Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fascinera’

Ett inlägg om lite nyutkommet i pocketväg.


 

För ett tag sen trillade Månpockets nyhetsmejl in i inboxen. Ja, det är ju mera som ett pressmeddelande nu när det kommer från My newsdesk och inte längre nåt nyhetsbrev. Men ändå. Månpocket har genom tiderna alltid gett ut bra titlar och förlagets senaste nytt ser spännande ut. Här är ett högst personligt urval av senaste Månpocketnytt:

Kvinna inför rätta av Louise DoughtyKvinna inför rätta
Vid 52 års ålder verkar Yvonne Carmichael, framgångsrik genetikforskare, ha allt man kan önska sig – ett vackert hem, ett lyckligt äktenskap och två vuxna välartade barn. Men när hon en dag blir inbjuden som föreläsare för medlemmarna i ett parlamentariskt utskott gör hon något som vanligtvis skulle vara henne helt främmande: när hon möter en främling, som hon inte ens vet namnet på, drabbas hon av en så överväldigande attraktion att hon en stund senare har sex med honom på offentlig plats. De inleder ett förhållande och passionen frigör krafter som hon inte kan kontrollera. Krafter som leder henne och hennes älskare in i en mordrättegång.
En psykologisk spänning på högsta nivå och en bladvändare, enligt Månpockets webbplats. Den här boken fanns med i bokpaketet jag fick igår och jag är väldigt nyfiken på den!

 

Toscana tur och retur av Åsa HellbergToscana tur och retur
Åsa Hellbergs böcker blev jag tipsad om av fantastiska huvudhanteraren M. Till och med min mamma gillade dem. Den här boken handlar om två medelålders kvinnor, en motorcykel och ett slott i Italien. Sara Raphael saknar uppslag till sitt nästa reportage. När hon köper en billig motorcykel och ser en annons som lockar med slott, vingårdar, olivolja och solrosfält, finns bara ett alternativ: hon måste få upp sin bästa vän på pallen och åka dit. Jessica Romin, den kända författaren, går alltid i högklackat och gapskrattar åt Saras förslag. Hon ska på en författarträff i Malmö och tänker naturligtvis ta tåget dit. Hur det sedan kommer sig att hon ändå sitter bakom Sara i ett skinnställ vet hon inte riktigt. Det blir en resa de båda väninnorna aldrig kommer att glömma.


Medicis ring av Jan Mårtenson
Medicis ring (felstavat efternamn i pressmeddelandet från My newsdesk… Dåligt! För övrigt konstiga formuleringar i presentationstexten också…)
Även Jan Mårtenson är i Toscana. Eller rättare sagt hans hjälte antikhandlaren Johan Kristian Homan. Denne lockas med på en semesterresa av vännen, trätobrodern och kollegan tvärs över gatan, Eric Gustafson. Målet är den medeltida byn Panicale där tiden i de trånga gränderna verkar ha stått stilla i hundratals år.
Kulturhistoriska utflykter, soldränkta viner, det italienska köket och värmen är precis vad de båda herrarna söker. Lugn och stillhet. Tid för avkoppling och laddning av batterierna efter en lång, trist vinter. Homan vill återse sin stora kärlek, den undersköna Venus på Botticellis stora duk, ”Venus födelse”. Men så avbryts den idylliska bildningsresan abrupt och motvilligt dras Homan in i en händelseutveckling med oanade konsekvenser.

 

Mordgåtan Olof Palme av Gunnar WallMordgåtan Olof Palme
Mordgåtor fascinerar mig, som bekant. Har de dessutom hänt i verkligheten blir de än mer intressanta. Gunnar Wall är en av Sveriges främsta experter på Palmemordet (det var för övrigt inte mordvapnet Leffe hade lämnat vidare för analys). Han tror inte att Christer Pettersson var mördaren. I den här boken skildrar han en mordutredning fylld av intriger, konflikter och påtryckningar utifrån. Han berättar vad som har skett bakom kulisserna och bland annat om Ebbe Carlssonaffären.

 

 


Hittar DU nåt som intresserar DIG???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vanor och koder… och lite annat också, förstås!


 

Jeansben

Jeans är i alla fall dresscode på jobbet…

Nu när jag för en stund tillhör de arbetandes skara kan jag ibland fascineras av hur denna skara beter sig. Flocken arbetskamrater. För det mesta känner jag tillhörighet i gruppen, men jag är också så pass ny att jag kan ställa mig utanför och se på. Idag vid förmiddagsfikat pratade jag med en ännu nyare kollega om detta att bryta mot jobbkoder. Och då menar jag inte begå brottsliga eller oetiska handlingar utan bara bryta mot små oskrivna regler.

Broccoligratäng

Broccoligratäng, upphittad på Årstahallen igår.

En sån oskriven regel är hur vi sätter oss i lunchrummet. I vårt lilla lunchrum finns fyra små rätter bord. I stället för att fylla upp ett bord i taget sätter vi oss – utspritt. En och en vid borden. Det är alltid lika spännande att se vilket bord den femte luncharen väljer!

Idag hade jag en bok med mig till lunchen. Det har jag nästan aldrig, men eftersom jag var i slutet av boken ville jag passa på att läsa ut den. Detta till trots fick jag sällskap vid mitt bord – ett sällskap som liksom övriga i rummet pratade kors och tvärs med varandra. Ingen optimal läsmiljö, alltså, men jag läste snabbt ut de cirka 20 sidorna ändå. Det var faktiskt riktigt trivsamt att läsa bland människoljud! Och så åt jag min ljuvliga broccoligratäng, upphittad på Årstahallen igår kväll.

Dan har flutit på ganska bra. Jag har jobbat med ett par lay outer och fixat några bilder till en Power point-visning. Och så har jag fått god hjälp av NK* – som vanligt. (Dessutom fick jag veta att NK inte läser min blogg mer än ytterst sällan för att inte… komma för nära. Det är väldigt klokt tänkt, men så har jag ju världens bästa närmaste kollega också!)

Hemma i New Village var det varmt – i köket. Resten av hemmet är ganska mycket den igloo den har varit den senaste tiden. Jag fick ett fönsterkuvert från Akassan Vision – och då får jag alltid magknip. Kuvertet visade sig bara innehålla tre räkningar på kommande a-kasseavgifter! De har haft mage att höja avgiften med 16 kronor per månad – efter alla fackskandaler. Inte konstigt att facken förlorar medlemmar – och då menar jag inte bara Kommunal… Nåja, jag är ju plikttrogen medlem sen 1986 och betalade därför alla tre räkningarna genast. Sen skrev jag lite grann och uppdaterade systemet på min mobil.

För den som vill veta det har ytterligare en procent av bloggutrymmet gått åt. Jag har nu fem procents utrymme kvar på den här bloggen, som ibland känns som en evighetshistoria. Nog trodde jag att utrymmet skulle ta slut i höstas, det räcker ett tag till, uppenbarligen. Men sen tar det slut och då tar den här vanan att blogga slut också.

95 procents utrymme är använt

Nu har jag använt 95 procent av bloggutrymmet. (Många skräpkommentarer har blockerats, som synes.)

 
*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett svengelskt inlägg om Uppsala, min helg och min pappa.


 

No bikes

Typisk Uppsalabild. Skylten säger ”No bikes” – alltså har våra universitetsstuderande framför allt parkerat sina cyklar här. Vadå tvåspråkigt universitet..?

Det är lite mer än 34 år sen jag flyttade hit till Uppsala. Många säger skämtsamt att det inte finns några äkta Uppsalabor. De menar att alla är inflyttade. Men nog finns det äkta vara samtidigt som det också finns ett rätt stort korn av sanning i påståendet.

Uppsala centrum är väldigt litet med tanke på att det är Sveriges till invånarstorleken fjärde stad. Till stor del handlar det om att där finns så många historiska byggnader att det inte byggs så mycket nytt. Det handlar enligt min mening också om att lokalpolitikerna inte vill ha nån biltrafik i centrum. Förutom att det är svårt att ta sig fram med bil är det dyrt att parkera i och strax utanför centrum. Vem har lust att betala 30 kronor i timmen?

Buss åker jag bara när jag måste. Jag är åksjuk och jag tycker att det är dyrt att åka buss också – en enkel resa kostar visst 27 kronor nu – om en köper i förväg. Den som köper bussbiljett ombord betalar 35 kronor. UL har alltid haft bland landets högsta priser. Det är också känt för sina sura busschaufförer… Det lockar inte heller precis till resor in till stan.

Ett annat skäl till att Uppsala centrum är litet är att affärerna flyttar därifrån – det är ju så dyrt att som kund att ta sig dit samtidigt som lokalhyrorna är höga. De många köpcentrumen utanför stan har stora och gratis parkeringar. Perfekt när en ska storhandla!

Jag är sällan i centrum, men jag snuddar vid dess utkanter när jag åker (bil) till jobbet. Ofta snuddar jag nästan vid cyklister också. Det är många som cyklar här i stan, inte bara studenterna. Det är lätt att ta sig fram och det är billigt. Samtidigt stjäls det mycket cyklar. Jag har visserligen min treväxlade Monark som jag fick när jag fyllde tio år kvar. Den hänger, rostig och jävlig, i mitt kallförråd. Tror inte att det är mycket på den som fungerar. Jag cyklar aldrig.

Men Uppsala centrum är vackert. Igår kväll, när vi faktiskt åkte några hållplatser buss, for vi ju in för att äta. Maten var god, annat var urdåligt, vilket jag skrev om tidigare idag. Det regnade igår, men vi fotade en del ändå. Här finns många byggnader och annat att fascineras av och jag ger dig ett smakprov på några av gårdagens bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vår lördagskväll avslutade vi med att titta på TV. 
Först såg vi Downton Abbey, sen asgarvade vi till Miranda. Det var två uppspelta kickor som gick och la sig igår kväll.

Lika uppspelta var vi inte i morse, men Fästmön skulle ju upp och jobba på vår sjunde förlovningsdag. Jag skuttade ur sängen vid halv sju för att skjutsa henne. Det var en regnig morgon och när jag kom tillbaka hem kröp jag ner igen och tog en lång sovmorgon. Den avslutade jag med nyperkolerat kaffe och en thriller i bokform.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men oroa dig inte. 
Den här söndagen har jag inte slösat bort. Jag har vikt tvätt, sorterat tvätt i högar eller lagt in i skåp och lådor, gått igenom förrådet av sängkläder och rensat det samt sökt tre för mig högintressanta jobb. Jag har hämtat Anna från jobbet och skjutsat hem henne till Himlen, med stopp för proviantering på ICA Solen. Nu ska jag laga mat, ringa mamma, se på Bron och tända ett ljus vid bilden på min pappa. Jag saknar honom så mycket fortfarande, trots att det var länge sen vi sågs. I mitt minne finns han kvar som den evigt busige pappan med slängluggen, han som bar mig när jag var för trött för att gå.

Pappa o jag

Tjock-Tofflan och hennes starka pappa.


PS Nu är det bara sju procents utrymme kvar på bloggen. Passa på och använd det genom att berätta om DIN helg i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spökligt inlägg.


 

Den Hemliga Trädgården hus o öppen grind

Spökhus eller bebott? Den Hemliga Trädgården har i alla fall fascinerat mig i många år.

Här på bloggen har jag flera gånger frågat efter bra filmer som jag och Fästmön kan bli uppskrämda av nästa helg när vi är lediga och tillsammans. Det verkar som om Anna och jag har helt andra preferenser än alla andra. Därför har jag lagt om strategi och funderar nu i stället på att skaffa ett spökhus.

I morse läste jag nämligen i lokablaskan på nätet om att allt fler människor är intresserade och vill köpa spökhus. Det är lantmäteriet som får fler och fler förfrågningar kring hus som står öde och tomma runt om i landet. Lantmäteriets pressansvarige hävdar att man nästan kan säga att denna efterfrågan är en trend – det mystiska och spöklika fascinerar.

Idag finns det 847 byggnader som har förfallit länge och som skulle kunna klassificeras som ”spökhus”. För att kunna betecknas som ett spökhus finns vissa kriterier, men de är inte entydiga. På Lantmäteriet utgår man i alla fall från en bostadsbyggnad där ingen kan antas bo. Huset ska dessutom inte ha ändrats i fastighetsregistret sedan 1950 och inte heller ha bytt ägare sen 1970.

Här i Uppsala län finns det emellertid bara fyra hus som skulle kunna betecknas som spökhus enligt Lantmäteriets kriterier, men i Västra Götaland finns det hela 95 stycken. Och hemma i Östergyllen finns det 32. Jaa, man kanske ska flytta på sig, rentav..?

Skulle DU kunna tänka dig ett spökhus???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tipsande inlägg.


 

Förra året under Allhelgona var Fästmön och jag på två fina gamla kyrkogårdar i Uppsala, Gamla kyrkogården inne i stan och kyrkogården vid Vaksala kyrka. Det var så vackert med alla tända ljus i novembermörkret. Jag berättade att jag länge har velat delta i en kyrkogårdsvandring på Gamla kyrkogården. Där vilar ju en massa kända personer – författare som Gustaf Fröding, som jag skrev C-uppsats om och FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld, som fascinerar mig så otroligt.

Därför blev jag överlycklig när jag fick veta att det snart är dags för en arrangerad kyrkogårdsvandring. Det är en lördag, relativt billigt, min hälsporre bråkar mindre med mig och Anna är ledig! Nu vet jag ju inte om Anna är intresserad, men jag hoppas.

Följande gäller:

Kyrkogårdsvandring lördagen den 4 oktober. Samling klockan 14 vid Gamla kapellet. Pris: 50 kronor (endast kontant betalning). Visningen pågår i cirka en timme.
Arrangör är Stadsvandringar Uppsala

Ljus i Minneslunden Vaksala kyrka

Så många ljus var det förra året på kyrkogården på  Allhelgona.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om diverse.


Oj vad de här senaste dagarna
har varit hektiska! Ända sen det där telefonsamtalet i lördags förmiddag har jag haft en sån energi att jag till och med överraskar mig själv… Och det vill inte säga lite…

Det är riktigt skönt att få lägenheten ren och fräsch. Det tuffaste stället, köket, är klart liksom smårummen. De senare en riktig dammhärd med tanke på alla böcker… Jag drar in Bricanyl så det står härliga till mellan varven.

Bra för såväl kropp som själ är det också att storstäda! Jag får utlopp för min energi och jag är rejält trött om kvällarna när jag ska sova. Dessutom blir här väldigt rent… I morgon fortsätter jag med delmålet sovrummet. Jag tror att det nog är mitt hems mest lättstädade rum, så förhoppningsvis får jag en stund över att söka jobb, blogga, läsa nyheter etc. Jag har lite bloggabstinens och känner hur orden dansar inuti mitt huvud. Men just nu får många av dem stanna kvar där inne. Måste tvätta lite i morgon också… (Intresseklubben antecknar, eller i alla fall gör jag själv det!)

Idag på eftermiddagen blev det emellertid ett avbrott i städningen. Jag tog bilen och åkte iväg och träffade intressanta nya bekantskaper. Vädret, däremot, var allt annat än trevligt. Grått och dystert och småregnigt…

Genom bilrutan

Utsikt genom framrutan i bilen när jag hade parkerat.


Bilen var skitig
när jag åkte. Nu är den jätteskitig. Det blir nog en tvätt i helgen ifall regnet inte öser ner. Även Clark Kent* skulle behöva storstädas!..

Dagens resmål visade sig vara ett härligt hus med högt i tak och vänliga människor. Kort sagt: det kändes bra. Den inre kretsen kan läsa mer i mitt senaste lösenskyddade inlägg.

Väntan med en bok

En stunds väntan med en bok.


Jag har knappt hunnit
med att kolla några nyheter, men vad jag förstår har det uppstått en ny liten kommunskandal här i Uppsala. Det har nånting att göra med fastigheter. Vad jag förstår misstänks korruption och mutor och det hela är polisanmält. Några tjänstemän har fått sparken, andra har blivit avstängda från sina jobb. Man talar om vänskapskorruption och nepotism som har pågått i 20 år. Alltså… 20 år! Hur är det möjligt??? Och det handlar inte om några kronor, det handlar om miljoner som kommunen har förlorat. I förlängningen vi skattebetalare, förstås.

Nu är jag lite slut i rutan och ska slänga ner mig i bäste fåtöljen och försöka få i mig lite mer nyheter via TV:n. När det gäller TV ser jag fram emot den spännande serie om fyra långfilmslånga delar som kör igång på SvT1 fredag kväll, The Kennedys. Det är i sig också lite av en skandal, för denna kanadensiska serie från 2011 stoppades av en amerikansk TV-kanal för att serien visade en vinklad bild av historiska fakta. Nåja, det är en dramatisering och då får man räkna med sånt sånt. Jag ser framför mig fyra intressanta kvällar, för familjen Kennedy har alltid fascinerat mig. Den 22 november är det för övrigt 50 år sen John F Kennedy mördades och mordet är ju sannerligen inte riktigt utrett, eftersom den misstänkte mördaren själv mördades…

Jag gissar att du kollar på… fotboll? Eller vadå???


*Clark Kent = my dirty car man


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att lunka på.


När jag var sju år
tyckte mina föräldrar att det skulle vara gulligt om jag lärde mig spela piano. Själv ville jag lära mig spela gitarr, men det var antagligen för proggigt för mina konservativa föräldrar. Inte konstigt att jag bara kom till att lära mig den här låten på piano och knappt nån mer:

Lunka på, lunka på
Vi har långan väg att gå…

Idag följde jag Fästmön en bit till jobbet. En bit. Jag vände vid moskén, denna byggnad som fascinerar mig. Tyvärr var ljuset inte det bästa, men jag tog en bild i alla fall.

Mosken

Moskén i Uppsala – en fascinerande byggnad.


Jag gick förbi
en annan byggnad där jag var på anställningsintervju för två år sen. Ytterligare ett jobb som gick mig förbi, troligen därför att jag var korkad nog att nämna den som nyss slutat på tjänsten… Men tömt är glömt och jag fokuserade i stället på det faktum att jag gick i en tunnel jag aldrig gått förut. Och jag såg ljuset i slutet av den!

Cykel o gångtunnel

Jag såg ljuset i slutet av tunneln!


I en rondell
står en fantastisk lampa som är så ful att den är rolig. Och strax till höger om den här på bilden kan man möjligen se… solen…

Gatlampa o sol på mulen himmel

En ful, men rolig gatlampa och solen.


På vägen tillbaka
stannade jag till vid ICA Heidan. Jag skulle köpa batterier, tuggummi och Pro Viva svartvinbär. Pro Vivan fanns inte, så i stället slog jag till på… en glasstårta! Vadan detta? Jo, dels hette den Anna, dels kostade den bara tio spänn. (Och jag blundade för särskrivningen.)

Glasstårta Anna

Glasstårtan Anna. Att det sen är särskrivet nederst på asken blundade jag för.


Nu tänker jag inte smälla i mig
glasstårtan idag. Tänkte bara att den kunde vara bra att ha i frysen – om man får oväntat besök. (Det får jag ju så ofta…)

Det var först när jag kom hem och såg vad tillverkaren av glasstårtan heter som jag blev lite tveksam. Insatta personer förstår min fundersamhet!

Åse glass

Tillverkaren heter ÅSE GLASS…


Batterierna ska vara till
en av mina telefonlurar som inte håller laddningen så bra. I kassan bad jag uttryckligen om

uppladdningsbara batterier.

Vad fick jag? Ett paket icke uppladdningsbara batterier. När jag påpekade att kassamänniskan hade gett mig fel fick denn* något glasartat i blicken och nickade. Jag stod på mig och upprepade att h*n hade gett mig fel batterier. Till sist gick det in. Kassamänniskan gick bakom kassan och jag hörde att h*n frågade nån där bakom vad uppladdningsbara batterier var för nåt… Sen fick jag rätt batterier – och de kostade betydligt mer… Lite småsur gick jag därifrån, för nog tycker jag att man ska veta vad uppladdningsbara respektive icke uppladdningsbara batterier är när man ska sälja såna varor. Sätter man i icke uppladdningsbara i en bärbar telefon kan telefonen nämligen paja… Vilken tur att jag kollade förpackningen när jag packade mina varor!

