Ted Gärdestad – För kärlekens skull

Ett inlägg om en TV-dokumentär.

---

 

Ted Gärdestad skulle ha fyllt 60 år i torsdags. Han blev bara 41.

I torsdags skulle Ted Gärdestad ha fyllt 60 år. Med anledning av detta visade SvT1 igår kväll, tre dar senare (!), en ny dokumentär, Ted Gärdestad – För kärlekens skull. Självklart ville jag inte missa den.

I programmet fick vi gå i hasorna på brodern Kenneth, men vi fick också se och höra personer som Ted Gärdestad jobbade med liksom en av hans före detta fruar, hans gamla pappa och hans dotter. Jag rös när Björn Ulvaeus berättade hur snabbt han insåg att Ted Gärdestad var väldigt begåvad. Det var roligt att se gamla bilder på Ted Gärdestad, såväl stillbilder som rörliga, liksom bitar från hans framträdanden.

Vi som gillade Ted Gärdestad när vi var unge visste snart att han var en sökare. Det vi inte visste var hur dåligt han mådde. I det här programmet berättades bland annat om Ted Gärdestads sista inspelning och hur kämpigt han hade med att genomföra den samtidigt som rösterna inom honom försökte ta över. Att han överhuvudtaget orkade spela in sin sista skiva är en gåta.

Jag äger en enda av Ted Gärdestads skivor och det är LP:n Ted, i vinyl, förstås. Tyvärr har skivan legat i solen (slarvmaja jag!) och blivit bucklig, så den är kompletterad i efterhand med en CD. Jag lyssnar på den ibland, njuter, minns hur det var då, när skivan kom. Och så tänker jag vilken fruktansvärd förlust det var att Ted Gärdestad gick alldeles för ung ur tiden. Ted Gärdestad avslutade sitt eget liv genom att hoppa framför ett tåg.

Det är viktigt att vi vågar prata om självmord och att må dåligt. Därför tycker jag att den här dokumentären var bra. Men den kunde ha varit längre – 45 minuter var alldeles för kort. Jag hade gärna sett och hört ännu mer av Ted (och lite mindre av brodern Kenneth). Dessutom tycker jag att det är väldigt konstigt att SvT visar den flera dar efter den dag när Ted Gärdestad skulle ha fyllt 60. Susanne Cederberg, som gjorde filmen, borde ha fått både mer (sändnings)tid och framför allt rätt sändningstid.

Toffelomdömet blir trots mina invändningar ovan det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Min sanning: Eva Dahlgren

Ett inlägg om en TV-intervju.

---

 

Ibland brukar jag titta på Min sanning. Det är ett timslångt program i vilket journalisten Anna Hedenmo intervjuar en känd person. De tu sitter på en uppbyggd liten scen och samtalar. Det enda avbrottet blir för fika nånstans runt halvtid. I kväll satt Eva Dahlgren mitt emot Anna Hedenmo. Det ville jag inte missa utan bänkade mig i god tid.

Eva Dahlgren gav Anna Hedenmo sin sanning i kväll. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

För mig har Eva Dahlgren betytt rätt mycket. Själv tycks hon närmast besvärad när hon får frågan om vad hon känner inför det faktum att hon är en förebild för många. Hon vill liksom bara göra sin grej, precis som hon alltid har gjort.

Att musiken skulle få en central plats i hennes liv bestämde hon tidigt. Hon skulle bli musikdirektör, för det var det högsta man kunde bli inom musiken, föreställde hon sig. Men det har självklart inte varit enkelt när man bara vill musicera och inte vara popartist. Integritet och blygsel kontra kändisskap blev ett ganska långt intro i den här intervjun. Det var nästan så att det blev brist på andra samtalsämnen, kände jag. Och på tal om att känna var det Anna Hedenmos stående fråga i kväll:

Hur kändes det då?

undrade hon om alla möjliga situationer och händelser i Eva Dahlgrens karriär, men även i hennes privatliv.

Självklart togs äktenskapet med Efva Attling upp, föga förvånande. En av de fåtal gånger under intervjun där jag fick veta nåt nytt var dialogen kring Eva Dahlgrens längtan efter barn. Sen fick hon inga egna, men väl bonusbarn. Och det var gott nog för henne. Hon sa bland annat i kväll:

Egentligen är det inte sina gener man vill föra vidare utan sina idéer.

Klok bonusmorsa – eller matmamma – det där, till skillnad från en viss annan sån jag känner till…

Vi får se glimtar från framträdanden i olika tidsepoker i Eva Dahlgrens karriär. Hon kommenterar själv sin märkliga frisyr efter ett av de äldsta inslagen. Men det är när hennes framförande av Ängeln i rummet vid Anna Lindhs begravning visas som varken Eva Dahlgren själv eller jag som tittare kan vara oberörd. Efteråt berättar hon om hur svårt det är att sjunga när man är ledsen och att hon efter framträdandet gick ner i sin loge och storgrät.

Jag hade ganska höga förväntningar inför den här intervjun, men jag blev lite besviken. Eva Dahlgren är svår att komma in på livet. Inte vid ett enda tillfälle ser jag leendet nå hennes ögon. Fast kanske är det så man blir när man har haft och har den fantastiska karriär och det liv som Eva Dahlgren har. Man blir lite… skygg och avvaktande.

Toffelomdömet för intervjun blir medel. För Eva Dahlgren blir det toppbetyg.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Göingeflickorna – 60-talets skånska Spice Girls”

Ett inlägg om en dokumentär om Göingeflickorna.

Nä, jag har inte kommit på rubriken till det här inlägget själv, den är snodd från en kvällsblaska! Idag vet väl knappt nån vilka Spice Girls var. Är det nån som då minns Göingeflickorna från skånska Boalt?

Göingeflickorna.

Systrarna Norén, som de ursprungligen hette och kallade sig, började sjunga tillsammans kring mitten av 1950-talet. Sonja, Barbro och Agneta turnerade Sverige runt och var riktigt stora, framför allt på 1960-talet. Då var det två, tre framträdanden per dag… Det blev många mil i den gamla Volvo Duetten.

Det stora genombrottet för trion kom 1961 med låten Kära Mor. Och det är bland annat på grund av den låten jag verkligen gillar dessa töser! För Kära Mor blev, precis som vissa andra, döskallemärkt av Sveriges Radio. Skälet var att den ansågs alltför sentimental. Men det handlade också om att man tyckte att det var förskräckligt med en dotter som inte besökte sin mor tillräckligt ofta…

Som tur var spelade Radio Nord låten. Och den blev så populär att Sveriges Radio tvingades häva spelstoppet av den. Den valdes till och med till Årets låt 1961 – och slog då bland andra Evert Taube.

Under 1960-talet blev det till och med en turné i USA. Under 1970-talet försökte tjejerna poppa till sig lite, med kort-kort och sånt, men publiken ville se dem i folkdräkter.

Vid mitten av 1970-talet valde Barbro att hoppa av från gruppen och i stället sjunga med sin man Lars. Sen dess har trion gjort ett par revivals. Det senaste framträdandet tror jag var 2012. Men nu blir det inga fler, för Sonja avled i mars i år. Den här dokumentären är gjord av hennes son Tord till minne av mamman.

Det här är en rörande dokumentärfilm om en tid och en musik- och sångstil som inte längre görs. För Göingeflickorna kunde nämligen sjunga.

Tofflan ger högsta betyg till den här dokumentärfilmen!

Missade du dokumentären på TV? Här kan du titta på den!

Livet är kort.

Read Full Post »

Inför Eurovision Song Contest 2013… Del 2

Ett inlägg i vilket Tofflan raljerar en del. Så tål du inte det kanske det är bäst att du slutar läsa typ NU.

I kväll var det dags för den andra delen av Inför Eurovision Song Contest, årets presentation av de låtar som deltar i semifinaler och final. Niklas Strömstedt, stackaren, blev alldeles nertystad av de två kvinnorna i studion, bisittaren Malin Roos och gästen Shirley Clamp. Maj gadd så de två damerna kacklade! Niklas blev tystare och tystare allt eftersom programmet fortskred.

Shirley Clamp gästade Niklas Strömstedt och Malin Roos i den andra delen av Inför Eurovision Song Contest 2013.

Eftersom Fästmön arbetade till klockan 21 såg vi programmet ungefär en timme senare än det gick.

Den här gången tyckte jag att det var bättre låtar. Det fanns både ballader och fartiga låtar och ingen låt var riktigt usel. Framträdandena däremot lämnade en del att önska, liksom koreografi, klädsel och frisyrer, till exempel.

Vitryssland inledde med en rätt OK låt, men med en massa pyjamasbyxor som sprang omkring på scenen.

Moldavien… jorå. För all del. Ganska OK.

Irland… Tja, det hade varit intressant att se artisten, men det var så mycket annat som fladdrade omkring i videon.

Cyperns tjej tyckte jag inledde med orden

Jag är så ensam.

tyckte jag. Shirley Clamp tyckte att hon sjöng nånting

in i vassen

Annars var den rätt OK.

Belgiens låt var också rätt OK, men jag tycker att killen borde överväga att införskaffa silvertejp.

Serbien skickar Draculas tre döttrar varav en dotter har svårt att hålla tuttarna innanför kläderna.

Lettlands band får mig att tänka på Gary Glitter. Lika dåliga var de också.

San Marino skickar samma tjej som förra året, men i år sjunger hon inte om Facebook. Låten var betydligt bättre.

Makedoniens bidrag består av två artister som sjunger var sin låt. Samtidigt. Förskräckligt!

Azerbajdzjans låt var hyfsat OK, men även här borde sångaren överväga silvertejpsbehandling. Och en danskurs.

Trion i studion tyckte att Irlands låt var bäst. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Men bättre låtar var det, som sagt än förra gången.

Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2011: Så här tycker jag NU om låtarna!

Nu har jag kikat på delar av framträdandena till varje låt i Eurovision Song Contest 2011. Och lyssnat lite mer. Vissa framträdanden sänker låten rejält, medan andra höjer.

När jag hade lyssnat på alla låtar en gång den 30 mars tyckte jag så här:

Skitbra!

• Ungern – Wolf Kati – What about my dreams
• Sverige – Eric Saade – Popular (Det måste jag ju liksom tycka…)
• Polen – Magdalena Tul – Jestem (First Class Ticket to Heaven)
• Kroatien – Daria Kinzer – Celebrate
• Israel – Dana International – Ding Dong

                                                                                                                                                          OK

• Österrike – Nadine Beiler – The secret is love
• Vitryssland – Anastasia Vinnikova – I Love Belarus
• Ukraina – Mika Newton – Angel
• Storbritannien – Blue – I Can
• San Marino – Senit – Stand by
• Malta – Glen Vella – One life
• Makedonien – Vlatko Ilievski – Russian Girl
• Estland – Getter Jaani – Rockefeller street
• Danmark – A Friend In London – New Tomorrow
• Azerbaijan – Ell & Nikki – Running Scared
• Armenien – Emmy – Boom boom

                                                                                                                                                       Nej tack!

• Tyskland – Lena Meyer-Landrut – Taken by a stranger
• Turkiet – Yüksek Sadakat – Live It Up
• Spanien – Lucía Perez – Que me quiten lo bailao
• Slovenien – Maja Keuc – Vanilija
• Slovakien – TWiiNS – I’m still alive
• Serbien – Nina – Magical
• Schweiz – Anna Rossinelli – In love for a while
• Ryssland – Alexey Vorobyov – Get you
• Rumänien – Hotel FM – Change
• Portugal – Homens da Luta – A luta é alegria
• Norge – Stella Mwangi – Haba haba
• Moldavien – Zdob si Zdub – So lucky
• Litauen – Evelina Sašenko – C’est ma vie
• Lettland – Musiqq – Angel In Disguise
• Italien – Raphael Gualazzi – Madness of Love
• Island – Sjonni’s Friends – Coming Home
• Irland – Jedward – Lipstick
• Holland – 3JS – Never alone
• Grekland – Loucas Yiorkas feat. Stereo Mike – Watch my dance
• Georgien – Eldrine – One more day
• Frankrike – Amaury Vassili – Sognu
• Finland – Paradise Oskar – Da da dam
• Cypern – Christos Mylordou – San aggelos sagapisas
• Bulgarien – Polly Genova – Na inat
• Bosnien – Dino Merlin – Love in rewind
• Belgien – Witloof Bay – With love baby
• Albanien – Aurela Gaçe – Feel the passion

Nu tycker jag så här:

Skitbra!

• Ungern – Wolf Kati – What about my dreams
• Polen – Magdalena Tul – Jestem (First Class Ticket to Heaven)
• Israel – Dana International – Ding Dong (Jobba på framträdandet!!! Det är så trist! Annars är detta min klara # 1!)
• Frankrike – Amaury Vassili – Sognu (En vacker låt, ingen schlagervinnare, men ändå.)

OK

• Sverige – Eric Saade – Popular (Ärligt talat knappt OK… Låten är monoton och glaset… nej tack…)
• Kroatien – Daria Kinzer – Celebrate
• Bulgarien – Polly Genova – Na inat
• Österrike – Nadine Beiler – The secret is love
• Vitryssland – Anastasia Vinnikova – I Love Belarus
• Ukraina – Mika Newton – Angel
• Storbritannien – Blue – I Can
• San Marino – Senit – Stand by
• Malta – Glen Vella – One life
• Makedonien – Vlatko Ilievski – Russian Girl
• Danmark – A Friend In London – New Tomorrow
• Azerbaijan – Ell & Nikki – Running Scared
• Armenien – Emmy – Boom boom

Nej tack!

• Tyskland – Lena Meyer-Landrut – Taken by a stranger
• Turkiet – Yüksek Sadakat – Live It Up
• Spanien – Lucía Perez – Que me quiten lo bailao
• Slovenien – Maja Keuc – Vanilija
• Slovakien – TWiiNS – I’m still alive
• Serbien – Nina – Magical
• Schweiz – Anna Rossinelli – In love for a while
• Ryssland – Alexey Vorobyov – Get you
• Rumänien – Hotel FM – Change
• Portugal – Homens da Luta – A luta é alegria
• Norge – Stella Mwangi – Haba haba
• Moldavien – Zdob si Zdub – So lucky
• Litauen – Evelina Sašenko – C’est ma vie
• Lettland – Musiqq – Angel In Disguise
• Italien – Raphael Gualazzi – Madness of Love
• Island – Sjonni’s Friends – Coming Home
• Irland – Jedward – Lipstick
• Holland – 3JS – Never alone
• Grekland – Loucas Yiorkas feat. Stereo Mike – Watch my dance
• Georgien – Eldrine – One more day
• Finland – Paradise Oskar – Da da dam
• Cypern – Christos Mylordou – San aggelos sagapisas
• Bosnien – Dino Merlin – Love in rewind
• Belgien – Witloof Bay – With love baby
• Albanien – Aurela Gaçe – Feel the passion
• Estland – Getter Jaani – Rockefeller street

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision Song Contest 2011, ESC2011 och Melodifestivalen 2011.

Read Full Post »

Melodifestivalen 2011: Deltävling 1. Luleå

I kväll är det dags för årets första deltävling bland svenska artister i Melodifestivalen. Här är startfältet med länkar till smyglyssning:

• Dilba – Try Again
• Swingfly – Me And My Drum
• Jenny Silver – Something In Your Eyes
• Jonas Matsson – On My Own
• Le Kid – Oh My God
• Rasmus Viberg – Social Butterfly
• Pernilla Andersson – Desperados
• Danny – In The Club

Vi återkommer förstås i kväll med omdömen om artister, framträdanden, låtar – och kläder/sminkning, förstås! Du som struntar i mina omdömen kan kika själv på SvT 1 med start klockan 20. Och du som struntar i hela grejen kollar ju inte alls.

Uppdatering: Som vanligt inleds tävlingen med en massa trams, suckar vi här från soffan i Himlen… Jag känner redan inledningsvis att jag inte orkar med hälften av programledningen. Och en fjärdedel av oss skäms för att vara svensk, säger h*n. Skämten faller platta och inte ens publiken skrattar. Vi sitter tysta, bara våra stön hörs. Men lika f*n sitter vi kvar… (Precis som kompisarna i guldsoffan. De ser mest generade ut…)

Här kommer omdömena från experterna i hemmasoffan:

1. Dilba – Try Again
   Bra beat, tung låt. Tyvärr har Dilba lite tunn röst. Och vad har hon på sig? Hon kan ju inte röra sig så snävt sitter plagget – ser det ut som. Ja det börjar så bra, men det utvecklas liksom inte till nåt… bättre.
2. Swingfly – Me And My Drum
   Nej, nej, nej! Hip hop hör inte hemma här. Eller vad är detta egentligen för genre? Ja, inte var det bra. Trumslagarflickorna – are they for real??? Kläderna – från vems garderob?
3. Jenny Silver – Something In Your Eyes
   Glad låt, bra sångröst. Men den påminner om… ABBA! Ja just det, ABBA! Men jag gillar den här!
4. Jonas Matsson – On My Own
   I smyglyssningen tidigare idag var det falsksång av den här herrn… Det är det fortfarande. Söt kille som borde ha fått hjälp med korreografin. Men ingen vinnare. Nej.
5. Le Kid – Oh My God
   Ja jag är benägen att hålla med. OH MY GOD!.. Färggrant var det, men annars. Nej, dagispop!
6. Rasmus Viberg – Social Butterfly
   Jag gillar detta! Dragspelet, alltså. Allt annat gillar jag inte. Ett annat klädval hade gjort en hel del till det bättre. Här och var falsksång. Nej, tyvärr!
7. Pernilla Andersson – Desperados
   Nämen hallå! Var det countrydags nu igen?! Lite uppblandat med… jaa jagvet inte vad. Progg?  Men nej, nej, nej. Och spelar hon på den gigantiska röda gitarren???
8. Danny – In The Club
   Äntligen en bra låt! Och en artist som kan dansa och framträda! Kläderna var väl sisådär, det där med gylfen och hänget ser bara konstigt ut, Men annars… Den här vinner!!! 😀

MEN… min gissning är var, efter smyglyssningen ovan (vilken fick mina öron att krulla sig för en hel del falskskång…), att Dilba, Jenny Silver och Danny går vidare till finalen eller andra chansen. OBS! MIN gissning! Smyglyssna via länkarna ovan kan du göra fram till cirka klockan 21.30 i kväll!

Mellansnacket var bara bedrövligt! Varför är det bara snuskskämt och att skoja med tysk accent är inte roligt längre. Jag har skrattat färdigt. Marie har på sig en klänning som ser ut som en soffkudde vi såg häromdan.

Och sen började ÄNNU mer trams under röstningen. Men Nanne, du som är så duktig. Varför ställde du upp på detta??? Och varför lät du som Petra Mede när du pratade??? Du som i vanliga fall är så braaaaaa… Fast när Nanne sjöng, då tystnade till och med jag. Skit i det andra tramset, Nanne är en fantastisk artist!!!

Fem gick vidare och som en av oss i expertpanelen i soffan sa om fyra av dem

De som sög mest…

(Sen kom tack och lov Dannys låt bland de fem.)

Och vinnarna blev…

• Danny (direkt till Globen! DET FINNS HOPP OM SVENSKARNAS MUSIKSMAK!)
• Pernilla Andersson (Andra chansen)
• Swingfly (direkt till Globen)
• Jenny Silver (Andra chansen)

Vi ses nästa lördag i Göteborg!

Read Full Post »

Marcus Birro drar

Jag förstår inte vad det är som är så intressant med Marcus Birro, men nu basunerar kvällstidningarna ut att han flyr från Sverige på grund av näthatet. Jag fattar inte riktigt heller vad det är som gör att så många retar sig så på Marcus Birro att de skriver att de hatar honom eller att han är helt jävla sjuk i huvet. Känner de Marcus Birro? Har de ens träffat Marcus Birro?

Så här ser Marcus Birro ut. Bilden är lånad från huvudet i hans blogg i Corren.

                                                                                                                                                         För mig är Marcus Birro en skribent. En skribent vars krönikor och blogginlägg jag läser. Texter som ofta hittar långt in i mig och drar fram starka känslor. För Marcus Birro blottar verkligen sig själv i många texter, han lägger ut sitt hjärta, sina innersta känslor till allmän beskådan. Det är så modigt!

Däremot delar jag inte alla av Marcus Birros åsikter eller intressen. Hans framträdanden i två populära TV-program genererade i en massa påhopp från höger och vänster – och Marcus Birro själv hoppade också på. Men ändå. Var det inte lite avundsjuka? Ärligt? Fotboll, svensk ELLER italiensk, intresserar mig inte heller. Men Marcus Birro är intresserad.

När en recensent i Norrköpings tidningar rackar ner på Marcus Birro som person i stället för på det Marcus Birro skrivit, boken som skulle recenseras… I det läget förstår jag att Marcus Birro slutar blogga för den tidningen. Det finns en gräns för hur mycket skit en man kan ta.

Marcus Birro utsätts för ”en incident” vid Klara kyrka. Han twittrar och skriver krönika om det. Genast blir han den största idioten som går i ett par skor. För rullstolsburna, en del, i alla fall, kan faktiskt gå och fattar inte Marcus Birro det??? Dessutom skriver han rasistiskt om några män som står bredvid. Men hallå! Marcus Birro är väl själv inte svensk? Och varför, VARFÖR skriver/reagerar ingen i stället på att TV3 inte är klok i hela sitt jävla huvud som utsätter Marcus Birro och andra för sin så kallade humor???

Marcus Birro skriver idag i sin blogg i Corren om den kommande flytten (flykten) till Italien. Detta blåser kvällstidningarna upp. Bara det att Marcus Birro skrev redan i början av året i sin blogg i Corren att han och familjen planerade att flytta till Rom i vår i några månader. Detta var alltså FÖRE händelserna vid Klara kyrka och det som därpå följde.

Media har åter tappat ett antal gram av mitt förtroende. Eller säg så här: Tro inte att allt du läser i tidningen/ser på TV är sant. Oavsett om man gillar Marcus Birro eller inte. Jag kan inte uttala mig om huruvida jag gillar honom eller inte för jag känner honom inte. Däremot vet jag att jag har gråtit till mycket av det han har skrivit och att jag INTE delar en del av hans åsikter. Men att säga att han är dum i hela sitt jävla huvud, det är baske mig att gå för långt. Och att utsätta honom för TV3-humor av detta slag, det är bara totalt smaklöst. Totalt smaklöst.

Read Full Post »