Ibland hör man det man vill

Ett inlägg om att lyssna och att höra.

---

 

Jag hörde, men jag ville inte lyssna på mitt sparsamma jag.

Skillnaden mellan att lyssna och att höra… känner du till den? Jag hörde mig själv säga att jag ska hålla hårt i skatteåter-bäringen eftersom jag måste leva av en stor del av den nästa månad. Sen lyssnade jag inte.

Jag var och hämtade Fästmön i eftermiddag och det blev en impromptutripp till ett klädvaruhus på landet. Matlagning och kläder är det tråkigaste jag vet. Men båda är ett nödvändigt ont. I min garderob finns en hel del kläder. Dessvärre är de flesta trasiga, urtvättade eller för små. Och det är väl strunt samma om man bara ska sitta hemma. Men ska man utanför hemmet… Mina jeansshorts, som jag köpte på en billighetsaffär förra sommaren, är hela och iklädd dem och en tjockis-svart (förstås!) tischa vågade jag mig in på Thuns. Där är ganska stort och man behöver inte krocka med folk hela tiden. Det gjorde att jag inte bara la tre tischor i min varukorg – jag provade dem, kunde ha dem (!) och köpte dem! Jag lyssnade inte till det sparsamma jaget, jag hörde i stället Toffelrösten som sa att

du måste ju ha nåt helt och snyggt på dig när XXX…

Så nu sitter jag här hemma, med tre nya tischor, varav endast en är svart, och har dåligt samvete. Men man kan ju inte påstå att jag är nån klädshopoholic, för det jag hittills har köpt i år är dessa tre tischor, underkläder (2 st) och ett par gympadojor (mamma betalade).

Ska jag ha dåligt samvete? Ska jag känna att den där välmenande (!) människan nog hade rätt som skrev till mig att jag lever över mina tillgångar, att jag lever som om jag hade en inkomst, att jag slösar och skryter? Eller ska jag bara glädjas åt mina tre nya tischor? Det är frågan, det… Eller söm en säger hemmave:

Dä spörs, dä!

Tre nya tischor – och bara en är tjockis-svart! Den har å andra sidan ett färgglatt tryck. Fred Perry-tischan, överst i bild, är mörkblå. Och kolla! En RÖD tischa!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Middagar: Fem snabba och billiga

Ett matigt inlägg.

---

 

Nej fy te rackarns så jag avskyr att laga mat! Men jag är glad och tacksam att jag än så länge har en spis att laga mat på, i ett hem där spisen kan stå. Och så försöker jag laga billigt, men gott. Eftersom jag är matkrånglig av olika skäl är det inte det lättaste.

Gissningsvis är jag inte ensam om att vara matkrånglig, fattig och hungrig, så här kommer fem middagstips på snabb och billig mat!

 

1. Chicken szechuan

Jag köper hem kycklingfilé när den är billig och lägger i frysen. När jag kokar ris, också inköpt när det är extrapris och inte nödvändigtvis av ”märkesfabrikat”, kokar jag alltid lite extra. Det kokta riset som blir över fördelar jag sen i enlitersplastpåsar och fryser in. En påse = en perfekt portion. På billighetsaffärer, typ ÖoB, köper jag ofta på mig Uncle Ben-såser för mellan tio och 15 kronor burken. En burk räcker till två rejäla portioner.

Den här rätten är hur enkel som helst att laga till. Jag tinade två kycklingfiléer och skar dem i tärningar som jag sen stekte. De enda kryddorna jag använde var salt och vitpeppar. När kycklingen fått färg hällde jag på en burk Uncle Ben’s sweet and sour szechuan sauce och hettade upp. En portion tinat ris från frysen micrade jag ungefär en och en halv minut.

Tillagningstid: Cirka en kvart

Pris: Cirka 20 kronor per portion (högt räknat)

Övrigt: Det blev chicken szechuan över, så en portion frös jag in för kommande, hungriga stunder

Detta bildspel kräver JavaScript.

2. Laxburgare med potatismos

Jag hade aldrig provat laxburgare, men när jag hittade ett paket om fyra frysta på extrapris (15 kronor) hos ICA Solen för ett tag sen köpte jag hem och la i frysen. Laxburgarna skulle stekas på medelvärme. Det blev lite för hett på min spis, så mina burgare blev lite brända. Till burgarna gjorde jag pulvermos, det vill säga jag kokade upp tre deciliter vatten och rörde ner en deciliter pulver. I frysen hittade jag en påse ärtor. Jag hällde några i en kastrull och kokade upp med vatten. Lite bonus blev en klick räksallad, en burk inköpt för cirka tio kronor. Som extrabonus hällde jag upp ett glas vitt vin som jag tog ur en öppnad flaska billigt chardonnay i kylen. Detta blev en helt acceptabel söndagsmiddag och om jag blundade och låtsades kunde jag nästan tro att jag åt stekt strömming.

Tillagningstid: Tio minuter

Pris: Cirka 16 kronor per portion (exklusive vinet).

Laxburgare med potatismos, ärtor, en klick räksallad och ett glas chardonnay blev till en söndagsmiddag. Moset gick finfint att vispa ihop med min nya visp!

3. Kycklingkorv och snabbmakaroner

När jag var student, och faktiskt hade det bättre ställt ekonomiskt än nu, åt jag ofta stekt ägg och snabbmakaroner med ketchup till middag. Det var lyxvarianten. Dagarna före studielånets utbetalning kunde det bli bara makaroner och ketchup. Men jag överlevde! Idag äter jag vanligen kycklingstekkorv till snabbmakaronerna. Tokerian säljer en bit korv, som räcker till en tre, fyra portioner, för en knapp tjuga. Korven skivar jag och steker på medelvärme, snabbmakaronerna kokar jag lite mer än de tre minuter som står på paketet. Senap och ketchup ingår i mitt basförråd i kylen liksom margarin att steka i.
Ett bonustips är att skära ganska tunna skivor korv. Då kan du i gengäld steka flera skivor och därmed lura dig själv att du får mer mat! Och du… ketchupen är aldrig slut förrän den är slut! Om du har svårt att få ut det sista, skruva av locket och häll i lite vatten. Sätt på locket och skaka om. DÅ får du ut det som är kvar.

Tillagningstid: Fem minuter

Pris: Under en tia per portion (exklusive margarin att steka i, senap och ketchup)

Makaroner och tunna skivor stekt kycklingstekkorv, senap och ketchup och så klövermartini, förstås! Läsglasögon behövs numera till böckerna.

4. Korv Toflanoff med ris

Det fanns en tredjedels kycklingstekkorv kvar och det räckte fint till Korv Toflanoff. Men först hackade jag en gul lök och stekte. Kycklingkorven strimlade jag innan den också for ner i stekpannan tills den fick färg. Jag kryddade med salt, svartpeppar och paprikapulver. När korven blivit gyllene brun var det dags att hälla i ett par deciliter matlagningsgrädde (det går med mjölk) och lite tomatpuré (det går med ketchup). En portion kokt ris tog jag ur frysen och tinade och värmde i micron.

Tillagningstid: Tretton minuter

Pris: Knappt en tia per portion (exklusive margarin att steka i och kryddor. Mängden mat räckte till två portioner, så en portion Toflanoff hamnade i en matlåda i frysen)

Kycklingkorv Toflanoff puttrar i pannan.

5. Kryddstarka nudlar

En riktigt billig middag är nudlar med smak. Jag köper ibland ett gäng och har hemma i skåpet, för man vet inte om både fantasi och plånbok är tomma nästa gång man är hungrig. En påse nudlar kostar strax under fyra spänn på Tokerian. Och för min del finns det många olika smaker som funkar – vegetarisk, svamp, kryddstark och kyckling, för att nämna några. Fort går det att laga till också. Det är bara att koka upp tre deciliter vatten, hälla i nudlarna och låta koka i tre till fyra minuter. Efter ett tips från Världens Bästa Anders brukar jag slänga i en näve frysta grönsaker också. OK, det gör ju den här middagen lite dyrare, men den blir samtidigt mer matig. Efter koktiden häller man i den medföljande kryddpåsen och rör om. Färdigt! Det kan knappast bli enklare eller billigare än så här.

Tillagningstid: Fem minuter

Pris: Cirka sex kronor med frysta grönsaker i

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kalvsvettig desperado talar ut: Apelsinfobi

Ett sjukt inlägg. Igen.

---

 

Apelsinjuice pressad av Toffelhand.

Nä det är synd att säga att jag är frisk. Hela förmiddagen tillbringade jag i sängen. Sen gjorde jag en C-vitamingrogg och fick plötsligt lite krafter att fixa frukost. Men ägget luktade disktrasa och lemon curden smakade rengöringsmedel. Färskpressad apelsin var det bästa!

Jag har faktiskt en apelsinfobi och det är lika bra att jag bekänner den när jag ändå är igång: jag hatar att skala apelsiner. Blotta tanken på att få apelsinsaften under naglarna ger mig rysningar ända från lilltån upp till hårvirveln i mitt bakhuvud. Det sägs att min morfar var likadan. Det är OK att ärva såna egenskaper. (Synd bara att jag inte ärvde morfars slanka lekamen OCKSÅ…)

För en tio år sen var manuella citruspressar på modet. En av billighetsaffärerna sålde såna till ett bra pris och då slog jag till. Och tänk, pressen har hållit i ett decennium. Fast Fästmön påminner mig då och då om att hon ALDRIG har sett mig använda den (vi har varit tillsammans sen hösten 2007…). Kanske är därför den har hållit så bra.

PAUS FÖR ATT JAG NÖS SÅ HÅRT ATT JAG BET MIG I ENA KINDEN SÅ BLODVITE UPPSTOD.

Idag kom citruspressen väl till pass. Jag köpte ett och ett halvt kilo apelsiner till extrapris åt Anna när hon var ämlig här hos mig. Men igår åkte hon hem till sig att det låg sex apelsiner kvar i skålen. Jag är en snål jävel så att kasta frukten gick bara inte an. Det var då jag mindes min citruspress! För ett högt glas, som det på bilden, gick det åt tre apelsiner. Jag delar dem med kniv på mitten, lägger in en halva åt gången i pressen och drar spaken neråt för att pressa ur saften. Det blev en riktig hälsogrogg!

Groggen gjorde mig piggelin och jag bestämde mig för att i första hand försöka halka över till soprummet med fyra soppåsar och i andra hand, om jag orkade, halka över till Tokerian. Jag klarade tvåan! Men sen var jag bra slut. Lite yr i mössan var jag säkert inne i affären, för jag sprang (nåja…) runt och letade efter saker jag inte hittade. Jag lyckades i alla fall få med mig mat hem. Mat, som bara behöver värmas i ugn respektive micro. Sån matlagning gillar jag!

Inne på Tokerian kalvsvettades jag som en gris (jag vet att det heter kallsvettas, men det är roligare att skriva kalvsvettas). Det har jag fortsatt med sen dess, så lite feber kanske jag allt har. Det är perfekt att skylla på för att få sjunka ner i bästefåtöljen med en bra bok från att-läsa-högen. Och godisdesperat som jag var lyckades utgrävningarna av mitt köksskåp ge utdelning i form av en chokladask som jag fick i julklapp förra året. Bäst före-datumet var visserligen i somras, men det är inget fel på chokladen, jag lovar.

Sjukdomsvinst.

Nej, nu känner jag mig lite klen igen. Bäst att hasa tillbaka till fåtöljen och snaska, läsa och vila en stund. Det kallas för sjukdomsvinst.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vanor … och till viss del ovanor

Vanor har vi alla. Och till viss del den negativa varianten, ovanor. Fast inte så många, dårå, eller hur? Eller??? Så här under semestertid har jag skaffat mig såväl det ena som det andra. Det är till exempel väldigt roligt att vara uppe länge om kvällarna. Men se det funkar ju inte nästa vecka när jag ska börja kliva upp klockan 6.10 på morgnarna igen… Typisk ovana för mig, det där att vara uppe för länge… Tror jag tar igen det från när jag var barn. Då var det läggdags när det var läggdags, det vill säga rätt tidigt. Inget snack om saken.

Igår var jag emellertid så slut redan klockan 23. Det var som om orken bara rann av mig. Ont lite här och lite där. Jag fick släpa mig i säng. Fästmön var nog också trött, för vi gick och la oss och somnade strax. Anna läste inte ens innan hon släckte, jag kämpade mig igenom typ fyra sidor eller nåt i min bok på gång.

Lite mycket alkohol har det i ärlighetens namn också blivit. Ja inte mycket varje gång, utan lite varje dag. Men å andra sidan har vi börjat estimera en ny dryck som är betydligt mer hälsosam – färskpressad apelsinjuice. Juice som man köper i affären har ofta diverse saker tillsatt och Anna, som är diabetiker, ska ju undvika socker. När vi pressar vår juice själva får vi bara det naturliga fruktsockret.

Verktyget för juicen, det vill säga apelsinpressen. 

Jag har en fobi mot att få skala apelsiner för hand. Blotta tanken på att få fruktsaften under naglarna ger mig svåra rysningar. Då är detta med apelsinpressning ett suveränt alternativ! För apelsiner är ju så himla nyttiga!!! Och visst ser de läckra ut?

Läckra frukter, apelsiner, eller hur?

Till ett normalt dricksglas går det åt ungefär två apelsiner. Använder man större glas får man pressa fler. Och själva pressen är inte dyr. Jag köpte den på nån billighetsaffär för några år sen för typ 149 kronor.

Detta var alltså en ny vana vi har skaffat oss. Men ibland är det roligt att hitta på nya, irriterande vanor. I morse, innan vi hade klivit upp, kom jag på den briljanta idén att säga varje mening fyra gånger – fast byta ordförljd varje gång. Snacka om träning för hjärncellen – och tröttsamt för omgivningens öron…

Irriterande vanor kan orsaka öronvärk.

Vid frukostbordet är vi annars väldiga vanemänniskor. Jag vill ha det rostade brödet till yoghurten, medan Anna vill äta yoghurten först och SEN ta sitt bröd. Men idag bröt hon denna vana och knyckte mitt andra bröd innan jag hann protestera.

När vi är hemma hos mig läser vi lokalblaskan på morgonen. Anna tar alltid Kulturdelen först, jag får del ett. Skälet till detta är att jag läser slarvigare snabbare än Anna. Kulturdelen, som består till övervägande delen av sport, läser jag ut på rekordtid. Även kulturnyheterna. Men nu ser jag fram emot en förändring eftersom Lisa Irenius är tillbaka igen, THANK GOD! Hon skulle nog behöva röra om lite i redaktionsgrytan, för övrigt, men jag är ju inte den som bara så där ger oombedda råd. Jag är bara en stor jävla egoist och åsiktsmaskin, enligt vissa som är felfria – i alla fall enligt dem själva. De ljuger så bra. Så bra.

När vi sitter där och läser var sin UNT-del och den ena sörplar yoghurt med alla hasselnötterna från müslin i, den andra smaskar rostat bröd och slafsar med yoghurt med enbart havre och russin i från müslin (det var ju nån som tog alla goda nötter) … Då brukar Anna städa min nacke. Min nacke blir nämligen dammig. Fråga mig inte varför, men den blir det. Anna skyller på mina halsband. Inte vet jag. Jag är tacksam att hon dammtorkar den innan jag, så att säga, våttorkar den.

Några av mina halsband som enligt Anna orsakar dammet i min nacke.

 

Tror det handlar om mitt hår. Att dammet liksom kommer därifrån. Inte vet jag. På tal om hår har jag världens fulaste frisyr idag, med pannlugg och skit. Ser ut som jag lever på 1980-talet. Snart måste jag nog ta fram locktången och pageböja håret. USCH!

Nej, vet du vad… Nu pladdrar jag. Och det ska jag sluta med. Jag ska hoppa in i badrummet och våttorka nacken och fixa håret så att Anna slutar skratta så där hysteriskt! Sen åker vi och handlar innan vi far ut till Förorten.

Livet är kort. 

Read Full Post »