Sköna maj är så välkommen!

Ett inlägg om sköna dar.

---

 

Fräscha och citronsmakande bubblor i mitt glas.

Sköna maj… Ja, epitetet skön kan en verkligen ge månaden maj i år. Förra veckan var det kallt, regnigt och blåsigt. Sen några dar är det ljuvlig värme och balkongsittarväder. Än så länge har rökarna/grillarna och jag lyckats undvika varandra, så jag har kunnat sitta mycket och länge på min balle*. Det är jag förstås tacksam för samtidigt som det kan irritera mig att andras… laster och matlagning tvingar mig att sitta inomhus vissa heta sommardar med stängda fönster och dörrar för att kunna andas utan att det gör ont.

Igår eftermiddag och kväll kunde jag i alla fall njuta av att sitta och läsa, med markisen lite nerfälld så att en ljum liten vind kunde passera. Jag hörde hur nån i huset stökade på sin uteplats och det var inte utan att jag blev rätt avundsjuk. Jag skulle också vilja ha en liten plätt, en liten trädgård, där jag kan odla några örter, kanske några rader potatis, och framför allt: ligga under ett träd och läsa böcker. Men ärligt talat var det inte fy skam att bara sitta på ballen och läsa och dricka kolsyrat vatten smaksatt av citron. För vätska behöver en i värmen!

Jag läste ut den översta boken och påbörjade den undre.

 

Eh… saknas det inte nån vokal här, typ ett o..?

Men jag satt faktiskt inte bara och läste. Då och då nöp jag till mina Wordfeudmotståndare med mästerliga ord, fast… jag förlorade en och annan match trots det. Sen skrapade jag en Sverigelott i hopp om att bli miljonär. Jag fick fyra Sverigelotter av vännen Lena och två Trisslotter av mamma i födelsedagspresent. Hoppet om att bli miljonär grusades också. Ändå fick jag skratta, för de där på Sverigelotten verkar inte vara så bra på att stava… En och annan vokal saknas.

Framåt kvällen gick jag in och grillade min lax i en panna på spisen. Till laxen gjorde jag potatis i ugn och en sås av crème fraiche, rom och rödlök. Jag var lite nervös för hur magen skulle ta emot det hela, men när jag väl serverade mig maten på ballen var jag så vrålhungrig att jag struntade i rädslan. Det gick ganska bra att äta, bara jag tog korta pauser då och då. Sen har magen klagat lite under morgonen. Samtidigt behöver jag både proteinet från fisken och fettet från såsen för att systemet ska hållas i balans. Till firren serverade jag mig ett glas Moulin Blanc, ett vitt vin som Fästmön inhandlade för ett tag sen. Notera att jag frågade om lov först innan jag tog nåt vin!!! Vinet är lättdrucket med en touch av citrus och gjort på sauvignon blanc och chardonnay. Rejält kylt smakade det fina fisken till… fisken…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den här veckan, den sista i både livegenskap och frihet, märkligt nog, har jag haft ganska mycket att göra. Därmed inte sagt att det var tråkiga saker jag har gjort. Igår var jag till exempel och fick håret klippt. Mästerfrissan M gjorde sitt bästa och jag la ut en bild – en selfie! – på det här igår. Fast jag måste säga att baksidan är bäst! Tyvärr kan jag inte ta nån vettig bild som visar hur M får till den där virveln jag har bak i huvet, men du får i alla fall se hur härligt och somrigt snaggad jag är i bakhuvet.

Somrigt snaggad i bakhuvet.

 

Kaffe och Helgonet – en bra start på den här lördagen!

Den här lördagen har knappt börjat. Jag har legat i sängen och läst och druckit svart kaffe, så som jag brukar göra på helgmorgnar. Strax ska jag in i duschen och sen blir det frukost. Dan ligger blank och oplanerad framför mig. Kanske besöker jag den äldre kvinnan som ville bjuda mig på kaffe den här veckan. En tur till Tokerian blir det i vart fall, för jag behöver mer bubbelvatten och lite annat, typ middag. Mamma ska få ett samtal idag eller i morgon, men i morgon hämtar jag Anna när hon har slutat jobba och direkt efter det ska vi titta på en lägenhet.

Nu är det emellertid fortfarande lördag och jag laddar och laddar och laddar inför jobbstarten på måndag. Till kvällen idag kan det bli dragning i galgtävlingen. Än finns det chans att klämma till med ett klokt/roligt/elakt/oförskämt svar. Klicka på bilden nedan så kommer du till inlägget med tävlingen!

”Roligt du kom” står det på galgen, men vad står det på galgen bakom???

*min balle = min balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Barn 44

Ett inlägg om en bok.

---

 

Jag har länge varit på jakt efter en bok av Tom Rob Smith, Gården. Men så hittade jag i augusti hans debutroman Barn 44 och inhandlade den för en guldpeng på Myrorna. Det stod thriller på framsidan och att boken blev nominerad till Bookerpriset på baksidan. Nu har jag läst den och frusit och ryst.

Handlingen utspelar sig i Sovjet och boken börjar 1933 med att en pojke försvinner. Tjugo år senare har Stalin landet i sitt järngrepp. Säkerhetspolisen är brutal och alla är misstänkta. Bokens huvudperson, Leo Demidov, är officer och bland annat inblandad när fångar ska förhöras. Men så kommer han en barnamördare på spåren. Tillsammans med sin fru Raisa tar han upp mördarjakten, nåt som inte är helt enkelt med tanke på att han inte bara har blivit degraderad, han och frun förs bort mot en säker död.

Nja, hum… Jag är lite besviken, faktiskt. Det här är inte en thriller i vanlig bemärkelse, det handlar mycket om politik och maktens utövande av terror och väldigt lite om jakten på en mördare. I den meningen blir boken spännande först mot slutet. Jag satt mest och frös när jag läste den.

Toffelomdömet blir lågt. Jag struntar i att boken har filmatiserats och att den fått nåt brittiskt litterärt pris, Ian Fleming Steel Dagger  av Crime Writers’ Association. Det här var not my cup of tea, sorry!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ny månad, nya pengar

Ett inlägg om våra nya sedlar.

---

 

Det är oktober. Jag vände blad i almanackan i köket i morse. Nu går vi in i hösten på riktigt och jag älskar det! Men höst på riktigt är inte bara det sker från och med idag. Vi i Sverige får nya pengar också. Nya sedlar, i vart fall. Jag har skrivit om det förut, fast eftersom det är lite ovanligt skriver jag om det igen. Hundringarna och femhundringarna kommer dock inte förrän nästa år.

Våra nya sedlar.

En ny och bra grej med sedlarna är att de har taktila märken, ett koppartryck i kanten. Det gör att synskadade kan skilja dem åt. Femtiolappen har tre streck i koppartryck på tre ställen på kortsidan, tvåhundringen har tre streck placerade på ett ställe, tjugorna och tusenlapparna saknar streck.

När det gäller säkerheten finns det en hel del. Bland annat innehåller sedlarna bilder och fibrer som lyser upp vid UV-belysning. Alla sedlar har en genomsiktsbild, det vill säga ett mönster på framsidan som tillsammans med ett mönster på baksidan bildar sedelns valör när en håller sedeln mot ljuset. På varje sedel finns också en liten färgskiftande bild som har anknytning till personen på sedeln. Tvåhundringarna, tusenlapparna, hundringarna och femhundringarna har ett lodrätt band med bilder som växlar motiv när en vickar på sedlarna. Vidare har alla sedlar förstås vattenmärke. Sedlarna har ett koppartryck som gör att papperet får en reliefkänsla. Säkerhetstråden har funnits tidigare och finns kvar på de nya sedlarna. Och slutligen finns det små, små texter på varje sedel som en bara kan se med förstoringshjälp.

Jag tycker att det är lite spännande att få vara med om sedelbytet och tror att min favorit blir tjugan med Astrid Lindgren. Vad tycker du om våra nya sedlar och vilken blir din favorit, tror du? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grejor i backspegeln och framtiden

Ett inlägg om gamla kollegor, vänskap som dör, vänskap som överlever, en kärlek som många försökt stoppa och en viss förtjusning.

---

 

Jag har rätt många grejor i backspegeln – inte bara den mentala utan även i bilen…

Vänner kommer och går, men vår familj består.

Det låter nästan som ett påhittat ordspråk. Och idag är inte ens familjen statisk, ju. Jag tillbringade gårdagskvällen med Fästmön. Vi firade åttaårsdagen av vår första dejt. Senare i höst firar vi sjuårig förlovning – om inget händer som slår upp den. Ingen av oss hade nog tänkt en sån lång förlovning, men det stoppades ju käppar i mina framtidshjul för sex och ett halvt år sen. Så länge har jag kämpat för tillvaron. Jag har haft motgångar och jag har haft bra stunder. Motgångarna vill jag inte prata om öppet, men bland de bra stunderna kan jag nämna 2012 när mina aliens visade sig vara av arten lilla c, jag fyllde 50 och jag arbetade på Den Bästa Arbetsplatsen.

De senaste dagarna har jag haft mejlkontakt med Bästa Vännen och före detta kollegan från en arbetsplats som var raka motsatsen till den ovan. Jag har lovat mig själv att aldrig återvända dit i nåt sammanhang och det löftet har inte varit svårt att hålla. Men vissa före detta kollegor vill en gärna ha kontakt med och nu planerar vi en liten återträff i höst. Detta fick mig att titta i min mentala backspegel och minnas en annan före detta kollega. En som jag trodde var min vän också. H*n som inte hade tid att komma ut fem minuter en vinterdag (jag kunde ju inte komma in) så att jag fick överlämna en liten sak från min mamma. Jag fick ta med mig den lilla saken tillbaka hem igen. Sen dess har jag inte haft nån som helst kontakt med personen ifråga. Men jag har noterat att vi numera bor på gångavstånd från varandra. Och jag har förstått att jag är persona non grata. Jag grät när jag kastade den lilla saken från mamma.

Hemlagat rules!

Men igår kväll var jag i Himlen och Anna lagade underbart god lax som vi åt tillsammans med killarna. Kattan var också med på ett hörn. Hon blev väldigt förtjust i mina tofflor. Jag fick förklaringen senare på kvällen av äldsta bonusdottern via Instagram:

Hon gillar ju fotsvett

Hmpfffff… Jag har mycket torra – och framför allt – luktfria fötter. Och tofflor. Nåja, hur som helst blev även jag lite förtjust – i denna fyrbenta, håriga mörderska som hittills har tagit livet av två småfåglar och en vårtbitare på Annas balle*. Vete 17 hur Katta bär sig åt, men en riktig seriemörderska är det. Fast hon är väldigt söt också, det går inte att komma ifrån…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är fredag och de flesta laddar för helg. För min del är det likgiltigt – vardag som helg är likadana. Enda skillnaden är att jag försöker ge mig sovmorgon på lördagar och söndagar och går inte upp klockan sju. Ingenting alls är inplanerat i min helg, men jag måste handla lite idag så att jag får ihop till en middag och i morgon, avtalade jag igår, ska jag telefonera en längre stund med lilla mamma. Vädret ser ut att bli blandat, men en del sol kan det bli lördag och söndag. Så då får jag gissningsvis stänga mitt hem åt baksidan om jag inte vill få det inrökt och få svårt att andas.

Nu är det väl dags för fredagsfika för dig, eller? Jag tar, utan kollegor, en svart kaffe i min gamla senapsmugg.

Senare idag kommer ett nytt inlägg i den här bloggens sista serie Hajpat. Idag handlar det om ljug och fusk.

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan i Uppsala: Sex timmar för tre minuter

Ett inlägg om en lördags köande.

---

 

Att köa i sex timmar och sen få höra att jag själv kan googla på värdet kanske hade gjort nån annan förbannad. För mig var det ändå en häftig upplevelse att ha varit med om detta igår, när Antikrundan besökte Uppsala.

Klockan tolv skulle portarna öppnas till Uppsala Konsert & Kongress och antikintresserade med spännande saker släppas in. Jag åkte ner vid elvatiden – och hittade slutet av kön på husets baksida. Fast då ringlade den sig några varv på framsidan först. Det var en het dag och första timmen hade jag turen att stå under ett skuggande träd. Därefter blev det hett om örona. Eller mest om ansiktet och nacken – jag försökte snurra runt då och då för att inte bränna mig. Det lyckades väl sisådär. Fejan och nacken hettade som eld under lördagskvällen.

Det hettade bra…

Fästmön anslöt vid 12-tiden och det var tur. Det finns inte så mycket en kan roa sig med när en bara står och står och står. Men hon stod troget vid min sida, smet bara iväg för att köpa dryck åt oss en gång och när vi kommit runt till framsidan, kaffe åt oss och bulle till mig. Barnen, det vill säga 23-åringen och 13-åringen, fick klara sig utan sin mamma under lördagseftermiddagen. När vi nästan nått målet, det vill säga experten och hans bord, ringde äldsta bonussonen. Anna blev entledigad från matlagningen.

Vi fick så småningom en kölapp…

En försökte kika lite på vad andra hade med sig och vilka föremål som filmades för TV. En kvinna släpade på en enorm träfigur med ett hål nånstans strax under mitten. Självklart spekulerade jag i vad det hålet var till för. Eller vad som eventuellt saknades där. Annars var det konst, klockor, skrin och en och annan märklig mackapär som paret bakom oss hade med. Jag tror aldrig de fick veta vad det var – jag hörde fragment av ett samtal dem emellan efteråt, på en närbelägen lokal.

På avstånd beundrade vi antikexperter, men träffade också på det härliga gänget C, A och B som fotade hej vilt. En annan gammal bekant steg ur kön för att hälsa och pinsamt nog kände jag inte igen Arne först. Det var väl en sex år sen eller mer sen vi sist sågs. Mindre hår ovanpå huvudet, mer i ansiktet gör viss skillnad, vilket jag tänkte och han själv sa.

Efter ungefär sex timmars köande fick vi en kölapp och tillträde till lokalen. Att gå runt och titta fanns det varken ork eller tid för vid det laget. Vi blev placerade i ytterligare en kö, men denna var kortare och gick direkt till litteraturexperten, som jag ville träffa.

Jag hade med mig…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

I ett av 15 band Sveriges historia, ett uppslagsverk jag fått av pappa efter farfar, hittade jag för länge sen en Stockholms Posten från den 15 mars 1792. Jag tog med mig den del av uppslagsverket i vilken jag förvarar tidningen och halade upp den ur min rygga. Litteraturexperten tog boken, vände på den och deklarerade att det inte var nåt värde i den. Jag bad honom öppna boken på ett visst uppslag där Stockholms Posten låg. Han tog upp tidningen, inte särskilt försiktigt, och sa lojt:

Jag har nog sett en åtta stycken Stockholms Posten idag…

Jag bad honom vända på tidningen och läsa det som var skrivet med bläck.

Ah! Då är det en annan femma. Den här är det värde i!

Fast vad det var för värde tyckte han att jag skulle googla på… Bara det att jag har försökt göra det och inte hittat nåt. Det var liksom för att få svar av en expert som jag gick till Antikrundan. Jag hade inte förväntat mig att få höra att jag skulle googla på det, nåt jag självklart redan har gjort och gör då och då, hittills utan nån framgång. Idag på morgonen fick jag i stället god hjälp och bra tips från Uppsala Auktionskammare, som sett mina bilder på Instagram. Stort TACK!

Miniatyrerna då? Litteraturexperten sa om den ena…

Den är ju inte ens bunden…

Varpå jag svarade:

Nej, det är små kort med bibelord i asken.

Han tittade en gång till på den silvriga asken de låg i och sa att han inte orkade kolla om den är gjord av silver.

Den lilla miniatyrbibeln, Nya testamentet på engelska, tittade han nästan inte på, trots att jag försökte göra honom lite intresserad genom att påpeka att det i dess silverfodral finns ett förstoringsglas.

Värdet för miniatyrerna sattes till 500 kronor styck. Och värdet på Stockholms Posten får jag alltså googla på. Eller nej, jag har fått annat tips från Uppsala Auktionskammare, ju!

Jag är inte missnöjd med min lördag. Det var en häftig upplevelse att få ha varit med, även om det mest innebar att stå i kö. Aningen frustrerande var det dock med de svar och det bemötande jag fick av experten, men jag är inte besviken – jag är van att googla på saker sen tiden vid Sigtuna kommun, om en säger så… Om miniatyrerna hade jag gärna velat veta mer, särskilt tidsbestämma dem. Det jag själv tror är att det lilla Nya testamentet följde med min pappas farmor Mabel från hemlandet England när hon flyttade till Finland som fru Hurtig.

Den som tänker ta sig till en Antikrundeinspelning nån gång rekommenderar jag följande:

• vatten (om det är varmt)
• drick lagom (det kanske inte finns tillgång till toa hur som helst…)
• paraply (skydd mot solen)
• ha sällskap (du fördriver tiden och du kan gå ifrån en stund, kanske sitta ner)
• bra skor
• lätt matsäck och gärna nåt som ger snabb energi
• saker du orkar bära och hålla reda på. Du ska nämligen göra det ett antal timmar…

Annas och mina vägar skildes snabbt åt efter den så kallade värderingen. Jag traskade över torget och unnade mig en lördagsmiddag och två stora starköl på lokal. Soulfood på Väderkvarnsgatan har bra priser på riktigt bra mat, trots att de tagit bort grillspetten från menyn!

Medan jag åt kollade jag läget med Kommunalrådet, som öppnade sin retro-, antik- och vintagebutik igår. Tyvärr hade jag inte möjlighet att gå dit, men på onsdag är affären öppen kl 15 – 18 och då ska jag ta mig till Hjalmar Brantingsgatan 4 A.

Hemma i New Village värmde jag morgonens överblivna kaffe och la mig på sofflocket. Jag var så trött att jag inte ens orkade sitta i bästefåtöljen…

Kanske ser du skymten av mig på TV i januari, när denna inspelning från Uppsala visas på SvT. Till dess får du nöja dig med de bilder jag tog igår:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rykande färska nyheter

Ett rykande färskt inlägg.

---

 

Ginger Joe, iskall, är perfekt dryck när det är varmt. Alkoholhalten ligger på fyra procent. Till höger i bild syns Fästmöns små söta fötter.

Var det nån som såg nåt meteorregn i natt? Det var perseiderna en kunde se tydligast. Egentligen regnar det i himlen nästan hela veckan, men just natten till idag skulle det vara lättast att se meteorregnet. Jag hade nog velat se det hela, fast för min del är det flera hakar. En stor hake är att jag är så kvällstrött. Nu var jag vaken till nästan midnatt ändå. Vi intog först var sin kyld Ginger Joe och därefter blev det middag lite senare än vanligt, vid 20-tiden.

Att sitta ute på ballen* gick tyvärr bara fram till cirka halv tio-tiden. Då plockades det nämligen fram grillar. Den som har befunnit sig på min balle när närboende grillar vet att det bara finns ett att göra: gå in. Jag är inte den enda som tycker det. Ändå kan BRF-styrelsen inte besluta om att människor ska visa varandra hänsyn. Förra sommaren var jag den enda som sa ifrån här. De första två gångerna var jag vänlig, den tredje inte fullt lika mjuk i tonen. Som vanligt fick jag så mycket skit och straff resten av sommaren – människor har svårt att ta att andra säger ifrån. I år orkar jag inte med mer bråk. Dessutom har det varit ganska lugnt på rökfronten.

Jag lagade till en kalkonmiddag. Till den serverade köket i New Village en alldeles ypperlig och fyllig primitivo. Det kändes bara så himla trist att snabbt behöva packa sig in, stänga balledörr** och fönster åt baksidan och inta desserten – goda ostar – i vardagsrummet. Där var ganska varmt… Vi tog sällskap av Vera från helgen som var.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår läste jag hos SvT Uppsala på nätet att allt fler KOL-sjuka i vårt län mår bättre. Sjukdomen kan inte botas, men bromsas. På tio år har antalet försämringsperioder halverats. Det är såna perioder som KOL-sjuka drabbas av. Alltså sjukdomen tycks komma i skov, precis som vissa andra sjukdomar, till exempel MS. Försämringsperioderna gör att sjukdomsförloppet skyndas på och att man går snabbare mot döden, för att tala klarspråk. Det är främst tre ”framgångsfaktorer” man talar om:

1. fysisk träning
2. nya läkemedel
3. röktstopp.

Det tredje och sista är gratis. Om några veckor är det elva år sen jag slutade röka. Kan jag så kan du. Jag är säker på att rökstoppet räddade mig. Dessutom slipper jag ha dåligt samvete för att jag utsätter andra för min last. Jag gör inte längre människor omkring mig sjuka för att jag röker. DET är hänsyn, det!

Jag läste också igår på lokalblaskans webbplats att Tierps kommun ska bli rökfri från och med i höst. Och då menar jag rökfri på riktigt, det vill säga på arbetstid. Det enda tillfället under dan som personalen får röka under är lunchen. Tänk så mycket mer som blir gjort när rökarna inte längre springer ut och bolmar! Det finns många andra offentliga verksamheter som borde följa exemplet. Jag är övertygad om att det då skulle försvinna en hel del

luft

i organisationerna. Dålig luft, om du fattar dubbeltydigheten…

Röker DU??? Eller har du rökt och slutat??? Blev det några vinster??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

*ballen = balkongen
**balledörr = balkongdörr

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fullmånar och måndagar

Ett inlägg i vilket Tofflan funderar över fullmånar och måndagar.

---

 

Photoshoppad fullmåne fotad genom sovrumsfönstret igår kväll.

Månen var full i natt. Den är så häftig, månen, men se att fota den och försöka få en bra bild går inte. I alla fall inte med min iPhone 5-kamera… Så jag får photoshoppa lite. Bilden här intill tog jag genom mitt sovrumsfönster när jag skulle förbereda sänggåendet igår kväll.

Det är många som säger att de påverkas av fullmånen på det viset att de får svårt att sova. Jag påverkas visst – ibland. Inte i natt, dock. Det var väl ilskan och kroppsarbetet som tog ut sin rätt. Men hur som helst slutade dagen bra – jag fick ett mejl som ger mig ett litet, litet hopp inför framtiden. Och även om jag inte tror på mirakel, så…

Idag är det måndag – och det har en del människor också svårt för. Själv kan jag bara längta efter att måndag innebär arbetsdag. Men så länge den inte gör det får jag försöka fylla min måndag – och alla andra vardagar – med annat. Min dag inleds som vanligt med skriverier. Idag var det också lite rapportering som skulle göras. Vissa dar är hjärtat med i skriverierna. En sån morgon var det inte idag.

Min agenda idag är ganska tom och det är inte riktigt bra. Då blir jag rastlös och orolig. Men jag har en hög med strykning att ta tag i och det är alltid något. Vädret är tveksamt än så länge. Det är väl för att jag gjorde fint på ballen* igår eftermiddag… Sen kommer säkert en massa fina dagar – och en massa grillrök med dem så att jag inte kan sitta där heller. Det är såna dar jag önskar att jag hade pengar till inglasning och en rejäl golvfläkt. Min balle blir nämligen riktigt växthusvarm när solen ligger på under eftermiddagar och kvällar. Då vill jag helst ha alla fönster och dörrar öppna ut till baksidan, men det går ju inte när folk grillar och röker. Jaa… mest av allt önskar jag mig ett hus i skogen ibland… Ett hus där det gärna får vara både fullmåne och måndag hela veckan.

Veckan i övrigt innehåller en del nyttiga och roliga saker. Skönast blir att få håret fixat på onsdag eftermiddag, roligast blir helgen när vännen FEM kommer hit.

Hur ser DIN måndag ut??? Och DIN vecka??? Ska du göra nåt roligt/jobbigt/spännande/tråkigt? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndag, måndag

Ett måndagligt inlägg.

---

 

Kycklingpizza med béarnaisesås och sweet and sour sauce.

Det är måndag och dan efter bästa födelsedagen på mycket, mycket länge. Det blev en sån fin dag med nära och kära runt fikabordet i mitt kök och många, många telefonsamtal. Jag kände mig så uppskattad och uppvaktad att det är nåt jag kommer att leva länge på. Det sparas i mitt hjärta och tas fram de där dagarna när den andra sortens människor vill ta över och förpesta tillvaron.

Sista samtalet igår kom strax före hemkörningspizzorna levererades. Vår ursprungliga tanke var att göra ett restaurangbesök på kvällen, men det var inte att tänka på. Fästmön blev sämre igår kväll och febern kom tillbaka. Men jag blev så mätt och glad och nöjd på pizza som kördes hit från Shima och som Anna bjöd på. Jag orkade faktiskt inte äta upp, så det finns en bit kvar till lunch idag.

Samtalet jag fick strax innan maten var från Den Hjärtegoda. Det har nu gått alldeles för lång tid sen vi hördes och sågs, men livet är ju så där ibland. Det som nu blev bestämt är att vi ska ses om några veckor. Jag har fått en inbjudan att rota bland Den Hjärtegodas och hennes mans böcker. Just nu renoverar de och vad jag förstår pågår samtidigt en bokgallring. Och sånt är jag förstås inte sen att nappa på!

Mitt digra presentbord.

Min måndag har startat som en vanlig vardag för mig med administration. Utanför är himlen blå och alldeles molnfri. Det börjar bli dags att göra iordning på ballen*. Men gissningsvis kan jag sitta där lika lite som förra säsongen. Det har nämligen redan börjat rökas vattenpipa och grillas runt omkring. Nu tycker du att jag låter som en gnällkärring och det har du rätt i. Jag blir gnällig när det liksom röks och grillas inte en timme eller två utan hela kvällar och varje fin sommarkväll. För rök stiger, som bekant, och placerar man vattenpipa och grill precis nedanför min balle blir ballen rökfylld. Det går inte att sitta där. Jag har försökt, men jag bara hostar och får svårt att andas. Får gå in och stänga alla fönster och dörrar åt baksidan till. Häcka inne i en het lägenhet varenda fin sommarkväll är inte särskilt roligt. Därav gnället. Och nej. Jag tänker inte säga till vänligt ytterligare en gång, för vissa människor kan inte ta att andra ber dem visa hänsyn utan att straffas och vara oförskämda.

Anna har hostat och sträckt en muskel. Dagens läkarbesök är inställt eftersom hon är sjuk. Just nu tror jag att hon telefoner med sin chef. Jag ska ta en tur till Stormarknaden och inhandla Ipren och en laddare till min mobil. Nu har jag nämligen haft sönder den andra laddaren till min inte ens två år gamla iPhone 5. Dålig kvalitet, måste jag säga! Och dålig batteritid, framför allt. Jag kan inte fatta att Apple inte gör nåt åt batteritiden när de utvecklar teknologin i övrigt och kommer med nya modeller hela tiden.

Ytterligare på min agenda idag står att tvätta och bädda rent efter sjuklingarnas febernätter. Och så ska jag förstås ta reda på sakerna på mitt presentbord. 😛

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta så blir jag glad! (Jag har tyvärr inte möjlighet att svara på enskilda mejl längre.)

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livat i Limbo

Ett inlägg i vilket Tofflan inte skryter, men berättar vad hon har gjort. Har du problem med det, kan du sluta läsa. Nu.

---

 

Livet i Limbo – och då menar jag inte dansleken limbo utan det där tillståndet mellan himmel och helvete – suddar ut gränserna mellan vardag och helg. Mina lördagar och söndagar är ofta likadana som vardagarna, med den skillnaden att jag inte kliver upp senast klockan sju, som jag gör måndag – fredag, på helgerna. Idag var jag rädd för hur ryggen skulle vara, men jag sov ändå så länge som till klockan åtta. När jag slog upp mina blå utbrast jag nästan

halleluja!

Att ha gått från en smärtnivå på nio i en tiogradig skala till en nivå på tre var helt fantastiskt. Jag är så tacksam att min vårdplanering fungerade! (Och kanske för att en och annan godvillig hade ett finger med i spelet…)

En dag utan vettig sysselsättning är en förlorad dag. Sen kan man ha lite ont i ryggen i alla fall. Jag gav mig därför på projektet plantera om krukväxter. Eftersom det innebär att stå gissade jag att det skulle fungera med ryggen. Det gjorde det. Jag planterade om 18 krukväxter av kökets 20 (jag har 17 i fönstret, en på en bokhylla och två på golvet). De två golvväxterna lät jag bli. Det fanns inte en chans att jag skulle försöka mig på att lyfta dem till varken nån köksbänk eller till duschen i badkaret. Mina växter skulle nämligen inte bara få ny jord, de skulle duschas i badkaret också. Nån dagstidning har jag inte haft råd (eller lust) att ha sen 2013 (mer än två korta gratisprenumerationer), men det fanns gott om reklamblad i returpapperskassen som jag kunde använda för att skydda en av mina köksbänkar. Jord hade jag köpt häromdan och tack och lov inte burit ut den tunga påsen i förrådet. Men i förrådet hittade jag en påbörjad påse, dessutom.

Nån nytta ska man väl ha av reklamblad?! Här använde jag dem för att skydda en av bänkarna i köket när jag planterade om krukväxter idag. Olivträdet och dragonen var två av 18 växter som fick ny jord idag.

Men sen var det ju det här med fönstren. Jag putsade alla mina fönster – även emellan – till jul, när mamma skulle komma. Fast det struntade ju fåglarna i. De hade käkat rönnbär innan de bestämde sig för att använda en ruta i köket som toalett. Och eftersom regnet låg på fönstren åt baksidan bestämde jag mig: köksfönstret (egentligen tre fönster) skulle putsas. Allt gick bra, ryggen var samarbetsvillig, men det svåraste var förstås att ta ner den långa gardinstången samt sätta upp den igen med en ren och nystruken gardinkappa på. Att stå vid strykbrädan var helt OK för ryggen.

Stå vid strykbrädan och stryka gardinkappa gick bra.

När jag lyfte ner stången klev jag på en pall och höll på att ramla. Jag rev med mig lite torkade rosor på vägen ner – i övrigt blev det inga skador varken på inredning eller mig (som om nån bryr sig).

Däremot kunde det ha gått illa om det inte vore för att jag har ett strykjärn för glömska personer (50-årspresent från min mamma). Det varnar nämligen när det inte har rört på sig inom vissa minuter. Och efter åtta minuter slår det av. Jag släpade fram brädan (där gnällde ryggen lite), fyllde vatten i järnet, satte i kontakten i gästrummet – och sen jag gick ut i köket för att äta lite fil till frukost (klockan 13). Eh… ja…

Men sen strök jag och balanserade upp stången med den nystrukna gardinkappan på, flyttade tillbaka alla krukväxter och startade en maskin med tvätt. Och nu kan jag njuta av ett (egentligen tre) rent köksfönster och uppfräschade krukväxter. Det kan vara riktigt livat i Limbo om man vägrar att vila på några lagrar. Jag har ingen lust att bli kallad lat också bland allt annat jag kallas. (En del människor är rätt makalösa som tar sig rätten att fälla omdömen om personer de aldrig har träffat…)

Mitt köksfönster är rent, krukväxterna är uppfräschade och en nystruken gardinkappa hänger på plats.

 

Vad har DU gjort idag, dårå???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ingen tidningsdöd: Grattis, 223-åringen!

Ett inlägg om en häftig tidning som inte hade en tanke på tidningsdöd.

---

 

Stockholms Posten från den 15 mars 1792 finns i min ägo. En 223-åring, alltså…

Man skulle kunna tro att jag gratulerar mig själv. Idag är ryggen inte att leka med. Antingen beror det på att jag har suttit stilla för mycket eller på promenaderna jag har tagit de senaste dagarna. I vart fall skuttade jag upp och skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Då kände jag mig som en ung tjej (nåja…), trots att jag hade drömt en mardröm om att jag hade en tumör på överläppen. Men lite senare, när jag hade återvänt till bädden och slumrat en stund… Jag vaknade av att nån i huset hade springtävling. Sen hade nån (samma person?) sparka-i-väggen-tävling. Springtävling kan jag förstå att man har när benen är fulla av just spring. Men sparka-i-väggen-tävling finns det inga ursäkter för. Det gör ont till slut och det blir fula märken och kanske rentav hål i vissa väggar. Och ens grannar får inte sova.

Det är när jag skriver den sista meningen i förra stycket som jag undrar om det ändå inte är jag som fyller 223 år idag… Fast det är det inte. Jag är än så länge bara 52. Men jag har en tidning i min ägo som kom ut idag för 223 år sen – ett exemplar av Stockholms Posten* från torsdagen den 15 mars 1792.

Hur just denna tidning hamnade hos mig är rena turen. Det ska dock sägas att den som ursprungligen har ägt den är min farfar, så jag har inte köpt den eller snott den av nån.

Stockholms Postens baksida med anteckningen om maskeradbalen. 

Min farfar gick bort 1973 och efterlämnade en massa böcker. En del tog pappa hand om, men det mesta var kvar hos farmor, som gick bort i slutet av 1982. Då hamnade alla böcker hos mina föräldrar. En gång under 1980-talet skulle pappa få hjälp med en renovering i huset av en granne. Överenskommelsen var att grannen i stället för pengar skulle få böcker. Pappa och grannen bestämde vilka böcker. Det var en fin samling och ett stort antal böcker i ett visst ämne. Men så råkade jag säga att ämnet intresserade mig, varpå pappa ändrade sig och behöll böckerna. Vad grannen fick i stället är oklart. Troligen var det några andra böcker. Böcker har nämligen aldrig varit nån bristvara i mina hem.

När jag i mitten av 1980-talet flyttade från mitt studentrum till min första lägenhet följde böckerna med. Det var ena riktigt tunga as. En natt vaknade jag av att ett hyllplan i mina dåvarande vita Billyhyllor brakade. Böckerna står numera i en rödbrun Billy hylla.

En dag på 1980-talet satt jag och bläddrade i en av böckerna på jakt efter en uppgift. Det var då jag fann den – Stockholms Posten från den 15 mars 1792 låg mellan två sidor! Det är en liten, skör och fyrsidig tidning. Insidan har jag inte läst på länge, för jag vill inte riskera att pappret ska gå sönder. Jag kan förresten knappt läsa vad det står, för typsnittet är så gammalt. Men på baksidan har nån för länge sen skrivit med bläckpenna ovanför en annonstext

På denna maskerad blef Gustaf III skjuten

Visst är det lite häftigt?! Jag gillar historiska prylar och det här födelsedagsbarnet ska jag fortsätta vårda ömt. Det ligger fortfarande på samma ställe, mellan två sidor i en av mina miljoner böcker…

Det känns nästan magiskt också att läsa följande på baksidan:

[…] I morgon kl 8 f. m. utgifves nästa Blad häraf. […]

Ingen tidningsdöd i sikte, där inte!..

*Stockholms Posten grundades av Johan Henric Kellgren i oktober år 1778. Sista numret av tidningen gavs ut 1833. Tidningen skrevs ursprungligen i frakturstil.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »