Kort fråga: Vad menas?

Ett undrande inlägg.

---

 

Är det nån som kan förklara vad det understrukna uttrycket i skärmdumpen nedan betyder??? Jag hittade det i Resumé på webben, i en annars intressant artikel om bloggare och smygreklam. För övrigt är Resumés webbplats full av reklam, så där smygs verkligen inte. Där är i stället så mycket reklam att en störs i sin läsupplevelse. Men det är ju helt legitimt, så…

Säger man att nåt är ”vilda västen”? Säger man inte ”vilda västern (western)”???

För övrigt får jag betalt för vissa blogginlägg (typ fyra om året). Det skvallrar den rätt stora knappen i högerspalten om. Och för övrigt två är ju ingen tvingad att läsa nånting alls på min blogg. Är nån så fruktansvärt rädd för reklam går det ju nästan inte att att läsa nånstans på webben. Stackare!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte bil(l)igt med bil

Ett inlägg om bilägandets lustar och olustar.

---

 

Nu är jag och min älskade Clark Kent* till doktorn. Översatt till svenska betyder det att jag ska åka och få min bil reparerad. Det där stenskottet, du vet. Jag har inte varit ute i garaget och tittat på bilen sen jag kom hem från Stockholm. Om vindrutan har spruckit lovar jag dig att jag grinar. Högt och ljudligt. Det sved så jäkligt för ett par år sen att behöva hala upp tusenlappar för att jag var seg med att ta mig till Ryds.

My Toyota is fantastic! Men börjar bli till åren kommen…

Jag älskar min bil, men den börjar bli till åren kommen. Och med åren kommer krämporna, precis som hos oss människor. När vi kom hem från Nora hade ena fönsterhissen pajat, till exempel. (Troligen ett kretskort och ett nytt sånt kostade hela 7 000 kronor. För tre år sen…) Sen är det lite annat smått och gott som skulle behöva fixas till. Om jag bara finge en lön…

Du tycker säkert att jag är larvig som talar om min bil som Stålmannen, mannen i mitt liv. Men faktum är att Clark Kent är det hjälpmedel jag ofta behöver för att ta mig ut. Av olika skäl åker jag helst inte kommunalt och nån fungerande cykel äger jag inte, bara en rostig sak som har hängt obrukbar i kallförrådet sen 1999, ungefär. Kort sagt och utan att förklara närmare än vad jag redan gjort behöver jag min bil. Därför älskar jag den.

Häromdan läste jag i Byhålenytt om en stackare som fått sin bil stulen i slutet av 1980-talet  i Metropolen Byhålan. Ja det var en lång sorgeperiod, tänker du, men historien är inte slut än. Mannen fick nämligen helt nyligen parkeringsböter och trängselavgifter på sin stulna bil. Av nåt skäl tycks anmälan ha försvunnit från polisens system. Den stulna bilen är en röd Golf och nu är den efterlyst igen. Kanske dags att koppla in Hasse Aro eller varför inte självaste Brynolf Wendt?..

Fågelbajs på bilen är inte heller kul.

Men du ska inte tro att jag tycker mest synd om mannen med den stulna, röda Golfen som fick böter. Jag tycker nog att det är snäppet värre med bilägaren som fick sina säten nersmetade med kattbajs. Hur polisen vet att det är just kattbajs förtäljer inte historien, men gissningsvis har det tagits prover och analyserats. Även detta skedde i Metropolen Byhålan.

Med dessa två hemska historier tänker jag att… om så är fallet… vad är en sprucken vindruta? Min bil är ju inte stulen och inte nersmetad med bajs, i alla fall. Fast du får gärna hålla en tumme att dagens reparation av stenskott inte blir nåt dyrbart! 

 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Installerat och dinerat

Ett inlägg om det som gäller just nu.

Det blev en senare avfärd till Himlen än tänkt. Skälet var bland annat att jag fick besök av en kompis som jag tyckte skulle trivas bättre utanför lägenheten. Det tog en timme innan den var ute, den stackaren. Stressade var både den och jag så jag tog ingen bild. Men det var den härs tvilling:

Nässelkompis på besök.

I Himlen rådde det lite delade meningar om vissa saker, men kaffet var gott liksom gifflarna som Kronprinsen var och köpte. Strax efter halv fyra packade jag in Fästmön och Prinskorven med dator och ryggsäckar i Clark Kent*. Första delmålet på resan var Annas jobb där hon skulle avlämnas för arbete fram till klockan 21 i kväll.

Elias och jag åkte vidare till ICA Heidan för att köpa cheddarostbågar (nä, det fanns inte präst!) till mig och Anna och läsk till den lille mannen. Ärligt talat handlade jag lite till, så vi blev tvungna att åka hem till New Village för en avlastning. Bensinmätaren hade börjat blinka, så även Clark behövde lite drickbart. Men sen for vi med gasen i botten till Mac Jack som lagade vår middag i afton. Det hade mulnat på ordentligt. Nån uteätning var därför inte att tänka på utan vi körde hemåt igen. Men först ringde Pe och gjorde ett intressant förtydligande! Och vid trafikljusen noterade jag en och annan astrolog som var ute på promenad.

Mörka moln utanför fönstret hos Jack.

Vi var faktiskt vrålhungriga när vi kom hem! Mat och dryck åkte fram direkt och sen goffade vi som om vi inte hade sett mat på hundra år. Elias hade emellertid sett korv vid halv ett-tiden och jag hade sett frukost vid halv tolv och kanelgifflar på eftermiddagen. Men det var dags att fylla på depåerna igen!

Elias och hans dator är nu installerade i mitt gästrum. Vi hoppas att han ska vilja sova där inne också, jag vill tro att det ska gå bra. Jag har lovat att sitta vid Storebror** och surfa en stund medan han somnar i rummet bredvid. Mamma Anna ska ju hämtas hit sen också, så vi finns här båda två. Det är inte lätt när mörkret gör en otrygg…

Elias och hans dator är installerade i gästrummet. Och nej. Det är inte en ölburk han har utan Cola Zero.

Jag sitter i rummet intill, vi har en halv vägg och ett öppet valv oss emellan. Nu ska jag ta dagens runda bland mina Kickor och Pluttar, för det har jag inte hunnit tidigare idag.

I morgon, har Elias deklarerat, ska han LAN:a med en kompis. Jag har letat fram ett headset med både lurar och mikrofon. Himla praktiskt när Elias lyssna på saker på nätet som inte jag vill höra på när jag skriver…

Ful får en vara, men inte dum!

Det sa alltid min morfar. Vad sa DIN morfar??? Skriv gärna en rad och avslöja hans ord!

*Clark Kent = min lille bilman
**Storebror = min stor-dator, den stationära

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Inför Eurovision Song Contest 2013… Del 2

Ett inlägg i vilket Tofflan raljerar en del. Så tål du inte det kanske det är bäst att du slutar läsa typ NU.

I kväll var det dags för den andra delen av Inför Eurovision Song Contest, årets presentation av de låtar som deltar i semifinaler och final. Niklas Strömstedt, stackaren, blev alldeles nertystad av de två kvinnorna i studion, bisittaren Malin Roos och gästen Shirley Clamp. Maj gadd så de två damerna kacklade! Niklas blev tystare och tystare allt eftersom programmet fortskred.

Shirley Clamp gästade Niklas Strömstedt och Malin Roos i den andra delen av Inför Eurovision Song Contest 2013.

Eftersom Fästmön arbetade till klockan 21 såg vi programmet ungefär en timme senare än det gick.

Den här gången tyckte jag att det var bättre låtar. Det fanns både ballader och fartiga låtar och ingen låt var riktigt usel. Framträdandena däremot lämnade en del att önska, liksom koreografi, klädsel och frisyrer, till exempel.

Vitryssland inledde med en rätt OK låt, men med en massa pyjamasbyxor som sprang omkring på scenen.

Moldavien… jorå. För all del. Ganska OK.

Irland… Tja, det hade varit intressant att se artisten, men det var så mycket annat som fladdrade omkring i videon.

Cyperns tjej tyckte jag inledde med orden

Jag är så ensam.

tyckte jag. Shirley Clamp tyckte att hon sjöng nånting

in i vassen

Annars var den rätt OK.

Belgiens låt var också rätt OK, men jag tycker att killen borde överväga att införskaffa silvertejp.

Serbien skickar Draculas tre döttrar varav en dotter har svårt att hålla tuttarna innanför kläderna.

Lettlands band får mig att tänka på Gary Glitter. Lika dåliga var de också.

San Marino skickar samma tjej som förra året, men i år sjunger hon inte om Facebook. Låten var betydligt bättre.

Makedoniens bidrag består av två artister som sjunger var sin låt. Samtidigt. Förskräckligt!

Azerbajdzjans låt var hyfsat OK, men även här borde sångaren överväga silvertejpsbehandling. Och en danskurs.

Trion i studion tyckte att Irlands låt var bäst. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Men bättre låtar var det, som sagt än förra gången.

Livet är kort.

Read Full Post »

Val och kval och femme fatale

Jag gissar att jag inte är den enda som lider kval just nu. Kval för att det är val snart och jag har fortfarande INTE bestämt mig till hundra procent vilket parti som ska få min röst.

Lite så här känns det ibland, som att välja mellan pest eller kolera…

                                                                                                                                                         Därför blev jag ganska glad och tacksam när lokalblaskan, som omväxling mot all reklam, hade en valguide som bilaga häromdan. Visserligen vänder den sig främst till förstagångsväljare, men jag tyckte att jag hittade bra information var de olika partierna står i olika frågor.

Trots det har jag ännu inte helt bestämt mig. Den första frågan jag ställer mig själv är ju om jag ska tänka mest på mig själv eller mera ”altruistiskt”… Det är ju lite svårt att tycka nåt om barnomsorg när man inte har barn själv. Erkänn det! Eller?..

Men jag får gå på de ämnen och frågor som berör de flesta av oss – sånt som arbete, pension och hälso- och sjukvård. Vad gäller hälso- och sjukvård, det vill säga landstingsvalet, är jag klar över hur jag ska rösta. Där finns inget annat alternativ. Så var det bara resten också, kommunalvalet och riksdagsvalet…

Neeej, jag blir tokig! Jag läser och försöker informera mig, men baske mig att jag kan ta ställning… Fästmön tog helt klart ställning för nån timme sen när hon, som den femme fatale hon är (fasen så mycket franska jag svänger mig med idag!), hade ihjäl en irriterande fluga. Med lokalblaskans valguide.

Och så är jag liiiiite putt på just lokalblaskan. Den startar ju en TV-kanal i höst och jag sökte tre (3) olika jobb där, mejlade mina ansökningar i slutet av juni. Jag fick inte ens svar via vändande mejl att min ansökan hade kommit fram… Men idag läser jag i Journalisten att elva personer, varav nio nyanställda, ska jobba med den nya TV-kanalen. Tack för den informationen! Hade ju önskat att jag hade fått den i ett mejl eller nåt. Men det kanske inte finns tid för det, för samtidigt som man nysatsar på TV pågår nedskärningar. Förra året fick 14 personer på redaktionen sluta…

Näää, det är väl bara påt’ igen! Att söka jobb, alltså. Nån gång ska väl nån förbarma sig över stackaren/inse vilken fantastisk person som har sökt jobb hos dem…

Nu ska jag gå och undanröja offret efter min käras illdåd. Det är också ett jobb, det.

Read Full Post »