Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘tråkig’

Ett inlägg om en film. 


En plats i solenVad jag förstår
är En plats i solen (2012) den film som avslutar Peter Flinths regisserande av Liza Marklunds filmatiserade böcker. Jag försökte hålla mig vaken när TV4 visade filmen i kväll, men slumrade av och till i bästefåtöljen. Frågan är om det var för att filmen var tråkig eller för att jag är sjuk? Ryggen värkte ganska bra och febern gjorde att jag hoppade av frossa i fåtöljen.

Den här gången utspelar sig handlingen i Spanien. En svensk familj har hittats mördad i sin lyxvilla – förutom den tonåriga dottern, som är försvunnen. Annika Bengtzon reser dit i egenskap av journalist. Men som vanligt träffar hon en polis och ”hjälper till” – för från mord hoppar handlingen till knarksmuggling. Och mitt upp i allt dyker Annikas ex-man upp.

Låter det rörigt? Ja, det är rörigt. Så rörigt att jag tappar ganska stort intresse ganska snabbt. Det känns som om ingen av filmens berättelser avslutas. Nej, det här var mest en sömnig historia. Två tofflor är ett snällt omdöme.

rosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan prövas.


Igår var det
en sån där dag när saker och ting inte blev som de var tänkta att bli. Det började redan på lunchen när jag skulle ha tag i kalkonfilé och misslyckades. Det fick bli kycklingfilé till middag i stället. Testade en ny sorts grillkrydda med lite rökig smak, Kockens Smokey BBQ, på pippin i pannan och det blev riktigt gott.

Amarone dellaValpolicella 2009 Domini Veneti

Amarone dellaValpolicella 2009 Domini Veneti drack vi igår. Det lovade mycket, men infriade lite.

Resten av middagen blev sisådär. Såsen var smaklös (fick inte tag i rätt sort) och vinet hade ett och annat att önska det med. Sen länge köper jag nästan uteslutande italienska viner. Så länge jag uppbär lön blir det främst Amaroneviner. De är dyra, men har ofta hög klass. Icke desto mindre står dunken med det hemtrampade i badrummet. Där kan man tappa upp ett glas enkelt rött om man så önskar. Men i ärlighetens namn var det ett tag sen.

Gårdagens Amarone blev emellertid en besvikelse. Den hade inte alls nån utpräglad smak och eftersmaken var så gott som obefintlig. Den kändes lite… snopen, alltså. Vinet var femårigt, men på grund av smak och eftersmak var det nästan så jag trodde att det var upptappat igår. Nja, det var 192 kronor som jag kunde ha spenderat på annat.

Medan potatisen skötte sig själv i ugnen och pippin i pannan försökte jag jobba lite också. Jag hade suttit och väntat på en bild hela eftermiddagen. På vägen hem ringde chefen, men jag ringde tillbaka först när jag stannat bilen i garaget. Då var klockan kvart över fem och jag hade gett mig av hemåt eftersom jag inte ville bli inlåst och inlarmad på jobbet – alla gick ju hem mer eller mindre tidigt – det var fredag… Så runt sju, halv åtta på kvällen försökte jag få till distansarbetet, men lyckades bara till 50 procent. Editorn i webbverktyget ville inte vara med och lägga in bilder i artiklarna. Jag fick till en puffbild, men ingen bild till själva texten. Mycket irriterande och tråkigt att få ringa chefen och beklaga. Jag har jobbat hemifrån förut, men inte med bilder. Och kanske är det så att det helt enkelt inte går. ELLER så var det nåt tillfälligt igår när vi alla var stressade och det var bråttom att få ut saker som skulle ha gått ut redan på förmiddagen…

Mitt i röran ringde vännen P, men jag fick avvisa samtalet. Lyssnade sen av mobilsvar. P vill ses för lunch och det är fortfarande lite svårt eftersom jag inte jobbar i Uppsala. Nu är jag visserligen ledig en vecka, men mina planer är att inte ha nånting inbokat – bara det jag har tänkt mig. Fast det blir ju inte alltid som man har tänkt sig…

franska ostar

Kanske fanns det raclette i detta sortiment av franska ostar? Bilden är från en marknad i maj 2009.

Nu ska jag fixa lite frukost åt Fästmön och mig. Med betoning på lite. Vi ska ut till svärfar som fyller år idag och det vankas såväl smörgåstårta som vanlig tårta. Man brukar inte gå svältande därifrån. Fast till kvällen tänker vi oss ändå att äta nånting. Anna har önskat raclette, så på hemvägen får vi stanna till vid nån välsorterad affär och kolla om det ingår i sortimentet.

 

Ha en go lördag!

 

 

 

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där tummen pekar uppåt!

USBtumme

En dag med tummen upp är en dag att hålla i minnet!


En del tycker säkert att jag är tråkig när jag skriver om mina tankar kring jobbet eller när jag skriver om jobbet överhuvudtaget. Men den som känner mig vet hur viktigt det är för mig att jobba och vilken stor plats jobbet har i mitt liv. Jag har ju inte haft något fast jobb sen början av 2009, så av praktiska skäl är förstås ett jobb viktigt också: jag behöver en inkomst för att kunna betala skatt och mina räkningar, för att kunna köpa mat och kläder och böcker etc. Utöver det behöver jag ett jobb för att må bra. Ett jobb för mig är inte bara att åka iväg och utföra nån form av uppgifter mellan åtta och 17 på vardagar. Det ska helst vara nånting jag brinner för som jag håller på med dessa dagar. Ett meningsfullt jobb. Ett jobb där jag gör nånting som underlättar för andra människor.

I mitt förrförra arbetsliv var jag väldigt mycket mitt jobb. Så är det, av naturliga skäl, inte idag. Och visst påverkar det faktum att jobbmattan drogs undan under mina fötter mitt sätt att lite grann idealisera det faktum att inneha en tjänst. Men jag fick lära mig den hårda vägen att inte ta nåt – inte ens ett fast jobb, en tillsvidareanställning – för givet. Det har varit – och är – en lång väg tillbaka. Jag har inte nått mitt mål än. Målet är förstås ett nytt jobb, men också att få en ny och bättre självkänsla.

Det är så många av oss som älskar att trycka ner varandra i arbetslivet. Som gillar att påtala fel som till exempel en kollega har gjort eller att chefen inte är nån bra ledare bara för att. Visst är det viktigt att få veta om man gör tokiga saker, men det är också viktigt med positiv återkoppling. Just idag på förmiddagen fick jag positiv återkoppling på två saker. Båda var ganska enkla, men betydde så otroligt mycket för mig som person. Jag ÄR alltså inte bara skit och jag GÖR alltså inte
bara ett dåligt jobb.

Den ena positiva saken var ett bra möte som jag och chefen hade i morse om sociala medier. Inte bara kände jag mig lyssnad på, jag fick ett tack för mina värdefulla synpunkter. Och ändå gjorde jag bara mitt jobb…

Den andra positiva återkopplingen var från en person som uppskattade att jag hade lyft fram en demokratiaspekt, kan man säga, på en av webbplatserna jag jobbar med. Alltså, jag gjorde bara mitt jobb… Igen.

MEN… jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Tack är ett underskattat ord!

Så…

TACK snälla för den positiva återkopplingen! 

(Inte för att de tu läser min enkla blogg, men…). Dessa två gjorde att dagen idag fick tummen upp av mig redan på förmiddagen. Det är inte illa pinkat!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett utlagt inlägg om att vara uthängd och att vara utbytbar.


Häromdan
skrev jag om det här med utbytbara prylar. Då gällde det mest saker. Nu har frågan aktualiserats igen – av olika skäl.

död st paulia

Definitivt utbytbar är S:t Paulian i mitt sovrumsfönster.

Jag har lärt mig den hårda vägen att man lätt är utbytbar i arbetslivet. Organisationer görs om, förnyar sig, förändrar sig. Så ska det vara, tycker jag. Man ska se över sin verksamhet och fundera över vad det är man ska göra och vilket uppdrag man har. Effektivisera. Sen är det förstås tufft för människor som blir övertaliga. Genom att säga att nån är övertalig säger man också att det den gör inte längre behövs.

För min del var jag aldrig övertalig. Men från den dan jag ifrågasatte blev jag obekväm. Och såna människor hanteras genom ryktesspridning, utfrysning och därpå följande avpollettering. Att eventuella problem fortfarande kvarstår kan rimligen inte bero på mig, dock. Det känns på sätt och vis gott för min egen person att veta detta, men naturligtvis inte för alla dem som går in i väggen, knuffade dit av tunga bördor och mobbande kollegor.

I veckan som har varit har två personer på högt uppsatta poster debatterats offentligt. Lokal media har inte varit sen att hålla elden vid liv. Men som vanligt har man inte alla pusselbitar, vilket gör att man aldrig kan få nån bild av helheten. VD:n för Uppsala Konsert & Kongress, som sägs ha satt institutionen som sådan på kartan, har fått lämna sitt uppdrag. Rektor för Uppsala universitet har ifrågasatts av sina vicerektorer och ett antal dekaner, men älskas av studenterna. Där har vi inte sett slutet än.

Tofflan i tidningen

Uthängd?

Det är tråkigt när människor vädras i offentligheten. För såväl VD som rektor har säkert närstående som drabbas i andra hand. Av nån märklig anledning tycks media välja ut vilka som ska hängas ut. Inte nånstans i lokal media såg jag till exempel namnet på den högt uppsatta chef inom kyrkan som för lite mer än tre år sen hade

[...] brutit mot Svenska kyrkans värderingar [...]

(Det handlade om att h*n hade kränkt medarbetare av ett visst kön, enligt inside information.) Däremot fick vi namnet på en annan högt uppsatt person inom samma organisation som byttes ut i samma veva. Varför denna skillnad???

Medias roll i utbytarprocessen ska inte tigas ihjäl, tycker jag. Vi påverkas alla av den. Men när det gäller offentlig verksamhet är det också så att den bör granskas. Det ifrågasätter jag inte. Det jag vänder mig mot är det till synes slumpmässiga urvalet av dem som granskas och hängs ut. Varför hon, men inte han? Den frågan står kvar. Och naturligtvis frågan om vem som granskar media..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en medioker pest.


I kväll är det dags.
Och hur jag än värjer mig lär jag inte komma undan Medioker Pest 2014. Förra året skrev jag minimalt om pesten, i år blir det ingenting. Förutom detta inlägg, skrivet före start och utan vare sig tjuvtitt eller dito lyssning.

Sånt här skräp läggs det ner både sjukt massa pengar och tid på. Det känns inte särskilt rimligt när vi både vi soffar oss och glor på spektaklet och sen har åsikter om tiggare och hemlösa. Du vet såna utan tak över huvudet. Du har säkert både sett och hört talas om såna människor – om ditt eget huvud inte har varit nedstucket i sanden i år och dag. Eller i soffan, där du med flottiga fingrar letar efter chipset du nyss tappade.

Chips i dip

Flottigt.


I Sverige kör vi
samma koncept som förra året. Och året före det och före det och före det och före stenåldern. Det ska vara programledare av sorter som är lagom comme il faut-varierade – det vill säga inte för kontroversiella. Och skulle det råka vara så att de fäller en och annan nedsättande kommentar om nån eller nåt ska man kunna skylla på deras ungdom även om de är myndiga, typ. Hur som helst. Programledarna ska vara roliga. Ska vara, alltså. Är det sällan, oftare plumpa i stället. Jag är väl trög, men jag fattar inte vad komik har med musik och tävling att göra. Skilda saker, liksom.

björkar

Typiska träskallar.


Farbror Träskalle
är som förra året – och året före det och före det och före det och före stenåldern – ansvarig på ett eller annat sätt. Kanske är det därför urvalet deltagare ser ut som det gör. I varje deltävling ska det nämligen finnas en del pajastävlande, en del som inte kan varken sjunga eller prata svenska, två delar från nåt finnigt barnprogram som Idiot eller liknande (denna broilerfarm för små pojkar och flickor som beter sig som divor under några månader), en del musikstil som sticker ut på ett eller annat sätt och slutligen ett par, tre seriösa tävlande. Ovanpå allt detta ligger det faktum att nästan ingen av deltagarna verkligen kan sjunga.

Pojke i porslin s håller för öronen

Pesten där ingen kan sjunga.


För övrigt
 ser man till att ändra reglerna så ofta att ingen orkar hänga med eller fatta. Det är säkert därför fel låt vinner – varje år.

Så nej. Varför ska man utsätta sig för detta i kväll? Men ja. Jag erkänner. Jag sitter där i kväll, troligen, och svär och kräks och har synpunkter och åsikter som jag inte vågar vädra offentligt för då är jag elak/rasist/svennehatare/omusikalisk/tråkig/surtant/skittaskig mot alla som har lagt ner ett sånt långt och hårt arbete på denna livsviktiga… pest. För jag är ju, trots att jag är myndig, ingen ungdom. Därför håller jag käften om eländet. Med början från och med… nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


Denna säsong av Stjärnorna på Slottet
börjar gå mot sitt slut. Nån kallade den tam och tråkig. I kväll var det Maria Lundqvists dag – och den var allt annat än just tam och tråkig. För alla människor har en historia att berätta – även en stjärna och skådespelare… Sen behöver man inte tjafsa med eller vara otrevlig mot sina med-stjärnor för att det ska bli ett bra program.

Maria Lundqvist

Maria Lundqvist berättade om sin familj, om mobbning och om sitt yrkesval under sin dag på Slottet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Maria Lundqvist avslöjade
att hon redan som väldigt liten ville bli skådespelare. Och hon hade tur, på sätt och vis, och blev det också. Vidare tycker jag och många med mig, troligen, att hon det inte bara är tur utan skicklighet. För det är inte alla som kallar sig skådespelare som har en sån bredd som Maria Lundqvist har. Inte heller klarar alla av att pendla mellan komik och drama såsom hon kan. Kanske nånting gott som mobbningen hon blev utsatt för som barn förde med sig? Liksom säkerligen de flesta andra blev jag impad av hur hennes pappa hanterade mobbarna. Smart drag, verkligen!

Under dagen bjöd Maria Lundqvist sina medstjärnor på en båttur med mackor och ravioli – och kondomer. Eftermiddagen avslutades med en rejäl go-fika, ett riktigt understatement…

Vid middagen fick Maria Lundqvist frågor om sin nya relation och sin skilsmässa. Att det var svårt att prata om och rörde upp många känslor blev väldigt tydligt. Extra tufft att prata om det framför en TV-kamera, tycker jag – utan att vara taskig mot nån inblandad.

När Maria vid kvällsfikat avslöjade sin gäst, brast det för Leif Andrée och även för mig, kan jag meddela.

Toffelbetyget blir återigen det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång
visas säsongens sista program i serien. Det är Lasse Åbergs dag. Om honom vet jag att han har gjort en del filmer i genren komedi, en genre som inte är min favorit. Men han har också ett alldeles fantastiskt museum utanför Bålsta!


Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Leif Andrées dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Malena Ernmans dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna veckans bra prylar och mindre bra prylar.


Jaha.
Så var det torsdag igen. Och som vanligt kommer Tofflans Hiss (Höst)-och Diss (Vinter)-lista. Den gångna veckan sammanfattas så här:

Höst

Vinter


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att tro på stjärnorna. Och planeterna.


Flera gånger tidigare
har jag skrivit om min tro här. Kanske inte så djupt och så ofta, för min tro är personlig. Jag har skrivit en del om att tro på stjärnorna också. Till och med intervjuat en modern astrolog… Detta vill jag dyka ner lite djupare i!

För många tusen år sen grundlades astrologin i Babylonien. Den utvecklades vidare av perserna och egyptierna. Så visst är det fascinerande att astrologi faktiskt fortfarande finns idag?! Fast den används säkerligen inte på samma sätt som längre tillbaka i tiden. En gång var den ju även en gemensam disciplin med astronomin. Idag är det många som tycker att det där med astrologi mest är lite flummigt och nonsens.

solen

Solen är viktig i såväl astrologi som tarot.


Det är sunt att ta saker och ting
med en nypa salt. Men när jag fick mitt horoskop light ställt en gång var det många bitar som föll på plats. Det blev en vägledning och ingav mig hopp om att bättre tider var på väg. Nu vete 17 om jag skulle våga få det ställt igen. Eller också… vore det kanske en helt lysande idé..?

Lite lustigt tycker jag allt att det är att man ofta kan gissa vilket stjärntecken människor är födda i. Men en del stämmer det inte alls på! Det kan bero på, har jag lärt mig, planeternas ”påverkan”, läge.

Jag är i alla fall en ganska typisk oxe. Bland annat är jag en sucker för trygghet och jag tenderar att vara materialist. Rätt slö och överviktig. Gillar livets goda – och det syns. Samtidigt är jag lugn och ganska tolerant. Pålitlig. Tråkig? Nja, vad jag förstår gjorde en viss planets ställning vid min födelse att jag kan vara ganska… kraftfull… Rentav explosiv?

Tarot har jag varit sugen länge på att testa. Men jag kommer liksom inte till skott. Kanske är lite rädd för vad korten ska avslöja om mig…

Tja, det finns inte bara en sida om astrologiDet finns en hel del. Det handlar om att våga, att öppna sina sinnen. Tror jag dårå. Vad tror du??? Skriv gärna några rader i en kommentar vad du tänker om detta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tillvarons dryghet.


Igår var det en dryg dag.
På många sätt. Jag känner att jag varken får tillräcklig stimulans eller återkoppling från nåt håll.  Jag är van vid fullt ös, medvetslös. Nu går dagarna i varandra och för det mesta är de lika tråkiga. Det är lätt att tappa sugen. OCH NU VILL JAG INTE HÖRA, FRÅN NÅT HÅLL, ATT JAG KLÄR MIG I NÅN JÄVLA OFFERKOFTA. DETTA ÄR ETT KONSTATERANDE. Jag älskar att jobba. Jag älskar att ha mycket att göra. Det gör det extra svårt att inte få jobba.

MEN… jag fick goda knuffar och puffar från en ny bekantskap på Twitter, både i söndags och igår. Det är jag glad och tacksam för! Detta resulterade dessutom i att jag igår sökte ett jobb jag kanske skulle ha missat annars samt tog kontakt med en reklambyrå och föreslog en träff. Det trista var bara – ja, för det måste ju alltid vara nåt trist – att ingetdera möttes med nån form av återkoppling – eller ens notifieringar att jag nått fram. Då är det lätt att tystna.

I natt hade jag svårt att både somna och sova. Vid femtiden i morse gav jag upp. Satte mig vid datorn och knappade in min första aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Det tog över en timme. Onödigt jobb – jag har alla efterfrågade uppgifter i en Excel-fil, men filer kan man inte skicka in till ett webbformulärsystem. Nu är rapporten avlagd, i alla fall och uppdraget utfört  - till nästa gång. En tyngd tillfälligt avlyft från mina axlar. Jag har fått en bekräftelse via e-post att rapporten har kommit fram. Jag kan släppa detta – tills nästa månad.

Himmel fr balkongen blå och moln

Dagens utsikt från balkongen.


Idag lär jag fortsätta städningen
från igår. Den jag tappade lusten för. En av mina största rädslor är att bli apatisk. I det tillståndet vill jag inte hamna! Så jag städar väl lite mer idag.

I eftermiddag ska jag prata med min bank om försäkringar. Nån ringer mellan klockan 13 och 15. Därför blir det nog ingen promenad idag förrän efter samtalet. Möjligen. Jag behöver gå och handla också, filen håller på att ta slut. Skulle behöva kolla läget med mamma, men det får jag göra framåt kvällen. Jag är orolig för henne när hon inte mår bra. Det är svårt med avstånd ibland. Vid andra tillfällen kan det vara rätt praktiskt.

Några pengar från reparationsfonden har inte hittat till mitt konto än. Det suger! dök upp under natten! Prisa Gud för 2 700 kronor!!! Jag äter ur det som finns i frys, kyl och skåp, men saker och ting tar ju slut. Jag har 400 kronor i plånboken att hushålla med. Nästa utbetalning från a-kassan kommer den 24 oktober. Kan du se problemet? OCH NU VILL JAG INTE HELLER HÖRA, FRÅN NÅT HÅLL, ATT JAG KLÄR MIG I NÅN JÄVLA OFFERKOFTA. DETTA ÄR ETT KONSTATERANDE. Det är tur att jag kom på att jag har krediter på flera av mina plastkort. Det är sånt jag går runt på.

Jag är inte heller tillräckligt desperat än för att nappa på folks skambud på fina prylar jag säljer. En del människor är rent oförskämda när de prutar! Skulle aldrig falla mig in att ge bort en sak för halva det pris jag ursprungligen har begärt. Lite kan jag tänka mig att gå ner i pris, men inte 50 procent. Skäms på dig att komma med såna förslag!

Det ser ut att bli ytterligare en tuff dag idag. Fast var så säker på att jag tänker göra allt för att mota bort det svarta och dumma tankar. Såna jag hade igår. Att bara få somna in och aldrig vakna mer… Det skulle lösa många problem. Det skulle underlätta för somliga. Just nu hänger livet på en skör, skör tråd, i ärlighetens namn. Men jag ska spotta upp mig och ta nya tag och roa människor. Det tycks vara min lott i livet att vara klassens clown. När jag inte är det vänds ryggar mot mig. Det gör ont. Det gör mig ilsken. Det gör mig motiverad att fortsätta leva – bara för att retas. Men tro inte för en enda sekund att det är lätt eller roligt.

Vilka demoner kämpar du med idag??? Eller kämpar du inte alls??? Du vet att jag gillar att läsa vad du har för dig! Skriv gärna några rader, så stillas min nyfikenhet och jag känner mig mindre ensam!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett par timmar på stan.


Det blev ett litet glapp
mellan frissan och bion. Fästmön hade några ärenden på stan och jag hängde på. Fast det där med klädaffärer roar ju inte mig, förstås. Nu var det inte Anna själv som skulle ha kläder utan Prinskorven, men Anna hade fixat det mesta när vi strålade samman.

Mitt enda inköp blev en ny kalendersats till min filofax. Jaa, även när det gäller kalender kör jag med både hängslen och livrem. Jag använder iPhonens kalender, men gillar att skriva mina bokningar på papper också. Filofaxen ligger därför uppslagen för en vecka i taget på mitt skrivbord.

På ena sidan av gatan där jag trampade i ett hål i lördags låg en jättespännande affär. Vi traskade in och var där inne i säkert trekvart. Massor av kul nyttoprylar. Vem har sagt att pennor, disktrasor, läsglasögon, strumpor, block, hushållsprylar med mera måste se tråkiga ut?TGR var varenda sak rolig!!! (Fast om man bara kollar in deras webbplats får man ju tråk-utbrott! Tristare webbplats har jag sällan skådat!)

Efter att ha retarderat till tonåren tog vi oss samman och gick för att äta på Thai Village. Medan Anna hämtade ett paket softade jag med en kall Singha. Sen åt vi buffé så magarna blev fyrkantiga.

Till biografen var det typ 100 steg och jag hade hämtat ut biljetterna på väg till restaurangen. Det var bara att sjunka ner i Royals mjuka biofåtöljer och njuta. Förväntansfulla bänkade vi oss för att se Monica Z. Vad jag tycker om filmen kan du läsa här! Men jag kan ju säga att jag tyckte att filmen var så bra att biogodiset följde med hem. Då kanske du får ett hum om HUR bra…

Här kan du se några bilder från våra tisdagstimmar på främst TGR:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort. Har du bråttom att se bilderna kan du föra musen över bilden och klicka på pilarna!

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 254 andra följare