Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bakom kulisserna’

Ett inlägg om lite nyutkommet i pocketväg.


 

För ett tag sen trillade Månpockets nyhetsmejl in i inboxen. Ja, det är ju mera som ett pressmeddelande nu när det kommer från My newsdesk och inte längre nåt nyhetsbrev. Men ändå. Månpocket har genom tiderna alltid gett ut bra titlar och förlagets senaste nytt ser spännande ut. Här är ett högst personligt urval av senaste Månpocketnytt:

Kvinna inför rätta av Louise DoughtyKvinna inför rätta
Vid 52 års ålder verkar Yvonne Carmichael, framgångsrik genetikforskare, ha allt man kan önska sig – ett vackert hem, ett lyckligt äktenskap och två vuxna välartade barn. Men när hon en dag blir inbjuden som föreläsare för medlemmarna i ett parlamentariskt utskott gör hon något som vanligtvis skulle vara henne helt främmande: när hon möter en främling, som hon inte ens vet namnet på, drabbas hon av en så överväldigande attraktion att hon en stund senare har sex med honom på offentlig plats. De inleder ett förhållande och passionen frigör krafter som hon inte kan kontrollera. Krafter som leder henne och hennes älskare in i en mordrättegång.
En psykologisk spänning på högsta nivå och en bladvändare, enligt Månpockets webbplats. Den här boken fanns med i bokpaketet jag fick igår och jag är väldigt nyfiken på den!

 

Toscana tur och retur av Åsa HellbergToscana tur och retur
Åsa Hellbergs böcker blev jag tipsad om av fantastiska huvudhanteraren M. Till och med min mamma gillade dem. Den här boken handlar om två medelålders kvinnor, en motorcykel och ett slott i Italien. Sara Raphael saknar uppslag till sitt nästa reportage. När hon köper en billig motorcykel och ser en annons som lockar med slott, vingårdar, olivolja och solrosfält, finns bara ett alternativ: hon måste få upp sin bästa vän på pallen och åka dit. Jessica Romin, den kända författaren, går alltid i högklackat och gapskrattar åt Saras förslag. Hon ska på en författarträff i Malmö och tänker naturligtvis ta tåget dit. Hur det sedan kommer sig att hon ändå sitter bakom Sara i ett skinnställ vet hon inte riktigt. Det blir en resa de båda väninnorna aldrig kommer att glömma.


Medicis ring av Jan Mårtenson
Medicis ring (felstavat efternamn i pressmeddelandet från My newsdesk… Dåligt! För övrigt konstiga formuleringar i presentationstexten också…)
Även Jan Mårtenson är i Toscana. Eller rättare sagt hans hjälte antikhandlaren Johan Kristian Homan. Denne lockas med på en semesterresa av vännen, trätobrodern och kollegan tvärs över gatan, Eric Gustafson. Målet är den medeltida byn Panicale där tiden i de trånga gränderna verkar ha stått stilla i hundratals år.
Kulturhistoriska utflykter, soldränkta viner, det italienska köket och värmen är precis vad de båda herrarna söker. Lugn och stillhet. Tid för avkoppling och laddning av batterierna efter en lång, trist vinter. Homan vill återse sin stora kärlek, den undersköna Venus på Botticellis stora duk, ”Venus födelse”. Men så avbryts den idylliska bildningsresan abrupt och motvilligt dras Homan in i en händelseutveckling med oanade konsekvenser.

 

Mordgåtan Olof Palme av Gunnar WallMordgåtan Olof Palme
Mordgåtor fascinerar mig, som bekant. Har de dessutom hänt i verkligheten blir de än mer intressanta. Gunnar Wall är en av Sveriges främsta experter på Palmemordet (det var för övrigt inte mordvapnet Leffe hade lämnat vidare för analys). Han tror inte att Christer Pettersson var mördaren. I den här boken skildrar han en mordutredning fylld av intriger, konflikter och påtryckningar utifrån. Han berättar vad som har skett bakom kulisserna och bland annat om Ebbe Carlssonaffären.

 

 


Hittar DU nåt som intresserar DIG???

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett slut på arbetsveckan-inlägg.


 

Så var även denna arbetsvecka slut. Nu har jag jobbat sex veckor och en dag. Det känns som en evighet… Jag är inte lika trött om kvällarna som i början, men jag är trött. Och på fredagarna är inte bara arbetsveckan slut utan även Tofflan. Rubriken till det här inlägget var alltså något ironisk. Fast även om jag inte ska parta i kväll ska jag heller inte enbart slappa utan tvätta och börja städa. Men jag tvättar först så jag kan sitta en stund och rattla ner de här orden på min rätt trötta blogg.

En kan inte säga att veckan har inneburit högspänning – mer än igår, dårå, när det gick en SÄKRING och jag fick klättra upp till ELCENTRALEN och åtgärda det. Sen fick jag byta en glödlampa också och ställa in en och annan klocka som gick på el. Med tanke på smällen och doften av bränt ska jag kanske vara glad att jag kunde göra det… Tänk om jag hade strukit med…

Högspänning skylt

Högspänning hittade jag på jobbet i veckan. Ja skylten, vill säga.

 

Boxboll

Jag vet var den finns nu.

Det har varit en blandad vecka med både bra dar och mindre bra. Men det är tur att de mindre bra finns så en uppskattar de bra desto mer. I vart fall var det skönt att gå hem idag och vara nöjd med veckans insatser – på flera plan. Inte går det att oroa sig för framtiden heller. Jag försöker lyssna och lära av min närmaste kollega. Och nu när jag vet var boxbollen finns… etc etc… Vi fick förresten fint besök idag på seneftermiddagen, jag och min kollega, av en mamma och en månad gammal pöjk vid namn Maskil. Ja, den lille heter givetvis inte det på riktigt, men med två föräldrar och skilda åsikter i namnfrågan är det en tillfällig kompromiss. Tillfällig, som sagt. Självklart ska barnet inte heta Maskil. Väldigt söt var han, för övrigt, tyckte hon som inte är nån barnmänniska. (Hon är nog det innerst inne, hon Tofflan… Hon ska för övrigt vikariera som förälder själv nästa helg.)

Kolsvart var det när jag åkte hem och fuktigt i luften. I morse gnällde fläktremmen igen, så jag åker väl på att byta den också. Får se om det är möjligt när jag ska göra den där rostgrunkan framöver. Det måste liksom göras nån gång, rost och slirande fläktrem är sånt som inte går över av sig självt. Jag handlade på Tokerian, men glömde köpa mjölk, så nu får jag ta en öl till middagen (= de två rostade mackorna). I morgon, däremot, blir det vin. Italienskt vin och dito mat. Vi firar sjuårig förlovningsdag en dag i förväg, nämligen. Fästmön följer sen med hem till mig, så jag behöver städa lite här hemma. Tänkte börja i kväll med badrummet och duschrummet/toan för att ta renbäddning, dammning och promenad med snabeldraken* i morgon. Anna jobbar då till klockan 15, så jag hinner fixa fint här innan jag åker och hämtar henne. På söndag ska jag söka några spännande utlysta tjänster, men mest ska jag helga vilodagen.

I övrigt blir det soft i kväll, mycket troligt med Väninnan, när jag har hängt tvätt och skurat våtutrymmen. Det är en riktigt intressant bok som faktiskt inte bara handlar om Anna Lindh utan mycket om sossarna och deras liv och leverne bakom kulisserna, före den riktiga mobil- och internet-/sociala medier-boomen.

Men… jag lämnar dig med visdomsord (?) upphittade på jobbet. Ytterligare en liten skylt som kanske är delvis norskt stavad eller dåligt korrekturläst. Sen får du gärna skriva några rader och berätta om vad DU har för dig i helgen!

Heller face to face än facebook

Norskt ordspråk?


*snabeldraken = dammsugaren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Månpocketsläpp i september

Ett bokligt inlägg.


 

Snart är det september! Jag ser fram emot hösten, för ofta kommer det ut en massa bra böcker då. Dessutom känns det mer tillåtet att kura inomhus med god läsning.

Ett förlag som alltid ger ut bra böcker, oavsett årstid, i pocket är Månpocket. Idag trillade det in ett nyhetsbrev. Jag har glott, läst och gjort ett litet urval ur de Månpocketböcker som släpps i september:

BlickenBlicken av Åke Lasson
Den här boken handlar om livet på en kirurgavdelning i nutid i Sverige. I centrum för berättelsen står den unge läkaren Rickard Falck, som möter många utmaningar när han kommer till det stora universitetssjukhuset. Han har svårt att komma in i arbetsgemenskapen och känner sig ofta otillräcklig. Men det är i mötet med svårt sjuka patienter som Rickard ställs inför sitt allvarligaste prov: Hur berättar man för en människa att hon snart ska dö? Hur kan man ge hopp i hopplösa situationer? De drabbades blickar lämnar inte Rickard någon ro.
Att den här boken är realistisk tvivlar jag inte ett ögonblick på. Åke Lasson har nämligen arbetat som kirurg i 35 år. Nu har han också debuterat som författare.

 

LivslägenLivslägen av Julian Barnes
Boken handlar om livets olika tillstånd, om det som lyfter oss och det som får oss att falla. Och om att förena två saker eller två människor och sedan skilja dem åt.
Här blandar Julian Barnes essä, fiktion och egna minnen i tre texter som alla reflekterar varandra. Han skriver om fotografen och uppfinnaren Félix Nadar, som på 1800-talet kombinerade fotografi och ballongflygning och tog de första flygbilderna av jorden. Han berättar en uppdiktad historia om en kärleksrelation mellan skådespelerskan Sarah Bernhardt och den engelske resenären och äventyraren Fred Burnaby. Slutligen skildrar han naket och ärligt sorgen efter en älskad hustru som plötsligt rycktes bort.
Den här lilla boken, på endast 120 sidor, tror jag kan ge läsaren mycket!

 

Redan dödRedan död av Stephen Booth
En deckare måste självklart vara med! Den här boken är en psykologiskt spännande kriminalgåta, som utspelar sig i det dramatiska landskapet Peak District. Där samsas bedrägerier och hot med ond bråd död.
Ett envist regnoväder har lamslagit avkroken Edendale. I ett vattendrag som löper genom ett skogsparti hittas en död man. Han är naken och kläderna ligger prydligt hopvikta. Den döde är inte fyrtio år fyllda, ungkarl och plikttrogen tjänsteman på traktens försäkringsbolag.
Karriärsugna Diane Fry får i uppdrag att leda utredningen. Kollegan Ben Cooper är sjukskriven på obestämd tid. Han har nyligen förlorat sin fru i en mordbrand, men sorgearbetet har han skjutit på framtiden. Han är fast besluten att leta rätt på och sätta dit alla som kan ha varit inblandade i branden. Det blir en mycket riskabel jakt där såväl Coopers karriär som förnuft står på spel.

 

NödropNödrop av Lottie Knutson
För tio år sedan gick Lottie Knutson rakt genom TV-rutorna i ett vinterkallt och chockat Sverige. Flodvågskatastrofen drabbade många tusen svenskar på plats i Thailand och Sri Lanka och än fler påverkades indirekt. Nästan hela Sveriges befolkning berördes känslomässigt.
Som informationsdirektör på ett av de stora reseföretagen var det bland andra Lottie Knutsons uppgift att hantera den fruktansvärda situationen. Men redan före tsunamin hade hon yrkesmässig erfarenhet från massuppsägningar, Gottrörakatastrofen, halvfärdiga hotell och bussolyckor. Efter tsunamin följde svin- och fågelinfluensor, SARS och askmolnet som ställde till det för hundratusentals européer 2010.
I den här boken ger Lottie Knutson sin högst personliga bild av vad som hände bakom kulisserna, främst under tsunamin men också vid andra kriser. Hon möter människor, drar lärdomar och ger verktyg inför den dag läsaren hamnar i en kritisk situation. Vilka krafter sätter stora trauman igång? Hur reagerar myndigheter och politiker, och vad händer med dem som drabbats personligen? Vilka redskap kan man använda när man själv utsätts för hård press?
Det här verkar vara en riktigt intressant bok, särskilt för den som är intresserad av kriskommunikation!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Fotografiskas pågående utställningar.


 

Naket, obegripligt och engagerande. Det är i korthet min sammanfattning av besöket på Fotografiska museet i söndags. Som fjärde ord borde det också kanske stå

överraskande,

men det är mitt favoritmuseum i Stockholm alltid. Ja dess utställningar är överraskande, vill säga.

Jag försöker alltid besöka Fotografiska när jag är i Stockholm. Den här gången gick jag in på mitt presskort eftersom jag ville skriva om de pågående utställningarna. Det kändes liiite märkligt att bli tillfrågad om jag sökt ackreditering för utställningar som har pågått ett tag, men efter att kassakillen (ingen avstavning!) gått bakom kulisserna och frågat ”nån” fick jag tillträde. Nåt pressmaterial fick jag däremot inte, för det fanns inget (?!). Det hittade jag i stället på Mynewsdesk, tack så mycket!

Me kissing Vinoodh

Me kissing Vinoodh, en sorts ”we-fi” av de båda fotograferna Inez och Vinoodh.

På entréplanet möttes vi besökare av Inez & Vinoodhs utställning Pretty much everything. Utställningen öppnade redan den 12 juni och pågår till den 27 september. Inez & Vinoodh är två holländska fotografer som blandar foto och konst, kan man enkelt uttrycka det. Med Cecil Beaton-utställningen i bakhuvudet skulle man kunna säga att de använder mera skruvade sätt att porträttera människor på. De har gjort porträtt och kollage för många kända varumärken och av många stor stjärnor. Och jag måste nog säga att bilderna av lady Gaga, som finns med i just den här utställningen på Fotografiska, är väldigt annorlunda. För mig är många av deras verk till och med så annorlunda att de blir obegripliga och inte heller så sällan obehagliga.

Lion Before Storm II- Sitting Profile 10inW

Lion before storm av Nick Brandt visar ett stolt och kraftfullt djur.

Museets Nick Brandt-utställning, On this earth a shadow falls across the ravaged land, öppnade redan den 22 maj och finns att se till den 13 september. Det här är en riktigt engagerande – och sorglig – samling sepiabilder på temat Östafrikas hotade djurliv. Jag hade ingen aning om att mellan 30 000 och 35 000 elefanter slaktas varje år eller att noshörningshorn är mer värdefullt än guld. Det är bilder på kraftfulla lejon och magnifika elefanter vi betraktare får se. Men vi får även se jägarna med sina troféer. Några jaktscener bjuds vi däremot inte på. I stället fascineras i alla fall jag av att Nick Brandt kommer så nära de fantastiska djuren. Det är omöjligt att gå opåverkad från de här bilderna!

Aktstudie i skärgården med Zorns ansikte i förgrunden

Aktstudie i skärgården av Anders Zorn – en liten selfie, minsann! Bilden tillhör Zornmuseet.

Det finns väl knappast nån hyfsat allmänbildad svensk som inte känner till konstnären Anders Zorn, eller? Du vet, han som kanske är mest känd för att ha målat de där frodiga kullorna. Men faktum är att Anders Zorn även var fotograf. På Zornmuseet i Mora finns ett tusental av hans bilder från 1890-talet och fram till hans bortgång 1920. På Fotografiska finns några av dessa foton att se till och med den 30 augusti i utställningen Zorn och kameran. Det är oerhört spännande att se fotona som tagits för att vara förlagor till konstverken, men också de annorlunda bilderna av prostituerade på bordeller i bland annat Egypten. (En del foton är synnerligen erotiska. Bland annat får vi se ett par kvinnor ”in action”. Pryda jag rodnade i mörkret.) Anders Zorn var en av de första konstnärerna att använda just kameran som hjälpmedel. Eftersom det ansågs vara lite fusk var fotografering av modeller inte nåt man talade om offentligt. Att Anders Zorns foton lyfts fram här gör därför denna utställning extra intressant.


Men… Låt nu inte mina åsikter om verken styra! Gå dit och gör din egen bedömning.

 

Här hittar du Fotografiska museet:

Fotografiska museet finns på Stadsgårdshamnen 22, nära Slussen, i Stockholm.

Museet har öppet alla dagar utom midsommarafton och julafton kl. 9 – 23.

Entré: 120 kronor. Pensionär och studerande (ta med giltigt studentbevis!) samt grupper om minst 20 personer: 90 kronor. Barn under tolv år: gratis.

Museet finns också på Facebook, Instagram och Twitter.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bildligt och ordrikt inlägg.


 

Läser inte folk längre? Är det bara stillbilder eller rörliga bilder (filmer och filmklipp) som får folk att känna nåt och reagera? I såna fall tycker jag att världen blir torftigare. Tidigare var bilden vanligen ett komplement till en text. En inlockare i texten, kanske nåt som liksom en mellanrubrik gav en stunds paus och tid för reflektion. Men texten var det viktigaste!

Jag kan skriva hur många texter som helst. Allt intresserar inte alla, det förstår jag. Men man tycker att några ord borde väcka känslor. Icke! Det hörs inte ett pip. Däremot om jag lägger upp en bild på nåt ätbart – vare sig det är min middag, godis eller till och med en hård liten kaka – då får jag massor av reaktioner – på Instagram. Det är hjärtan och tummar upp och kommentarer. Märkligt, tycker jag, som nu för tiden läser ännu mer än tidigare och som ser färre bilder, filmer och filmklipp därför att de bara ger en glimt och ingen helhet. Jag skulle ha mycket svårt att ta till mig en instruktion via en YouTubefilm, till exempel. Jag vill hellre läsa den. En stillbild, däremot, kan jag njuta av. Ett tag. Sen går jag vidare. En text reagerar jag på. Antingen skrattar jag, gråter, blir förbannad, håller med, håller inte med, känner igen mig, blir förvånad eller irriteras, typ. En dåligt skriven text hoppar jag emellertid över efter ett par meningar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min middag igår bestod av ett hopplock med rester, mest sånt nyttigt som Fästmön hade lämnat efter sig. Jag skulle äta kallskuret med nån sallad som jag hittade i en burk i kylen. Det var inte mycket sallad, men jag kompletterade med tre små tomater, oliver, en avocado, sista biten av en gammal Brie-ost och så kokade jag ett ägg till. Den bilden fick människor att fullkomligt jubla. Igår kväll var jag väldigt ledsen. Då passade det bra att trösta sig med en påse Twist som jag hade fått av Anna. Den bilden gav mig nästan stående ovationer. Både min middag och bilden på Twistpåsen ser du ovan i bildspelet.

Det gav mig myror i huvudet – av olika skäl. Idag tänkte jag använda ett paket krossade tomater med chili som stått i kylen öppnat ett tag – det är ungefär hälften kvar – , hälla det i stekpannan och skära ner en chillikalkonkorv som jag grävde fram ur frysen. Pasta blir det till. Undrar om jag får nya applåder ifall jag lägger ut en bild?

Regnig marskväll

Det regnade igår kväll, i natt och det regnar fortfarande.

Jag såg på säsongsavslutningen av Antikrundan igår kväll. Efteråt hörde jag med ett halvt öra på programmet Plus. Bland annat tog de upp ett inslag om ett företag som erbjuder en NIX-tjänst mot telefonförsäljare och som använder sig av affärsmetoder som inte är helt OK. Det skrev jag om här på bloggen redan den 17 november förra året. Och jorå. Jag kan se i min statistik bakom kulisserna här att den texten är läst har blivit besökt – jag VET ju inte om alla besökarna till inlägget har läst det! – cirka 100 gånger – men inte en enda kommentar har den fått. (Det kanske bara är jag som har en gammal mamma som lätt blir lurad av telefonförsäljare..? Det kanske bara är jag som avskyr telefonförsäljare överhuvudtaget?)

Det har regnat hela natten, det regnar fortfarande. Regnet borde ge mig ro. På nätterna är jag varm, på dagarna fryser jag. Idag ska jag fortsätta städa. Det lindrar oro. Jag har också fått känna mig behövd nu på morgonen som kommunikatör i en delikat fråga. Ryggraden rätades ut en bit. Än lever jag. Än fortsätter mina ord att trilla ut, ner i den här bloggen, bland annat. Den bloggen, som jag hade tänkt avsluta för snart 67 000 besökare sen. Har du läst ända hit är du baske mig lika unik som jag. TACK för att du får mig att känna mig mindre ensam! (<== Ingen ironi!)

Njut av ditt fredagsfika på jobbet nu! Jag dricker svart kaffe i en gammal senapsmugg vid datorn en stund till.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur man roar sig själv efter ett besök i vården.


Dagens besök i vården gick bra.
Tack alla som frågade! (Inte en enda.) Jag överlevde och det retar sig väl många på. Jag gillar inte sjukhus. Jag vet för mycket vad som pågår innanför fasaderna och bakom kulisserna för att jag ska känna mig bekväm som patient. Idag var inget undantag…

sjukhusfasad med ett enda öppet fönster

Åter igen Den Lilla Människan på besök i Ett Stort Hus. Notera att ett enda fönster är öppet…


UL lägger om biljettsystemet
här i stan och i länet, vilket innebär att det rent praktiskt är svårt för en del av oss att åka buss. Under flera dar i slutet på månaden och i början på nästa kommer en sån som jag inte kunna åka buss överhuvudtaget här. Vilken tur att jag inte behöver åka buss så ofta! Idag kunde jag ta bilen. Parkerade på vanliga stället och la i pengar för två timmar.

Besöket i vården gick snabbt. Jag hade nog tur och fick komma in tidigare, för där fanns inte en käft i nåt väntrum, bara en karl som glodde ihjäl sig på mig. Höll på att räcka ut tungan åt honom, men insåg att jag då och då behöver uppföra mig som den tant jag är.

Det blev tid över på parkeringen. Traskade därför iväg för att kolla läget på Röda Rummet, ett av mina riktiga favoritställen här i stan. De hade en härlig Maria Lang-utställning i skyltfönstret, men tyvärr inte den bok som vännen FEM saknar i sin samling.

Langböcker i skyltfönstret

En härlig Maria Lang-utställning i skyltfönstret!


Är det nåt ställe
som jag INTE känner mig liten på så är det i ett bokantikvariat. Detta trots att hyllorna allt som oftast går från golv till tak. Nej, på såna här ställen trivs jag verkligen!!! Jag hittade ingen bok till Fästmön heller, men gjorde ett eget fynd, en eftersökt, inbunden bok i fint skick för endast 60 kronor.

Böcker i bokhyllor på Röda Rummet

Bland böckerna i hyllorna på Röda Rummet gjorde jag ett fynd idag!


Det var fortfarande tid
kvar på parkeringen, så jag skuttade upp nån gata till Myrorna (webbplatsen funkar inte, därför länk till karta!). Myrorna har ett riktigt fint bokrum nere i källaren. Nu noterade jag att det dessutom har utökats till musikrum – där såldes lite vinyler.

Bok o musikrummet Myrorna

Bok- o musikrummet Myrorna är både trivsamt och ordningsamt!


Källarrummet i sig
är ganska sunkigt, med rör som det forsar vatten och säkert bajskorvar genom. Men innehållet i rummet är både trivsamt och ordningsamt. Böckerna står prydligt i bokstavsordning; inbundna för sig, pocketar för sig. Några böcker ligger framme på ett par bord. Och även här gjorde jag ett fynd, åter en inbunden bok, men denna kostade bara 20 kronor!

Sen fick jag nog och traskade tillbaka till bilen. En gång i tiden hade jag kanske messat eller ringt nån före detta arbetskamrat kollega och föreslagit lunch. Men mina sista kontakter med den sorten från mitt förrförra arbetsliv var inte särskilt roliga. En hade inte ens tid att komma ut två minuter för att få en kasse med läsbart från min mamma och två skickade sms för ungefär ett och ett halvt år sen för att fråga var jag jobbade. När jag hade svarat, vilket jag gjorde direkt, hördes de aldrig mer av.

I hamnen höll en ung kille på med stenläggning. Det är ett tungt arbete, men jag vet inte om han gjorde så mycket för hand, precis… Lite häftigt såg det ut med stenarna, så jag blev tvungen att stanna och fota.

stenläggning

Stenar i hamnen.


Hemma igen
gladde jag mig åt dagens fynd och fortsatte min frågestund via internetkassan med min a-kassa. Detta innebär att jag frågar och får svar tidigast fyra timmar efter min fråga inkommit. Dessutom svarar handläggaren fel. Men det är i alla fall helt säkert att jag inte får en spänn nästa vecka på grund av karensen. Strålande – NOT!.. Nån som frivilligt erbjuder sig att betala mina räkningar??? Nä, tänkte väl att det inte var det… Så köp prylarna jag annonserar ut på Blocket, åtminstone, så får jag nästan in till hyran månadsavgiften!!!

Sandbarnet och Spinnsidan

Dagens fynd för 60 respektive 20 kronor.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan tycker en del saker om elva eurovisionsbidrag.


Söndagskväll och för tredje gången
visade SvT1 Inför Eurovision Song Contest 2013. I kväll hade programledaren Niklas Strömstedt och hans bisittare Malin Roos Martin Rolinski som gäst i studion. Och frågan var ju om denne gäst kunde prata lika mycket som de två föregående…

Niklas Strömstedt Malin Roos Martin Rolinski
Nicke, Malla och Rolle. Eller? (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


I kväll var det elva låtar
som presenterades. Och gästen Martin Rolinski var själv med och tävlade för att få representera Sverige den här gången. Om jag inte minns fel tyckte jag att hans låt var rätt OK. Men varför rör han inte överläppen när han pratar? Det är otroligt svårt att avläsa vad han säger på grund av detta. Dessutom sa han

Bra låt!

om alltför många låtar som inte var bra.

Först ut i kvällens program var Finland. Finlands artist åkte bil och använde silvertejp – fast inte på det sätt som Fästmön och jag tycker att man ska använda tejpen. Artisten skrek ut sången och låten var tråkig.

Lilla Malta skickar en kirurg. Jag tror att han sjöng på engelska, men det lät mest som hittepå-ord. Tråkig trallig låt.

Meh! Bulgarien skickar samma gäng i år som förra året. Det låter som marknadsmusik och jag blir otroligt trött i öronen. Stäng av!

Tredje låten ut kommer från en båt. Islands bidrag är en allsångsballad på isländska. We shall overcome. Fast ”jävla liv”. Typ hela tiden.

Greklands låt handlar om den grekiska krisen. Kris är aldrig roligt. Låten är manisk och killarna i bandet har kjolar och knästrumpor. Nej, ta bort!

Israel skickar en kurvig dam med gigantiska brillor som sjunger en smäktande ballad. Det här är schlager! Men nån vinnarlåt är det inte.

Armeniens låt är lite åt det rockiga hållet med elgitarrer och grabbar i jeans och tischa. Men nej. Tråkigt igen!

Ungerns sångare sjunger på finska. Närå, men det låter så. Videon är tecknad och flummig. Låten… bara trist.

Så var det Norge. Norge har kommit sist flest gånger. Den här gången skickar man en oval prästdotter. Hon ser ut som ett ägg. Det blinkar på scenen så jag nästan får epilepsianfall. Hon sjunger bra, men tråååååkigt. Igen.

Albaniens låt låter jämntjockt hela tiden. Nej, det här är inte bra.

Georgien skickar en ballad med en man och en kvinna som sjunger bra, men får mina trumhinnor att dallra. Kvinnans särk var dessutom genomskinlig. Bort!

Nja, jag tror inte att nån av låtarna i det här programmet vinner. Möjligen får vi höra ett par av dem i finalen. ”Sillen” rundade av med att ta oss bakom kulisserna. För övrigt är det han som skriver Petra Medes repliker. Måtte hon inte försöka vara rolig bara! Då slänger jag ut TV:n genom fönstret.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »