Mat(o)vanor

Ett matnyttigt inlägg.

---

 

Det handlar om gener, när det gäller mina matvanor. Det har liksom inte alltid varit nån ordning på måltiderna hemma i min ursprungsfamilj. Så efter en dag här har jag fallit tillbaka i gamla (o)vanor…

Frukost.

Kanelbulle och kaffe kanske inte är den bästa starten på dan, men det blev min frukost. Då klarade jag mig ända till lunch, som intogs på Ubbes på stan, vid 15-tiden…

Lunch.

Rätt slut efter en dags shopping med mamma. Min lilla mamma, som blir så trött så snart hon får vänta, men som kan rolla runt i en klädaffär hur länge som helst. Innan vi for hem handlade vi mat på Skafferiet. Eller dessert. En får se. Kanske tar jag en tur till korvkiosk emellan…

Middag. Eller dessert..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sånt som är sig likt, annat som inte är det…

Ett inlägg om vanor och ovanor och om posten som baske mig överträffade sig själv idag!..

Igår var jag ju på Tokerian och såg detta:

Tokerian säljer frysta tröjor, eller?

Idag var jag också på Tokerian, denna gång med Fästmön för att storhandla (ja, det blev en storhandling) och såg… detta…

Tröjan hade hamnat på fetaosten idag.

Alltså, köpa frysta saker ovanpå vilka en tröja har legat, är väl en sak. Men att köpa ost… Nej tack!

Sex matkassar, en bal muggpapper och ett paket senare landade vi först i Himlen, sen på Morgonen. Där var också saker och ting sig lika…

De Utsvultna håriga bröderna har gjort rent skålarna.

Barn och väskor och jag vet inte vad fraktades till Himlen innan jag for tillbaka till New Village ett par timmar senare. Och där fann jag, till min stora förvåning, att brevbäraren hade överträffat sig själv idag! Post på fredagar brukar det nämligen vara ganska sparsamt med. Idag var det inte sig likt. Förutom all jävla reklam låg denna hög i postboxen:

En nätt liten posthög.

Det var ett lönebesked med lite innestående semesterpengar från min förra arbetsgivare som nog gladde mig mest. Varje krona är så välkommen! TACK!

En kallelse från min förrförra arbetsgivare åkte däremot direkt i sopen. Jag tycker att det är pinsamt och irriterande att primärvård och Sjukstuga inte kan samköra sina kallelser lite bättre…

Röstsedlarna till kyrkovalet den 15 september tog jag undan, för se rösta ska jag! Jag är väl en av ganska få som fortfarande är medlem i Svenska kyrkan. För säkerhets skull är jag dubbelansluten och medlem i Metodistkyrkan också.

Sifoundersökningen har jag för omväxlings skull sagt ja till att delta i. Som tack får jag tre nummer av nån tidskrift. Funderar på Tidningen Foto.

Mest nyfiken var jag förstås på de två paketen… Det ena innehöll mina beställda Jordan Miracle starters från Apotea.se De där fantastiskt skitbra tandtrådsborstarna som jag använder vid morgontandborstningen. Borstarna som tidigare gick att köpa på ICA…

En rosa och en svart… Alltså… den rosa hamnar nog i ett skåp. Jag har blåa skaft, tack och lov…

Men det här var ju faktiskt ännu bättre än att behöva åka bort till ICA Kvantum på Stormarknaden och leta ”mirakel-tandtrådsborstar”! Snabb leverens och billigt, dessutom ingen fraktavgift!

Då blev jag i stället grymt besviken på kostnaden för det som låg i det andra paketet. Det var en bok om familjen Kennedy som jag köpt via Historiska Media. Ett mejl från Historiska Media för ett tag sen puffade för deras bokrea. Jag slog till på boken, som skulle kosta 79 kronor. Till detta skulle komma frakt eller porto på 39 kronor. Jag var rätt nöjd ändå. Men blev, som sagt, grymt besviken: bokjäveln var inte inbunden utan det var en vanlig jäkla pocketbok (som jag hade kunnat beställa billigare från annat håll på nätet, säkert…) I erbjudandet stod det inte att det var en pocketbok och på bilden i nyhetsbrevet går det ju inte att avgöra vad som är inbundet och vad som är pocket. Visst ska jag läsa den här boken och säkert gillar jag den, men 118 kronor för en pocketbok tycker jag är i saftigaste laget, Historiska Media!!! Detta kallar jag INTE en bokrea!!!

En familj som fascinerar mig! Men priset var baske mig inget bokreapris, Historiska Media!

Innan jag börjar surna till ordentligt ska jag nog kanske ta och värma på min lilla matlåda… Det är nog säkrast, det…

Livet är kort.

Read Full Post »

Klädvanor och matvanor – eller ovanor.?!

Ett inlägg om Tofflans vanor. Eller snarare ovanor. Och hjälpbehov Bland annat.

En gång sa Fästmön till mig:

Du behöver en fru!

Med det menade hon inte att hon ville tvinga sig till giftermål utan att jag behöver nån som lite grann

ser till mig.

Ser till mig så att jag sköter mig. Sköter om, kanske..? Jag klarar städning och tvätt galant, men är fullt medveten om att jag skulle behöva nån som valde och köpte kläder åt mig. Nu har ingen gjort det på väldigt, väldigt länge. Stenåldern, minst. Min mamma gav tidigt upp, för jag hade så bestämda åsikter om framför allt kjoltyg:

Inga klänningar eller kjolar får följa med hem till min garderob, tack!

Nej, jag var aldrig den söta lilla flicka som mamma och pappa ville ha. Sist jag bar kjol var vid min konfirmation. Eftersom jag konfirmerade mig i Metodistkyrkan hade vi inga kåpor utan jag skulle ha vita kläder. Jag var nyss fyllda 14 år och tvingade mig själv att bära vit kjol. Sen dess – aldrig mer. Och du som vet hur gammal jag är och kan räkna, fattar att detta var för många, många år sen.

För liten för att protestera mot klädesplagget klänning.

Det jag ville komma fram till när det gäller kläder är att jag inte är ett dugg intresserad. Kläder köper jag för att inte gå naken i tillvaron eller för att inte frysa – eller vara för varm. Det är sällan snygga kläder, de är snarare praktiska, och de är allt som oftast svarta till färgen, utom jeansen som är blå. Tjockis-svarta. Jag har nämligen gått på det där om att svart gör en smalare. Det hjälper inte ett dugg på mig, kan jag tala om, fast jag känner mig bekvämare. Efter en kort fling med en ganska… omfångsrik kvinna med en fäbless för rosa pikétröjor, bär jag alltid svart. Nån annan får se ut som en gullegris, jag föredrar att se ut som en smutsgris.

Sen är det här med mat. Jag har fått för mig att jag inte kan laga mat. Anna säger att jag kan, men det är många som har sagt att jag inte kan. Eller många och många, Några Fler Än En. Och idiot som är jag väljer jag att tro på

Några Fler Än En.

Mitt förhållande – eller snarare oförhållande till mat – är säkert skälet till att jag hade magproblem (snygg omskrivning) igår förmiddag och väldigt ont i magen idag. Här kan du se gårdagens meny så förstår du kanske varför jag har ont idag:

Frukost:
Ostsmörgås med saltgurka, fil med müsli, kaffe, Pro Viva (Bra start, va?! Men sen…)

Förmiddag:
Fyra senapsmuggar kaffe

Lunch:
Två koppar kaffe, en bulle, en medelstor bit jordgubbspaj med grädde, ett par nyplockade hallon

Förrätt kvällsmat:
Två kanelbullar

Kvällsmat:
En skål popcorn med salt, en starköl

Kvällsfika:
En 200 grams schweizernöt

Ja, det är inte konstigt, som sagt. Jag inser det själv. Så idag blir det skärpning! Men det handlar mest om att Anna kommer till mig. Framåt seneftermiddagen, när Prinskorven har förts i sin faders ömma vård, ska vi på en utflykt som eventuellt får som resultat kläder, bad och ordentlig mat. I will say no more, utan den som lever får se. Eller möjligen läsa en rapport på en blogg nära sig.

Kanelbullar till förrätt är gott. Men inte särskilt bra för magen…

Dåligt med sömn i natt. Ältar. Ont i magen. Somnade runt två, vaknade halv sex. Somnade om. Vaknade vid nio. Ständig oro.

Har varit lite duktig i alla fall och lyckats hitta ett telefonnummer till företaget som bytte fönstren här i höstas, Dalkarlarna. Har ringt och reklamerat ett antal av mina nya persienner. Jag är allt annat än nöjd med dem! Men det är semestertider och tidigast i september kan jag få hjälp. Jag lovade att försöka överleva till dess.

Livet är kort. Man vet aldrig när det tar slut.

Read Full Post »

Vanor … och till viss del ovanor

Vanor har vi alla. Och till viss del den negativa varianten, ovanor. Fast inte så många, dårå, eller hur? Eller??? Så här under semestertid har jag skaffat mig såväl det ena som det andra. Det är till exempel väldigt roligt att vara uppe länge om kvällarna. Men se det funkar ju inte nästa vecka när jag ska börja kliva upp klockan 6.10 på morgnarna igen… Typisk ovana för mig, det där att vara uppe för länge… Tror jag tar igen det från när jag var barn. Då var det läggdags när det var läggdags, det vill säga rätt tidigt. Inget snack om saken.

Igår var jag emellertid så slut redan klockan 23. Det var som om orken bara rann av mig. Ont lite här och lite där. Jag fick släpa mig i säng. Fästmön var nog också trött, för vi gick och la oss och somnade strax. Anna läste inte ens innan hon släckte, jag kämpade mig igenom typ fyra sidor eller nåt i min bok på gång.

Lite mycket alkohol har det i ärlighetens namn också blivit. Ja inte mycket varje gång, utan lite varje dag. Men å andra sidan har vi börjat estimera en ny dryck som är betydligt mer hälsosam – färskpressad apelsinjuice. Juice som man köper i affären har ofta diverse saker tillsatt och Anna, som är diabetiker, ska ju undvika socker. När vi pressar vår juice själva får vi bara det naturliga fruktsockret.

Verktyget för juicen, det vill säga apelsinpressen. 

Jag har en fobi mot att få skala apelsiner för hand. Blotta tanken på att få fruktsaften under naglarna ger mig svåra rysningar. Då är detta med apelsinpressning ett suveränt alternativ! För apelsiner är ju så himla nyttiga!!! Och visst ser de läckra ut?

Läckra frukter, apelsiner, eller hur?

Till ett normalt dricksglas går det åt ungefär två apelsiner. Använder man större glas får man pressa fler. Och själva pressen är inte dyr. Jag köpte den på nån billighetsaffär för några år sen för typ 149 kronor.

Detta var alltså en ny vana vi har skaffat oss. Men ibland är det roligt att hitta på nya, irriterande vanor. I morse, innan vi hade klivit upp, kom jag på den briljanta idén att säga varje mening fyra gånger – fast byta ordförljd varje gång. Snacka om träning för hjärncellen – och tröttsamt för omgivningens öron…

Irriterande vanor kan orsaka öronvärk.

Vid frukostbordet är vi annars väldiga vanemänniskor. Jag vill ha det rostade brödet till yoghurten, medan Anna vill äta yoghurten först och SEN ta sitt bröd. Men idag bröt hon denna vana och knyckte mitt andra bröd innan jag hann protestera.

När vi är hemma hos mig läser vi lokalblaskan på morgonen. Anna tar alltid Kulturdelen först, jag får del ett. Skälet till detta är att jag läser slarvigare snabbare än Anna. Kulturdelen, som består till övervägande delen av sport, läser jag ut på rekordtid. Även kulturnyheterna. Men nu ser jag fram emot en förändring eftersom Lisa Irenius är tillbaka igen, THANK GOD! Hon skulle nog behöva röra om lite i redaktionsgrytan, för övrigt, men jag är ju inte den som bara så där ger oombedda råd. Jag är bara en stor jävla egoist och åsiktsmaskin, enligt vissa som är felfria – i alla fall enligt dem själva. De ljuger så bra. Så bra.

När vi sitter där och läser var sin UNT-del och den ena sörplar yoghurt med alla hasselnötterna från müslin i, den andra smaskar rostat bröd och slafsar med yoghurt med enbart havre och russin i från müslin (det var ju nån som tog alla goda nötter) … Då brukar Anna städa min nacke. Min nacke blir nämligen dammig. Fråga mig inte varför, men den blir det. Anna skyller på mina halsband. Inte vet jag. Jag är tacksam att hon dammtorkar den innan jag, så att säga, våttorkar den.

Några av mina halsband som enligt Anna orsakar dammet i min nacke.

 

Tror det handlar om mitt hår. Att dammet liksom kommer därifrån. Inte vet jag. På tal om hår har jag världens fulaste frisyr idag, med pannlugg och skit. Ser ut som jag lever på 1980-talet. Snart måste jag nog ta fram locktången och pageböja håret. USCH!

Nej, vet du vad… Nu pladdrar jag. Och det ska jag sluta med. Jag ska hoppa in i badrummet och våttorka nacken och fixa håret så att Anna slutar skratta så där hysteriskt! Sen åker vi och handlar innan vi far ut till Förorten.

Livet är kort. 

Read Full Post »