Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘opera’

Ett inlägg om en bok.


 

FörlåtelsenI april i år gav jag bort en bok till Fästmön i födelsedagspresent. Hon hade önskat sig Förlåtelsen av Hanne-Vibeke Holst. Som vanligt är jag sen fräck nog och lånar boken jag har gett bort. Hanne-Vibeke Holst brukar nämligen skriva bra romaner, ofta med något politiskt tema eller nånting från kommunikations-/journalismvärlden och vanligen med starka kvinnor i viktiga roller. Den här gången handlar det om opera, relationer och passion.

Helena Tholstrup bor i Berlin där hon arbetar som operachef. Hon är mycket framgångsrik och ska få ta emot ett demokratipris. Till evenemanget är hennes dotter Sophie med pojkvän Khalil inbjudna från Köpenhamn. Trots att dagen börjar med en översvämning i Helenas hem och trots att Helena är lite orolig över att dottern har en muslimsk pojkvän blir det en fin kväll. Men så ändras plötsligt allting: Khalil tar Helena och dottern som gisslan på Helenas kontor. Han har en bomb i sin rygga. Det är medan Helena fruktar för sitt och dotterns liv som boken hoppar mellan dåtid och nutid – två berättelser om passion och lögner, som så småningom går in i varandra. Och svaren finns i den skokartong som Helena lyckas rädda undan från översvämningen…

Under läsningens gång får jag lite Camilla Läckberg-känsla. Men bara lite. Och det handlar om greppet att varva dåtid och nutid och på så sätt föra händelserna framåt till en aha-upplevelse. Fast Hanne-Vibeke Holst är lite bättre på detta grepp än Camilla Läckberg. En lång och märklig historia rullas upp för läsaren – som hela tiden försöker gissa hur nuet hänger ihop med det som har varit. En spännande berättelse skriven av en lysande författare!

Toffelomdömet blir det högsta för denna bladvändare!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan redovisar sin syn – och hörsel – på de resterande åtta bidragen hon ännu inte har hört.


I kväll gick det sista Inför Eurovisions Song Contest 2013
-programmet. Detta program var reserverat för de åtta återstående. Niklas Strömstedt och Malin Roos gästades av Robin Stjernberg som alltså ska representera Sverige i tävlingen. Jag kom inte ens ihåg vad Robin Stjernbergs låt hette före programmet, minns bara att jag tyckte att han ylade.

Robin Stjernberg Malin Roos Niklas Strömstedt
Robin Stjernberg ska yla sjunga och tävla för Sverige på lördag. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Det var alltså de återstående åtta låtarna
som presenterades i kväll. Semifinalerna går på tisdag respektive torsdag. Och vad tyckte vi om kvällens låtar då?

När Robin hade slutat joddla (Robin gav annars ett mycket sympatiskt intryck.) fick vi lyssna på Schweiz låt. Ett gäng i vita skjortor satt ihopklämda i en bil. Låten var ganska intetsägande.

Från Rumäninen kom en sopr… nej en tenor. Eller vad man nu ska säga. Han låter som en operatant. Och det här inte Eurovision Opera Contest. Så nej tack. Hade han sjungit normalt hade låten varit rätt OK.

Frankrikes låt med tillhörande video är konstig. Liksom… mardrömslik. Den lossnar aldrig.

Artisten från Italien sägs vara inspirerad av The Beatles och David Bowie. Det är en ballad som känns rätt OK – tills han slutar sjunga. Och varför sjunger han under vattnet? Idiotiskt, för det går ju inte! Dessutom har han min sovfrisyr när han sitter vid pianot.

Barfota från Spanien. En trallirallig låt, som byter tempo. Men jag klarar inte sångerskans ylande röst. Jag gillar inte tatueringar och vad har hästen med saken att göra?

Walesiska Bonnie Tyler representerar Storbritannien. Och hon raspar lite fortfarande, men inte så mycket. Påminner om Hanna Pakarinen. Jag gillar tanten! Den här låten tilltalar mig! Powerballad.

Tysklands bidrag skulle ha kunnat vara en riktig danshit. Men precis när man tror att låten verkligen ska braka loss stannar den liksom upp. Och går tillbaka.

Och så Sveriges låt. Robin Stjernberg ylar och låten är tråkig.

Min vinnare i kväll är helt klart Bonnie Tyler och som det känns nu blir hon min totala favorit också. Gänget i studion valde Spaniens låt som kvällens bästa och som vinnare totalt sett Danmark. Jag undrar bara stilla varför sångerskan är barfota. Uff…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan ger sig ut på omvärdsspaning. Det är bara att hänga på – den som vill.


trött sjuksköterskaNär man jag är ledig
så här många dagar har jag insett att jag är rätt dålig på att kolla nyheter. I vart fall har jag noterat att det inte blir nån transportstrejk eller strejk bland skolbespisningspersonal eller vårdanställda. Det kan ju vara skönt för oss andra att slippa drabbas, men att ropa på vargen ett antal gånger (som jag tycker att vissa fackförbund gör) ger ju effekten att man inte tror på ropen när vargen sen väl kommer. Och hur 17 kan dessa människor vara nöjda med sina löner och arbetsvillkor? Vård- och omsorgspersonal är nog bland de sämst betalda i vårt samhälle. Ändå lämnar vi både våra små och våra gamlingar i deras händer – för att inte tala om oss själv. Nej, de borde vara bäst betalda ever! Bort med flera direktörer i vården! En direktör = fem sjuksköterskor ELLER sju undersköterskor.
Men oj! Nu ropar Transport igen. Det kanske blir strejk bland bevaknings- och säkerhetspersonal i maj.

Kapprustning i spamkriget. Men asså… Vad är det för kul med att spamma folk? Varför är det så roligt att sabba, att skicka reklam eller lura folk att ladda ner virus till sina datorer? Vem är det som har ett sånt tråkigt liv att h*n måste ägna sig åt sånt? Nån som inte fick tillräckligt med uppmärksamhet som barn, eller? Jag blir så trött, bara.

två tomflaskor i gräsetUppsala laddar för… valborg Sista april. Fast nu plötsligt benämns morgondagen Valborg. Har den väl aldrig gjort förr, heller? Vad är det för dumheter?! Hur som helst, den som inte har lust att riskera att hamna på Sjukstugan i Backen får hålla sig hemma. Nere på stan brukar det vara som en krigszon. Men i stället för missiler som viner runt folks huvuden kommer en och annan flaska. Har sett det själv. Att det ska vara så svårt att ha tillräckligt med soptunnor utplacerade en sån här dag… Årets forsränning har varit hotad, men enligt senaste nytt blir den av. Galningar! Fyrisflodens vatten är äckligare än nånsin!

Skruvkapsyl en seger för smaken. Tror jag inte ett dugg på! Ett fint vin ska ha naturkork. Punkt slut.

rosa badmössaStjärndesigner gör Medes scenkläder. Jean Paul Gautier gör Petra Medes scenkläder till Eurovision Song Contest-finalen i Malmö. Han är känd för sina vågade kreationer, enligt Prav… Aftonbladet. Vem vet… Då kanske vi äntligen får skratta – åt Petra Mede. För hon är ju inte rolig i vanliga fall.

Leif GW Persson skriver opera. Men nu undrar jag om inte Leffe har fått Morse-komplex! Han ska skriva opera! En opera om Jussi Björling ska det bli, kanske en film också.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det långfärd på gång. Men jag tänker inte stressa, utan köra i min egen takt och stanna om jag eller onda hälen känner för det. Fast faktiskt känns hälen lite, lite bättre!

Jag åker i en ren bil – åtminstone utsidan. Insidan orkade jag inte fixa igår. Däremot har jag laddat med ett par bra CD-skivor. Jag fick ju två när jag fyllde år och jag har ännu inte lyssnat på dem! Visst är jag knäpp?! Nu passar det bra med en CD med Taubekören där mammakusinen B är med och sjunger (jag gillar inte Evert Taube av olika skäl, men jag gillar mammakusinen och därför ska jag lyssna!) och en CD med hits från 1962 som kom med födelsedagskortet från Fästmön och barnen.

Ett spelande födelsedagskort.


Jag smyglyssnade på 1962-CD:n igår
eftersom jag ju var ute och färdades en del. Det var riktigt många bra hits, gamla härliga godingar… Önskade nästan att Clark Kent* blev lite längre, hade tak som gick att öppna och kanske var… röd

Lite roligt var när jag hörde en version av Cornelis Brevet från Kolonien. Den hette Like I do och sjöngs av Maureen Evans. Slående lik! Annars vet jag ju att Cornelis låt är en parodi på ett stycke ur en opera, faktiskt!

Nu ska jag sätta lite rotation här så jag kommer iväg nån gång! Första stoppet i Metropolen Byhålan blir vid pappas grav.


*Clark Kent = min lille bilman som jag låtsas är en cab…

Read Full Post »

Äntligen blev den läst, denna eftertraktade bok! Jag skriver förstås om Maria Langs Ögonen som jag just slagit ihop pärmarna till. Det ska bli intressant att höra vad vännen FEM tycker om den eftersom vi läste den samtidigt!

En liten, men eftertraktad bok. 


Boken innehåller fyra noveller,
varav den sista är betydligt längre än de tre första. Den första novellen byggs upp till en skrämmande stämning med en psykopat, den andra känns som en påbörjad deckare med mord och allt. I novell tre och fyra är handlingen förlagd till operan. I den tredje novellen sker ett mord mitt framför publikens ögon, medan mordet i den fjärde sker mot slutet.

Det här är inte nån av Langs bästa. Jag ser den mest som fyra utkast till deckare, romaner, som inte blev till. Men det har definitivt varit värt att spara denna ovanliga lilla bok till sist. Därför, trots vissa brister, som jag ser det, ger jag den näst högsta betyg!

Read Full Post »

Idag trillade senaste nyhetsbrevet från Månpocket in i inboxen. Här kommer därför ett urval av böcker som jag skulle välja – om jag nu inte hade läste dem redan eller bara för att jag vill läsa dem!

Alkemins eviga eld av Anna Jansson
I sökandet efter den världsberömde glaskonstnären Justus Hartman lämnar Maria Wern Gotland och beger sig till Kosta Boda Art Hotel. Där gör hon ett makabert fynd – ett lik ligger nedsänkt under vatten i en utsökt glaskista. Hon inser att det finns en koppling mellan mordet och Justus försvinnande. Han var en av de sista alkemisterna, och nu vill någon ta del av den gamle mannens hemlighet innan han går i graven. Maria Wern och Visbypolisen för en kamp mot klockan i jakten på en mördare som fanatiskt följer alkemins principer.


Tretton timmar av Deon Meyer
Tidig morgon, en ung amerikansk turist rusar upp för sluttningen på Taffelberget, jagad som ett djur. Samtidigt väcks Bennie Griessel, den mest slitna snuten i hela Sydafrika, av meddelandet om ett mord på en annan kvinna. Innan dagen är slut ska ytterligare ett mord ha begåtts och Bennie själv ha fått ett skott i hjärtat. Tretton timmar i Kapstaden, Sydafrika.

Någonstans inom oss av Kajsa Ingemarsson
En sen höstkväll står en kvinna ensam på en klippa i Stockholm. Bakom sig har hon äktenskap, framgång och pengar, framför sig ett stup högt nog att krossa den som faller. Rebecka har bestämt sig, och i samma stund som hon släpper taget skulle historien kunna vara slut. I stället är det först då den börjar, och hon tvingas möta det hon gjort allt för att undvika.
Någonstans inom oss är en roman om liv och död, om försoning med det som varit och om kärlek för den som finner modet att släppa sin älskade fri.

Månens anförvant av Niklas Rådström
Den som för pennan i Niklas Rådströms Månens anförvant är Lorenzo Da Ponte, librettist till Mozarts tre mest kända operor, född jude, vigd katolsk präst, gift och sexbarnsfar, poet, spelare och äventyrare, vän med Giacomo Casanova, hovdiktare i Wien, teaterman och boktryckare i London, specerihandlare och vintillverkare i Philadelphia och den första professorn i italienska vid universitetet i New York.

Huset vid havets slut av Elly Griffiths
Ruth Galloway har precis börjat jobba igen efter föräldraledigheten och kämpar för att få ihop vardagen med arbete och barn. Och när man i det lilla samhället Broughton Sea’s End hittar benen efter sex döda män i en grotta på stranden, kallas Ruth omedelbart till platsen.
Huset vid havets slut är Elly Griffiths tredje bok i kriminalromanserien med arkeologen Ruth Galloway som huvudperson och som utspelar sig på den engelska Norfolk-kusten, med sina ödsliga saltängarna där Ruth Galloway valt att bo, och med de små vindpinade samhällena längs kusten som eroderar bort i allt högre hastighet.

Box 101 av Andy Mulligan
Tre gatubarn. Ett mystiskt chiffer. En jakt på liv och död. Raphael lever på en soptipp. Han tillbringar sina dagar vadande genom berg av stinkande avfall i hopp om att något värdefullt ska dyka upp. Så en dag förändras allt. Han hittar en mystisk påse och det dröjer inte länge innan han förstår att det är början på något mycket stort och farligt. Tillsammans med sina vänner tvingas han fly för sitt liv. Men kommer de att hinna lösa mysteriet innan de mäktiga krafter som bara är ett par steg efter dem hinner ikapp …

Read Full Post »

Efter utförd matshopping tog vi en lååång paus och vilade oss. Sen utlovade jag glass i Gamla Uppsala, men först ett besök i kyrkan. Och idag hade vi tur! Kyrkan var varken upptagen av begravning eller stängd för städning.


Äntligen kom vi innanför stenväggarna idag!

                                                                                                                                                                  Tyvärr var det lite dystert i kyrkan, för temat var Döden. Lite tungt. Men visst tänkte jag på mina nära och kära och tände två ljus till minne av dem jag saknar mest.


Två ljus.

                                                                                                                                                            Jag kom naturligtvis att tänka på en av Björn Afzelius finare låtar. Här är ett utdrag ur texten till Två ljus:

[…] Du vet att jag aldrig har trott på nån Gud
Men ibland går jag in i Hans hus
Så när skymningen faller i morgon
Så går jag i kyrkan och tänder två ljus;
Det ena för dom jag har sårat
För vännerna som jag försmått
Och för tårarna som dom gråtit
För min skull
Det andra för att jag ska finna
En kärlek som orkar bestå
Och en kvinna som en gång kan älska mej som jag är […]

Elias lyssnade på lite annan musik i hörlurar. Man kunde nämligen sitta i en stol och lyssna och kanske läsa en bok. Ganska fin idé, tycker jag.


Lill-Jerka lyssnade på opera och det var väl sisådär, tyckte han.

                                                                                                                                                               En annan miniutställning var den om Tiden.


En utställning om Tiden uppmande oss att fundera på vår tid.

                                                                                                                                                   Symboler för Tiden var tre golvur utan visare.


Golvur utan visare.

                                                                                                                                                                 Efter allt detta om Döden och Tiden skuttade vi in på Odinsborg och köpte var sin glass. Vi har hittat ett favoritställe där vi kan sitta i korsdrag och svalka av oss. Härligt!


Idag blev det var sin strutglass, så nu är Tofflans glasskonto tömt!

                                                                                                                                                               Vi hade lite tid över innan vi skulle hämta Fästmön/mamman från jobbet, så vi tog en tur i båten. Elias var en hejare på att ro!


Nej, det är ingen reklam för en viss typ av vodka utan Elias som ska sätta sig och ro en vikingabåt.

                                                                                                                                                            Anna hade haft en tuff dag på jobbet idag, bland annat med tanke på värmen. När vi hade plockat upp henne fick hon vila i bilen medan jag sprang upp för att de två matkassarna. Och när vi så rullade ut från parkeringen mötte vi en person som en gång var en del av mitt liv och som en gång gjorde mig så illa som bara går. Det kändes extra skönt att våga möta blicken, vinka och mima en hälsning – utan att känna rädsla. Inte ett spår.

Hemma i Himlen lät vi ugnen fixa mat åt barnen medan vi själva tog en kall öl och pistagenötter. Vi åt tillsammans, men på två av tallrikarna låg det inte korv och pommes frites utan sill och potatis. Fantastiskt gott nedsköljt med en, två, tre klara en het julidag. Ahhhhh…


Kall starköl och pistagenötter blev kvällens förrätt.

                                                                                                                                                                  Nu väntar lite TV, faktiskt! Det är väl första gången den här veckan för Anna och mig. Det blir Tyst vittne på TV4 plus klockan 22. Gissningsvis somnar Anna klockan 22.15. Hon är trött, älsklingen.

I morgon är det lördag och då ska vi städa och kanske baka inför födelsedagsfirandet på söndag.

Read Full Post »

Older Posts »