Stjärnorna på Slottet 2015: Marika Lagercrantz dag

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Nu är det slut! Med Marika Lagercrantz avrundades den senaste säsongen av Stjärnorna på Slottet. Jag visste att hon hade spelat rollen som en lärare som blir förälskad i en tonårig elev och att hon är dotter till Olof och syster till David. Sen avslöjade Marika Lagercrantz nästan genast:

Jag växte upp bland böcker. Det fanns böcker överallt. Och jag… hatade det.

Marika Lagercrantz var sista stjärnan på slottet – för den här gången… (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Inte visste jag alls att Marika Lagercrantz, adlig och från borgerligt hem, spelat fri teater under sin tid som ung vuxen. Hon levde i kollektiv, försökte rädda rivningskåkar och… lärde sig renovera kakelugnar. Om sin barndom hade hon inte så mycket att berätta. Tillfällena hon tillbringade med sin far, stor idol på sin tid, var… typ tre. Och när hon rest till Malmö för att studera passade föräldrarna på att flytta – och skickade ner hennes grejor till henne i det lilla hyresrummet.

Tyvärr var det en ton genom programmet som jag inte gillade. En underton. Och vid middagen ballade det ur totalt när Claire Wikholm tyckte att männen tog för stor plats – och männen bara kände sig avbrutna. Urtrist. Däremot av körsången i kyrkan, under ledning av Caroline ”Snälla, snälla” af Ugglas, det bästa.

Toffelomdömet blev högt, för Marika Lagercrantz är spännande. Men de medverkandes sätt mot varandra får bottenbetyg. Fy skäms, vuxna människor!

Här kan du läsa om…

Claire Wikholms dag

Morgan Allings dag

Amanda Ooms dag

Stefan Sauks dag

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Professor Frans Necronomicon i Upsala

Ett inlägg om ett seriehäfte.

---

 

I veckan hittade en liten bok för recension ner i min postbox. Ärligt talat blev jag inte lika uppspelt som jag brukar bli när det trillar in böcker. Det här var nämligen en seriebok, det vill säga inte bara en liten aning utanför det jag vanligen läser utan flera mil. Idag till söndagsfrukosten satte jag emellertid mina litterära tänder i det lilla häftet. Och faktum är att jag njöt! Och skrattade!

Historien är inte krånglig på något sätt. Professor Frans och hans elev Henning kallas till Ulleråker där en bekanting till professorn, som hamnade på sjukhuset just tack vare honom, har fått riktigt storspel. Hon ritar och skriver på väggarna i sitt rum. Professor Frans ser förstås att det är hieroglyfer. Ganska snart inser professorn också att den värdefulla boken Necronomicon, en riktig raritet som trängs med Silverbibeln på Carolina Rediviva, ska stjälas. Dessutom är självaste rektorns liv hotat – under sista april…

Jag har nog inte läst serier sen jag läste Tintin. Eller jo. Jag har ju läst vuxenserier som Nemi och Nina Hemmingssons böcker. Det här är lite både och. Det är spännande, som i Tintin, och roligt, som i Nemi och hos Nina Hemmingsson. Mycket är förstås studentikost – det hela utspelar sig ju i Uppsala. Eller Upsala, som författaren Mohamed Omar, stavar stadens namn.

Som vanligt i Mohammed Omars böcker finns här förlagor till såväl företeelser som människor som existerar i verkliga livet. Att han väljer att kalla lokalblaskan Upsala GAMLA tidning får mig att skratta högt. Det finns även andra små roligheter jag fnissar åt, som till exempel när Henning googlar på Sven Hedenvind och får frågan på mobilen om han menade Sven-Bertil Taube.

Men det finns allvarliga undertoner i häftet. Själva berättelsen handlar ju om en form av nynazism. Det är inte utan att jag undrar om det finns någon förlaga till personen som mot slutet utbrister:

Jag ska bli führer över Upsala!

Rickard Fornstedt har jobbat med manus tillsammans med Mohammed Omar, men han har även gjort illustrationerna. Omslaget är ruggigt bra och det är också de svartvita teckningarna i inlagan. Jag gillar att de är så rena som de är och jag saknar inte färg ett dugg.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta! Professor Frans är perfekt att njuta av i serieform.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Start för säsong 2: Broadchurch

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

I kväll var det säsongspremiär för Broadchurchs andra säsong. Den som har råd att betala för TV4 Premium kan se alla åtta avsnitt genast och utan reklam. Själv såg jag på vanlig sändningstid, med reklam, i kväll. I morgon går avsnitt två och då spelar jag in på DVD-hårddisken och ser i efterhand. Reklamfritt, eftersom jag spolar framåt. Men hur var nu säsongsstarten???

Säsongsstart!

Det är dags för rättegång efter mordet på pojken Danny i förra säsongen. Alla inblandade åker förstås dit. Till allas stora förvåning – och förtvivlan – nekar plötsligt den anklagade Joe Miller till mordet. Detta innebär att det inte blir nåt snabbt avslut för nån, utan en full rättegång. Samtidigt hör Claire av sig till Alec och är orolig. Det visar sig att Alec håller Claire gömd från en, enligt Alecs mening, frikänd men skyldig mördare. Alec ber polisen Ellie om hjälp, hon som är gift med Joe Miller…

Ja, när jag stannar upp, backar och läser vad jag har skrivit verkar detta första avsnitt ganska snurrigt. Men det är det inte. Däremot inser jag att det onekligen lär bli komplicerat på grund av allas relationer till varandra. Till och med advokaten och domaren har haft en relation – som lärare och elev.

Det var en stark start och jag ska försöka se alla avsnitt så snart de visas eller åtminstone samma kväll. Det verkar som om TV4 kör fyra avsnitt den här veckan och de resterande fyra avsnitten på torsdagar.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nya lagar den 1 juli 2015

Ett inlägg om några nya lagar som träder i kraft i morrn, i morron, i morgon, men INTE imorn.

---

 

Månadsskifte och halvårsskifte är det i morgon. Vi vänder blad i almanackan, vi som fortfarande har analoga såna också, och läser juli. Som vanligt när det har gått ett halvt år träder ett antal nya lagar i kraft. Många offentliga verksamheter passar på att ändra regler. Det hela är mycket irriterande, eftersom det sker mitt i semestertid – och Almedalsveckan. Informationen före brukar vara ganska sparsam och när lagar och regler sen har trätt i kraft står man där med sina frågor utan att det finns nån ansvarig som är tillgänglig och kan besvara dem. Därför tar Tofflan här lite samhällsansvar, med hjälp av Dagens Nyheter, men oavlönat, förstås:

• Res med ID-kort
  Från och med i morgon kan den som är svensk medborgare resa till EU-länder utanför Schengenområdet utan pass, men med ett nationellt id-kort.
• Kommuner ska informera om nya utbildningar
  Alla kommuner blir från och med i morgon skyldiga att informera elever och föräldrar om vilka gymnasieutbildningar som finns att välja på. Detta gäller inte enbart den egna kommunen utan även i resten av Sverige – under förutsättning att det är utbildningar som vem som helst kan söka till.
• Enklare att ta del av offentliga handlingar
  Det blir enklare från och med i morgon för enskilda medborgare att ta del av offentliga handlingar. Med offentliga handlingar menas handlingar från myndigheter, men också från kulturinstitutioner som arkiv, museer och bibliotek.
• Fler tidningar får presstöd
  Från och med i morgon blir det enklare för tidningar att få begränsat driftstöd. Hittills har detta stöd endast funnits till för tidningar i vissa kommuner. Tidningar som skriver delvis på finska har större chans att få presstöd, som ett litet tips!
• Tydligare kring ungdomstjänst
  Den som döms till ungdomstjänst ska, från och med i morgon, i princip börja den tjänsten inom två månader efter att domen vunnit laga kraft. Nåt samtycke från den dömde behövs inte längre.

Under augusti och september kommer ytterligare nya lagar till exempel…

• traineejobb för unga inom välfärdssektorn införs
• a-kassan höjs
• utbildningskontrakt införs för att underlätta att arbetslösa mellan 20 och 24 år fullföljer sin gymnasieutbildning
• sänkningen av socialavgifterna för unga fortsätter att reduceras och tas bort helt i juni nästa år
• läx-rut tas bort

Ja, som du ser är regeringens fokus på insatser för arbetssökande unga. Att man struntar i arbetssökande äldre har man redan visat.

Trafikregler är emellertid nåt som vi alla behöver träna på. Jag gillar Nackapolisens instruktion på Fejan om rondellkörning, även om det inte handlar om nån ny regel:

Ja, hur svårt kan det va???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det rör på sig

Ett rörande inlägg.

---

 

Känns som jag om befinner mig i en vattenvirvel…

Det rör på sig i tillvaron. Det vill säga min tillvaro rör på sig. Jag har varit ute och rört på mig, men fick nästan bli hemma på grund av illamående och yrsel. Och nej, jag lovar, jag har inte rört morfinmedicinen igen! Dessutom har jag nästan ingen röst, vilket STÄLLER TILL saker och ting. Ja, inte för att jag har sånguppvisning på gång, men… tja, man använder ju sin röst i alla möjliga sammanhang. Stämbanden känns sönderhostade, så det är tur att jag är ensam och låter dem vila.

Medan jag har varit ämlig har det hänt saker i familjen. Det rör på sig i allra högsta grad. Yngsta bonusdottern, du minns hon som gick hela grundskolan på felaktiga grunder i särskoleklass, har skrivit ett brev till Uppsala kommun. Frida anmälde ju kommunen till Skolinspektionen före sommaren och det tog tid att få svar. Men i november kom Skolinspektionens svar. Där stod bland annat att

[…] Uppsala kommun inte har följt bestämmelserna om mottagande av en elev i grundsärskolan. […]

Frida fortsätter att vara stark och modig! (Den här bilden har Frida tagit själv.)

Kommunen följde nämligen inte upp hur det gick för Frida förrän 2010, när hon gick sista terminen i årskurs nio…

Fridas brev till kommunen har jag inte läst, men hennes pappa skriver på sin blogg att hon bland annat tack vare kommunens agerande inte fått den utbildning hon skulle haft rätt till. Detta har lett till att hon nu inte har särskilt stora chanser att få ett jobb. För att få den möjligheten behöver hon en utbildning, vilket kostar pengar. Och hur ska hon få pengar utan att ha ett jobb? En ond cirkel, alltså.

Nu hävdar Frida att det kommunen har gjort – eller i mina ögon snarare har underlåtit att göra… – kan vara grund för ett skadestånd. Hon tycker att kommunen bör ge henne (citat är från Fridas pappas blogg) …

[…] en rimlig kompensation för det lidande detta åsamkat mig. Helst hoppas jag detta kan lösas utan att en stämning inlämnas. […] 

Även jag sällar mig till dem som anser att Uppsala kommun bör ta sitt ansvar och hjälpa Frida att komma vidare i livet – så att hon får samma möjligheter som alla andra unga kvinnor. Frida fortsätter att vara stark och modig i detta. Framför allt visar hon en envishet som jag tror hon har stor nytta av framöver. Jag håller tummarna!

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Doft eller lukt..?

Ett inlägg om en språkfråga.

Min pappa föddes i Finland. Även om han talade svenska hemma hos sin mamma och pappa, påverkade naturligtvis finskan honom. När han så småningom överlevt både kriget och tiden som krigsbarn bestämde han sig för att bli journalist här i Sverige. Det var nämligen i Sverige hans familj bosatte sig i fredstid. Pappa var perfektionist. Han både talade och skrev nästan perfekt svenska med tiden. Det var bara vissa uttryck som fortfarande hängde kvar och som avslöjade honom lite.

Pappa lärde mig en hel del, bland annat om svenska språket, dårå. Till exempel var han väldigt tydlig med skillnaden mellan orden doft och lukt:

Doft är nånting som doftar gott, lukt är nåt som luktar illa! Kom ihåg det!

sa han.

Och det gjorde jag! Doft låter ju helt enkelt mycket… trevligare och positivare än lukt, så särskilt svårt är det inte.

Doftljus skoltoalett, L’odeur des toilettes d’école…

Därför fnissade jag extra mycket när jag i köket på jobbet hittade två doftljus, som vi fått i gåva. Doftljusen heter Skoltoalett – eller  L’odeur des toilettes d’école, som det också står på förpackningen, förvillande lik en parfymdito, för övrigt… L’odeur på franska låter ju ännu värre än lukt på svenska, för övrigt. För jag tror nämligen inte att dessa doftljus doftar, de luktar. Eller stinker, snarare…

”…doften av en misslyckad offentlig upphandling…”

På baksidan kan man läsa om syftet med ljusen: att presentera en doft som symboliserar en misslyckad offentlig upphandling där man har försökt köpa städning så billigt som möjligt. Ett köp som gör att många elever undviker att gå på toa i skolan och hellre håller sig en hel dag. En hel dag… det skulle inte jag palla!.. Samtidigt kan jag dock meddela att även kontorstoaletter luktar illa. De städas emellertid oftare, men frågan är om det hjälper. På så gott som alla arbetsplatser jag har varit – och särskilt minns jag den i Stadens Sandlåda i Uppsala – har vuxna människor inte klarat av att varken spola eller städa efter sig. Men det handlar ju inte om upphandling utan om hyfs och vett och uppfostran…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fasanjägarna

Ett inlägg om en bok.

Det är ganska nyligen som jag upptäckte Jussi Adler-Olsen och hans böcker om Avdelning Q. Men jisses så spännande och bra de är! Det säger ”alla” som har sett mig trava runt med Fasanjägarna under armen. Och jag kan bara hålla med.

En bok om jägare – och mänskliga offer.

Polisen Carl Mørck får fortsätta att driva Avdelning Q och jobba med cold cases. Den här gången börjar det med mordet på ett syskonpar nån gång på 1980-talet. De skyldiga tros vara ett gäng elever vid en internatskola. Efter många år erkänner en av eleverna och man anser att brottet är uppklarat. Bara det att Carl Mørck inser att nånting är mycket fel när han börjat nysta. Till sin hjälp har han som sist den märklige Assad, men också outsidern Rose som ska vara hans sekreterare.

Det här är ganska tjock bok med liten grad på bokstäverna i pocketversionen. Men jag och mina ögon kämpade på. För det är ju så spännande! Riktigt ruskiga är de jakter som titeln anspelar på.

Den första boken i serien tyckte jag var något bättre. Men Toffelomdömet blir högt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vill ju vara fri

Ett inlägg om en biografi.

Hur kan man ens försöka att skriva en biografi över en av Sveriges största skådespelare? En person som levt i sus och dus och efterlämnat 17 papperskassar med dagböcker, anteckningar och privata dokument. Hur får man rätsida på materialet? Hur kan det överhuvudtaget bli en bok? Journalisten Annika Persson gav sig i kast med materialet och Jag vill ju vara fri. En bok om Lena Nyman kom ut i år, lite mer än två år efter Lena Nymans bortgång.

Det blev en bok…

Människoöden fascinerar mig! Det behöver inte nödvändigtvis vara kända personers liv och leverne. Nu råkar Lena Nyman vara en känd person. Men den här boken är bra för det! Annika Persson väjer inte för det svarta, hon vågar och hon visar delar av det innersta, den lilla Lena, så osäker och sårbar.

Redan tidigt valde Lena skådespelarbanan. Jag har faktiskt sett filmen hon var med i som tioåring, Farligt löfte. Hon var stjärna redan då. Rollerna växte naturligtvis med åren. Det är spännande att läsa om Lena Nymans jobb ihop med regissörer som Vilgot Sjöman, Ingmar Bergman och Alf Sjöberg, men också Hasse och Tage, kollegor som Viveka Seldahl och Börje Ahlstedt, för att nämna några, samt elever som Rikard Wolff. Listan blir ogörlig om alla ska nämnas!

Det som emellertid mest griper mig är skildringen av hennes kamp mot missbruket. Eller kamp… Det var ju inte alltid en kamp, det var missbruket som styrde. Det och rökningen som avslutade hennes liv i förtid.

Det här är en riktigt bra biografi!!! 

Livet är kort. Vissa liv är kortare än de borde ha fått vara.

Read Full Post »

Partaj, lösenord och helgplaner

Fy vilken hemsk natt jag har haft! Mina aliens tycks ha ägnat sig åt att partaja och jag har inte sovit så mycket. Jag är jättetrött och jag kom sent till jobbet och i skrivande stund häller jag i mig dubbla doser kaffe så att jag ska kunna hålla mig vaken. Jag har ont och… ja, aliengänget håller mig på benen, så att säga. På tal om ben är i alla fall hälen lite, lite bättre! Det känns som om medicinen gjorde verkan direkt. Och sen så klart att jag avlastar hälen genom att krycka mig fram.

En närbild på gängledaren som säkerligen ledde nattens partaj.

I morse skulle jag färdigställa nyheten jag påbörjade igår. Det har inte varit jättebråttom med att få ut den. Med vissa nyheter är det ju så att det är bättre att de är korrekta än att de kommer ut fortfort. Bara det att den inte blev korrekt. Av nån anledning tog inte verktyget mina ändringar, så jag vet inte hur många gånger jag fick publicera skiten innan det blev rätt. Innan dess hade jag fullt sjå att välja ut en bild där de närmaste sörjande inblandade såg normala ut. Detta trots att jag hade tagit en hel serie bilder på dem!.. Nej, jag kommer inte överens med Ajfånens kamera! Bilderna blir inte alls lika bra som med min gamla Nokia, de blir bara tyngre och större. Slutligen skulle jag göra en engelsk översättning. Den fick jag kämpa med ett tag, tills jag hittade formuleringar som inte lät som Googleöversättningar…

Igår morse bytte jag lösenord på datorn. Sånt brukar orsaka problem, men jag var ändå tvungen att göra det eftersom mitt lösenord snart skulle gå ut. Pratade med M häromdan och M hade fått massor av problem när h*n bytte lösenord. Jag har inte tid att få såna problem! Jag vill bara att tekniken ska funka! Och faktum är att det gick bra – efter ett tag. Jag blev tvungen att ändra lite inställningar på Ajfånen som ju synkar mejl och kalender med datorn. Kände mig stolt som en tupp höna när jag klarade av detta alldeles själv. Nu återstår bara  att se hur det går i eftermiddag. Då ska jag nämligen delta i en kurs kring vårt webbverktyg och då måste fjärrinloggningen funka. Harkel… Min ursprungliga tanke var dessutom att jag skulle vara elev på kursen. Bland annat av det skälet att jag inte har fått grunderna i verktyget eller informationen som är specifik kring vissa saker som gäller den här arbetsplatsen. En av kursledarna hörde av sig för ett tag sen och sa att h*n nog trodde att kursen var alltför grundläggande för min del. Men jag sa att jag nog kan snappa upp ett och annat matnyttigt och i övrigt vara en extra lärarresurs. Häromdan hörde kursledaren av sig och jag anade paniken: kursledare 2 har fått förhinder och kunde jag tänka mig att… Självklart! Sånt här är bara roligt, tycker jag! Man lär sig också väldigt mycket av att lära ut saker till andra.

I kväll blir jag ensam hemma igen, eftersom min kära Fästmö jobbar kväll, som vanligt. Jag hade en tanke att åka till Plusvardag för att köpa en ny sorts inlägg till hälarna, men jag tror jag struntar i det. Jag vet inte hur mycket pengar jag har lagt ut på inlägg!.. De jag har nu är bra, tyckte i alla fall sjukgymnasten. Själv känner jag mig nöjd med dem, när jag använder dem i gympadojorna gör det minst ont i hälen.

Bilen skulle också behöva tvättas, den är hur skitig som helst. Men det konstiga är att det alltid regnar när jag är ledig – på kvällar och helger… Nu i helgen har jag inte tid heller, för jag har tänkt mig ut till Himlen. Somliga i familjen är riktiga festprissar och ska på två (2) kalas (ett på lördag, ett på söndag) och då kan det vara bra att ha en bil till förfogande – åtminstone när man ska hem igen och har festat färdigt…

Vad ska du göra i helgen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Hjälpsamme Herrn med flera

Jamen det var väl en jädrans häl till att krångla! Idag har den gjort ont typ hela eftermiddagen. Värkt. Jag har knappt kunnat gå ens på kryckor för det har känts som om nån sticker en kniv rakt upp i foten. Men no worries… Jag VET att hälsporre går över, förr eller senare. Vanligen. Bara det att jag är en synnerligen otålig patient. Och jag gillar inte när jag hindras i min framfart i livet. Det funkar liksom inte att gå med två kryckor när man ska göra andra saker samtidigt med sina händer och armar. Idiotiskt att vi människor bara föddes med två var.

Eftermiddagen segade sig fram eftersom jag hade ont. Men den slutade med en kul och intressant intervju med en professor på institution 1 och ett par samtal som kan leda till nåt att göra framöver för en person i familjen som är SÅ värd det.

Jag åkte till ICA Heidan och kryckade mig in med en krycka för att hämta ett bokpaket. Tre härliga böcker blev mina idag! Jag beställer alltid från Bokus och det funkar bra, med gratis frakt och allt. Visserligen tar den kostnadsfria frakten lite längre tid, fast det gör inte så mycket. Den som väntar på nåt gott Men en sak är faktiskt jobbigt med Bokus! Det är, att varje gång man handlar därifrån, får man reklam från dem i inboxen minst en gång om dan, ibland två. Reklamförsändelserna liksom ökar. Och jag är inte ett dugg sugen på att handla där på ett tag, nu har jag så jag klarar mig.

Dessa tre blev mina idag!

Sen stapplade jag in på apoteket för att hämta ut den antiinflammatoriska medicinen för hälen. Kom ut med en hel jävla kasse därifrån och svor över hur dyrt det är med mediciner. Tills jag faktiskt insåg att de tre böckerna ovan var typ 50 spänn dyrare…

Hemma i New Village stökade nån i mitt kök. Jag tror bestämt att det var Hjälpsamme Herrn! Fästmön bjöd på härlig thaisoppa med nyskalade räkor, sockerärtor och purjolök. Till detta vitlöksbaguette. Mums!

Sen var verkligen Hjälpsamme Herrn framme och gick ut med ett helt gäng soppåsar medan Halta Lotta betalade en räkning och ringde sin mamma.

Hjälpsamme Herrn i grå mjukisbrax istoppade i ullstrumporna. Till detta luftiga gympadojor. Kryckorna till höger i bild är mina. Eller en är det, den andra har jag lånat av Mie.

Vi skulle glo på andra delen av Arne Dahl – jag har skrivit här om första delen. Men återigen fick Hjälpsamme Herrn slita fram eftersom Dum-Tofflan inte kunde få sitt headset till Ajfånen att fungera.

Hjälpsamme Herrn undrade:

Har du satt i sladden ordentligt?

Jag svarade, förnärmat:

Så klart jag har. Jag har tryckt och tryckt. Men kan inte du testa på din Ajfån, så får vi se om det är fel på headsetet eller mobilen?

Anna provade i sin mobil och det funkade förstås hur bra som helst. Sen skulle jag prova på min igen – och det funkade inte.

Men du har ju inte satt i sladden ordentligt, det var ju det jag sa!

utbrast Hjälpsamme Herrn.

Så jag tryckte till lite – och ur öronpropparna dånade Bandit Rock från gratisappen jag laddade ner idag inför att kanalen från och med den 1 december inte ska sändas här i Uppsala.

Vilken tur att jag är tillsammans med bland andra Hjälpsamme Herrn, som verkar vara inte bara kock och sopgubbe utan också tekniskt geni!

Nåt geni är jag nämligen inte, det är bara att konstatera! Idag åkte jag på däng igen i Wordfeud… Detta till trots fick jag ett mejl på kvällskvisten där jag i stället för att vara elev på torsdag eftermiddag ska vara behjälplig… som lärare i undervisningen på kursen! Det gör jag så gärna så! Jag kan ganska mycket om verktyget och dessutom har väl även jag lite Hjälpsamme Herrn i mig.

Livet är kort.

Read Full Post »