Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘russin’

Ett inlägg om vin.


 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Tidigare i mars skrev jag om ett av vinerna, Conero Riserva 2012. Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om vin nummer två så att även du får njuta – i fantasin.

Fem italienska viner Epicuro Zinfandel 2014

Fem italienare – och vi tittar närmare på den inringade!



Epicuro Zinfandel 2014

Epicuro Zinfandel är provat både till sött och till smakrikt, men inte till kött i Toffehemmet.

Epicuro Zinfandel (2014) kostade 89 kronor och är därmed det billigaste vinet av de fem. Icke desto mindre är Zinfandel-druvan en av mina favoriter – smakmässigt. Men för allt i friden, doppa inte näsan för djupt i glaset – zinfandel luktar ofta bränt gummi! Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet och dess karaktär:

Fruktig smak med rostad fatkaraktär och liten sötma, inslag av russin, blåbärssylt, kanel och choklad. Serveras vid cirka 18°C till grillade rätter av lamm- eller nötkött.

Självklart provade jag inte vinet till lamm eller ko! Men jag provade först ett glas till väldigt söt choklad, belgiska sjöfrukter. Vinet kändes då väldigt tunt. Igår kväll gjorde jag ett nytt försök, fast då bytte jag ut chokladen mot smakrika ostar av grönmögelsort. Och se där, då blev det fylligare! Dessutom hade jag fikonmarmelad med osten på diverse olika kex – allt från smaklösa crackers till vitlökskex. Total succé.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Lite besviken blev jag dock
att vinet inte funkade med choklad. Jag får en känsla att det därför blir för lätt till kött.

Epicuro Zinfandel (2014) får medelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om både sagor och verkligheten, sånt som kan vara bittert, men också fullkomligt ljuvligt, underbart, fantastiskt.


 

Den börjar gå mot sitt slut, den här sagan. Jag vet inte för vem jag ska berätta om mina konstiga drömmar och annat spännande i mitt liv framöver. Ingen..? Bloggen? Nej, den svarar mig ju inte precis. Ingen att fika med om dagarna, ingen att trängas med i nån obekväm soffa (hellre den än de än mer obekväma stolarna). Ingen NK* att skratta åt. NK, som tvingade sig ner i soffan vid förmiddagsfikat igår för att h*n inte ville få

skörbjugg i stjärten.

Körsbärsblomma

Min verklighet… blommar, också.

Om jag inte hade varit så allmänt ledsen som jag är skulle jag ha skrattat så jag hade gråtit. Men jag har många roliga uttryck och sån stor och varm omtänksamhet färskt i minnet att jag inte lär glömma min NK, den allra bästa närmaste kollega jag har haft, i första taget. Jag har nog aldrig jobbat så bra ihop med nån som med denna person!

Men självklart är det fler än NK jag inte ska glömma från den här arbetsplatsen. För tillfället håller jag på att skriva ihop en sorts gästlista, för när vårsolen har blivit lite varmare ska vi dra ihop ett gäng och träffas på nån av Uppsalas uteserveringar och dricka gravöl.

Nu gäller det att hålla blicken lyftad och inte stirra ner i backen. Jag måste gå vidare, gå mot nya erfarenheter och mål. Besvikelser lär fortsätta hagla över mig, en del är svårare än andra att hantera. Som presumtiva samarbetspartners (och vänner också, för den delen) som lovar höra av sig och sen inte gör det. Jag borde ju veta att andra människor har en annan verklighet än jag, att de inte vet att jag har ett annat tidsbegrepp på grund av min situation. Den lilla tiden blir så stor och för varje timme jag inte redovisar nåt vettigt står jag inför hotet om att bli utan eller hamna än mer utanför… livet. Det är min verklighet. Och jag som bara ville att familjen skulle vara stolt över mig… Jag skrumpnar till ett russin vissa dar, andra dar är jag en söt och välsmakande druva. Jorå, det finns dar som är bra i min verklighet också.

Slutligen gläds jag åt mina fina avtackningsgåvor – en guldklimp, en medalj och en termos för min whisky från arbetsgivaren (egentligen en fejkguldklimp, en nyckelring och en kaffetermos) och ett perfekt presentkort från NK, Mamma Mu (R) och Mamma Mu:s son M.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sagan går mot sitt slut. Vi ses i Nangiyala!
(Kungsträdgården, släng dig i väggen!)


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna veckans höjdpunkter och dalar.


Redan torsdag i första juliveckan.
Dags att kolla in de senaste sju dagarnas höjdpunkter (sommarregn) respektive dalar (vintersnö). Enligt mig är det så här:

Sommarergn


Vintersnö


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan harklar sig och startar sin dag. Ungefär.


Usch, så svårt jag hade att somna
igår kväll! Jag var verkligen jättetrött, men så fort jag stängde av TV:n (jag måste ha TV:n på med svagt ljud för att kunna somna ensam – inte för att Fästmön låter som en TV när hon ligger bredvid, men för att jag behöver ett litet ljud) och släckte blev jag klarvaken. Men upp kom jag i morse i alla fall.

Den här veckan har jag ju tillgång till lokalblaskan eftersom jag är lägenhetsvakt. Det kändes lite som

förr i tiden

när jag sörplade i mig min yoghurt, idisslade russinen, lät nötterna fastna i tänderna, drack mitt morgonkaffe – och läste tidningen. Men ingenting har förändrats sen jag prenumererade på tidningen: det var sport som lyftes fram på första sidan och det var en tidning som gick att bläddra igenom, utan lust att stanna och läsa nånting mera noggrant, på fem minuter.

fil o müsli o UNT
Som förr i tiden – fil med müsli, java och lokalblaskan vid köksbordet.


Så jag hann sitta hos Storebror
 – där jag nu sen en tid tillbaka vanligen äter frukost också – och skriva det mesta av det här inlägget, twittra lite samt svara på ett mejl. Mejlet gällde ytterligare en spännande bok som jag ska recensera på en blogg nära dig. (Nu har jag ju två på gång.)

Dagen är solig och varm redan från start. Morgonen inleddes med att jag la ut en film från körens framträdande i fredags på Husets webbplats. Därpå blev det stormöte och jag fick till och med se mitt namn på väggen i en PPT-presentation *gör vågen*  i samband med att min tjänst har blivit förlängd. Det är liksom inte första gången tjänsten blir korttidsförlängd (två månader), men det var första gången jag såg mitt namn. Jag måste ta itu med trycksaksjobbet jag blev tilldelad i förra veckan – trots att jag är allting annat i min kommunikatörsroll än en trycksaksproducent! Det görs ju nästan inga trycksaker längre… Men nu ska institution 2 ta fram en folder som ska tryckas etc innan jag slutar i juli. Det ska bli intressant att se om jag ens får underlag innan dess, men det är en annan historia. Jag har tagit kontakt med en duktig formgivare och frågat om det är möjligt, om det finns tid den närmaste tiden. Det finns det. Men, som sagt, då måste jag ju ha ett underlag. Text och bild. Vid mötet i torsdags, när jag fick uppdraget i samband med att vi diskuterade min tjänst, ställde jag frågor om målgrupper och syfte etc. Möttes av frågetecken och allmänna svar. Så det blir ju intressant att se om det går att göra nånting bra av det hela.

Tre hela dagar ska jag arbeta nu. På onsdag är det avtackning för B på lunchen. Å, jag kommer att sakna den vänliga personen!!! På torsdag är det röd dag igen och då skulle jag vilja bättre på färgen i ansiktet jag fick igår. Ja, det hettade rejält i plytet igår kväll. Jag tror inte bara att det berodde på rödvinet jag drack till maten utan majsolen. Fast på torsdag, sägs det, är det dags för sämre väder igen. Så möjligen att jag nån av dessa dagar utnyttjar friskvårdstimmen för en gångs skull första gången. Den går ju alltid att kombinera med fotografering utomhus…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan gläntar på sin fantastiska Svarta Bok och delger sina läsare ett av de smaskiga recepten däruti.


Söndag och dags för nånting
att greja med i köket. Eftersom det är födelsedag i veckan kommer ett passande recept!

Tofflans svarta bok
Finns här nåt smaskigt? JA!


Idag bjuder jag på ett recept
 som är av det lite onyttiga slaget. Men såklart man ska äta onyttigheter när man firar födelsedag, eller hur?

Originalrecept födelsedagskrans
Födelsedagskrans i orignalrecept.

Födelsedagskrans
(En krans)

Vad behövs?
5 deciliter vetemjöl

3 teskedar bakpulver

1 deciliter strösocker

1 deciliter russin/1 tesked kardemumma/1 tesked kanel

100 gram margarin

2 deciliter mjölk

1 ägg

pärlsocker


Vilka redskap behövs?
En plåt med bakplåtspapper

En bunke

Ett decilitermått

Ett teskedsmått

Kniv

En liten gaffel

Kopp

Brödpensel


Kör igång ugnen 
på 225 grader. Blanda mjöl, bakpulver, socker och russin/kardemumma/kanel. Finfördela margarinet i blandningen. Tillsätt mjölken. Blanda. Klicka ut degen på en plåt. Forma till en krans. Pensla kransen med ett ägg som du har vispat lätt i en kopp. Strö på pärlsocker. Grädda nederst i ugnen i cirka 15 minuter.


Min kommentar: Fikabröd som går snabbt att ”sno till”!


Här kan du läsa tidigare recept: 

Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Friterad camembert

Fisk med rom

Inlagda soltorkade tomater

Påskbakelse

Västkustrulle

Bladspenat- och ostpasta


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här kylan håller i sig. I morse var det 16 grader kallt och jag hade ingen lust alls att kliva ur sängen, där det var varmt och skönt under täcket. Men det var nog inte bara på grund av att där var varmt och gott, jag var rätt trött, också. Ändå kom jag i säng runt 22-tiden redan igår. Då hade jag snott som en galning på kvällen. Först kom jag hem sent och var jättefrusen. Tog en varm dusch och därefter en knäckemacka eller två vid köksbordet innan jag åkte ut i kylan igen för att skjutsa hem Fästmön. Jag tycker nämligen inte att hon ska stå och frysa och vänta på bussen, det var neråt 16 minusgrader även igår kväll.

Snöigt barrträd

Jag tror att till och med träden fryser.


Men sen var jag trött, trött, trött
igår kväll. Och i morse. Kanske är det så att mycket av ens energi går åt till att försöka få den lekamliga termostaten att fungera som den ska. I morse fick jag tala allvar med mig själv. För när jag är trött blir jag glömsk. Jag äter piller mot glömskan (glömskan är ett symtom på en blodbrist jag har) också. Bara det att jag glömde ta pillren med den andra medicinen igår, onsdag. Glömde. I morse var det dags för nästa tokighet. I stället för att plocka fram tandborsten när jag hade sörplat i mig yoghurten och tuggat i min russinen drog jag av en bit tandtråd. Ehum… Tandtrådar gör jag på kvällen, inte på morgonen…

I kväll tänker jag åka hem när jag ska sluta från jobbet och inte sitta kvar. Jag behöver sätta mig en stund med mina räkenskaper innan jag ser på Antikrundan. Och så vill jag försöka hinna prata i lugn och ro med en kompis som inte mår så bra.

Men före allt detta ska jag jobba mig igenom denna torsdag. Jag stötte på ett tekniskt problem med webbverktyget igår och hur jag än försökte gick det inte att lösa. Idag har jag sökt hjälp på två olika håll – och inte heller expertisen kan lösa det hela. Återstår att prova från en annan dator. Eftersom jag har en annan dator på femte våningen tänkte jag försöka hasa upp dit senare i eftermiddag. Först ska jag emellertid ha ett möte om ett projekt kring rapportmallar. Mötet skulle ursprungligen hållas i ett mötesrum, men sen visade det sig att en forskare desperat behövde det. Då erbjöd J sig att vi kunde vara på det egna kontoret. H*n sa:

Jag har ett nytt bord inne hos mig som jag tycker är så snyggt.

Jag kontrade med:

Men då utgår jag från att du bjuder på snacks eller nåt annat tilltugg vid ditt snygga bord.

J svarade:

Nej sånt kan jag INTE ha på rummet, då skulle jag äta ihjäl mig. 

Och det är jag den första att skriva under på! Man kan INTE ha godis och snacks på kontoret för då SNASKAR man. Oavbrutet.

Jag har lunchat med Johan idag och vi tryckte i oss kyckling med pestosås. Det tyckte vi var ganska gott. Men jag fick inte mycket pesto på min mat, däremot massor av balsamicovinäger.

Johan äter kyckling på Logen

Johan gillade maten.


På vägen tillbaka
såg vi ett lustigt barrträd som jag bara var tvungen att fota. Nära. Det innebar att jag fick kliva i en snödriva med ena foten. Vad gör man inte för konsten?

Snöigt barrträd nära

För den här bildens skull blev jag ganska blöt om höger fot och ben.


Nu är lunchen slut,
dags för eftermiddagspasset. Och jag har inte glömt att jag ska sluta klocka 16 idag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå, jag klarade av handlingen. En timme tog det och jag blev förbannad för jag skulle ha två BASVAROR på en affär, blev hänvisad till en annan. EN BASVARA fanns där. Fick köpa den och gå tillbaka till den första affären. Sen var jag slut. Hela köpcentrumet gungade, det susade i öronen och hjärtat dunkade. Men jag svimmade inte. I stället gick jag in på min hataffär och köpte allt som stod på lappen – och mer därtill. Sen glömde jag att gå till apoteket.

Det var bara idioter och puckon ute, mig själv inräknad. Där var hjulbenta damer som hållandes tjocka plånböcker marscherade utan musik, dock. Där var bastanta damer med hår på överläppen som blockerade min framfart. Där var en mansperson som inte kunde ge sig till tåls medan jag sträckte mig efter en påse frysta grönsaker, hängades på min vagn. Nej, han var tvungen att putta till vagnen varpå jag nästan åkte i golvet. Hälen gjorde nämligen ont också och jag stod i princip på ett ben. Där var en man med sjuhundrafyrtioelva spelkuponger  som skulle spela, men hade han pengar på sitt ICA-kort? Nej.

Det var väldigt kallt, men väldigt vackert ute. När jag kom hem satt jag på golvet i hallen en stund innan det var dags att gå på toa och kolla läget. Toaletten mådde bra, tack!

Snöig buske

Det var väldigt kallt och mycket snö i busken.


Jag har ringt mamma
och jag har pratat med Lucille. Lucille hade tänkt prata med mig – de ska nämligen resa bort helgen som kommer – i två veckor. Nu kan vi inte hjälpa varandra med tidning, post och blomvattning. Det får gå ändå. Jag hade önskat att det var ett visst annat gäng som skulle åka bort två veckor så att jag slipper höra smällande ytterdörrar och gastande ungar sen när jag kommer hem från sjukhuset. Men sån tur har jag inte.

Nu är det snart dags att hämta hem Fästmön. Jag har köpt lussekatter och så finns det pepparkakor och ädelost, glögg kanske, men mandlar, russin och middag glömde jag att köpa hem. Ett litet rött paket ligger och väntar på min Anna, för idag är det ju Annas dag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »