Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vita kläder’

Ett inlägg om Tofflans vanor. Eller snarare ovanor. Och hjälpbehov Bland annat.


En gång sa Fästmön till mig:

Du behöver en fru!

Med det menade hon inte att hon ville tvinga sig till giftermål utan att jag behöver nån som lite grann

ser till mig.

Ser till mig så att jag sköter mig. Sköter om, kanske..? Jag klarar städning och tvätt galant, men är fullt medveten om att jag skulle behöva nån som valde och köpte kläder åt mig. Nu har ingen gjort det på väldigt, väldigt länge. Stenåldern, minst. Min mamma gav tidigt upp, för jag hade så bestämda åsikter om framför allt kjoltyg:

Inga klänningar eller kjolar får följa med hem till min garderob, tack!

Nej, jag var aldrig den söta lilla flicka som mamma och pappa ville ha. Sist jag bar kjol var vid min konfirmation. Eftersom jag konfirmerade mig i Metodistkyrkan hade vi inga kåpor utan jag skulle ha vita kläder. Jag var nyss fyllda 14 år och tvingade mig själv att bära vit kjol. Sen dess – aldrig mer. Och du som vet hur gammal jag är och kan räkna, fattar att detta var för många, många år sen.

Tofflan i klänning

För liten för att protestera mot klädesplagget klänning.


Det jag ville komma fram till
när det gäller kläder är att jag inte är ett dugg intresserad. Kläder köper jag för att inte gå naken i tillvaron eller för att inte frysa – eller vara för varm. Det är sällan snygga kläder, de är snarare praktiska, och de är allt som oftast svarta till färgen, utom jeansen som är blå. Tjockis-svarta. Jag har nämligen gått på det där om att svart gör en smalare. Det hjälper inte ett dugg på mig, kan jag tala om, fast jag känner mig bekvämare. Efter en kort fling med en ganska… omfångsrik kvinna med en fäbless för rosa pikétröjor, bär jag alltid svart. Nån annan får se ut som en gullegris, jag föredrar att se ut som en smutsgris.

Sen är det här med mat. Jag har fått för mig att jag inte kan laga mat. Anna säger att jag kan, men det är många som har sagt att jag inte kan. Eller många och många, Några Fler Än En. Och idiot som är jag väljer jag att tro på

Några Fler Än En.

Mitt förhållande – eller snarare oförhållande till mat – är säkert skälet till att jag hade magproblem (snygg omskrivning) igår förmiddag och väldigt ont i magen idag. Här kan du se gårdagens meny så förstår du kanske varför jag har ont idag:

Frukost:
Ostsmörgås med saltgurka, fil med müsli, kaffe, Pro Viva (Bra start, va?! Men sen…)

Förmiddag:
Fyra senapsmuggar kaffe

Lunch:
Två koppar kaffe, en bulle, en medelstor bit jordgubbspaj med grädde, ett par nyplockade hallon

Förrätt kvällsmat:
Två kanelbullar

Kvällsmat:
En skål popcorn med salt, en starköl

Kvällsfika:
En 200 grams schweizernöt

Ja, det är inte konstigt, som sagt. Jag inser det själv. Så idag blir det skärpning! Men det handlar mest om att Anna kommer till mig. Framåt seneftermiddagen, när Prinskorven har förts i sin faders ömma vård, ska vi på en utflykt som eventuellt får som resultat kläder, bad och ordentlig mat. I will say no more, utan den som lever får se. Eller möjligen läsa en rapport på en blogg nära sig.

Kanelbulle

Kanelbullar till förrätt är gott. Men inte särskilt bra för magen…


Dåligt med sömn i natt.
Ältar. Ont i magen. Somnade runt två, vaknade halv sex. Somnade om. Vaknade vid nio. Ständig oro.

Har varit lite duktig i alla fall och lyckats hitta ett telefonnummer till företaget som bytte fönstren här i höstas, Dalkarlarna. Har ringt och reklamerat ett antal av mina nya persienner. Jag är allt annat än nöjd med dem! Men det är semestertider och tidigast i september kan jag få hjälp. Jag lovade att försöka överleva till dess.


Livet är kort. Man vet aldrig när det tar slut.

Read Full Post »

Jag har blivit förvånad över hur ofta folk stavar fel när de ska skriva ordet lugn, alltså lugn-och-ro-lugn. Till och med proffsskribenter i de stora drakarna stavar fel och eftersom tidningarna rationaliserat bort korrekturläsarna står felstavningarna kvar. Slut på föreläsningen.

Har nu varit och fått lungorna röntgade. Strax innan avfärd ringde ett av L:n från mitt förra jobb! Det var roligt att höra en pigg röst, även om L inte heller varit så pigg den sista tiden. Fick åka säng, kändes hur lyxigt som helst. Jag hade gärna gått, men jag är skittrött och matt och dessutom är jag ju lite vilse i orienteringen. En ilsken gubbe låg och svor i sin säng, han var trött på att vänta. Han hade väntat i fyra månader, sa han. Hoppas bara inte att det var på samma plats. Röntgen är inte heller nån ball upplevelse vad gäller inredningen…

Uppe på avdelningen höll tanten på att flytta ut ur mitt rum. För tillfället är jag ensamboende, men det lär väl inte bli långvarigt. Det togs lite prover och skit när jag vilat en stund och som plåster fick jag lyx-fika – inga Mariekex här, inte, utan BULLA, som de säger i Uppland.


Jag valde en stor, blå mugg till mitt kaffe som jag hämtade själv, men bullan hämtade snälla S för inga patienter får gå in i köket!

Jag var lite trött efter utflykten, men gick ett varv här i korridoren för benets skull. Fast sen blev jag jättetrött och bara låg och blundade ovanpå bädden. Den rara fru Hatt, som själv inte är kurant, roade mig med dåliga vitsar per sms. Den här tog priset, tycker jag:

Vad tuggar du på?
Socker.
Men det knastrar ju inte?
Raggsocker.

Darlingen messade på vägen hem. Tydligen är det klibbigt väder, för när hon kom hem placerade hon sig framför fläkten. Jag ser ju inte så mycket ut genom de skitiga fönstren, men jag såg en vitklädd personal som stod och rökte precis här. Trodde detta var en rökfri arbetsplats där man dessutom måste klä om när man ska ta rast och röka..? Regn hör jag av och till och solen har jag också anat en kort stund. Och nu åskar det!

Det preliminära resultatet från lungröntgen såg bra ut, enligt den snälla syrran som lånade mig en spänn till värdeskåpet. Sen kom nästa syster – och det var en bror. Eller en kille, då. Vad 17 ska man kalla dem? Inte kan man säga syster till en manlig sjuksköterska? Han påminde mig om den trevliga gyn-undersökningen som jag ska göra i morgon eftermiddag. Dessutom ska jag få lägga en ny kabel i plastkärl så snart jag kan! Urrrrrrrrrk vad de är skitfixerade här! Sen kollade han på mina ben och mätte lite med måttband. Det onda benets smalben är svullet och en centimeter tjockare än det högra. Kan bero på propparna. Hade lite förhöjd temp, men det kanske bara är nåt tillfälligt.

Nu är det väl inget att göra förrän middagen, men jag kan inte påstå att jag är så hungrig. Fast kaffet på maten är gott. Mamma skulle ringa vid 17.30-tiden igen och senare ska jag väl ringa Anna. Det är fruktansvärt långtråkigt här…

Read Full Post »