Finpost

Ett postat inlägg.

---

 

Idag var det riktigt roligt att komma hem och tömma postboxen. Dagens post kom nämligen från två vänner som jag verkligen gillar. Åldersskillnaden dem emellan är cirka 50 år och jag är nånstans mitt emellan dem båda. Men ålder spelar ingen roll i vissa sammanhang. Stort TACK till Grethe för julkortet!

Gulliga Grethe är så omtänksam alltid!

Det andra kuvertet innehöll en avhandling från en väldigt duktig tjej som numera kan titulera sig doktor. Tyvärr kunde jag inte gå på varken disputation eller fest, men jag blev så glad för avhandlingen som jag ska läsa med nöje. Stort TACK även till Ingrid och framför allt: GRATTIS!

Kom ihåg det här namnet för den här tjejen får Nobelpriset nån gång i framtiden.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett slag i ansiktet

Ett nedslaget inlägg.

---

 

Änglar behövs.

Jag har fått ett slag i ansiktet idag, i alla fall teoretiskt sett. I morse var jag så trött, så trött att jag hade kunnat strunta i att kliva ur sängen. Det är nästan så jag önskar att jag hade lyssnat på den där inre, pockande rösten. Men jag är ju så plikttrogen och jag älskar ju att jobba.

 

 

Det är tur att det finns goa människor i min omgivning. Änglar. Som dem på julkortet från farbror och tant Raffa som kom idag. Och Nathalie som lät mig veta att jag har vunnit ett hemligt bokpaket. TACK! 

Det är inte alla förunnat att ha den finaste Fästmön, en mamma som älskar en trots att en bara ger henne sorger, goaste vänner som orkar bry sig igen och igen och den allra bästa NK* en kan ha. TACK TILL ER ALLA!

Och för dig som undrar om inte den här bloggens utrymme tar slut snart kan jag meddela att från och med igår återstår endast sex procents utrymme. Det glädjer somliga, medan andra inte bryr sig. Själv kan jag lika gärna… Jag orkar inte träna på positivt tänkande idag.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Ikke bare reklame…”

Ett tackande inlägg.

---

 

Julkort och presentkort på Tokerian från den omtänksamma I.

Rubriken är titeln på en utställning som fanns att beskåda på Nordenfjeldske Kunstindustrimuseum i Trondheim på senhösten 1989. Av nån anledning (som jag inte tänker berätta om här) äger jag två affischer från den utställningen.

Ofta tänker jag, när jag hasar nerför trappan till postboxen, att det säkert bara är reklam. Varför skynda sig för att hämta posten? Det gjorde jag även idag. Men se idag var det

ikke bare reklame!

I boxen låg ett julkort och en julklapp, ett presentkort på Tokerian. Det kommer ju synnerligen väl till pass nu när det har gott åt både mat och pengar till jul.

Tusen, tusen tack till snälla I! Du är en av de goda och omtänksamma människorna i den här världen, tycker en som ligger ett antal minus på ICA-kortet, också…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julafton 2014

Ett julaftnigt inlägg.

---

 

Det har varit en fin julafton, men jag är rätt slut i rutan nu. Vi är bara två här, fast det är ju ändå så att det ska kokas kaffe, fixas mat, grejas, pratas etc. Min röst är definitivt slut nu och jag hade hoppats få telefonera en stund med Fästmön, Tyvärr inte, dårå. Jag får inte ens fram krax. Extra trött blev jag mot slutet av kvällen när vi ägnade en timme åt att leta efter mammas mobil – varför hon nu plötsligt skulle ha den (hon använder den aldrig). Mamma pratar hela tiden och jag måste ju svara, så rösten tar slut ganska snart.

Vi brukar alltid se julfredens utlysande i Åbo på TV:n på julaftons förmiddag, men det var knappt att mamma hann med. Hon vimsade runt här och sen var det prat och sång genom den kvart programmet varade. Likaså under Kalle Anka skulle det pratas och sjungas. Så det är inte bara min röst som är slut utan även mina öron.

Nu vill jag ha till protokollet att jag älskar min mamma. Men det är jobbigt när jag inte mår så bra att orka med. Sen blir mamma lite sur också när jag får sms och så från vänner och familj. Det är liksom mamma som ska ha allt fokus under de veckor hon är här. Jag vägrar emellertid att stänga av mitt vanliga sociala liv och mitt andra familjeliv, fast mamma blir sur, det går inte att komma ifrån.

Julmaten blev god och lyckad och vi åt i lugn takt så att vi skulle kunna smaka allt. Jag drack mumma och Jämtländskt julöl till maten och en och annan östgötsk snaps slank ner också.

Julklapparna var alldeles för många och för dyrbara! Högst på min önskelista stod en batteridriven fotfil och tänk att mina bonusbarn hade köpt mig en sån! Av Anna fick jag en massa bra böcker liksom av Jerry och vännen FEM. Annas snälla mamma och L gav mig duschcreme, handkräm och lotion och så fick jag tvålar av både Anna och mamma. Ren lär jag bli! Vännen Sister of Pain hade sänt mig ett par underbart snigga orange tossor. De kommer väl till pass när det är så här kallt i lägenheten. Ja, vi har fått värme i elementen åt baksidan till, men elementen åt framsidan, det vill säga i köket och sovrummet, är fortfarande kalla. Vi har för övrigt fått snö och det är minusgrader ute.

Julhälsningarna har varit många under dan och ett julkort från Hortellskan och hennes K hade också hittat till postboxen. Jag visste inte att det var postutdelning idag. Roligt att få höra från min eritreanska hafti i Stockholm också.

Nu har jag krupit till sängs med min dator för att skriva dessa ord. Jag njuter också av att titta på den finaste julklappen som nu hänger i gardinstången i sovrummet – en underbart vacker Uppsalakula som måste ha kostat Anna en smärre förmögenhet. Det är så vacker!

I morgon förmiddag tänker jag göra en FEM (stanna i sängen och njuta av litteratur) och läsa riktigt länge. Hoppas kunna slå en pling till min älskling också. Det är inte klokt så jag längtar efter Anna!

Ett stort TACK till alla som har varit med och förgyllt min jul 2015 hittills. Särskilt tack till familjen för alla fina julklappar!

Här kommer några bilder från min julafton:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hoppas att du också har haft en fin julafton och att du har fått en klapp, kyss, famntag eller ett handtag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tomtar lite här och var

Ett tomtigt inlägg.

---

 

Jag har visst varit ett snällt monster..?

Det finns visst tomtar lite här och var. Jag har varit ute i Förorten och snaskat gofika, pussats, kramats och överlämnat tre påsar med julklappar till familjen. Det var visst ett bra byte jag gjorde, för jag fick lika många påsar med mig hem – och jag är ju bara en. Men som vi sa till Elias är det inte alltid antalet som räknas utan innehållet. Jag känner mig överväldigad i alla fall av klappar från Fästmön, Jerry och Annas snälla mamma och L. Tyvärr missade jag en klapp från yngsta bonusdottern. Jag får se det som att den som spar hon har. Väldigt snäll måtte jag ha varit i år – om man ser till alla klappar jag har fått… Det är så jag skäms lite för jag har inte kunnat köpa lika många/lika mycket till alla som förr om åren. Nån risk att nån i familjen blir utan är det emellertid inte.

Vacker juldekoration hos Anna.

Rösten är svajig och hostan envis, men jag kunde i alla fall skjutsa min kära för att hämta två paket. På vägen tillbaka stannade vi till hos Tomten på Morgonen. Där fick jag med mig en påse klappar, men vi hade inte tid att språkas nån längre stund – media var på ingående. Jajamens, här umgås man med mediekändisar. Det vore lite kul om min gratisprenumeration, som jag skickade in för en vecka sen, på lokalblaskan kommer igång snart. Idag kom i alla fall Svenska Dagbladet, men den har jag inte hunnit läsa än!

Medan paketen sen slogs in fick jag en pratstund med Elias på hans rum. Och så såg jag en väldigt snygg regnbågskudde som han har sytt. Tyvärr missade jag att ta nån bild, så du får se en av Annas fina juldekorationer i stället.

När mormor och L kom serverade Anna gofika i form av hembakad pepparkaka med nötter och gott i. Jag fick även provsmaka de brända saffransskorporna. Inte ett dugg fel på smaken där!

Mammas julköttbullar.

Hemma i New Village hade mamma stekt köttbullar på ett halvt kilo kycklingfärs. Vi provsmakade var sin och de var så där supergoda som bara mammas köttbullar kan var! Eller Annas pappas. Hans köttbullar är också mumsigast i hela världen.

Men nån värme har inte kommit. Jag ringde idag igen om detta och då påstod vice ordföranden att jag har 21 grader i lägenheten.

Du måste skämta, kom upp och känn på elementen!

svarade jag då.

Sen medgav han att det har varit lite problem med vissa lägenheter på min gata… Han skulle ner i nån undercentral och kolla och kanske höja ett snäpp. Jag bad honom slå en signal när han hade gjort det, men han har inte ringt än (typ fem timmar efter vi talades vid) och som sagt, elementen är forfarande kalla eller mycket svagt ljumma.

Idag låg det lite post i boxen, bland annat julkort från Anna och barnen och mammakusinen B. Och så låg där en fin julklapp till Anna och mig från Den Hjärtegoda som just nu är i Wien och firar jul.

TACK ALLA FÖR ALLT IDAG!!!

Nu ska jag strax göra middag (micra Västerbottenpaj) och därefter väntar klädsel av gröngöling. Jag är så trött av infektionen att jag inte vet hur jag ska klara av det senare, men det måste gå – vi kan ju inte ha en naken julgran!

Har DU klätt granen än???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det kom ett julkort…

Ett julkortsinlägg.

---

 

I år har jag varit förfärlig. Jag har inte skickat ett enda julkort. Det finns flera skäl till det. Ett är att jag ofta inte får av dem jag skickar till, så varför ska jag då..? etc etc. Och så är det det där med att det kostar en del.

Men jag och Fästmön fick i alla fall ett jättefint kort idag i postboxen. Det är självaste Tomten som cyklar längs Vätterpromenaden med Motalabron i bakgrunden!

 

Julkort från Motalabron.

Tusen tack, lilla mamma, för det fina julkortet!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Klappat, pussat och gröngöling på fot

Ett inlägg om dagens upptåg.

Det blev en märklig början på den här dan, men hur det nu blev sattes gröngölingen på fot nånstans runt lunchtid. Ljusslingan klämdes på under synnerligen många tänkta fula ord. Stjärnan hoppade upp i toppen. Nu är granen redo att kläs i afton!

Granen på fot samt med ljusslinga och stjärna. Notera ”barnen” på fotona överst på vitrinskåpet till höger i bild. Ha ha, äntligen får jag ha med dem på bild i bloggen!

Mitt när jag stod och kämpade med att få granen ner i foten ringde det – förstås. Jag fick gröngölingen på preliminär plats och hann svara. Det var min gudmor som inte har ringt hit nånsin under alla dessa nästan 20 över 30 år jag har bott här i Uppsala. Eftersom jag var lite upptagen bad jag henne återkomma om en halvtimme. När jag gav mig av till Fästmön, en och en halv timme senare, hade hon fortfarande inte ringt. Men sen hade telefonen plingat till medan jag var i Himlen och mamma hade pratat med henne.

I Himlen var alla ”barnen” hemma och Annas snälla mamma var också där. Jag fick gott kaffe med hembakade kakor och jag var ärligt talat lite hungrig – det blev bara en skål fil innan jag åkte iväg.

Annas goda cigarrkakor.

Annas snälla mamma lämnade förstås en julklapp till mig från henne och L. Och jag som varken har skickat julkort, fixat nån julblomma eller köpt julklapp till dem…

Julklapp från Annas snälla mamma och L.

Hade med mig en liten julblomma till Anna, men den sötaste julblomman av dem alla är min älskling själv. Det blev några pussar emellanåt, när barnena gjorde annat.

Anna och delar av julblomman samt Fridas arm.

Till och med i Himlen, fast där var så många röster, fick jag vila öronen. Jag är sååå trött i dem, kan jag meddela. Och så snart jag gör nånting är det nåt annat som ska göras pronto, varpå jag får avbryta det jag håller på med. Det är tålamodsprövande och samtidigt vet jag att det inte är av elakhet. Men jag blir väldigt trött. Min tanke var till exempel att jag skulle skriva om nätterna när mamma är här. Det går inte. Jag är så trött att jag somnar så snart jag har lagt mig, nästan. Och när jag sätter mig vid datorn på dagtid blir jag hela tiden avbruten. Mina inlägg känns illa skrivna och sönderhackade. Jag vet inte hur många gånger jag har rest mig från just det här inlägget. Nu kan man tycka att jag kanske inte ska sitta och skriva när min mamma är här, men jag kan inte ge avkall på mitt skrivande. Det finns så många ord inuti mig som hoppar omkring och jag bara måste få ut dem – annars mår jag dåligt.

Medan jag var i Himlen hade mamma griljerat kalkonen. Hur den såg ut fick jag inte se, den är väl dold i folie. Det ska bli riktigt spännande att smaka den – kanske redan senare i kväll på en knäckemacka… Men först ska vi klämma i oss pizza, förstås… Och sen ska granen ju kläs…

Griljerad kalkon under folien. Spännande!

En påse klappar från Anna följde med hem. Den står i mitt sovrum än så länge, men jag är väldigt nyfiken. Kanske läggs innehållet i påsen under granen när den är klädd.

En påse klappar från Anna.

Mamma ville ha fika mitt i det här inlägget, men kanske har du hängt med ända hit. Jag börjar bli hungrig, för jag har som sagt bara ätit fil och kakor idag. Undras hur många fler än jag som äter pizza till middag idag…

Livet är kort.

Read Full Post »

Klappad, trött och lite spänning

Ett inlägg om oväntade klappar och lite annat.

Jag måtte ha varit snäll. Förvånar det dig? Det förvånar mig. Men idag fick jag två julklappar. Två julklappar på ett jobb där jag jobbar min fjärde vecka. Med posten kom ett paket med julhälsning och fin choklad. Först var jag lite rädd att det skulle innehålla en bomb eller så från nån av mina förföljare – man vet ju aldrig vad galningar kan ta sig för. Men avsändare var företaget som sköter den tekniska servicen av webbplatserna på mitt jobb. Jag vet inte om jag riktigt förtjänar denna, för merparten av asken borde gå till Per som jobbade lite längre än jag…

Julhälsning och fin choklad som jag borde dela med Per.

Arbetsdagen innebar några planerade möten och insatser, resten blev lite akutprylar. Det handlade om att lägga ut nyheter på externwebben och justera felaktigheter på densamma. Joråsaaatte, nog märks det att chefen är tillbaka… Jag fick bromsa honom lite, för jag tycker inte att vi ska kräkas ur oss nyheter i parti och minut på externwebben…

På eftermiddagen kom Tomtemor på besök. Det var gulliga P från facket som överräckte en julklapp! En julklapp från facket!!! Jag, som har varit medlem i 27 år, fick för första gången en julklapp från facket! Det var väldigt roligt och jag blev glad att jag var ihågkommen trots att jag är så ny. Men det är stor skillnad hur ombudet jobbar här och mot hur ombuden jobbade på min förrförra arbetsplats. (På min förra arbetsplats fanns inte ens mitt fack representerat.)

En biobiljett från mitt fack Vision.

Jag kan meddela att jag blev väldigt, väldigt rörd för biobiljetten från Vision. Det betyder mycket det här att få känna att man hör till gänget.

Och HEPP så vart det kväller och kolsvart. Jag såg sämre än nånsin när jag körde hem. Mina ögon är mycket trötta när arbetsdan är slut och jag har suttit och stirrat in i en datorskärm i princip hela tiden. I postboxen hittade jag ett nytt julkort, denna gång från Annas snälla mamma och hennes L. Jaa, jag skäms fortfarande, jag kunde ju ha skickat några julkort, i alla fall. 😳 Julkort till människor jag faktiskt bryr mig om och gillar – typ Annas snälla mamma och hennes L…

Julkort från Annas snälla mamma och hennes L.

I kväll regnar det. Jag håller på och städar lite. Har varit ute med sopor också och vattnat kruttorra krukväxter. Ska fortsätta städa på lördag förmiddag, för jag tror inte att mamma kommer förrän på eftermiddagen. gissningsvis ringer hon i kväll och berättar när hon blir upplockad. Det är så skönt att hon fick riksfärdtjänst och får åka taxi från dörr till dörr. Dessutom känns det bra att jag är ledig hela nästa vecka och även delar av nyårsveckan. Måndagen den 30 december ska jag jobba hemifrån och vara tillgänglig mellan klockan åtta och klockan 13. Jag hoppas verkligen inte att det blir nån brandkårsutryckning då…

Mina julklappsinköp är nog klara. Jag hade tänkt köpa nåt mer till mamma, men när jag räknade efter får hon tio paket från mig och det får räcka. I morgon efter jobbet ska jag därför bara handla mat, mest grönsaker och nåt fikabröd tills mamma kommer.

Jag är väldigt trött. Det har varit fyra hektiska veckor på mitt nya jobb. I morgon ska jag luncha med en kollega på kontoret, dock inte en av de närmaste. Det känns som om jag har fått bäst kontakt med andra personer i huset, många finländare, dessutom. Det får mig förstås att tänka på farmor… I morgon ska jag få höra slutet av en historia som inleddes med stulna nummerplåtar och slutade med ett rån. Visst har jag spännande nya kollegor?!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 51: Lucia och Lusiga

Ett inlägg om den gångna Tofflianska veckans toppar och dalar.

En vecka har gått igen. Torsdag är det och dags att presentera veckans höjdpunkter (Lucia) respektive lågvattenmärken (Lusiga). Och det är inte svårare än så här, med resultatet 6 – 4 till Lucia.

Lucia

• Julkort och klappar från snälla vänner (Tack, raringar!)
• En dialog med en aluminiumrulle (Min Fästmö är bara så rolig!)
• Tack för musiken med Niklas Strömstedt och Marie Fredriksson
• Levande Lucia (Äntligen fick jag se en!)
• Ett blått paket från en snäll bloggvän (Med en bok!)
• A-post (Äntligen, Arbetsförmedlingen och TACK, Augustifarmor!)

Lusiga

• Sjukstugan i Backen (Nån gång är det inte bara klädsamt utan nödvändigt att backa!)
• När myndigheter gör fel (Ingenting händer, man får på sin höjd en ursäkt.)
• Mörkerlek (Vad gör jag med elprylarna, egentligen???)
• Pantapparater (Som bara går sönder och larmar…)

Livet är kort.

Read Full Post »

A-post!

Ett inlägg om den braiga post som kom hem till mig idag.

Suveränt! Äntligen en kväll när jag kommer hem och blir glad över till och med ett fönsterkuvert i postboxen. För vet du vad, Arbetsförmedlingen har skickat en bekräftelse samt en skärmdump (!) – jag är mycket impad – på att de har ändrat datumet för min avanmälan till a-kassan.

Ovanpå det låg det ett paket i boxen. Det var den vänliga Augustifarmor som skickat mig en tänkvärd bok hon skrev om på sin blogg, Livet efter dig. Tack snälla, det var jättegulligt att du tänkte på lästokiga mig!

En bekräftelse från Arbetsförmedlingen och en bok från Augustifarmor = riktig A-post!

Verkligen riktig A-post i boxen idag, måste jag säga! Dessutom låg en julkort där från en släkting i Finland. Mitt dåliga samvete tittade fram lite igen 😳

Men skammen till trots skrattade jag gott åt det fyndiga kort som Augustifarmor skickat med boken – ett par som står och sjunger i ett bibliotek med go-fika uppdukat framför sig. Det kunde inte passa bättre!

Ett par som sjunger i ett bibliotek samt go-fika – snacka om passande kort!

Trots att orange är min favvo-färg är personen till höger nog iförd en klänning. Alltså kan det inte vara jag utan mest troligt är att det är Augustifarmor. Jag är nog den till vänster, som vanligt iklädd tjockis-svart. Undrar vem vi ringer och sjunger för…

Livet är kort.

Read Full Post »