Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged affär, Amaryllis, överleva, bild, blodvite, blomma, bonusbarn, dålig rygg, dålig sömn, Diana, doktor, egna ben, förvirrad, fira namnsdag, fotfil, frysen, fyrverkerier, god mat, goda ostar, golv, grön färg, hålla koll på, hosta, huvud, inte fegt att ta hjälp, inte svimma, jack i handen, julmat, kalkonprinskorvar, köket, kex, kommentera, komposthinken, korrfel, kycklingköttbullar, kylskåp, lagom, leva, lyfta, mamma, natt, njuta, nyår, nyårssupé, oro, orolig, partaja, pizza, plåster, promenad, ramla, rädd för att gå och lägga sig, reparera hål, sår, skumsnögubbar, skumtomtar, smällare, snedseglare, sol, stämband, stängel, stå fast vid, stöd, stilla, strips, svimma, svindyr stekpanna, tabberas, tack, tandborste, tära, tjatighet, uppladdningsbar, väggalmanacka, växa snett on 02 januari 2015|
14 Comments »
Ett inlägg som BARA handlar om min mamma och mig, mina vänner, mina bonusbarn och vad vi har gjort.
Vi har firat ett stilla nyår med god mat och film. Ingen partajade direkt i området och det var lagom med fyrverkerier och smällare. Inte som förra året, när man var rädd för att gå och lägga sig. Däremot har jag haft nätter med dålig sömn och det beror INTE på hostan – hostan är nästan borta nu, det är bara stämbanden som inte riktigt vill vara med.
Nyårsdagen blev det tabberas på den av julmat som fortfarande levde. Kalkonprinskorvarna hade antagit en grön färg i kylskåpet och gick därför nästan på egna ben till komposthinken. Men mammas kycklingköttbullar hade överlevt fint i frysen och värmdes i min en gång så svindyra stekpanna.
En och annan promenad har vi tagit och ett och annat blodvite har uppstått. Min lilla mamma lyckades nämligen ramla inne i en affär. Som tur var fanns jag ganska nära och dålig rygg till trots lyckades jag lyfta upp henne från golvet. Inga ben var brutna, men mamma hade skurit sig väldigt illa på ena handen. Jag brukar svimma när jag ser blod. Den här gången höll sig ”doktorn” på benen och kunde inte enbart lyfta upp sin mamma utan även plåstra om henne inne i affären. Som tur var sålde affären plåster och jag ryckte åt mig ett paket efter att jag hade tryckt en ren näsduk jag hade i min jackficka mot såret. Senare köpte jag strips och bättre plåster på apoteket och kunde kolla såret igen samtidigt som jag knep ihop jacket på handen. Nu försöker jag hålla lite koll på mamma. Precis innan hon ramlade var hon lite förvirrad och jag blir självklart orolig. Det är inte lätt att vara gammal. Det är inte lätt för en dotter att se sin lilla mamma bli gammal. Tjatigheten kan jag klara mig utan (mitt huvud får reparera sina hål snart), men oron är väldigt tärande. Hur ska det bli sen?
Vi har ätit pizza i kväll. Jag har inhandlat en ny väggalmanacka till köket med blommor på. Amaryllisen från L har skjutit upp en ny stängel, men den växer väldigt snett. Och så njuter jag av min fotfil, som jag fick av bonusbarnen och min nya uppladdningsbara tandborste, som jag fick av mamma i julklapp. Fästmön har jobbat väldigt mycket, men idag på förmiddagen telefonerade vi en stund.
Innan jag bjuder på några bilder vill jag tacka alla vänner och min familj för gott stöd som jag har fått och får. Och jag lovar er som vet vad jag menar att jag står fast vid det jag har lovat att göra efter alla helger (utan att ni som vet vad det handlar om kommenterar det vid det här inlägget). Det är inte fegt att ta hjälp, jag har förstått det nu.
Här är några bilder från de senaste dagarna. De är garanterat blodfria!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Musik, Personligt, TV, tagged auktion, önska, backa, bil, bjuda på, den klaraste stjärnan, duett, extramaterial, fulländning, gifta mig, Håkan Hellström, hes, inte ha råd, komma till skott, lyssna, musikhimlen, Musikhjälpen 2014, Niklas Strömstedt, Sarah Dawn Finer, sjunga, Spotify, stämband, Sverige, Sveriges Television, SvT Play, syster, Tack för musiken, tröttna, webbplats on 26 december 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om den klaraste stjärnan.
Om det finns nån som jag skulle kalla min idol så här dags i livet, då är denna nån Sarah Dawn Finer. Jag har just sett och lyssnat på henne i Tack för musiken med Niklas Strömstedt som värd. Sarah Dawn Finer är den klaraste stjärnan på musikhimlen i Sverige just nu, ingen tvekan.
Sarah Dawn Finer hos Niklas Strömstedt i Tack för musiken på SvT. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Jag har tidigare sett flera andra svenska artister gästa Niklas Strömstedt. Det är ett bra program, med bra artister som bjussar på sig själva. Jag tänker på till exempel Eva Dahlgren och Louise Hoffsten. Men se kvällens gäst, Sarah Dawn Finer, slår dem alla med hästlängder.
Det var en väldigt hes sångerska som trots stämbanden inte backade för allt från den första låt hon skrev själv, via en duett med systern Zoie, till Kärleksvisan. Och när Sarah Dawn Finer sjunger Håkan Hellström bättre än Håkan Hellström är fulländningen total. Jag kan bara fortsätta önska att hon sjunger när jag gifter mig (om nu Fästmön inte hinner tröttna innan vi kommer till skott…) – vi hade ju inte råd att bjuda på auktionen i Musikhjälpen.
Tills vidare lyssnar jag i bilen och på Spotify. Och självklart ska jag kolla in extramaterialet på SvT Play!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Krämpor, Personligt, tagged ämlig, blogg, brev, citat, elev, en ond cirkel, envishet, följa upp, grundskola, hemma, hjälpa, illamående, ingen röst, inte följt bestämmelserna, jobb, komma vidare, kompensation, kosta pengar, livet, modig, morfinmedicinen, november, nytta av, pappa, rör på sig, samma möjligheter, särskola, sånguppvisning, sönderhostad, skadestånd, Skolinspektionen, sommar, stark, ställa, stämband, stämning, svar, ta sitt ansvar, till, tillvaro, underlåta, ung kvinna, Uppsala kommun, utbildning, ute, vattenvirvel, vila, yngsta bonusdottern, yrsel on 17 december 2014|
22 Comments »
Ett rörande inlägg.
Känns som jag om befinner mig i en vattenvirvel…
Det rör på sig i tillvaron. Det vill säga min tillvaro rör på sig. Jag har varit ute och rört på mig, men fick nästan bli hemma på grund av illamående och yrsel. Och nej, jag lovar, jag har inte rört morfinmedicinen igen! Dessutom har jag nästan ingen röst, vilket STÄLLER TILL saker och ting. Ja, inte för att jag har sånguppvisning på gång, men… tja, man använder ju sin röst i alla möjliga sammanhang. Stämbanden känns sönderhostade, så det är tur att jag är ensam och låter dem vila.
Medan jag har varit ämlig har det hänt saker i familjen. Det rör på sig i allra högsta grad. Yngsta bonusdottern, du minns hon som gick hela grundskolan på felaktiga grunder i särskoleklass, har skrivit ett brev till Uppsala kommun. Frida anmälde ju kommunen till Skolinspektionen före sommaren och det tog tid att få svar. Men i november kom Skolinspektionens svar. Där stod bland annat att
[…] Uppsala kommun inte har följt bestämmelserna om mottagande av en elev i grundsärskolan. […]
Frida fortsätter att vara stark och modig! (Den här bilden har Frida tagit själv.)
Kommunen följde nämligen inte upp hur det gick för Frida förrän 2010, när hon gick sista terminen i årskurs nio…
Fridas brev till kommunen har jag inte läst, men hennes pappa skriver på sin blogg att hon bland annat tack vare kommunens agerande inte fått den utbildning hon skulle haft rätt till. Detta har lett till att hon nu inte har särskilt stora chanser att få ett jobb. För att få den möjligheten behöver hon en utbildning, vilket kostar pengar. Och hur ska hon få pengar utan att ha ett jobb? En ond cirkel, alltså.
Nu hävdar Frida att det kommunen har gjort – eller i mina ögon snarare har underlåtit att göra… – kan vara grund för ett skadestånd. Hon tycker att kommunen bör ge henne (citat är från Fridas pappas blogg) …
[…] en rimlig kompensation för det lidande detta åsamkat mig. Helst hoppas jag detta kan lösas utan att en stämning inlämnas. […]
Även jag sällar mig till dem som anser att Uppsala kommun bör ta sitt ansvar och hjälpa Frida att komma vidare i livet – så att hon får samma möjligheter som alla andra unga kvinnor. Frida fortsätter att vara stark och modig i detta. Framför allt visar hon en envishet som jag tror hon har stor nytta av framöver. Jag håller tummarna!
To be continued…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, tagged baksida, balkongdörr, besvär, betalt, biologisk, blöt, bonusson, bonussystem, bror, bussresa, farmor, fönster, feber, foto, ful, gap och skrik, gå av, granne, grymt, hårt, hosta, infektion, kallt och hårt underlag, kannelände, köksgolv, kyla, namnsdag, naprapat, orkar inte, persienn, röra på mig, rygg, ryggrad, sång, sjuk, slant, sms, snö, sommardäck, sovrum, stämband, syskon, syster, trött på, tung, tvättad och klädd, Twitterflöde, utnyttja, vatten, vattna krukväxterna, välja, värme, vår, vinter, vitt, vräka ner, vuxen on 09 april 2014|
6 Comments »
Ett kyligt inlägg.
I morse vaknade jag som vanligt av grannarnas gap och skrik. Jag fattar inte att vissa vuxna i den familjen har några stämband kvar såsom man använder dem. Stämbanden, alltså. Och så var det också det här med ryggen som väckte mig. Ryggen gjorde sig grymt och hårt påmind. Det var väl bara för att jag tyckte att den var lite bättre igår igen. Problemet är att jag inte orkar röra på mig på det sätt jag borde. Men jag är i alla fall säker på att febern är på väg ner.
Vinter. Igen. Tyvärr.
På väg ner är också… snön. När jag drog upp persiennerna i sovrummet nyss såg jag att det var alldeles vitt. Jag tog en bild genom balkongdörrens fönster ut mot baksidan. Det blir ganska fula bilder på vintern nu när jag fotar. Det är så jag känner. Vintern är ful. Jag vill ha vår och värme. Lite typat också med snön, för i kväll kommer GoaJohan, äldste bonussonen, och ska hjälpa mig med sommardäcken. Vi får hoppas att snön inte ligger kvar. Det ser mest blött ut. Men det vräääker ner, det gör det…
Min systers hand håller fram knappen som visar vem hon är.
När jag så smått lyckades ta mig ur sängen idag krånglade jag mig ner på köksgolvet. Där låg jag länge och tryckte ryggraden mot det kalla och hårda underlaget. Passade på att kolla Twitterflödet och att messa till min syster. Min syster och min farmor hade namnsdagar igår och jag missade det! Nåja, så länge farmor levde hade hon ingen namnsdag och nu är hon borta sen över 30 år. Men min syster finns. Ja, hon är inte min biologiska syster utan en syster jag har valt som vuxen. Det är sånt bonussystem som vi utan syskon ägnar oss åt. Min syster har emellertid två bröder, så det är jag som har bonusasystemat henne.
Målet för dagen är att försöka vattna krukväxterna. Kanneländet fyllt med vatten är tungt, men jag ska väl fixa det. Och framåt kvällen kommer ju Kronprinsen hit, så till dess behöver jag vara tvättad och klädd. Jag känner mig lite fräck som lockar hit honom, men det var Fästmön som sa i telefonen igår kväll att han är ledig idag. Självklart får han en slant för besväret. Man ska inte utnyttja unga män. De ska åtminstone få betalt för bussresan.
I övrigt börjar jag verkligen längta efter naprapatbesöket i morgon förmiddag. Nu vill jag få ordning på ryggen! Jag vill att det ska sluta kännas som om den går av varje gång jag hostar. För hostar gör jag ju eftersom infektionen fortfarande härjar i min kropp. Men jag hoppas att viruset börjar mattas av nu. Jag är inte bara trött på vintern, jag är rätt trött på att vara sjuk.
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 