Kattliv och möglo

Ett inlägg om katter och musiktävlingar.

---

 

Försök att motstå den blicken… Denna gång är det Citrus ögon.

Asså kattungarna… Min fästmös… De är bara för söta! Igår var det tre jättegosiga katter som mötte mig. Kattungarnas mamma Mini var nämligen också väldigt gossugen. Men när vi ska äta eller fika eller så måste vi stänga dem ute. Då gaddar de ihop sig och är värre än tre småbarn. Samtidigt är de nästan oemotståndliga när de står på andra sidan glasdörren och sötglor på en och sticker tassarna under dörren i fåfänga försök att få tillträde till köket och alla godsaker.

 

 

Rätt som det är har katterna vilat klart. Då blir det kattfnatt och typ allt är potentiella leksaker. Det kan handla om allt från min lap top till Annas tvålpump. Den senare gick i tusen bitar i morse, tack vare Citrus. (Ja Anna blev förstås skitglad eftersom det var en DYR julklapp…)Vi hade just vaknat när vi hörde ett brak från badrummet och tassar som halkade omkring. Citrus hade då hoppat upp på handfatet, halkat och lyckats peta ner tvålpumpen av glas i handfatet. Tvålpumpen sprack, den lilla undkom glasskärvor i tassarna, tack och lov och Anna fick ställa sig och torka badrum igen (gjort senast igår). OCH duscha en tilltvålad kattunge. En nyduschad kattunge är bland det ynkligaste som finns, så jag tänker inte genera henne genom att lägga ut en bild. Men hon går nu omkring och doftar… Dove… Det är så tvålpumpsmarodören känns igen.

Här kommer några bilder på busungarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna bjöd på god mat och jag bjöd på ett mindre gott vin från 2007. En riktig besvikelse, alltså. Tur att vi hade godisbunkar att tröstäta ur senare på kvällen – i alla fall jag och grabbarna (de senare fick förstås inget vin, heller). Anna petade i en modest liten påse. Under middagen fick vi stänga ute katterna från köket igen, likaså under matlagningen, Lucifer har ingen som helst känsla för att en spis kan vara varm – förrän han ställer sig på den. Och sånt vill vi ju förhindra…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen var det då dags för schlagereländet att dra igång på bästa sändningstid på SvT. Lördagar framöver lär en få försöka hitta alternativa kanaler att glo på – eller rentav läsa en bok i stället. Nu satt jag med och lyssnade med ett halvt öra, åt godis och spelade Wordfeud. Det jag uppfattade var emellertid… och nu ska jag säga nåt positivt till att börja med… att det tack och lov inte var nån pajas som gick omkring bland artisterna och spottade ur sig plumpa skämt. Vidare gladde det mig att Robin Bengtsson gick vidare till final. Det var nämligen den här deltävlingens enda bra låt. Hade Anna Book varit med och tävlat hade jag fan röstat på henne.

Kvällens absolut sämsta var att SvT valt att låta två programledare som inte kan sjunga göra just detta – i ett program där det tävlas i sång och musik. Det finns väl för höge Farao artister att hyra in, såna som HAR sångröst??? Är det för mycket begärt i ett musiktävlingsprogram..? (<== retoriska frågor).

Att sen en av programledarna – jag säger inte vem av dem för då får jag höra att jag är rasist trots att jag enbart hävdar att hon är obildad – inte kan uttala efternamnet på en TV-personlighet var bara så… pinsamt och GENANT. Vad i all sin dar hände med det som kallas för repetition före ett direktsänt program???

Det var tur att vi fick limpmackor till frukost i morse…

Limpmackor till frukost.

 

Du skriver väl inget oförskämt nu??? undrar Lucifer bakom datorn.

Nu skiner solen obarmhärtigt in på det som var Annas välstädade hem igår. Idag är det fullt av katthår och trådar från klöspelaren samt godissmulor. Och största skräpet av allt har suttit i kökssoffan och plitat ner detta inlägg. Skräpet ska nu umgås en stund till innan det far hem till sig för att skriva lite andra mer seriösa saker än detta, ringa sin hulda moder och göra sig redo för en ny, härlig arbetsvecka.

Till min hjälp vid köksbordet har jag delvis haft assistent Lucifer som har kommit med glada tillrop, njutit av värmen från datorfläkten, kloat på min musmatta, jagat min mobilsladd samt försökt hissa upp persiennerna i köksfönstren. Det har varit farligt nära med en och annan vattendusch från den gröna lilla plastflaskan…

Ha en riktigt skön söndag!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Cabaret – snart är det dags i Uppsala

Ett inlägg om teaaater. Och drömmar.

Teater. Teaaater… Tänk så olika ordet kan låta. Det kan låta väldigt fiiint – och helt normalt. Men normalt är nog allt annat än vad det blir på Uppsala Stadsteater den 1 mars. För då är det nämligen premiär för Cabaret!

Sarah Dawn Finer blir Sally Bowles i Cabaret i Uppsala den 1 mars.

Jag läser då och då Sarah Dawn Finers Twitter om hur hon pendlar till Uppsala för repetitioner. Så märkligt att tänka sig att vi kanske möter varandra om vardagsmorgnarna – fast hon på tåget, jag i bilen, dårå.

Ser framför mig hur det här blir jordens bästa premiär. Hur kan det bli annat med denna megastjärna i huvudrollen som Sally Bowles? En stjärna som dessutom har Uppsalaanknytning: Sarah Dawns farfar heter Basil Finer och har arbetat som smärtläkare här.

Men naturligtvis är det inte enbart Sarah Dawn Finer som är med. I rollistan hittar jag spännande människor som Babben Larsson och Linda Kulle. Babben Larsson har förresten varit med tidigare i en uppsättning av Cabaret, då på Gotlands länsteater och i rollen som konfrencieren. Den här gången spelar hon dock Fräulein Schneider.

Cabaret är en gammal favorit hos mig. Jag har sett den som film och jag har läst boken Cabaret baserar sig på, Goodbye to Berlin av Christopher Isherwood. Men jag har aldrig sett Cabaret på en teaterscen. Min dröm är att få göra det nu i Uppsala. Naturligtvis drömmer jag om lite mer än så – varför inte passa på när drömmar är gratis? Jag skulle ju naturligtvis få träffa Sarah Dawn Finer efteråt. För om nån person skulle kunna vara en nu levande idol för mig så är det just hon. Men jag skulle fortfarande inte nöja mig med bara detta. Jag skulle, helt fräckt, sticka fram nunan och fråga henne:

Snälla Sarah Dawn, kan inte du sjunga på mitt bröllop?

Cabarets premiär i Uppsala blir nog urhäftig. Tyvärr är premiärföreställningen utsåld. Och tyvärr lär jag inte ha möjlighet att gå senare heller. Men mest tyvärr är det nog att jag troligen aldrig får träffa Sarah Dawn Finer backstage och ställa den där frågan till henne. Därför återstår för mig att träna in Kärleksvisan på egen hand. För det är väl det alternativ som finns..? (Skit i reklamen som kommer först i filmen.)

Livet är kort.

Read Full Post »