Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hjärntumör’

Ett inlägg om gårdagskvällen och lite om idag.


Efter julmöblandet igår
var jag helt slut. Fredagen var en enda, jääättelååång arbetsdag. Först gick jag upp en kvart tidigare än vanligt, det vill säga klockan sex, och när jag sen äntligen var klar för dan med såväl jobb som hemarbete var klockan över 21. Det blev 15 timmars arbetsdag – med avbrott för en halvtimmes lunch och en liten Lucia-fika på förmiddagen, förstås.

ostbågar

Min middag.


I morse skrattade jag lite
när jag kollade in mitt diskställ – och nä, det blir ingen bild. Där stod en kaffemugg och en grön skål. Tro nu inte att jag hade haft sallad i skålen. Ingen risk – den hade härbärgerat en halv påse prästbågar. Nej, mina matvanor när jag är ensam har en del att önska…

Efter julmöblandet igår satt jag en stund vid datorn. Noterade då via Twitter att det pågick ett TV-program som lät intressant. Jag hällde ner mig i bäste fåtöljen och tittade och lyssnade. Och äntligen var det nåt sevärt en fredagskväll! Niklas Strömstedt var värd och tackade för musiken programmet Tack för musiken. Totalt ska det bli sex program, detta var det andra. Varje gång har Niklas Strömstedt besök av en artist. Igår var det Marie Fredriksson. Det tog en halv sekund, sen var jag fast i programmet! Såväl värd som artist var otroligt bra.

Ballader Marie Fredriksson

På den här, Ballader av Marie Fredriksson, finns mycket fint!


Ofta när sångare blir äldre
tappar de sina röster. Så är inte fallet – varken med Marie Fredriksson eller Agnetha Fältskog (tänk om Niklas Strömstedt fick henne som gäst…) eller Jessica Folcker heller, för den delen. Men Marie Fredriksson har ju dessutom gått igenom en del svårigheter i form av sjukdom (hjärntumör), så att ens se henne på en scen var som ett litet mirakel i sig.

Marie framförde, ibland tillsammans med bandet, ibland bara akustiskt med Niklas Strömstedt på gitarr, bland annat låtar som It must have been love, Sparvöga och Ännu doftar kärlek. Jag sjöng naturligtvis duett här i min ensamhet och tänkte att

Fasen, det var bättre förr – i alla fall med tanke på de låtar som skrevs då!

Timmarna gick och jag tvingade mig att stanna uppe så länge som möjligt, för jag ville inte vakna klockan sex idag. Det slutade med att jag glodde på American horror story på kanal 9. Det är en bisarr och läskig TV-serie och faktum är att jag inte har pallat att se många avsnitt av den. För läskiga, alltså… Men igår höll jag mig vaken – för att sen direkt efter programmet slockna som ett ljus.

I morse vaknade jag av att grannarna skrikande tycktes jaga varandra i en lägenhet nära min. Kände mig helt död och tänkte skrika nåt fult svärord åt dem. Men en blick på klockan sa mig att det ändå var dags att gå upp. Den var runt halv nio. Nu blir det lördagsfrukost och därefter dusch innan jag ger mig ut för att införskaffa föda julmat.

Om du vill se nåt riktigt sött föreslår jag att du tittar på Hagasessan när hon bakar pepparkakor. Det vill säga mest äter deg. Allra bäst är sortin, när hon tydligt visar att det är nog.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg med artikellänk!


Ytterligare en artikel
från dagens lokalblaska berör mig. Här kan du läsa artikeln på nätet! Artikeln handlar om tre personer som skrev sig ur sina respektive kriser.

En av personerna får lite större utrymme än de andra två. Det är en ung, snygg doktor som har hjärntumör. Eller han har blivit opererad, men en del av tumören är kvar. Just nu gör han sin AT-tjänstgöring. Mannen skrev om sin sjukdom och det jobbiga att veta lite för mycket, ha för stora medicinska kunskaper – eftersom han ju själv är doktor.

Den andra personen är sjuksköterska och drabbades också av sjukdom. Sjukdomen gjorde ätandet till ett problem och om detta skrev hon en bok.

Den tredje personen är en man i medelåldern som skrev om hur det är att gå igenom en skilsmässa. Han var den ende av de tre som fick ge ut boken på eget förlag. Nu har jag inte läst hans bok, eller nån av böckerna, för den delen, men… Jag irriterar mig! Det är som att en skilsmässa är en mindre kris än cancer och sjukdom.

Är en bok om en medelålders mans känslor kring sin skilsmässa mindre värd än böcker om cancer av sjukvårdspersonal?


Idag kraschar massor av äktenskap.
Böcker om skilsmässor har definitivt en plats i bokhandel! Eller var mannen, medelålders och dumpad, inte tillräckligt glamorös för att få sin bok antagen? Man kan ju undra… Alla tre böckerna verkar vara viktiga böcker, det jag vänder mig mot är att en bok om skilsmässa tycks värderas lägre av förlagen.

Jag har också på sätt och vis skrivit mig ur min kris, den som följde på det som hände i januari 2009. Den romanen ligger bara och väntar en stund till. Det är inte säkert att jag nånsin gör nåt mer med den, jag har faktiskt ändrat mig! Det känns inte se angeläget längre att få den tryckt. För den handlar inte bara om min kris, den är också på sätt och vis sanningen, ur min synvinkel sett, om det som hände och om mänsklig ondska, helt enkelt. Men den är En nedteckning i den aburda romanens form. OM den trycks och ges ut, torde somliga darra – ifall det nu är så att dessa somliga är kapabla till empati. Det är ju egentligen inte troligt.


Livet är kort.

Read Full Post »