På TV från torsdag till onsdag

Ett inlägg om den kommande TV-veckan.

---

 

Jag glor faktiskt inte överdrivet mycket på TV, men det händer. Det händer också att jag blir häcklad för min rutin att varje tisdag inhandla Expressens TV-bilaga (det enda bra med Expressen), läsa densamma samt pricka för de TV-program jag vill se. Om sevärda program krockar i min värld eller om jag har annat för mig när de visas, spelar jag oftast in programmen på min DVD-hårddisk. Visst kollar jag Play ibland, men jag föredrar att titta på TV som har större skärm och framför vilken jag kan sitta i min bästefåtölj – nåt som visst retar somliga, har jag hört…

Igår eftermiddag kollade jag in den kommande veckans, från torsdag till och med onsdag, program. Som vanligt var det ingen riktigt upplyftande läsning. Jag tänker att det är storhelg nu i helgen (midsommar). Den som sitter ensam på midsommarafton, till exempel, och för vilken TV:n är det enda sällskapet, kan i princip välja mellan amerikanska komedier och brittiska med typ tio år på nacken. Hur kul (!) är det? Midsommardagen är nästan lika sorglig den, fast då har det smugit sig in en och annan gammal skräckis från 1970-talet och en svensk komedi med undertiteln 23:e gången gillt, ungefär.

Men vad tänker jag titta på den kommande veckan? För nåt sevärt är det väl ändå?

I morgon, torsdagen 19 juni, är det en hel del. Jag inleder med fjärde och sista delen av brittiska kriminalserien Chasing shadows klockan 21 på TV4. Direkt när den är slut, klockan 22, blir det SvT1 och andra delarna av Cucumber och Banana, en sorts dramakomedier med HBTQ-förtecken.

Cucumber och Banana… (Gurka och Banan på svenska.)

På midsommarafton är jag tack och lov bortbjuden. Ska jag ändå rekommendera nåt är det antingen det svenska dramat Himlen är oskyldigt blå (2010) på SvT1 klockan 21.30 eller, för den som har svårt att sova, sömnpillret Broarna i Madison County (1995) på Kanal 5 klockan 22.

På lördag är det midsommardagen. Då är det sämre än sämst TV-program. Den som inte har sett Döda poeters sällskap (1989) har emellertid tur, för den går på Kanal 5 klockan 23.10. Själv tänker jag läsa en bok.

Söndagen den 21 juni bänkar jag mig klockan 21 för att se nionde och näst sista avsnittet av norska kriminalserien Frikänd på SvT1. Men till och med den börjar bli seg nu…

Nästa vecka är det säsongsstarter för landets falsksångsprogram. För vilken gång i ordningen TV4 (klockan 20 måndagen den 22 juni) respektive SvT1 (tisdagen den 23 juni klockan 20) sänder sån smörja (mina öron krullar ihop sig) vet jag inte. På tisdag är det emellertid tursamt nog även säsongsstart av brittiska kriminalserien Morden i Midsomer. Då visas den första av fyra delar klockan 21 på SvT1. Naturligtvis krockar detta med en norsk dramaserie, Det tredje ögat, på TV4. I centrum av detta drama står polisen Viggo Lust, vars femåriga dotter försvann för över fyra år sen, nåt han inte har kommit över. Serien har tio delar och jag spelar in för att sen kunna snabbspola förbi all reklam.

Morden i Midsomer har säsongspremiär på tisdag den 23 juni klockan 21 i SvT1. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Onsdagen den 24 juni får vi hoppas på fint väder så att en kan sitta på ballen* och läsa. Nåt bra på TV är det nämligen inte då.

Det var MIN TV-vecka! Vad ska DU se på TV???

*ballen = balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The Team

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår kväll jublade jag. Då skulle nämligen den andra delen av The Team visas. Fast jag kallade TV-serien felaktigt Europol. Fästmön kallade den å andra sidan ännu mer felaktigt för sömnpiller (”den där jag sov så gott till förra fredagen?”). TV-serier kommer och går, som bekant, men nåt spännande att glo på uppskattar jag särskilt en fredagskväll. Och tro mig. The Team är spännande och inte nåt att sova till!

Lars Mikkelsen spelar en av huvudrollerna i The Team.

The Team består av ett gäng europeiska poliser, samlade i Joint Investigation Teams, JTI. Tanken är att man ska jobba över landsgränserna, snabbt och obyråkratiskt. Och nog går det undan! I första avsnittet tas tre prostituterade av daga på ganska grymt sätt. Allt pekar mot en viss person och JIT-teamet jagar denne Guldtand – bara för att finna att Guldtanden själv är offer i den här historien.

Det är hisnande jakter, klättringar i alperna och plumsande i dalgångar. Vidare bjuds det på vidrig tortyr och hemska stympningar. Den som är kackelmagad ska definitivt inte se det här.

Jag gillar farten i den här serien, sättet poliserna jobbar på och spänningen. Under vissa hemska scener vänder jag mig bort. Eftersom det är en europeisk samproduktion är skådespelarna även från olika länder. Sverige representeras av Alexandra Rapaport och Ida Engvoll.

Toffelomdömet blir det högsta efter två avsnitt av åtta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Spänning av olika slag

Ett spänt inlägg.

---

 

Två trötta fötter i sängen hemma.

Äntligen fick jag sova i natt! Maria Lang-filmen på TV4 blev ett riktigt sömnpiller för min del. Jag vaknade till, öppnade ett öga och stängde av när eftertexterna började rulla. Men jag hade ju sett filmen tidigare och visste vem som var mördaren, tack och lov. Värre är det när jag ska se TV-film som jag aldrig har sett tidigare i sovrummet och somnar ifrån. Det har hänt att jag har ringt vänner och bekanta och till och med mamma för att få höra slutet berättas för mig.

Eftersom jag sov så gott i natt vaknade jag tidigt. Eller också hade det med återgången till normaltid att göra. Jag kände mig utvilad och ägnade den första timmen åt att avsluta ett oerhört spännande parti Wordfeud med A (jag förlorade) samt skriva ett par jobbansökningar. Jag har orienterat mig ytterligare lite mer inför eftermiddagens övning i Kungliga Hufvudstaden. Det är ett väldigt intressant uppdrag jag ska intervjuas för. Det vore inte heller helt fel att få nåt att göra igen medan jag väntar på svar från annat håll om andra spännande saker.

Dagens riktiga bonusgrej blir att träffa I efter intervjun. Det har gått lång tid sen vi sist sågs. Så blir det ibland trots korta geografiska avstånd. Men man kan ju ha kontakt på andra sätt idag.

Min vecka i övrigt är relativt blank, men kan ju tänkas fyllas om det sker mirakel. Fast jag slutade ju tro på mirakel och drömmar sommaren 2013. Det bästa är att försöka göra sitt bästa.

Sanden i timglaset rinner ut och det återstår färre besök än 16 000 till miljonen på den här bloggen. Därefter stänger jag den. Nu har jag provat att skriva så här sen maj 2009. Det räcker. Men jag slutar aldrig att skriva – på ett eller annat sätt.

Vad händer hos DIG idag??? Skriv några rader i en kommentar så har jag nåt intressant att läsa på tåget, tunnelbanan eller när jag kommer hem!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Take shelter

Ett inlägg om en film.

---

 

Det brukar inte vara nåt märkvärdigt på TV om fredagskvällar. Men i afton hade jag prickat för filmen Take shelter (2011) som SvT2 visade. Det skulle vara en thriller och den hade fått många insekter i betyg av TV-tidningen. Förväntansfull slog jag ner röven i bästefåtöljen i nästan två timmar.

I filmens fokus står pappan Curtis. Han får hemska mardrömmar i vilka han blir angripen – först av sin hund och därefter av människor han gillar. Efter en särdeles hemsk dröm kissar han i sängen. Det är då han söker läkarhjälp. Och för att psykisk sjukdom finns i familjen. Men samtidigt börjar han bygga på ett skyddsrum. Curtis får nämligen nästan bibliska varningar om en kommande katastrof.

Den här filmen är ett riktigt sömnpiller. Bitvis är den visserligen obehaglig, men jag förstår den inte. Handlar den om skuld, tro? Under filmens gång fick jag den känslan flera gånger, i synnerhet inför den lilla dotterns dövhet och planerade cochleaimplantat. Eller handlar den om psykisk sjukdom? Kan psykisk sjukdom vara smittsam? Nej, jag blir inte klok på den. Den är bara… konstig.

Toffelomdömet blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk på ett tal

Ett inlägg om en bok.

---

 

Gåtor och seriemördare brukar ge en viss spänning i litterär form. Därför grabbade jag tag i Månpockets utgåva av Tänk på ett tal, John Verdons debutdeckare, en dag i november förra året. Jag köpte den och den fick följa med hem. Låg till sig i min att-läsa-hög, för jag ville ha nåt riktigt spännande att se fram emot.

Den pensionerade polisen Dave Gurney kontaktas av en gammal skolkompis, Mark Mellery. Mark har fått ett mystiskt brev och känner sig hotad. Men han vill inte blanda in polisen. Dave börjar nysta i det hela, trots hustrun Madeleines missnöje. Plötsligt finner sig Dave vara en deltagare i ett märkligt spel, men också i jakten på en seriemördare.

Den lovade så mycket, den här boken. Men nej. Tyvärr. Inget av löftena infriades. Jag kan inte förstå hur en bok kan kallas

[…] beroendeframkallande thriller […]

och

[…] Otroligt fängslande, fantastiskt skriven och helt enkelt den bästa bok jag har läst i år”. […]

av de recensenter som lyfts fram på bokens omslag. För den här boken är för mig ett riktigt sömnpiller! Jag har tragglat med den alldeles för länge. Jag har haft svårt att komma in i den. Den är seg, trots att jakten på just en seriemördare borde vara fartfylld.

Nä, det blir ett lågt Toffelomdöme och troligen ingen mer John Verdon för mig. Hur kunde Månpocket ge ut denna???

PS Varför jag läste den överhuvudtaget? Ja jag ville ju trots allt veta vem mördaren var samt mördarens motiv.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2013. Finalen

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om aftonens stora begivenhet, finalen i Eurovison Song Contest 2013.

I kväll smäller det! För den i Uppsala som väljer att inte åka till Parksnäckan och se eländet finalen i Eurovision Song Contest 2013 på storbildsskärm går det att följa det hela från TV-soffan. Och här. Här blir det nämligen liveblogg!!! Häng med och tyck till i afton! 

Jag lägger ut mina omdömen vartefter låtarna har framförts, så glöm inte att uppdatera din webbläsare då och då!

Här har vi laddat med prästostbågar, öl, vatten och jordgubbar. Hur har du laddat? 

Vi är två av över 100 000 tittare som inte bara ser fram emot schlager utan också… Björn och Benny, Sarah Dawn Finer (som gör min favorit-ABBA-låt runt klockan 23.30) med flera… Nu börjar det!!!

Finalister och flaggor tågade respektive bars in till tonerna av Björn, Benny och Aviciis Anthem. Det här blir en häftig kväll!! En del artister såg mer laddade ut än andra. Gäspade italienaren???

Programledaren Petra Mede gjorde entré i nånting råååsa. Eller ceriiiise kanske man säger. Hon var lika välartikulerad som sist. Som svensk-sångerska på engelska får hon helt klart godkänt. Det var för övrigt ganska gayfriande. Och en träffande text om oss svenskar. De historiska tillbakablickarna är underbart roliga!

Lynda Woodruff dök upp i Stockholm och kan fortfarande inte säga namnet där Baku är huvudstad. Men rolig är hon!

Efter alla låtarna hade sjungits var det dags för förra årets vinnare, Loreen, att skutta på scenen. Alltså jag har lite svårt för Loreen och låtarna. Jag var säkert den enda svensk som inte gillade Euphoria. Jag förstår och uppskattar helt enkelt inte Loreen. Hon är säkert jätteduktig, men det hon gör faller inte mig på läppen.

Sen kom Sarah Dawn Finer med min favoritlåt av ABBA – The winner takes it all… Då stannade allt…

Så här ser startfältet ut:

(och jag har INTE hittat på det själv utan hämtat det från säker källa på nätet!)

1. Frankrike: Amandine Bourgeois: L’Enfer Et Moi
   Janis Joplin inleder på franska. Detta låter precis som nåt jag har hört förut, men låten är helt klart ”tung”. Bara ett problem: den kommer ingen vart. Och är hennes klänning trasig?
2. Litauen: Andrius Pojavis: Something
   Ögonbrynsgympa och dålig engelska. Låten är slätstruken och artisten stillastående. Nä, jag somnar nästan.
3. Moldavien: Aliona Moon: O Mie
   Dags för håret som står rakt ut och klänningen som tar bort fokus från låten helt. Jag får Barbie-känslor. Dansarna gör mig lite nervös.
4. Finland: Krista Siegfrids: Marry Me
   Dags för suomalainen tyttö som har svenska som modersmål och sjunger på engelska. Och konstiga bebisskor. Nej, det här är för ding-dong för mig. Dessutom är det ingen kyss i slutet, det är en PUSS, för helvete!
5. Spanien: ESDM: Contigo Hasta El Final
   Spaniens sång är svajig. Klänningen är gul och gurt är ju, som bekant, furt. Tempobyte hjälper inte utan förvirrar.
6. Belgien: Roberto Bellarosa: Love Kills
   Men är det Ögonbrynens år i år? Roberto kan sjunga, men låten kommer liksom aldrig igång. Tänk om den hade släppt på lite fart så man blev danssugen. Nu blir man… ingenting.
7. Estland: Birgit Õigemeel: Et uus saaks alguse
   Jag är hela tiden rädd att Birgit ska tappa klänningen. Tyvärr är språket inte så vackert i mina öron, det innenhåller för många ä:n. Och låten är bara… tråkig.
8. Vitryssland: Alyona Lanskaya: Solayoh
   Dansrytmer. Alltså, jag erkänner, jag är svag för detta Nanne Grönwall-plagiat.
9. Malta: Gianluca Bezzina: Tomorrow
   Gianluca är inte bara doktor, han är lik en av mina TREVLIGA grannar. (Ja, jag har såna också.) Ögonbrynen (Gianlucas) är dock i schlagerklass, inte grannklass. Låten är för trallig för att vara i min smak.
10. Ryssland: Dina Garipova: What If
    Lite svajig inledning i sången. Sen blev sången vacker. Men det är ju en låt vi har hört förut, den om fred.
11. Tyskland: Cascada: Glorious
    Falsksång i början. En parafras på Euphoria? Men lite svänga-rumpa-stuk – i alla fall bitvis.
12. Armenien: Dorians: Lonely Planet
    George Harrison – med Schlagerbryn.  Och falsksång. Nej, det här är bara skrikigt, entonigt och tråkigt för mina öron.
13. Nederländerna: Anouk: Birds
    Den här låten hade jag i huvudet en morgon. Den är lite gammal-schlagrig. Hon sjungar bra, Anouk, men känns väldigt mycket som en grå mus.  Ganska stillastående, slutna ögonlock. Tja, som godnattvisa passar den helt klart.
14. Rumänien: Cezar: It’s My Life
    Kontratenor och välutbildad. Det hjälper inte. En snöpt Dracula är vad jag tycker att Cezar låter som. Och är inte dansarna nakna??? 😳
15. Storbritannien: Bonnie Tyler: Believe In Me
    Det här var min klara favorit inför tävlingen! Jag gillade Bonnie Tyler redan på 1980-talet. Den här låten gillade jag redan första gången jag hörde den. Börjar nervöst. Men jag tror på dig, Bonnie-GAYnor!
16. Sverige: Robin Stjernberg: You
    Då ska det ylas. Låten är rätt vacker, men jag har svårt för det där höga ylandet. Och vad är det för trasiga sjuksköterskekläder han har satt på sig? Dansarna hade Lilla My-tofsar!
17. Ungern: ByeAlex: Kedvesem (Zoohacker Remix)
    Nej, idag är det för varmt för mössa! Det här är tråkigt och entonigt, inte många ackord i den här låten, inte. Va? Körar Marie Fredriksson?
18. Danmark: Emmelie de Forest: Only Teardrops
    Det blåser i håret på barfotaflickan. Trumslagarpojkarna är alerta i kväll.  Men den där löjliga lilla flöjten… Nej, jag förstår inte varför den här låten är så hajpad. Sorry!
19. Island: Eyþór Ingi Gunnlaugsson: Ég á Líf
    Den här låten hade jag också i huvudet häromdan. Den är rätt trallig, lite sing-along, men ingen vinnare för det. Jävla liv, jävla liv, vakna fin…
20. Azerbajdzjan: Farid Mammadov: Hold Me
    Schlagerbryn och glasbur. Vi har sett det förut. Men det är en jättefin ballad.
21. Grekland: Koza Mostra feat. Agathon Iakovidis: Alcohol Is Free
    Fotbollsdomare i kilt. Och knästrumpor. Framför… manisk cirkusmusik. Nej, jag blir nervös.
22. Ukraina: Zlata Ognevich: Gravity
    Kamerapersonen gillade Zlatas figur. Låten är rätt… pigg. Men jag fattar fortfarande inte vad jätten har där att göra.
23. Italien: Marco Mengoni: L’Essenziale
    Smörsång. 1980 kallt. Men snygg kostym, ja. Ett litet sömnpiller, dock.
24. Norge: Margaret Berger: I Feed You My Love
    Varning för blinkande ljus (kan utlösa EP-anfall)! Nej, jag har svårt att titta på detta blinkande. Och låten är bara tråkig. Kisspaus.
25. Georgien: Nodi Tatishvili & Sophie Gelovani: Waterfall
    Duettsång. Med fem mil mellan parterna först. Vacker och smäktande sång. Men lite för sömnig låt för mig.
26. Irland: Ryan Dolan: Only Love Survives
    Läderbyxor – gillas, men jisses så varmt det måste vara! En låt som gör mig lite danssugen, men 17, har jag inte hört den här förut också???

Mina favoriter i kväll är Storbritannien, Vitryssland, Ryssland, Tyskland, Azerbajdzjan, Ukraina och Irland. Men Storbritannien vill jag se som vinnare!

But the winner is… Danmark. Trist, tycker jag.

Livet är kort. Nu gör vi lite annat fram till klockan 21!

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 1

Ett inlägg där Tofflan skriver om den första semifinalen i Eurovision Song Contest 2013.

Nej, det blev ingen livebloggning från Tofflan i kväll heller. Jag har inte livebloggat en enda gång hittills kring Eurovision Song Contest 2013 och igår kväll blev det inget undantag, trots att det var semifinal. Jag la ut mina omdömen efteråt.

Den som ville följa en livebloggare som skriver om semifinalen kunde i stället göra det här.

Av gårdagskvällens 16 bidrag var det tio som går vidare till finalen nu på lördag. Nästa semifinal går på torsdag kväll. Klara till finalen är Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien, Storbritannien och Sverige.

En otroligt snygg inledning, både grafiskt och musikaliskt. Teckenversionen av Euphoria var så vacker – och så passande denna Teckenspråkets dag! Sen kom Petra Mede iförd nån sorts fiskliknande outfit. Käft har hon, i alla fall. Nuff said!

Så här såg startfältet för semifinal 1 ut:

(Under respektive land, artist och låt finns mina omdömen.)

1. Österrike: Natalia Kelly: Shine
   Inte så tokig början! Men det här är förstås ingen vinnarlåt, det är det inte. Man Natalia Kelly kan sjunga i alla fall, hon är rätt najs att se på. Fast hon stod lite väl stilla på scenen.
2. Estland: Birgit: Et uus saaks alguse
   Vissa språk gör sig bättre i musikalisk form, andra mindre bra. Det här var dessutom en rätt seg låt som aldrig kom igång. Och Birgit stod i nattsärken och sjöng. Bra röst, dock.
3. Slovenien: Hannah:  Straight into love
   Efter Petra Mede i fiskdräkt kom Hannah i nån sorts fågeldräkt. Bra tryck i låten bitvis, men hon sjöng rätt falskt och gapigt.
4. Kroatien: Klapa s Mora: Mižerja
   Dags för Balkanballad, skönsång, men nej tack. Jag somnar.
5. Danmark: Emmelie de Forest: Only teardrops
   Barfotaflickan och trumslagarpojkarna. Jag fattar inte riktigt hur den här låten kan vara favorittippad. Den går säkert vidare, men jag tycker att den är tråkig. Hon sjunger ju samma sak om och om igen i låten.
6. Ryssland: Dina Garipova: What if
   Ytterligare en ballad, en flicka och… månar??? Bra låt, fast lite långsam, dårå, och pekoraltext.
7. Ukraina: Zlata Ognevich: Gravity
   Ballad igen! Flicka igen. Jätte kånkade på flicka. Flicka kan sjunga. Flicka i fint fodral, men snävt. Lite bra sväng i den här, men tjejen svängde inte mycket.
8. Nederländerna: Anouk: Birds
   Mera lugnt! Vilka sömnpiller det var i kväll!
9. Montenegro: Who see: Igranka
   Men hallå! Rymdrap. Nej tack!
10. Litauen: Andrius Pojavis: Something
    Men varför valde han att sjunga på engelska? Dålig engelska! Falsksång. Och tics, bar mage, visar kalsongresår. Nej usch, bort!
11. Vitryssland: Alyona Lanskaya: Solayoh
    Tempo!! Äntligen ville jag dansa. Fast vad hade dansarna på scenen på sig för trasor? Och låten påminner mycket om en Nanne Grönwall-låt…
12. Moldavien: Aliona Moon: O mie
    Jisses! Nu flyttades fokus nästan från frisyren till klänningen. Sången liksom glömde man som tittare och lyssnare bort…
13. Irland: Ryan Dolan: Only love survives
    Skinn såg bara svettigt ut. En gapig låt som inte liksom kom igång. Som nåt jag har hört förut.
14. Cypern: Despina Olympio: An me thimase
    Låttiteln betyder ”Om du minns mig”. Frågan är om vi gör det. Yet another ballad… Men den här gillar jag! Melodiöst och mjukt. Romantiskt. Så ja. Jag minns dig!
15. Belgien: Roberto Bellarosa: Love kills
    Svart. Ögonbryn igen. Stillastående. Det hände liksom ingenting. Mer än att de två hopporna på scenen for omkring och irriterade.
16. Serbien: Moje 3: Ljubav je svuda
    Men vad hade de på sig? Fruktansvärt. Som cupcakes – fast inte ett dugg söta, bara konstiga! Jag missade nästan låten helt bara för det. Den var rätt OK.

De sex låtar jag absolut inte ville höra på lördag är Estland, Kroatien, Montenegro, Litauen, Moldavien och Serbien. (Får jag bara säga sex?)

De tio låtar som gick vidare till finalen blev: Moldavien, Litauen, Irland, Estland, (men vaffan…  tre av mina sex låtar som jag inte ville höra..!), Vitryssland, Danmark, Ryssland, Belgien, Ukraina och Nederländerna.

Det var det hele. Och vad tyckte vi om allt runt omkring då? Jorå, Petra Mede var rätt nedtonad, tack och lov, men hon artikulerar så käften går ur led. SÅ mycket behöver hon inte ta i! Men det var kul med den historiska återblicken, trots att PM flamsade in där också. Norrskensnumret före röstningen var… annorlunda. Ett tag såg det ut som en gigantisk tårta eller pizza som det sprang folk på. Lynda Woodruff svamlade på nån avart av cockney. Men hon är i alla fall rolig.

Livet är kort. Men är det en schlager?

Read Full Post »

Inför Eurovision Song Contest 2013… Del 1

Ett inlägg vari Tofflan förfasar sig något, men samtidigt ställer sig frågande till varför andra förfasar sig över oväsentligheter i sammanhanget.

Igår kväll var det premiär för det första av fyra program med titel Inför Eurovision Song Contest 2013. Inte svårt att gissa att det var årets version av presentationer av de deltagande låtarna i Eurovision Song Contest nu i maj. Upplägget var emellertid annorlunda. Christer Björkman var äntligen utbytt och hade ersatts av Niklas Strömstedt. Denne har dessutom en bisittare, Malin Roos, samt i varje program en gäst. Igår var Rickard Engfors i studion.

Rickard Engfors, Niklas Strömstedt och Malin Roos sparkade igång Eurovision. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Tvärtemot vad många twittrare ansåg, tycker jag att det var ett alldeles utmärkt koncept att byta ut herr Björkman och att inte ha en ”jury” som återkommer i varje program. En jury som varit vald lite hipp som happ beroende på vem som varit inne just nu eller mest gay. Och med den ständige Tomas Vad-heter-han-nu-igen som på sin finlandssvenska tycker om eller dissar låtarna. Vi har hört det tillräckligt nu.

Den här gången har man valt en musiker som programledare (som själv har tävlat i ESC), en journalist samt en gäst som har koppling till ESC. Rickard Engfors koppling är dels att han har deltagit själv, dels att han under flera år har stylat de deltagande artisterna.

Jag gillar det här! För vi tycker så mycket hit och dit om artisterna och det är inte bara sångröster och låtar som spelar roll, framträdandet är också viktigt. Just därför kändes det extra kul att Rickard Engfors var på plats i den första delen! Niklas Strömstedt och Malin Roos är inte rädda för att tycka saker, men Rikard Engfors var den som kunde argumentera på riktigt igår, tycker jag.

Sen kommer vi då till låtarna… Då sjunker mitt gillande. Det var de tio första låtarna i semifinal ett som vi fick höra och se en videosnutt av. Två riktiga sömnpiller (Österrike och Estland) inledde. Därefter tog Hannah vid från Slovenien och om jag inte minns fel hade hon en sån tajt klänning att hon inte kunde röra sig. Total nollpoängare vad gäller framträdande.

Kroatien skickar i år en manskör som inte tycks ha kameratränat ett dugg. Jag håller fullständigt med Rickard Engfors när han sa att de verkar mer intresserade av att titta på varandra än in i någon kamera.

Danmark har en barfotaflicka, eld samt en massa trumslagarpojkar som springer omkring på scenen och bara tar fokus från sångerskan. Emmelie kan nämligen sjunga. Men det här är inte riktigt min genre, så nja…

Rysslands och Ukrainas låtar gillar jag! De är både vemod och trallvänligt och jag skiter i att de (Ryssland) sjunger om fred och håller varandras händer eller att My Little Pony gästspelar i en av musikvidoerna (Ukraina).

Nederländerna skickar enligt de tre i TV-studion det bästa de har, nämligen Anouk. Jag är inte särskilt imponerad, men hon kan i alla fall sjunga. Det låter emellertid mest som en låt hämta ur en Disneymusikal.

Montenegro har både en förfärlig låt (?) som knappast kan kallas låt samt en lika förfärlig video till den. Och vad gäller Litauens låt gick den mig helt förbi – jag blev helt absorberad av sångarens ögonbryn som for upp och ner.

Gänget i den svenska TV-studion tyckte att Anouk var bäst, men att Danmark vinner. Jag håller inte med, men ser ingen klar vinnarlåt bland dessa tio första.

Livet är kort.

Read Full Post »

The Spiral

Igår var det premiär för TV-serien The Spiral. Jag hade irriterat mig en aning innan på att programmet hade en titel på engelska, det var ju ett svenskt program. Men nu när jag har fluktat lite vet jag att det är nån sorts europeisk samproduktion. Och inte hjälpte det…

De ska sno konst.

Handlingen består av att ett konstnärskolletiv ska stjäla sex tavlor från lika många europeiska museer. Det lät spännande, tyckte jag och var förväntansfull. Nånting går emellertid snett och…

Alltså… ärligt talat… Vad är transmedial serie? Det hela känns mest rörigt för mig. Fokus är inte på det som kunde vara spännande utan på att det ska vara en kombination av TV-serie och onlinevärld.

Nej, det här var inget för mig – eller jo, det var det! Ett riktigt sömnpiller. Jag somnade efter typ 20 minuter. Så en enda toffla blir det i betyg – för den goda sömnens skull…

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2011: Finalen

Lördag och dags för finalen i årets Eurovision Song Contest. Min klara favorit är inte längre med, så jag tittar med ett något… ljummet intresse. Den låt jag gillar bäst just nu är Frankrikes, men jag är medveten om att den INTE är nån schlager.

Jag hoppas förstås kunna liveblogga livebloggar i kväll! Du hänger väl på???

Den tyska programledartrion har hittat märkliga klänningar en gång till, karln är lika trist klädd som tidigare. Skämten är också lika trista som sist. Inledningsvis en uppjazzad version av den… trista tyska vinnarlåten 2010.

Här är startfältet – och som vanligt är det mina kommentarer sist efter varje låt:

1. Finland – Paradise Oskar – Da da dam
   Tråkig pojke står stilla på scenen. Lite svaj på rösten. Såhär illa lät det inte sist. Men som jag tyckte sist: pekoral! Ta bort!
2. Bosnien & Herzegovina – Dino Merlin – Love In Rewind
   Ja! Och så klappar vi händerna nu! En två tre! Fast OK, jag tycker mer och mer om låten, mindre och mindre om de rutiga kläderna, dock. Nja, sisådär, är mitt omdöme. 
3. Danmark – A Friend In London – New Tomorrow
   Låten påminner för mycket om nån annan låt. Känns lite för långsam. Svajar i sången också.
4. Litauen – Evelina Sašenko – C’est ma vie
   Nu ska det ylas igen! Den här låten är lite för mycket musikal för min smak, men Evelina kan helt klart sjunga. Synd att hon fick en sån tråkigt låt.
5. Ungern – Kati Wolf – What about my dreams
   Den här gillade jag ju när jag hörde en studioversion av den, men live har sångerskan varit alltför svag och framträdandet trist. I kväll låter sången bättre, men koreografin… Hon står ju bara där! Vicka lite mer eller nåt!
6. Irland – Jedward – Lipstick
   Dags för håren. Alltså de här pojkarna ser ju bara för roliga ut! Man hör inte låten för man ser sig blind på håren. Och axelvaddarna… Nej, det här är bara en plojlåt.
7. Sverige – Eric Saade – Popular
   Nasal sång och till och med lite falskt i början av refrängen. Andningen hänger inte med. Han ser ut som om han är svimfärdig i vissa närbilder. Nervös? Nej, det här är för mycket Lili & Susie för mig, Oh mama…
8. Estland – Getter Jaani – Rockefeller Street
   Barbie i brunt hår. Konstig scenklädsel och en låt som man hela tiden tror ska köra igång. Men den gör liksom inte det. Den är lika konstig som hennes rosa klänning.
9. Grekland – Loucas Yiorkas feat. StereJo Mike – Watch my dance
   Men vad är det här? Jo jag vet, en skitdålig rappare. Han förstör en låt som annars skulle vara hyfsad. Men kan ingen bura in den där hesa apan??!
10. Ryssland – Alexey Vorobyov – Get you
    Nej det här var bara en ny snygg kille med en tråkig låt. Suck!..
11. Frankrike – Amaury Vassili – Sognu
    Det här är min favorit, men början var lite svag. Och nej, det är ingen schlager.
12. Italien – Raphael Gualazzi – Follia d’Amore
    Men varför sjunger Italien på engelska? Italienska som är så vackert? Fast den här låten är ju inte… vacker. Inte nåt vacker nånstans.
13. Schweiz – Anna Rossinelli – In love for a while
    Baktakt, baktungt och sen en trallig låt av en tjej som ser kissnödig ut. Lite sing-along-stuk. Nej, låter som nån som går omkring med dammvippan och nynnar.
14. Storbritannien – Blue – I Can
    Pojkband. Eller nej, pojkar som har blivit vuxna män men tror att de fortfarande är pojkar. Rösten håller inte!!!!!!!
15. Moldavien – Zdob și Zdub – So Lucky
    Dags för Facit-gubbarna! Den här låten skrämmer mig! Ursäkta, men är inte det här en parodi??? Häxkvastar flyger genom luften. Jädra cirkus.
16. Tyskland – Lena – Taken By A Stranger
    Nu kvällens sömnpiller. Jag förstår mig inte på Lena och hennes låtar. Elias trodde att dansarna var nakna! Då hade jag möjligen vaknat…
17. Rumänien – Hotel FM – Change
    Rutiga västens tur. Han med randiga brallan. Fy vilken tråkig låt.
18. Österrike – Nadine Beiler – The Secret Is Love
    Lustiga frisyren, men pipa har hon! Samtidigt blir det lite trist när hon bara står där. Micken döljer hela ansiktet, så hon hade inte behövt tömma sminklådan i det. Kissnödig sångstil. Bra ballad, men håller den ända fram? Nej.
19. Azerbaijan – Ell & Nikki – Running Scared
    En rätt mysig låt, men tjejen kan fortfarande inte sjunga. Hade de bytt ut henne, så… Fullt med löshår har hon också, måste vara baktungt…
20. Slovenien – Maja Keuc – No One
    Okejrå, den blir lite bättre med tiden, den här låten. Men jag går inte igång på lårhöga stövlar, det känns så… ute. Jag får funderingar på hur det luktar under stövlarna… UFF!
21. Island – Sjonni’s Friends – Coming Home
    Dags för Tie a yellow ribbon, fast från Island. Nej ta bort!
22. Spanien – Lucía Pérez – Que Me Quiten Lo Bailao/They Can’t Take The Fun Away From Me
    Sprattelgubbar på scenen. Söt tjej, men nej. Vad är det här? Snart kommer det väl in en tjur på scenen också.
23. Ukraina – Mika Newton – Angel
    En rätt typisk ballad, men det ser ju ut som om hon bär en fågeldräkt! Sandkonstnären är häftig, fast har ju inget med musiken att göra.
24. Serbien – Nina – Magical
    Ja tjolahopp, 60-talsdags. Lite glatt och så men, nej inte min typ av låt. Jag funderar på om jag går på nån drog när jag ser på bakgrunden.
25. Georgien – Eldrine – One more day
    Klänningen får mig att tänka på Franz Kafkas bok Förvandlingen där en man vaknar en dag och finner att han har blivit en skalbagge. Den här gillar jag att kräma i bilen, men ingen annanstans.

MEN HUR MÅNGA JÄVLA SNABBGENOMGÅNGAR SKA DET VARA??? Har de ingen bra artist att dra fram i mellanakten??? OCH DÅ TAR DE FRAM FRISKIS & SVETTIS! Men hallå… Jag trodde aldrig att det skulle ta slut och ärligt talat är jag på väg att somna…

Redovisningen av röstningen tog sen fart. Sverige började med ett poäng och sen fick vi inte fler. Eller jo. En tia fick vi. Poängen fördelas lika knäppt som vanligt. Det spreeetar, säger Edward af Sillén och Helene Benno som är kommentatorer i Tyskland. Vi hemma i soffan gäspar och har problem att hålla oss vakna. Publiken i Tyskland är trist och buar, det tycker jag är löjligt! Är man där ska man väl för F*N vara glad och positiv?! Det är bara soffpotatisar som får sitta och skriva sura blogginlägg!

I skrivande stund ligger Sverige först. Ofattbart! Men nu leder Azerbaijan och det ser ut som om det blir vinnaren. Men var den så bra, Running scared?

And the winner is… Azerbaijan – Ell & Nikki – Running Scared

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision Song Contest 2011, ESC2011 och Melodifestivalen 2011.

Read Full Post »