Inför Eurovision Song Contest 2013… Del 1

Ett inlägg vari Tofflan förfasar sig något, men samtidigt ställer sig frågande till varför andra förfasar sig över oväsentligheter i sammanhanget.

Igår kväll var det premiär för det första av fyra program med titel Inför Eurovision Song Contest 2013. Inte svårt att gissa att det var årets version av presentationer av de deltagande låtarna i Eurovision Song Contest nu i maj. Upplägget var emellertid annorlunda. Christer Björkman var äntligen utbytt och hade ersatts av Niklas Strömstedt. Denne har dessutom en bisittare, Malin Roos, samt i varje program en gäst. Igår var Rickard Engfors i studion.

Rickard Engfors, Niklas Strömstedt och Malin Roos sparkade igång Eurovision. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Tvärtemot vad många twittrare ansåg, tycker jag att det var ett alldeles utmärkt koncept att byta ut herr Björkman och att inte ha en ”jury” som återkommer i varje program. En jury som varit vald lite hipp som happ beroende på vem som varit inne just nu eller mest gay. Och med den ständige Tomas Vad-heter-han-nu-igen som på sin finlandssvenska tycker om eller dissar låtarna. Vi har hört det tillräckligt nu.

Den här gången har man valt en musiker som programledare (som själv har tävlat i ESC), en journalist samt en gäst som har koppling till ESC. Rickard Engfors koppling är dels att han har deltagit själv, dels att han under flera år har stylat de deltagande artisterna.

Jag gillar det här! För vi tycker så mycket hit och dit om artisterna och det är inte bara sångröster och låtar som spelar roll, framträdandet är också viktigt. Just därför kändes det extra kul att Rickard Engfors var på plats i den första delen! Niklas Strömstedt och Malin Roos är inte rädda för att tycka saker, men Rikard Engfors var den som kunde argumentera på riktigt igår, tycker jag.

Sen kommer vi då till låtarna… Då sjunker mitt gillande. Det var de tio första låtarna i semifinal ett som vi fick höra och se en videosnutt av. Två riktiga sömnpiller (Österrike och Estland) inledde. Därefter tog Hannah vid från Slovenien och om jag inte minns fel hade hon en sån tajt klänning att hon inte kunde röra sig. Total nollpoängare vad gäller framträdande.

Kroatien skickar i år en manskör som inte tycks ha kameratränat ett dugg. Jag håller fullständigt med Rickard Engfors när han sa att de verkar mer intresserade av att titta på varandra än in i någon kamera.

Danmark har en barfotaflicka, eld samt en massa trumslagarpojkar som springer omkring på scenen och bara tar fokus från sångerskan. Emmelie kan nämligen sjunga. Men det här är inte riktigt min genre, så nja…

Rysslands och Ukrainas låtar gillar jag! De är både vemod och trallvänligt och jag skiter i att de (Ryssland) sjunger om fred och håller varandras händer eller att My Little Pony gästspelar i en av musikvidoerna (Ukraina).

Nederländerna skickar enligt de tre i TV-studion det bästa de har, nämligen Anouk. Jag är inte särskilt imponerad, men hon kan i alla fall sjunga. Det låter emellertid mest som en låt hämta ur en Disneymusikal.

Montenegro har både en förfärlig låt (?) som knappast kan kallas låt samt en lika förfärlig video till den. Och vad gäller Litauens låt gick den mig helt förbi – jag blev helt absorberad av sångarens ögonbryn som for upp och ner.

Gänget i den svenska TV-studion tyckte att Anouk var bäst, men att Danmark vinner. Jag håller inte med, men ser ingen klar vinnarlåt bland dessa tio första.

Livet är kort.

Read Full Post »

Spa-kväll i New Village

En arbetsvecka, som även inkluderade en jobbig undersökning av magen, är till ända. Skitig i håret, ont i fötterna – kort sagt, det var som gjort för att ha en spa-kväll i New Village. (Fast först strök jag en omgång ren och torr tvätt, sen tvättade jag skitig tvätt och sist hängde jag den rena tvätten på tork. Soporna sket jag i. Eller jag sket inte i soporna, jag brydde mig inte om dem. Blev det rätt nu, Språkpoliserna??? 😆 )

Jag inledde med att duscha och tvätta håret. Det schampo jag använder sen ett tag tillbaka är Head & Shoulders citrus för fett hår. Det funkar bra för mitt hår och är prisvärt samt finns i vanliga livsmedelsaffärer. Efter två schamponeringar använder jag ett fantastiskt bra – och svinigt dyrt, men drygt – leave in, Schwarzkopfs Bonacure hairtherapy color save (colored ends).

 + 

Till håret!

Duschcrèmen jag använder just nu är Nivea sensitive for men. Den är jag mindre nöjd med. Till och med doften är trist.

Till och med doften är trist…

Till hårfixet använder jag sen alltid Artégos root lifter. Om jag vill styla håret riktigt och få det att ligga precis som jag vill använder jag Fudge hair shaper. Annars använder jag mest till vardags Wellas Shockwave volume mousse. Den finns också i vanliga livsmedelsaffärer och är lagom i pris. Vill jag lyxa blir det Hempz couture root lifter. Den är väldigt bra, men också väldigt dyr.

++  +

För att fixa mitt hår efter hårtvätten.

Till kroppen använder jag underbart väldoftande Shea body butter, som är för extra torr hy. Fötterna brukar jag smörja med Idominsalva, för det är fet och bra.

 + 

Till kropp och fot.

Men idag testade jag också en av CCS produkter, Foot scrub. Jag fick ju ett fint paket från CCS för ett tag sen – utan krav på nån som helst motprestation från min sida. En del testar jag själv, annat låter jag andra testa. Foot scruben sparade jag emellertid för mig själv. Jag använde den i duschen. För att testa hur effektiv den var filade jag fötterna efteråt. Det enda som landade på fothandduken (vilket flängt ord!) var… handduksludd. Så effektiv var foot scruben! Den ska jag definitivt köpa igen när den tar slut.

Effektiv på mina fötter.

Min spa-kväll avslutades med en lååång sittning i massagefotbadet, i vilket jag droppat babyolja. Fötterna fick båda massage och bubbla medan jag slöt ögonen och njöt…

Och det här inlägget har jag skrivit för att jag hade lust. Jag har inte fått betalt av nån.

Read Full Post »

Vad var det han sa, räven, om rönnbären..?

Är det nåt jag ogillar så är det sura ungar. Jag orkar inte med surpuppor innan klockan har slagit åtta. Själv är jag naturligtvis glad som en lärka på morgonen – NOT! Den som är smart frestar därför inte på mitt tålamod genom att vara sur. Eftersom jag är vuxen blir jag nämligen lika sur som jag är STOR.

Vad sa räven om rönnbären?

                                                                                                                                                               Nä fy, jag åker hem till mig själv och sitter här och är sur och arg i min ensamhet. Så stör jag ingen. Och ingen behöver störa sig på mig. Men det är ananrs fasligt vad folk verkar störa sig på mig, jag som surar mest när jag är ensam! Idag hittade jag en kommentar som jag SURT vägrade att publicera här. Skribenten tyckte att jag skulle vara lite mer positiv så skulle allt ordna sig. HA! Vilken drömvärld lever h*n i, tro? Jag ska säga att jag ärligt försöker vara positiv så mycket och så ofta jag kan, men det är inte lätt när man befinner sig där jag befinner mig. I mitt privata lilla h-e.

Igår fick jag en annan kommentar här på mitt CV där nån tackade för en underhållande blogg och var rätt impad av mitt CV, men som tyckte att fotot var fult och att jag ser snipig ut! Kan jag hjälpa hur jag ser ut? Jag ler ju, för f*n, det får väl lov att räcka? Till skillnad från vissa andra bloggare går jag inte och stylar mig och sen till en proffsfotograf för en enkel presentationsbild på min blogg, liksom… Och inte har jag råd att lägga mig under skalpellen heller och få mitt utseende fixat. Att vara arbetssökande är ingen dans på rosor. Framför allt är det ingen dans med några tusenlappar, precis.

Tänk att det är så lätt att ha synpunkter på andra! Jag inledde det här inlägget med att skriva om sura ungar… Så jag är inte så mycket bättre själv. Vilken tur då att jag är ensam hemma hos mig och kan ha mungiporna nedåtvända hur mycket jag vill. Ända tills jag sätter på mig masken jag bär när jag ska kliva ut genom dörren.

Det blåser idag. Det blåser som 17. Himlen är mörk och jag gissar att vi snart har regnet över oss. Igen. Skönt att det inte är förrän i morgon jag ska tvätta och städa bilen! För på torsdag gäller det! Då ska Clark Kent* besiktigas för andra gången i sitt liv. Mekar-Bruden har inte hört av sig angående ljudet hon skulle ha lyssnat på i fredags. I morse lät det lite av och till. Men ett ljud behöver ju inte betyda att bilen inte går igenom besiktningen. Eller??? JA JAG ÄR SKITNERVÖS!!! Kan tänka mig att det är som att gå med sitt barn till doktorn.

Det blir en liten utflykt idag för att hämta ett beställt material, posta ett Mors Dags-kort samt inhandla TV-tidning. Jag har ett sånt spännande trist liv, jag känner hur det riktigt spritter i benen av glädje dålig cirkulation. HA! Den enda gång det spritter i den här gamla kroppen är när jag ser på Fästmön. Hon gör mig glad och fnissig. Men tänk att det finns folk som är så missunnsamma att de är avundsjuka på min kärlek?

Kan man då bli annat än… sur??? Eller eller???

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min bästa bil

Read Full Post »