Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Metodistkyrkan’

Ett inlägg om lite stress, kanske.


 

Stressade portföljerDet sägs att man är stressad när man till och med drömmer om det. Ja, jag drömde inte direkt att jag var stressad i natt, men jag hade en typisk stressdröm. Denna, i kombination med att jag tappar hår och har haft eksem ett tag, gör att jag kan kategoriseras som stressad.

I natt var jag på besök i min farfars kyrka, oklart i vilken stad. Som pastor inom Metodistkyrkan var det bara att flytta dit där man fick uppdrag. När farfar och farmor hade kommit till Sverige efter kriget flyttade de till massor av olika städer. Ett tag bodde de i Uppsala där farfar var pastor i församlingen. Sist bodde de i Norrköping – som pensionärer. Men i natt var farfar verksam igen, i alla fall i min dröm. Jag kom in i kyrkan bakvägen och skulle delta i gudstjänsten som redan pågick. Jag var minst 20 minuter försenad och jag bar på kassar med material av okänd art. Det var många trappor och gångar innan jag nådde fram till en musikklass! Där stannade jag och pratade en stund med eleverna. Jag skulle just öppna dörren till själva gudstjänstlokalen i kyrkan när jag vaknade – svettig och uppjagad.

Inte vet jag vad den här drömmen står för, men idag känner jag en oro i bröstet. Det är som om en liten fågel har slagit sig ner där och fladdrar nervöst med vingarna.

bokfodral till dator

Kanske ett bokfodral till en ny laptop?

Förhoppningsvis släpper den obehagliga känslan snart. Jag har suttit i ett par, tre timmar och sökt jobb (fyra stycken blev det idag). Dagens stora evenemang är en shoppingtur med min livstids IT-konsult. Jag hoppas komma hem med nånting lättinstallerat, till ett hyfsat pris. Håll gärna en tumme! Jag har liksom ännu inte bestämt mig ens för om jag vill köpa laptop eller stationär dator…

Måndagen idag är härlig. Det är tyst i såväl huset som på gården, men somliga var livade här på baksidan mycket sent igår kväll. Jag förstår att det måste vara nästintill omöjligt att få sommarlovslediga barn att komma in och lägga sig när det är ljust och varmt ute.

Från och med idag är jag lägenhetsvakt. Lucille sa att jag är den hon litar till hundra procent på, vilket fick mig att känna mig både förtroendeingivande och viktig. Jag har dagen till ära tagit in deras papperstidning, men de har satt prenumerationen på uppehåll från och med i morgon. Det känns lite konstigt att ha en morgontidning till frukosten – om än bara för en dag…

Vad händer hos dig idag??? Om du inte har fått värmeslag, skriv gärna några rader och berätta! Min nyfikenhet är det som vanligt inget fel på.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vanor och ovanor och om posten som baske mig överträffade sig själv idag!..


Igår var jag ju på Tokerian
och såg detta:

tröja på Tokerianfrys

Tokerian säljer frysta tröjor, eller?


Idag var jag ocksåTokerian,
 denna gång med Fästmön för att storhandla (ja, det blev en storhandling) och såg… detta…

Tröja på fetaosten

Tröjan hade hamnat på fetaosten idag.


Alltså, köpa frysta saker
ovanpå vilka en tröja har legat, är väl en sak. Men att köpa ost… Nej tack!

Sex matkassar, en bal muggpapper och ett paket senare landade vi först i Himlen, sen på Morgonen. Där var också saker och ting sig lika…

Tomma matskålar

De Utsvultna håriga bröderna har gjort rent skålarna.


Barn och väskor och jag vet inte vad
fraktades till Himlen innan jag for tillbaka till New Village ett par timmar senare. Och där fann jag, till min stora förvåning, att brevbäraren hade överträffat sig själv idag! Post på fredagar brukar det nämligen vara ganska sparsamt med. Idag var det inte sig likt. Förutom all jävla reklam låg denna hög i postboxen:

Posthög

En nätt liten posthög.


Det var ett lönebesked
med lite innestående semesterpengar från min förra arbetsgivare som nog gladde mig mest. Varje krona är så välkommen! TACK!

En kallelse från min förrförra arbetsgivare åkte däremot direkt i sopen. Jag tycker att det är pinsamt och irriterande att primärvård och Sjukstuga inte kan samköra sina kallelser lite bättre…

Röstsedlarna till kyrkovalet den 15 september tog jag undan, för se rösta ska jag! Jag är väl en av ganska få som fortfarande är medlem i Svenska kyrkan. För säkerhets skull är jag dubbelansluten och medlem i Metodistkyrkan också.

Sifoundersökningen har jag för omväxlings skull sagt ja till att delta i. Som tack får jag tre nummer av nån tidskrift. Funderar på Tidningen Foto.

Mest nyfiken var jag förstås på de två paketen… Det ena innehöll mina beställda Jordan Miracle starters från Apotea.se De där fantastiskt skitbra tandtrådsborstarna som jag använder vid morgontandborstningen. Borstarna som tidigare gick att köpa på ICA…

Jordan miracle starter

En rosa och en svart… Alltså… den rosa hamnar nog i ett skåp. Jag har blåa skaft, tack och lov…


Men det här var ju faktiskt ännu bättre
än att behöva åka bort till ICA Kvantum på Stormarknaden och leta ”mirakel-tandtrådsborstar”! Snabb leverens och billigt, dessutom ingen fraktavgift!

Då blev jag i stället grymt besviken på kostnaden för det som låg i det andra paketet. Det var en bok om familjen Kennedy som jag köpt via Historiska Media. Ett mejl från Historiska Media för ett tag sen puffade för deras bokrea. Jag slog till på boken, som skulle kosta 79 kronor. Till detta skulle komma frakt eller porto på 39 kronor. Jag var rätt nöjd ändå. Men blev, som sagt, grymt besviken: bokjäveln var inte inbunden utan det var en vanlig jäkla pocketbok (som jag hade kunnat beställa billigare från annat håll på nätet, säkert…) I erbjudandet stod det inte att det var en pocketbok och på bilden i nyhetsbrevet går det ju inte att avgöra vad som är inbundet och vad som är pocket. Visst ska jag läsa den här boken och säkert gillar jag den, men 118 kronor för en pocketbok tycker jag är i saftigaste laget, Historiska Media!!! Detta kallar jag INTE en bokrea!!!

Familjen Kennedy

En familj som fascinerar mig! Men priset var baske mig inget bokreapris, Historiska Media!


Innan jag börjar surna till ordentligt
ska jag nog kanske ta och värma på min lilla matlåda… Det är nog säkrast, det…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans vanor. Eller snarare ovanor. Och hjälpbehov Bland annat.


En gång sa Fästmön till mig:

Du behöver en fru!

Med det menade hon inte att hon ville tvinga sig till giftermål utan att jag behöver nån som lite grann

ser till mig.

Ser till mig så att jag sköter mig. Sköter om, kanske..? Jag klarar städning och tvätt galant, men är fullt medveten om att jag skulle behöva nån som valde och köpte kläder åt mig. Nu har ingen gjort det på väldigt, väldigt länge. Stenåldern, minst. Min mamma gav tidigt upp, för jag hade så bestämda åsikter om framför allt kjoltyg:

Inga klänningar eller kjolar får följa med hem till min garderob, tack!

Nej, jag var aldrig den söta lilla flicka som mamma och pappa ville ha. Sist jag bar kjol var vid min konfirmation. Eftersom jag konfirmerade mig i Metodistkyrkan hade vi inga kåpor utan jag skulle ha vita kläder. Jag var nyss fyllda 14 år och tvingade mig själv att bära vit kjol. Sen dess – aldrig mer. Och du som vet hur gammal jag är och kan räkna, fattar att detta var för många, många år sen.

Tofflan i klänning

För liten för att protestera mot klädesplagget klänning.


Det jag ville komma fram till
när det gäller kläder är att jag inte är ett dugg intresserad. Kläder köper jag för att inte gå naken i tillvaron eller för att inte frysa – eller vara för varm. Det är sällan snygga kläder, de är snarare praktiska, och de är allt som oftast svarta till färgen, utom jeansen som är blå. Tjockis-svarta. Jag har nämligen gått på det där om att svart gör en smalare. Det hjälper inte ett dugg på mig, kan jag tala om, fast jag känner mig bekvämare. Efter en kort fling med en ganska… omfångsrik kvinna med en fäbless för rosa pikétröjor, bär jag alltid svart. Nån annan får se ut som en gullegris, jag föredrar att se ut som en smutsgris.

Sen är det här med mat. Jag har fått för mig att jag inte kan laga mat. Anna säger att jag kan, men det är många som har sagt att jag inte kan. Eller många och många, Några Fler Än En. Och idiot som är jag väljer jag att tro på

Några Fler Än En.

Mitt förhållande – eller snarare oförhållande till mat – är säkert skälet till att jag hade magproblem (snygg omskrivning) igår förmiddag och väldigt ont i magen idag. Här kan du se gårdagens meny så förstår du kanske varför jag har ont idag:

Frukost:
Ostsmörgås med saltgurka, fil med müsli, kaffe, Pro Viva (Bra start, va?! Men sen…)

Förmiddag:
Fyra senapsmuggar kaffe

Lunch:
Två koppar kaffe, en bulle, en medelstor bit jordgubbspaj med grädde, ett par nyplockade hallon

Förrätt kvällsmat:
Två kanelbullar

Kvällsmat:
En skål popcorn med salt, en starköl

Kvällsfika:
En 200 grams schweizernöt

Ja, det är inte konstigt, som sagt. Jag inser det själv. Så idag blir det skärpning! Men det handlar mest om att Anna kommer till mig. Framåt seneftermiddagen, när Prinskorven har förts i sin faders ömma vård, ska vi på en utflykt som eventuellt får som resultat kläder, bad och ordentlig mat. I will say no more, utan den som lever får se. Eller möjligen läsa en rapport på en blogg nära sig.

Kanelbulle

Kanelbullar till förrätt är gott. Men inte särskilt bra för magen…


Dåligt med sömn i natt.
Ältar. Ont i magen. Somnade runt två, vaknade halv sex. Somnade om. Vaknade vid nio. Ständig oro.

Har varit lite duktig i alla fall och lyckats hitta ett telefonnummer till företaget som bytte fönstren här i höstas, Dalkarlarna. Har ringt och reklamerat ett antal av mina nya persienner. Jag är allt annat än nöjd med dem! Men det är semestertider och tidigast i september kan jag få hjälp. Jag lovade att försöka överleva till dess.


Livet är kort. Man vet aldrig när det tar slut.

Read Full Post »

Så var det dags att ta sig för sin panna igen. Fasen, min panna börjar bli blå… Den här gången förfasar jag mig över att staten betalar ut bidrag till olika religiösa samfund – trots att dessa diskriminerar HBTQ-folk. Det handlar om att man inte accepterar homosexuella och andra avarter eller helt enkelt tycker att homosexualitet inte är förenligt med den egna läran.

Jag tycker att det är OK att man har andra uppfattningar än jag själv har. Visst. Men när uppfattningarna strider mot diskrimineringslagen ska väl för höge Farao (jag vill inte missbruka min egen Guds namn, för jag tror att även hans panna börjar bli blåslagen…) inte staten gå in och subventionera idiotin???

Vid millennieskiftet skildes ju som bekant kyrka och stat. Och i samband med skilsmässan tillkom en lag om stöd till trossamfund. För att få det här ekonomiska stödet måste samfunden

[…] bidra till att upprätthålla de samhälleliga värderingarna […]

Ett enda samfund har hittills nekats, Jehovas vittnen. Och skälet till det är att man uppmanar sina medlemmar att inte rösta.

Svenska Dagbladet har skickat en enkät till 22 trossamfund, som får bidrag av staten, med en del frågor om homosexualitet. Totalt svarade 19. De som inte svarade var Islamiska samarbetsrådet, Ortodoxa och österländska kyrkors ekumeniska råd och Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige.

Bland svaren noteras följande:

  • tio av samfunden uppger att det inte är förenligt med deras lära att leva i en homosexuell relation. Dessa samfund är Pingströrelsen, Sjundedags adventistsamfundet, Metodistkyrkan, ELM Bibeltrogna vänner, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Alliansmissionen, Ungerska protestantiska kyrkan i Sverige, Romersk-katolska kyrkan, Evangeliska frikyrkan och Frälsningsarmén.
  • i åtta av samfunden kan människor i homosexuella relationer inte inneha alla positioner i församlingen. Dessa samfund är Pingströrelsen, Sjundedags adventistsamfundet, Metodistkyrkan, ELM Bibeltrogna vänner, Alliansmissionen, Romersk-katolska kyrkan, Frälsningsarmén och Anglikanska kyrkan.
  • två av trossamfunden, ELM Bibeltrogna vänner och Sjundedags adventistsamfundet accepterar inte ens medlemmar som lever i samkönade relationer.

Fy skäms på er! Jag ger er faktiskt en svart bak!


En svart bak till trossamfund som får bidrag trots att de diskriminerar. Och givetvis en svart bak till staten som ger dessa bidrag. Skäms!

Read Full Post »

Jorå… Även jag drabbades av telefonkösystemet… Medan jag låg och lyssnade på signalen och en röst som återkom då och då för att säga vilken plats jag hade i kön kunde jag vila. Och gå på toa. Och borsta tänderna. Och diska. Och messa.

Toabesöken blev täta även idag och aningen stressad blev jag också när det ringde på ytterdörren, intill toadörren. Kollade som hastigast och gissade på Jehovas vittnen – vilket senare visade sig vara korrekt (hittade allt möjligt skit i min postbox). Tänk att dessa Jehovas inte ger sig! Och det vete 17 om jag inte ska öppna nästa gång, för ingen från min egen kyrka har hört av sig och frågat hur jag mår. Det har ingen från kyrkan gjort till mamma heller efter pappas bortgång sommaren 2006. Ingen pastor. Det är skitdåligt, tycker jag!

Mamma ringde nästan i samma sekund som jag lagt på efter att ha fått en tid. Då var min ork och kraft på bristningsgränsen, så jag var nog väldigt avsnäsande…


Känner mig som en provdocka. Utan huvud, fast full med nålar…

                                                                                                                                                            Hann precis få på mig jeansen och åka iväg så jag kom i tid till doktor Anders. Han klämde och kände och frågade. Och så blev jag stucken – men bara i fingret, tack och lov. Fick med mig tre rör hem som ska fyllas med otrevligheter så snart jag kan prestera. En remiss till provtagningar som ska göras om en månad. Bäst av allt: värdet hade stigit! Inte tillräckligt för att jag ska må bra, men ändå. På väg åt rätt håll. Om nån vecka till borde medicinen ha gjort så jag märker att jag orkar mer. Allt som allt var jag på mottagningen i två timmar. Under tiden rekvirerade Anders min journal från Sjukstugan i Backen – för se vården släpper inte in privatläkare i sitt system hur som helst, vilket jag felaktigt trodde. Hur osmidigt är det, på en skala..?

Hemma igen. Ringde upp mamma och försökte lugna henne. Jag orkar inte riktigt med det när jag inte mår bra själv. Försökte förklara att jag inte orkar prata i telefon med henne varje dag, men hon meddelade att hon ringer i morgon…

 Jag är skittrött. Det känns som om min reservtank är tömd. Ska vila lite nu, försöka äta nåt sen och i kväll vill jag prata med min älskling som bland annat har varit på ett viktigt möte med Frida idag. Förhands-sms ger vid handen att mötet gått bra och det gör mig glad och lugn. Hoppas att Anna mår bättre också, jag tror hennes ork är på väg att ta slut den med. Vilka skruttlisor vi är…

Read Full Post »