt, men dyrt och gott. Vi firade typ

Hallå vin!

och njöt av det goda i livet, samtidigt som vi också sände tankar till dem som inte längre är bland oss här på jorden.

Fredagen tillbringade vi i Himlen med busungarna Katt och deras mamma. En behöver aldrig ha tråkigt när det finns kattungar som showar i närheten. Jag la ut ganska många bilder på dem här på bloggen igår, men två bilder sparade jag till idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi åkte in till New Village 
nånstans mitt på dan igår. När vi kom hem till mig kunde vi konstatera att det saknades vissa medikamenter. Det blev därför bara en snabb titt in i Ilonas och Lottas retro- och vintageaffär på Hjalmar Brantingsgatan 4A (när får butiken ett namn, tro?). Till min stora sorg (?) upptäckte jag att den fina leksaksbensinpumpen fick en ny ägare medan vi var där. Jag tröstade mig med att glo på en drinkvagn, fina glas och en dräkt som skulle ha kunnat tillhöra Jackie Kennedy, inte Tofflan Tofflansdotter. Jag har viss självinsikt, alltså.

En tur till Stormarknaden blev det därefter, för vi behövde både medicin och mat. Sen fick vimsmajorna flamsa tillbaka till Himlen för att hämta läkemedelstillbehör. Lördagen hade nästan gått över i kväll när vi återvände till New Village. Mamma fick sitt telefonsamtal och vi fick kaffe och bulle.

När mörkret hade sänkt sig for vi ner till Gamla kyrkogården i stan. Där var hur mycket folk och bilar som helst och en gubbe krävde att jag hissade ner mitt bilfönster så att han kunde tala om för mig att jag körde där jag inte fick köra. Orka! Han hade gjort större nytta om han hade stått i andra änden av gatan och lekt polis och motat bort alla felparkerare som stod på både cykelbana och trottoar. Gubbar!

Vaksala kyrka for vi sen till. Där tycker vi båda att det är så fint och Anna har viss anknytning dit. Det pågick en gudstjänst så vi tittade bara in lite snabbt i den gamla 1100-talskyrkan. Sen famlade vi oss genom mörkret, med marschaller på båda sidorna av gångvägen, upp till minneslunden. Tyvärr var det en unge som nån hade släpat dit som babblade hela tiden, annars var där väldigt vackert och rofyllt. (Nej, låt helst inga barn komma till mig.)

Hemma tog vi var sitt glas vitt till en räkbomb och därefter vidtog en ganska mastig filmkväll – endast avbruten med 50 minuter Downton Abbey. Vi såg för övrigt ganska många filmer den här helgen och om dem skrev jag här idag. 

Vi satt uppe länge igår och därför stannade vi i sängen länge i morse. Kaffe och böcker på sängen en söndagsmorgon är inte alls fel. Jag läste ut en deckare om amerikansk politik och grep därefter en bok om svensk politik, på sätt och vis, att läsa härnäst. Den senare börjar bara som väldigt hemskt. Författaren Eva Franchell berättar om att hon har haft två bästa vänner. Den ena blev mördad och den andra dog i cancer. Så sorgligt…

Söder om helvetet och Väninnan

Från amerikansk politik till svensk.


Innan vi anlände till Himlen
i eftermiddags tittade vi in på Fullerö handel. Den affären bara växer och växer – precis som dess priser. Men fina grejor säljer de! Vi köpte inget utan tittade bara.

Nu har jag ätit spaghetti och kycklingfärs från frysen och jag ska hälla ner mig i bästefåtöljen och läsa en stund innan Bron börjar. I morgon är det måndag och en ny, härlig arbetsvecka väntar på mig. Jag hoppas att du också har nån sån att se fram emot!


Här är några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Nelson och Barnaby

Nelson och Barnaby befann sig bland viner och mördare i kvällens avsnitt.

Skål och hej, leverpastej! Så kunde vi nästan säga i kväll när det var säsongsavslutning för Morden i Midsomer. SvT visade det fjärde långfilmslånga avsnittet, med undertiteln A Vintage Murder. Och märkligt nog inleddes det inte med ett mord utan ”bara” en förgiftning…

Ett nytt vin ska lanseras av den lokala vinmakaren. In träder en berömd vinexpert – och ut döms vinet totalt… Då svimmar en del av de deltagande gästerna. Det är inte av förvåning – de är förgiftade. Senare samma kväll sker det första mordet. Ett mord, som visar sig hänga ihop med en smitningsolycka med dödlig utgång. Vintillverkaren är på väg i konkurs, den lokale hotellägaren försöker köpa företaget via ett skambud och ung, förbjuden kärlek utgör övriga ingredienser. Som vanligt är mordsätten tämligen ovanliga – det ena offret dör kvävningsdöden i vinbryggeriet, den andra blir knuffad ut genom ett fönster och spetsad.

Det här avsnittet är ganska lagom Midsomer, både vad gäller humor och spänning. Men det är också lite sorgligt när sanningen uppdagas i slutet.

Toffelomdömet blir högt, för detta fjärde och sista avsnitt var säsongens bästa, tycker jag.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blommigt inlägg med litterära inslag. Och allt jag skulle göra var att titta på en present…


 

Pion med två knoppar

Pion på väg att slå ut och två knoppar.

En förmiddag ägnat åt tröstlöst arbete. Det är bara så sorgligt alltihop. Tiden, Sisyfosarbetet och… ingenting händer. Dagarna går. Hitta glädjen i små detaljer, allt för att överleva ett dygn till – eller en timme. För ett par veckor sen fick Fästmön och jag en bukett från Slottsträdgården. I morse noterade jag att en pion börjar slå ut, medan övriga blommor hade vissnat. Jag rensade buketten och gav pionen friskt vatten. Den har överlevt två veckor och nu ska den till att blomma och sprida väldoft…

Dagens utflyktsmål var att titta på en present till min snart fyllande lilla mamma. Jodå, det gjorde jag också. Jag har fått hum om såväl utbud som prisbild. Utbudet är magert, prisbilden överkomlig. Mamma får sista ordet.

Sen ville jag också köpa nån liten blomma till ballen*… Den färglösa ballen där det mest färgglada är den ljusblåa vaxduken med prästkragar på. På väg till garaget passerade jag underbara lobelior i en betongkruka. Då bestämde jag mig: en lila lobelia skulle det bli till min lika lila ampel och kanske nån mer färgklick till ballebordet**.

Lobelia

Lobelian i betongkrukorna på vägen till garaget var underbart vacker!


Men… när Clark Kent*** ändå skulle luftas 
tog jag ytterligare ett par kringelikrokar. Bland annat hamnade jag på Återbruket, där jag fick tre böcker med mig hem utan att betala en spänn för dem. Alla böcker på Återbruket är nämligen fortfarande gratis!!! (Detta kan väl inte ens en smålänning motstå???)

Romarblod, Gåvan och Mörka platser var gratis på Återbruket 29 juni 2015 gratis

Romarblod, Gåvan och Mörka platser följde med mig hem från Återbruket alldeles gratis!


Och sen ligger ju Myrorna i Boländerna väldigt
nära Återbruket. Clark Kent hittade dit utan att jag behövde lotsa honom, jag bara gasade. Där fyndade jag ytterligare två böcker. De var emellertid inte gratis, men inbundna, i fint skick och billiga. Jag fick tag i den tredje och avslutande delen i Roth-trilogin samt Lena Einhorns bok om Siri von Essen för 20 respektive 30 kronor. Riktiga fynd!

De dödas mässa och Siri fr Myrorna i Boländerna 20 o 30 kr 29 juni 2015

Den avslutande delen i Roth-trilogin, De dödas mässa, samt Lena Einhorns Siri fyndades på Myrorna.


På hemvägen
trasslade jag mig in till nyöppnade BlomsterlandetDet arbetas i krokarna, refuger byggs och nya vägar asfalteras om… (Vissa saker var bättre förr..?) I affären rådde lugn och väldoft. Jag strosade en lång stund och höll på att ge upp hoppet om en lila hänglobelia. Men slutligen hittade jag EN – affärens allra sista. Till balkongbordet köpte jag en kraftig orange sol i form av en tagetes.

Orange stor tagetes

Orange sol och lila häng följde med hem till ballen.


Jag har satt tagetesen 
i en kruka och hänglobelian i ampeln. Den senare blommar inte än, men lite sol på den så garanterar jag att den exploderar med lila små blommor. Och det finns säkert nån som tycker att jag inte borde ha köpt varken blommor eller böcker, men nu gjorde jag det och det är jag glad över – så länge jag har ett hem att placera dem i.

Detta bildspel kräver JavaScript.


*ballen = balkongen

**ballebordet = balkongbordet
***Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lugnt inlägg.


 

Vi tog det väldigt lugnt igår. Det mest upphetsande vi gjorde var att ta en promenad över till apoteket och Tokerian. Det var Fästmöns första nypa frisk luft på en vecka. Hon har verkligen varit dålig, mycket sämre än jag, som bara trodde att jag skulle dö i fyra dar. Men skillnaden oss emellan är ju att Anna har en kronisk sjukdom och precis som min mamma blir hon mycket sjukare när hon får en infektion. Idag är det hennes första arbetsdag efter sjukledigheten. Hon har fortfarande jobbig hosta. Min hosta är också kvar, men inte lika ettrig som Annas.

Vid 14-tiden intog vi en sen sillunch med tillhörande snaps. Jag tog också en starköl till maten. Det smakade så bra och vi nöjde oss med en enda sillsort – matjes. Jag hade som vanligt klarat av sedvanlig administration i arla morgontimmen, så resten av dan kunde jag mest slappa, förutom att då och då kolla mejlen. Vi läste och gofikade och tog det bara lugnt så att Anna fick ladda för jobbet. Några räkor och vitt vin senare på kvällen mäktade vi inte med. Jag läste ut en bok och började på en ny. Kvällen avslutades med lite TV, bland annat Humorgalan på TV4. Fast det var ju inte nåt megahumoristiskt program utan väldigt sorgligt att se hur barn världen över lider. Jag är verkligen glad att jag inte själv har satt några ungar till världen. Men jag har lovat att ta ett fadderbarn så snart jag får ett fast jobb, jag vågar inte förbinda mig när läget är som det är.

Idag vänder vi almanacksblad så att vi får fram maj. Det är en grå och regnig arbetarnas dag. Jag har skjutsat Anna till jobbet. Här hemma vid datorn har jag förfärdigat en rapport och skickat in. Funderar nu på att dra mig tillbaka en stund i sovrummet för att göra en FEM, det vill säga ligga och läsa. Mina kvarvarande uppgifter under dan är att packa för ett par dars vistelse i Himlen samt ringa mamma. I kväll plockar vi upp yngste bonussonen när Anna har slutat jobba – och sen är det helg igen. På lördag får vi middagsgäster, yngsta bonusdottern med kille. Det ska bli gott att träffas igen!

Jag hoppas att du har haft en vin Sista april/valborg och att du får en fin helg! Lämna gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!

 

 

Här är några bilder från vår Sista april:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väderlekande inlägg.


 

Regnigt bilfönster trädgård med scilla och båt

Ett mörkt moln öppnade sig över Clark Kent och mitt huvud.

Snacka om att det är aprilväder just nu! Igår började dan i strålande, het sol. Jag skrattade åt väderleksrapporterna på morgonen, rapporter som talade om regn. Fram på eftermiddagen kom det, regnet. Jag tog en bok och mina solbrillor satte jag på näsan. Tuffade med Clark Kent* till Black Potty. När jag körde in i villaområdet hängde ett stort mörkt moln ovanför mitt huvud. Sen öppnade sig molnet och det fullkomligt vräkte ner.

Förmiddagen igår försvann snabbt. Jag administrerade, forskade och tog snabeldraken** på promenad i skokartongen***. Stannade lite vid de inramade gamla vykorten från Metropolen Byhålan. En gång, i ett annat liv, fick jag dem av min frilansare E. E hade släktingar i Byhålan och det var därför h*n ägde korten. Men en dag tyckte h*n att jag skulle få dem. Jag tackade och ramade in dem. Varje dag tittar jag på gamla hus, Vättern, Göta kanal och saknar. Saknar både Byhåla och E. Men Byhålan kan jag alltid åka tillbaka till. E kan jag aldrig mer jobba med. Och ja, nu ältar jag, men det är fortfarande väldigt sorgligt för mig.

Efter dammsugningen hände flera saker i rask takt: Jag hade sönder ett par läsglasögon, jag klämde på min födelsedagspresent från FEM och jag låg på golvet och bläddrade i ett par gamla böcker om Mumintrollen. Sen funderade jag över vad som är värst –

psykopathäxa eller skitstövel.

Anledningen till att jag funderade över detta avslöjade jag i ett annat blogginlägg.

Dagens utflykt slutade med att jag satt i garaget och frös medan jag väntade på att den hiskeliga hagel- och regnskuren skulle upphöra. Jag blev så frusen att jag hade god lust att värma mig med en whisky. Men det fick bli middag bestående av ostpaj (två för 35 kronor) från Tokerian, ett par rynkiga gamla körsbärstomater och två glas mjölk i stället när jag kom in. Nej, jag blev inte mätt.

Sen betalade jag min bensinräkning, som efter påskresan var tre gånger så hög som vanligt, nästan en tusenlapp. Jag får plocka från lite påskpengar och kavajpengar, helt enkelt. Det viktiga är att den kan betalas, det är jag mycket tacksam för att jag kunde.

Idag är det fredag. Jag är inte hemma när det här inlägget publiceras, men jag blir väldigt glad om du skriver en liten hälsning i en kommentar. För nån gång kommer jag och Fästmön hem. Om Gud vill, om vindarna vänder och om vädret blir ett annat. Ha en bra dag!


Du slipper MIG mer idag, men du får titta på gårdagens bilder i stället om du vill:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

*Clark Kent = min lille bilman
**snabeldrake = dammsugare
***skokartongen = mitt hem

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var det premiär på TV3 för den nya serien Mordet. Tyvärr är webbplatsen dåligt byggd med länkar som inte fungerar, så det är osäkert hur många fall som ska visas. Det verkar som om vissa delar har visats tidigare på Play. Jag själv har tittat på lite andra saker i afton, bland annat filmen Pride och Veckans brott. Därför blev det en inspelad titt på Mordet för min del.

Mordet

I kväll inleddes serien Mordet med fallet Anna Norell.

 


I den här serien 
är det mordoffren som berättar sin historia. Ja, dramaturgiskt, alltså, via skådespelare. Men händelser spelas upp och vi tittare får även ta del av autentiska förhör med mera. Kvällens avsnitt handlade om mordet på Anna Norell. Den unga mamman mördades i sitt eget kök, medan pojkvännen Tommie låg och sov. Tommie greps för mordet, men visade sig vara oskyldig.

Jag kommer ihåg det här hemska mordet. Det jag minns mest av allt är pojkvännen Tommie, som då, när han berättade i Efterlyst, kanske det var, såg ut som en liten pojke. Jag minns särskilt när han berättade att han sprang ner till sin pappa när han påträffat Anna och mördaren. Det hela är så oerhört sorgligt, för den unga mamman fick aldrig se sin son växa upp och sonen fick inte ha sin mamma i livet. Tommie miste sin flickvän just när de hade blivit en familj. Sorgligt och grymt.

Den verkliga mördaren dömdes till rättspsykiatrisk vård. Men först hade h*n haft ihjäl ytterligare en ung kvinna. Annas son Mario dömdes till ett liv utan mamma. Tommie blev dömd av samhället innan mördaren hittades. Och allt sedan mordet äter han medicin. Det är tio år sen i mars.

Det blev en stark och känslosam start på den här serien. Blandningen av dramatisering och autentiskt material påverkar mig mycket.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Coco Livet före ChanelKläder och mode har aldrig intresserat mig. Vackra kvinnor, däremot… Och kloka… I kväll bestämde jag mig för att se hela Coco – Livet före Chanel (2009) som gick på SvT2. (Jag har tidigare bara orkat halva.)

Den här filmen handlar förstås om Coco Chanel, som du säkert redan har listat ut. Den behandlar den del av hennes liv som inföll före berömmelsen. Coco, som egentligen heter Gabrielle, växer upp på barnhem tillsammans med sin syster. Som unga vuxna börjar systrarna arbeta på en bar. Där träffar Coco en rik baron och försöker komma upp sig lite i tillvaron. Det slutar med att hon, om än tillfälligt, flyttar in på baronens slott som hans älskarinna. Hon får inte delta vid middagar och fester, men ganska snart hittar hon sin plats – tack vare sitt egensinne (och att hon lär sig rida). Coco börjar göra hattar åt baronens kvinnor. Hon har många synpunkter på deras kläder och kan till exempel inte tänka sig korsetter och plymer. En dag träffar hon Boy och blir kär på riktigt. Hennes känslor är besvarade, men det är ett problem: Boy ska gifta sig med en annan.

Hela historien blir väldigt sorglig, men jag tänker inte berätta hur och varför. Resten av Coco Chanels historia känner vi ju många till, om än bara i stora drag: hon blev en berömd kläddesigner och mycket rik.

Franska filmer ligger inte överst på min hitlista. De har en tendens att vara för långa, för pratiga och för sega. Den här filmen är inget undantag. Det är först mot slutet som jag blir riktigt fängslad. Det hela är dock otroligt vackert filmat och måste vara underbart att se på storskärm.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »