Ett inlägg om min yngsta bonusdotter.
Du ska veta att jag tvekade länge med att skriva det här inlägget. Jag älskar alla mina fyra bonusbarn, men jag är inte deras förälder och lägger mig inte i deras liv om de inte ber om det. Alla fyra barnen har en mamma och en pappa som i mina ögon gör ett gott arbete som föräldrar. Sen snart sju år tillbaka finns jag i deras liv som extra vuxen. Det har nog inte alltid varit så lätt.
Mina bonusbarn 2009
Tre av bonusbarnen var i tonåren när vi träffades första gången. En jobbig tid för alla, tonåren. Det händer ju så mycket saker både i och utanför kroppen! Kompisar är viktigare än familjen. Frigörelsen från mamma och pappa är ett faktum.
Frida på skolavslutningen 2009.
Frida var nyss fyllda 13 år när vi sågs den där första gången. Jag var livrädd. Killarna hade jag träffat först och Johan, som var äldst, var helt OK med att jag kom på besök. Elias, som var minst, tyckte att jag var en rolig lektant som kom då och då för att främst umgås med honom. Och fika. Men tjejerna… Det var riktigt, riktigt tufft – för oss alla. Särskilt som vissa personer hade spridit rykten och förtal om min person till deras pappa – som givetvis undrade vad det var för människa som nu plötsligt skulle börja umgås med hans barn.
Men i min nya familj finns inga korkade personer. Alla är tänkande individer och som sådana väljer de att ha egna åsikter och fatta egna beslut. Äldsta bonusdottern Linn och jag hade ett bra samtal och dessutom lyckades jag få bort några besvärliga fläckar från hennes favoritbyxor. Sen var vi kompisar! Ungefär. (Riktigt så enkelt var det inte, men…)
Frida då? Yngsta bonusdottern. Vem var hon? Det slog mig tämligen omgående vilken klipsk tjej hon var! Vilken otroligt rolig humor hon hade! Bara det att hon körde med sina ironiska, torra och ganska råa skämt… Som en vuxen, som på min nivå.
Sen fanns det sidor hos Frida som var… annorlunda. Fast det visste jag inte nåt om och jag kunde inte se det själv. Hon var som vilken tjurig tonårstjej som helst. Men hon gick i särskola, fick jag veta. Jag fattade… ingenting.
Så småningom, när jag kom in i familjen, såg jag de där annorlunda sidorna. Det var sidor som inte var så annorlunda i mina ögon. Jag har alltid upplevt Frida som en person med extremt hög integritet. Hon har aldrig varit särskilt fysisk. Jag är likadan. Är det konstigt, det? Men det jag framför allt såg var att Frida inte mådde bra. Under de två sista åren i grundskolan var det tufft. Vi pratade en del då, jag och Frida, och jag fick känslan av att hon inte trivdes. Hon läste engelska i en ”vanlig” klass och var bäst i den. Men eleverna i den klassen var inte särskilt snälla mot Frida.
Frida tog studenten den 5 juni 2013. Men hon fick inte betyg i alla ämnen.
Under vårterminen i nian mådde Frida dåligt. En skolpsykolog kopplades in. Först då, när hennes skolgång var så gott som klar, fick vi alla svart på vitt att Frida inte alls hörde hemma i särskolan. Hon gjorde tester som visade att hon var normal-begåvad, men också tester som visade annor-lunda resultat inom vissa områden. Hon fick dia-gnosen Asperger. Utveck-lingsstörd var hon inte.
Nio år i grundsärskola gjorde att Frida inte var behörig att söka vanligt gymnasium. Hon började så småningom Sisyfosarbetet med att försöka läsa in grundskolekompetens i de huvudämnen hon behövde för att kunna läsa vidare. Det var oerhört kämpigt. Inte underlättade det heller att reglerna ändrades under resans gång. I stället för att läsa in sex eller åtta ämnen var det plötsligt tolv som gällde. Och det var ju faktiskt övermäktigt.
Hur Fridas föräldrar känner är en annan sida av myntet. Säkerligen är det många tankar som far igenom dem. Tankar om de hade kunnat agera på något annat sätt än de gjorde. Men de valde att tro på skolan som inte ville utreda Frida senare, när hon gått i särskolan ett tag. För det var ju i skolan de så kallade experterna fanns. Eller..?
Jag vet inte vad Frida vill, ska och kan göra med sitt liv. Hon är otroligt modig som har anmält sin skola till Skolinspektionen. Att få igen grundskolan och det skollivet går naturligtvis inte. Att få kompetens till att söka högre utbildningar verkar också svårt.
Men hon kan få upprättelse. Hon kan få svart på vitt även från skolan att hon har varit felplacerad. Hon kan få en ursäkt. Jag tror – fast jag vet förstås inte! – att det är främst det Frida vill ha. Sen får vi som finns runt omkring henne stötta henne vidare i sitt unga vuxenliv.
Frida har inte läst den här texten, men hon har gett sitt medgivande att jag skriver om henne och hennes anmälan till Skolinspektionen.
Här kan du läsa vad Fridas pappa skriver om Fridas anmälan till Skolinspektionen.
Här kan du lyssna på Frida när hon själv berättar för Radio Uppland om sin anmälan.
Här kan du läsa vad SvT Uppland skriver på nätet om Frida.
Här kan du läsa vad Upsala Nya Tidning skriver på nätet om Frida.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Fyy att det ska vara så svårt att få till det ”rätt” även inom skolvärlden! Jag vet själv hur det var med barn som hade speciella behov i min klass. I 6 år hade vi totalt kaos i klassrummet. De som behövde assistent och vara själva ibland mordhotade personer, slängde stolar på lärare, skar sig själva mm i klassrummet. Jag såg även hur mina bästa vänner sågs ned på av lärare pga sina behov – lärarna hade inte kompetens att lära dessa personer men jag som medelev såg och kunde oftast lägga stor tid att hjälpa dessa elever.
Att någon av oss klarade oss igenom 1-6 är ett under…. Inte konstigt att flera fick det svårt på högstadium och gymnasium.
Det är bra att detta tas upp, det behövs verkligen……..
Ett tips: det finns väl vuxenutbildning att läsa upp betygen på? Både ”vanlig” och med extra stöd och via distans. Men detta borde någon från skolvärlden förstås redan nämnt!
All lycka till! Och en väldigt fint skriven text 🙂
p.s. Jag har dyslexi så det kan finnas konstiga meningar. Ber om ursäkt om något verkar konstigt eller är svårt att förstå 🙂
Ja det är svårt. Man tycker att experterna borde kunna se barnens behov och till deras bästa.
Frida har försökt med vuxenutbildning, men det är för tufft just nu. Kanske längre fram..?
Frida har gjort sin anmälan helt på egen hand. Hon är så modig!
Din dyslexi märks inte alls och den ska du inte be om ursäkt för. Journalister som inte kan stava trots högskoleutbildning, däremot, de borde…
Det är mycket märkligt, men jag gissar på att inblandade lärare och experter ofta är för bekväma och fega. Ingen vågar ifrågasätta någon annan. Förstår det är tufft. Förtroendet för skolväsendet är säkert inte på topp… Hon lyckas säkert bra när hon orkar och vill. Kämpa kan hon, det märks! Och tack.
Frida är stark men behöver också stöd. Det gör henne gott säkert med alla fina kommentarer här.
Reblogga detta på jerryolsson.com och kommenterade:
Tofflan skriver så fint om Frida. Hon fångar tankarna på ett så bra sätt, som jag just nu inte riktigt klarar av. Läs de fina orden om Frida:
Tack, Jerry!
Fridas pappa kommenterar precis vad jag själv skulle vilja göra. Du skriver så oerhört finstämt och nyanserat. Det kanske var vad Frida visste eller anade att du skulle göra när hon gav sitt medgivande. Jag önskar Frida får en upprättelse och ett bra vuxenliv.
Vi får hoppas på den upprättelse hon kan få. Skoltiden kan hon ju tyvärr inte få igen.
Tack för dina fina ord!
Stort, stort mod av denna tjej. Jag hoppas att hon får sin upprättelse. Verkligen. Vi pratade ju om det här när du var nere i Byhålan och då även om min son som fick så mycket hjälp och stöd för att klara skolan. Det är riktigt sorgligt att inte alla ska kunna få det. En ordentlig utredning tidigt, så man vet vilka insatser som behövs.
Ja vi gjorde ju det, pratade om detta. Din son hade tur som fick en sån observant fröken. Och blev utredd ordentligt tidigt.
Det var väldigt fint skrivet av dig! Jag tror att Frida och många andra där ute uppskattar ditt inlägg.
Det där med byxorna hade jag glömt, det var ju lite kul 😉 Haha!
Och även fast du kanske inte tror på det så älskar vi bonusbarn dig med! Kram
Tack för att du är en sån klok ung vuxen!
Byxorna var ett par grå mjukisbrax med rostfläckar.
Tack också för kärleken! ❤
Med en aspbergerson , som fick diagnosen vid 26 år( jag menar inte att det har varit värre för honom för honom är för Frida , Anna och Jerry ) så känner jag med Frida, Anna och Jerry.
Och HEJA Frida ! Så modigt av henne ! Ock så fint skrivet av diig !
Kram
Frida är så modig, men hennes skolgång går ju tyvärr inte att göra om.
Tack för vänliga ord!
Kram!
Så fint och bra skrivet om Frida och hennes situation.
Hoppas verkligen hon får både upprättelse och en ”ursäkt” och att hon nu kan få den riktiga hjälp hon behöver.
Har ett barnbarn med diagnosen Asperger och h*n kommer förhoppningsvis att få den hjälp som krävs av skolan.
Tuff tjej er Frida!
Ha dé!/Kram
Att få en diagnos så tidigt som möjligt ökar ju chanserna för barnen att få hjälp med sin skolgång och att klara sig bra där. En person med Asperger har ju ingen störning på intelligensen, utan det handlar ju om annan problematik.
Hoppas det går bra för ditt barnbarn också!
Kram och tack för vänliga ord!
Kan bara hålla med om föregående, fint skrivet och modigt av Frida! Hoppas hon får upprättelse, som, önskar jag och tror, ger henne styrka att så småningom gå vidare med studierna.
Det där att få diagnos tidigt är viktigt kan jag skriva under. Min son hade det kämpigt hela skoltiden, fick lite assistenthjälp men ingen utredning. Många år senare, i vuxen ålder, krävde han utredning. Han var lättad när han fick diagnosen ADHD, för, som han sa, nu kunde han förstå varför det var så jobbigt i skolan. Med hjälp i tid hade han kanske klarat av att gå färdigt skolan…
Kram!
Tack snälla för fina ord! Men det var ledsamt att läsa att din son har ungefär samma historia som Frida. Ingen ordentlig utredning gjordes förrän sista terminen i 9:an – och då var det ju liksom försent. Grundsärskola ger inte kompetenser att söka högre utbildningar och jag är osäker på om Frida vill, kan och orkar läsa in tolv ämnen och DÄREFTER gymnasiekompetens.
Min förhoppning är att Frida får nån sorts upprättelse. Drömmen vore om kommunen också gjorde nånting konkret, som att hjälpa henne till och med utbildning eller arbete. Vad ska hon göra i framtiden annars?
Kram!
Jag kan bara hålla med alla andra. Inlägget är fint skrivet. Det är skrivet med kärlek och omtanke.
Tack! Frida är en finfin bonusdotter också!
Fint skrivet om en mycket viktig sak!!
Jag hoppas verkligen att det löser sig för Frida på något sätt – hon har ju tyvärr inte hamnat i någon lätt sits. Jag har själv jobbat en hel del med ungdomar med Aspergers syndrom/ autismspektrat och vet hur bra det kan bli med rätt stöd – så jag hoppas verkligen att Frida får det stödet så att samhället kan få del av hennes kompetenser på något sätt!
Tack! Ja det som ytterligare kan förvärra är ju att Asperger inte längre ses som en enda diagnos utan som en del av ett spektrum av diagnoser. Det skapar oro.
Jag följer ju Fridas öden och äventyr, så det blir rapporter om hur det går och vad som händer.
[…] Tofflan – Frida, modig tjej som borde få upprättelse […]
[…] själv https://tofflan.wordpress.com/2014/07/17/frida-modig-tjej-som-borde-fa-upprattelse/ och här […]