Tack för musiken: Sarah Dawn Finer

Ett inlägg om den klaraste stjärnan.

---

 

Om det finns nån som jag skulle kalla min idol så här dags i livet, då är denna nån Sarah Dawn Finer. Jag har just sett och lyssnat på henne i Tack för musiken med Niklas Strömstedt som värd. Sarah Dawn Finer är den klaraste stjärnan på musikhimlen i Sverige just nu, ingen tvekan.

Sarah Dawn Finer hos Niklas Strömstedt i Tack för musiken på SvT. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Jag har tidigare sett flera andra svenska artister gästa Niklas Strömstedt. Det är ett bra program, med bra artister som bjussar på sig själva. Jag tänker på till exempel Eva Dahlgren och Louise Hoffsten. Men se kvällens gäst, Sarah Dawn Finer, slår dem alla med hästlängder.

Det var en väldigt hes sångerska som trots stämbanden inte backade för allt från den första låt hon skrev själv, via en duett med systern Zoie, till Kärleksvisan. Och när Sarah Dawn Finer sjunger Håkan Hellström bättre än Håkan Hellström är fulländningen total. Jag kan bara fortsätta önska att hon sjunger när jag gifter mig (om nu Fästmön inte hinner tröttna innan vi kommer till skott…) – vi hade ju inte råd att bjuda på auktionen i Musikhjälpen.

Tills vidare lyssnar jag i bilen och på Spotify. Och självklart ska jag kolla in extramaterialet på SvT Play!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 51: Lucia och Lusiga

Ett inlägg om den gångna Tofflianska veckans toppar och dalar.

En vecka har gått igen. Torsdag är det och dags att presentera veckans höjdpunkter (Lucia) respektive lågvattenmärken (Lusiga). Och det är inte svårare än så här, med resultatet 6 – 4 till Lucia.

Lucia

• Julkort och klappar från snälla vänner (Tack, raringar!)
• En dialog med en aluminiumrulle (Min Fästmö är bara så rolig!)
• Tack för musiken med Niklas Strömstedt och Marie Fredriksson
• Levande Lucia (Äntligen fick jag se en!)
• Ett blått paket från en snäll bloggvän (Med en bok!)
• A-post (Äntligen, Arbetsförmedlingen och TACK, Augustifarmor!)

Lusiga

• Sjukstugan i Backen (Nån gång är det inte bara klädsamt utan nödvändigt att backa!)
• När myndigheter gör fel (Ingenting händer, man får på sin höjd en ursäkt.)
• Mörkerlek (Vad gör jag med elprylarna, egentligen???)
• Pantapparater (Som bara går sönder och larmar…)

Livet är kort.

Read Full Post »

I sällskap med Marie och skräck

Ett inlägg om gårdagskvällen och lite om idag.

Efter julmöblandet igår var jag helt slut. Fredagen var en enda, jääättelååång arbetsdag. Först gick jag upp en kvart tidigare än vanligt, det vill säga klockan sex, och när jag sen äntligen var klar för dan med såväl jobb som hemarbete var klockan över 21. Det blev 15 timmars arbetsdag – med avbrott för en halvtimmes lunch och en liten Lucia-fika på förmiddagen, förstås.

Min middag.

I morse skrattade jag lite när jag kollade in mitt diskställ – och nä, det blir ingen bild. Där stod en kaffemugg och en grön skål. Tro nu inte att jag hade haft sallad i skålen. Ingen risk – den hade härbärgerat en halv påse prästbågar. Nej, mina matvanor när jag är ensam har en del att önska…

Efter julmöblandet igår satt jag en stund vid datorn. Noterade då via Twitter att det pågick ett TV-program som lät intressant. Jag hällde ner mig i bäste fåtöljen och tittade och lyssnade. Och äntligen var det nåt sevärt en fredagskväll! Niklas Strömstedt var värd och tackade för musiken programmet Tack för musiken. Totalt ska det bli sex program, detta var det andra. Varje gång har Niklas Strömstedt besök av en artist. Igår var det Marie Fredriksson. Det tog en halv sekund, sen var jag fast i programmet! Såväl värd som artist var otroligt bra.

På den här, Ballader av Marie Fredriksson, finns mycket fint!

Ofta när sångare blir äldre tappar de sina röster. Så är inte fallet – varken med Marie Fredriksson eller Agnetha Fältskog (tänk om Niklas Strömstedt fick henne som gäst…) eller Jessica Folcker heller, för den delen. Men Marie Fredriksson har ju dessutom gått igenom en del svårigheter i form av sjukdom (hjärntumör), så att ens se henne på en scen var som ett litet mirakel i sig.

Marie framförde, ibland tillsammans med bandet, ibland bara akustiskt med Niklas Strömstedt på gitarr, bland annat låtar som It must have been love, Sparvöga och Ännu doftar kärlek. Jag sjöng naturligtvis duett här i min ensamhet och tänkte att

Fasen, det var bättre förr – i alla fall med tanke på de låtar som skrevs då!

Timmarna gick och jag tvingade mig att stanna uppe så länge som möjligt, för jag ville inte vakna klockan sex idag. Det slutade med att jag glodde på American horror story på kanal 9. Det är en bisarr och läskig TV-serie och faktum är att jag inte har pallat att se många avsnitt av den. För läskiga, alltså… Men igår höll jag mig vaken – för att sen direkt efter programmet slockna som ett ljus.

I morse vaknade jag av att grannarna skrikande tycktes jaga varandra i en lägenhet nära min. Kände mig helt död och tänkte skrika nåt fult svärord åt dem. Men en blick på klockan sa mig att det ändå var dags att gå upp. Den var runt halv nio. Nu blir det lördagsfrukost och därefter dusch innan jag ger mig ut för att införskaffa föda julmat.

Om du vill se nåt riktigt sött föreslår jag att du tittar på Hagasessan när hon bakar pepparkakor. Det vill säga mest äter deg. Allra bäst är sortin, när hon tydligt visar att det är nog.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Inför Eurovision Song Contest 2013… Del 4

Ett inlägg i vilket Tofflan redovisar sin syn – och hörsel – på de resterande åtta bidragen hon ännu inte har hört.

I kväll gick det sista Inför Eurovisions Song Contest 2013-programmet. Detta program var reserverat för de åtta återstående. Niklas Strömstedt och Malin Roos gästades av Robin Stjernberg som alltså ska representera Sverige i tävlingen. Jag kom inte ens ihåg vad Robin Stjernbergs låt hette före programmet, minns bara att jag tyckte att han ylade.

Robin Stjernberg ska yla sjunga och tävla för Sverige på lördag. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Det var alltså de återstående åtta låtarna som presenterades i kväll. Semifinalerna går på tisdag respektive torsdag. Och vad tyckte vi om kvällens låtar då?

När Robin hade slutat joddla (Robin gav annars ett mycket sympatiskt intryck.) fick vi lyssna på Schweiz låt. Ett gäng i vita skjortor satt ihopklämda i en bil. Låten var ganska intetsägande.

Från Rumäninen kom en sopr… nej en tenor. Eller vad man nu ska säga. Han låter som en operatant. Och det här inte Eurovision Opera Contest. Så nej tack. Hade han sjungit normalt hade låten varit rätt OK.

Frankrikes låt med tillhörande video är konstig. Liksom… mardrömslik. Den lossnar aldrig.

Artisten från Italien sägs vara inspirerad av The Beatles och David Bowie. Det är en ballad som känns rätt OK – tills han slutar sjunga. Och varför sjunger han under vattnet? Idiotiskt, för det går ju inte! Dessutom har han min sovfrisyr när han sitter vid pianot.

Barfota från Spanien. En trallirallig låt, som byter tempo. Men jag klarar inte sångerskans ylande röst. Jag gillar inte tatueringar och vad har hästen med saken att göra?

Walesiska Bonnie Tyler representerar Storbritannien. Och hon raspar lite fortfarande, men inte så mycket. Påminner om Hanna Pakarinen. Jag gillar tanten! Den här låten tilltalar mig! Powerballad.

Tysklands bidrag skulle ha kunnat vara en riktig danshit. Men precis när man tror att låten verkligen ska braka loss stannar den liksom upp. Och går tillbaka.

Och så Sveriges låt. Robin Stjernberg ylar och låten är tråkig.

Min vinnare i kväll är helt klart Bonnie Tyler och som det känns nu blir hon min totala favorit också. Gänget i studion valde Spaniens låt som kvällens bästa och som vinnare totalt sett Danmark. Jag undrar bara stilla varför sångerskan är barfota. Uff…

Livet är kort.

Read Full Post »

Inför Eurovision Song Contest 2013… Del 3

Ett inlägg i vilket Tofflan tycker en del saker om elva eurovisionsbidrag.

Söndagskväll och för tredje gången visade SvT1 Inför Eurovision Song Contest 2013. I kväll hade programledaren Niklas Strömstedt och hans bisittare Malin Roos Martin Rolinski som gäst i studion. Och frågan var ju om denne gäst kunde prata lika mycket som de två föregående…

Nicke, Malla och Rolle. Eller? (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

I kväll var det elva låtar som presenterades. Och gästen Martin Rolinski var själv med och tävlade för att få representera Sverige den här gången. Om jag inte minns fel tyckte jag att hans låt var rätt OK. Men varför rör han inte överläppen när han pratar? Det är otroligt svårt att avläsa vad han säger på grund av detta. Dessutom sa han

Bra låt!

om alltför många låtar som inte var bra.

Först ut i kvällens program var Finland. Finlands artist åkte bil och använde silvertejp – fast inte på det sätt som Fästmön och jag tycker att man ska använda tejpen. Artisten skrek ut sången och låten var tråkig.

Lilla Malta skickar en kirurg. Jag tror att han sjöng på engelska, men det lät mest som hittepå-ord. Tråkig trallig låt.

Meh! Bulgarien skickar samma gäng i år som förra året. Det låter som marknadsmusik och jag blir otroligt trött i öronen. Stäng av!

Tredje låten ut kommer från en båt. Islands bidrag är en allsångsballad på isländska. We shall overcome. Fast ”jävla liv”. Typ hela tiden.

Greklands låt handlar om den grekiska krisen. Kris är aldrig roligt. Låten är manisk och killarna i bandet har kjolar och knästrumpor. Nej, ta bort!

Israel skickar en kurvig dam med gigantiska brillor som sjunger en smäktande ballad. Det här är schlager! Men nån vinnarlåt är det inte.

Armeniens låt är lite åt det rockiga hållet med elgitarrer och grabbar i jeans och tischa. Men nej. Tråkigt igen!

Ungerns sångare sjunger på finska. Närå, men det låter så. Videon är tecknad och flummig. Låten… bara trist.

Så var det Norge. Norge har kommit sist flest gånger. Den här gången skickar man en oval prästdotter. Hon ser ut som ett ägg. Det blinkar på scenen så jag nästan får epilepsianfall. Hon sjunger bra, men tråååååkigt. Igen.

Albaniens låt låter jämntjockt hela tiden. Nej, det här är inte bra.

Georgien skickar en ballad med en man och en kvinna som sjunger bra, men får mina trumhinnor att dallra. Kvinnans särk var dessutom genomskinlig. Bort!

Nja, jag tror inte att nån av låtarna i det här programmet vinner. Möjligen får vi höra ett par av dem i finalen. ”Sillen” rundade av med att ta oss bakom kulisserna. För övrigt är det han som skriver Petra Medes repliker. Måtte hon inte försöka vara rolig bara! Då slänger jag ut TV:n genom fönstret.

Livet är kort.

Read Full Post »

Inför Eurovision Song Contest 2013… Del 2

Ett inlägg i vilket Tofflan raljerar en del. Så tål du inte det kanske det är bäst att du slutar läsa typ NU.

I kväll var det dags för den andra delen av Inför Eurovision Song Contest, årets presentation av de låtar som deltar i semifinaler och final. Niklas Strömstedt, stackaren, blev alldeles nertystad av de två kvinnorna i studion, bisittaren Malin Roos och gästen Shirley Clamp. Maj gadd så de två damerna kacklade! Niklas blev tystare och tystare allt eftersom programmet fortskred.

Shirley Clamp gästade Niklas Strömstedt och Malin Roos i den andra delen av Inför Eurovision Song Contest 2013.

Eftersom Fästmön arbetade till klockan 21 såg vi programmet ungefär en timme senare än det gick.

Den här gången tyckte jag att det var bättre låtar. Det fanns både ballader och fartiga låtar och ingen låt var riktigt usel. Framträdandena däremot lämnade en del att önska, liksom koreografi, klädsel och frisyrer, till exempel.

Vitryssland inledde med en rätt OK låt, men med en massa pyjamasbyxor som sprang omkring på scenen.

Moldavien… jorå. För all del. Ganska OK.

Irland… Tja, det hade varit intressant att se artisten, men det var så mycket annat som fladdrade omkring i videon.

Cyperns tjej tyckte jag inledde med orden

Jag är så ensam.

tyckte jag. Shirley Clamp tyckte att hon sjöng nånting

in i vassen

Annars var den rätt OK.

Belgiens låt var också rätt OK, men jag tycker att killen borde överväga att införskaffa silvertejp.

Serbien skickar Draculas tre döttrar varav en dotter har svårt att hålla tuttarna innanför kläderna.

Lettlands band får mig att tänka på Gary Glitter. Lika dåliga var de också.

San Marino skickar samma tjej som förra året, men i år sjunger hon inte om Facebook. Låten var betydligt bättre.

Makedoniens bidrag består av två artister som sjunger var sin låt. Samtidigt. Förskräckligt!

Azerbajdzjans låt var hyfsat OK, men även här borde sångaren överväga silvertejpsbehandling. Och en danskurs.

Trion i studion tyckte att Irlands låt var bäst. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Men bättre låtar var det, som sagt än förra gången.

Livet är kort.

Read Full Post »

Inför Eurovision Song Contest 2013… Del 1

Ett inlägg vari Tofflan förfasar sig något, men samtidigt ställer sig frågande till varför andra förfasar sig över oväsentligheter i sammanhanget.

Igår kväll var det premiär för det första av fyra program med titel Inför Eurovision Song Contest 2013. Inte svårt att gissa att det var årets version av presentationer av de deltagande låtarna i Eurovision Song Contest nu i maj. Upplägget var emellertid annorlunda. Christer Björkman var äntligen utbytt och hade ersatts av Niklas Strömstedt. Denne har dessutom en bisittare, Malin Roos, samt i varje program en gäst. Igår var Rickard Engfors i studion.

Rickard Engfors, Niklas Strömstedt och Malin Roos sparkade igång Eurovision. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Tvärtemot vad många twittrare ansåg, tycker jag att det var ett alldeles utmärkt koncept att byta ut herr Björkman och att inte ha en ”jury” som återkommer i varje program. En jury som varit vald lite hipp som happ beroende på vem som varit inne just nu eller mest gay. Och med den ständige Tomas Vad-heter-han-nu-igen som på sin finlandssvenska tycker om eller dissar låtarna. Vi har hört det tillräckligt nu.

Den här gången har man valt en musiker som programledare (som själv har tävlat i ESC), en journalist samt en gäst som har koppling till ESC. Rickard Engfors koppling är dels att han har deltagit själv, dels att han under flera år har stylat de deltagande artisterna.

Jag gillar det här! För vi tycker så mycket hit och dit om artisterna och det är inte bara sångröster och låtar som spelar roll, framträdandet är också viktigt. Just därför kändes det extra kul att Rickard Engfors var på plats i den första delen! Niklas Strömstedt och Malin Roos är inte rädda för att tycka saker, men Rikard Engfors var den som kunde argumentera på riktigt igår, tycker jag.

Sen kommer vi då till låtarna… Då sjunker mitt gillande. Det var de tio första låtarna i semifinal ett som vi fick höra och se en videosnutt av. Två riktiga sömnpiller (Österrike och Estland) inledde. Därefter tog Hannah vid från Slovenien och om jag inte minns fel hade hon en sån tajt klänning att hon inte kunde röra sig. Total nollpoängare vad gäller framträdande.

Kroatien skickar i år en manskör som inte tycks ha kameratränat ett dugg. Jag håller fullständigt med Rickard Engfors när han sa att de verkar mer intresserade av att titta på varandra än in i någon kamera.

Danmark har en barfotaflicka, eld samt en massa trumslagarpojkar som springer omkring på scenen och bara tar fokus från sångerskan. Emmelie kan nämligen sjunga. Men det här är inte riktigt min genre, så nja…

Rysslands och Ukrainas låtar gillar jag! De är både vemod och trallvänligt och jag skiter i att de (Ryssland) sjunger om fred och håller varandras händer eller att My Little Pony gästspelar i en av musikvidoerna (Ukraina).

Nederländerna skickar enligt de tre i TV-studion det bästa de har, nämligen Anouk. Jag är inte särskilt imponerad, men hon kan i alla fall sjunga. Det låter emellertid mest som en låt hämta ur en Disneymusikal.

Montenegro har både en förfärlig låt (?) som knappast kan kallas låt samt en lika förfärlig video till den. Och vad gäller Litauens låt gick den mig helt förbi – jag blev helt absorberad av sångarens ögonbryn som for upp och ner.

Gänget i den svenska TV-studion tyckte att Anouk var bäst, men att Danmark vinner. Jag håller inte med, men ser ingen klar vinnarlåt bland dessa tio första.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällspromenad i april

Ett inlägg i vilket Tofflan och Fästmön går på kvällspromenad, ser vackra blommor och en rejäl rövkliare.

En solig dag och mätta i magarna efter god mat och kaffekvart på kvällen. Anna föreslog en kvällspromenad och eftersom jag behövde slänga björkriset jag har haft i en vas sen påsk nappade jag. Bara det att hälen gjorde sig rätt grymt till känna redan på väg till soprummet.

Dessutom höll solen på att sjunka och vinden hade tilltagit. Nej, så värst skönt var det inte, trots att termometern visade tio grader. Men en och annan söt vårblomma kunde jag i alla fall föreviga – allt för att få stanna och vila hälen.

Nu är det vår!

Men sen kom chocken! På en av vändplanerna vi just skulle passera fräste en bil från Restaurang Maestro in och gjorde en riktig burn out så gruset sprutade och dammet yrde! Hallå, fick du inte leka av dig lekskolan, eller? Fast det var inte det värsta av allt… När bilens förare kört in på en gård och stannat bilen, öppnade han bagageluckan för att plocka ut den beställda maten han skulle leverera.

Medan han med högerhanden river i bagaget
efter påsarna med maten, river han sig med vänsterhanden
i baken. Rejält, alltså…

Och även om det nog inte var kocken som var ute och levererade mat så blir jag synnerligen tveksam till att äta på Mestro igen!!! Fy så äckligt!

Jag blev tvungen att stanna och sniffa på några nazister narcisser på vägen hem. Anna var nog lika äcklad som jag, men hon är ju bättre på att behärska sig!

Blev tvungen att sniffa på dessa för att inte spy.

Om en liten stund blir det schlager på TV, det första programmet av fyra Inför Eurovision Song Contest 2013. Programledare är Niklas Strömstedt – äntligen slipper vi se vissa andra där också. Gäst i kväll är bland andra Rickard Engfors.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsgott

Jag hade ju bestämt mig för att starta ett nytt liv den 1 september. Äta nyttigare och bättre, försöka röra mer på mig och gå ner i vikt. HA! Det sket sig ju direkt med tanke på stället jag vistas på under vardagarna, med alla torsdagsfikor och fredagsfikor. (I morgon, måndag, ska jag till huvudavdelningen och hälsa på klockan nio – för att fika…)

Igår var det som bekant lördag och då vill man, när det kommer till kritan, ändå ha nåt lördagsgott att snaska på. Fästmön och jag hade bestämt oss för att äta kräftor. När jag hade hämtat henne från jobbet stannade vi till vid ICA Heidan för att kompletteringshandla och försöka få tag i en bit Västerbottenpaj. Deras paj brukar vara riktigt god! Men tyvärr fanns det bara köttfärspaj och det var ju inte lika passande till kräftor – dessutom äter jag ju inte köttfärs. Och så skulle vi ju ha lördagsgodis, som vanligt blev det med råge…

Lördagsgott med råge…

                                                                                                                                                             Skämt åsido, några öl köpte vi inte, men väl var sin påse med lösgodis. Och jag inser nu att lösgodis i påse är lömskt – för man plockar på sig mycket mer än i bunke! Ordningen var för övrigt återställd och jag var den som plockade åt mig mest godis. När vi köpte var sin bunke var det Anna som tog mest.

Om man plockar lösgodis i såna här bunkar får man plats med mindre än i en vanlig pappersgodispåse! Såna här bunkar finns på Tokerian.

                                                                                                                                                          Hemma igen klädde vi om till middagen – mysbralla samt t-shirt med hål i respektive urtvättat tjockis-svart linne och sen dukade vi fram. Jag hade tidigare i veckan inhandlat ett kilo ICA:s jumbo-kräftor (som i alla fall blev bäst i test hos Dagens Nyheter – förra året…).

ICA:s jumobkräftor 2011. Notera det lilla tennsnapsglaset längst upp i högra hörnet, en bröllopsgåva från vänner till mina föräldrar som jag faktiskt har sparat. De flesta andra gemensamma prylar försvann – på ett eller annat sätt.

                                                                                                                                                               Vad tyckte jag om kräftorna då?

• Fin färg.
• Stora, för en gångs skull stämde jumbo-beteckningen.
• God smak och bra sälta.
• Jättehårda och svårt att ta sig in i de köttiga klorna. En del fick därför lämnas till sitt öde, tyvärr.

Efter utsugning av de små röda djuren, utbärning av skal till soprum och disk slog vi ner rövarna framför TV:n och drog på en film som Anna ville att vi skulle spela in förra lördagen. Mer om den kan du läsa här!

Så slöglodde vi lite på ett TV-program på SvT, där Niklas Strömstedt intervjuade sin gamle GES-kollega Orup. De drog också av en del låtar. Ett småmysigt program. Vid läggdags fastnade vi lite på CSI-maraton som gick hela kvällen på Kanal 5, men till sist somnade även jag ifrån TV:n i sovrummet…

I morse var det upp med tuppen igen som gällde. Anna började jobba klockan sju och jag masade mig upp för att skjutsa. Det var nästan folktomt ute. Himlen är gråmulen och huset är tyst, men jag gav mig inte ens på att försöka att somna om. Jag har en del att fixa idag och så ska jag iväg och träffa B mitt på dan för en fika på Odinsborg i Gamlis.

Städningen klarade jag av igår och det var skönt. Jag är inte avundsjuk på gänget som har den här uteplatsen. Man undrar om det ser ut likadant inomhus…

Jag är inte avundsjuk på gänget som har den här uteplatsen och som måste städa idag…

Read Full Post »

Från minus sju och snö till plusgrad och regn

Dagens lilla promenad blev först till kvällen. Etapp nummer ett var till soprummet. Snön piskade som ispiggar i ansiktet och jag slängde faktiskt på mig dunjackans luva.

På Tokerian var det rätt dött. Jag rafsade åt mig det jag skulle, betalade för allt samt bytte in min trissvinstlott mot en ny. Den ligger till sig i plånboken just nu.

Hemma igen blev det middag, men precis när jag skulle sätta fram tallriken ringde mamma. Vi pratade bara en kort stund, för jag var desperat hungrig och orkade inte riktigt lyssna på vilka hon fått julkort ifrån och vilka som hade ringt under tiden hon varit här.

Klockan 20 hade jag dukat fram lite av livets goda på soffbordet. Lutade mig tillbaka i fåtöljen, la upp benen, åt, drack och njöt av Niklas Strömstedts dag på slottet. Insåg att han har gjort ett par riktiga pärlor till låtar! Att han dessutom verkar väldigt sympatisk insåg jag redan när Berg flyttade in hos honom en gång i maj 2009.

Rödvin, nästan alkoholfri flädercider samt chilibågar. Bakom allt, en öppnad ask Paradis.

                                                                                                                                                        Utomhus har nu kylan och snön övergått i plusgrader och regn. Det ser verkligen inte roligt ut… Det ska inte vara regn mitt i vintern, det är värre än snö. Ganska skönt att kura inomhus, faktiskt.

Regn mitt i vintern är värre än snö.

                                                                                                                                          Avslutningsvis, naturligtvis, min favorit-Niklas-låt, Sista morgonen.

Read Full Post »