Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘omfångsrik’

Ett inlägg om en bok.


 

I fiendens närvaroJag travar vidare bland brittiska deckare eftersom det är mitt bokmål för april månad. Nu lärde jag mig för ett tag sen att Elizabeth George minsann inte är brittisk, men hon skriver om brittiskt polisarbete. Hennes huvudkaraktärer poliserna Thomas Lynley och Barbara Havers arbetar vid Scotland Yard. I fiendens närvaro är ytterligare en ganska omfångsrik bok, men jisses så spännande den är – mot slutet! Tack Agneta!

Den här boken kom ut redan 1996. Detta till trots tar den upp ett ämne som fortfarande är högaktuellt: medias bevakning av politiker. I det här fallet är bevakningen emellertid föregången av en förbindelse mellan en minister och en tidningsmakare, en förbindelse som resulterat i en dotter. Faderns namn är en hemlighet och är bara känt av de tu inblandade i själva görandet av barnet. Men när flickan Charlotte, tio år, kidnappas, kräver kidnapparen att tidningsmakaren berättar sanningen om faderskapet. Detta skulle naturligtvis krossa båda föräldrarnas karriärer. Det blir en kamp mot tiden, som vanligt. Inte minst sen ytterligare ett barn försvinner… Samtidigt kämpar Lynley med sin icke helt okomplicerade relation med Helen Clyde. (Jag tycker mest att hon är jobbig…) Och i den här boken drabbas även Havers av lite passion.

Den första halvan av boken, det vill säga lite mer än cirka 250 sidor, tycker jag bitvis är lite seg och långsam. Men sen sätter det fart! Vissa kapitel avslutas med riktiga cliffhangers och en vill inte sluta läsa. Mot slutet är det så rafflande att jag sträckläste de 100 sista sidorna.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg.


 

Jag läser en liten bok. Den är inte omfångsrik vad gäller sidantal, men… Ibland måste jag lägga den ifrån mig för att kunna ta in det jag läst.

Dagens citat kommer från Ester Roxberg som funderar så här om Fars dag i sin bok Min pappa Ann-Christine:

[…] Hur många av papporna i Nordiska museets undersökning bär kjol? Vad ger man en pappa som heter Ann-Christine? […]

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Louise Penny-bokDet är jul och skitkallt.
Och kommissarie Gamache återvänder till den lilla byn Three Pines. Min förkylda hjärna har frusit några dagar ikapp med innehållet i Nådastöt. Idag, på kökssoffan, läste jag ut boken. Den enda bok, för övrigt, som jag köpte på årets bokrea. De 415 inbundna sidorna kostade endast 69 spänn.

Det snöar nästan hela tiden i boken. Det snöar mycket. Under den årliga curlingtävlingen i Three Pines upptäcks plötsligt en död kvinna i publiken. Hon är… förkolnad. Kommissarie Gamache ger sig till byn och börjar rota i såväl dödsfallet som offrets förflutna. Vem var hon egentligen? Vem var hennes föräldrar? Och varför var hon så elak?

Det här är den andra boken i Louise Pennys serie om kommissarie Gamache och kanadensiska byn Three Pines. En by som bebos av ett gäng riktiga original, för man lov att säga. Den första boken i serien, Mörkt motiv, gav jag medelbetyg. Jag kände mig lite besviken över denna nya bekantskap som Louise Penny är. Men i tvåan tycker jag nog att hon har arbetat upp sig. Även om boken är lite för omfångsrik och bitvis lite för omständlig i sitt språk och sättet att föra handlingen framåt, känns Nådastöt ändå bättre. Det är mer spänning, ett ännu mer märkligt livsöde som rullas upp och framför allt, lite som Morden i Midsomer, ett underligt modus operandi vad gäller själva mordet.

Toffelbetyget blir lite högre den här gången. Och det är inga feberfantasier!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett smaskigt inlägg.


Efter en synnerligen effektiv dag,
som kom att inkludera, förutom hushållsarbete, jobb, 40 minuter med mamma i luren, skjutsning av Fästmö och handling, sänker sig nu mörkret över New Village.

Passade på att handla i bästa ICA-affären ever, ICA Solen, när jag ändå var i Förorten. Förutom diverse frukostvaror och middagstillbehör slank det ner en påse godis också. Det är ju liksom lördag och nåt vill en Toffla ha att smaska på – efter middagen, förstås.

sockerfri

Jag höll mig naturligtvis till det sockerfria sortimentet. Ehum… Gottmix…  Jag tackar, jag…

 

Godisplockare

Godisplockare – en van hand.

Sen fanns det ju förstås andra som plockade bland alla E-tillsatser och flottiga chokladbitar och sega kolor och sura skallar och fula ballar och colanappar…

Vi svenskar är ganska roliga, vi. Lördagsgodis… fast vi är vuxna… Själv brukar jag ha lördag hela veckan. Och det syns på min trinda buk som blir allt mer omfångsrik för var dag som går. Vi äter väldigt mycket godis varje år i vårt land, nånstans mellan 17 och 20 kilo per person och år. Vi äter faktiskt mest lösgodis i hela världen…

Men som sagt… Personligen höll jag mig till ICA Solens enorma sortiment av sockerfritt lösgodis: sockerfritt fruktgodis och sockerfria grisar. Mina favoriter är förstås de senare, för det är ju en Gottegris med stort G jag är!

sockerfria grisar

Sockerfria grisar.


Äh, jag skojar bara!!!
I min påse hamnade centerbitar, smörkolor, colanappar, hallon- och lakritsskallar och en och annan violgroda. Emellertid lägger jag band på mig och river inte i påsen förrän efter middagen som jag nu ska tillaga. Och enligt säkra källor ligger jag efter familjen i Himlen, för där har somliga redan tagit på sig stekmössan!!! (Hade jag lagt ut DEN bilden, hade jag inte haft nån fästmö längre, dock…)

Ha en smaskig lördagskväll!


Livet är kort. Det ska vara gott, tycker jag. Lördag som vardag.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Det finns några svenska författare
som skriver kriminalromaner med lite övernaturliga inslag. Mons Kallentoft, ursprungligen från mina hemtrakter, är en av dem. Jag fick hans senaste bok Vindsjälar i julklapp av mamma. Och nu har jag slukat den!

Vindsjälar

Kriminalroman med övernaturliga inslag – och realistiska.


Det är varmt i Linköping
trots att sommaren går mot sitt slut. Polisen Malin Fors dotter Tove jobbar på ett äldreboende. En morgon hittar hon en av gamlingarna död. Inget ovanligt i sig, kanske, men den gamle mannen har tagit livet av sig. Fast… han var ju glad kvällen före. När mannen obduceras visar det sig att han faktiskt har blivit mördad.

Liksom Kallentofts andra böcker innehåller den här boken en del övernaturliga inslag. Men den innehåller också dagsaktuella, faktiska och realistiska inslag såsom vanvård och människor som tjänar miljarder på… vårdaffärer…

Det här är en riktig bladvändare och att jag slukade den var verkligen sant. Den kanske inte är lika omfångsrik som Kallentofts tidigare böcker, men minst lika spännande.

Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som lika gärna skulle kunna ha haft rubriken Ett Fettos Bekännelser. 


Ja. Jag är tjock.
Nej, inte tjock. Fet! Jag har lagt på mig som tusan, typ 30 kilo sen jag slutade röka för nio år och sex dar sen. Efter operationen i december förra året, när jag blev av med ett gäng (en trio?) tumörer, tappade jag tio kilo. Dessa har jag ätit upp. Med råge…

Jag gillar att vara hemma och sitta vid datorn eller soffpotäta i min älsklingsfåtölj. Gärna med nåt tilltugg. Det ger ett visst… resultat som gör att jag kan benämnas… omfångsrik.

baken

Fästmön fotade min bak en gång vid en julgransplundring för några år sen. Redan här borde jag ha påbörjat en diet – kolla in magen som hänger över byxlinningen!


Idag behövde vi handla lite
till kvällens middag och morgondagens frukost. Och jag behövde gå och lämna lite papper till en brevlåda. Vi tog oss helt enkelt ut på en promenad som blev något längre än Den Långa Vägen till Tokerian. Och till Arge Kaj. Där såg jag en skitsnygg orange jacka som jag kan gå och drömma om. En sån jacka finns nämligen inte i flodhäststorlek.

Orange jacka

Orange jacka som jag kan gå och drömma om.


Det som möjligen
skulle kunna gå att kombinera med min kropp är denna:

Ögonmask med djurögon

Ögonmask med djurögon kanske funkar för flodhästar?


Jag trodde – TRODDE! –
att jag skulle komma i en tjockis-svart tischa och lät den följa med hem. Om jag tar på mig den ser det inte klokt ut. Magen är större än en flodhästs. Så tischan går till Den Smala Särbon alternativt hamnar i skåpet ifall att… Ja, ifall att jag går ner i vikt. (Troligt, Tjabo!..)

Tjockissvart t-shirt

Tjockis-svart t-shirt som inte var tillräckligt stor för Tjockis-Tofflan.


Nej, i stället för att försöka
klämma mig i för små storlekar får jag i fortsättningen nöja mig med att titta på SAKER hos Kaj. Att gå ner i vikt med bättre kost och motion är inget alternativ, alltså. Nej, jag får skratta (hur många kalorier förlorar man på ett asgarv?) åt att Kaj sålde kuddar med norska flaggan på – till extrapris!!! Det fanns liksom kuddar med andra länders flaggor på också, men bara den norska hade en röd lapp.

Norsk kudde

Norsk kudde med röd lapp (extrapris).


I kväll blir vi hemma.
Anna har åter erbjudit sig att laga middag – lasagne med kycklingfärs (hon sjunger just nu i köket, nåt jag bara skulle göra om jag vore full). Hon vill väl vara på den säkra sidan och kunna äta sig mätt idag. I morgon och ytterligare två dar framåt ska hon ju jobba.

Chipsen, M&M-karamellerna och en påse bilar som jag köpte igår är slut. Vilken tur att det var extrapris på prästostbågar på Tokerian idag! (Jag har börjat ljuga så förskräckligt…) Så jag får väl hålla tillgodo med nåt från det här fatet. Stackare jag…

Fruktfat

Ett fruktfat laddat med nyinköpta bananer och svenska, väldoftande äpplen.


Nåja, nu hittade jag
en starköl i kylen och så har jag öppnat en flaska Copertino (2005). Anna gör lasagne för fyra pers. Och ja. Det existerar verkligen en påse prästostbågar i skåpet, tillsammans med den gigantiska Tobleronen jag köpte häromdan… Perfekt för en fredagskväll hemma!..

 

Livet är kort. Jag förkortar mitt med varje fel grej jag äter och dricker. Jag vet.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans vanor. Eller snarare ovanor. Och hjälpbehov Bland annat.


En gång sa Fästmön till mig:

Du behöver en fru!

Med det menade hon inte att hon ville tvinga sig till giftermål utan att jag behöver nån som lite grann

ser till mig.

Ser till mig så att jag sköter mig. Sköter om, kanske..? Jag klarar städning och tvätt galant, men är fullt medveten om att jag skulle behöva nån som valde och köpte kläder åt mig. Nu har ingen gjort det på väldigt, väldigt länge. Stenåldern, minst. Min mamma gav tidigt upp, för jag hade så bestämda åsikter om framför allt kjoltyg:

Inga klänningar eller kjolar får följa med hem till min garderob, tack!

Nej, jag var aldrig den söta lilla flicka som mamma och pappa ville ha. Sist jag bar kjol var vid min konfirmation. Eftersom jag konfirmerade mig i Metodistkyrkan hade vi inga kåpor utan jag skulle ha vita kläder. Jag var nyss fyllda 14 år och tvingade mig själv att bära vit kjol. Sen dess – aldrig mer. Och du som vet hur gammal jag är och kan räkna, fattar att detta var för många, många år sen.

Tofflan i klänning

För liten för att protestera mot klädesplagget klänning.


Det jag ville komma fram till
när det gäller kläder är att jag inte är ett dugg intresserad. Kläder köper jag för att inte gå naken i tillvaron eller för att inte frysa – eller vara för varm. Det är sällan snygga kläder, de är snarare praktiska, och de är allt som oftast svarta till färgen, utom jeansen som är blå. Tjockis-svarta. Jag har nämligen gått på det där om att svart gör en smalare. Det hjälper inte ett dugg på mig, kan jag tala om, fast jag känner mig bekvämare. Efter en kort fling med en ganska… omfångsrik kvinna med en fäbless för rosa pikétröjor, bär jag alltid svart. Nån annan får se ut som en gullegris, jag föredrar att se ut som en smutsgris.

Sen är det här med mat. Jag har fått för mig att jag inte kan laga mat. Anna säger att jag kan, men det är många som har sagt att jag inte kan. Eller många och många, Några Fler Än En. Och idiot som är jag väljer jag att tro på

Några Fler Än En.

Mitt förhållande – eller snarare oförhållande till mat – är säkert skälet till att jag hade magproblem (snygg omskrivning) igår förmiddag och väldigt ont i magen idag. Här kan du se gårdagens meny så förstår du kanske varför jag har ont idag:

Frukost:
Ostsmörgås med saltgurka, fil med müsli, kaffe, Pro Viva (Bra start, va?! Men sen…)

Förmiddag:
Fyra senapsmuggar kaffe

Lunch:
Två koppar kaffe, en bulle, en medelstor bit jordgubbspaj med grädde, ett par nyplockade hallon

Förrätt kvällsmat:
Två kanelbullar

Kvällsmat:
En skål popcorn med salt, en starköl

Kvällsfika:
En 200 grams schweizernöt

Ja, det är inte konstigt, som sagt. Jag inser det själv. Så idag blir det skärpning! Men det handlar mest om att Anna kommer till mig. Framåt seneftermiddagen, när Prinskorven har förts i sin faders ömma vård, ska vi på en utflykt som eventuellt får som resultat kläder, bad och ordentlig mat. I will say no more, utan den som lever får se. Eller möjligen läsa en rapport på en blogg nära sig.

Kanelbulle

Kanelbullar till förrätt är gott. Men inte särskilt bra för magen…


Dåligt med sömn i natt.
Ältar. Ont i magen. Somnade runt två, vaknade halv sex. Somnade om. Vaknade vid nio. Ständig oro.

Har varit lite duktig i alla fall och lyckats hitta ett telefonnummer till företaget som bytte fönstren här i höstas, Dalkarlarna. Har ringt och reklamerat ett antal av mina nya persienner. Jag är allt annat än nöjd med dem! Men det är semestertider och tidigast i september kan jag få hjälp. Jag lovade att försöka överleva till dess.


Livet är kort. Man vet aldrig när det tar slut.

Read Full Post »