Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Max’

Ett bredbandat inlägg.


 

Jag har kollat runt vad olika bredbandsleverantörer kan erbjuda i form av fast och mobilt bredband av storleken som jag redan har. Här kommer en samman-ställning som andra läsare kanske är intresserade av. Jag har valt ut några av de största och vanligaste leverantörerna. Eftersom alla presenterar sina lösningar och priser på olika sätt kan jag inte garantera att jag har fått med alla avgifter och fakta. Därför lägger jag också med en länk till varje leverantör ifall du själv vill kolla mer.

  • Bredbandsbolaget
    Fast bredband (i telejacket): Idag har jag 100 Mb för 339 kr/månaden. Vid årsskiftet höjs avgiften till 369 kr/månaden. Den som vill ha ett nytt abonnemang får betala en startavgift på 295 kronor. Jag har autogiro, vilket innebär noll fakturakostnad. Bindningstiden är tolv månader och datamängden fri.
    Mobilt bredband med D-link router 50 Mbit betalar jag 349 kronor i månaden för. Enligt webbplatsen ska det emellertid kosta 369 kronor i månaden. Jag hittar ingen uppgift om startavgift.
  • Telia
    Fast bredband: 100 Mb kostar 379 kronor i månaden. Det finns också ett alternativ via telejacket på 2 – 60 Mbit/s, men det är alltså inte lika snabbt som det jag har idag.
    Ingen bidningstid?! Erbjudande: båda alternativen kostar 99 kronor de tre första månaderna. Man får låna en trådlös router
    Vidare erbjuds bredband via stadsnät, men det är inget som är aktuellt för mig idag.
    Mobilt bredband Plus 10 – 40 GB kostar mellan 99 och 399 kronor i månade. Man kan välja ett mobilt USB-modem, en mobil 4G-router eller en stationär router. Modemet kostar 20 kronor i månaden, mobil 4G-router 40 kronor i månaden och stationär router 60 kronor i månaden. Bindningstiden är 24 månader.
    Telia erbjuder också bredband och telefoni till paketpris från 349 kronor i månaden.
  • Com Hem
    Bredband: Bredband 100, vilket innebär 50 – 100 Mbit/s. Priset är  199 kronor i månaden i tolv månader, därefter 339 kronor i månaden. Fast på ett annat ställe står det att det bara är de tre första månaderna det kostar 199 kronor och därefter 339 kronor. Höghastighetsmodem ingår som man alltså kan ha både lina i och köra trådlöst med.
    Engångsavgifter för modemet, en krona, samt startavgift 249 kronor. Frakten kostar 99 kronor.
  • 3
    Bredband med en hastighet på 64Mb inkluderar en router där man man surfa med en lina samt trådlöst för max 40GB i månaden. Därefter spärras abonnemanget till nästa månad om man inte köper extra data. Pris: 428 kronor i månaden plus 35 kronor i fakturaavgift står det på ett ställe på webbplatsen; 399 kronor per månad står det på ett annat ställe.
  • Telenor
    Telenor har enbart mobilt bredband. Surf large kostar 399 kronor i månaden för en hastighet upp till 50Mbit. Man får surfa upp till 12 GB per månad, därefter sänks hastigheten.
    Anslutningsavgiften är 250 kronor.
    För ytterligare 50 kronor i månaden kan man även få Mobil WiFi som får plats i fickan.
  • Tele 2
    Fast bredband 100 kostar 299 kronor i månaden via datauttag eller TV-uttag. En fri månad erbjuds.
    Startavgiften är 199 kr och faktureringsavgiften 35 kronor.
    Bindningstiden är tolv månader, uppsägningstiden en månad.
    Surfa trådlöst large med router 60 GB per månad med en hastighet på 50 Mbit/s kostar  699 kronor/månad samt 40 kronor för router och modem.
  • Glocalnet
    Fast bredband med telefoni kostar 299 kronor i månaden, utan telefoni 349 kronor. Med telefoni innebär att du måste ringa minst ett samtal i månaden.
    Modem och kablar ingår. Fraktavgiften är 99 kronor. Faktureringsavgiften är 40 kronor i månaden, men det är gratis med autogiro.
    Bindningstiden är 18 månader och uppsägningstiden en månad.
    Om man också tar mobilt bredband i form av usb-sticka med simkort  kostar det 89 kronor i månaden för 4GB.
    Bindningstiden är tolv månader och uppsägningstiden en månad.

Ja… Nu har i alla fall jag en del att fundera över. För det som också måste undersökas är till exempel hur supporten är, öppettider, tillgänglighet etc. Hoppas att du också får nån nytta av min lilla ovetenskapliga bredbandskoll.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna söndag.


 

Regn på fönstret

Ett underbart ösregn. Åskovädret var inte fullt lika underbart.

Det var väldigt skönt att städa idag. Jag mår dåligt när det ser för jäkligt ut här. Och det gjorde det, jag lovar. Det var ett par veckor sen – om inte mer! – sen jag sist städade. Även om det var mulet väder, var det väldigt kvavt, så svetten rann. Sen kom äntligen regnet! Underbart! Och åskan. Lite mindre underbart. Det smällde och blixtrade så att fönsterrutorna skallrade, faktiskt. Riktigt läskigt. Jag drog ur ”allt” i teknikväg, för det har min personliga IT-support sagt att man ska göra. Inte vill jag att min fina, nya dator ska haverera…

Men underbart är, som bekant, kort. Ovädret var över på mindre än en timme. Några fjuttiga stänk så här på söndagen, bara. Alla sladdar åkte i igen, persienner och markis fälldes ner. Det blev soligt och kladdigt bums. Jag läste ut en underbar bok, den sista av mina födelsedagsböcker, och ringde mamma innan jag gav mig ut på dagens ärenden. Bland annat behövde jag tanka, för i morgon ska jag ju ge mig ut på biltur till en intervju i en annan kommun. Då måste jag ha soppa så det räcker. Solen hade då börjat steka igen, som synes…

Sol

Solen hade börjat steka igen.


Jag tankade 
och stegade sen över till hamburgerrestaurangen bredvid för att få mig nåt livs. Men på Max vid Fyra Mackarnas Hörn var det ingen ordning på varken kunder eller personal, så jag tröttnade faktiskt. Tog bilen och åkte till nästa hamburgerställe, vid en annan av de fyra mackarna. Där intog jag min söndagsmiddag bland svettblanka pannor, tjatiga ungar, gapiga morsor och jobbiga kompisar. Det var gott och jag blev mätt.

Chicken el Maco

Chicken el Maco blev en OK söndagsmiddag à la Tofflan.


Av den här kvällen återstår nu 
att ladda om möjligt ännu mer inför i morgon. Och bli ännu mer nervös. Och sova ännu sämre än natten som var? Äh, nu ska jag tänka positivt! Det här är ju faktiskt inte det enda jobbet jag har chans att få just nu, så jag kan gott vara lite cool. Lite, i alla fall.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om guldkanter i tillvaron.


 

Räkmacka  kaffe o bok

Räkmacka, kaffe och bok – min lunch igår vid mitt bord hos Kurre.

Ingen bra natt i natt. Jag hade ont i ryggen och kunde inte sova. Eller jo. Jag somnade kanske runt tretiden för att vakna tre timmar senare – i gästsängen. Det fanns liksom inget annat alternativ: skulle jag få en blund i ögonen fick det bli sängen i gästrummet, den säng som är fastare än dubbelsängen.

Men det var inte bara ryggen som höll mig vaken utan också det jag skulle fundera på över natten vad gäller arbetet. Frampå småtimmarna hade jag ett förslag som jag la fram till chefen i morse. Vi var totalt överens och skakade hand.

Vad det innebär? Tja, inte nån räkmacka precis, som den jag åt till lunch igår när jag återvände till mitt bord i min hörna hos Kurres. Men det innebär två månader till på min nuvarande arbetsplats. Jag ska introducera en ny kollega på måndag i arbetet och därefter täcka upp efter en annan kollega som arbetar sin sista dag i morgon. Och nej. Jag fick inte det jobb jag hade sökt och den andra tjänsten ville jag inte alls ha, så den sökte jag inte. Nu ska du veta att jag inte är ett dugg ledsen, utan lättad. Självklart är jag orolig för framtiden – det har jag varit varje dag i över fem års tid nu – men det skulle kännas fel att stanna på en arbetsplats där man inte brinner för arbetet som pågår. Jag skulle aldrig kunna göra mitt bästa i längden. Nu kan jag göra mitt ganska bästa den korta tid som är kvar. Alltså lättnad.

Fästmön och jag har varit en tur ut till Förorten och utfört ett ärende. På vägen tillbaka tog vi var sin burgare på Max och handlade lite Sista april-gott på Tokerian. Jag jobbar ju i morgon fram till klockan 15, medan Anna är ledig. På torsdag sen är jag ledig, men Anna jobbar. På fredag, av alla dar, har Anna semester för ett viktigt möte, medan jag jobbar. Två timmar, har det visat sig. Därför ska jag faktiskt passa på att fika med en ny bekantskap i Märsta!

Orange is the new black

Orange is the new black från A & A.

Men nu är det fortfarande tisdag.  Vi har nyss kommit hem och jag har slitit upp ett grönt paket som jag hittade i min postbox. Man kan nästan tro att jag fyller 50 igen. Tack snälla människor – i det här fallet A & A, eller FEM och hennes sambo! Ni är för gulliga! Den här boken var totalt oväntad, men jag har hört gott om serien på Netflix som ju baserar sig på boken.

Perkolatorn har nu puttrat färdigt och vi har gofika på gång med mazariner. Jag har ju bara gofikat två (2) gånger tidigare idag – med tårta. Men eftersom jag gick ner sex kilo när jag var sjukskriven, måste jag ju bättra på kroppshyddan igen så jag inte försvinner helt. Eller hur? Det är det som kallas guldkanter – eller räkmackor – i tillvaron…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu ska jag göra nåt så ovanligt som recensera ett ångstrykjärn! För mig är detta en  oumbärlig grej i hushållet. Strykning är inget jag ger avkall på – sen skiter jag i hur du gör.

Mamma och jag var ju och tittade på järn i Metropolen Byhålan. Och där inhandlades detta svarta, coola ångstrykjärn för 695 kronor. Det var nedsatt ungefär 350 kronor i pris. Det nedsatta priset tyckte jag var helt OK och jag hade kunnat tänka mig att betala det ur egen ficka om det nu inte var så att detta blev en födelsedagspresent. Mamma betalade.

Bra pris och coolt.


Men hur var det sen att använda?
Ja, instruktionsboken var väl som alla instruktionsböcker, dålig. Den var gjord på en massa olika språk och den svenska delen var inte alltför lång. Inte är det direkt så heller att jag aldrig har använt ett strykjärn tidigare, men… Problem uppstår när man kallar samma (?) saker olika namn på olika delar (”ångvred”/”ångväljare”) och när bilderna är för små. En del termer förklaras inte. Vad är ”hälskydd” till exempel? En lös del som jag har råkat kasta, eller?

Ett annat irritationsmoment var en tejpbit. I instruktionsboken står det att man noga ska avlägsna tejpbitar och torka av järnet försiktigt med en fuktig trasa. Men snälla nån, en fuktig trasa tar inte bort klistret från tejpbitar…

Inte heller framgår det riktigt hur man öppnar locket för att fylla på vatten. Det sitter nämligen ganska tajt. För att inte tala om hur dum placeringen är… Om man ska stryka en större hög måste man nämligen fylla på järnet med vatten då och då. Det var otroligt svårt att göra detta utan att bränna sig… Skälet var att locket satt så hårt. Två brännskador på samma pekfinger!

Vidare är bägaren graderad på ett sätt och vattenbehållaren i järnet på ett annat. Dessutom vet man inte om maxstrecket på vattenbehållaren gäller när järnet står på sin kortsida eller om man håller det med stryksidan neråt, såsom visas på bilden.

Men när det kommer till själva strykningen blir jag salig! Det här är ett järn i yppersta klass, även på låga stryktemperaturer! Jag har haft ett antal ångstrykjärn i mitt vuxna liv och det här är det som i särklass har fått kläderna slätast! Tyvärr är järnet tungt. Detta i kombination med svårigheterna att öppna locket till vattenpåfyllaren gör att jag inte skulle rekommendera det för en svag person, en person med ledbesvär i fingrarna etc.

Ett par rejäla tofflor plus blir det för självavstängningen. Den är suverän! Järnet stängs av efter 30 sekunder om det har vippat och ligger på sidan eller om det inte används men stryksulan är mot strykbrädan samt efter åtta minuter om det står på sin kortsida. När man börjar stryka igen slås järnet på.

Så, sammanfattningsvis blir det följande omdöme:

Instruktionsbok, vattenbehållare, vattenbehållarens lock, vattenbägare, tyngd, tejpbitar får lägsta betyg

Pris, utseende, självavstängning får högsta betyg

Jaa, lite ojämnt omdöme och en hel del förbättringspotential, skulle jag vilja säga. Att sätta medelbetyg känns trist, med det blir ju genomsnittsbetyget…

Read Full Post »

Idag är till och med jag torsdagstrött. Till och med jag som inte jobbar. Igår fick jag emellertid massor gjort här hemma, vilket var skönt.

Två maskiner tvätt hann jag köra på förmiddagen. Tvättkorgen var överfull… Därpå följde flera telefonsamtal, balkongfix och vinsättning. Vinet började bubbla, det vill säga jäsa, redan igår kväll. Härligt!

Fästmöns mamma hörde inte av sig förrän till kvällen och då kunde jag tyvärr inte ge mig av. Överenskommet sen tidigare var att Mekar-Bruden skulle komma och fixa Clarks* bromsbelägg. Mekar-Bruden med blivande fru dök upp vid 18-tiden och så börjades det skruvas och dona. Som alltid går ju ingenting utan problem. Den här gången var det ett skaft till ett verktyg som saknades, tror jag. Och så hamnade fel bromsbelägg på fel sida – vilket innebär att allt måste göras om. Kan ju meddela att det gick betydligt bättre när de två som INTE jobbade med bilen gick upp i lägenheten och fixade kaffe i stället för att stå och se på den som arbetade… Stort TACK för bra jobb! Nu känns det säkert att köra och frakta familjen i bilen igen!


Men oj! Här skulle det ju vara en bild på Clark och inte på nån annan liten bil…

                                                                                                                                                      Middag blev det strax efter klockan 21 på Max här intill en av rondellerna, inte nåt av mina favoritställen. Jag gillar helt enkelt inte maten där, men igår kväll var jag så hungrig att jag nästan hade kunnat gått ut och grävt i kompostkärlet i soprummet. Nästan.

Hemma igen hade jag ett mejl att skicka iväg. Ringde sen Anna när klockan började närma sig 22. Vi var båda trötta och irriterade. Först krånglade kommentarsfunktionen för Anna. När jag testade från mig, visade det sig att jag hade samma problem. Detta var emellertid snabbt avhjälpt tack vare WordPress supersnabba support (inte helt enkelt ibland att förklara sina problem på engelska, men supporten ger sig aldrig förrän problemen är lösta och svara på mejlet nästan omgående). För min del var det hela fixat på nån halvtimma. Lite värre var att Annas lön hade kommit in på fel konto – INTE på det konto där alla autogiron finns. Det är liksom tomt… Visst är det bra när en bank är effektiv, men detta var i effektivaste laget – ändringarna skulle inte gälla förrän om en månad…

Min kväll avslutades med kvällens avsnitt av Blue bloods som jag spelat in på DVD:n. Detta glodde jag på samtidigt som jag mejlade supporten fram och tillbaka. Ja, man är väl inte en toffla** för inte?!..


Han som var privatdetektiven Magnum på 1980-talet har blivit polischef Frank Reagan 2010 i Blue bloods. (Bilden är lånad från TV4:s hemsida.)

                                                                                                                                                            Nu sitter jag och laddar för morgonens möte. Eller laddar och laddar, jag är mycket orolig och vågar inte ha några förhoppningar. Jag har åter sovit för lite, i natt blev det väl fem timmar högst. Jag ligger och grubblar både natt och dag. Men dags att sluta med det och göra mig i ordning.

                                                                                                                                                                  *Clark = min lille bil
**en toffla = kan ibland vara en bläckfisk och ha många saker på gång samtidigt

Read Full Post »

Det var länge sen vi körde serien Vi gör roliga saker. Kanske för att tillvaron har varit lite trist sen sist..? Men nu är det i alla fall dags igen!

Denna aktivitetet är GRATIS! Och GRATIS är som bekant gott. Som kaffet på Max, till exempel. Det är GRATIS och GOTT. Men åter till dagens aktivitet.


Max kaffe – gratis är gott!

                                                                                                                                                        Jag har ”en grej” jag måste göra varje gång innan jag går in eller ut genom porten. Jag måste kolla om det ligger nåt i mitt postboxen Jag bara MÅSTE. Jag KAN INTE låta bli. Därför har Fästmön nu börjat KBT-träna mig. Det vill säga jag ska träna på att INTE hasa fram till postboxen och glutta när jag går in eller ut. Hon är stenhård! Och det börjar faktiskt ge resultat. Kan det vara learning by doing?

Nu KBT-tränar jag varje dag, flera gånger om dagen ibland. Det är riktigt… spännande att se mina framsteg. Ja, spännande är ordet. Mitt spännande liv med KBT-träning ”hemmave”. Gratis är det också! GRATIS!

Read Full Post »

Idag blev det inte mycket till dag. Jag har varit ledsen så gott som hela dan och det har Fästmön också. Våra öden hänger liksom ihop, även om vi är ledsna för olika saker.

Anna fick en rejäl sovmorgon idag för jag tänkte att hon behövde det. Problemet blev bara att dan försvann för henne. Först vid 13-tiden kom vi på att vi borde ut och handla lite presenter och julklappar. Tyvärr hade jag fått ett brev med en massa papper och blanketter från a-kassan, så jag fick skriva ett brev, vänta i telefonkö och ringa två samtal innan vi kom iväg. Jag förstod nämligen inte vad det var för uppgifter de ville ha från mig och en av mina arbetsgivare, så jag blev tvungen att ringa. Och när man ringer är det ju så gott som alltid telefonkö. Tänk om a-kassan själv kunde ringa nån gång och fråga vad det nu är de undrar över så kanske man kan lösa det direkt. Nu fick jag till exempel själv skriva ett intyg på vad jag har gjort sen den 1 februari 2009. Jag menar, jag kan ju hitta på vad som helst. Fast nu gjorde jag inte det utan jag var ärlig och uppgav att jag innehaft ett tiotal uppdrag.


A-kassan tycks älska papper och blanketter. Jag undrar hur många träd de skickade mig idag…

                                                                                                                                                           Anna och jag kom väl iväg så småningom, men tårarna ville inte sluta trilla förrän jag klev innanför dörren på Stormarknaden. Då blev jag kall och varm om vartannat och gick som en robot utan känslor mellan butikerna. Nöjd blev jag emellertid när jag kom hem med inte mindre än fem julklappar till två av barnen. Jag får lära mig att leva på gröt sen. (Jag avskyr gröt, så då lär jag bli smal och snygg på kuppen!)

Under tiden vi var inne och handlade hade det snöat rejält. Det har liksom gjort det av och till idag. Snön är nog det enda jag inte kan vänja mig vid. Eller snarare, förlika mig med. Jag verkligen avskyr att skotta fram bilen, borsta rutor, skrapa rutor, halka etc. Kylan kan jag vänja mig vid, även om jag tycker att det är liiite kallt med endast 18 grader i köket som min gentila bostadsrättsförening bjuder på… När jag skjutsade Anna till jobbet strax före klockan 16 hade det dessutom blivit ordentligt halt på vägarna.

Nån middag har vi inte fått i oss idag, men jag har lovat att rensa spargrisen så vi får var sitt meal på Max. Det blir billigast, enklast och bäst.

Nu ska jag slå in några klappar. Ho ho hoooooooo…


Tomte-Tofflan ska slå in julklappar.

                                                                                                                                                         PS Självsprickan på tummen är mycket bättre, tack vare stjärtsalva* och plåster (eftersom det blödde igår kväll).

                                                                                                                                                     *stjärtsalva = Idomin

Read Full Post »

Det gick bra för Fästmön att jobba igår kväll, men hon var ovan och ganska trött när jag hämtade henne. Vi tog en tur till Max där vi åt kvällsmål innan vi for hem och softade vid datorerna. Jag hade fått Antiktidningen så jag bläddrade lite i den. Hade också en del mejlkontakt med WordPress angående detta med länkarna. Det visade sig nämligen att det nya funkade hur bra som helst – på Annas dator. Från WordPress kom svaret att det kan krångla för den som använder Explorer 7.0 respektive 8.0 som webbläsare, men att de skulle titta på problemet. Bara det att vi BÅDA använder Explorer 8.0 som webbläsare, så… Enda skillnaden är att vi har olika system i datorerna. Suck… I vart fall är problemet fortfarande inte löst och jag sitter och HTML-kodar länkar. Mycket irriterande och tämligen tidskrävande när man har några såna i ett inlägg…


Ja, jag blir rätt irriterad på nya prylar som gör saker och ting sämre, inte bättre.

                                                                                                                                                           Den nya funktionen på WordPress har som främsta syfte att det ska bli lättare att länka till egna, gamla inlägg. Men hur ofta gör man det? Jag gör det kanske en eller två gånger i veckan. (Fast i det här inlägget har jag gjort det ett par gånger – mest för att testa. Den funktionen fungerade inte heller på det nya sättet… )Vanliga länkar, däremot, har jag massor!

I morse började Anna jobba klockan sju, så hon var uppe före tuppen, jag ungefär med. Det har snöat lite och kommer lite fint från luften, men plogat var det ju inte. Tur att det bara hade kommit lite snö så att det gick att komma in i garaget.

Natten har varit ganska OK, men jag har inte sovit så bra sen jag fick Den Uppseendeväckande Nyheten. Jag tror att min kropp gör sig beredd till både anfall och försvar. För även om nån på nuvarande stället får upprättelse, lär det inte bli nån skillnad för varken mig eller de andra som drabbades på föregående ställe. Jag är i samma situation som tidigare, ingen har kontaktat mig mer än en före detta kollega som var jublande glad. Och glad kan man ju vara för att synden straffar sig själv. Personligen blir jag gladast om jag skulle få nån sorts upprättelse i form av orden

Det är inget fel på dig. Du har inte gjort nåt fel.

Men det får jag aldrig. Däremot vill jag glädja mig och hoppas och tror att utredningen ska visa att jag är en av de drabbade. Detta skulle ge mig en tyst upprättelse i vart fall. För du ska veta att jag inte själv kan tala om HUR MÅNGA gånger jag har rannsakat mig själv och frågat vad jag gjorde för fel. Till slut höll jag på att bli galen, men så insåg jag en dag och jag faktiskt inte lär få några svar. Och det får jag leva med. Men att ändå få veta indirekt att det inte var jag som har felat skänker lisa åt själen.

Det var ungefär som när jag i oktober såg två spöken från det förgångna. Ibland ser jag ju såna – och de har för länge sen lämnat den här jorden. Dessa två var emellertid fullt levande. Och så fick jag bekräftat för över en vecka sen att en av dem hade

återvänt till brottsplatsen

så att säga. Jag trodde igen att jag hade blivit smått galen, men personens agerande får stå för galenskapen. Vem gör så här, egentligen, om man inte har nån form av galenskap i sig..?


Ja, Chucky är en galen och framför allt OND docka.

                                                                                                                                                             I morse låg jag och drömde den konstigaste dröm.  Jag tror att den uppstod i mitt inre när jag häromdan nämnde att jag rymde med mjölkmannen. I drömmen var jag tillbaka i England. Jag var också tillbaka på en av mina gamla arbetsplatser där för där hade jag fått jobb. Men det var märkligt… Stället var totalt ombyggt, mycket läcker inredning. Mina två närmaste kollegor var på plats och det var en otrolig upplevelse att prata med Amerikanskan och Tracy! Jag kände glädje, jag kände saknad. Men när jag vaknade var det ganska OK att se Anna… 😀

Idag jobbar Anna heldag och jag är hemma fram till lunchtid. Ska ner på stan sen och möta Frida för lite shopping inför… MOAHAHAHAHAHAAAAA, säger jag inte!

Nu ska hälla i mig ännu lite mer java och läsa lokalblaskan. LUSLÄSA lokalblaskan i hopp att den inte skonar nån!..

Read Full Post »

Den här eländiga kroppen man släpar på… Jag är rejält sänkt av en lustig infektion som lurar bakom näsan och i halsen. Huvet känns som bomull och ögonen är svullna och rinniga. Ansiktet är osniggt rött och flammigt. Nej, det är inget piggo här just nu.


Jag är inte bara ful, jag är inget pigg heller…

                                                                                                                                                         Hann att få pesten posten och halvt skratta ihjäl mig åt ett brev från skattmasen som undrade om jag vill ha jämkning nästa år. Bara det att jag ju inte har nån inkomst och då är det ju inte mycket att jämka. Ha ha, va rolig han är!

Jag släpade mig iväg för att hämta Anna efter jobbet. Vi hann med att tanka och en tre gratis kaffe på Max innan vi for in till stan för att plocka upp Jerry. Tog en genväg ut till Fridas skola och HEPP! så lurade farbror Blå på motorcykel i bushen. Jag blev alldeles kall och körde in i ett buskage där jag typ kastade av Fridas mamma och pappa i ösregnet. Medan jag vände bilen och körde runt hela området fick de två traska på lerig stig i hällande regn och utan paraply – eller hittades ett sånt? När jag sen kom till skolan insåg jag att det var förbud mot GENOMFART, inte enkelriktat… Nej, det är inte piggt i hjärnan heller idag…


Hur länge hade jag haft körkort nu igen? Var det typ 30 år, eller?.. F*n trot…

                                                                                                                                                           Ute i Förorten hade Anna och Jerry ärenden på lite olika håll, men jag hängde på Jerry för att försöka hitta en sås till middagen. Det blev en helt annan sås än den tänkta, men vad jag förstår gick det hem hos trion O! Skönt! Jag har ju aldrig sett mig själv som nån expert på mat och matlagning…

På väg upp i hissen ringde doktor Anders sköterska. Jag fick ett provsvar och det var sisådär. Därför ska jag fortsätta med medicinen i två månader till och sen ville hon boka in en tid för provtagning. Men det orkade jag inte med att ta ställning till just då, så vi bestämde att jag ska ringa upp. Kan hon ju glömma… Sist satt jag i telefonkö i fem timmar. Nä, jag tänker äta tabletterna i 60 dar till, sen anser jag mig frisk. Att gå till doktorn är dyrt och så gör det ofta ont. Ska man sen ha medicin också… Nä, det får vara!

Soppa blev det idag också. Slaktar-Pojken fick nudlar och Anna och jag hittade ingen fjärtsoppa utan fjäsk ärtsoppa utan fläsk, så det blev nån orientalisk keldasoppa. Vi intog också java och var sin mums-mums när Anna hade slagit in ett paket till ???

