Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Agnetha Fältskog’

Ett musikaliskt inlägg.


 

Agnetha Fältskogs CD A

Agnetha fick följa med mig hem från ABBA-museet.

För ett par veckor sen gästade jag och Fästmön vår Kungliga Hufvudstad i några dagar. Flera timmar ägnade vi en av dagarna åt att besöka ABBA-museet på Djurgården. Det var en rejäl upplevelse att spara till hösten! Nånting ville jag köpa med mig från museet som minne av besöket. Det föll sig helt naturligt att det blev Agnetha Fältskogs CD A.

Ett par av låtarna hade jag hört tidigare. Nu har skivan gått varm i bilen. Jag lyssnar inte på musik så ofta hemma. Men just när jag kör bil…

Det här albumet innehåller inga egentliga överraskningar. Fast en stor överraskning är ju förstås att Agnetha Fältskog fortfarande har en sån fantastisk röst och utstrålning! Alla låtar är mer eller mindre lugna. Och de passar Agnetha Fältskogs stämma. Det vemodiga soundet, den myckna kärleken i texterna, framsjungna av Agnetha Fältskogs ljuva röst… Vem smälter inte då..?

Några låtar gillar jag mer än andra, till exempel When You Really Loved Someone. Köp, lyssna och njut! Det här är musik för alla Agnetha-fans som såg/ser mer än den där häcken det alltid pratades om!!! Toffelomdömet kan inte bli nåt annat än det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hemma-inlägg.


 

Agnetha Fältskogs CD A

Agnetha och jag.

Jag har kommit hem. Jag har överlevt. Två trevliga kvinnor träffade jag. Mer om vårt möte kommer i ett lösenskyddat inlägg!

På gården, på framsidan, träffade jag H (en trevlig granne, för såna finns!). Det blev en lång pratstund och vad som avhandlades är privat. Men jag förstår ett och annat lite bättre.

Utanför porten träffade jag nästa trevliga granne, J, som promenerat hem från arbetet, en liten tur på cirka en mil. I hettan… Beundransvärt, men säkert skönt efter en jobbnatt. Personligen hade jag aldrig pallat, dock.

På trappavsatsen uppe hos mig stånkade en svettig Lucille med sitt evighetsprojekt förrådet! Om nån timme kommer ett företag och hämtar en massa prylar. Sen ska förhoppningsvis inte fler av deras prylar ”ramla in” i mitt förråd. Men vis av erfarenheten vet jag, att kring jul… Nu gör det mig inget, fast när deras grejor liksom tar över kan jag bli liiite irriterad över att jag till exempel inte hittar lysknappen. Inte värre än jag kan säga till i såna fall, dock!

Och nu är jag hemma hos mig. Nu är det Agnetha på stereon i köket och jag och en mugg av kaffet jag inte kunde dricka upp i morse som gäller. Jag ska sammanfatta mina intryck av ett trevligt möte i det där utlovade, lösenskyddade inlägg.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hett inlägg.


 

takfläkt

En underbart god vän just nu.

Hettan fortsätter. Det gäller att hitta sätt att klara den så att man mår bra. Understundom kan jag bli riktigt överhettad och matt. Det gäller att dricka vatten, söka skugga och avsvalkning. Inte överanstränga sig. Blir det för mycket av det goda slänger jag mig på sängen, under takfläkten i sovrummet. Det är det enda som hjälper då. Att duscha hjälper mest för stunden.

När vi hade hämtat oss, Fästmön och jag, från nattens dåliga sömn – den som inte enbart berodde på hettan utan mest på hänsynslösa grannar – tog vi bilen över till Tokerian.  Det är ljuvligt svalt och skönt där inne, så för en gångs skull estimerade jag att storhandla. Eller Anna storhandlade, jag köpte en kasse med snabbmat. Som tur var kom Frida ut och mötte oss i Himlen när alla kassar och väskor skulle bäras in! Jag for sen vidare hem till mitt – under fint sällskap av Agnetha Fältskog med senaste CD:n A i bilstereon.

Toffla sur m 3Dbrillor 20111

Jag är skitsur.

Hemma hos mig försökte jag få tag i nån i bostadsrätts-föreningens styrelse, för nu tänker jag klaga formellt på mina störande grannar. Efter tre vänliga försök att be dem visa hänsyn är mitt tålamod slut. Men styrelsen verkar vara på semester – och det är dem väl unt i värmen! Samtidigt är jag trött på att folk alltid gör som de vill, skitsamma i regler. Det här att det ska vara tyst i huset klockan 23 kan man kanske tänja på under fredags- och lördagskvällar, men baske mig inte en söndags-kväll. Jag hoppas att de lugnar sig med grillandet också nu när det är sån hög brandrisk och vanligt eldningsförbud utomhus. Jag läser om skogsbränder både här och där… Det är liksom inte så långt härifrån. Därför vore det lite bra om nån i styrelsen kunde ge dem lite hett om örona, så att säga. Det tråkiga i det hela är att flera omkringboende också blir störda, men som vanligt är det jag som agerar. Jag tar liksom ingen skit längre, det slutade jag med sen jag skilde mig 1999. BAH!

Men jag ringde min sister också. Vi uppdaterade varandra en aning samt enades om att ta det gemensamma efternamnet Vreesig. Och att försöka ses snart här i Uppsala. Kanske denna vecka, mer troligt nästa  dock. Idag blev det inte många jobb sökta (fanns inga passande), så nu ska jag fokusera på onsdagens intervju i stället och förbereda mig ordentligt inför den.

I morgon träffar jag eventuellt Kommunalrådet, om värmen så tillåter. Annars blir det nästa vecka det också.

Vad gör DU i värmen??? Och har DU några nedkylningstips? Skriv gärna några rader – om du orkar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite musikaliskt inlägg.


 

Fredag. Då brukar vi göra andra saker än rena Pride-aktiviteter. Igår ville vi gärna försöka besöka ABBA-museet på Djurgården. Det var hur krångligt som helst att beställa biljetter på nätet, så vi tog färjan ut på vinst och förlust för att kolla om vi kunde få köpa biljetter ändå. Det fick vi! Och jag kan säga att det var en upplevelse jag länge ska minnas. Biljettpriset må tyckas högt 195 kronor plus en serviceavgift på 20 kronor som jag inte fattar varför den tillkom. Men helt klart var museet värt 195 av de 215 kronorna. Notera att museet endast tar kortbetalning!!! Bilder finns förstås i bildspelet nedan.

På museet var vi några timmar, faktiskt. Därefter svalkade vi oss med ett par öl samt salt tilltugg. Färjan tillbaka tog vägen om Skeppsholmen. Det var en härlig dag för en tur på vattnet och både Fästmön och jag hade gärna åkt längre. Men vi klev av i Gamla Stan och gick för att äta på vårt stamlokus där. Jag köpte ett vykort till mamma som jag skrev efter middagen. Kvällen avslutades med tunnelbana hem, godisremmar och en Bondfilm. Såna är vi!

  • Vårt dagliga bröd: Kräftbrödet, kokostoppar och vitlöksbrödet
  • Bästa resan: Djurgårdsfärjan
  • Dagens bästa: ABBA-museet
  • Dagens klotter: Det tatuerade paret på O’Leary’s
  • Dagens megafon: Nytillskottet Bill
  • Dagens krämpor: Hälsporrar, en bruten nagel och en skinnflådd armbåge

 

Här kommer några bilder från vår fredag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett häftigt inlägg.


 

Hibiscus

Under hibiskusens krona på jobbet…

På bottenvåningen i Kexfabriken (eller Besticklådan) finns en ljusgård just innanför glasdörrarna efter entrén. I en hörna till vänster växer ett stort träd. Eller träd och träd… Det är faktiskt en blomma. En hibiskus. Den är såå häftig!

Hibiscusskott planterat 1950

Hibiskusskottet planterades 1950.

Vid blommans stam finns också en skylt som talar om hur gammal den är. Den blir faktiskt pensionär nästa år, eftersom skottet planterades 1950.  Lika gammal som Agnetha Fältskog. Den senare är några månader äldre, bara. Men en blomma hon också!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Agnetha Fältskog och en brittisk TV-dokumentär om henne.


Det är rysansvärt. Rysansvärt vackert!
När jag lyssnar på Agnetha Fältskog 2013 och inser att hon har pipan (= rösten kvar). I den brittiska dokumentären Agnetha Fältskog – från ABBA till idag säger alla att hon inte klarar de riktigt höga tonerna längre, men att hennes röst är bredare. Oavsett – Agnetha Fältskogs röst är fortfarande fantastisk.

Agnetha Fältskog foto Universal Music International Limited

Agnetha Fältskog, troligen från ABBA-tiden. (Foto: Universal Music International Limited. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det jag gillar
med den här dokumentären är att Agnetha Fältskog är i fokus. Men vi tittare får också höra vad Björn Ulvaeus och Benny Andersson tycker och känner. Naturligtvis saknar jag Fridas (Anni-Frid Lyngstad) medverkan.

Ingen backar för att berätta om splittringen även om vi naturligtvis inte får veta varför de två paren skilde sig – nånting som självklart måste ha påverkat splittringen av ABBA. Men att få höra att ABBA slutade därför att det helt enkelt inte var roligt längre känns OK.

Extra gott är det att veta att Agnetha Fältskog nu har gjort ett nytt album i år (en julklapp?). Jag har hört en del av låtarna och jag gillar det jag har hört. Och hoppas naturligtvis att tomten har stoppat en CD – ja, så gammalmodig är jag! – i ett paket med rött papper på…

Högsta Toffelbetyg för dokumentären (trots att det låter urtöntigt när svenskar pratar engelska) och för Agnetha Fältskog!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om eftermiddagen och kvällen i New Village. 


Mamma anlände vid 14-tiden.
Då hade hon ringt när hon var i Märsta. Jag svarade och skrek

Hallååååå…

i ungefär en minut innan hon hörde. Men när jag frågade henne om hon börjat höra illa svarade hon nej. Hon hörde bara inte just .

Chauffören lämpade av mamma, rollator och väskor i entrén här och jag kånkade upp allt – utom mamma. Hon gick med krycka och i övrigt per egen maskin.

Jag fixade fika och hällde upp kaffe. Vet inte vart gästen tog vägen…

Eftermiddagskaffe i december utan gäst

Gofika på vintersolståndsdagen. Men var är gästen?


Mamma blev otroligt sugen
på chicken tikka masala, som jag nämnt vid nåt tillfälle. Det gav mig möjlighet att traska över till Tokerian lite senare och vila öronen inhandla ingredienser till detta. Mamma packade upp under tiden. Det tog två timmar. Men så gick jag ur hennes väg. Jag håller på att lära mig fortfarande när jag ska gå ur hennes väg så det inte blir clash eller friktion.

På Tokerian sålde de rintafilé, vilket fick mig att fnissa lite, ta en bild och skicka till vännen FEM. Hon har ju en viss förkärlek för just rintafilé.

Rintafilé

Rintafilé såldes på Tokerian idag.


Jag hittade två blåa hyacinter
på Tokerian och de fick följa med hem. I övrigt hittade jag inte så mycket, det var smockfullt med folk.

Till kvällen lagade jag inte chicken tikka masala utan kalkonfilé med potatisklyftor och sås och små plommontomater. Och tänk, mamma tog två (2) rejäla portioner – hon som inget äter! Det var roligt.

Kalkon klyftor o matlagningsöl

Kalkon, klyftor och matlagningsöl – för att stå ut.


Mamma erbjöd sig att diska
efter maten. Jag tog de stora grejorna, som plåten etc samt sköljde av allting. Nånstans mitt i hörde jag att hon blev sur för hon ville se på TV. Detta för att jag satte mig vid datorn. Så nu blir det mest dator nattetid, tror jag. Bäst för att slippa nån clash…

Mamma är i skrivande stund parkerad med en mugg kaffe i soffan framför TV:n. Hon sitter där inne och kommenterar allting verbalt i stället för på Twitter. Själv ska jag runda av det här inlägget, för det går inte att koncentrera sig mer.

Till Agnetha Fältskog klockan 20 och Downton Abbey (sista avsnittet för den här säsongen!) klockan 21.30 i SvT 1 serveras skumtomtar. Jag behöver nog stoppa ett par i mina öron också.

Vad händer hos dig i kväll???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagskvällen och lite om idag.


Efter julmöblandet igår
var jag helt slut. Fredagen var en enda, jääättelååång arbetsdag. Först gick jag upp en kvart tidigare än vanligt, det vill säga klockan sex, och när jag sen äntligen var klar för dan med såväl jobb som hemarbete var klockan över 21. Det blev 15 timmars arbetsdag – med avbrott för en halvtimmes lunch och en liten Lucia-fika på förmiddagen, förstås.

ostbågar

Min middag.


I morse skrattade jag lite
när jag kollade in mitt diskställ – och nä, det blir ingen bild. Där stod en kaffemugg och en grön skål. Tro nu inte att jag hade haft sallad i skålen. Ingen risk – den hade härbärgerat en halv påse prästbågar. Nej, mina matvanor när jag är ensam har en del att önska…

Efter julmöblandet igår satt jag en stund vid datorn. Noterade då via Twitter att det pågick ett TV-program som lät intressant. Jag hällde ner mig i bäste fåtöljen och tittade och lyssnade. Och äntligen var det nåt sevärt en fredagskväll! Niklas Strömstedt var värd och tackade för musiken programmet Tack för musiken. Totalt ska det bli sex program, detta var det andra. Varje gång har Niklas Strömstedt besök av en artist. Igår var det Marie Fredriksson. Det tog en halv sekund, sen var jag fast i programmet! Såväl värd som artist var otroligt bra.

Ballader Marie Fredriksson

På den här, Ballader av Marie Fredriksson, finns mycket fint!


Ofta när sångare blir äldre
tappar de sina röster. Så är inte fallet – varken med Marie Fredriksson eller Agnetha Fältskog (tänk om Niklas Strömstedt fick henne som gäst…) eller Jessica Folcker heller, för den delen. Men Marie Fredriksson har ju dessutom gått igenom en del svårigheter i form av sjukdom (hjärntumör), så att ens se henne på en scen var som ett litet mirakel i sig.

Marie framförde, ibland tillsammans med bandet, ibland bara akustiskt med Niklas Strömstedt på gitarr, bland annat låtar som It must have been love, Sparvöga och Ännu doftar kärlek. Jag sjöng naturligtvis duett här i min ensamhet och tänkte att

Fasen, det var bättre förr – i alla fall med tanke på de låtar som skrevs då!

Timmarna gick och jag tvingade mig att stanna uppe så länge som möjligt, för jag ville inte vakna klockan sex idag. Det slutade med att jag glodde på American horror story på kanal 9. Det är en bisarr och läskig TV-serie och faktum är att jag inte har pallat att se många avsnitt av den. För läskiga, alltså… Men igår höll jag mig vaken – för att sen direkt efter programmet slockna som ett ljus.

I morse vaknade jag av att grannarna skrikande tycktes jaga varandra i en lägenhet nära min. Kände mig helt död och tänkte skrika nåt fult svärord åt dem. Men en blick på klockan sa mig att det ändå var dags att gå upp. Den var runt halv nio. Nu blir det lördagsfrukost och därefter dusch innan jag ger mig ut för att införskaffa föda julmat.

Om du vill se nåt riktigt sött föreslår jag att du tittar på Hagasessan när hon bakar pepparkakor. Det vill säga mest äter deg. Allra bäst är sortin, när hon tydligt visar att det är nog.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min önskelista.


Så här i juletider
får man önska. Önska är gratis, kostar ingenting. Drömma är också kostnadsfritt.

Överst på min önskelista står en ny dator. Jag äger en stationär och två bärbara och alla tre är pensionsmässiga.

En ny skrivbordsstol så att jag kan sitta bra vid datorn vore fint. Den jag har nu är väldigt silvertejpad och jag fastnar i tejpen.

Inte behöver jag nån ny bil heller, men det klart att om nån kom och kastade en ny bil efter mig, så…

Till en ny bil skulle jag vilja ha Agnetha Fältskogs senaste album. Det skulle jag köra så fint, så fint till.

A

A… Agnetha Fältskogs nya album…


En ny morgonrock
skulle jag vilja ha! En i riktig frotté, inte nån trams-fleece. Den jag använder mest just nu är mörkblå och trådsliten med hål lite här och var. Jag har en nyare, men den brukar mamma använda när hon är här. Jag vill ha en egen, en som bara är min!..

För ganska länge sen pajade dragkedjan i min necessär. En ny sån finns helt klart på önskelistan. En där saker och ting inte ramlar omkring i.

På tal om dragkedjor… Den i min fodrade fleecejacka är trasig. Skulle behöva en ny. Dragkedja, alltså.

En bokhylla till vore inte dumt! Jag kör på Billys rödbruna, tror jag färgen hette. Vinröd, skulle jag säga. Men tyvärr görs den inte längre.

Alla böcker på min inköpslista vore inte dumma att få lägga i min att-läsa-hög!

Saker, saker, saker… Ärligt talat har jag det bästa som finns just nu: hälsan. Jag är frisk, mår bra, jobbar och får en inkomst. Men så klart, ett fast jobb vore det allra bästa, om jag nu får önska lite till. Och att Arbetsförmedlingen svarar på nåt av de tre mejl jag har skickat, det första för över en vecka sen. Läser de inte sina mejl där, eller?

Kärlek finns i mitt liv. Om jag finge önska nåt mer kring det vore det mer tid. Kanske en jul i en stuga i skogen. Nån gång. Bara vi två… (Ja, jag är självisk.)

Hjärta sv v

Hjärtat mitt. Fast Annas, dårå.


Lång lista…
Men att önska kostar ingenting. Inte nåt. Och faktum är att jag just nu har det rätt gott och egentligen inte behöver nånting – mer än ett fast jobb, dårå.

Vad står på din önskelista??? Skriv och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen.


Den här helgen
har jag haft en ensamhelg. Inte för att Fästmön och jag har gjort slut eller osams (tyvärr, tycker ju en del, dårå) utan för att jag mest ville testa om det funkade för mig. Dessutom jobbar Anna och har tidiga morgnar, vilket skulle göra att även kvällarna blir tidiga, så att säga.

På helgerna försöker jag vila, men det är svårt. Oro och funderingar vill gärna mala. Jag söker inga jobb. Däremot kan jag leta intressanta lediga tjänster som annonseras. Tjänster, som jag sen bokmärker och söker när det har blivit vardag.

På fredagskvällen bjöd jag mig på billig middag och därför kunde jag unna mig lite prästostbågar till senare. Och en öl. Och till detta… tidningen FOTO nr 11/2013 som jag hämtade rykande färsk från postboxen. Men nej. Jag har inte tagit en ny prenumeration, för det har jag inte råd med. Jag ska få tre gratisnummer av tidningen som tack för att jag har deltagit i en enkät. Detta var det andra numret och jag lusläste och slukade. Redan det första numret, som kom för ett tag sen, gillade jag mycket! En riktigt bra tidning – för den som är fotointresserad! 

Tidningen FOTO nr 11 2013

En riktigt bra tidning! Fast det är en tidskrift, i min värld.


Lördagen innebar inte
nån sovmorgon, men jag tog det lugnt hela förmiddagen. Hade en givande sms-dialog med en vän som är alltför långt borta för att ses. Det är så skönt att kunna dela saker med människor som förstår precis hur det är. I det här fallet pratade vi om hur det är att vara ensambarn. Det löser inga problem att prata, men delad börda etc etc. Jag satte mig därför ganska lätt till sinnet vid brunchbordet nånstans runt halv ett.

Helgfrukost

Helgfrukost. Eller brunch, blev det.


När det finns tid
på helgerna brukar jag – och även Anna när hon är med – äta kokt ägg. Vi har lite olika idéer om hur ett perfekt kokt ägg ska vara, men jag har naturligtvis rätt (tycker inte hon, dårå). Jag rostade bröd och öppnade en burk Robertson’s Silver shred. Brittisk citronmarmelad av högsta kvalitet och smak! (Fast den kostar ju lite mer här än på nätet och i Storbritannien…)

Tyvärr kände jag olusten komma krypande. Jag gjorde nämligen ett misstag som jag lovat en annan vän att inte göra. Tog då den vännens råd och sparkade igång lite bra musik till min strykning. Valde Agnetha Fältskogs dubbel-album som kom för några år sen – den med alla hennes stora hits på. Den ena skivan är helt på svenska, den andra på engelska. Inte vet jag vad som hände, men plötsligt blev jag bara väldigt, väldigt ledsen och grinade som en… jag vet inte vad. TROLIGEN påminde musiken om det som hände 2009 och jag gjorde nån dum koppling till nuet.

My very best Agnetha Fältskog

Den här är verkligen her very best!

VILKEN TUR, ATT JAG FICK ETT SMS JUST DÅ! Jag fick känna mig behövd en stund och passade på att göra lite nyttigheter som att införskaffa och fylla på spolarvätska. Så gick ett par timmar och jag kunde få kraft och ork att ringa mamma. Jag hoppas verkligen att griftegården sköter sitt åtagande och fixar fint hos pappa till Allhelgona. Av nån anledning hade plötsligt fru Blå erbjudit sig att gå dit och tända ett ljus. Nåja, det är ju snällt. Men jag hade ju helst gjort det själv – om det hade varit möjligt. Det är det inte. Jag har insett att jag inte är välkommen nere i södern just nu, för mamma fortsätter att leva i en lögn. Eller… hon underlåter att berätta för De Bekanta och Kusinerna hur jag lever (bara det att ett antal kusiner redan vet för att de har fattat eller för att jag har sagt nåt). Ett exempel är att hon inte nämner att jag har familj här. Det gör ont att inte få inräknas ibland… Klart att De Bekanta undrar varför jag inte kommer oftare på besök när jag inte har familj… Som svar på det har det hetat att jag jobbar så mycket… Denna väv av lögner är svår att ta sig ur. Och tro mig, jag har INTE bett mamma ljuga. Men det blir onekligen tilltrasslat alltihop!

Jag stod och lagade mat när mamma ringde en gång till på lördagskvällen, så samtal nummer två blev bara kort. En stor kastrull spaghetti och kycklingfärs The Old Style gjorde jag. Detta innebär att jag har middag även till i kväll.

Det var ett par intressanta saker på TV igår, men jag tog lite risker och valde att se en känslosam och jobbig film. Det gick bra, jag bröt inte ihop utan grinade bara lite. Tyckte att filmen fått oförtjänt dåligt betyg i TV-tidningen, så jag gav den högsta.

Funderar på att se säsongsstarten av Så mycket bättre i repris idag på förmiddagen. Men ibland känns det nästan som om jag redan har sett vissa TV-program eftersom folk twittrar så daaant om dem.

OM ska jag hinna med att se reprisen måste jag fixa till mig före med såväl dusch och hårtvätt som frukost. För i eftermiddag ska jag bort på söndagsfika!

Vädret är trist, mörkt och grått. Jag vaknade av sirener i morse, men kunde äntligen ta sovmorgon. Det verkar som om alla andra-  utom Somliga som har haft springtävling hela morgonen – sover också. Otroligt dött utanför mitt fönster. Bara en skata som skrattade när jag tog en bild av den allt mer nakna björken utanför arbetsrumsfönstret…

Björkar höst

Björken börjar bli naken.


Ha en skön söndag – vad du nu än gör!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »