Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hårda’

Ett inlägg om stenskott.


 

En liten prick efter lagat stenskott

Det syns en liten prick efter lagningen av stenskottet. (Att det är svårt att fota en vindruta gissar jag att du förstår…)

Kanon! Mitt stenskott är nu lagat och det kostade mig endast 200 kronor hos Ryds bilglas. Jag fick snabb och suverän service både av Jesper i torsdags (stenskottsplåster) och Rikard idag (lagningen).

I torsdags när jag körde E4:an hem från Himlen smällde det plötsligt till och blev ett fult märke på framrutan. Vis av erfarenhet visste jag dessutom att framrutan kunde spricka om den inte lagades så snart som möjligt. Jag gasade på till Ryds och fick plåster på såret och en snabb bedömning av Jesper: det skulle gå och laga och det skulle bara kosta mig 200 kronor. Men jag måste vänta till tisdag eftermiddag innan det fanns en ledig tid.

Den hetaste dan på länge tuffade Clark Kent* och jag iväg till Boländerna för att laga stenskottet. Jag hann inte ens dricka upp kaffet Rikard bjöd på medan lagningen härdade! Pappersarbetet gick också snabbt. Jag slapp helt att kontakta mitt försäkringsbolag – det ombesörjde Rikard. (Inte för att jag har nåt emot att ringa If, men uppgifterna gick vidare direkt så snart Rikard knappat in mitt registreringsnummer.) Det enda jag behövde göra var att sätta min namnteckning på ett papper och betala självrisken på i mitt fall 200 kronor.

Medan vi väntade ytterligare en liten stund på härdningen berättade Rikard att det är en svensk som kom på metoden att laga stenskott. Den svensken behöver med all säkerhet inte jobba en dag till i hela sitt liv. Ingen är gladare än jag för hans uppfinning. För det är faktiskt helt OK att betala som högst 200 kronor (självriskens storlek beror på vilket försäkringsbolag du har och du måste minst ha bilen halvförsäkrad!). Ju snabbare du lagar ett stenskott desto mindre risk är det att hela rutan måste bytas. Rutbyten är betydligt dyrare, då snackar vi tusenlappar…

Jag har försökt googla på vem den kluriga svensken är, men inte lyckats få fram nån info. Är det nån där ute som vet, tro???


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett paketerat inlägg.


 

Johan 24 år

Vår 24-åring!

Idag var det Johans dag! Runt 22-tiden på kvällen kom han till världen för 24 år sen. Han har växt lite sen dess, grabben. Jag kände ju inte Johan på den tiden, men för nästan sju och ett halvt år sen blev han min äldste bonusson. (Rätt bra jobbat, va, att som 46-åring få fyra bonusbarn?!..) En lugn och fin kille som sen i somras är ansvarig för bok- och multimediaavdelningen på nyrenoverade Myrorna i centrala Uppsala. Jag är så stolt över honom, för han kämpade rätt mycket i motvind innan vinden vände. Det är inte alla som orkar kämpa så.

Jag åkte och hämtade Fästmön efter jobbet i eftermiddags. Medan hon sen snodde ihop en tårta på nolltid hemma i Himlen satt jag på kaffe… Ja, jag är visst inte så effektiv som jag vill tro ibland. Morfar, mormor och Lasse samt lillebror och jag smockade sen i oss sagda tårta och hembakade kakor tillsammans med födelsedagsbarnet. Gott gotti gott gott!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Paketen innehöll såväl mjuka saker (typ kläder) som hårda (typ stekpanna och böcker) med mera. Fotbeklädnaden passade, men innehållet i ett paket måste bytas. Det ska Johan och jag fixa på måndag.

När pappa Jerry* dök upp serverade Anna lax till oss alla. Man kan ju inte påstå att nån lämnade Himlen hungrig… Jag tog med mig Jerka i bilen och slängde av honom i farten så att han kunde inhandla mat åt sina utsvultna grabbar på Morgonen.

Hemma i New Village upptäckte jag nåt grönt i postboxen. Ja, det var ett tvåkilos XL-paket med böcker från vännen FEM! Tack snälla du för paketet!!! Det var så stort att brevbäraren hade tryckt in det i min smala box och jag fick knappt upp luckan. Till sist gick det och det blev bara en liten reva i själva paketet, inget på innehållet. Nu har jag MASSOR av härlig läsning igen!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.


I morgon får jag långväga besök
från en annan vän. Vi ska botanisera i stans bokantikvariat, för min vän är på jakt efter nåt specifikt. Jag tror att det blir perfekt för mig att få träffa vännen. Även om jag är jättetrött i skrivande stund, ger jag mig den på att orka med morgondagen – jag ska ju göra nåt roligt. Och vem vet… dan kanske slutar med ett eller annat litet bokpaket…


*Johan har två pappor och två mammor. Det kan ju vara bra att ha några i reserv.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse när jag satt och läste en oinspirerande lokalblaska och funderade över vad människor egentligen vill läsa, kom jag på en lysande idé: jag ska skriva en Tofflan rap (inte rap utan ”räääpp”) baserad på folks omdömen om mig. Omdömen som finns bevarade på olika sätt. Ofta kan jag nämligen säga att jag skiter i vad folk tycker om mig och om de inte gillar mig, men det är inte sant. Det klart att även jag påverkas (både rollen Tofflan och Ulrika som jag är IRL) – av såväl snälla ord som hårda. Så därför tänkte jag klä av mig lite och låta alla läsare få ta del av lösryckta rader från andra om min ringa person. Det blir en riktigt underhållande läsning, jag lovar! Men vi sparar detta projekt till helgen.

1625211-rescaledpic-300x461

Jag ska klä av mig lite i bloggen.


Fredag är det idag
och temperaturen ligger runt nollan. Solen försöker titta fram, fast det enda lyckade försöket den gjorde var i morse när jag körde bil till jobbet. Nu lyser den mest med sin frånvaro. Fästmön mår fortfarande inte bra, men i helgen ska hon försöka jobba två dagar klockan 7 – 16. Själv ska jag under tiden inte enbart ägna mig åt att författa Tofflan rap utan också försöka bli av med det värsta av gruset som jag har lyckats dra in den här veckan i mitt hem. I morgon ska jag kolla mina ögon. Det ser jag inte fram emot, för jag inser att det blir kostsamt och kanske en lösning som jag inte blir nöjd med. Funderar därför på om jag ska kolla runt på priser för en laseroperation. Du vet, en sån där som Christer Lindarw, 60 bast på söndag GRATTIS GRATTIS!, har gjort och är så nöjd med. Jaa, kalla mig lika fåfäng som en diva – men faktum är att varken Christer eller jag är några divor utan bara människor som vill kunna se bra (ut).

Men det är inte helg än. Först ska jag fortsätta mitt byggprojekt, det vill säga Husets webbplats. Jag har lagt in så många sidor som jag kan med det underlag jag har fått, men nu ska här finslipas! Jag ska också planera lite för arbetet de kommande veckorna och månaderna, för igår blev ju saker och ting lite förändrade. Ett tag till. Till det bättre. Och med detta går det också att planera lite bättre. Eller i alla fall lite mer långsiktigt.

Mars månad skriver vi idag och jag inser att jag glömde vända almanacksblad i den söta hundkalenderna från SRF med bilder på tänkbara ledarhundskandidater, det vill säga fullkomligt ursöta valpar av olika raser. Jaa, är det nånting jag skulle vilja ha så är det inte en synskada, men en hund! Den skulle tvinga ut mig, hälsporre eller inte, i ur och skur, och den skulle vara ett sällskap när Anna är mamma på heltid (mamma är hon ALLTID, men inte på heltid rent fysiskt) eller jobbar. Men jag vet också att den skulle få vara ensam väldigt mycket om jag jobbar och DET känns inte OK (inte hunddagis heller). Så kanske när jag blir pensionär… Om jag nånsin har råd att gå i pension. Det är tveksamt, det, efter den senaste, synnerligen deprimerande läsningen av innehållet i ett visst orange kuvert… För en gångs skull blev jag inte glad av orange

Morgontimmarna före arbetstid är slut nu och jag rundar av här. Stanna gärna till och berätta i en kommentar vad du har för helgplaner!


Livet är kort.

Read Full Post »

Lokalblaskan har en intressant artikel idag om avtackning från jobb. Jag läser och begrundar lite av det artikeln förmedlar: avtackning från arbetet har förändrats.

Att sluta jobba för att man går i pension eller för att man byter jobb, till exempel, är vanligen en ganska stor omställning, enligt artikelskribenten. Avtackningen har mist sin betydelse eftersom folk idag allt oftare byter jobb. Yrkesrollen var viktigare förr, men var sitt jobb. Idag är andra saker viktigare. Ytterligare ett skäl till att avtackningen har mist betydelse är att det först diskussioner om höjd pensionsålder. Det blir liksom inte ett lika stort steg, en lika stor omställning.

Uppsala kommun, som är länets största arbetgivare, enligt artikeln, tycker fortfarande att avtackningar är viktiga. Det finns rutiner för avtackning och enligt dessa är 650 kronor avsatta till avtackningspresent. Guldklockor är inte lika populära längre, många väljer i stället en guldmedalj, kanske för att guldpriserna har gått upp.

På PRO tror man också att avtackningen är viktig. För en del personer är kollegorna det enda sociala livet de har och då blir avtackningen extra värdefull. Det behöver dock inte vara nåt märkvärdigare än en fika…

Den som har följt min blogg har kanske läst att jag inte fick ens ett tack för de 23 åren jag gett av mitt liv till min förrförra arbetsgivare. Jag tänker att allt jag hann göra under dessa år kanske inte var dåligt..? Jag minns inte hur många avtackningspresenter och liknande jag själv skänkte pengar till. Det gör fortfarande ont att tänka på den uteblivna avtackningen, trots att över tre år har passerat. Det lär fortsätta att göra ont. I stället för avtackning hade de säkert fest, mina före detta kollegor. Man skulle ju ha kunnat tänka sig att nån så kallad arbetskamrat hade ordnat nånting. Men inte ens det. Nej, de festade säkert allihopa tillsammans eftersom de hade lyckats i sitt uppsåt att bli av med mig.

Hos min förra arbetsgivare var jag ett halvår. Ett halvt år. Sex månader. Avtackningen blev ett jättefint och varmt minne för livet – med kaffe, önsketårta, tal och alldeles för dyrbara presenter. Jag kände mig verkligen uppskattad av den arbetsgivaren. Det var fint med en gemensam stund innan jag lämnade min arbetsplats, det ställe där jag hade tillbringat åtta timmar om dan.

En sån fin tårta fick jag.


Jag har lärt mig att människor kan vara ganska hårda
– en utebliven avtackning ger ju en klar och tydlig signal. Jag har också lärt mig att 23 år inte var nåt värda hos just den arbetsgivaren. Men att sex månader hos en annan arbetsgivare var värda så mycket mer. Tänk sån skillnad det är!

I lokalblaskans artikel blev fyra personer tillfrågade om de hade blivit avtackade. Två pensionärer hade blivit avtackade, en person som skulle börja på ett nytt jobb blev avtackad i samband med en jullunch och en student svarade att hon ju har ett tag kvar till pensionen, men att hon nog skulle kunna tänka sig en middag med arbetskamraterna.

Skulle du vilja bli avtackad om du bytte jobb, slutade eller gick i pension? Och hur i såna fall?

Read Full Post »

Jag hade ju bestämt mig för att starta ett nytt liv den 1 september. Äta nyttigare och bättre, försöka röra mer på mig och gå ner i vikt. HA! Det sket sig ju direkt med tanke på stället jag vistas på under vardagarna, med alla torsdagsfikor och fredagsfikor. (I morgon, måndag, ska jag till huvudavdelningen och hälsa på klockan nio – för att fika…)

Igår var det som bekant lördag och då vill man, när det kommer till kritan, ändå ha nåt lördagsgott att snaska på. Fästmön och jag hade bestämt oss för att äta kräftor. När jag hade hämtat henne från jobbet stannade vi till vid ICA Heidan för att kompletteringshandla och försöka få tag i en bit Västerbottenpaj. Deras paj brukar vara riktigt god! Men tyvärr fanns det bara köttfärspaj och det var ju inte lika passande till kräftor – dessutom äter jag ju inte köttfärs. Och så skulle vi ju ha lördagsgodis, som vanligt blev det med råge…


Lördagsgott med råge…

                                                                                                                                                             Skämt åsido, några öl köpte vi inte, men väl var sin påse med lösgodis. Och jag inser nu att lösgodis i påse är lömskt – för man plockar på sig mycket mer än i bunke! Ordningen var för övrigt återställd och jag var den som plockade åt mig mest godis. När vi köpte var sin bunke var det Anna som tog mest.


Om man plockar lösgodis i såna här bunkar får man plats med mindre än i en vanlig pappersgodispåse! Såna här bunkar finns på Tokerian.

                                                                                                                                                          Hemma igen klädde vi om till middagen – mysbralla samt t-shirt med hål i respektive urtvättat tjockis-svart linne och sen dukade vi fram. Jag hade tidigare i veckan inhandlat ett kilo ICA:s jumbo-kräftor (som i alla fall blev bäst i test hos Dagens Nyheter – förra året…).


ICA:s jumobkräftor 2011. Notera det lilla tennsnapsglaset längst upp i högra hörnet, en bröllopsgåva från vänner till mina föräldrar som jag faktiskt har sparat. De flesta andra gemensamma prylar försvann – på ett eller annat sätt.

                                                                                                                                                               Vad tyckte jag om kräftorna då?

  • Fin färg.
  • Stora, för en gångs skull stämde jumbo-beteckningen.
  • God smak och bra sälta.
  • Jättehårda och svårt att ta sig in i de köttiga klorna. En del fick därför lämnas till sitt öde, tyvärr.

Efter utsugning av de små röda djuren, utbärning av skal till soprum och disk slog vi ner rövarna framför TV:n och drog på en film som Anna ville att vi skulle spela in förra lördagen. Mer om den kan du läsa här!

Så slöglodde vi lite på ett TV-program på SvT, där Niklas Strömstedt intervjuade sin gamle GES-kollega Orup. De drog också av en del låtar. Ett småmysigt program. Vid läggdags fastnade vi lite på CSI-maraton som gick hela kvällen på Kanal 5, men till sist somnade även jag ifrån TV:n i sovrummet…

I morse var det upp med tuppen igen som gällde. Anna började jobba klockan sju och jag masade mig upp för att skjutsa. Det var nästan folktomt ute. Himlen är gråmulen och huset är tyst, men jag gav mig inte ens på att försöka att somna om. Jag har en del att fixa idag och så ska jag iväg och träffa B mitt på dan för en fika på Odinsborg i Gamlis.

Städningen klarade jag av igår och det var skönt. Jag är inte avundsjuk på gänget som har den här uteplatsen. Man undrar om det ser ut likadant inomhus…


Jag är inte avundsjuk på gänget som har den här uteplatsen och som måste städa idag…

Read Full Post »

Egentligen är det så att jag går omkring med den här:


Dammvippan är den jag går omkring med just nu.

                                                                                                                                                      Men samtidigt har jag som alltid mobilkameran redo för att fota favoritprylar i hemmet. Temat idag är mjuka och hårda prylar.

Vi börjar med det mjukaste av det mjuka: sängen. Här har jag tre sidenkuddar, en blå stjärnkudde och… Men hallå! Vad har hänt med Kiss och Bajs?


Tja, i morse var det Fästmön som bäddade. Och hon tyckte uppenbarligen att Bajs (den bruna till vänster längst fram) och Kiss (den gula till höger längst fram) skulle visa upp sina bakar. Humpf…

                                                                                                                                                               Här i hyllan, där jag INTE ska ha böcker egentligen, har jag gjort ett litet stilleben.


Den lilla nallen fick jag när jag låg på sjukhus 2002 av gulliga tolkarna på Tolkcentralen där jag lånade rum. (Mina officiella arbetskamrater hörde bara av sig i jobbfrågor.) Den fina nipperasken kommer från farmor. Den otroligt blåa flaskan innehöll ett gott vin jag drack en gång – fast kanske mest för flaskans skull…

                                                                                                                                                              En gång när jag fyllde år fick jag den här blåa saken. Länge hängde den från backspegeln inne i bilen. Tryckte man på den gjorde den ett pussljud och sa:

I love you!

Tyvärr slutade ljudet att fungera och då tog jag in den till min hylla. Den är ett kärt minne från en kär Isak-pojke som jag tyvärr inte träffar så ofta längre.


”I love you!” sa den här och upplät ett pussljud när man tryckte på den.

                                                                                                                                                              Alla har väl haft sitt favoritgosedjur? Jag fick nog min favoritnalle när jag var ganska gammal. Det var min morfar som gav den till mig. Nallen har följt med och den har tagit emot mina tårar genom åren. En mycket kär favoritpryl!


Nallen som har följt mig och tagit emot mina tårar genom åren.

                                                                                                                                                        Slutligen en pryl som ingår i den hårda delen. Detta är ett set ”worry-dolls” från Guatemala. Tanken är att man ska lägga dem under huvudkudden och så tar de hand om ens bekymmer när man sover. Det är bara det att givaren är den person som nog har gett mig mest bekymmer under hela mitt liv. Det finns ingen som har gjort mig så illa som den här givaren. Så här en bild från livets hårda-pryl-skola.


Worry-dolls vars givare gav mig mina största bekymmer nånsin…

Read Full Post »