En man i blå dunjacka, högrev och äntligen fredag!

Ett inlägg om tillvarons misch-masch.

Härom kvällen plingade det på dörren. Jag såg ut som ett troll, det vill säga värre än vanligt. Skitiga kläder, smutsigt hår och mjukisbrax som inte ville stanna upp, för att nämna vissa saker. Inte alla. En del är onämnbara. Men kort sagt: jag hade ingen lust att öppna. Jag gick i alla fall fram till ytterdörren och kikade i tittögat. Utanför stod en man i blå dunjacka – en sån där moderiktig, tunn dunjacka – och vinkade åt mig! Och han fick stå kvar. Jag gissade nämligen att han sålde ett eller annat och jag köper aldrig nåt vid dörren.

I kväll var jag över till Tokerian. Det var tidig kväll, men kolsvart. På Tokerian var det dessutom kaos för kortbetalningen funkade inte. Alltså var kön till bankomaten enorm. Där hamnade jag, fast det hade jag redan planerat eftersom jag inte hade mer än ett par hundralappar i plånkan.

Inne på Tokerian dök en tjej/kvinna på mig direkt!

Har du nåt recept på högrev? Jag står här och mobilsurfar och försöker desperat hitta nåt!

Ha ha ha, snacka om att hon frågade fel person! Jag är urusel i köket och jag äter inget annat kött än kyckling och kalkon, så jag fick svara nekande. Men tyckte att det var rätt kul, för uppenbarligen tyckte hon att jag såg ut som nån sorts jädra

matmorsa.

Jag slog på stort och köpte en grillad kyckling att fira med i kväll. Den ska intas med potatisklyftor som redan fanns hemma i frysen och ett glas husets röda. I kväll skålar jag för mig själv och nästa veckas… äventyr! Då när jag ska gå dubbelt med en Per och få en chef som heter Johan. Jag längtar!!!

I morgon får jag emellertid umgås med en annan herre av kortare art. Elias ska hänga med mig när hans mamma och min älskling jobbar maratonpass både lördag och söndag. Jag har köpt hem prylar till Chicken Tikka Masala och hoppas att Prinskorven inte får det till middag i kväll!

På vägen hem i kolmörkret mötte jag… mannen i blå dunjacka! Han gick och babblade i sin mobil och vinkade yvigt till mig. Så nu undrar jag helt enkelt:

Är det nån jag känner???

Telefonerade lite med Anna tidigare idag och hon mådde inte bra. Hoppas en dags extra vila gör lite susen, men jag förstår att det känns tufft med en jobbhelg framför sig.

Medan vi pratade såg jag ett sånt lustigt färgspel i mitt RENA tak i köket. Antagligen var det min RENA fönster som gjorde det. Hur som helst, vackert var det.

Färgspel i kökstaket. Vackert, va?

Nu sitter jag och väntar på att potatisklyftorna ska tillaga sig själva i ugnen. Sen ska jag ta fredag och njuta av god mat. Som dessert får mina ögon tugga i sig det tredje och sista gratisnumret av Tidningen FOTO. Tidigare i kväll blev jag förresten uppringd av en fotograf som försökte boka en tid med mig för fotografering till en artikel i en veckotidning. Men det är inte det lättaste – jag blir ju En Väldigt Upptagen Yrkesarbetande Toffla från och med måndag… Vi kom överens om att han får ringa mig på måndag kväll igen, så kanske jag har lite bättre koll på kalendern för nästa vecka. Det är nämligen under nästa vecka som bilden måste tas.

Mitt sista gratisnummer av Tidningen FOTO ska jag sluka till dessert.

Det är skönt att kunna säga

Äntligen fredag!

och för en gångs skull mena det! Jag är sunt trött i kroppen efter denna storstädningsvecka. Samtidigt längtar jag förstås till måndag…

Kvällen i övrigt ska jag tillbringa med att se den första delen av fyra av The Kennedys på SvT 1. idag är det 50 år sen mordet… Men jag hittar ingen länk på SvT:s webbplats… Konstigt…

Livet är kort. Idag är jag tacksam att det är så gott mot mig också.

Read Full Post »

Ensamhelg

Ett inlägg om helgen.

Den här helgen har jag haft en ensamhelg. Inte för att Fästmön och jag har gjort slut eller osams (tyvärr, tycker ju en del, dårå) utan för att jag mest ville testa om det funkade för mig. Dessutom jobbar Anna och har tidiga morgnar, vilket skulle göra att även kvällarna blir tidiga, så att säga.

På helgerna försöker jag vila, men det är svårt. Oro och funderingar vill gärna mala. Jag söker inga jobb. Däremot kan jag leta intressanta lediga tjänster som annonseras. Tjänster, som jag sen bokmärker och söker när det har blivit vardag.

På fredagskvällen bjöd jag mig på billig middag och därför kunde jag unna mig lite prästostbågar till senare. Och en öl. Och till detta… tidningen FOTO nr 11/2013 som jag hämtade rykande färsk från postboxen. Men nej. Jag har inte tagit en ny prenumeration, för det har jag inte råd med. Jag ska få tre gratisnummer av tidningen som tack för att jag har deltagit i en enkät. Detta var det andra numret och jag lusläste och slukade. Redan det första numret, som kom för ett tag sen, gillade jag mycket! En riktigt bra tidning – för den som är fotointresserad! 

En riktigt bra tidning! Fast det är en tidskrift, i min värld.

Lördagen innebar inte nån sovmorgon, men jag tog det lugnt hela förmiddagen. Hade en givande sms-dialog med en vän som är alltför långt borta för att ses. Det är så skönt att kunna dela saker med människor som förstår precis hur det är. I det här fallet pratade vi om hur det är att vara ensambarn. Det löser inga problem att prata, men delad börda etc etc. Jag satte mig därför ganska lätt till sinnet vid brunchbordet nånstans runt halv ett.

Helgfrukost. Eller brunch, blev det.

När det finns tid på helgerna brukar jag – och även Anna när hon är med – äta kokt ägg. Vi har lite olika idéer om hur ett perfekt kokt ägg ska vara, men jag har naturligtvis rätt (tycker inte hon, dårå). Jag rostade bröd och öppnade en burk Robertson’s Silver shred. Brittisk citronmarmelad av högsta kvalitet och smak! (Fast den kostar ju lite mer här än på nätet och i Storbritannien…)

Tyvärr kände jag olusten komma krypande. Jag gjorde nämligen ett misstag som jag lovat en annan vän att inte göra. Tog då den vännens råd och sparkade igång lite bra musik till min strykning. Valde Agnetha Fältskogs dubbel-album som kom för några år sen – den med alla hennes stora hits på. Den ena skivan är helt på svenska, den andra på engelska. Inte vet jag vad som hände, men plötsligt blev jag bara väldigt, väldigt ledsen och grinade som en… jag vet inte vad. TROLIGEN påminde musiken om det som hände 2009 och jag gjorde nån dum koppling till nuet.

Den här är verkligen her very best!

VILKEN TUR, ATT JAG FICK ETT SMS JUST DÅ! Jag fick känna mig behövd en stund och passade på att göra lite nyttigheter som att införskaffa och fylla på spolarvätska. Så gick ett par timmar och jag kunde få kraft och ork att ringa mamma. Jag hoppas verkligen att griftegården sköter sitt åtagande och fixar fint hos pappa till Allhelgona. Av nån anledning hade plötsligt fru Blå erbjudit sig att gå dit och tända ett ljus. Nåja, det är ju snällt. Men jag hade ju helst gjort det själv – om det hade varit möjligt. Det är det inte. Jag har insett att jag inte är välkommen nere i södern just nu, för mamma fortsätter att leva i en lögn. Eller… hon underlåter att berätta för De Bekanta och Kusinerna hur jag lever (bara det att ett antal kusiner redan vet för att de har fattat eller för att jag har sagt nåt). Ett exempel är att hon inte nämner att jag har familj här. Det gör ont att inte få inräknas ibland… Klart att De Bekanta undrar varför jag inte kommer oftare på besök när jag inte har familj… Som svar på det har det hetat att jag jobbar så mycket… Denna väv av lögner är svår att ta sig ur. Och tro mig, jag har INTE bett mamma ljuga. Men det blir onekligen tilltrasslat alltihop!

Jag stod och lagade mat när mamma ringde en gång till på lördagskvällen, så samtal nummer två blev bara kort. En stor kastrull spaghetti och kycklingfärs The Old Style gjorde jag. Detta innebär att jag har middag även till i kväll.

Det var ett par intressanta saker på TV igår, men jag tog lite risker och valde att se en känslosam och jobbig film. Det gick bra, jag bröt inte ihop utan grinade bara lite. Tyckte att filmen fått oförtjänt dåligt betyg i TV-tidningen, så jag gav den högsta.

Funderar på att se säsongsstarten av Så mycket bättre i repris idag på förmiddagen. Men ibland känns det nästan som om jag redan har sett vissa TV-program eftersom folk twittrar så daaant om dem.

OM ska jag hinna med att se reprisen måste jag fixa till mig före med såväl dusch och hårtvätt som frukost. För i eftermiddag ska jag bort på söndagsfika!

Vädret är trist, mörkt och grått. Jag vaknade av sirener i morse, men kunde äntligen ta sovmorgon. Det verkar som om alla andra-  utom Somliga som har haft springtävling hela morgonen – sover också. Otroligt dött utanför mitt fönster. Bara en skata som skrattade när jag tog en bild av den allt mer nakna björken utanför arbetsrumsfönstret…

Björken börjar bli naken.

Ha en skön söndag – vad du nu än gör!

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland grönsaker, linser och objektiv… En titt på tidningen FOTO

Ett inlägg om det första numret som jag har tittat i av tidningen FOTO .

Äntligen kom det idag! Första numret av tidningen FOTO, vill säga. Jag har fått tre nummer gratis som tack för att jag deltog i en enkät om en annan tidskrift. Man fick välja mellan en massa glassiga magasin, men mode, skönhet, mat, barn, bröllop och sånt roar mig inte att läsa om. Det fick bli foto.

Första numret av tre av tidningen FOTO hade hittat till min postbox.

Ett lösnummer av FOTO kostar 65 kronor. Det förstår jag. Det här är ett riktigt fint magasin, tryckt på oerhört snyggt papper, i fantastiska färger. Jag sög i mig varje bild, kan jag meddela…

Det redaktionella då? Tja, i ett sånt här magasin är bilden det väsentliga. Texten får stå tillbaka. En hel del. Det skulle kunna utvecklas. Inte så att det behövs mer text, utan snarare lite bättre.

Bäst av allt gillar jag reportaget om den kinesiska fotografen Ju Duoqi och hennes bilder. Ju Duoqi har bland annat gjort reproduktioner av klassiska målningar – i grönsaker. Vidare gillade jag artikeln om Martin Usbornes hundar i bilar. Härliga bilder med ett stort mått humor! Lärorika var också artiklarna om Photoshop och hur man numera måste betala en abonnemangsavgift för att få använda programmet.

Tidningen FOTO är ett riktigt skönt magasin! Jag hinner nog bläddra sönder detta första nummer innan nästa kommer! Högt Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Från sött till surt… Jag bet i det sura äpplet

Ett inlägg om att stå för sina ord, vara kvinna för sin hatt, ta tjuren vid hornen och bita i ett väldigt surt äpple.

Man Dam ska stå för sina ord, det har jag alltid hävdat! Jag lät tidningen FOTO ligga, klädde på mig ytterkläder och skor utan hål och gick ut. Runkeepern på! Men idag blev det inget annat rekord än veckorekord. Och veckan började ju idag… Det blev i alla fall tre kilometer totalt. Mestadels i ösregn.

Upp-och-ner-vänd Kinahatt? Nej, en gunga.

En ny tur idag. Alltid spännande att försöka hitta nya vägar. Passerade en tom lekplats och tänkte gunga min själ en stund. Avstod. Grus i maskineriet.

Grus, kort och gott.

Först tittade faktiskt solen fram efter den rejäla skuren. Men det var en kort stund. Snart blev allting blött, blött…

Blött, blött, blött…

Tyckte jag stod i en evighet och en halv för att fånga en jädra liten droppe, som inte ville falla, på bild. Eller bli skarp…

Droppe som inte ville bli skarp.

Till sist gav jag upp. Dropparna ovanpå bladet var också rätt fina.

Fina droppar på bladen.

Därefter pinnade jag på. Det regnade MYCKET. Dessutom blev jag hungrig. Det är långt till middagens kantarellsoppa, men en näve torkade kantareller ligger i blöt! Tack för påminnelsen, Fästmön! Hittade en påse blandat snacks i ett skåp. Påsen köptes in nån gång i sommar och innehåller nötter och såna där prylar som man blir osäker om man har tuggat sönder en tand eller två på eller inte. Men gott var det! Och man blir som sagt hungrig när man rör på sig. Långt mellan frukost och middag här…

Blandat snacks.

Har du gått i regn idag?? Bara en stilla undran. Man överlever. En som vet är jag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Eh… där fick jag så jag teg…

Ett inlägg om hur det blev tyst på mig.

Häromdan skrek jag:

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Nu har jag fått så jag teg. Allt var klart för dagens promenad – påklädd, Runkeepern laddad. Stod och låste min ytterdörr när jag hörde… ett mullrande. Det fullkomligt öste ner regn…

Regnet bara öser ner…

Jag plockade i stället upp min post ur postboxen och backade upp till hemmet igen. Dagens promenad får vänta. En stund. I stället får jag ägna mig åt FOTO inomhus. Fick första numret av tre gratisnummer idag av tidningen FOTO – ett tack för att jag deltog i en enkät. (Fast jag skulle ju kalla den tidskrift, förstås…)

Första numret av tre av tidningen FOTO hade hittat till min postbox.

Livet är kort. Idag är det vått.

Read Full Post »

Sånt som är sig likt, annat som inte är det…

Ett inlägg om vanor och ovanor och om posten som baske mig överträffade sig själv idag!..

Igår var jag ju på Tokerian och såg detta:

Tokerian säljer frysta tröjor, eller?

Idag var jag också på Tokerian, denna gång med Fästmön för att storhandla (ja, det blev en storhandling) och såg… detta…

Tröjan hade hamnat på fetaosten idag.

Alltså, köpa frysta saker ovanpå vilka en tröja har legat, är väl en sak. Men att köpa ost… Nej tack!

Sex matkassar, en bal muggpapper och ett paket senare landade vi först i Himlen, sen på Morgonen. Där var också saker och ting sig lika…

De Utsvultna håriga bröderna har gjort rent skålarna.

Barn och väskor och jag vet inte vad fraktades till Himlen innan jag for tillbaka till New Village ett par timmar senare. Och där fann jag, till min stora förvåning, att brevbäraren hade överträffat sig själv idag! Post på fredagar brukar det nämligen vara ganska sparsamt med. Idag var det inte sig likt. Förutom all jävla reklam låg denna hög i postboxen:

En nätt liten posthög.

Det var ett lönebesked med lite innestående semesterpengar från min förra arbetsgivare som nog gladde mig mest. Varje krona är så välkommen! TACK!

En kallelse från min förrförra arbetsgivare åkte däremot direkt i sopen. Jag tycker att det är pinsamt och irriterande att primärvård och Sjukstuga inte kan samköra sina kallelser lite bättre…

Röstsedlarna till kyrkovalet den 15 september tog jag undan, för se rösta ska jag! Jag är väl en av ganska få som fortfarande är medlem i Svenska kyrkan. För säkerhets skull är jag dubbelansluten och medlem i Metodistkyrkan också.

Sifoundersökningen har jag för omväxlings skull sagt ja till att delta i. Som tack får jag tre nummer av nån tidskrift. Funderar på Tidningen Foto.

Mest nyfiken var jag förstås på de två paketen… Det ena innehöll mina beställda Jordan Miracle starters från Apotea.se De där fantastiskt skitbra tandtrådsborstarna som jag använder vid morgontandborstningen. Borstarna som tidigare gick att köpa på ICA…

En rosa och en svart… Alltså… den rosa hamnar nog i ett skåp. Jag har blåa skaft, tack och lov…

Men det här var ju faktiskt ännu bättre än att behöva åka bort till ICA Kvantum på Stormarknaden och leta ”mirakel-tandtrådsborstar”! Snabb leverens och billigt, dessutom ingen fraktavgift!

Då blev jag i stället grymt besviken på kostnaden för det som låg i det andra paketet. Det var en bok om familjen Kennedy som jag köpt via Historiska Media. Ett mejl från Historiska Media för ett tag sen puffade för deras bokrea. Jag slog till på boken, som skulle kosta 79 kronor. Till detta skulle komma frakt eller porto på 39 kronor. Jag var rätt nöjd ändå. Men blev, som sagt, grymt besviken: bokjäveln var inte inbunden utan det var en vanlig jäkla pocketbok (som jag hade kunnat beställa billigare från annat håll på nätet, säkert…) I erbjudandet stod det inte att det var en pocketbok och på bilden i nyhetsbrevet går det ju inte att avgöra vad som är inbundet och vad som är pocket. Visst ska jag läsa den här boken och säkert gillar jag den, men 118 kronor för en pocketbok tycker jag är i saftigaste laget, Historiska Media!!! Detta kallar jag INTE en bokrea!!!

En familj som fascinerar mig! Men priset var baske mig inget bokreapris, Historiska Media!

Innan jag börjar surna till ordentligt ska jag nog kanske ta och värma på min lilla matlåda… Det är nog säkrast, det…

Livet är kort.

Read Full Post »