Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förfärlig’

Ett trött inlägg.


 

Jag är så arg och besviken nu för tiden. Därför var det extra gott att både få en inbjudan till en intervju och att få tillbringa kvällen med delar av familjen. Vi firade Fästmöns pappa som fyllde 79 bast. Han påminde om att de är två som fyller jämnt nästa år, men jag tänker inte tala om vem den andra är. Inte här och nu i alla fall. Eftersom det inte blir nåt go-fika på jobbet på fredag svullade jag rejält med både wienerbröd och tårta. Fast som Annas svägerska sa var ju tårtan väldigt nyttig – det var ju en frukttårta. Jag tog en bit med kiwi på och kiwi är C-vitaminrikt.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hur det är på jobbet 
ska vi tala tyst om just nu. Men jag kan säga att jag är väldigt, väldigt besviken. Saker och ting – och människor, framför allt – har visat sig vara annorlunda än jag först hade uppfattat. Den här sista månaden har varit rent förfärlig. Vissa personer är som schackpjäser, medan andra leker gudar. Det har gjort – och gör – så ont i mig att se det som händer andra. Dessutom kommer Det Som Hände tillbaka till mig och lägger sig som en tung, blöt och vidrig filt av bitterhet. Hur jag än försöker slänga av mig den ligger den kvar och tynger mina axlar. Men… har jag överlevt så här länge lär jag göra det ett tag till. Jag har saker att se fram emot med spänd förväntan, bland annat intervjun och besked i en liknande fråga. Det är gott att veta att åtminstone några arbetsgivare är intresserade av mina kompetenser och erfarenheter. Intresset är för övrigt omvänt – det är riktigt spännande arbetsgivare med, som jag ser det, stora utvecklingsmöjligheter för den som får jobba där. Så jag räknar ned dagarna med lite, lite tillförsikt och en gnutta hopp, i alla fall. Det är bättre än totalt mörker och hopplöshet.

Ännu fler roliga och spännande saker händer i privatlivet. En lämplig rubrik på ett kommande inlägg om en del av detta skulle kunna vara

Alla heter Anna

eller nånting ditåt. Men det inlägget ska jag inte skriva nu, för nu ska jag borsta tanden och hoppa i säng. Jag vaknade redan klockan fyra i morse av en ivrig Wordfeudmotståndare och det satte sina spår i form av huvudvärk hela dan. Nu ska jag vila en stund så att jag kan upparbeta kraft till det jag ska ta itu med i morgon på jobbet. Särskilt inspirerad är jag inte, ärligt talat, men jag kan vara professionell när jag behöver. Och det som håller mig flytande är såna här hälsningar från en och annan kollega:

Magnet glöm aldrig att du är unik

Den här hälsningen värderar jag högt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett julkortsinlägg.


 

I år har jag varit förfärlig. Jag har inte skickat ett enda julkort. Det finns flera skäl till det. Ett är att jag ofta inte får av dem jag skickar till, så varför ska jag då..? etc etc. Och så är det det där med att det kostar en del.

Men jag och Fästmön fick i alla fall ett jättefint kort idag i postboxen. Det är självaste Tomten som cyklar längs Vätterpromenaden med Motalabron i bakgrunden!

 

Julkort från Motalabron

Julkort från Motalabron.


Tusen tack, lilla mamma, för det fina julkortet!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett svart på vitt inlägg.


 

Nu har jag själv läst det. I en bok. I Steglitsan av Donna Tartt. Jag är… förfärlig! Läs själv:

Den där förfärliga tjejen Ulrika


För jag är en tjej.
 En hon. Inte en hen som en sur kappvändare kallade mig en gång. Hur som helst – förfärlig är jag. Det har Donna Tartt skrivit, så det måste vara sant i alla fall. Nu ska jag läsa lite till i boken. Vem vet vilka fler sanningar jag hittar…


PS
Fast det där med åldern blev inte riktigt rätt. Jag tackar dock för avdraget!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om morgonen.


Det ser mörkt ut just nu.
Den enda snö jag ser är den som faller över bloggen. Ute är det kolsvart i skrivande stund. Men jag har kollat väderappen och om jag har tolkat den rätt har vi vitt att vänta i eftermiddag – lagom tills jag ska köra hem. Bara så du vet hatar jag kombon snö – köra bil. Jag är rädd. Det är nåt som kommer med åren, tror jag.

Gårdagskvällen blev rent förfärlig. Stackars Fästmön hade fixat mat, men fick äta ensam tack vare att jag försökte bringa reda i a-kassans krav, bland annat på grund av att Arbetsförmedlingen gjort fel. Igen. Senare på kvällen försökte jag kompensera med att boka ett julbord åt oss. Jag hade tur och vi är nu välkomna till Odinsborg på söndag klockan 17. Det ska bli riktigt trevligt och gott, jag älskar julbord! Eftersom jag inte äter kött vill jag helst välja själv från julbordet vad jag lägger på min tallrik, nämligen.

Odinsborg

Odinsborg – fast om sommaren på bilden.


Ytterligare ett mejl
har trillat in som har gjort mig ledsen nu på morgonen. Det gav mig en ny knuff i riktning mot att stänga ner bloggen för andra än mig själv. Nu var det en läsare som tyckte att h*n hade fått så mycket skit i min blogg. H*n har ingen aning om hur mycket skit jag har fått genom åren – och fortfarande får. Ibland kan jag inte skriva om nånting utan att människor blir arga. Och får jag inte skriva om mina känslor öppet, som till exempel att jag blir ledsen och arg när jag känner mig påhoppad, då kan jag lika gärna stänga bloggdörren. För att skriva om hur jag mår och känner det är ju ett av syftena med den här bloggen.

Nu tickar klockan och jag måste ge mig iväg. Jag hinner inte tänka eller fundera på bloggen under dan, det är nånting jag får ta ställning till i helgen.

Idag är det fredag. Fy te rackarns så skönt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg vari Tofflan förfasar sig något, men samtidigt ställer sig frågande till varför andra förfasar sig över oväsentligheter i sammanhanget.


Igår kväll var det premiär
för det första av fyra program med titel Inför Eurovision Song Contest 2013. Inte svårt att gissa att det var årets version av presentationer av de deltagande låtarna i Eurovision Song Contest nu i maj. Upplägget var emellertid annorlunda. Christer Björkman var äntligen utbytt och hade ersatts av Niklas Strömstedt. Denne har dessutom en bisittare, Malin Roos, samt i varje program en gäst. Igår var Rickard Engfors i studion.

Rickard Engfors Niklas Strömstedt Malin Roos
Rickard Engfors, Niklas Strömstedt och Malin Roos sparkade igång Eurovision. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Tvärtemot vad många twittrare ansåg,
tycker jag att det var ett alldeles utmärkt koncept att byta ut herr Björkman och att inte ha en ”jury” som återkommer i varje program. En jury som varit vald lite hipp som happ beroende på vem som varit inne just nu eller mest gay. Och med den ständige Tomas Vad-heter-han-nu-igen som på sin finlandssvenska tycker om eller dissar låtarna. Vi har hört det tillräckligt nu.

Den här gången har man valt en musiker som programledare (som själv har tävlat i ESC), en journalist samt en gäst som har koppling till ESC. Rickard Engfors koppling är dels att han har deltagit själv, dels att han under flera år har stylat de deltagande artisterna.

Jag gillar det här! För vi tycker så mycket hit och dit om artisterna och det är inte bara sångröster och låtar som spelar roll, framträdandet är också viktigt. Just därför kändes det extra kul att Rickard Engfors var på plats i den första delen! Niklas Strömstedt och Malin Roos är inte rädda för att tycka saker, men Rikard Engfors var den som kunde argumentera på riktigt igår, tycker jag.

Sen kommer vi då till låtarna… Då sjunker mitt gillande. Det var de tio första låtarna i semifinal ett som vi fick höra och se en videosnutt av. Två riktiga sömnpiller (Österrike och Estland) inledde. Därefter tog Hannah vid från Slovenien och om jag inte minns fel hade hon en sån tajt klänning att hon inte kunde röra sig. Total nollpoängare vad gäller framträdande.

Kroatien skickar i år en manskör som inte tycks ha kameratränat ett dugg. Jag håller fullständigt med Rickard Engfors när han sa att de verkar mer intresserade av att titta på varandra än in i någon kamera.

Danmark har en barfotaflicka, eld samt en massa trumslagarpojkar som springer omkring på scenen och bara tar fokus från sångerskan. Emmelie kan nämligen sjunga. Men det här är inte riktigt min genre, så nja…

Rysslands och Ukrainas låtar gillar jag! De är både vemod och trallvänligt och jag skiter i att de (Ryssland) sjunger om fred och håller varandras händer eller att My Little Pony gästspelar i en av musikvidoerna (Ukraina).

Nederländerna skickar enligt de tre i TV-studion det bästa de har, nämligen Anouk. Jag är inte särskilt imponerad, men hon kan i alla fall sjunga. Det låter emellertid mest som en låt hämta ur en Disneymusikal.

Montenegro har både en förfärlig låt (?) som knappast kan kallas låt samt en lika förfärlig video till den. Och vad gäller Litauens låt gick den mig helt förbi – jag blev helt absorberad av sångarens ögonbryn som for upp och ner.

Gänget i den svenska TV-studion tyckte att Anouk var bäst, men att Danmark vinner. Jag håller inte med, men ser ingen klar vinnarlåt bland dessa tio första.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag skulle vilja skriva ett initierat och rakt på sak-formulerat inlägg om hemlösa i vårt land. Frågan är bara så oerhört full av känslor för mig att jag får svårt att förhålla mig neutral och saklig.

Idag läste jag en artikel i Dagens Nyheter som handlar om att antalet hemlösa i Sverige ökar . Det är bara förskräckligt att det ska vara så i dagens Sverige. Det är 2012, inte 1812.

Antalet hemlösa i vårt land beräknas idag vara 34 000. Det är som en mindre svensk kommun, till invånarantalet sett. För att få lite koll på de olika sorters hemlösa som existerar har Socialstyrelsen gjort en indelning i fyra grupper:

  1. mest akut och sover ute eller på campingplatser, vandrarhem och härbärgen (cirka 4 500 personer)
  2. de som bor på institutioner, till exempel personer som lämnar fängelse eller behandlingshem (cirka 5 600 personer)
  3. sociala boendelösningar i kommunens regi (cirka 13 900 personer)
  4. de (ej studenter) som har sökt hjälp hos kommunen men ändå tvingas bo hos släkt och vänner (cirka 6 800 personer)

Antalet som måste sova utomhus har faktiskt minskat de senaste åren. Men cirka 4 500 är ändå en hög siffra, tycker jag! Flest hemlösa finns det i våra tre största städer Stockholm, Göteborg och Malmö. De flesta hemlösa är utrikesfödda. En tredjedel av alla hemlösa har minderåriga barn.

Hemlöshet kan drabba vem som helst, när som helst. Det kan börja med att du blir av med jobbet och så småningom inte kan betala dina räkningar, däribland hyran. Då vräks du. Sen är hjulet i rullning. Det behöver inte vara svårare än så.

Det här är förfärliga, hemska siffror som talar för sig själva. Nu måste vi baske mig göra nåt!!!

Read Full Post »

Rubriken kan tyckas förfärlig och överdriven, men enligt de senaste forskarrönen i USA handlar det om dagsens sanning. Socker och fett är otroligt beroendeframkallande. Och allra värst är de i kombination – som i en kanelbulle.

Själv var jag sen till förmiddagsfikat idag, men mina snälla (?) kollegor hade lämnat lite sött åt mig att inmundiga i min ensamhet. Frågan är om det var snällt eller om de vill få mig beroende..?


Mina kollegor är snälla. Eller vill de få mig beroende???

                                                                                                                                                                      Efter djurförsök kom man på att fett är minst lika beroendeframkallande som socker. Men när det gällde de båda i kombination, fett och socker, visade suget vara

[…] i nivå med lockelsen från alkohol, kokain och heroin. För att tillfredsställa sig är mössen beredda att gå över ett elektriskt golv, […]

Forskarna inser nu att det är nåt i hjärnan som måste blockeras för att få bukt med suget. Genom att blockera beroendecentrumet i hjärnan kan man motverka narkotikaberoende, men också fetma. För ungefär fem år sen lanserades ett läkemedel mot fetma som hade bra effekt. Dessvärre hade det mindre bra effekter på psyket och därför drogs det tillbaka.

I Sverige finns det ingen diagnos som stavas Sockerberoende. Men det klart att vi svenskar också kan känna sug liknande det efter knark, cigarretter och alkohol. En fördel med att vräka i sig sött är emellertid att man inte riskerar att gå över till tyngre prylar. Man blir bara tyngre i sig själv. Fast genom att röra på sig, undvika fett och socker och gå ner i vikt får man fart på de farliga kolhydraterna. Det gäller bara att hitta motivationen…

Read Full Post »

Older Posts »