Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bisittare’

Ett inlägg i vilket Tofflan raljerar en del. Så tål du inte det kanske det är bäst att du slutar läsa typ NU.


I kväll var det dags
för den andra delen av Inför Eurovision Song Contest, årets presentation av de låtar som deltar i semifinaler och final. Niklas Strömstedt, stackaren, blev alldeles nertystad av de två kvinnorna i studion, bisittaren Malin Roos och gästen Shirley Clamp. Maj gadd så de två damerna kacklade! Niklas blev tystare och tystare allt eftersom programmet fortskred.

shirley_niklas_malinShirley Clamp gästade Niklas Strömstedt och Malin Roos i den andra delen av Inför Eurovision Song Contest 2013.


Eftersom Fästmön arbetade till klockan 21
såg vi programmet ungefär en timme senare än det gick.

Den här gången tyckte jag att det var bättre låtar. Det fanns både ballader och fartiga låtar och ingen låt var riktigt usel. Framträdandena däremot lämnade en del att önska, liksom koreografi, klädsel och frisyrer, till exempel.

Vitryssland inledde med en rätt OK låt, men med en massa pyjamasbyxor som sprang omkring på scenen.

Moldavien… jorå. För all del. Ganska OK.

Irland… Tja, det hade varit intressant att se artisten, men det var så mycket annat som fladdrade omkring i videon.

Cyperns tjej tyckte jag inledde med orden

Jag är så ensam.

tyckte jag. Shirley Clamp tyckte att hon sjöng nånting

in i vassen

Annars var den rätt OK.

Belgiens låt var också rätt OK, men jag tycker att killen borde överväga att införskaffa silvertejp.

Serbien skickar Draculas tre döttrar varav en dotter har svårt att hålla tuttarna innanför kläderna.

Lettlands band får mig att tänka på Gary Glitter. Lika dåliga var de också.

San Marino skickar samma tjej som förra året, men i år sjunger hon inte om Facebook. Låten var betydligt bättre.

Makedoniens bidrag består av två artister som sjunger var sin låt. Samtidigt. Förskräckligt!

Azerbajdzjans låt var hyfsat OK, men även här borde sångaren överväga silvertejpsbehandling. Och en danskurs.

Trion i studion tyckte att Irlands låt var bäst. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Men bättre låtar var det, som sagt än förra gången.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg vari Tofflan förfasar sig något, men samtidigt ställer sig frågande till varför andra förfasar sig över oväsentligheter i sammanhanget.


Igår kväll var det premiär
för det första av fyra program med titel Inför Eurovision Song Contest 2013. Inte svårt att gissa att det var årets version av presentationer av de deltagande låtarna i Eurovision Song Contest nu i maj. Upplägget var emellertid annorlunda. Christer Björkman var äntligen utbytt och hade ersatts av Niklas Strömstedt. Denne har dessutom en bisittare, Malin Roos, samt i varje program en gäst. Igår var Rickard Engfors i studion.

Rickard Engfors Niklas Strömstedt Malin Roos
Rickard Engfors, Niklas Strömstedt och Malin Roos sparkade igång Eurovision. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Tvärtemot vad många twittrare ansåg,
tycker jag att det var ett alldeles utmärkt koncept att byta ut herr Björkman och att inte ha en ”jury” som återkommer i varje program. En jury som varit vald lite hipp som happ beroende på vem som varit inne just nu eller mest gay. Och med den ständige Tomas Vad-heter-han-nu-igen som på sin finlandssvenska tycker om eller dissar låtarna. Vi har hört det tillräckligt nu.

Den här gången har man valt en musiker som programledare (som själv har tävlat i ESC), en journalist samt en gäst som har koppling till ESC. Rickard Engfors koppling är dels att han har deltagit själv, dels att han under flera år har stylat de deltagande artisterna.

Jag gillar det här! För vi tycker så mycket hit och dit om artisterna och det är inte bara sångröster och låtar som spelar roll, framträdandet är också viktigt. Just därför kändes det extra kul att Rickard Engfors var på plats i den första delen! Niklas Strömstedt och Malin Roos är inte rädda för att tycka saker, men Rikard Engfors var den som kunde argumentera på riktigt igår, tycker jag.

Sen kommer vi då till låtarna… Då sjunker mitt gillande. Det var de tio första låtarna i semifinal ett som vi fick höra och se en videosnutt av. Två riktiga sömnpiller (Österrike och Estland) inledde. Därefter tog Hannah vid från Slovenien och om jag inte minns fel hade hon en sån tajt klänning att hon inte kunde röra sig. Total nollpoängare vad gäller framträdande.

Kroatien skickar i år en manskör som inte tycks ha kameratränat ett dugg. Jag håller fullständigt med Rickard Engfors när han sa att de verkar mer intresserade av att titta på varandra än in i någon kamera.

Danmark har en barfotaflicka, eld samt en massa trumslagarpojkar som springer omkring på scenen och bara tar fokus från sångerskan. Emmelie kan nämligen sjunga. Men det här är inte riktigt min genre, så nja…

Rysslands och Ukrainas låtar gillar jag! De är både vemod och trallvänligt och jag skiter i att de (Ryssland) sjunger om fred och håller varandras händer eller att My Little Pony gästspelar i en av musikvidoerna (Ukraina).

Nederländerna skickar enligt de tre i TV-studion det bästa de har, nämligen Anouk. Jag är inte särskilt imponerad, men hon kan i alla fall sjunga. Det låter emellertid mest som en låt hämta ur en Disneymusikal.

Montenegro har både en förfärlig låt (?) som knappast kan kallas låt samt en lika förfärlig video till den. Och vad gäller Litauens låt gick den mig helt förbi – jag blev helt absorberad av sångarens ögonbryn som for upp och ner.

Gänget i den svenska TV-studion tyckte att Anouk var bäst, men att Danmark vinner. Jag håller inte med, men ser ingen klar vinnarlåt bland dessa tio första.


Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan från Sigtuna – och Steninge slott – visade upp en mängd underbara saker. Vad gäller De Vanliga Människornas kläder ska jag avhålla mig från kommentarer om dessa eftersom min expertkollega och bisittare Fru Hatt föredrog en middag framför kvällens program. En duktig ersättare fann jag dock i en annan väninna, som emellertid mer spanade in programmets manliga… ehum… fenomen.

Nu till prylarna! En urvacker collier, som inköpts till ett bröllop för modesta       50 000 kronor värderades till cirka 250 000. Inte illa. Dessutom kunde halssmycket delas och användas som brosch, något dess ägarinna inte kände till!

Vidare värderades en tavla av en rysk konstnär mycket högt. Tavlan var inköpt på loppis för 150 kronor och värderades till cirka 200 000 kronor… Syskonparet, som gnabbats om huruvida tavlan skulle placeras under en säng eller en garderob, lär gissningsvis tänka om helt…

En kvinna ångrade säkerligen morgonens städiver när hon med vasst metallföremål kratsade ur stearin ur ett par tennljusstakar. Detta minskade stakarnas värde från 50 000 till 40 000 kronor.


Fula kratsmärken sänkte stakarnas värde med 10 000 kronor.

                                                                                                                                                  Spännande var besöket i Jan Netterbergs vinkällare! Där skulle jag kunna tänka mig att stanna ett tag och göra en och annan provning. Det dyraste vinet där var en champagne som tagits fram 1998 för millennieskiftet och kostade vid inköpet cirka 20 00o kronor – ett värde som idag blivit tiodubblat… Spännande var också det gamla vinet som bärgats ur ett vrak från 1900-talets början.

En kvinna medförde två otroligt vackra stolar i svart med vackra inlägg. Dock inte i äkta ebenholts – och dock ingen italiensk stol utan tysk! Paret hade hon och värdet sattes till cirka 8 000 kronor för båda.

Och så kvällens ovanligaste, en 1700-talsspegel med ornament i förgyllt läder! Värdet beräknades till 75 000 kronor… Ägarinnan blev mycket överraskad, allra helst som hon tänkt skänka bort spegeln…

Nästa vecka visas Antikrundan från Örebro.

Read Full Post »