Det var ganska kyligt ute, men när man travade på fick man upp värmen. Dessutom var jag ju lite ilsken på vägen hem. För min del blev det nästan 4,9 kilometer idag för promenaden om ungefär 56 minuter.

Vägen var lite annorlunda än den jag brukar gå. Bara vissa delar var bekanta. Tallar brukar vara väldigt raka träd, men jag såg en riktigt krum en, som jag missat på mina tidigare promenader…

En sned tall

En riktigt krum tall, lite svårfångad på bild.


I grannföreningen
hade de inte fällt några träd, men gjort väldigt fina höstarrangemang utomhus.

Fint höstarrangemang av blommor

Fina färger i grannföreningens höstarrangemang.

Höstarrangemang blommor.

Härliga färger! Rosa och rött går visst ihop!


Alldeles nyss
dundrade regnet på mitt tak. Tvättmaskinen dundrar från ett annat håll. Och innan jag började skriva hittade jag två intressanta tjänster till att söka. Det ska jag göra NU!

Vad har du gjort idag??? Har du sett nåt ljus i slutet av nån tunnel? Skriv gärna några rader och berätta!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vanor och ovanor och om posten som baske mig överträffade sig själv idag!..


Igår var jag ju på Tokerian
och såg detta:

tröja på Tokerianfrys

Tokerian säljer frysta tröjor, eller?


Idag var jag ocksåTokerian,
 denna gång med Fästmön för att storhandla (ja, det blev en storhandling) och såg… detta…

Tröja på fetaosten

Tröjan hade hamnat på fetaosten idag.


Alltså, köpa frysta saker
ovanpå vilka en tröja har legat, är väl en sak. Men att köpa ost… Nej tack!

Sex matkassar, en bal muggpapper och ett paket senare landade vi först i Himlen, sen på Morgonen. Där var också saker och ting sig lika…

Tomma matskålar

De Utsvultna håriga bröderna har gjort rent skålarna.


Barn och väskor och jag vet inte vad
fraktades till Himlen innan jag for tillbaka till New Village ett par timmar senare. Och där fann jag, till min stora förvåning, att brevbäraren hade överträffat sig själv idag! Post på fredagar brukar det nämligen vara ganska sparsamt med. Idag var det inte sig likt. Förutom all jävla reklam låg denna hög i postboxen:

Posthög

En nätt liten posthög.


Det var ett lönebesked
med lite innestående semesterpengar från min förra arbetsgivare som nog gladde mig mest. Varje krona är så välkommen! TACK!

En kallelse från min förrförra arbetsgivare åkte däremot direkt i sopen. Jag tycker att det är pinsamt och irriterande att primärvård och Sjukstuga inte kan samköra sina kallelser lite bättre…

Röstsedlarna till kyrkovalet den 15 september tog jag undan, för se rösta ska jag! Jag är väl en av ganska få som fortfarande är medlem i Svenska kyrkan. För säkerhets skull är jag dubbelansluten och medlem i Metodistkyrkan också.

Sifoundersökningen har jag för omväxlings skull sagt ja till att delta i. Som tack får jag tre nummer av nån tidskrift. Funderar på Tidningen Foto.

Mest nyfiken var jag förstås på de två paketen… Det ena innehöll mina beställda Jordan Miracle starters från Apotea.se De där fantastiskt skitbra tandtrådsborstarna som jag använder vid morgontandborstningen. Borstarna som tidigare gick att köpa på ICA…

Jordan miracle starter

En rosa och en svart… Alltså… den rosa hamnar nog i ett skåp. Jag har blåa skaft, tack och lov…


Men det här var ju faktiskt ännu bättre
än att behöva åka bort till ICA Kvantum på Stormarknaden och leta ”mirakel-tandtrådsborstar”! Snabb leverens och billigt, dessutom ingen fraktavgift!

Då blev jag i stället grymt besviken på kostnaden för det som låg i det andra paketet. Det var en bok om familjen Kennedy som jag köpt via Historiska Media. Ett mejl från Historiska Media för ett tag sen puffade för deras bokrea. Jag slog till på boken, som skulle kosta 79 kronor. Till detta skulle komma frakt eller porto på 39 kronor. Jag var rätt nöjd ändå. Men blev, som sagt, grymt besviken: bokjäveln var inte inbunden utan det var en vanlig jäkla pocketbok (som jag hade kunnat beställa billigare från annat håll på nätet, säkert…) I erbjudandet stod det inte att det var en pocketbok och på bilden i nyhetsbrevet går det ju inte att avgöra vad som är inbundet och vad som är pocket. Visst ska jag läsa den här boken och säkert gillar jag den, men 118 kronor för en pocketbok tycker jag är i saftigaste laget, Historiska Media!!! Detta kallar jag INTE en bokrea!!!

Familjen Kennedy

En familj som fascinerar mig! Men priset var baske mig inget bokreapris, Historiska Media!


Innan jag börjar surna till ordentligt
ska jag nog kanske ta och värma på min lilla matlåda… Det är nog säkrast, det…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en biografi.


Hur kan man ens försöka
att skriva en biografi över en av Sveriges största skådespelare? En person som levt i sus och dus och efterlämnat 17 papperskassar med dagböcker, anteckningar och privata dokument. Hur får man rätsida på materialet? Hur kan det överhuvudtaget bli en bok? Journalisten Annika Persson gav sig i kast med materialet och Jag vill ju vara fri. En bok om Lena Nyman kom ut i år, lite mer än två år efter Lena Nymans bortgång.

Jag vill ju vara fri

Det blev en bok…


Människoöden fascinerar mig!
Det behöver inte nödvändigtvis vara kända personers liv och leverne. Nu råkar Lena Nyman vara en känd person. Men den här boken är bra för det! Annika Persson väjer inte för det svarta, hon vågar och hon visar delar av det innersta, den lilla Lena, så osäker och sårbar.

Redan tidigt valde Lena skådespelarbanan. Jag har faktiskt sett filmen hon var med i som tioåring, Farligt löfte. Hon var stjärna redan då. Rollerna växte naturligtvis med åren. Det är spännande att läsa om Lena Nymans jobb ihop med regissörer som Vilgot Sjöman, Ingmar Bergman och Alf Sjöberg, men också Hasse och Tage, kollegor som Viveka Seldahl och Börje Ahlstedt, för att nämna några, samt elever som Rikard Wolff. Listan blir ogörlig om alla ska nämnas!

Det som emellertid mest griper mig är skildringen av hennes kamp mot missbruket. Eller kamp… Det var ju inte alltid en kamp, det var missbruket som styrde. Det och rökningen som avslutade hennes liv i förtid.

Det här är en riktigt bra biografi!!! 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Vissa liv är kortare än de borde ha fått vara.

Read Full Post »

Det är nu över tio år sen Jan Stenbeck dog i Paris. Ändå fascinerar hans liv och yrkesbana i alla fall mig. I kväll gick den tredje delen i dokumentären om honom, Stenbeck: Uppgång och fall.

Jan Stenbeck

Jan Stenbeck. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Tre avsnitt har nu visats.
Har jag lärt mig nåt nytt om Jan Stenbeck? Har jag förstått ett och annat?

På 1990-talet var Kinnevik belånat upp över öronen. Ändå körde Stenbeck på. Bland annat startade han tidskriften och TV-programmet Moderna tider med Göran Rosenberg vid rodret.

Som företagsledare kunde Jan Stenbeck vara omväxlande rasande, omväxlande omtänksam. Utåt sett tycktes företaget väldigt grabbigt.

Senare under 1990-talet började det gå bättre. Marknaden för mobiler växte och Jan Stenbeck startade tidningen Metro. Samtidigt började Stenbecks äktenskap knaka i fogarna. År 1999 begär Jan Stenbeck skilsmässa. Han får barn med en annan kvinna innan äktenskapet är upplöst, men erkänner inte faderskapet förrän 2002. Familjen fick inget veta förrän efter hans död.

Dottern Cristina tar över företagsledningen, endast 25 år gammal.

Det här är en fascinerande historia om en duktig affärsman som gick bort alltför tidigt. En bra dokumentär!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »