Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kvällspromenad’

Ett inlägg om gåvor och prövningar.


 

Livet prövar oss människor. Och gjorde det inte det skulle vi inte uppskatta de goda stunderna. Jag visste att Döden var i faggorna. En försvunnen person i ett annat land. Igår kom bekräftelsen. Min vän var i tårar. Jag satt vid vännens köksbord och lyssnade och pratade. Fick för miljonte gången känna att jag måste sluta skjuta upp saker och ting som har med människor att göra. Inte träffas SEN. Inte ringas SEN. För SEN kan ju vara… försent. Nu finns inget kvar som binder min vän vid det gamla landet. Begravning lagom till jul om det går att ordna visum. H*n lovade vara tillbaka här till nyår. Jag lovade att finnas här nu och under tiden – och SEN också – även för familjen. Jag fick i eftermiddags en produktanmälan som jag granskade och den fick mig att tänka på vännen med sorgen. Författaren hade som målgrupp nämligen angett… människor. Det är nåt jag tar till mig och nåt jag ska försöka jobba för att bli bättre på. Alltså att ha människor som min målgrupp.

Målgrupp

Författarens ord.


Vi drar oss mot jul 
och idag har jag fått så fina julklappar från jobbet. Jag har alltså varit snäll, kunde såväl jag som kollegorna konstatera. (Sen finns det visst en och annan i cyberspace som tycker att jag är knäpp också och som anser att min knäpphet berättigar dem till att förfölja mig. Men det är annan historia och den kommer inte här.) Efter förmiddagskaffet kom chefen med ett grått kuvert som innehöll ett presentkort från Delicard. Jag blev tvungen att genast gå och kolla på nätet. En kan välja bland ett femtiotal jättefina klappar – allt från välgörenhet till husgeråd, delikatesser och prenumerationer. Jag funderar på att välja en grillpanna. Visserligen har jag större behov av en vanlig stekpanna, men jag har alltid velat ha just en grillpanna för till exempel lax.

Presentkort

Det finns massor med saker att välja bland.

 

 Trevlig helg kort med reflex

Trevlig helg önskade arbetsgivaren med en reflex. Mycket användbar julklapp!

Det var tårta på jobbet i onsdags eftermiddag, så inte trodde jag att det skulle vara gofika även idag – men det var det! Stora, härliga bullar med pärlsocker på. NK* och jag slank ner tidigt för att få en pratstund på tu man hand. Det behövdes både socker och prat för att hålla energinivån uppe så att en fick nåt vettigt gjort för lönen den här fredagen före jul… Många hade varit på julfest igår kväll och jag tror bestämt att det hade satt sina spår hos somliga. På väg från gofikat snubblade vi över nästa julklapp, dessutom. Och det var en riktigt bra grej: en reflex. Jag svär så ofta över att fotgängare inte har reflexer så här års. I år har jag varit extremt dålig på det själv. För det händer ju att även en bildåre som jag behöver till och från garage och parkering… (Nä, jag är inte felfri.)

Nu sitter jag och laddar för en kvällspromenad till soprummet och Tokerian. Då skulle jag slippa ge mig ut och köpa kaffe i morgon förmiddag, nämligen. På väg hem från jobbet såg jag hur full parkeringen var. Kanske har många kunder handlat färdigt nu?

På Tokerian finns det mesta, dock inte champagne. Det är tur att jag har egen sån i kylen med tanke på dagens bästa gåva:

Anställningsavtal

Dagens bästa gåva.


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett promenerande inlägg.


 

Det blev en kvällspromenad igår efter att vi hade tittat på Ann-Sofie i När livet vänder. Tänk att 30 minuter program kan ge en så mycket att tänka på! Det var skönt med frisk luft för tankarna. Rygg och ben tackade för att de fick röra på sig efter en dag tillbringad mest i bilen – och lite i och ur. Mamma pinnade på så bra, vilket glädjer mig. Den nya rollatorn är stabilare än den gamla och fungerar till och med hyfsat utomhus på vintertid.

Vi gick längs med Vätterpromenaden en bit och sen upp till Sjögatan där lilla Tofflans första hem fortfarande står kvar. Då var det grönt, men sen många år tillbaka har huset en beige färg. Men det kallas än idag Gröna Nöden och sägs vara bebott av ”fint folk”. (Det var väl därför vi flyttade…)

Det var mörkt när vi gick ut, men jag tog ända några bilder från kvällspromenaden i Metropolen Byhålan. Här är en del av dem:

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Idag då? Jag pinade mig upp efter cirka fem timmars sömn för sedvanlig vardagsadministration. Senare blir det ett par ärenden på stan för min del. Kanske packar jag in mamma i bilen för att jaga en lampskärm samt en tur upp till graven med påskliljor. Vidare har jag fått i uppdrag att gå ner med saker i källarförrådet och att göra fint på mammas balle*. Lax ska inhandlas till påskafton, för det glömde jag köpa igår. Och… jaa, däremellan ska jag klia på några konstiga bett jag fick i förrgår. Jag messade över några bilder till Fästmön igår kväll, men hon blev inte imponerad, mest äcklad. Gissar att hon var trött på skröpligheter efter en tuff första dag med ny arbetsgivare.

Vidare ser jag fram emot att få en vägbeskrivning per mejl som ska leda mig och mamma till en vän på påskdagen. Det är en utflykt jag verkligen ser fram emot! Östergyllen är så vackert på våren och utflykter på landet är härliga.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad! Det är roligt att läsa vad du gör!


*mammas balle = mammas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förbannat inlägg.


 

Mamma provar sin rollator och sina nya skor.

Mamma på kvällspromenad med mig på sin 79-årsdag i juli i somras. Jag intygar på heder och samvete att det är hon!

Jag trodde aldrig att jag skulle häva ur mig det jag gör i rubriken, men i kväll gjorde jag det. Högt och tydligt i min ensamhet skrek jag:

Skit-Sverige!

Nog för att a-kassans regler är knäppa och obegripliga… Jag undrar om inte det jag hörde i telefonen i kväll är snäppet värre. Det var lilla mamma som ringde och hon var gråtfärdig och mycket uppstressad och orolig. Hon har nämligen ingen giltig legitimation och har stora svårigheter att skaffa sig en ny.

Detta är bakgrunden:

I förra veckan skulle mamma hämta ut medicin. Det gör hon regelbundet. Precis som alla andra legitimerar hon sig. Men nu sist blev det nästan stopp: apotekspersonalen upptäckte att mammas legitimation hade gått ut – FÖR ÖVER ETT ÅR SEN. Nu är det en liten kommun mamma bor i. Hon är ganska ”känd” där: hon är född på orten, har bott där större delen av sitt liv och har en stödkrage eftersom hon har en sjukdom som gör henne handikappad.  Detta är säkert skälet till att ingen har upptäckt att mammas legitimation har gått ut – varken på banken eller apoteket har man tittat

så noga,

på hennes framsträckta id-kort, gissar jag. Det är naturligtvis både fördelar och nackdelar med det. Nu visade det sig att det skulle bli en nackdel.

Idag skulle mamma få hjälp av tant och farbror Blå att åka till polisen och ordna en ny legitimation. Men hos polisen blir det tvärstopp. Att mamma verkligen är den hon är syns på det utgångna id-kortet – om man jämför fotot med den verkliga personen. Det räcker inte. Hon kommer dit med två vänner, som hon har känt i 30 år –  varav den ena är en pensionerad polis (!). Båda intygar att hon är hon. Det räcker inte heller.

Det är endast en nära anhörig som räknas om man inte har nån giltig legitimation. Mamma är änka och hon är inte sambo, hon har inga föräldrar, farföräldrar eller morföräldrar i livet, hon har inga syskon, ingen vårdnadshavare, ingen god man, ingen familjemsförälder, ingen arbetsgivare. Hon har bara mig. En dotter. Och jag bor 30 mil bort. Ska jag, hennes enda barn, åka sextio (60) mil för att mamma ska få ett id-kort? Till saken hör att jag är mer eller mindre livegen med tanke på min situation. Eftersom jag knappt har mat för dagen (idag åt jag nudlar för 3:90 kronor) har jag knappast råd med bensin för de 60 milen.

Mamma är 79 år. Hon blir 80 år nästa sommar om hon får leva. Jag vet, jag kan intyga det. Men jag bor inte i Metropolen Byhålan och kan göra det. Mamma är inte kriminell. Hade hon varit det hade en utredande polis kunnat intyga att hon är den hon är!!! Ja, det är sant!

Men farbror Blå är envis och ska försöka hjälpa mamma. Om det inte går vet jag inte hur vi ska lösa det. To be continued, alltså…

Det här är Sverige 2014. Skit-Sverige. Mitt land, när det visar sig från sin allra sämsta sida.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som hissar och dissar.


Torsdag allaredan
och då vet Vän af Ordning vad som gäller: en redovisning av den Tofflianska veckans höjdpunkter (inlagd sill) och dalar (dumma sill). Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Inlagd sill


Dumma sill


April, april. Jag menar, livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tonen i en kvällspromenad.


För en gångs skull
promenerade vi tillsammans, Fästmön och jag. Ungefär 3,5 kilometer. Märkligt att gå på kvällen, med min älskade som sällskap.

Gatlykta och höstträd

Vi gick vid lyktan.


Jag fick en ton,
en melodi, en text. Mindes en film jag sett för mycket länge sen. Och den… märkliga sången…

[…] wer wird bei der Lanterne stehen

mit dir Lili Marlene


Livet är kort. Let it shine.

Read Full Post »

Ett inlägg med diverse glimtar från helgen.


Jag har ju redan visat
en del av vad som hände i Dalarna här på bloggen. Vi är nog fortfarande lite chockade över hur Super G hanterade visenten…

G klappar snorrkas

Hon vågade klappa snorrkas!


Men än mer chockade
var vi nog över det faktum att Gunilla – tvärt emot vad hon själv påstår – kan laga jättegod mat! Här slår husmor till, med kockhandduk och allt!

Super G vid spisen

Super G vid spisen. Hon har verkligen många saker i sin byxa strängar på sin lyra.


Däremot var det inte tillåtet
med cookalong, utan gästerna fick hålla sig i ett annat rum. Gunilla hade antagligen hemliga recept, för det var cook alone som gällde hela helgen.

Vidare provade vi en och annan öl – det var ju Oktoberfest. Och så fotades det en del. Vi blev båda mycket förtjusta i Gunillas mobilfodral.

G fotar

Gunilla fotar. Notera det snigga mobilfodralet – pilen i mitt. På bordet, vid pilen, en av ölsorterna vi provade. Vid översta pilen – jordgloben?


På fredagskvällen
bjöd Gunilla på ugnsbakad lax och på lördagskvällen en jättegod kycklinggryta med ris och grönsaker. Som synes på min tallrik åt jag många grönsaker. Till det drack vi Svartöl, en bayrare.

Kycklinggryta ris grönsaker svartöl

Kycklinggryta med ris och grönsaker samt Svartöl (vid pilen).


Söndagen hade något bättre väder
att bjuda på, så när vi hade packat in alla våra grejor i bilen packade vi även in Gunilla. Vi skjutsade henne till okänd ort och därifrån fick hon promenera hem. Nåt straff skulle hon ha för att hon hade visat sån stor gästfrihet!  😈 Men först tillbringade jag en lååång stund i Gunillas bibliotek. Åter blev jag mycket imponerad.

Gunillas bibliotek

Gunillas bibliotek.


Vi hade inte shoppat nånting
på hela helgen. Men så flög f*n i oss på vägen neråt landet och vi stannade till hos Karlsson i Gåvan. Eftersom det var lunchdags studerade vi menyn utanför. Nån flaskfilé blev det dock inte…

Flaskfile

Flaskfile.


I stället höll vi oss
till nåt grönt.

Prästkragar o grönt duk

Prästkragar och nåt grönt.


Inne i affären
träffade vi på Karlsson själv på en av hyllorna.

 Karlsson

Karlsson själv stod på en av hyllorna.


Vad hamnade i shoppingkorgen då?
Tja jag köpte billiga servetter och ett spel.

Deckarspelet

Deckarspelet följde med hem till New Village.


Båda två hittade vi
snigga läderfodral till våra iPhoner till bra pris. Jag har nu haft mitt i mindre än ett dygn, men är mycket nöjd med det! Nu slipper Gunilla oroa sig för att vi ska sno hennes… 

iPhonefodral

Ett tjockis-svart iPhonefodral till mig. Fästmön köpte ett vitt.


Jag tänkte ett slag
inhandla den här skylten och åka och leverera den in person till nån jag inte estimerar så mycket. Men varför slösa pengar på nån man inte gillar? Den fick vara kvar i affären.

Här bor ett troll

Den fick vara kvar i affären.


Vi for vidare neråt landet
– och sen lite norrut igen, till Himlen. Anna behövde hämta lite grejor för de knappa två veckor som återstår av hennes vistelse i New Village. Där hemma var allt sig för övrigt likt – utom att jag upptäckte ett lik i sovrummet i form av en definitivt död krukväxt. Jag slog en signal till min hulda moder innan vi tog en kvällspromenad till Maestro. Där fick vi som vanligt utmärkt service! Men ljuset tändes inte förrän till kaffet på maten, ungefär…

Grön ljuslykta

Ljuset tändes först till kaffet på maten.


Nåja, man kan inte tänka på allt.
Maten var – också som vanligt – fantastiskt god. Vi tog spett båda två – jag med kyckling, Anna med fläskfilé. För mig gör de alltid en specialare, eftersom min rätt inte står på menyn. Toppen! Anna hittade en och annan seg bit, mitt var perfekt. Godast var nog emellertid pommesen, gjord på riktigt sätt, där och då. Till maten serverades fräscha grönsaker, tzatziki samt béarnaisesås. Vi drack var sitt glas italienskt rött till.

11 Kycklingspett med pommes o tzatziki

Maestro bjöd på underbart god middag.


Det var skönt
att promenera tillbaka, för totalt sett blev det i alla fall tre kilometer. Skönt också att inte gå och lägga sig direkt på en middag. Idag hinns nog ingen promenad för min del, men Anna är iväg och tränar. Jag ska fixa till mig lite och sticka över till Tokerian för att fylla på förråden med bröd och mjölk – och kanske en grönsak. Vi ska äta lite soppa innan det är dags för Anna att jobba. Mitt jobbsökeri flyttas därför fram till i afton. Men då måste jag också hinna fixa till mig inför morgondagens övning…

Skönast var det nog emellertid igår att krypa ner mellan rena lakan (nån hade gjort sitt jobb i förväg här). Men det kändes som om det var en hel ocean emellan oss! Min säng är 180 bred och vi hade just tillbringat två nätter i en 105-centimeters säng! Tusen tack, både Gunilla och Johanna!

Tofflans fötter i sängen

Toffelfötterna vinkar god natt.


Det var min helg, det. Vad gjorde DU med din??? Som vanligt är jag nyfiken och vill veta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sömnstörningar och roligare saker.


Det blev korv till middag igår.
Chili- och chipotlekryddade kalkonbrännare. De gick inte av för hackor, kan jag meddela… Brändes gjorde de också, så de gjorde skäl för sitt namn. Jag grillade dem i ugnen och som tack för det spottade de hett fett på min vänsterhand. Som svar på detta bet jag i den. HA! Jag vann, typ!

Blå skymning

Och skymningen var blå.


Försökte få ut Fästmön
på en kvällspromenad, men hon var så trött och frusen att hon somnade under filten i soffan. Och när hon vaknade till kände ingen av oss för att gå ut.

Sepia skymning

Och skymningen var sepia.


I vart fall fick jag henne att regga sig
för Quiz battle och vi körde några tuffa matcher. Det tar ett tag att lära sig knepen (man kan blockera andra från att knipa poäng och så), men annars handlar det mest om allmänbildning. Ett roligt och lärorikt spel! Tack Johan Kronprins, som tipsade om detta! Och jag blir alltid så stolt när jag lyckas klara sportfrågorna, för det tror jag inte om mig själv!

Lilagul skymning

Och skymningen var lilagul… Som ett blåmärke…


Medan Anna slumrade
läste jag om ruskigheter på Sandhamn mitt i vintern. Det var inte utan att jag satt och frös… Men det är en väldigt lättläst bok, en riktig bladvändare. Spännande som 17!

Vi hasade väl i säng framåt halv elva. Då hade jag fått delta i ett nytt gymnastikprogram, signerat Anna. Vi körde

Sågen.

Den går ut på att man står med benen brett isär och fötterna bladut, fattar varandras motsatta händer och… så att säga sågar. Jag skrattade så mycket att jag fick väldigt bråttom in på toa…

Sen skulle det sovas. Jag läste en stund till, släckte och somnade. Bara för att vakna sedvanlig tid, klockan 4.27. Det är så irriterande!!!

4 27

Jag vaknar alltid den här tiden.


För det mesta
kan jag somna om, men i morse var det lögn i h-e! Jag låg vaken en och en halv timme innan jag slumrade till. Då drömde jag så konstigt! Min grupp frilansare från ett annat arbetsliv och jag befann oss plötsligt på institution 1 där vi skulle ha ett möte…

När Anna väckte mig klockan sju hade jag ett lätt dunkande huvud och kände ett svagt illamående. Men upp kom jag! När man är arbetssökande får man inte ligga och dra sig. Först skjutsade jag Anna till jobbet. På vägen tillbaka fick jag en vinkning av världens sötaste lilla pojke, säkert till hans vårdnadshavares förtret. Därefter parkerade jag mig vid datorn. Blogga lite, sen söka dagens tre jobb.

harskrank

Min övervakare.


Det känns lite som
jag kan tänka mig att det gör när man har fotboja: jag känner mig låst till hemmet, låst till att prestera, söka, söka, söka… Men idag ska jag faktiskt ut i verkligheten också och träffa min uppdragsgivare och vän Pe! Vi ska till och med luncha, fast man inte får det när man är arbetssökande (mina regler, för mig!). Tänkte passa på att handla hem lite förnödenheter också samt middag till i kväll, vad det nu blir. Fantasin flödar ju inte precis när det gäller mat…

Pe och jag ska träffas på Stormarknaden och testa ett av matställena där. Gissningsvis blir det en recension senare att läsa på en blogg nära dig – för den som är intresserad, förstås. Andra kan ju strunta i att läsa. Enligt webbplatsen finns det faktiskt hela elva (11) ställen på Stormarknaden där man kan äta… Jisses…

Vad händer hos dig idag??? Har du tid och lust, skriv gärna en rad eller två i en kommentar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »