Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bröllopsgåva’

Ett överlevt inlägg.


 

Life is sweet

Livet är starkare än smärtan.

Tänk att jag har överlevt! Det måste vara ett tecken på att livet är för mig och att jag ska vara kvar här ett tag till. Livet är starkare än smärtan. Inte kan jag på nåt sätt påstå att jag är pigg och kry idag. Smärtan finns kvar, jag är stel och svag. Men… jag lever! Medicinen hjälpte föga. Det är nog så att smärtan – och det som kommer med den – måste ha sin gång. Ändå känns det tryggt att ha medicinen hemma. Nu gäller det bara att ta den när den behövs, inte när smärtan är alltför skarp. Idag finns den fortfarande här och sveper om min mage och rygg nedtill, som ett brett bälte. Men jag har bestämt mig för att den inte ska få ta överhanden och jag ska hålla mig uppe idag. Morgondagen är ju en sån viktig dag!

Nästrimmer

”No pulling guaranteed”

Innan smärtan satte klorna i mig hade vi en bra helg, Fästmön och jag. Vi var bland annat på Salléns och tittade på röda köksmaskiner, nåt som en av oss har en viss fäbless för. Jag tittade på en nästrimmer som garanterade

No pulling

Mindes när vi skojade med min pappa och köpte en sån till honom. Det var en rätt värdelös tingest, pappa skrek när han provade den. Sen hamnade den i hans byrålåda och kom aldrig mer fram. Nåja. Vi kom varken ut med nån röd köksmaskin eller nån nästrimmer från Salléns, blott en glödlampa. Såna är vi när vi är på shoppingtur!

En kopp kaffe

En skir kopp kaffe på Erikshjälpen.

Vi korsade gamla E4:an och svängde in till Erikshjälpen. Redan i entrén doftade det nybakade kanelbullar. Vem kan motstå det? Inte ens såna med dåliga magar som borde motstå det. Men först tog vi en lång tur bland hyllorna och möblerna. Vi såg både tokigt och slugt, vackert och fult – precis som vanligt. Anna blev förälskad i en söt kaffeservis. Den påminde om en av dem som min mamma har/hade. En finservis, som jag tror att mina föräldrar fick i bröllopsgåva. Den användes nämligen enbart vid högtidsdagar. Sen kom det andra kaffeserviser in i familjen, främst från farmor och farfars hem. De är också fina, på sitt sätt, men jag har inga minnen kopplade till dem.

Bok Låt mig ta din hand

En bok följde med mig hem från Erikshjälpen. Helt otippat, va’?

Vi tog i alla fall en fika. I Erikshjälpens lilla kafé jobbar alldeles för många människor som jag har svårt att förstå vad de säger. Men kaffet är ljuvligt gott och en kan dricka det ur skira, vackra koppar. Självklart blev det en kanelbulle till. (Så här efteråt misstänker jag att kanelbullar är ytterligare en grej som får strykas på listan över sånt jag kan äta utan att nästan dö i tarmkramp.)

Med mig från Erikshjälpen kom en pocketbok för 15 spänn, i dyraste laget, tycker jag nog. Andra loppisar brukar ta en femma för pocketar… Nåja, jag hoppas att boken är bra. Det är visst den tredje delen i en serie – eller så är det bara författarens tredje bok – så jag ska försöka få tag i de två första och läsa först. En bok att lägga på vänt, med andra ord. Författaren, Tove Alsterdal, blir en ny bekantskap. Spännande och kul, tycker jag!

Wasabinötter

Wasabinötter får strykas på listan över sånt jag kan äta.

Innan vi for hem blev det ett besök på Stormarknaden. OK, det är inte världens roligaste ställe och det är framför allt alldeles för stort. Men… där finns ju ”allt”. Anna, som ju är kvinnan i förhållandet, handlade på Gubbdagiset, medan jag, som är mannen i förhållandet, köpte mat. Ja, tänk så rollerna kan förändras! (<== ironi).

På kvällen lagade jag mat, för jag hade ju börjat äta lite fast föda igen under veckan. Men att inleda med wasabinötter kanske inte var det bästa för min mage. De är väldigt goda och väldigt starka. Tyvärr får nog dessa strykas också på min kan-äta-lista. Vi drack ett svindyrt vin till maten (kalkon) och vad jag tyckte om det kommer i ett separat inlägg! Vi skulle ju fira lite, lite grann i helgen…

Kokostopp

Naturgodis i form av kokostopp går fetbort också. (Det ser ut som gröt, men är jättegott!)

Mr Selfridge såg vi förstås på lördagskvällen, i alla fall jag. Det är den fjärde och sista säsongen och Anna missade den förra så hon läste. Lördagsgodis blev det och det är ytterligare sånt som nu åker fetbort. Jag åt två små kokostoppar (naturgodis) och två rader mintchoklad. Mår illa bara jag tänker på det…

 

 

Randiga lakan på duntäcke

Igår vilade jag hela eftermiddagen och kvällen och natten…

Sen kom söndagen… Och den tog jag, som bekant (?) på orden och gjorde till en vilodag. När jag hade skjutsat hem Anna med stegen la jag mig i sängen och klev nästan inte upp igen förrän i morse. Det enda jag fick i mig igår var yoghurt och honung på morgonen. Sen levde jag på vatten, mineralvatten och Pro Viva fruktdryck med svartvinbärssmak. Idag har jag druckit en halv mugg kaffe, rester från igår. Tanken på att äta nåt har passerat och jag har inte fångat in den. Men ska jag orka med morgondagen borde jag nog försöka få i mig nånting. Den genomsnälla, goa vännen Agneta har erbjudit sig att lyfta ut sommardäcken i min bil efter jobbet idag. Jag har accepterat erbjudandet. Ibland behöver också en genomstark Toffla lite hjälp.

Min dag har inte alls börjat som den brukar, men det är bara att bita ihop och komma igen för när en är arbetssökande får en inte vara sjuk. Jag läste dessutom hos en bloggvän häromdan att en inte ens får vara sjuk ens när en är sjuk. Det är så illa i Sverige 2016.

Men livet… LIVET!!! Life is sweet och bättre än dess motsats.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag hade ju bestämt mig för att starta ett nytt liv den 1 september. Äta nyttigare och bättre, försöka röra mer på mig och gå ner i vikt. HA! Det sket sig ju direkt med tanke på stället jag vistas på under vardagarna, med alla torsdagsfikor och fredagsfikor. (I morgon, måndag, ska jag till huvudavdelningen och hälsa på klockan nio – för att fika…)

Igår var det som bekant lördag och då vill man, när det kommer till kritan, ändå ha nåt lördagsgott att snaska på. Fästmön och jag hade bestämt oss för att äta kräftor. När jag hade hämtat henne från jobbet stannade vi till vid ICA Heidan för att kompletteringshandla och försöka få tag i en bit Västerbottenpaj. Deras paj brukar vara riktigt god! Men tyvärr fanns det bara köttfärspaj och det var ju inte lika passande till kräftor – dessutom äter jag ju inte köttfärs. Och så skulle vi ju ha lördagsgodis, som vanligt blev det med råge…


Lördagsgott med råge…

                                                                                                                                                             Skämt åsido, några öl köpte vi inte, men väl var sin påse med lösgodis. Och jag inser nu att lösgodis i påse är lömskt – för man plockar på sig mycket mer än i bunke! Ordningen var för övrigt återställd och jag var den som plockade åt mig mest godis. När vi köpte var sin bunke var det Anna som tog mest.


Om man plockar lösgodis i såna här bunkar får man plats med mindre än i en vanlig pappersgodispåse! Såna här bunkar finns på Tokerian.

                                                                                                                                                          Hemma igen klädde vi om till middagen – mysbralla samt t-shirt med hål i respektive urtvättat tjockis-svart linne och sen dukade vi fram. Jag hade tidigare i veckan inhandlat ett kilo ICA:s jumbo-kräftor (som i alla fall blev bäst i test hos Dagens Nyheter – förra året…).


ICA:s jumobkräftor 2011. Notera det lilla tennsnapsglaset längst upp i högra hörnet, en bröllopsgåva från vänner till mina föräldrar som jag faktiskt har sparat. De flesta andra gemensamma prylar försvann – på ett eller annat sätt.

                                                                                                                                                               Vad tyckte jag om kräftorna då?

  • Fin färg.
  • Stora, för en gångs skull stämde jumbo-beteckningen.
  • God smak och bra sälta.
  • Jättehårda och svårt att ta sig in i de köttiga klorna. En del fick därför lämnas till sitt öde, tyvärr.

Efter utsugning av de små röda djuren, utbärning av skal till soprum och disk slog vi ner rövarna framför TV:n och drog på en film som Anna ville att vi skulle spela in förra lördagen. Mer om den kan du läsa här!

Så slöglodde vi lite på ett TV-program på SvT, där Niklas Strömstedt intervjuade sin gamle GES-kollega Orup. De drog också av en del låtar. Ett småmysigt program. Vid läggdags fastnade vi lite på CSI-maraton som gick hela kvällen på Kanal 5, men till sist somnade även jag ifrån TV:n i sovrummet…

I morse var det upp med tuppen igen som gällde. Anna började jobba klockan sju och jag masade mig upp för att skjutsa. Det var nästan folktomt ute. Himlen är gråmulen och huset är tyst, men jag gav mig inte ens på att försöka att somna om. Jag har en del att fixa idag och så ska jag iväg och träffa B mitt på dan för en fika på Odinsborg i Gamlis.

Städningen klarade jag av igår och det var skönt. Jag är inte avundsjuk på gänget som har den här uteplatsen. Man undrar om det ser ut likadant inomhus…


Jag är inte avundsjuk på gänget som har den här uteplatsen och som måste städa idag…

Read Full Post »