Slutet gott, allting gott eller En annan dag

Ett påskavslutande inlägg.

---

 

Den är på riktigt, flugan, och jag fotade den i morse.

Igår eftermiddag fick jag äntligen träffa min kära den här påsken! Det har varit en lång helg med varierande väder och humör. Och nej, jag har inte direkt varit ute och letat vårtecken. På långfredagen var jag ju inne hela dan och städade och gjorde en massa annat. På påskafton var det soligt ett tag och det var det även igår på påskdagen även om det blåste ganska friskt. Men hur kul är det att gå ut på vårpromenad alldeles ensam på en skala? Nej, det är inte precis så att inbjudningarna till varken fester eller promenader har haglat över mig den här helgen. Själv har jag inte orkat bjuda till och bjuda hit. Även om det har varit tufft behövde jag nog vara ensam, bland annat för att skriva fantastiskt bra jobbansökningar. Ibland räcker det så bra med att leka fluga och titta på världen genom ett fönster…

Jag åkte och hämtade Anna efter att hon slutat jobba igår. Hon var så trött och slut att hon somnade på min soffa under filten medan jag stökade i köket med påskmaten. Vi åt sen vid matsalsbordet i vardagsrummet och när maten äntligen blev klar var vi ganska vrålhungriga. Det var fortfarande ljust när vi åt, så några ljuslyktor behövde inte tändas såsom jag fick göra på påskafton.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter mat och disk blev det kaffe och kinderegg-provet, även kallat tävlingen ”Vem vill bli ingenjör? Ingen!”. Det senare består i att se till att en har antingen ingenjörsexamen eller är hyfsat nykter efter alla påsksnapsar så att en kan montera ihop en till två kindereggfigurer. Anna valde ett kinderegg som inte skramlade så mycket i hopp om att det var en hel figur som låg däri. HA! Var det ju inte! Fast skrattar bäst som skrattar sist… Jag fick en helt idiotisk anka (bara det, alltså…), tror jag det var, som bar på tallrikar med asiatisk mat. Det var en sorts spel och en skulle lägga på så många tallrikar som möjligt på ankans brickor utan att ankan vippade och tallrikarna flög av.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nä, då var det faktiskt roligare att se på Det okända på TV, om en säger så… Vi har ett rätt speciellt förhållande till Caroline Giertz, Anna och jag. Det grundar sig i att vi har läst en och annan bok av henne med ett sånt innehåll att jag rodnar bara jag tänker på det. Och jag vill inte skriva vad det handlar om, men… sängstolpar är inblandade…

Annandag påsk är det idag och det är dags att runda av den här storhelgen. Vi tog lite sovmorgon och framåt dan gjorde jag frukost. Men det verkade visst som om vi skulle inta den en annan dag än annandagen. En låg kvar i sängen och en bara fotade hela tiden.

Frukost annandag påsk, men matgästerna tänkte visst inta den en annan dag.

Det var dags att skiljas åt igen, men först behövde Anna handla och jag behövde tanka bilen. Sen bjöd jag hem mig till Anna på eftermiddagskaffe, för jag hade hört talas om att farbror Bosse* hade levererat karra** på långfredagen. Karran var gömd i ett påskägg, nåt som de tre håriga vildbasarna inte kunde ta sig in i. De tre var för övrigt riktigt gosiga idag och jag fick flera hyfsade bilder på dem. Här är några:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

I den här kalufsen platsar inga hårspännen!

Nu ska jag samla mig och ha tabberas på påskmaten. Det finns sill, Janssons frestelse, kycklingprinskorv och lax kvar. En mörk påsköl blir det till detta, men idag hoppar jag snapsen. Det är ju arbetsdag i morgon, min nästnäst sista på nuvarande jobb. Och ja. Jag har svår separationsångest och det gjorde påsken 2016 ganska tung.

Nåt som däremot ska bli lättare i morgon är mitt huvud. Jag har fått en riktig kalufs och längtar otroligt mycket efter att få lägga skallen i M:s kompetenta händer efter morgondagens arbetsdag. Anna föreslog att jag skulle ha hårspännen till jobbet i morgon. Men jag vill ju inte solka min image. Mina arbetskamrater ska minnas mig som hon med kedjan i jeansen och de ständiga luvatröjorna. Hon som helt ogenerat berättade vilken djävul hon är bakom ratten… (NK*** är nog den person som har sett mig gråta mest i hela världen.)

 

*farbror Bosse = Annas pappa
**karra = karameller, fattar du väl!
***NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt spännande liv: Trettondagen 2015

Ett rapporterande inlägg.

---

 

Nu är vinterns alla storhelger över. Den som går i skolan kan se fram emot februarilov och den som jobbar kontorstid kan längta efter påsken. Vi som befinner oss i tomma intet bara är.

Jag har bara varit i några dar. Det har varit helt rätt för mig. Sen tycker familjen kanske inte att jag är så rolig alla gånger, men jag har inte hört några klagomål öppet. Fästmön får mig att skratta och när jag har gråtit har hon funnits där.

Bajs på fingret? Det fick mig i alla fall att skratta.

Vi tog en gofika igår. Anna köpte fyra riktigt kladdiga chokladkakor, men vi orkade bara äta var sin. ”Barnen” fick inga, förstås. Vi har haft två ”barn” hemma.

Chokladkaka av kladdig sort.

Vi gjorde tabberas på Annas stympade och lemlästade pepparkakor. Vi åt kroppar utan huvuden och armar eller bara huvuden separat.

Lemlästade pepparkakor.

Nog trodde jag att min tomtesamling var stor, men Anna har nog baske mig en större. En del tomtar var söta, andra lite läskiga och den här lite… fjollig.

Fjollig tomte.

Före maten tog vi drink (öl) med tilltugg (torrostade jordnötter).

Torrostade jordnötter.

Som den kycklingexpert jag är ställde jag mig vid spisen och stekte filéer. Anna fixade sallad och gratäng. Jag stekte och stekte och stekte och till sist luktade hela jag stekt. Det blir en dusch och hårtvätt senare.

Jag stekte och stekte och stekte…

Anna dukade med finporslinet.

Annas finporslin.

Det var lite oklart hur många vi skulle bli till middagen, men vi blev alla mätta och magarna lika trinda som en av Annas tomtar.

Så här trinda blev allas magar, ungefär.

Jag pratade alldeles för länge i mobilen med en kompis. Hon ringde aldrig tillbaka sen. (Hon sa att hon skulle göra det, men jag förstår varför hon inte ringde igen.) Pratade en hel del med äldsta bonusdottern som var hemma över helgerna från studier i norr. I skrivande stund är hon på väg mot flyget.

Äldsta bonusdottern.

Vi myste med ljuslyktor. Slumrade lite. Pratade. Såg CSI Miami på FOX.

Ljuslykta som kunde ha blivit en julklapp till ett barn.

Vi blev nästan för trötta för att gå och lägga oss i sängen.

För trötta för att gå och lägga sig i sängen var visst även Marge och Tuppen.

I natt hade det snöat. Jag grät mig till sömns och vaknade med svullna ögon och kände mig som ett utskitet kvarglömt päron på vardagsrumsbordet.

Ett kvarglömt, rätt torrt päron.

Efter frukost grävde jag fram min bil, borstade av den och for till Tokerian för att köpa en liter mjölk och en liter fil. Jag har tittat till husdjuren jag vaktar, jag har sökt ett par jobb och jag ska glo i dagens papperstidningar som jag gratis-prenumererar på ett tag till. I kväll ska jag ringa min mamma för att kolla att hon inte har fått ont efter sitt fall och kanske har jag ork att ringa en av mina läsare också. Annars är jag väldigt, väldigt trött…

Jag är på sätt och vis stolt över att mina ord berör. Men det här inlägget är mest dravel. Till skillnad från den kärlek och omtanke jag kände under dagarna i Himlen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nyår och doktorn som inte svimmade

Ett inlägg som BARA handlar om min mamma och mig, mina vänner, mina bonusbarn och vad vi har gjort.

---

 

Vi har firat ett stilla nyår med god mat och film. Ingen partajade direkt i området och det var lagom med fyrverkerier och smällare. Inte som förra året, när man var rädd för att gå och lägga sig. Däremot har jag haft nätter med dålig sömn och det beror INTE på hostan – hostan är nästan borta nu, det är bara stämbanden som inte riktigt vill vara med.

Nyårsdagen blev det tabberas på den av julmat som fortfarande levde. Kalkonprinskorvarna hade antagit en grön färg i kylskåpet och gick därför nästan på egna ben till komposthinken. Men mammas kycklingköttbullar hade överlevt fint i frysen och värmdes i min en gång så svindyra stekpanna.

En och annan promenad har vi tagit och ett och annat blodvite har uppstått. Min lilla mamma lyckades nämligen ramla inne i en affär. Som tur var fanns jag ganska nära och dålig rygg till trots lyckades jag lyfta upp henne från golvet. Inga ben var brutna, men mamma hade skurit sig väldigt illa på ena handen. Jag brukar svimma när jag ser blod. Den här gången höll sig ”doktorn” på benen och kunde inte enbart lyfta upp sin mamma utan även plåstra om henne inne i affären. Som tur var sålde affären plåster och jag ryckte åt mig ett paket efter att jag hade tryckt en ren näsduk jag hade i min jackficka mot såret. Senare köpte jag strips och bättre plåster på apoteket och kunde kolla såret igen samtidigt som jag knep ihop jacket på handen. Nu försöker jag hålla lite koll på mamma. Precis innan hon ramlade var hon lite förvirrad och jag blir självklart orolig. Det är inte lätt att vara gammal. Det är inte lätt för en dotter att se sin lilla mamma bli gammal. Tjatigheten kan jag klara mig utan (mitt huvud får reparera sina hål snart), men oron är väldigt tärande. Hur ska det bli sen?

Vi har ätit pizza i kväll. Jag har inhandlat en ny väggalmanacka till köket med blommor på. Amaryllisen från L har skjutit upp en ny stängel, men den växer väldigt snett. Och så njuter jag av min fotfil, som jag fick av bonusbarnen och min nya uppladdningsbara tandborste, som jag fick av mamma i julklapp. Fästmön har jobbat väldigt mycket, men idag på förmiddagen telefonerade vi en stund.

Innan jag bjuder på några bilder vill jag tacka alla vänner och min familj för gott stöd som jag har fått och får. Och jag lovar er som vet vad jag menar att jag står fast vid det jag har lovat att göra efter alla helger (utan att ni som vet vad det handlar om kommenterar det vid det här inlägget). Det är inte fegt att ta hjälp, jag har förstått det nu.

Här är några bilder från de senaste dagarna. De är garanterat blodfria!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Nåt sorts… hoppfull lunk

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

En annan dag

Ett inlägg om en annandag.

---

 

En vacker vinterdag var det igår på juldagen.

Idag är det en annan dag än igår. Det är en annandag också. Jag skrattade lite i mungipan när jag nyss läste att UppsalaNyheters reporter tycks ha varit ute på vift bland orden och redan haft annandagens kväll. Men h*n måste ha menat en annan dag, juldagen. Det var inte kul att läsa att det var många som igår på juldagen omhändertogs för fylleri. Jag förstår inte att det kan vara roligt att bli så full att man inte kan klara sig själv utan måste tas om hand av polisen.

Kanske är det kylan som får människor att ta till alkohol? Temperaturen sjönk ner mot 15 grader igår kväll. Det var en fin dag igår, men mamma och jag gick inte ut. Här var inte plogat och då kan det vara svårt att rolla fram som mamma gör. Och för egen del tänkte jag på mina dumma luftrör som fortfarande inte är OK. Kyla är allt annat än bra för dem, för det sätter igång hostan. Infektionen finns fortfarande kvar, hostan likaså. Rösten är något bättre – om jag försöker spara på den. Men igår ville jag ju telefonera en stund med min kära och då bar den hela vägen.

Vi läste.

Lägenheten är fortfarande ganska kall, så när det blir vardag måste jag nog ringa vice ordföranden igen. Det är visst bara elementen åt baksidan som fungerar, medan det stora elementet i köket nästan är iskallt och sovrumselementet likaså. Det är nog inte så bra för min hosta att sova i alltför kallt rum. Men jag minns hur det var när jag bodde i England – där var det så kallt i sovrummet att det kom rök ur munnen på kvällen när jag låg under täcket. Sen hade jag kronisk luftrörskatarr när jag var där också… Annars gillar jag att ha det svalt i sovrummet. Och fryser jag om fötterna fick jag ju så fina tossor i julklapp att jag kan hålla fossingarna varma.

Det var en oerhört slapp dag i det här hemmet igår och en lika slapp lär det bli idag. Jag var inte ens ute med soporna, de står kvar i hallen innanför ytterdörren. Mamma sov länge och jag roade mig med datorn och bok i sängen – jag klagar inte! På eftermiddagen satt vi och läste och jag fick äntligen byta bok till en som mamma har läst och hade med sig, Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk (svårt att stava till det efternamnet!). Sen kollade vi på första delen om Astrid, för dels var ju hon min barndoms favoritförfattare, dels bodde hon granne med min mormor – de var visst skolkamrater också.

Idag gör vi tabberas på julmaten. Min mage och den kommer inte riktigt överens, men jag har faktiskt både ätit och druckit måttligt.

Men vad händer i DIN vrå av världen??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En ljusare annandag

Ett inlägg om annandagen 2013.

Faktiskt var det ljusare idag! Till och med lite sol! Dagens projekt blev därför att få ut mamma, gå en tur och svänga in på Tokerian.

Solen lyste en stund på min älva i köksgardinen.

Det blev annars lite sovmorgon idag också, trots att det fortfarande låter som om nån river huset mellan klockan sex och nio varenda morgon… Jag försökte koncentrera mig på att läsa en av mina julklappsböcker.

Vi fick en inbjudan per sms till fika på söndag och det tackade vi ja till. Jag telefonerade lite kort med Fästmön och hon följer nog med till Leaning Pastures.

Turen till Tokerian gick bra. Mamma rollade på fint. Jag passade på att panta tomburkar och julölflaskor. Apoteket hade öppet och mamma slank in där och gjorde några ärenden.

Gigantiska bollar på apoteket.

Även Kaj hade öppet och fick ett besök av oss. Mamma handlade mjukisbrax och en jacka och jag köpte två par handskar till henne i kommande namnsdagspresent. Eftersom jag inte tog bilen fick mamma agera packåsna. Ibland är det väldigt praktiskt med en rollator!!!

Mamma fick agera packåsna.

På eftermiddagen blev det go-fika, medan tvättmaskinen tvättade vittvätt. Jag satte mig med mina två överfulla pärmar med viktiga papper som skulle rensas. Maj gadd… Det gick i alla fall på cirka en timme, vilket är rekord. Dessvärre har jag egentligen ytterligare en pärm som behöver gås igenom, men den får vänta.

Två pärmar med viktiga papper gick jag igenom och rensade ut. Skönt!

På kvällen blev det tabberas på julmaten. Faktum är att vi faktiskt inte har öppnat alla sillburkar. Den som spar hon har. Vi hade tänkt köpa kräftor till nyåret och äta silltallrik till förrätt, vilket ju blir perfekt. Nu gäller det bara att få tag i kräftor. På Tokerian var de nämligen slut, trots att jag fick hjälp att leta.

Men först blev det en stunds läsning i julklappsbok. Å, vad det är gott att bara vara, läsa, äta lite godis, flyta bort till fantasivärldar…

Skönt att sätta upp fötterna och bara flyta bort till julklappsbokens fantasivärld.

Jag stekte lite köttbullar och prinskorv till min mamma. Det tar emot att stoppa gris i min panna, men jag gör det för mamma.

Köttbullar och prinskorv till mamma.

Ägghalvorna sjöng på sista versen. Dillen såg väldigt ledsen ut. Vi åt ett par var, resten gick i sopen, faktiskt.

Ägghalvorna sjöng på sista versen, med ledsen dill och allt.

Vi blev proppmätta idag också. Och såg på Sebastian Bergman i den andra delen av Den fördömde.

Sebastian Bergman – igen.

Lite dator och lite läsning i sängen fick avsluta den här dagen. I morgon är det fredag och vardag. Men jag har semester. Glad är jag att Anna kommer hit i morgon kväll. Jag ska åka och hämta henne efter jobbet för lite förberedelser innan vi åker hit. Under morgondagen ska jag också ut och fiska efter kräftor till nyår och kanske tvätta bilen – om det nu inte regnar.

Och hur har din annandag jul varit??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Slappar och är aktiva

Ett inlägg om att ha det gott.

Den här helgen slappar vi mest och har det gott. Därmed inte sagt att vi inte är aktiva. Det är bara så underbart skönt att inte ha en massa saker inplanerade! Vi kan göra det vi känner för, liksom.

Igår var jag och hämtade Fästmön när hon slutade jobba på eftermiddagen. Vi åkte och hämtade Prinskorven, som tillbringat Halloween, inklusive övernattning, hos en kompis. Sen tog det ett par timmar att packa och snacka, ta en fika. Inte stressa. Elias pappa skulle sluta jobba först klockan 16, så vi lämnade inte pojken förrän strax före.

Kronprinsen hade införskaffat en pumpa och Anna fixade en Jack O’Lantern på nolltid på torsdagskvällen. Trots att de då hemmavarande ”barnen” är vuxna blev det lite Halloween.

Årets Jack O’Lantern, signerad Anna.

Här i New Village var det inte mycket till Halloween i torsdags. Jag köpte en bunke godis som jag smockade i mig en del av och jag öppnade inte dörren när några utspökade tiggarbarn plingade på.

Igår fortsatte godisätandet, för – tro det eller ej! – jag hade inte gjort tabberas på mitt godis! Men först fick Anna köpa sig lite gottis och sen åt vi middag. Efter godiset testade vi en ny chipssort från Estrella. Jag är inte mycket för chips, tycker att det blir för fett, men igår var det bara gott. Fast… efter filmen, när vi skulle gå och lägga oss, mådde jag ganska illa. Magen har förstås fortsatt att protestera idag…

I skrivande stund är Duktiga Anna iväg och tränar, medan jag sitter vid datorn och skriver med en mugg java bredvid. Jag har inte ens bäddat. Men jag ska. Frukosten är avklarad, liksom den tillhörande disken. I övrigt idag har vi planer på att åka in till stan på seneftermiddagen för en promenad på kyrkogården.

I kväll lagar jag kyckling och potatisgratäng. Kanske ser vi nån mer film, men vi ska definitivt se Downton Abbey!

Jag ska fippla lite mer med min skrivare. Bläcket tog ju slut i torsdags. Du må tro att min förvåning var enorm när jag redan igår, fredag, hittade de två, på torsdagseftermiddagen, beställda bläckpatronerna i min postbox! Det var snabb leverans, inkClub!!! Vill du också beställa skrivartillbehör etc från inkClub? Gå in via Uppsalanyheters webbplats, scrolla ner i högerspalten och klicka! Otroligt snabb leverans, lägre priser än i vanliga affärer och så lite miljötänk på det hela. Det enda som kunde vara lägre är fraktavgiften, tycker nog…

Hoppas du får en fin Allhelgona!

Livet är kort.

Read Full Post »

To not judge a… rose by it’s cover

Tofflan filosoferar om utsidor och insidor.

Det är så lätt att döma nån efter utseendet. Som den här rosen, till exempel. Den ser ju väldigt vacker och läcker ut. Men ingen ville ha den vid eftermiddagens tabberas på spikningstårtor. Ingen gillar marsipan.

Dissad sitt utseende till trots.

Jag undrar om den ligger kvar i morgon bitti när jag kommer till jobbet…

Livet är kort.

Read Full Post »

Var dag

Och så blev det vardag igen. Vardag. Var dag. Ja, ibland vill jag ha vardag var dag, men jag ska erkänna att det har varit skönt att vara ledig i fem dagar. Jätteskönt. Jag har nästan inte jobbat nånting, bara svarat på ett tiotal mejl allt som allt. Jag älskar vardagar. Jag vill att det ska vara nånting jag får fortsätta ha i mitt liv. Inte dagar när allting flyter ihop och jag känner mig värdelös. Så orkar man inte leva i längden. Så vill jag inte leva i längden.

Igår på annandagen gjorde vi tabberas på påskmaten. Vi åt upp nästan allt, det var nån ägghalva som gick i sopen tillsammans med en klick Janssons frestelse. Skönt att vi hade köpt lagom mycket mat. Det klart att det finns några sillbitar kvar, men dem får jag väl peta i mig nån dag när jag är sugen.

En påsköl till maten och en liten klar blev det också för min del.

Jag tror nästan att mamma åt mer än jag gjorde och det är bra. Det slarvas nog en hel del med maten i vanliga fall. Själv är jag åtminstone noga med att äta lunch mitt på dan när jag jobbar. När jag inte jobbar kan jag skita i lunch – eller middag. Det är som att jag inte tycker att jag är värd att äta som vanliga människor då. Sån är jag.

Mamma brer macka.

Men nu får det vara bra med fet påskmat på ett tag. Jag ska försöka äta vettigare och framför allt minska på sockret. Men till sista april om fyra veckor är det nog dags för sill och potatis igen. Och kanske ägghalvor, som nog är min favorit bland frossarmaten.

Ägghalvor är min favorit.

Det var stört omöjligt att sova i natt. Sist jag tittade på klockan var den 3.32. Känn stressen när man ska upp 6.10. Så jag lär väl vara helslut i kväll. I skrivande stund är jag stå trött att jag är yr och mår illa.

Mamma vet hur zombieaktig jag är när jag är trött och hon var uppenbarligen rädd att jag skulle låsa alla lås på ytterdörren så att hon inte kan ta sig ut på sin planerade shoppingtur idag (till Tokerian)… Jag hittade den här lappen vid min jobbväska i morse:

Lilla mamma!

Jorå, jag har som sagt låst in både mamma och Fästmön, men Anna är ju van och vet hur man ska ta sig ut till skillnad från mamma.

I morse var det minusgrader, sex stycken till och med, åtminstone vid sextiden. Men jag tog min tunna jacka, för nu när det är april är det baske mig vår! Jag kompletterade med min Pongo-scarf som somliga tycker är BARNslig, men det skiter jag i. Jag gillar hundar! I övrigt försöker jag för det mesta agera som den 50+ Toffla jag är. Den som blir 51 den här månaden…

BARNslig kanske, men jag gillar hundar.

Idag är jag på institution 1 och jobbar och nu ska jag plöja igenom alla tusen mejl jag har fått under påsken, mejl som behöver åtgärdas. Vidare blir det lite jobb med institutionens sidor på intranätet.

Livet är kort.

Read Full Post »

En solig dag med lite vemod

Utförde några ärenden idag mitt på dagen. Vid en sms-kontroll visade det sig att 50-åringen befinner sig i Malmö, så jag åkte och lämnade ett guldkuvert i brevlådan i stället. Därpå blev det en tur till ICA Maxi där jag såg en Lasse-look-alike som jag tyvärr inte kunde fota! Men jag gick och fnittrade lite för mig själv, fläng som jag är. (Ja, jag bor ju inte här så då behöver jag ju inte tänka på min image.) Handlade lite åt mamma och fick som tack för det köpa mig en pocketbok. Det blev Kråkflickan, första delen av en trilogi.

Så blev det dags för dagens promenad! Jag hämtade mamma och vi var ute i flera timmar. Vi gick längs med sjön. Såg en ensam båt där två satt och metade. Det såg så rofyllt ut…

Fick den gamla visan i huvet… ”Min båt är så liten och havet så stort…”

                                                                                                                                                        Idag var det om möjligt ÄNNU finare väder! Vi mötte massor av människor – och djur – som var ute och flanerade i solen. Och en del tog sig uppenbarligen ett dopp, avslöjade dessa spår…

Avslöjande spår!

                                                                                                                                                 Mamma och jag traskade ända ner till hamnen – dock med ett antal stopp på vägen. Där letade vi glass, vilket var nästintill omöjligt att hitta. Till slut lyckades vi och slog oss ner på en obekväm träbänk och goffade. Där såg vi Bok-Anna med en kompis ute i samma ärende som vi (glassjakt), men de gav upp till förmån för chokladbollar, tror jag. Såg att dörren in till bokboden var öppen, men tyvärr blev det ingen visit där.

Mamma fick den enda struten vi hittade, jag tog en sandwich.

                                                                                                                                                            Nere i hamnen finns det alltid nåt spännande att titta på. Jag noterade till exempel ett nytt hotell med det passande namnet Hotell Nostalgi.

Här skulle jag kunna tänka mig att sova en natt eller två!

                                                                                                                                                   Många snygga bilar finns det i stan också. Här är ett exemplar som två äldre herrar klev in i sen och körde iväg i.

En snygg bil för två äldre herrar.

                                                                                                                                                         På tillbakavägen passerade vi en loppmarknad. Mamma hittade en fin blomkruka som vi lyckades pruta ner till 150 kronor.

Ett livat sällskap hördes tvärs över sjön där de satt och drack öl och brände av smällare. Vi väntade tills det passerat innan vi fortsatte. Det blev en liten stund till på en bänk tillsammans med en trevlig äldre man.

Jag passade på att fota en trädkrona.

Ja, jag älskar träd!

                                                                                                                                                      Hemma blev det en stunds sittning på balkongen med nyperkolerat kaffe och ytterligare en glass, framgrävd ur mammas nya frys.

Dagens middag blev ett tabberas på påskmat och jag tog två klara till sillen. Mer blev det inte, eftersom jag ska ut på långkörning i morgon.

Troligen blir det ingen träff med Fem, som har annat för sig idag än att träffa gamla tofflor, gamla tofflor som måste lägga sig i tid för att orka köra. Kolla nu ordentligt, för det här är nog sista bilden på mig som 48-åring.

Fjortisbild på en gammal toffla, troligen den sista på bilden på hennI som 48-åring.

                                                                                                                                                               Det känns lite vemodigt i kväll och det är väl för att jag ska åka hem i morgon. Har packat det mesta och fixat det jag ska åt mamma – förutom att jag ska gå med sopor. Vädret ska bli lite sämre igår, men det gör ju inget när jag sitter i min bil, på väg hem till Den Mest Älskade som har en överraskning på gång!

Read Full Post »