Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘persienn’

Ett lite halvsurt jävligt grinigt inlägg.


 

Ett glas champagne

Vi skålade igår!

Jag var på ett väldigt trevligt kalas igår. Vi firade en familjemedlem som har födelsedag idag, egentligen, men eftersom vi är många delas firandet upp. Fästmön och jag hade fått instruktioner om att inte ta bilen, så vi gick. Det var en alldeles lagom promenad, men lite kylig. Mina öron var illröda en lång stund efter att vi anlänt till målet. Vi hade ett lätt paket med oss som vi hoppas ska komma till användning och glädje framåt sommaren. Det såg inte mycket ut i ”omonterad” form, tyvärr. Efter att ha skålat i bubbelvatten med alkohol i och väntat in övriga gäster bjöds vi på två sorters smörgåstårta, många sorters kakor, två sorters vin och två sorters tårtor. En kan säga att vi rullade hem under kvällen efter en gott och varmt firande – och ätande. Då hade vinden stillnat och det blev en ännu skönare promenad.

Innan vi knoppade in kollade vi en nygjord dokumentär om Ted Gärdestad med anledning av att han skulle ha fyllt 60 år i förra veckan. Vad jag tyckte om den kan du läsa här. Jag tror att filmen påverkade mig, för jag drömde att jag var en sökare på väg hem. Och just som mobilen larmade att det var dags att vakna hade jag kommit fram. Dessvärre sov mina händer fortfarande, så det tog en stund att stänga av oljudet.

Sur snögubbe

Snögubben vi passerade igår kväll såg rätt sur ut. Och det var kanske inte så konstigt med tanke på temperaturen…

Att säga jag var på glatt humör idag vore att ljuga. Jag jobbar på efter de prioriteringar jag har fått och försöker göra mitt bästa för att författarna ska vara nöjda. Det är de, tack och lov! Med mina insatser, det vill säga. Med situationen är ingen av oss nöjd. Det handlar om att utnyttja och att utnyttjas. Jag kände hur hornen i pannan växte ut när till och med tidsrapporteringen krånglade. Uppenbarligen var jag inte tyst, för jag fick fnissiga korridorkommentarer. Jag hade gärna fnissat med – och jag varit på fnissigt humör. Men jag var sur. Som ättika! Eller som snögubben vi passerade igår kväll…

 


Temperaturen har legat runt nollan
eller strax däröver igår och idag. Under dan snöade det, men det var blandat med regn och la sig tack och lov inte. Jag blev tvungen att ta en liten promenad även i kväll, för i helgen kom nya och korrekta lappar med frågor fönster och persienner. Eventuella fel ska anmälas skriftligt och lämnas in före onsdag, för nu går garantin snart ut. Och jag har massor av fel – allt från otäta ventiler med is på insidan som följd till halvtrasiga persienner. För ett tag sen delades en enkät ut där en uppenbarligen skulle vara anonym. Efter att ha undrat hos BRF-ordföranden hur h*n tänkte (inte om h*n tänkte, men…) gjordes lapparna alltså om. Nåja, eftersom jag gav mig ut till styrelsebrevlådan kunde jag också ta med mig några soppåsar till soprummet. Till skillnad från somliga ställer jag nämligen inte mitt stinkande avfall i trappuppgången, jag behåller det inne hos mig eller går ut med det och lämnar det där det ska lämnas.

Tidigare idag fick jag ringa ordföranden också. Ja, jag hörde att jag störde, men om det nu är besvärligt att folk ringer får h*n väl införa telefontider. I helgen kom det upp lappar på våra portar om ett informationsmöte. Jag ville veta om det var ett möte kring en tvingande sak eller om det var ett säljmöte. Det var det senare, alltså ett möte där ett företag vill sälja på oss boende nånting. Då tycker jag att det ska stå på lapparna. Det ska vara tydligt att det inte är nåt informationsmöte från BRF-styrelsen utan ett säljmöte i regi av ett företag. Som det är utformat nu är det inte tydligt. Kommunikation och information är svårt. Det irriterar mig att såna som inte är proffs på det ägnar sig åt det i stället för att ta hjälp – hjälp, som uppenbarligen behövs. Hoppas fler än jag ringer och ”stör”!

Jag tror bestämt att mitt blodsocker är nere vid fotknölarna. Blodet mitt är inte sött utan surt, vilket betyder att jag behöver äta nåt. Förhoppningsvis jämnar det ut humöret tills jag ska ut och åka och hämta en och annan senare i kväll.

Inte vet jag om jag kan se ljust på framtiden, men en kan ju alltid Photoshoppa…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om katter och musiktävlingar.


 

Citrus

Försök att motstå den blicken… Denna gång är det Citrus ögon.

Asså kattungarna… Min fästmös… De är bara för söta! Igår var det tre jättegosiga katter som mötte mig. Kattungarnas mamma Mini var nämligen också väldigt gossugen. Men när vi ska äta eller fika eller så måste vi stänga dem ute. Då gaddar de ihop sig och är värre än tre småbarn. Samtidigt är de nästan oemotståndliga när de står på andra sidan glasdörren och sötglor på en och sticker tassarna under dörren i fåfänga försök att få tillträde till köket och alla godsaker.

 

 

Rätt som det är har katterna vilat klart. Då blir det kattfnatt och typ allt är potentiella leksaker. Det kan handla om allt från min lap top till Annas tvålpump. Den senare gick i tusen bitar i morse, tack vare Citrus. (Ja Anna blev förstås skitglad eftersom det var en DYR julklapp…)Vi hade just vaknat när vi hörde ett brak från badrummet och tassar som halkade omkring. Citrus hade då hoppat upp på handfatet, halkat och lyckats peta ner tvålpumpen av glas i handfatet. Tvålpumpen sprack, den lilla undkom glasskärvor i tassarna, tack och lov och Anna fick ställa sig och torka badrum igen (gjort senast igår). OCH duscha en tilltvålad kattunge. En nyduschad kattunge är bland det ynkligaste som finns, så jag tänker inte genera henne genom att lägga ut en bild. Men hon går nu omkring och doftar… Dove… Det är så tvålpumpsmarodören känns igen.

Här kommer några bilder på busungarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Anna bjöd på god mat
och jag bjöd på ett mindre gott vin från 2007. En riktig besvikelse, alltså. Tur att vi hade godisbunkar att tröstäta ur senare på kvällen – i alla fall jag och grabbarna (de senare fick förstås inget vin, heller). Anna petade i en modest liten påse. Under middagen fick vi stänga ute katterna från köket igen, likaså under matlagningen, Lucifer har ingen som helst känsla för att en spis kan vara varm – förrän han ställer sig på den. Och sånt vill vi ju förhindra…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen var det då dags för schlagereländet
att dra igång på bästa sändningstid på SvT. Lördagar framöver lär en få försöka hitta alternativa kanaler att glo på – eller rentav läsa en bok i stället. Nu satt jag med och lyssnade med ett halvt öra, åt godis och spelade Wordfeud. Det jag uppfattade var emellertid… och nu ska jag säga nåt positivt till att börja med… att det tack och lov inte var nån pajas som gick omkring bland artisterna och spottade ur sig plumpa skämt. Vidare gladde det mig att Robin Bengtsson gick vidare till final. Det var nämligen den här deltävlingens enda bra låt. Hade Anna Book varit med och tävlat hade jag fan röstat på henne.

Kvällens absolut sämsta var att SvT valt att låta två programledare som inte kan sjunga göra just detta – i ett program där det tävlas i sång och musik. Det finns väl för höge Farao artister att hyra in, såna som HAR sångröst??? Är det för mycket begärt i ett musiktävlingsprogram..? (<== retoriska frågor).

Att sen en av programledarna – jag säger inte vem av dem för då får jag höra att jag är rasist trots att jag enbart hävdar att hon är obildad – inte kan uttala efternamnet på en TV-personlighet var bara så… pinsamt och GENANT. Vad i all sin dar hände med det som kallas för repetition före ett direktsänt program???

Det var tur att vi fick limpmackor till frukost i morse…

Limpmackor

Limpmackor till frukost.

 

Lucifer bakom datorn

Du skriver väl inget oförskämt nu??? undrar Lucifer bakom datorn.

Nu skiner solen obarmhärtigt in på det som var Annas välstädade hem igår. Idag är det fullt av katthår och trådar från klöspelaren samt godissmulor. Och största skräpet av allt har suttit i kökssoffan och plitat ner detta inlägg. Skräpet ska nu umgås en stund till innan det far hem till sig för att skriva lite andra mer seriösa saker än detta, ringa sin hulda moder och göra sig redo för en ny, härlig arbetsvecka.

Till min hjälp vid köksbordet har jag delvis haft assistent Lucifer som har kommit med glada tillrop, njutit av värmen från datorfläkten, kloat på min musmatta, jagat min mobilsladd samt försökt hissa upp persiennerna i köksfönstren. Det har varit farligt nära med en och annan vattendusch från den gröna lilla plastflaskan…

Ha en riktigt skön söndag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett soligt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: En sak som jag faktiskt ville säga med det här inlägget och som inte riktigt framkommer är hur mycket jag gillar att jobba i stan där jag bor. Pendling kan vara OK, men jag vill göra ett bra jobb lokalt, på nåt sätt. Göra nåt ”här”, inte på nåt annat ställe. Märkligt, för jag jobbar ju på en myndighet som inte enbart ger service lolakt utan även nationellt… Men sån är min känsla.

 

Supermåne

Superstarkt lysande måne fotade jag natten till måndag.

Natten till måndag skulle vi ju få uppleva en superblodmåne. Jorå, jag tittade ut genom vädringsfönstret i sovrummet innan jag hoppade ner under täcket. Månen var verkligen super – stark. Många påverkas av fullmåne och får svårt att sova. Jag känner inte av nåt särskilt. Men jag tyckte att månen var häftigt lysande. Tyvärr fångar inte mobilkameran den häftigheten…

Jorå, jag somnade som en sten. Sen vaknade jag. I vargtimmen. Som ganska jävla vanligt. Ibland tar jag till olika knep för att kunna somna om snabbt, men nu var jag ju nyfiken på om månen hade blivit blodröd. Jag skenade runt till lägenhetens alla fönster. Utan en tråd på kroppen gläppade jag på persiennerna. Men nä. Jag såg ingen blodröd måne – jag såg ingen måne alls. Antagligen var den åt det enda håll jag inte har nåt fönster eller bakom de få träd som står kvar mellan Österleden och nya E4:an…

Nä, i stället gladdes jag på måndagseftermiddagen, när jag kom hem från jobbet, åt att det fortfarande var ljust och solen lyste supergul. Vilken lycka! Jag är borta hela dan och jobbar. Och när jag har slutat för dan är det ännu dag – och supersolgult!

Sol

Supersolgult!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna söndag.


 

Regn på fönstret

Ett underbart ösregn. Åskovädret var inte fullt lika underbart.

Det var väldigt skönt att städa idag. Jag mår dåligt när det ser för jäkligt ut här. Och det gjorde det, jag lovar. Det var ett par veckor sen – om inte mer! – sen jag sist städade. Även om det var mulet väder, var det väldigt kvavt, så svetten rann. Sen kom äntligen regnet! Underbart! Och åskan. Lite mindre underbart. Det smällde och blixtrade så att fönsterrutorna skallrade, faktiskt. Riktigt läskigt. Jag drog ur ”allt” i teknikväg, för det har min personliga IT-support sagt att man ska göra. Inte vill jag att min fina, nya dator ska haverera…

Men underbart är, som bekant, kort. Ovädret var över på mindre än en timme. Några fjuttiga stänk så här på söndagen, bara. Alla sladdar åkte i igen, persienner och markis fälldes ner. Det blev soligt och kladdigt bums. Jag läste ut en underbar bok, den sista av mina födelsedagsböcker, och ringde mamma innan jag gav mig ut på dagens ärenden. Bland annat behövde jag tanka, för i morgon ska jag ju ge mig ut på biltur till en intervju i en annan kommun. Då måste jag ha soppa så det räcker. Solen hade då börjat steka igen, som synes…

Sol

Solen hade börjat steka igen.


Jag tankade 
och stegade sen över till hamburgerrestaurangen bredvid för att få mig nåt livs. Men på Max vid Fyra Mackarnas Hörn var det ingen ordning på varken kunder eller personal, så jag tröttnade faktiskt. Tog bilen och åkte till nästa hamburgerställe, vid en annan av de fyra mackarna. Där intog jag min söndagsmiddag bland svettblanka pannor, tjatiga ungar, gapiga morsor och jobbiga kompisar. Det var gott och jag blev mätt.

Chicken el Maco

Chicken el Maco blev en OK söndagsmiddag à la Tofflan.


Av den här kvällen återstår nu 
att ladda om möjligt ännu mer inför i morgon. Och bli ännu mer nervös. Och sova ännu sämre än natten som var? Äh, nu ska jag tänka positivt! Det här är ju faktiskt inte det enda jobbet jag har chans att få just nu, så jag kan gott vara lite cool. Lite, i alla fall.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kyligt inlägg.


 

I morse vaknade jag som vanligt av grannarnas gap och skrik. Jag fattar inte att vissa vuxna i den familjen har några stämband kvar såsom man använder dem. Stämbanden, alltså. Och så var det också det här med ryggen som väckte mig. Ryggen gjorde sig grymt och hårt påmind. Det var väl bara för att jag tyckte att den var lite bättre igår igen. Problemet är att jag inte orkar röra på mig på det sätt jag borde. Men jag är i alla fall säker på att febern är på väg ner.

Snö den 9 april

Vinter. Igen. Tyvärr.

På väg ner är också… snön. När jag drog upp persiennerna i sovrummet nyss såg jag att det var alldeles vitt. Jag tog en bild genom balkongdörrens fönster ut mot baksidan. Det blir ganska fula bilder på vintern nu när jag fotar. Det är så jag känner. Vintern är ful. Jag vill ha vår och värme. Lite typat också med snön, för i kväll kommer GoaJohan, äldste bonussonen, och ska hjälpa mig med sommardäcken. Vi får hoppas att snön inte ligger kvar. Det ser mest blött ut. Men det vräääker ner, det gör det…

Queen of fucking everything

Min systers hand håller fram knappen som visar vem hon är.

När jag så smått lyckades ta mig ur sängen idag krånglade jag mig ner på köksgolvet. Där låg jag länge och tryckte ryggraden mot det kalla och hårda underlaget. Passade på att kolla Twitterflödet och att messa till min syster. Min syster och min farmor hade namnsdagar igår och jag missade det! Nåja, så länge farmor levde hade hon ingen namnsdag och nu är hon borta sen över 30 år. Men min syster finns. Ja, hon är inte min biologiska syster utan en syster jag har valt som vuxen. Det är sånt bonussystem som vi utan syskon ägnar oss åt. Min syster har emellertid två bröder, så det är jag som har bonusasystemat henne.

Målet för dagen är att försöka vattna krukväxterna. Kanneländet fyllt med vatten är tungt, men jag ska väl fixa det. Och framåt kvällen kommer ju Kronprinsen hit, så till dess behöver jag vara tvättad och klädd. Jag känner mig lite fräck som lockar hit honom, men det var Fästmön som sa i telefonen igår kväll att han är ledig idag. Självklart får han en slant för besväret. Man ska inte utnyttja unga män. De ska åtminstone få betalt för bussresan.

I övrigt börjar jag verkligen längta efter naprapatbesöket i morgon förmiddag. Nu vill jag få ordning på ryggen! Jag vill att det ska sluta kännas som om den går av varje gång jag hostar. För hostar gör jag ju eftersom infektionen fortfarande härjar i min kropp. Men jag hoppas att viruset börjar mattas av nu. Jag är inte bara trött på vintern, jag är rätt trött på att vara sjuk.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oi-oi-ont-inlägg, som min nästanbror sa när han var liten. (”Det gör oi-oiont!” brukade Magnus säga när det… tja, gjorde ont, dårå.)

 

Skadad hand

Blessyr på handen.

Sedan nästan två veckor har jag gått omkring med en märklig blessyr på högerhanden. Fästmön frågade häromdan vad jag hade gjort. Såret vill ju liksom inte läka utan blir snarare värre. Eller sår och sår… Det ser mer ut som ett rivmärke. Nåväl, för såväl Anna som dig som läser dessa rader, kan jag avslöja att skadan har uppstått av för mycket firande. För mycket firande av… persienn. För det är när jag ska dra upp en av kökspersiennerna som handen oskönt smeker en vass kvist på en av mina krukväxter.

Men vad är väl ett envist litet rivmärke på handen mot nästa skada: ryggskott?! Idag åkte vi ju iväg för att fira Annas pappa på födelsedagen. Jag hann väl inte mer än sätta mig i bilen så fick jag ont i ryggen. Och det är väl lite typiskt eftersom jag har semester nästa vecka?! Nu går jag omkring och stönar och gnäller – som om det skulle hjälpa. Jag har telefonerat med mamma och då låg jag raklång på den hårda kökssoffan. Jätteskönt för den onda ryggen! Fast jag var ganska orolig för hur jag skulle ta mig upp.

Hos Annas pappa var det fullt hus, med två av hans barn närvarande med deras respektive, samt sju barnbarn (Annas systers allihopa), några med respektive, fyra barnbarnsbarn till Annas pappa samt hans syster med make. Totalt 21 personer inklusive födelsedagsbarnet (om jag nu har räknat rätt). Man kan säga att mina grannar bredvid ligger i lä där vad gäller ljudnivå. Å andra sidan var vi MÅNGA idag, grannarna bredvid är väl kanske bara fyra, fem personer. I morse lyckades gaphalsarna bredvid väcka mig klockan 6.36. Det är ju jätteroligt – NOT! – när man är ledig. 😡 <== ny, skitful WordPress-smiley

Vi har fått tag i raclette och den luktar skit precis som den ska. Men middag blir det nog inte förrän senare, för farbror Bosse (<== Annas pappa) bjöd på såväl smörgåstårta som vanlig tårta.

Skit på TV i kväll gör att vi nog umgås i stället. Kanske ser vi nån av filmerna som ligger inspelade på min DVD-hårddisk. Nu måste jag upp och röra på mig igen så att ryggeländet inte stelnar. Det kostar på att fira…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den här dagen när det plötsligt blev vinter igen.

 

snöig februarimorgon på baksidan

Så här såg det ut på baksidan i morse: snö,snö och åter snö. Och så grannens jätte-bigga TV som står på dygnet runt.

Egentligen blev jag inte så väldigt förvånad när jag hissade persiennerna i morse. Det har varit två morgnar med minusgrader, igår ner till nästan sju grader kallt. Och så i natt hade den kommit tillbaka igen med besked. Vintern. Det hade snöat ganska mycket här under dygnets mörka timmar. Men det är ju februari månad och vad annat är att vänta än att det plötsligt kan slå om och snöa efter några ljuvligt soliga dagar, med blå himmel och fåglalåt.

Nä, förvånad blev jag inte, men besviken, förstås. Jag gillar inte alls snö och kyla. Vintern är den sämsta årstiden, enligt min mening. Nu vill jag ha vår! Jag vill fota blommor och knoppar och njuta av kvitter, vårsol och himlar utan moln. Men jag får uppenbarligen ge mig till tåls.

Snöigt träd utanför jobbet

Även på jobbet var det snö.

Det var rejält halt och moddigt att köra i morse. I kväll när jag åkte hem hade mycket av snön försvunnit, men i stället var det halt. Som vanligt vid halka gäller det att hålla avstånd. Jag fixar det, dessvärre gäller det inte alla bilförare.

Arbetsdagen försvann i ett nafs. Jag var på ett möte och så blev det ett lunchmöte med M där vi förberedde pressmeddelande med mera inför ett pris som M ska ta emot på måndag. Som pricken över i kom ett mejl senare på eftermiddagen att M hade fått det där eftertraktade jobbet. Vilken kanondag för somliga! M är SÅ värd det!

På tal om jobb är jag förstås glad åt att min älskling nu får chansen att visa det jag redan vet att hon fixar på sitt jobb. Det blev klart redan igår. Lite läskigt förstår jag att det är, men Anna har alla förutsättningar att lyckas: hon är lugn och sansad, hon är kompetent och erfaren, hon har kollegorna bakom om sig och chefens förtroende. Jag är fullkomligt övertygad om att det går hur bra som helst. I morgon kväll hoppas jag att vi kan fira lite med ost och kex och ett svindyrt rödvin. På lördag ska vi eventuellt fira ett födelsedagsbarn först och därefter oss själva med en försenad Alla Hjärtans-middag nånstans på lokal.

Men vi är inte framme vid helgen ännu. Det är bara torsdag. Jag städade i kväll efter jobbet, det vill säga dammsög. Sen var det skönt att duscha och sätta sig renhårig vid köksbordet och käka knäckemackor och dricka mjölk. Till måltiden avnjöts en flukt i UppsalaTidningen. Den börjar bli alltmer lik sin storebror. Journalisterna gör till och med samma stavfel. Pinsamt och trist, tycker Vän af Ordning. Dessutom fnös jag lite åt reportaget om Uppsalas största twittrare. Bara för att man har många följare på Twitter behöver man inte vara störst. Eller bäst. Tycker jag, dårå, som bara har 200nånting följare till skillnad från den som ligger i topp med över 9 000 följare. Jag visste inte ens att man kunde ha så många följare…

Diplom Antikrundan från LysekilTorsdag innebär förstås AntikrundanJust den här torsdagen visades ett program från Lysekil. Som vanligt satt jag med appen och värderade och gissade. En del av mina värderingar blev vilda fantasier, medan andra stämde ganska bra. Ändå kommer jag inte upp i nån högre klass, utan stannar kvar i gruppen Antikintresserad. Till skillnad från Herr Raffa som jag har hört ska vara en väääldigt duktig antikvärderare. Suck!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »