En ny dag – och den är solig!

Ett soligare inlägg än gårdagens.

---

 

Solig söndag!

Min lördag var väl inte att kategorisera som en av de bästa. Den började så bra, men när jag försökte uttrycka mina känslor var det knappt nån som kunde se det. Att det ska vara så svårt att nå fram med ord ibland… Själv har jag fått ord till mig som inte går att tolka på annat sätt än illvilja, missunnsamhet och hot. Nu tycks ju folk ha all rätt att vara elaka, men så snart hot och förtal kommer med i bilden är det ingen rättighet enligt svensk lag.

Jag hämtade hem Fästmön efter jobbet igår klockan 21. Vi missade två och en halv av de första låtarna i Eurovision Song Contest-finalen 2015. Den halfte var en av mina favoriter, Israel. Israel slutade på nionde plats. Min andra favorit, Serbien, kom tia. Italien var en annan favorit och de tog bronsplatsen. Och, ja just det, Sverige vann visst. Ingen låt som jag gillade, men Måns Zelmerlöw är duktig och proffsig i sitt framträdande. Dessutom sjöng han inte falskt, vilket majoriteten av artisterna gjorde. Vissa stunder blev falsksången så plågsam att det inte hjälpte ens med godis – jag blev tvungen att gå ifrån TV:n och sätta mig i ett annat rum. Yngste bonussonen röstade på Belgien. Det innebär att det inte blir några chips de kommande två helgerna, bestämmer den elaka och fula styvmodern. (Skojar bara!!!)

För den som råkade missa eller som vill se slutresultatet av finalen i årets Eurovision Song Contest. Om det syns dåligt kan du klicka på bilden eller här och ta upp tavlan på din egen skärm.

Men idag är en ny dag – och den är solig. Jag tänker inte ta med de trista orden och känslorna jag fick igår. I Uppsala pågår visst en karneval den här helgen. Tänk så mycket som sker utanför utan att jag deltar. Tänk, resten av mitt liv passerar, utan… Nej, soligt var det! Denna soliga söndag ska jag ta mig ner till stan för att träffa två vänner som kommer hitresta – den ena från norr, den andra från söder. Ja, ingen av dem har särskilt långt att resa, men ändå blir det inte av att vi ses särskilt ofta. Senast var visst… i augusti förra året och då som hastigast.

Anna jobbar förstås som vanligt idag, men jag ska lämna turturduvorna ensamma på eftermiddagen och åka och hämta min kära. Det verkade som om hon klarade dubbelpasset förvånansvärt väl igår, Anna. Jag skulle ha varit helt slut… Men i morgon väntar en ledig dag – om jag nu har antecknat rätt.

I kväll ska jag laga till min fantastiska italienska pastasås med vin. Lite alkohol kan behövas om än så bara i såsen. Igår drack vi läsk respektive vatten och mjölk. Det gick bra det med, för alkohol är ingen nödvändighet i det här hemmet. Till såsen kokar jag spaghetti till mig och Anna får göra nån sorts pasta på squash.

Italiensk pastasås à la Tofflan!

Ha en fin solig söndag!!! Och snälla du!!! Utmana dig själv och försök lämna en kommentar som varken är negativ eller mästrande. Det skulle glädja mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Slut som artist, trött på folk och laddad inför ESC 2015

Ett folkilsket inlägg med musikaliska inslag.

---

 

Bloggen är mitt sociala liv sen ett tag tillbaka. Det är här jag har de flesta av mina sociala kontakter, det vill säga de som inte är Fästmön, mamma eller personalen på Tokerian, ungefär. Kanske är det därför jag är så pratsam – både här och när jag kommer ut i verkliga livet. Tar liksom tillvara på varje chans och möjlighet till att socialisera. Livet i isolering, livegenskap, är onekligen ett annat liv än det jag hade för lite mer än sex år sen. Välkommen om du vill byta, du som tycker att jag skryter så mycket och lever över mina tillgångar. (Vilka tillgångar?)

Tulpaner är rätt snälla och pratar inte så mycket skit. Dem kan jag titta på här utanför – utan att det kostar nåt. 

Jag älskar böcker mer än folk just nu. Känner mig trött och ilsken på folk, slut som den artist jag aldrig blev. Framtiden är ett enda stort svart hål. Vissa dar förstår jag inte varför jag så envist kämpar för att hålla mig kvar. Andra dagar tänker jag på mina nära och kära, som är mina ankare här i livet, och på Annika Östbergs ord i mitt exemplar av hennes bok:

Livet är en gåva.

Gåva eller inte, livet är ensamt, lite torftigt och inte särskilt stimulerande just nu. Jag flyr in i mina böcker, till världar och platser jag aldrig har varit. Resa kan/får jag ju inte i verkliga livet. Och sen använder jag mina ord. De strömmar från hjärta och huvud, ner genom armarna, ut ur fingrarna och bland annat ner i bloggen. DÄR kommer frustrationen! Jag skriver mest för mig själv. Ändå blir jag så himla less på alla negativa och spydiga ord jag får tillbaka – förutom Bosse, som jag aldrig har träffat, som var den enda som gladde mig genom att förstå och skratta på rätt sätt.

Det spelar ingen roll vad jag skriver om – det kan handla om mammas gamla tofflor – så får jag skit och oförskämdheter, generaliseringar, oombedda råd (”men lilla gumman, varför gör du inte på MITT sätt i stället?”). Om jag berättar om nåt jag har gjort eller upplevt får jag höra att jag är för glad, för slösaktig, för ytlig och framför allt: för egocentrisk. Skriver jag om nåt som gör mig rörd är jag patetisk, skriver jag ironiskt om mig själv och mina tillkortakommanden får jag stoneface alt. goda råd.

Men skriver jag om andra är jag elak, trots att jag försöker hitta positiva saker hos människor också. Skriver jag om bonusbarnen får jag höra att jag hänger ut dem eller inte bryr mig om dem tillräckligt. När jag skriver om vad jag gör får jag veta att ingen vill läsa om min städning och min matlagning eller om min lägenhet, som är alltför stor för en person (jag får besök av familjen ibland, vi vill inte alla sova i samma rum). Men värst av allt är frågan:

Vad ska du med alla böcker till? Om du säljer dem kanske du slutar gnälla över din taskiga ekonomi.

Jag känner bara att… 

MEN SLUTA LÄS MIN BLOGG DÅ, FÖR HÖGE FARAO!!!

Låt mig få fly in i dessa. Eller stör det dig så?

I kväll ska jag ägna mig åt nåt så ytligt som Eurovision Song Contest 2015, finalen. Men jag bloggar inte nämnvärt om den, för då får jag höra saker som att jag inte har nån smak, jag är för gammal för att tycka, jag är elak etc. Det är inte roligt. Jag tittar i stället. Och tycker. Och äter godis av nåt slag. Mina favoriter är i vart fall Serbien och Israel. Jag hoppas att nån av dem vinner. Klockan 21 slutar Anna jobba och schlageräventyret börjar. Jag räknar med att vi missar början, men självklart åker jag och hämtar henne så att vi kan titta tillsammans.

I morgon ska jag träffa goda vänner i verkliga livet. Ja, jag har vänner och det händer att jag träffar dem. Det ser jag fram emot så mycket att jag tänkte ta med ett litet paket. (Elakt, eller hur?.. Och hur 17 har jag råd med födelsedagspresenter? Jo, det ska jag berätta – i ett inlägg en annan dag!)

By the way, jag tycker inte synd om mig. Jag tycker synd om DIG som uppenbarligen går igång på att kränka mig.

PS Vill du läsa om finalen, läs hos Jerry. Han skriver bra om den, trots att vi inte har riktigt samma smak.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kommunalt, schlagerelände och lite samkönat

Ett som vanligt ganska blandat inlägg.

---

 

Som tur var hade jag inte bara ätit lunch igår, jag hade ätit sen lunch. Detta innebar att jag inte svalt ihjäl medan jag väntade på Anna.

Det var väldigt skönt att få hemmet rent igår. Nu kan jag göra roligare saker i helgen än att städa. Bara det att jag inte vet vad. Tråkmajan Fästmön jobbar till och med dubbla pass i morgon på pingstafton och på söndag jobbar hon från tidig morgon till eftermiddagen. Igår skulle hon ha slutat klockan 16. Jag kom som vanligt i tid, det vill säga några minuter i. Det var tur att jag hade min bok på gång med mig, för Anna fick jobba över. Och det var inte bara en liten stund, utan typ en och en halv timme… Men jag satt i bilen, trött efter städningen, med nervevade fönster och lät majsolen slicka mig i ansiktet. Sen åkte jag iväg och tankade också. Det tog en kvart. Anna har nu haft ny arbetsgivare i knappt två månader. Med det nya kan jag som närstående säga att det har kommit både bra saker och mindre bra saker. Utifrån sett. Jag vet ju inte hur det är inifrån. Fast jag funderade över sånt som bemanning. Den verkar inte vara särskilt tillräcklig, med tanke på att gårdagens ”jobba över” inte är nåt ovanligt. Ja, ja, det är väl så här det blir när Uppsala kommun leker affär.

Uppsala kommun, förresten… Jag läste nyss att kommunen ska fördubbla antalet platser för ensamkommande flyktingbarn. Det tycker jag är jättebra och lovvärt. Kommunalrådet Ilona Szatmari Waldau förklarar bland annat det tidigare låga mottagandet i lokalblaskan:

Ett skäl till det är den stora bostadsbrist som vi har. Men det är många kommuner som har en bostadsbrist och vi måste ta vårat ansvar […]

(Notera att hon sa ”vårat”. I skrift stavas det ”vårt”.)

Men vad händer med våra egna barn och bonusbarn, som inte får den hjälp de behöver? Jag tänker på yngsta bonusdottern, som vad jag vet, inte fick nån hjälp av Uppsala kommun till skolgång efter att ha gått i särskola trots normalbegåvning under hela grundskoletiden. Hon valde att flytta till en annan kommun i ett annat län, till och med. Där fick hon hjälp att börja plugga ganska omgående. Vad jag förstår håller Uppsala kommun fortfarande på att diskutera med sitt försäkringsbolag kring nån form av skadestånd. Det lär bli den enda hjälpen min bonusdotter får. Kanske. Det är snudd på skandal, tycker jag.

♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣

Eftersom gårdagen hade gått över i kväll innan vi kom hem blev det sen middag. Det var tur att jag inte bara hade ätit lunch igår för ovanlighetens skull. Jag åt sen lunch, dessutom. Därför klarade jag mig tills vi snabbt hade snott ihop en korvmiddag, min med mos, Annas med broccoli.

Tröstätning av popcorn pågick igår kväll.

Klockan 21 var det så dags för schlagereländet igen på SvT1, det vill säga semifinal två. Bäst var Conchita (men så smal hon har blivit!), sämst var trion programledare. Jag har nog aldrig sett maken till tråkigare trio. Tur att jag hade en skål med popcorn att tröstäta. Vad jag tyckte om låtarna vågar jag knappt skriva här, för då får jag schlagermaffian på mig. Men jag pyste lite på Twitter igår. Totalt sett kan jag säga att mina två favoriter är Serbien och Israel, Italien och Spanien har OK låtar, Tjeckiens manlige sångare har fin röst och Australiens låt är bra, men den kan ju inte vinna. Summering: jag tror att jag håller på Israel. Eller Serbien.

Skvallertidningar och choklad i Annas väska. Jahaja, hon har redan varit ute på ärenden…

Och så plötsligt blev det fredag. Jag lyckades ta en sovmorgon idag ända till klockan 7.15. Sen gick jag upp och satte mig vid datorn och var riktigt effektiv. Anna är ledig idag och vi ska ut på några ärenden såväl åt andra som åt oss själva. Vädret ser bara trist ut – mulet och blåsigt. Mycket mer än en smärre utflykt för ärenden samt matlagning hemma händer inte här idag. Men på Irland folkomröstar man om samkönade äktenskap. Premiärministern där är för samkönade äktenskap, vilket är lite roligt eftersom han är ledare för ett kristdemokratiskt parti. Jämför det med svenska kristdemokraternas partiledare och hennes åsikter…

Nu ska jag killa min nya kompis under hakan och sen kolla om kaffet är färdigperkolerat. Vad händer hos dig idag och i helgen? Skriv gärna några rader så blir jag så glad!

Min nya kompis.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev ingenting mer än sprit – och ett kärt återseende

Ett inlägg i vilket det mesta blir ingenting, men gamla bekanta strålar samman, en fågel följer med hem och Serbien hyllas. Bland annat.

---

 

Telefonen var tyst, så det företaget har jag nu slutat vänta på.

Rubriken hänvisar förstås till gårdagen. Det var flera saker som blev ingenting. Jag väntade och väntade och väntade, men nada. I de flesta fall. I ett fall gav det utdelning på bra sätt.

Först väntade jag på ett telefonsamtal. En ivrig person ringde i fredags, vi skulle höras måndags eftermiddag, h*n ringde måndag förmiddag… Och så skulle nån annan ringa måndag eftermiddag. Jag har inte hört ett pip därifrån. Nu är det onsdag och jag kan väl säga att jag har slutat vänta. Det är inte första gången ett företag beter sig på det här sättet och vore jag inte i den ställning jag är skulle jag tala om företagets namn.

Sen skulle Micke Vaktis komma och spola mina rör i badrummet. Han skulle till en annan boende och göra samma sak vid 12.30-tiden. Därefter skulle han komma till mig. Att spola rören brukar ta 20 minuter, en halvtimme. När Micke inte hade kommit vid 14.15-tiden gav jag upp. Jag behövde nämligen gå till Tokerian för att köpa middagsmat.

Jag ville inte servera min hårt arbetande älskling kolbitar, så det skulle bli färdiggrillad kyckling till middag.

Eftersom Fästmön jobbade hårt i tio timmar igår kom vi överens om att jag skulle köpa en färdiggrillad kyckling som bara var att duka fram tillsammans med grönsaker till Anna och potatissallad till mig. Det brukar vara smart att gå till Tokerian efter grillad kyckling på förmiddagen. Men nu satt ju jag och väntade på både telefonsamtal och vaktis. Nä, det är väl inte alltför svårt att lista ut att det inte fanns nån kyckling när jag kom heller?! Ingenting-dag, verkligen! Men den snälla tjejen i kassan ringde och kollade och det visade sig att ett gäng pippifåglar var på väg ut i butiken om jag kunde vänta fem minuter. Det kunde jag.

 

 

Jag köpte sprit, alsolsprit.

Jag passade på att gå och köpa sprit. alsolsprit, alltså, på Apoteket Hjärtat. Eftersom jag hade koll på pippiskåpet kände jag att jag hade lite tid att vara social och pratade med farmacevten en stund. Det var ju lite kris och katastrof på våra apotek igår eftersom e-receptfunktionen var utslagen under fyra timmar. Apoteken kunde inte skriva ut recept och kunder kunde inte hämta ut mediciner. Vad orsaken var vet man inte, mer än att det var en flera timmar lång driftstörning hos E-hälsomyndigheten. Nån riktigt stor kris hann det aldrig bli på nåt av apoteken i Uppsala, enligt Radio Uppland, men det var självklart problematiskt för såväl apotekspersonal som kunder. Som vanligt gäller att tekniken är fantastisk – när den fungerar. Jag tänker på vilken tur jag själv hade när jag kom ner till mamma i påsk utan mina mediciner. Då var e-recept toppen och tekniken funkade. Min lilla mamma hade tur som åkte till apoteket i måndags. Däremot hade hon otur nog att inte få hämta ut alla mediciner. Den oro jag orsakar har nämligen gjort att mamma har ätit lite för mycket medicin. (Så kom inte och säg att detta Helvete inte har påverkat och påverkar min familj…)

Pippiskåpet var fortfarande tomt efter min sociala träning inne på apoteket. (Ja, du vet, när en inte har ett jobb att gå till får en göra sitt bästa vad gäller sociala kontakter och verkligen anstränga sig till sitt yttersta att prata med nästan vilket folk som helst. Annars blir en folkskygg och isolerad och mår skit.) Jag satte mig i förbutiken och fipplade lite med mobilen. Efter en stund närmade sig två figurer som hade nåt bekant över sig. Och det var mer än bekant, det var före detta kollegan Lena Lys med make!!! Jag har nog tyckt att jag har skymtat henne smyga omkring inne på Tokerian ett par gånger. Men det är många år sen vi jobbade tillsammans, så jag var inte säker. Nu var det tredje gången gillt – och det blev ett mycket kärt återseende! För just från den arbetsplatsen är vi inte så många kvar – i livet…

Jag kom hem från Tokerian glad – och med en nygrillad kyckling. Sen ringde jag ett samtal och fick veta att jag måste vänta till november angående en grej. Mindre bra. Anna och jag tillbringande kvällen efter kycklingen framför TV:n där vi såg den första semifinalen i Eurovision song contest 2015. Jag blev överförtjust i Serbiens låt, resten lät mest falskt och illa i mina öron. Det var så bedrövligt att jag inte hade lust att varken live-blogga eller skriva om eländet – mer än så här – idag. Och så twittrade jag under sändningen, förstås.

En sån här tång tror jag inte att Micke Vaktis har med sig till mina rör. Den används nämligen för kastrering av hästar.

I morse ringde jag vaktis och han hade naturligtvis blivit försenad igår och ringt på hos mig när jag var på Tokerian. Men idag gör vi ett nytt försök och han har lovat att komma efter sin lunch som slutar klockan 12. Det innebär att jag inte heller idag kan tvätta eller skura badrummet och duschrummet, det får bli i morgon. Jag kanske går ett varv med dammvippa och dammsugare i stället i kväll, när jag har skjutsat ut Anna till Himlen. Hon ska vara mamma på heltid ett dygn, men kommer tillbaka hit i morgon efter jobbet.

Dagens roligaste hittills är att jag har anmält mitt intresse att recensera en bok – om att skriva böcker. Ingen ekonomisk ersättning, tyvärr, men ett kul uppdrag, vore det! Det är tio personer som får var sitt exemplar och jag hoppas bli en av dem. Det gäller att försöka göra lite vettiga saker med alla timmar. Att söka jobb är fortfarande prio ett, men det går inte att göra det hela tiden, 24 timmar om dygnet, sju dar i veckan. Det räcker med att jag lever med oron och ovissheten hela den tiden.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 1

Ett inlägg där Tofflan skriver om den första semifinalen i Eurovision Song Contest 2013.

Nej, det blev ingen livebloggning från Tofflan i kväll heller. Jag har inte livebloggat en enda gång hittills kring Eurovision Song Contest 2013 och igår kväll blev det inget undantag, trots att det var semifinal. Jag la ut mina omdömen efteråt.

Den som ville följa en livebloggare som skriver om semifinalen kunde i stället göra det här.

Av gårdagskvällens 16 bidrag var det tio som går vidare till finalen nu på lördag. Nästa semifinal går på torsdag kväll. Klara till finalen är Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien, Storbritannien och Sverige.

En otroligt snygg inledning, både grafiskt och musikaliskt. Teckenversionen av Euphoria var så vacker – och så passande denna Teckenspråkets dag! Sen kom Petra Mede iförd nån sorts fiskliknande outfit. Käft har hon, i alla fall. Nuff said!

Så här såg startfältet för semifinal 1 ut:

(Under respektive land, artist och låt finns mina omdömen.)

1. Österrike: Natalia Kelly: Shine
   Inte så tokig början! Men det här är förstås ingen vinnarlåt, det är det inte. Man Natalia Kelly kan sjunga i alla fall, hon är rätt najs att se på. Fast hon stod lite väl stilla på scenen.
2. Estland: Birgit: Et uus saaks alguse
   Vissa språk gör sig bättre i musikalisk form, andra mindre bra. Det här var dessutom en rätt seg låt som aldrig kom igång. Och Birgit stod i nattsärken och sjöng. Bra röst, dock.
3. Slovenien: Hannah:  Straight into love
   Efter Petra Mede i fiskdräkt kom Hannah i nån sorts fågeldräkt. Bra tryck i låten bitvis, men hon sjöng rätt falskt och gapigt.
4. Kroatien: Klapa s Mora: Mižerja
   Dags för Balkanballad, skönsång, men nej tack. Jag somnar.
5. Danmark: Emmelie de Forest: Only teardrops
   Barfotaflickan och trumslagarpojkarna. Jag fattar inte riktigt hur den här låten kan vara favorittippad. Den går säkert vidare, men jag tycker att den är tråkig. Hon sjunger ju samma sak om och om igen i låten.
6. Ryssland: Dina Garipova: What if
   Ytterligare en ballad, en flicka och… månar??? Bra låt, fast lite långsam, dårå, och pekoraltext.
7. Ukraina: Zlata Ognevich: Gravity
   Ballad igen! Flicka igen. Jätte kånkade på flicka. Flicka kan sjunga. Flicka i fint fodral, men snävt. Lite bra sväng i den här, men tjejen svängde inte mycket.
8. Nederländerna: Anouk: Birds
   Mera lugnt! Vilka sömnpiller det var i kväll!
9. Montenegro: Who see: Igranka
   Men hallå! Rymdrap. Nej tack!
10. Litauen: Andrius Pojavis: Something
    Men varför valde han att sjunga på engelska? Dålig engelska! Falsksång. Och tics, bar mage, visar kalsongresår. Nej usch, bort!
11. Vitryssland: Alyona Lanskaya: Solayoh
    Tempo!! Äntligen ville jag dansa. Fast vad hade dansarna på scenen på sig för trasor? Och låten påminner mycket om en Nanne Grönwall-låt…
12. Moldavien: Aliona Moon: O mie
    Jisses! Nu flyttades fokus nästan från frisyren till klänningen. Sången liksom glömde man som tittare och lyssnare bort…
13. Irland: Ryan Dolan: Only love survives
    Skinn såg bara svettigt ut. En gapig låt som inte liksom kom igång. Som nåt jag har hört förut.
14. Cypern: Despina Olympio: An me thimase
    Låttiteln betyder ”Om du minns mig”. Frågan är om vi gör det. Yet another ballad… Men den här gillar jag! Melodiöst och mjukt. Romantiskt. Så ja. Jag minns dig!
15. Belgien: Roberto Bellarosa: Love kills
    Svart. Ögonbryn igen. Stillastående. Det hände liksom ingenting. Mer än att de två hopporna på scenen for omkring och irriterade.
16. Serbien: Moje 3: Ljubav je svuda
    Men vad hade de på sig? Fruktansvärt. Som cupcakes – fast inte ett dugg söta, bara konstiga! Jag missade nästan låten helt bara för det. Den var rätt OK.

De sex låtar jag absolut inte ville höra på lördag är Estland, Kroatien, Montenegro, Litauen, Moldavien och Serbien. (Får jag bara säga sex?)

De tio låtar som gick vidare till finalen blev: Moldavien, Litauen, Irland, Estland, (men vaffan…  tre av mina sex låtar som jag inte ville höra..!), Vitryssland, Danmark, Ryssland, Belgien, Ukraina och Nederländerna.

Det var det hele. Och vad tyckte vi om allt runt omkring då? Jorå, Petra Mede var rätt nedtonad, tack och lov, men hon artikulerar så käften går ur led. SÅ mycket behöver hon inte ta i! Men det var kul med den historiska återblicken, trots att PM flamsade in där också. Norrskensnumret före röstningen var… annorlunda. Ett tag såg det ut som en gigantisk tårta eller pizza som det sprang folk på. Lynda Woodruff svamlade på nån avart av cockney. Men hon är i alla fall rolig.

Livet är kort. Men är det en schlager?

Read Full Post »

Inför Eurovision Song Contest 2013… Del 2

Ett inlägg i vilket Tofflan raljerar en del. Så tål du inte det kanske det är bäst att du slutar läsa typ NU.

I kväll var det dags för den andra delen av Inför Eurovision Song Contest, årets presentation av de låtar som deltar i semifinaler och final. Niklas Strömstedt, stackaren, blev alldeles nertystad av de två kvinnorna i studion, bisittaren Malin Roos och gästen Shirley Clamp. Maj gadd så de två damerna kacklade! Niklas blev tystare och tystare allt eftersom programmet fortskred.

Shirley Clamp gästade Niklas Strömstedt och Malin Roos i den andra delen av Inför Eurovision Song Contest 2013.

Eftersom Fästmön arbetade till klockan 21 såg vi programmet ungefär en timme senare än det gick.

Den här gången tyckte jag att det var bättre låtar. Det fanns både ballader och fartiga låtar och ingen låt var riktigt usel. Framträdandena däremot lämnade en del att önska, liksom koreografi, klädsel och frisyrer, till exempel.

Vitryssland inledde med en rätt OK låt, men med en massa pyjamasbyxor som sprang omkring på scenen.

Moldavien… jorå. För all del. Ganska OK.

Irland… Tja, det hade varit intressant att se artisten, men det var så mycket annat som fladdrade omkring i videon.

Cyperns tjej tyckte jag inledde med orden

Jag är så ensam.

tyckte jag. Shirley Clamp tyckte att hon sjöng nånting

in i vassen

Annars var den rätt OK.

Belgiens låt var också rätt OK, men jag tycker att killen borde överväga att införskaffa silvertejp.

Serbien skickar Draculas tre döttrar varav en dotter har svårt att hålla tuttarna innanför kläderna.

Lettlands band får mig att tänka på Gary Glitter. Lika dåliga var de också.

San Marino skickar samma tjej som förra året, men i år sjunger hon inte om Facebook. Låten var betydligt bättre.

Makedoniens bidrag består av två artister som sjunger var sin låt. Samtidigt. Förskräckligt!

Azerbajdzjans låt var hyfsat OK, men även här borde sångaren överväga silvertejpsbehandling. Och en danskurs.

Trion i studion tyckte att Irlands låt var bäst. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Men bättre låtar var det, som sagt än förra gången.

Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2012: Finalen

Liveblogg i kväll igår.  Inte så hög aktivitet här , men då tänker jag att det är skönt att folk inte är så ensamma och desperata att min blogg är det enda sällskapet! Bloggen startar strax efter klockan 21 eftersom jag är på resande fot. Under tiden kan du ju roa dig med att läsa vad nyhetschefen på lokalblaskan skrev i dagens tidning! Länk finns i inlägget nedan!

I kväll är Igår var det så äntligen dags för den stora finalen i Eurovision Song Contest 2012. I SvT 1 börjar evenemanget klockan 21 i afton. Som vanligt tänker jag liveblogga, men det kan vara så att livebloggen startar något efter klockan 21 (måste hämta hem Älskling som slutar jobba 21).

Nu har jag hört alla låtar åtminstone en gång. Min favorit är fortfarande Cypern, även om jag tror att Europa röstar fram en vinnare som kanske inte sjunger så bra men har en show som sticker ut. Att kunna sjunga är nämligen av underordnad betydelse i schlagersammanhang nu för tiden.

Jag försökte ärligt begripa vad lokalblaskans nyhetschef hade skrivit i nån sorts krönika till dagens artikel om schlagerfinalen. Men jag fattade inte ett dugg. Det jag för övrigt inte heller fattar är att lokalblaskans nyhetschef tycks vara ansvarig reporter att skriva om Eurovision Song Contest. Jag trodde att man som nyhetschef jobbade både djupare än så/på en högre nivå. Men det klart, om man inte ens svarar på mejl från läsare, så sitter man säkert i nån liten glasbur nånstans och tycker. Om schlagern. Hur man sen formulerar sig vete tusan. Nog för att jag uppenbarligen inte kan formulera mig begripligt här på bloggen ibland, men en nyhetschef är ju liksom proffs. Eller borde vara det. Läs nyhetschefens krönika här och förklara gärna för mig vad den handlar om. Jag förstår inte.

Så här ser kvällens startfält ut:

1. Storbritannien: Engelbert Humperdinck – ”Love Will Set You Free”
   Missade det mesta av låten. Jag tycker att den är ganska OK, men är inte farbrorn lite för gammal för det här???
2. Ungern: Compact Disco – ”Sound Of Our Hearts”
   En ganska OK låt. Fast vad har han på sig??? Lite halvtrist låt.
3. Albanien: Rona Nishliu – ”Suus”
   Nej, nu håller vi för öronen! Människan med ormboet på huvet vill jag varken höra eller se.
4. Litauen: Donny Montell – ”Love Is Blind”
   Dags för blindstyret. Att han inte blir anmäld av SRF eller nåt. Den där bindeln sabbar ju det hela. När jag lyssnar känns låten rätt OK, faktiskt. Fast skrikig bitvis och en och annan falsk ton…
5. Bosnien och Hercegovina: Maya Sar – ”Korake Ti Znam”
   Nu det tråkigaste bidrag Bosnien och Hercegovina har skickat på ett par år. Men hon kan i alla fall sjunga, Maya, och det är det ju inte alla som kan i den här tävlingen… Hiskeliga axelstrutar, för övrigt.
6. Ryssland: Buranovskiye Babushki – ”Party for Everybody”
   Årets skämtbidrag. Nej, jag förstår inte var tanterna har i den här tävlingen att göra. Låten är rolig en gång. Här kan vi för övrigt snacka falsksång på hög nivå… Men jag kan inte låta bli att skratta åt dem. I kväll tar den lilla tanten i som 17! Får tankar på Danse Macabre…
7. Island: Gréta Salóme & Jónsi – ”Never Forget”
   Den här har jag gillat, men i kväll känns sången svag och svajig. Ingen kraft alls, bara ett skitstort leende.
8. Cypern: Ivi Adamou – ”La La Love”
   Min favorit, trallandet till trots. Tänk, jag kan ju texten redan! La lallalallalalla, typ…
9. Frankrike: Anggun – ”Echo (You and I)”
   Och nu nåt för gymnastikpojkarna och dito fluktare. Nej, den här låten är för intetsägande för min del.
10. Italien: Nina Zilli – ”L’Amore È Femmina (Out Of Love)”
    Trist att det sjungs på engelska, tycker vi i New Village. Italienska är vackert. Men den här låten är för amerikansk och borde inte ha hamnat i Baku.
11. Estland: Ott Lepland – ”Kuula”
    Dags för den smäktande balladen Lyyysssssna… Han har uppenbarligen tagit nåt dämpande i kväll, dessutom. Det skulle kunna vara en riktig rysare, men lämnar mig ganska oberörd.
12. Norge: Tooji – ”Stay”
    Nu blir det hårt. Lite för hårt för att vara schlager. Men den här låten växer! Den skulle jag kunna dansa till på nån klubb sent en natt tidigt en morgon.
13. Azerbajdzjan: Sabina Babayeva – ”When The Music Dies”
    Men hjälp… Hon hamnade ju nere i källaren i början med rösten. Sen låter hon plötsligt helt annorlunda. Seg och trist.
14. Rumänien: Mandinga – ”Zaleilah”
    Den här låten gillar jag! Det är lite lambadastuk på den och jag gillar sexiga danser.
15. Danmark: Soluna Samay – ”Should’ve Known Better”
    Dags att ta studenten med Danmark. Dessutom låter hon som Anna Bergendahl. Anna gillar den här, eller snarare, bas-tjejen, tror jag… Själv skrattar jag åt trummis-bruttan.Tråkig låt, tycker jag.
16. Grekland: Eleftheria Eleftheriou – ”Aphrodisiac”
    Jag gillar det grekiska! Men den muskorta kjolen tar en del av uppmärksamheten… 😉 Nej, nu vill Tofflan dansa!!!
17. Sverige: Loreen – ”Euphoria”
    Nu tar jag kisspaus. Inte av nervositet utan för att jag simple don’t like this. Sorry! FANtastiskt! sa Edward. FAN! sa jag. Vad Gina sa skiter jag i.
18. Turkiet: Can Bonomo – ”Love Me Back”
    Turkiet brukar ha bra låtar. Den här tillhör tyvärr inte De Bra Turkiska Låtarnas Klubb. Den är bara gnällig och jag tänker på getter av nån anledning.
19. Spanien: Pastora Soler – ”Quédate Conmigo”
    Spansk brutta med bulle på huvet och insvept i lakan gal på scenen. Nej, det här gillar jag inte.
20. Tyskland: Roman Lob – ”Standing Still”
    Tyskland har skickat en tråkig låt igen. Den här är så trist att jag nästan somnar…
21. Malta: Kurt Calleja – ”This Is The Night”
    Hej Televinken Kurt! Oroväckande, Anna hummar med och diggar… Fast den är rätt OK, när jag lyssnar. Men dansen…
22. Makedonien: Kaliopi – ”Crno E Belo”
    Nu blir det svart i rutan. Och nån ylar… Strax klöser nån på gitarrerna… Nja, låten känns spretig.
23. Irland: Jedward – ”Waterline”
    Duracell-Kaninerna gör entré. Jag orkar inte titta på dem för de kan ju inte stå stilla, men faktum är att låten är helt OK, faktiskt ganska bra…
24. Serbien: Željko Joksimović – ”Nije Ljubav Stvar”
    Serbiens ballad gillar jag. Språket gillar jag. Kärlek gillar jag. Det här är bra!!!
25. Ukraina: Gaitana – ”Be My Guest”
    ”Hon har blommor i sitt hååår…” Jaa, och pipa har hon också. Låten är riktigt fartig och nu vill jag dansa igen! Men killarna i kjolar ser för roliga ut!
26. Moldavien: Pasha Parfeny – ”Lăutar”
    Den här hade jag förträngt… Tyvärr blev jag påmind nu. Han har grenen långt ner på benen och låten är bara konstig.

Min favorit? Tja det står mellan Cypern och Serbien för min del. Island är ju rätt OK också, men jag tyckte deras framträdande i kväll var lite tamt. Greklands låt är också bra… Och Rumäniens…

I väntan på rösträkningen etc lyckades Helena Bergström komma fram på telefon. Det var synd. Hon är lika o-rolig som alltid. Det är bara en som är mer o-rolig, Gina – människan som tjatar om sina skämt och är den enda som skrattar åt dem också.

Röstningen har börjat och Grekland fick den första tolvpoängen! Folk jublar för att Sverige leder. Jag dricker lite öl till… Nej det här var deprimerande. Det ser ut som om Sverige… vinner… Gäsp.

PS Fel låt vann.

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision song contest 2012, Eurovision Song Contest 2012, ESC 2012

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2012: Andra semifinalen

Livebloggen är avslutad, men du kan självklart fortfarande kommentera!

I morgon torsdag kväll är det dags igen. Klockan 21 visar SvT1 den andra semifinalen till Eurovision Song Contest 2012. Jag tänker, precis som igår sist, liveblogga, eftersom jag är mycket elakare bättre på att kommentera än Edward och Gina (i alla fall Gina, bloggerska där, gå hem och skriv lite i stället).

Jag minns att jag gillade Serbiens låt för det vemodiga, Estlands låt likaså. Annars kan vi förvänta oss mest tråkiga låtar och konstiga utstyrslar, precis som i första semin. Det ska bli intressant att höra hur många som kan sjunga i den här semifinalen…

Sverige är ju med här och tävlar om en finalplats och det tror jag nog att hon får, Loreen. Men jag gillar inte låten särskilt mycket och är inte överdrivet förtjust i artisten heller, så nåt större viftande med svenska flaggan blir det inte från min fåtölj. För Loreen är ju en sån där Idol-broiler, du vet, och jag gillar inte alls det konceptet.

Som vanligt inleds skiten kvällens tävling med den töntiga programledartrion, ivrigt häcklade av våra svenska kommentatorer som inte är roliga alls. Nånstans. Jag sitter klistrad – i faktisk mening – i min skinnfåtölj. Det är varmt…

Så här ser torsdagens startfält startfältet ut – som vanligt kan du klicka på länkarna och lyssna:

1. Serbien: Željko Joksimović – ”Nije Ljubav Stvar”
   Det börjar långsamt. Lååångsaaamt… Ska jag somna före halv tio, tro? Men det är vemodigt och jag älskar språket.  Det handlar ju om kärlek…
2. Makedonien: Kaliopi – ”Crno E Belo”
   Mer vemod och långsamt… Lite svajig sång också och tunn röst, på gränsen till hes. Sen byter låten stil och blir hårdare. Nej, sån här blandning gillar jag inte, det är bara förvirrande.
3. Nederländerna: Joan Franka – ”You And Me”
   Nu kommer indianerna. Nej holländarna var det visst. Usch, falsksång och eländigt. Och varför fjäderskruden? Ta bort! Det låter som en Frälsis-låt!
4. Malta: Kurt Calleja – ”This Is The Night”
   Televinken, ser han ut som! Men var är tant Anita och han som höll i trådarna? Låten är rätt OK trots allt. Men dansen… Påminner om Caroline af Ugglas i Snälla snälla…
5. Vitryssland: Litesound – ”We Are The Heroes”
   Men det här har ju faktiskt lite fart… Fast det är ju det där med engelskan och töntdansen som drar ner helhetsbetyget…
6. Portugal: Filipa Sousa – ”Vida Minha”
   Portugisiska är vackert och den här låten är vacker, smäktande… Nån som vill dansa tryckare med mig? Jag dansar utan tofflor…
7. Ukraina: Gaitana – ”Be My Guest”
   Det här ska vara en ”töff brud” enligt Gina med ett G. Jag vet inte jag. Jag fastnar med blicken på klädseln. Vad har hon på sig? Bra röst, men tråkig låt. Enformig.
8. Bulgarien: Sofi Marinova – ”Love Unlimited”
   Det börjar med lite ylande, sen en bra beat. Men jag vidhåller att korta kjolar och lårhöga stövlar är skitfult. Låten gillar jag – om det hade varit en sångare som inte pep så förbannat…
9. Slovenien: Eva Boto – ”Verjamem”
   (Kan ingen ta bort Gina? Eller åtminstone sätta silvertejp på kakhålet.) Jaha… Nån sorts happening här… Dramatiskt… Men hu så intetsägande! Vad gör alla brudarna på scenen?
10. Kroatien: Nina Badrić – ”Nebo”
    Sångerskan är lite lik Bree van de Kamp i DH! Nu är det svart och dramatiskt igen. Och förbannat trååååkigt… Jag somnar…
11. Sverige: Loreen – ”Euphoria”
    Nej. Jag erkänner. Jag gillar inte det här. Hon skriker och tittar aldrig i in i kameran.
12. Georgien: Anri Jokhadze – ”I’m A Joker”
    Munkar på scenen! Så det har blivit religiöst nu?! Nej, sen kommer stripporna. Dåliga rim. En blekt blondinman. Nej usch…
13. Turkiet: Can Bonomo – ”Love Me Back”
    Linedance på turkiska? Falsksång. Men det här är ju en parodi…
14. Estland: Ott Lepland – ”Kuula”
    Dags att gråta lite? Svajig sång. Han ser mest ut som om han sover, tycker jag. Nej det här var segt!
15. Slovakien: Max Jason Mai – ”Don’t Close Your Eyes”
    Jag får ont i öronen!
16. Norge: Tooji – ”Stay”
    Bra beat, men han sjunger falskt. Kan det bero på att hans ögon sitter tätt?
17. Bosnien och Hercegovina: Maya Sar – ”Korake Ti Znam”
    Vackert språk och vackert pianospel. Men maken till trist låt… Man tror hela tiden att NU! ska den komma igång. Det gör den inte.
18. Litauen: Donny Montell – ”Love Is Blind”
    Urusel engelska! Och den där ögonbindeln… Det är ju att driva med personer med funktionshinder! Överdrivet sentimentalt tjafs!

Inte heller den här gången får jag ihop tio låtar som jag tycker ska gå vidare till finalen på lördag. Jag gillar Serbiens låt, Malta lite grann, liksom Vitryssland och Portugal. Jag tror att Sverige och Norge går vidare, säkert Turkiet också.

Mellanakten med de fem senaste årens vinnare framförda i azerbajdzjansk tappning bjöd bland annat på spännande instrument och falsksång, Molitva och fiolspelande norrman, tysk dans i kortkort långkjol. Och som avslutning – en avart av Waterloo. Ganska underhållande.

De här tio låtarna går vidare till finalen på lördag… Litauen, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Ukraina, Sverige, Makedonien, Norge, Estland, Malta och Turkiet.

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision song contest 2012, Eurovision Song Contest 2012, ESC 2012

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2012: Första delen av andra semin

Det börjar dra ihop sig. I kväll fick kasen stå tillbaka för den första halvan av andra semin av Eurovision Song Contest 2012. Vad Lena, Måns, Hon-vad-hon-nu-heter, Christer, Lisette och Thomas skiter jag fortfarande i. Det här är min blogg och mina åsikter. Möjligen något påverkad av Fästmön som tittade och lyssnade tillsammans med mig.

Så här tyckte jag om den första halva av andra semins låtar:

1. Serbien drar igång med en typisk öststatsballad om kärlek. Massor av fioler. Ja, det är väldigt öststatigt. Men jag gillar det vemodiga.
2. Makedonien – men vad är det här? Hon ylar högt och falskt i början och sen försöker hon sig på nån sorts hårdrock. Nej, fy, mina trumhinnor vibrerar av oljudet. Jag vill stänga av.
3. Nederländerna skickar nån sorts indianer som sjunger country. Nej fy te rackarns, det här riktigt dåligt! Pinsamt!
4. Maltas låt är tråkig. Jaa, tråkig! Det regnar till och med.
5. Vitrysslands låt är också ganska tråkig, men den har åtminstone ett beat. Fula kostymer! Anna tyckte att de ser ut som rymdgubbar och jag håller med.
6. Portugal skulle kunna ha bra låtar, men skickar ofta rätt konstiga bitar. Den här tjejen kan sjunga, men det låter mer som en gammal sovjetmarsch…
7. Ukraina skickar en danslåt som låter väldigt amerikanskt. Då blir det inte så bra. Men kanske blir den bättre efter några lyssningar?
8. Bulgariens låt har nåt jag gillar, men vad har sångerskan på sig? Hon ser ju ut som tant Malta! Rösten är ljus, på gränsen till skränig. Men OK.
9. Slovenien har en ballad i år. Sångerskan kan sjunga och det i sig är värt nåt. Men vad hade de aaaaaa:iga människorna på huvet? Ta bort eländet! Man vet inte om man ska skratta eller gråta.
10. Kroatien badar i vitt i låten. Och låten ja… Den byter stil förtton gånger om och är bara konstig. Nej tack!
11. Sverige skickar som bekant Loreen. Jaa… låten har vunnit lite hos mig, men den byter stil från dunkig danslåt till sega soffpartier. Och så borde hon klippa luggen.
12. Georgien serverar en blond Tom Jones med en låt som också byter stil ett antal gånger. Det blir inte bra.

Njae, andra semins första hälft av låtar var inga höjdare. I förhållande till dessa är Loreen en solklar vinnare. Och kom då ihåg att jag inte har Loreen som favorit!

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision song contest 2012, Eurovision Song Contest 2012, ESC 2012

Read Full Post »

Väg- och transportforskningsinstitutet: Mobilförbud bakom ratten behövs inte

Jag tar mig för min panna. Väg- och transportforskningsinstitutet har lämnat en rapport till regeringen. Av rapporten framgår att institutet tycker att ett förbud mot att messa och prata i mobil utan handsfree bakom ratten inte bör införas. I stället förespråkar man utbildning och information. Och att det ska komma ny teknik. VA???

De skäl som institutet ger är främst två:

1. Ett förbud hjälper inte – folk håller sig inte till förbud.
2. Det finns inga synbara effekter på olycksriskerna.

Men hallå! Sen jag började jobba här i höstas såg jag flera krockar i veckan på vägen hem. Och så gott som alla bilförare pratar i mobiler – utan handsfree. För mig är kopplingen solklar – att inte sköta bilen med båda händerna utan hålla mobilen i den andra, kanske ha blicken på mobilen också för att man messar – det är två företeelser som rimligen borde orsaka krockar. Jag har gjort till en sport att gissa när jag åker i bilen bakom en mobilpratare. Körningen blir ryckig, okoncentrerad, föraren kör antingen för fort eller för långsamt och vinglar gärna.

Nej det här känns inte OK och jag hoppas att regeringen inte enbart går på Väg- och transportforskningsinstitutets rapport! I Europa är det för övrigt bara i Sverige, Albanien, Serbien, Moldavien och Malta som förare får mobiltelefonera utan handsfree.

Själv ringde jag i morse från bilen för att sjunga för min Birthday Babe. Jag använde självklart blåtand-headset!!!

Vad tycker du i frågan – förbud eller inte???

Read Full Post »