Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fredagar’

Ett jädrigt mysigt inlägg.


 

Blommande pelargon

Livskraft och mys i köket så här på måndagsmorgonen. En av pelargonerna från Lucille blommar.

Varför finns det inget som heter måndagsmys? Jag tycker att vi inför det NU. Dels blir det en snygg allitteration – Måndag – Mys, dels borde alla få unna sig en mysig måndag som start på veckan. Personligen har jag inget alls emot måndagar, ibland kan jag till och med känna en viss förväntan. Då är det värre med fredagar. Då ska man vara trött och samtidigt orka mysa med sina nära och kära – om det ens finns såna i ens närhet. (Ibland finns de, men är inte tillgängliga heller.) Den gångna veckan kanske dessutom har varit en besvikelse. Vad finns det då att glädjas över en fredag?

Jag trodde att den förlorade timmen skulle vara kännbar i morse. Kanske skulle jag vilja sova ”längre”. Men inte då! Det är som om kroppen själv är inställd på att följa tidsförändringarna, för jag vaknade kvart i sju. När jag passerade köket, för att sätta på kaffe på min väg till badrummet, noterade jag att en av pelargonerna jag fick av Lucille i höstas blommar. Det är visst en till som myser så här på måndagsmorgonen, alltså! Det är härligt att se livskraften hos en del växter. C hade helt rätt när h*n skrev i ett sms att h*n ska sköta om mina kära blommor. Att se livskraften och även skönheten i en blommande växt är dessutom alldeles gratis. Nån gång efter påsk ska jag lägga några kronor på ny jord så att övriga växter piggar på sig också.

Tro nu inte att jag är världsapigg denna måndagsmorgon. Jag har med ovanstående rader bara försökt intala mig själva att jag är det. Jag ska på besök i vården denna förmiddag och idag ser jag inte fram emot det. Sedvanlig administration har jag hunnit med samt besvara ett väldigt, väldigt vänligt mejl som kom in till mejlboxen efter läggdags igår kväll. Jag kan återigen konstatera att det finns människor som är snälla. Sen finns det såna som jag som är som de är – som till och med försöker lura sig själva att det är mysigt med en regnig och grå måndagsmorgon med sedvanliga skrik i duett från grannbarnen.

Och slutligen – jag ger mig inte! – en förfrågan igen: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett försök till aktuellt inlägg.


 

Från sjuksängen 1

Här var jag lite sjuk på sjukhus för några år sen. Idag kan jag inte vara sjuk eftersom jag då förlorar min a-kasseersättning.

Igår läste jag på nätet att det väntas bli förändringar i sjukförsäkringen. Riktigt hett är att den bortre gränsen för sjukskrivning, alltså maxtiden som man får vara sjukskriven, ska tas bort. År 2008 infördes den och sen dess får man inte vara sjukskriven längre än 2,5 år. Partierna tycks komma överens i den utredning och socialförsäkringarna som läggs fram idag.

Hur kommer det sig att man nu backar plötsligt? Med maxgränsen fick bara de som var mycket svårt sjuka – och knappt ens dessa! – vara sjukskrivna längre än 2,5 år. Kritiken har inte varit nådig och kanske har politikerna äntligen lyssnat på den. För den som är för sjuk för att jobba väntar ren fattigdom efter 2,5 år såsom reglerna är nu. Det man vill införa nu är att Försäkringskassan genomför kontroller varje halvår för att utreda den sjukskrivnes arbetsförmåga och behov av rehabilitering. Kontrollerna ska också avgöra huruvida man beviljas sjukersättning eller inte. För den som behöver arbetslivsinriktad rehabilitering ska samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen starta tidigare.

Genom de nuvarande reglerna har den som blivit utförsäkrad vanligen gått till Arbetsförmedlingen för att få introduktion till arbetslivet, som det så vackert heter, samt aktivitetsstöd. Efter tre månader kan man ansöka om sjukpenning igen, vilket de flesta av dessa människor gör.

Jag vet alldeles för många som är för sjuka för att arbeta. En del av dem har fått sjukpension, medan andra harvar på som sjukskrivna. Visst ska alla som vill få jobba, men om man inte kan för att man är för sjuk, är det väl bra om man kan få vara sjukskriven? Det finns nämligen många friska som både vill och kan jobba. Sätt in lite insatser för dem i stället och låt de sjuka få vara sjuka. En degenerativ eller kronisk sjukdom blir nämligen inte bättre. En arbetslös person förlorar i värde – såväl eget som i arbetsgivarnas ögon – för varje arbetslös dag som går. Så jag undrar förstås vad som händer med insatser för arbetssökande och a-kassan, som inte har höjts på 13 år? 

brevlåda

Nån idé att lägga nån post på lådan?

Idag läste jag om Posten på lokalblaskans webbplats. Eller PostNord, som den ju heter sen 2009. Själva postverket grundades redan 1636. Sen bolagiseringen 1994 har det blivit allt färre postterminaler. I höstas flyttade delar av Uppsalas terminal till Roserberg. I januari i år stängdes posten i Uppsala.

I förra veckan införde Posten Nord ett nytt arbetssätt för brevbärarna här i stan. Jag är lite fascinerad av detta eftersom det nya innebär att brevbärarna ska åka på två utdelningsrundor varje dag.  Fascinerad är jag för att vi ju här har två ”Posten” – det vill säga PostNord (”Postenposten”) och Bring. Dessutom har väl antalet pappersförsändelser minskat otroligt och mycket ”post” finns att hämta elektroniskt via till exempel e-post. Jag trodde i stället att man redan hade minskat antalet utdelningsrundor här. Nån post från ”Postenposten” kommer till exempel bara tre av veckans fem vardagar. Inte för att jag får mycket post, men det är konstigt att jag aldrig får brev på onsdagar och fredagar…

I lokalblaskan uttalar sig en anonym brevbärare. Han säger att det är mycket lågt i tak hos PostNord. Arbetsmiljön är stressig och det går inte alltid att ta ut rast. Bland annat säger den anonyme brevbäraren:

[…] De pratar om att företaget går med vinst, men vi bryter nästan ihop. […] Det blir ofta fel i sorteringsmaskinerna på postterminalen, och det hinner vi inte alltid justera. När man måste välja mellan att jobba över eller lämna post outdelad är det något som inte stämmer. […]

Vidare rekommenderar han inte PostNord till kunder.

Det är bara att konstatera igen att det är för få människor som jobbar, uppenbarligen, och för många friska som går hemma utan jobb. Ett företag som går med vinst borde ju rimligen kunna nyanställa en och annan. Eller? Var ligger felen i maskinerierna, egentligen???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om de nya kostråd/näringsrekommendationer Livsmedelsverket inför och om reklamfilmer. Igen.


En nordisk expertgrupp
har jobbat med att ta fram näringsrekommendationer. I fokus har gruppen haft frågan:

Vad ska man äta för att hålla sig frisk?

En sund och bra frågeställning, tycker jag, som även applåderar helhetstänket i gruppens arbete. Det gäller att se på våra vanor, våra matvanor, genom hela livet. Från det att vi blir ammade till dess vi är på väg lämna in, så att säga. Livsmedelsverket vill nu införa dessa nya kostråd.

Det är inga revolutionerande råd expertgruppen levererar i sina slutsatser. Det handlar om att vi bör äta mer grönsaker, frukt, bär, fisk, oljor, fullkorn. Det handlar också om att vi bör äta mindre av läsk, godis, vitt mjöl, rött kött, chark och smör.

Minitomater

Mera grönsaker!


Det här med att äta nyttigt
i veckorna och sen frossa i helgen är INTE bra, enligt experterna. Det handlar om att äta bra mat hela tiden. Och motionera. Jag kan bara ytterligare hålla med! Det är verkligen inte klokt så vi frossar på helgerna ibland!

Samtidigt vet jag hur svårt det är att tänka om och tänka vettigt. Man tycker att man späker sig i veckorna och vill unna sig nåt gott/koppla av/belöna sig till helgen.

TV-reklamen är en riktig skurk i det här sammanhanget! För även om reklamen om fredagsmys visas alla dar utom strax före eller på fredagar, märkligt nog, går vi på den! Vi köper fredagsmys i form av nåt ätbart, ofta kompletterat med nåt drickbart av typen läsk eller alkohol. Detta trots att mys i sig inte behöver vara lika med nånting att stoppa i våra omättliga käftar…

En margarinproducent har tagit efter fredagsmysreklamen, för övrigt. Jag tänker på den där reklamfilmen där det gång på gång sägs att pannkakor är torsdagsmat. Den visas för övrigt också EFTER torsdagen. Varför då?

Frågan är om vi är så korkade att vi går på det där med smörgåskex som pratar eller om vi funderar på varför en doktor gör pizzor… Vi borde vara smartare än så, för de flesta av oss vet ju att det inte finns nåt Vitamininstitut i Schweiz. Men kanske är dessa filmer coolare? roligare? än filmen med mannen som tycker att det är speciellt häftigt att stå i ett ärtfält…

Nä, jag gillar lagom. Lagom är bäst. Varierat. Definitivt inte fanatiskt åt nåt håll. Så mår vi nog bättre. Vad tror du???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vanor och ovanor och om posten som baske mig överträffade sig själv idag!..


Igår var jag ju på Tokerian
och såg detta:

tröja på Tokerianfrys

Tokerian säljer frysta tröjor, eller?


Idag var jag ocksåTokerian,
 denna gång med Fästmön för att storhandla (ja, det blev en storhandling) och såg… detta…

Tröja på fetaosten

Tröjan hade hamnat på fetaosten idag.


Alltså, köpa frysta saker
ovanpå vilka en tröja har legat, är väl en sak. Men att köpa ost… Nej tack!

Sex matkassar, en bal muggpapper och ett paket senare landade vi först i Himlen, sen på Morgonen. Där var också saker och ting sig lika…

Tomma matskålar

De Utsvultna håriga bröderna har gjort rent skålarna.


Barn och väskor och jag vet inte vad
fraktades till Himlen innan jag for tillbaka till New Village ett par timmar senare. Och där fann jag, till min stora förvåning, att brevbäraren hade överträffat sig själv idag! Post på fredagar brukar det nämligen vara ganska sparsamt med. Idag var det inte sig likt. Förutom all jävla reklam låg denna hög i postboxen:

Posthög

En nätt liten posthög.


Det var ett lönebesked
med lite innestående semesterpengar från min förra arbetsgivare som nog gladde mig mest. Varje krona är så välkommen! TACK!

En kallelse från min förrförra arbetsgivare åkte däremot direkt i sopen. Jag tycker att det är pinsamt och irriterande att primärvård och Sjukstuga inte kan samköra sina kallelser lite bättre…

Röstsedlarna till kyrkovalet den 15 september tog jag undan, för se rösta ska jag! Jag är väl en av ganska få som fortfarande är medlem i Svenska kyrkan. För säkerhets skull är jag dubbelansluten och medlem i Metodistkyrkan också.

Sifoundersökningen har jag för omväxlings skull sagt ja till att delta i. Som tack får jag tre nummer av nån tidskrift. Funderar på Tidningen Foto.

Mest nyfiken var jag förstås på de två paketen… Det ena innehöll mina beställda Jordan Miracle starters från Apotea.se De där fantastiskt skitbra tandtrådsborstarna som jag använder vid morgontandborstningen. Borstarna som tidigare gick att köpa på ICA…

Jordan miracle starter

En rosa och en svart… Alltså… den rosa hamnar nog i ett skåp. Jag har blåa skaft, tack och lov…


Men det här var ju faktiskt ännu bättre
än att behöva åka bort till ICA Kvantum på Stormarknaden och leta ”mirakel-tandtrådsborstar”! Snabb leverens och billigt, dessutom ingen fraktavgift!

Då blev jag i stället grymt besviken på kostnaden för det som låg i det andra paketet. Det var en bok om familjen Kennedy som jag köpt via Historiska Media. Ett mejl från Historiska Media för ett tag sen puffade för deras bokrea. Jag slog till på boken, som skulle kosta 79 kronor. Till detta skulle komma frakt eller porto på 39 kronor. Jag var rätt nöjd ändå. Men blev, som sagt, grymt besviken: bokjäveln var inte inbunden utan det var en vanlig jäkla pocketbok (som jag hade kunnat beställa billigare från annat håll på nätet, säkert…) I erbjudandet stod det inte att det var en pocketbok och på bilden i nyhetsbrevet går det ju inte att avgöra vad som är inbundet och vad som är pocket. Visst ska jag läsa den här boken och säkert gillar jag den, men 118 kronor för en pocketbok tycker jag är i saftigaste laget, Historiska Media!!! Detta kallar jag INTE en bokrea!!!

Familjen Kennedy

En familj som fascinerar mig! Men priset var baske mig inget bokreapris, Historiska Media!


Innan jag börjar surna till ordentligt
ska jag nog kanske ta och värma på min lilla matlåda… Det är nog säkrast, det…


Livet är kort.

Read Full Post »

Mörker och regn. Så kan man beskriva morgonen. Jag fick tända lampor i morse och det var länge sen. Regnet tilltar allt mer, känns det som, så det är inte helt fel att krypa in på kontoret och jobba.

Regnigt fönster
Den här bilden la jag ut häromdan. Det ser likadant ut idag här.


Igår satt jag och jobbade över en stund
eftersom tandläkarbesöket tog lite mer tid än en lunchrast. Fast jag fick hasta över till närmaste ställe på eftermiddagen och köpa ett par mackor och trycka i mig. Hade inte ätit sen typ kvart över sex, halv sju på morgonen. Då var väl klockan runt två, halv tre på eftermiddagen. Jag var så yr i skallen att jag höll på att tuppa av. Att jag aldrig lär mig!

Slängde mig i duschen i New Village nästan genast när jag hade klivit över tröskeln hemma. Därpå grillade jag tre kycklingchorizo som jag också slängde – fast i mig – med bröd och räksallad. Sen ringde jag lilla mamma. Hon är så söt! Hon berättade att hon numera går till frissan på onsdagar i stället för fredagar.

Men jag vill hellre gå på fredagar för jag vill vara fin till helgen, även om jag inte gör nånting särskilt då.

Såna där ord gör att det kniper i hjärtat och jag önskar för några millisekunder att det inte var så långt oss emellan. Sen tänker jag på att Metropolen Byhålan är bäst – på avstånd eller när man kommer dit som besökare då och då. Jag tänker också på att avståndet mellan mig och mamma har minskat en hel del sen pappa gick bort. Men det finns fortfarande där.

Igår kväll svoschade det till i Ajfånen. Jag har bestämt mig för att inte jobba på kvällar och helger mer eftersom det är gratisjobb, men jag är ju så nyfiken att jag inte kan låta bli. Det var ett mejl från prefekt 2 där han skickade en jobbannons tillsammans med ungefär dessa ord:

Hej Tofflan,
Det verkar som om E  söker en heltidsinformatör (se nedan). Jag vidarebefordrar då jag vet att du vill ha heltid och vi inte kan erbjuda detta på institution 2 och institution 1.

Jag blev rätt paff, kan jag meddela, men svarade med ett

Tack, men jag sökte det jobbet redan i förra veckan. 

Därpå blev jag ledsen och arg. Är det via e-post jag ska få veta hur hög tjänstgöringsgrad jag ska bli erbjuden? Jag har ju fått ett mejl tidigare som svar på min fråga om vad själva erbjudandet är. Fick då veta att jag ska få besked

under april månad.

Ja, den månaden är ju liksom mer än halvvägs passerad…

Uppenbarligen får en arbetsgivare bete sig hur som helst gentemot de anställda, det vet jag ju sen tidigare. Den enda skillnaden mot tidigare är att jag då behandlades som pestsmittad av chefen, nu behandlas jag som luft. Av chefen. Och det finns hur mycket som helst att göra här. Nånting som verkligen skulle behövas är att ta ett riktigt stort och fast tag om internkommunikationen…

Så just nu sitter jag och funderar på hur jag ska göra. Ska jag ta ut all min innestående semester och ägna dagarna åt att söka jobb på heltid? Eller ska jag jobba på i maj och få semesterdagarna i pengar i juni – och kanske hoppas på ett mirakel under tiden? (Jag har ju sökt ett antal jobb.)

I morse svoschade det till i Ajfånen igen. Och jag kunde läsa ord som gjorde att tårarna kom. Nån på jobbet stod upp för mig! Nån svarade prefekt 2 och talade om att h*n hade blivit upprörd över mejlet som kunde tolkas som ett besked som man definitivt inte ger via e-post. Dessutom hade h*n synpunkter på att det har saknats dialog kring önskemål, förväntningar och arbetsuppgifter när det gäller den helt nya tjänst som jag har varit med och försökt att forma här. Jag blev alldeles, alldeles rörd… Dessutom undrar jag vilka fler som fick mejlet från prefekt 2…

Nu tror jag inte att detta gör nån skillnad, för ekonomi och neddragningar i budget kan ingen av oss göra nånting åt. Men förhoppningsvis fick sig somliga en tankeställare och lär sig behandla andra människor bättre.

Jag hade inte alls tänkt skriva öppet om detta, men jag vill betona och lyfta fram att jag jobbar på två fantastiska arbetsplatser, på ett fint universitet och att de flesta som jobbar här inte bara är intelligenta och intellektuella, de är snälla och omtänksamma också.

Så nu sitter jag här och tårarna droppar över tangentbordet utan att jag kan stoppa dem. Allt medan jag försöker lägga ut lite saker på de olika intranätwebbplatserna och publicera lite andra saker på en extern webbplats. Lite så. För jag älskar att jobba. Jag ÄLSKAR att jobba. (Men detta har jag skrivit på min fikarast.)


Livet är kort.

Read Full Post »

I serien Få mig själv att skratta zoomar jag nu in… mina strumpor. Och inte vilka strumpor som helst, mina roliga strumpor.

Ett par, dem med hundar på, visade jag ju upp i förra inlägget. Överhuvudtaget tycks jag ha en förkärlek för djur – på mina strumpor. Ja, jag gillar djur i verkligheten också, det vill säga hundar. Katter är rovdjur, hästar är stora och luktar illa, kossor är dumma, getingar är ilskna (och jag är skiträdd för dem!) och kycklingar äter jag. Moahahahahaaa… 😈

Men åter till mina strumpor. Jag har nyss hängt tvätt och på mina strumpor har jag bland annat sett följande från djurvärlden:

  • ugglor
  • möss
  • storkar
  • hundar
  • apor
  • krokodiler
  • tassar, troligen från hund

Bara i den här maskinen tvätt jag nyss har hängt…

Sen vet jag att det finns strumpor med rivjärn som jagar ostar på och morötter som blir jagade också av rivjärn, tror jag i min strumplåda. Det är nog mina sjukaste två par strumpor…

Morotsstrumporna.

Strumporna på vilka rivjärn jagar ostbitar.


När jag tittade efter nyss
noterade jag att jag bara hade ett enda par strumpor med nån människa på. Och det såg ut som Lenin… Kanske inte mina favoritstrumpor. Nä, mina favvisar är nog dessa, som jag gärna har på fredagar:

I love beer-strumporna är mina favvisar.


Och nu måste jag ju fråga dig,
hur det ser ut i din strumplåda och på dina fötter. Vad har DU för figurer på DINA strumpor???

Read Full Post »