Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hörsel’

Ett tipsande inlägg.


 

argt bi3

En av sommarens plågor – för den som är rädd för brummande insekter.

Det börjar gå mot… sommar. Måndagen i Uppsala var solig och varm. Det tar en sekund så kommer även sommarplågorna fram, dessvärre. Vissa saker går tyvärr inte att freda sig mot. Till exempel får en mentalt blunda när en ser alla exponerade kroppsdelar som främlingar visar upp i offentliga miljöer, till exempel livsmedelsbutiker, utan blygsel. Värst är nog vuxna män som klär sig som småpojkar i kortbyxor och keps.

Inte heller kan vi undkomma röken och stanken av grillad gris när människor envisas med att laga mat utomhus utan hänsyn till KOL-patienter, överkänsliga eller veganer.

MEN… när små brummande insekter flyger in i våra hem genom alla öppna fönster… då kan vi faktiskt göra nåt! Dessutom behöver vi varken skada eller döda dem – vi kan rädda dem! Jag ska berätta hur. Och allt du behöver är…

Solkudde kort och glas


Jag är skiträdd för brummande insekter. 
För mig är de kanske sommarens värsta plåga, nakna lemmar och grisstank till trots. En gång flög det in en geting i mina shorts när jag satt HEMMA på ballen*, jag var inte i nån mataffär och visade upp mig. Tursamt nog för mig flög eländet ut igen. Men när jag har öppna fönster hemma flyger det in både randiga och orandiga brummande insekter och skrämmer mig.

Förr om åren har jag ryckt åt mig en tidning, jagat insekterna och ibland haft ihjäl dem. Men i år har jag använt mig av ett knep som jag kom på själv. Därmed inte sagt att andra inte har använt knepet före mig. Nu ska jag dela med mig. Så här gör du:

Ta ett vykort från en vän samt ett glas. (Jag använder ett kort från Karin som inte längre finns med oss här på jorden. Däremot är jag säker på att hon sitter på ett moln däruppe och tittar ner på mig och skrattar.) Sätt glaset över insekten när den tillfälligt parkerar sig på till exempel en fönsterruta. Skjut sen in kortet mellan rutan och glaset och ta bort dem från rutan. Kortet ska alltså fungera som lock på glaset. Gå sen till den öppna balledörren**, sträck ut handen genom dörröppningen, ta bort vykortet – och låt den brummande saken flyga sin kos. Den är fri och du är fri – tills nästa kommer, förstås. 

Hittills i år har jag ”räddat” fem getingar och två humlor – tidigare hade jag troligen mördat dem eller skrikit så deras hörsel tagit skada. Jag är mycket nöjd.


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kroppsligt inlägg.


 

Jo jag vet. Jag har stora fötter, stor näsa och stora öron. Det innebär att jag står stadigt, luktar gott och tar in alldeles för många hörselintryck. Ibland blir det sorligt. Ibland… måste jag stänga av öronen. Men det är lite svårare att göra det än att sluta ögonen och blunda för det som blir för mycket. Så jag tar in mer än jag vill via hörseln. Du anar inte så mycket skit jag får höra. Men du har heller ingen aning om allt det vackra…

Vänsterörat

Mitt skitstora vänsteröra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nåt som we love to hate.


Häromdan skrev jag ett inlägg om reklamfilmer på TV.
Nu har jag samlat lite mer underlag så det blir ytterligare ett inlägg. För det här med TV-reklam kan verkligen engagera människor, undertecknad inkluderad. Det är nånting vi TV-tittare love to hate, ungefär.

ÖBkillen

Nåns älskling? Säkert, men inte min, i alla fall… (Bilden är lånad av Mrs Wedell.)


Jag köper fortfarande inte
att all uppmärksamhet – även dålig – är bra. För när det gäller varor och tjänster är väl ändå syftet med reklamen att skapa goodwill??? Som ju ofta i reklam-TV:s värld blir badwill. Man blir irriterad och tycker att företagen är töntiga/knäppa. Hur troligt är det då att man handlar där? Jorå, jag åkte till Ö&B häromdan för att köpa en grej som jag sett i reklamen – pappersreklamen. Annars undviker jag stället så mycket jag kan. Är livrädd för att möta den Överenergiske killen med de många tänderna ovan! (Han borstar nog inte med den tandkrämen som tandläkaren som låter som om hon har en muninfektion gör reklamfilm för…).

Livrädda var det många som blev för ett par år sen för en tjej som gjorde reklam för vissa apoteksvaror. Jag blev det inte, jag tyckte att det var en ganska neutral och OK reklam. Men en aktuell reklamfilm jag verkligen blir skraj för är Kicks! Hur i helskotta tänkte de??? Sminket gör ju människorna i filmen ännu läskigare! Vem vill köpa då?

Riktigt dålig reklamfilm just nu är den med Tommy Körberg och färgen. Har Tommy Körberg så dåligt med pengar att han måste ställa upp och spela in sånt skräp?

Och Dajreklamen (Förlåt, det stavas visst Daim nu för tiden…) Du vet den som använder stereotypbilderna musklig man (hård utanpå) och mjukisman (mjuk inuti). Eller nej… Tvärtom var det nog… Hur som helst: dåligt! (Dessutom fastnar just den här chokladbiten otroligt mycket i tänderna. Tur att jag då använder en annan tandkräm än den i reklamfilmen, för mina tänder blir rena och jag det låter inte som om jag har två tungor i käften när jag pratar.)

Många reklamfilmer handlar om ätande, en del handlar om bantning. Man undrar bara varför de ändå ganska seriösa Viktväktarna fortsätter att visa reklamfilmerna med Shirley Clamp när det avslöjades att hon hade använt en helt annan metod för att gå ner i vikt snabbt – så hon kunde spela in reklamfilm åt Viktväktarna, eller? Man undrar.

Tillbaka till reklam för ätande. Det sämsta jag har sett på länge är nog Burger Kings reklam om killen på stranden med anden. Han som frivilligt avsäger sig tre sinnen – känsel, hörsel och syn – bara för att få behålla sin hamburgare. Det här är snudd på kränkande reklam, tycker jag! Vad tycker personer med funktionshinder som är döva och blinda, till exempel, om denna reklamfilm?

Eller nej. Lägst ner på min lista av dåliga reklamfilmer just nu är nog filmer av typen

saker som pratar.

Alltså, tror reklamfilmsmakarna att folk är dumma i huvudet eller? Jag blir förbannad på kontaktlinser som pratar Kalle Anka och diskmedel som har åsikter!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Den lilla människans besök hos Arbetsförnedringen

Ett inlägg om en bortslösad förmiddag.


Idag var jag anmodad
att besöka Arbetsförnedringen. Jag skulle delta i ett informationsmöte om a-kassan. Mötet var obligatoriskt. Jag åkte ner i god tid för att få parkering i hamnen och för att hinna visa upp intyg som inte efterfrågats på fyra (4) år före mötet. Arbetsförnedringen öppnar nämligen klockan tio, en hel kvart före mötet skulle köra igång.

Innan jag gick från parkeringen stod jag en stund vid floden. Vatten brukar skänka mig ro i sinnet. Men idag kände jag mig bara liten och misstänkliggjord och framför allt förnedrad. Jag ska strax förklara varför.

Båt på Fyrisån

Som den lilla båten kände jag mig. Ensam.


Jag var naturligtvis inte ensam
på Arbetsförnedringen, men man kan känna sig ensam även i en klunga. Stegade fram till en Mottagare (jag fattar inte riktigt Arbetsförnedringens system, inga köer eller så…)  och sa att jag blivit anmodad att visa upp intyg före ett möte.

Men det hinner du ju inte nu!

svarade h*n och pekade ut riktningen till möteslokalen. Där fick jag en penna som inte fungerade och ett papper på vilket jag skulle kryssa i mötet jag skulle delta i samt skriva mitt namn och personnummer. Innan jag fick tillträde till lokalen skulle pappret lämnas in och legitimation uppvisas. (Fan värre än forna öststatsfasoner…)

Mötet sen då… Tja, det var totalt jävla onödigt för min del. Personen som pratade var ÖVERTYDLIG och jag var inte den enda i salen utan problem med hörsel eller språk. Men… det fanns personer med klara problem med hörsel och språk där också. Och varför får inte dessa personer målgruppsanpassad information i stället för att tvingas sitta i ett stormöte där man säkerligen inte förstod eller uppfattade mer än en bråkdel? Dessutom gissar jag att man med all säkerhet inte heller vågade ställa frågor – vem gör det i en jättegrupp om typ 50 pers?.. Jag vågar, men jag hade inte ett skit att fråga om.

Informationen som gavs var inget nytt som jag personligen har nytta av. Allt detta fick jag veta vid inskrivningen för en vecka sen. Och det jag inte fick veta då men undrade över har jag läst mig till på egen hand. Hos min a-kassa, inte hos Arbetsförnedringen. För nu har min a-kassa faktiskt gjort riktigt bra instruktioner på sin webbplats! Titta här och lär, ni andra!

Två personer hade uppenbarligen problem med hörseln, emellertid. Eller selektiv hörsel, troligen. De stängde inte av sina mobiler, som naturligtvis ringde under mötet. Den ena mobilen ringde dessutom två gånger. Men än mer anmärkningsvärt var att en person bredvid mig faktiskt svarade och pratade en stund. Det var inte ett jobbrelaterat samtal. Sen satt h*n och rapade och släppte ut unken andedräkt så jag höll på att kräkas.

Ungefär 90 procent av informationen handlade om hur vi som arbetssökande skulle straffas om vi inte gör som Arbetsförnedringen och våra a-kassor säger. Makalöst att förutsätta att alla vi, ungefär 50 personer, är ute efter att ljuga oss till pengar! Så mycket pengar handlar inte a-kasseersättningen om att det är värt att ens överväga! Förnedrande så det stänker om det!!!

Efter mötet rusade jag ut till Mottagaren i entrén igen och framförde ånyo mitt ärende om intygen. Jag fick en rosa nummerlapp. Därpå följde en ganska lång väntan. Den kanske inte var så lång, men jag behövde gå på toa, så den kändes lång. Till sist blev jag uppropad av… h*n som tyckte att det inte fanns tid att titta på intygen före mötet. (Jag var ute i god tid och mötet började senare än aviserat = det hade funnits tid att visa upp och titta på intyg.)

Arbetsförnedringens hus

Den lilla människan (spegelbild i orange cirkel) har besökt Arbetsförnedringens hus.


Jag frågade varför
de ville se intyg nu när de inte var intresserade för fyra år sen. Det kunde h*n inte svara på eftersom h*n inte jobbade på Arbetsförnedringen då.

Nej,

tänkte jag.

Du gick säkert på högstadiet för fyra år sen. 

Men det sa jag förstås inte.

Eftersom jag inte visste vilka jävla intyg jag skulle visa upp hade jag med mig de allra flesta som jag har i plastfickor i en av mina pärmar med viktiga papper här hemma. Men långt ifrån alla. Då hade jag fått släpa med mig hela pärmen.

Sen tittade h*n på det som var inskrivet om mig hos Arbetsförnedringen samt på motsvarande intyg, gjorde nån notering och klickade. Det gick undan, för jag behövde gå på toa och jag hade ingen lust att göra det på Arbetsförnedringen. (Såg inga toaletter eller skyltar heller, för den delen…).

Vidare bad jag att h*n skulle kolla så att min a-kassa nu blivit informerad av Arbetsförnedringen om att jag är inskriven.

Jodå, det är gjort här den 1 augusti!

svarade h*n.

Nejdå, ni underlät att göra det den 1 augusti! Jag ringde er Kundtjänst i förrgår som lovade att göra det.

svarade jag.  (Och tackade i tanken Kundtjänst eftersom de flesta som jobbar där tycks vara kompetenta!)

Kan du vara snäll och kolla om Kundtjänst har anmält det hela?

Detta var noterat och jag vill lita på att det stämmer överens med verkligheten. Jag vill verkligen lita på det!

Innan jag lämnade byggnaden tipsade jag om att ett möte om a-kassan, som det jag hade varit på, kunde omfatta viktig information. Till exempel att man behöver ha intyg även från Försäkringskassan om man har fått ersättning därifrån. (Jag opererade bort tumörer den 13 december och var sjukskriven i fyra veckor.) Det skulle h*n vidarebefordra, lovade h*n, men jag såg aldrig att h*n antecknade detta.

På hemvägen bubblade det i öronen, men jag var ändå tvungen att tanka. Hela min förmiddag har gått åt till dagens förnedringsbesök och dess efterdyningar.(Ja, jag måste skriva av mig i ett blogginlägg, för jag har ingen att prata/ventilera med just nu.)

En idiot klarade inte av filkörning utan bytte fil och körde in rakt framför mig (utan att blinka, förstås), varpå jag fick tvärnita (hade ingen bil bakom, som tur var). Har somliga fått körkort på postorder eller vad???

Jag hoppas att din förmiddag har varit bättre än min! Nu ska jag sätta mig och söka jobb. Tre om dan – eller två, de dagar jag har gjort arbetssöksrelaterade saker som idag.


Livet är kort. En halv dag i mitt liv är bortslösad på meningslösheter.

Read Full Post »

Varning för snuskig humor!


Ett inlägg i vilket Tofflan åter berättar hur illa hon hör  och hur glist hon ser – och än en gång ger prov på den otroligt snuskiga humor som härskar i hemmet.


På väg till sängs igår kväll, fredagstrött.
Vandrar mellan badrummet och toan med en påslagen uppladdningsbar tandborste. Det senare säger jag till mitt försvar, eftersom ljudet av tandborsten gör det svårt att höra saker runt omkring. Det känns som om man stänger av omvärlden – och även andra sinnen än hörseln.

Passerar stolen i hallen på vilken Fästmöns jobbväska står. Nånting sticker upp ur den. Anna säger, tycker jag:

Prosit!

Jag svarar:

Va? Jag nös inte!

Anna förtydligar:

PROVsitt, sa jag!

Då ser jag bananen och… skriker…

banan i väskan
Den gick inte att missa för normalseende.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan redovisar sin syn – och hörsel – på de resterande åtta bidragen hon ännu inte har hört.


I kväll gick det sista Inför Eurovisions Song Contest 2013
-programmet. Detta program var reserverat för de åtta återstående. Niklas Strömstedt och Malin Roos gästades av Robin Stjernberg som alltså ska representera Sverige i tävlingen. Jag kom inte ens ihåg vad Robin Stjernbergs låt hette före programmet, minns bara att jag tyckte att han ylade.

Robin Stjernberg Malin Roos Niklas Strömstedt
Robin Stjernberg ska yla sjunga och tävla för Sverige på lördag. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Det var alltså de återstående åtta låtarna
som presenterades i kväll. Semifinalerna går på tisdag respektive torsdag. Och vad tyckte vi om kvällens låtar då?

När Robin hade slutat joddla (Robin gav annars ett mycket sympatiskt intryck.) fick vi lyssna på Schweiz låt. Ett gäng i vita skjortor satt ihopklämda i en bil. Låten var ganska intetsägande.

Från Rumäninen kom en sopr… nej en tenor. Eller vad man nu ska säga. Han låter som en operatant. Och det här inte Eurovision Opera Contest. Så nej tack. Hade han sjungit normalt hade låten varit rätt OK.

Frankrikes låt med tillhörande video är konstig. Liksom… mardrömslik. Den lossnar aldrig.

Artisten från Italien sägs vara inspirerad av The Beatles och David Bowie. Det är en ballad som känns rätt OK – tills han slutar sjunga. Och varför sjunger han under vattnet? Idiotiskt, för det går ju inte! Dessutom har han min sovfrisyr när han sitter vid pianot.

Barfota från Spanien. En trallirallig låt, som byter tempo. Men jag klarar inte sångerskans ylande röst. Jag gillar inte tatueringar och vad har hästen med saken att göra?

Walesiska Bonnie Tyler representerar Storbritannien. Och hon raspar lite fortfarande, men inte så mycket. Påminner om Hanna Pakarinen. Jag gillar tanten! Den här låten tilltalar mig! Powerballad.

Tysklands bidrag skulle ha kunnat vara en riktig danshit. Men precis när man tror att låten verkligen ska braka loss stannar den liksom upp. Och går tillbaka.

Och så Sveriges låt. Robin Stjernberg ylar och låten är tråkig.

Min vinnare i kväll är helt klart Bonnie Tyler och som det känns nu blir hon min totala favorit också. Gänget i studion valde Spaniens låt som kvällens bästa och som vinnare totalt sett Danmark. Jag undrar bara stilla varför sångerskan är barfota. Uff…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är natt. Så här dags brukar en Toffla sova, men nu njuter hon av påskledighet i dagarna fem. Och i skrivande stund njuter hon av tystnaden. Bara suset från leksaksdatorns fläkt hörs.

Jag vilar öronen. Det är mycket prat nu och jag förstår det. Mamma är ensam i vanliga fall och saknar nån att prata med. Jag är rätt van att vara ensam om dagarna och har inte samma behov av att prata. Jag skriver ju förresten hellre.

På skärtorsdagen sov jag länge. Jag brukar inte kunna sova så länge första dan jag är ledig. Men just nu känner jag mig så sliten och less. Det blir aldrig nån ordning på tillvaron hur mycket jag än sliter. Jag sov lätt. Hörde alla påträngande ljud. För i huset var det ett himla hallå redan tidigt. Inget att säga nåt om, bara tiga och stå ut när vissa puckon drar fram dammsugaren som en vrålande stridsvagn, låter ett barn skrika sig hes och tvättar med en icke stillastående tvättmaskin i badrummet. Nej, som granne är det som sagt bara att stå ut. Skita i att det var ledig dag. För efter klockan sju på morgonen är det fritt fram att föra ett himmelens liv. Vilken tur att jag har all rätt i världen att uttrycka mina åsikter i min blogg!

Så jag var vaken när Jonny från lokalblaskan ringde och gav mig, ett i hans tycke, säkert, bra förslag: jag skulle få tidningen för halva priset fram till sommaren. Men hallå! Hur dum får man vara? Jag har ju för fan just sagt upp min prenumeration! Och vadå fram till sommaren. Säg två månader i stället. Men det klart, det låter ju kortare.

trissvinst 30 pix
Jag vann igen.


Men jag vann igen
på lokalblaskans lotter! Jag fick ju två för att jag har deltagit i sjuhundrafyrtioelva läsarundersökningar och fick välja mellan en månads prenumeration eller två trisslotter. Jag tog lotterna. Jag har skrapat fram två vinster à 30 kronor och jag var och hämtade ut en ny lott igen när vi var och handlade. Sen har jag ju de fem jag fick av mamma när hon kom också.

Skärtorsdagskvällen glodde vi på Antikrundan. Jag hade datorn i knäet. Mamma pratade hela tiden. Men det blev ett inlägg ändå. Spelade lite Wordfeud med Fästmön emellanåt också. Jag får visst storstryk i det här partiet. Annars har vi varit ganska jämna de senaste matcherna.

Fick ett litet ryck och började skruva ihop min nya kökslampa. Pillrigt och dåliga skisser i kombo med dålig syn på nära håll är inte bra. Läsglasögonen låg så fint – på soffbordet i sin plastficka. Men jag tror att det blev rätt. När det är dagsljus ska jag ta ner den gamla lampan och koppla ihop sladdarna. Sen får vi se om jag lyckas få ljus i huset eller om jag stryker med på grund av elsjabbel. Den ser fin ut, i alla fall, lampan, och det var ett bra pris på den, 399 kronor.

Bilen ska dammsugas också medan det är ljust, men det jag ser fram emot mest är våffellunchen! Jag högläste instruktionerna för våffeljärnet för mamma. Där stod att man skulle torka av järnet inuti första gången och INTE äta de två första gräddningarna. Men det skulle ju innebära att vi gick miste om fyra våfflor!

Det skiter vi i!

sa mamma.

Vi äter dem ändå!

Lite frän så där, kan hon vara, min mamma. Hur som helst var jag lite förutseende och köpte TVÅ paket våffelmix… Tror vi kan goffa tills vi spyr.

Bädda rent ska jag göra också. Köra en maskin tvätt – lite senare på dan. Tänk, så retligt för somliga, förresten, när nykomlingsfrun pratade en lååång stund med mamma och mig i morse och var så trevlig så. Det är bara vissa som inte vågar visa sig i trapphuset när mamma och jag kommer eller går. Är det det dåliga samvetet, tro? Det där som stavas L-I-S-T-A och F-Ö-R-S-Ö-K-A B-L-I A-V M-E-D. Bara för det ska jag bo kvar här till döddagar. För min hörsel lär väl snart bli så dålig så då behöver jag ju inte bli störd.

Nej, nu tror jag att jag ska sova lite. I mitt påskpyntade, tysta hem.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »