Bland bullar och kakor, några viner och julförberedelser

Ett inlägg om godsaker.

---

 

Gofika när mamma kom. Men jag åt bara en lussekatt.

Jodå, tack alla som undrat, mamma anlände igår. Riksfärdtjänst kör med samåkning och en dam skulle av söder om Stockholm. Vidare skulle det letas anläggning för att miljötanka taxin. Inte lätt för chauffören att krångla i Uppsala. Resan tog därför över fyra timmar. Mamma var emellertid nöjd och glad att det just var denne chaufför som körde. Han var verkligen gullig, hjälpte mamma upp med väskorna och kramade om henne och tog mig i hand innan han åkte igen. Jag tackade för att han anlänt med min mamma intakt och bad honom köra försiktigt på vägen hem till Metropolen Byhålan igen.

Jag bjöd mamma på nyperkolerat kaffe med kakor och bullar till. Eller lussekatter, egentligen. Mamma gillar gofika och kan jag glädja henne på detta enkla sätt gör jag det gärna. Jag hade också inhandlat favoritgodiset Mariannekarameller och hällt upp en en fin skål till kvällen. Min mamma är en riktig godisråtta! För egen del åt jag en lussekatt, inget mer. Ingen kärleksmums, ingen pepparkaka, ingen Marianne och ingen choklad som finns i skåpet heller. Tror bestämt att jag har stävjat mitt sockerberoende och det känns jättebra. Till jul ska jag unna mig en och annan godbit, men så länge jag kan låta bli är det ju jättebra – för såväl tänder som hälsa och vikt.

Som vanligt tar det tid innan jag vänjer mig vid att ha en annan människa boende i mitt hem – även om det är min mamma. Jag är van vid tystnaden – och mamma pratar. Hela tiden… Ibland piper jag in i arbetsrummet och sitter en stund vid datorn. Men då kommer hon gärna efter – och pratar. Jag fick mejl med julhälsningar från vänner igår och ville svara på dem. Jag vet inte riktigt vad jag skrev…

När jag gick och la mig igår tog jag med mig datorn in i sovrummet. Nu sitter jag i en arbetsställning som min kropp, framför allt ryggen och högerbenet, starkt protesterar emot. Jag har läst lite nyheter på nätet. Det blev annars en rätt stor dos av TV-nyheter igår kväll. Mamma och jag har inte riktigt samma smak vad gäller TV-program, men jag låter henne bestämma nu.

Till middag införskaffade jag kotletter till mamma och kycklingfilé till mig, grillat hos ICA Heidan. Ordnade också en julblomma till en person. Och så träffade jag på Fästmöns mammas L bland gångarna, letandes efter ostkaka. Jag tror att eftersökningarna gav utdelning. Till maten unnade jag mig två glas rött italienskt, förstås. Som en motvikt till kakorna och bullarna överst kommer här ett kollage med åtta sju röda och en vit italienare som jag verkligen rekommenderar:

Åtta italienare jag rekommenderar! Vinet längst till vänster i översta raden var det jag drack igår.

Idag blir det varken kött eller vin till middag, för mamma har önskat sig våfflor. Till det serverar jag grädde, hjortronsylt och drottningsylt. Jag lär väl få en sötchock och hoppas att jag inte återfår mitt sockerberoende. Men det går ju faktiskt att inte äta så många våfflor, med så mycket sylt och grädde på. En träning i karaktärsfasthet, vill säga.

Vi har två uppgifter i övrigt att utföra under dagen: göra ett besök på apoteket samt inhandla gran. Vidare ska jag instruera mamma om hur hon hanterar min micro – hon får ju värma mat när jag är och jobbar. I morgon har mamma lovat att steka kycklingköttbullar och dito pannbiffar åt oss, på tisdag ska hon lägga in sill och på onsdag griljera vår kalkon. Mamma har alltså fullt upp att göra här medan jag arbetar. På tisdag kväll ska jag till Himlen med julklappar till familjen. På onsdag kväll jobbar nämligen Anna. Då ska jag i stället klä vår gran om vi nu får tag i nån idag. Och så blir det julknäcke med kalkonskiva på.

Hur är det hos DIG??? Riktig julgran eller plastig??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inget att skryta om…

Ett icke skrytsamt inlägg.

---

 

Styrs MS-vården av dockmakare?

Det händer att man blir anklagad för att skryta. Och kanske skryter jag ibland – men för det mesta inte om mig själv och mina göranden och låtanden. Här i det akademiska Uppsala finns det emellertid rätt mycket skryt. Nåt man till exempel skryter om är vården. Då faller det lite platt när en ny rapport visar att Uppsala är bland de sämsta i landet på MS-vård. Det är Neuroförbundet som har gjort en undersökning i Sverige. Förutom att Uppsala ligger i botten visar resultaten att det är stora skillnader i vården beroende på var i landet man bor. Bristerna i vårdkedjan är stora lite här och var. Det som också utmärker Uppsalas MS-vård är att bara 40 procent av patienter med skov och som varit sjuka kortare tid än 15 år får bromsmedicin. Fler än hälften av patienterna här är missnöjda och vill byta behandling. Ja, det var sannerligen inget att skryta om… Personligen undrar jag om vården styrs av inkompetenta dockmakare som drar i doktorernas trådar i stället för faktiska läkare med både utbildning och kompetens.

Falska bombhot är lika barnsligt som stinkbomber.

Ja, jag sitter och läser nyheter på nätet medan jag laddar för förmiddagens möte. Nåt annat som Uppsala verkligen inte kan skryta med är de sanslösa bränder som verkar ha tagit ny fart i ett bostadsområde ganska nära mitt. Den här gången är det inte bara bilar man fjuttar på utan soprum. Och det kan ju få ännu mer förödande konsekvenser, i synnerhet om soprummen är belägna i samma byggnad som det bor människor… Jag förstår verkligen inte detta agerande. För mig är det inte OK att uttrycka sitt missnöje på det här sättet. Det enda som händer är ju att man förstör för andra människor. Jag är också irriterad, förbannad och frustrerad, men inte 17 tänder jag eld på a-kassan?!

Sen är det bombhoten. I höstas hittade man en misstänkt bomb på en parkering ganska nära där jag bor också. Igår kväll bombhotades två affärer – Luthagens Livs och ICA Maxi i Stenhagen. I höstas hittade man mystiska paket och väskor. Igår kväll var det nån som roade sig med att ringa in bombhot. Hot, som vid 23-tiden visade sig vara falska. Så mycket onödigt arbete för butikspersonalen, som fick utrymma butikerna, polisen och eventuella bombexperter, som måste tillkallas från annan ort!

Är det ingen i Uppsala som kan skryta om nåt BRA??? Kom igen, finns det inget vettigt och gott här??? Skriv några rader i en kommentar så vi som bor här slipper bli totaldeprimerade!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mjölken, ceratet, tuppen och lantbruksmaskinerna

Ett lite på Håkan Nesser travesterande inlägg.

---

 
 

Cerat och mjölk. Tuppen och lantbruksmaskinerna fick jag inte med mig hem.

Jag läser en bok om att vara snäll. Den kostade bara tio kronor i inbunden, bättre begagnad utgåva på en av stans loppisar. Boken är lärorik. Jag läser den med blyertspenna. Och så försöker jag omsätta mina inlästa färdigheter i verkliga handlingar. Fast om man är snäll på riktigt, läser jag, ska man inte berätta om det. Så jag berättar bara lite grann om det jag har gjort. Det jag har gjort idag är inte det jag vill lyfta fram.

Fästmön hade blivit lovad skjuts hem med sina väskor. I samband med detta passade jag på att handla lite åt en tåsjuk man. Det tog eeevigheter att fara ut till Förorten. Det verkade som om alla tänkbara lantbruksmaskiner var ute och provkördes idag på eftermiddagen. Men fram kom vi och handlade gjorde vi och varorna levere-rades till Den Sjuke. På köpet fick vi även med oss en gosse och hans grejor till moderskeppet.

Och… nu kommer det: som tack för att jag gjorde detta fick jag köpa mig nåt på ICA Solen. Jag valde en liter mjölk och ett cerat.

Nu brukar jag alltid säga och för det mesta agera som så här: sina vänner hjälper man. Underförstått: gratis. Man gör vad man kan om ens hjälp behövs. Så det kändes inte helt bra att köpa mjölken och det ganska dyra ceratet. Men jag gjorde det för att jag behöver båda varorna och för att mina pengar nästan är slut. TACK!

På vägen tillbaka till New Village ett par timmar senare höll jag även på att få med mig en tupp hem. Tuppen spatserade på vägen utanför ett hus. Hade jag haft högre fart… kunde det ha blivit Coq au vin till middag. Nu blir det inte det. Jag är en bra bilförare, if I may say so. Det blir några små bitar stekt Kalle Kon, som har legat cirka tio månader i frysen och potatisklyftor, som har legat där ett par veckor. På tio månader hinner frysen döda alla bakterier, säger vi.

I kväll ska jag skrapa en Trisslott och lyssna på min mammas röst i telefonen. Vad ska du göra???

 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Festen fortsätter

Ett festligt inlägg.

---

 

Fredagens festmåltid.

Igår var det fest! Igen! Jag hämtade Festm… Fästmön och körde ner henne till kompisar på stan. Med hem följde hennes väskor, bland annat lilla resväskan på hjul. Lite roligt var det allt när F undrade om jag skulle ut och resa. Det hade jag nämligen inte sagt nåt om ett par timmar tidigare när jag köpte en ny skärm till datorn av honom…

Eftersom jag var allena festade jag förstås. Det blev Garants fis(k)gratäng med skaldjurssås. Den köper jag aldrig mer igen, för moset smakade pulver. Men jag blev hyfsat mätt. Aptiten är ju inte så stor i värmen.

Under kvällen insåg jag att jag hade hamnat i en DEMONSTRATION av stort, långdraget och barnsligt format. Det är tråkigt att människor inte kan respektera ens ohälsa och visa hänsyn, men jag får finna mig i det. Såna människor är en del av livet. I stället ägnade jag mig åt sånt som har värde. Jag såg en intressant dokumentär på TV om Tove Jansson och så läste jag min bok på gång.

Anna messade nån gång efter klockan 23 och jag gick och mötte henne vid bussen. Slängde en luvatröja över linnet och axlarna, men egentligen hade det inte behövts. Kvällen var underbart ljummen, noterade jag med sorg i hjärtat eftersom jag inte kunde sitta på ballen* från 18.30-tiden, utan fick sitta inomhus med stängda fönster och dörrar.

Idag tog vi sovmorgon. När jag slog på datorn fick jag magknip eftersom a-kassan hade skickat ett meddelande i morse, en lördagsmorgon. Konstigt… Men jag slet fram min dosa och sladd och e-legitimerade mig. Läste att de väntade på arbetsgivarintyg eftersom jag jobbar deltid. Jag svarade att jag postade arbetsgivarintyg den 1 juli och att jag inte jobbar deltid samt att jag vill att de hör av sig (typ ringer) så vi får reda ut det här en gång till. Jag trodde liksom det var utrett efter samtalen den 18 juli. Men det är väl ”systemet” som inte känner av igen… Som om jag inte har nog med bekymmer just nu… Jag rekommenderar alla att se till att de har en frisk mage om de måste ha kontakt med a-kassan.

Kräftor på tining…

Vi ska försöka softa lite med var sin bok på ballen en stund om det går. Sen ska jag ringa mamma och därefter ta en dusch. Frisyren är värsta raggarfrillan, så håret måste tvättas innan jag kan visa mig bland folk. En tur till Tokerian blir det framåt eftermiddagen för inköp av baguette och krondill.

 

För ja, i kväll har vi kräftskiva!!! 

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vardag och stadsbor igen

Ett vardagligt inlägg om terapi så här på helgen.

---

 

Anna syns till höger i bild, lagandes mat.

Annandag påsk är det för alla, men vardag ändå för somliga. Det vill säga människor som arbetar inom vården, typ som Fästmön. Vi har nu haft fredag kväll, lördag samt söndag ledigt tillsammans. Vi har ätit och druckit gott, haft sällskap av de två äldsta ”barnen”. Jag har haft skitont i ryggeländet och Anna, den stackaren, har stått för det mesta av matlagningen. Tanken var att vi skulle hjälpas åt. Tja, jag skalade väl lite potatis och räkor på påskafton, det var mitt bidrag. Anna har diskmaskin, så den skötte det mesta av disken, turligt nog.

Inte blev de två jobblediga dagarna nån jättevila för min älskling, men vi har försökt att slappa lite då och då, var och en på sitt sätt. Igår kväll satt Anna och äldsta bonusdottern på ballen* och fikade, medan jag låg inomhus och kved och gjorde detsamma (fikade, alltså). Äh, jag gnäller inte om ryggen för att nån ska tycka synd om mig. Att jag stönar och gråter IRL är kroppens egna reflexer. Här på bloggen skriver jag av mig smärtan. Den lättar faktiskt lite av det. Att skriva ger mig nåt att göra en stund, nåt som, trots att jag skriver om värk, tar bort tankarna på smärtan. Bloggen har alltid fungerat som min ventil. Är det inte den ena åkomman så har det varit den andra. Gratis terapi!

Häromdan kom jag att tänka på just terapi när jag helt oförhappandes träffade på en före detta chef i Förorten. Märkligt nog har vi inte setts under alla år Anna och jag har varit tillsammans. H*n, chefen, alltså, har ju bott där ute h*n också. Nu behövde inte jag söka terapi för den chefens skull, men det var en turbulent tid då, för cirka tio, tolv år sen. Mest för chefens del. Några år senare var det vi andra som drabbades och behövde terapi. En del av oss.

Tamburmajor. Eller Anna, dårå, för den som inte ser det.

Mitt på dan idag var det två packåsnor – eller tamburmajorer, som Anna brukar likna sig vid – som tuffade in till stan. Vi blev stadsbor igen. Jag hade min ryggsäck och Lapdancen samt en påse böcker, Anna hade två väskor, ett antal jackor (man vet ju aldrig hur vädret blir) och en kasse med mat som de hemmavarande inte äter och som vi därför medförde hit. Här blir vi nu i knappt två veckor. Jag är fortsatt sjukskriven nästa vecka. Lagom till min födelsedag går sjukskrivningen ut och mitt mål är att jag ska åka och jobba om en vecka. Hur nu det ska gå. En dejt med naprapaten väntar däremellan. Blir ryggen inte mycket bättre snart får jag helt enkelt lov att ringa doktor Jan igen. Men målet är, som sagt, att jag den 28 april åker och jobbar. Det är nämligen min tredje sista arbetsdag innan jag slutar på nuvarande ställe.

Anna började sitt jobb klockan 14 idag och jag skjutsade henne. Det är nog helgens varmaste dag. Jag såg massor av promenerande och cyklande människor. Själv går jag med skinnjacka, livrädd att ryggen ska bli värre.  Passade på att handla lite förnödenheter på vägen hem på ICA Heidan. En del som jobbar där är ganska… oförskämda. Andra är trevliga. Hemmavid mötte jag Lucilles Gäng. Vi terapeutade oss om det som hände den 8 april. Vi har alla ganska lika åsikt om vad vi hörde och vad vi tänker om det hela.

Mamma har fått ett samtal och jag har betalat min bensinräkning som tycks ha levererats på långfredagen (märklig postutdelningsdag). Nu blir det en stunds läsning – dels min sedvanliga dagsrunda hos de bloggare jag följer, dels min bok på gång (som bara är urtrist). Anna ska inte hämtas förrän klockan 21, tyvärr, tycker jag dårå. Men vem vet, Anna kanske vilar upp sig på jobbet..?

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det sätter sina spår…

Ett ämligt och lite ordlekande inlägg.

 

Spår…

Det sätter sina spår att ligga på topp. Förra veckan, när jag hade semester och skulle göra så mycket (söka jobb, skriva bok, fixa med bilen, städa osv) fick jag ju ryggskott. På lördagen före första semesterdagen på måndagen. Ja, jag var rätt sur och förbannad, men jag kunde inte göra så mycket mer än att faktiskt vila den veckan.

Nu har jag jobbat en vecka medan Fästmön blev däckad förra söndagen av en förkylning. Jag har kämpat emot i det längsta, men igår kväll kände jag att nånting var på gång. Det var inte bara den nya sträckningen i ryggen från onsdagen, det hände nåt i näsan också. Idag har jag blivit förkyld. Jaha. Det var ju liksom väntat, men ändå. Jag brukar kunna stå emot.

Jag är sjuk.

Om jag ska tänka positivt blev det bra för A, som jag hade lunchdejt med, att han inte dök upp – då hade han säkert legat däckad nästa helg. Ska jag tänka negativt innebär en förkylning nåt urjäkligt för mig. Eftersom jag är det så sällan brukar jag bli verkligen sjuk. Jag tror att det är minst tre år sen jag var just förkyld – om inte mer. Så jag åkte faktiskt hem hela 40 minuter före arbetsdagens slut idag och känner mig inte alls bra.

Totaldäckad är jag inte ännu, emellertid. Därför har jag passat på att deklarera, så slipper jag försöka med det i morgon ifall jag är riktigt urpen. Det tog hela 20 minuter att kolla de förtryckta uppgifterna. Allt var korrekt och jag ser fram emot en liten, men ändock en återbäring!

Tid för däckbyte har jag bokat, på tal om däckad, men jag kör fortfarande på mina dubbfria vinterdäck, vårvärmen till trots. På torsdag ska Clark Kent* få sommartofflorna på i alla fall. Hoppas ryggen klarar att bära däcken tur och retur förrådet, in i och ut ur bilen.

I morgon bär det av ut till Himlen. Risken finns att jag är skitsjuk, men Anna har lämnat väskor och en kasse här som jag behöver åka ut med. Dessutom har hon bara kunnat handla det nödvändigaste. Och en lite biltur ska jag försöka orka med.Så klart jag vill stanna till söndagen, men vi får se hur jag mår. Det jag tänker på just nu är att lägga mig ner raklång en stund. Däcka för idag. Jag har förberett MASSOR av saker på jobbet idag – ifall att. Detta trots att datorn stod still för ominstallation från klockan nio. Jobbade förstås lite före nio, men resten gjorde jag typ efter klockan 14, ungefär.

Det sätter sina spår att ligga på topp, som sagt. Just nu är det våta spår från näsan och neråt… UFF!

Ha en go helg och håll dig på benen!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Tamburmajorskan

Ett inlägg om min egen tamburmajorska.

Visste du att jag är ihop med en tamburmajor? Eller tambjurmajorSKA, torde väl vara den korrekta benämningen eftersom genus är femininum. Jag hade inte en aning tills Fästmön berättade det för mig igår kväll.

Tamburmajor. Eller Anna, dårå, för den som inte ser det.

Vi hade ätit räkor och druckit två glas vin var igår. Detta fick till påföljd att Anna sov i soffan och jag sov i fåtöljen ganska tidigt på kvällen. Men vi hade tur och blev väckta av ett mobilsamtal klockan 22. Vi gjorde därför tänderna rena innan vi kröp till kojs.

I kojs kunde vi sen då inte somna om, naturligtvis. Och inte blev det bättre av att Anna berättade att hon hade känt sig som en… tamburmajor när hon var på väg till mig.

Tamburmajor???

Jag höll på att garva läppen av mig och bad henne utveckla det hela. Jo, hon hade släpat på fyra tre väskor och kände sig som en rockhängare – fast västkhängare dårå.

För min innersta blick såg jag hur en tamburmajor med långt, blont hår travade runt i von Bahrska häcken (en cykel- och gångbana som går genom ett litet skogsområde på vägen hem till mig) med väskor på krokarna. Sen var det ju kört att sova på ett tag. Till sist slocknade vi emellertid av skrattutmattning.

I morse när det var dags att vakna till den här spännande dan var Anna igång igen.

Men du! En tamburmajor är ju en sån där klädhängare. Men vad heter den där gubben som går längst fram i en vaktparad med en sån där pinne?

Vilka frågor! Anna är värre än en sexåring. Då slog det mig att en sån man med pinne ju också heter tamburmajor. För säkerhets skull googlade jag också på ordet via mobilen. Tamburmajor är enligt Wikipedia:

övertrumslagare eller stavförare […] benämning på en person som med en stav anför en musikkår i marschformation. […] 

Men det är också

[…] Tamburmajor är även en skämtsam benämning på rockvaktmästaren på en restaurang. Tamburmajor kallas även en fristående rockhängare.

Så nu vet både du och jag att jag inte bara är ihop med en fristående rockhängare utan också med en rockvaktmäsare, en övertrumslagare och en stavförare! Maj gadd!..

Idag är vi ute på äventyr, Tamburmajorskan och jag. Därför önskar jag dig redan nu en fin lördag.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Sånt som är sig likt, annat som inte är det…

Ett inlägg om vanor och ovanor och om posten som baske mig överträffade sig själv idag!..

Igår var jag ju på Tokerian och såg detta:

Tokerian säljer frysta tröjor, eller?

Idag var jag också på Tokerian, denna gång med Fästmön för att storhandla (ja, det blev en storhandling) och såg… detta…

Tröjan hade hamnat på fetaosten idag.

Alltså, köpa frysta saker ovanpå vilka en tröja har legat, är väl en sak. Men att köpa ost… Nej tack!

Sex matkassar, en bal muggpapper och ett paket senare landade vi först i Himlen, sen på Morgonen. Där var också saker och ting sig lika…

De Utsvultna håriga bröderna har gjort rent skålarna.

Barn och väskor och jag vet inte vad fraktades till Himlen innan jag for tillbaka till New Village ett par timmar senare. Och där fann jag, till min stora förvåning, att brevbäraren hade överträffat sig själv idag! Post på fredagar brukar det nämligen vara ganska sparsamt med. Idag var det inte sig likt. Förutom all jävla reklam låg denna hög i postboxen:

En nätt liten posthög.

Det var ett lönebesked med lite innestående semesterpengar från min förra arbetsgivare som nog gladde mig mest. Varje krona är så välkommen! TACK!

En kallelse från min förrförra arbetsgivare åkte däremot direkt i sopen. Jag tycker att det är pinsamt och irriterande att primärvård och Sjukstuga inte kan samköra sina kallelser lite bättre…

Röstsedlarna till kyrkovalet den 15 september tog jag undan, för se rösta ska jag! Jag är väl en av ganska få som fortfarande är medlem i Svenska kyrkan. För säkerhets skull är jag dubbelansluten och medlem i Metodistkyrkan också.

Sifoundersökningen har jag för omväxlings skull sagt ja till att delta i. Som tack får jag tre nummer av nån tidskrift. Funderar på Tidningen Foto.

Mest nyfiken var jag förstås på de två paketen… Det ena innehöll mina beställda Jordan Miracle starters från Apotea.se De där fantastiskt skitbra tandtrådsborstarna som jag använder vid morgontandborstningen. Borstarna som tidigare gick att köpa på ICA…

En rosa och en svart… Alltså… den rosa hamnar nog i ett skåp. Jag har blåa skaft, tack och lov…

Men det här var ju faktiskt ännu bättre än att behöva åka bort till ICA Kvantum på Stormarknaden och leta ”mirakel-tandtrådsborstar”! Snabb leverens och billigt, dessutom ingen fraktavgift!

Då blev jag i stället grymt besviken på kostnaden för det som låg i det andra paketet. Det var en bok om familjen Kennedy som jag köpt via Historiska Media. Ett mejl från Historiska Media för ett tag sen puffade för deras bokrea. Jag slog till på boken, som skulle kosta 79 kronor. Till detta skulle komma frakt eller porto på 39 kronor. Jag var rätt nöjd ändå. Men blev, som sagt, grymt besviken: bokjäveln var inte inbunden utan det var en vanlig jäkla pocketbok (som jag hade kunnat beställa billigare från annat håll på nätet, säkert…) I erbjudandet stod det inte att det var en pocketbok och på bilden i nyhetsbrevet går det ju inte att avgöra vad som är inbundet och vad som är pocket. Visst ska jag läsa den här boken och säkert gillar jag den, men 118 kronor för en pocketbok tycker jag är i saftigaste laget, Historiska Media!!! Detta kallar jag INTE en bokrea!!!

En familj som fascinerar mig! Men priset var baske mig inget bokreapris, Historiska Media!

Innan jag börjar surna till ordentligt ska jag nog kanske ta och värma på min lilla matlåda… Det är nog säkrast, det…

Livet är kort.

Read Full Post »

Hyfs – eller utrymme – i kollektivtrafiken!

Jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag läser i Aftonbladet om bloggen Macho i kollektivtrafiken. Bloggen, som publicerar bilder på män som sitter med benen brett isär. Det handlar, enligt bloggen, inte om hyfs utan om utrymme.

Ett tänkbart straff för män med benen brett isär?

Argumenten för att män ska få sitta med benen brett isär haglar i kommentarerna. Det har med kroppskonstitution och fertilitet att göra, enligt somliga (män).

Men kvinnor då? Med en massa påsar och väskor som tar upp plats, även dubbla sittplatser ibland? Dessutom använder de ju parfym! (Och en del män badar i rakvatten…)

I tunnelbanan i New York ska en passagerare som står ha minst två kvadratdecimeter till sitt förfogande; en som sitter har 43 centimeter, för så breda är sätena. Sätet är 39 centimeter djupt och benen ska inte sticka ut längre än 16 centimeter från det. Säger Pra… Aftonbladet. SL säger ingenting. De bara beställer vagnar som har internationell standard. Och de får inte många klagomål på att folk tar för stor plats…

Read Full Post »

Fredag fredag fredag

Det var riktigt länge sen jag längtade så efter en fredag! Jag hade ett arbetsmöte med fru Chef1 i veckan och fick tydligt och klart för mig vad jag ska fokusera på den närmaste tiden. Det mesta har gått i raketfart och det känns härligt, för då slipper jag tänka på framtiden. Bäst av allt var förstås att få börja trycka ut forskarsidorna igår. Totalt handlar det om cirka 35 sidor på svenska och lika många (översättningar) på engelska. Igår publicerade jag ungefär 60. Detta är ett projekt jag påbörjade i september och levererade för kontroll i mitten av oktober. Och nu äntligen är det ute i cyberspace! Att jobba med de här sidorna har varit ett både roligt och tacksamt arbete. Roligt för att det har varit lärorikt, tacksamt för att det är så konkret. De flesta forskare har dessutom varit så snälla och trevliga och överseende gentemot mig som lekman och jag tycker att samarbetet har flutit på alldeles utmärkt. Jag har bemötts med respekt för min yrkesroll, på samma sätt som jag har visat dem respekt.

Respekt! 

                                                                                                                                                             Kvar att göra nu de två och en halv vecka jag är kvar här blir att skapa ytterligare några sidor på webben kring ett projekt. Det har föregåtts av diverse annat jobb inom samma projekt och i det här fallet, när jag ska samarbeta med en enda person, har det inte flutit på lika smidigt. Jag hade skrivit ett långt stycke här om vad som har krånglat, men beslutade mig för att ta bort det. När de här veckorna är slut lär vi aldrig ses igen, så varför ge personen plats på denna eminenta blogg? Jag kan bara hoppas att den som kommer efter mig hit har betydligt större auktoritet än jag, för annars blir det problem. Stora problem. Det finns ett bra ord på engelska för hur den här personen uppför sig, patronising. Jag tror att den svenska översättningen blir ungefär nedlåtande. Lite så är det.

I morse frågade Lisbeth, som egentligen heter nånting annat, om vi skulle ta en lunch idag. Trevligt! Inte för att jag var så hungrig, det var ju fredagsfika med mackor i morse, men ändå. Det här blev en riktig pratlunch. Väldigt skönt att gå iväg från jobbet och prata KULTUR med en person som är insatt och intresserad! Ytterligare en lunchdejt har jag på måndag, även det med en soon to be ex colleague.

I eftermiddag ska jag gripa mig an lite nyhetsbrevsmaterial. Ett sånt ska jag ju producera innan jag drar. Vidare är det lite blankettpill åt S som vi skulle ha tittat på igår, men det hanns tyvärr inte med.

I kväll ska jag hem och duscha och tvätta håret innan jag packar ut mig och presenter, väskor, dator med mera i bilen för vidare färd till Himlen. Vi har ju en 19-åring att uppvakta i morgon bitti, önskemat som ska inhandlas, kakor som ska bakas etc. Man kan ju tro att det är en 50-årsuppvaktning… Gissar att Fästmön och jag är så två inlagda sillar på lördag kväll i var sin soffa. Ett glas vin, sen somnar nog i alla fall jag in ganska hårt. Och ljudligt…

Ett glas rödvin, sen är det god natt, jord i morgon kväll, för min del… 

Read Full Post »