Nu har vi rätt nyligen landat i stan. Mamma hade ringt, så jag ringde upp henne och pratade lite mer än jag hann på förmiddagen. Det krånglar med hennes bank, men hon får bra hjälp. Jag funderar på att ta en tur neråt landet framöver, men jag vet inte om det blir i oktober eller november. Nån gång i november behöver jag göra min årliga service på bilen också, om jag kan få ihop slantar till det. Jag misstänker nämligen starkt att jag åker på en svinigt dyr service i år… Vilken tur jag har att de har höjt panten på tomburkar och att 50-öringen har upphört! Det gör ju att jag kan tjäna in massor av… ören varje gång jag pantar eller handlar. Gäller bara att tänka smart och räkna lite.

Stort TACK till alla goa som har hört av sig under dan! Era ord och er omtanke värmer! Jag önskar att jag kunde ta er alla med till Lady Hamilton, men nu blir det Anna och jag för vi har fått ett kanonpaket. Alternativet att avboka finns inte och vi ser fram emot denna ljusglimt i den annars just idag så mörka tillvaron.

Read Full Post »

Loppisdag för de två lopporna var det bestämt idag! Och jag åkte och styrde ut Clark Kent* på gamla E4:an där jag visste att det fanns en massa loppisar. Ja just det. FANNS. Fanns som i ”are no more”. Vi hamnade ända i Läby innan vi hittade en loppis som fortfarande var öppen/som inte var stängd på torsdagar… Det blev några timmar på Emmaus gård.

Första prylen, nästan, jag såg var nåt jag inte vet vad det är. Anna trodde att det var nån sorts hylla till ett handfat.


Vad är detta??? Hylla till ett handfat??? Nån som vet???

                                                                                                                                                        Det fanns en hel del bord.


”Vi borde borda varaaaaaann..”

                                                                                                                                                                Jag såg en ursnygg soffa med vackra träsniderier på ryggstödet. När vi fikade blev den hämtad av sina nya ägare.


Underbara träsniderier! Och soffan var förstås såld…

                                                                                                                                                         På en loppis är inte allting helt…


Trasig ruta.

                                                                                                                                                           Och på en loppis är inte allting snyggt…


Urrrk, vilka mönster och färgkombinationer!

                                                                                                                                                        Men det mesta går att sälja, även galgar.


Galghumor?

                                                                                                                                                       Hittade i alla fall en pryl som INTE var till salu…


Nej, den här stegen var INTE till salu!

                                                                                                                                                          Vi såg massor av grejor som vi inte visste vad de var för nåt. Loppislådorna var fulla av grejor…


”Om sex år ses vi här igen…” Ja, kanske det…

                                                                                                                                                        Det fanns mängder av husgeråd, en del mest till prydnad, andra mera nyttosaker.


Detta var väl en fiffig hjälpreda för hushållet?

                                                                                                                                                        Sen hittade vi en mysko flaska. Nån som vågar prova innehållet???


Nånting inlagt på flaska. Men vem skulle vilja provsmaka??? Inte jag i alla fall…

                                                                                                                                                            Gult är ju som bekant fult, men det fanns mycket i den färgen här.


En fulgul loppislåda med gulfula fynd.

                                                                                                                                                         En del saker var så… konstiga att de var vackra. Till och med den här turkosa saken.


Så konstig att den var vacker, denna turkosa askkopp i alabaster.

                                                                                                                                                             Men en del saker var bara gräsliga. Eller vad sägs om dessa två, i kombination? En liknande datumgrej hade jag själv som barn, fast i svart plast, inte röd…


En puss på din dag, fast det var visst den 15 augusti…

                                                                                                                                                          Det fanns massor av böcker också. I ett av uthusen var det fullt av osorterad litteratur i lådor.


Se upp för elefanterna har jag inte läst.

                                                                                                                                                            I själva boningshuset, eller vad jag ska kalla det, för det var inget boningshus, fanns de lite dyrare prylarna. Fina möbler, lampor, porslin och glas med mera. Och så kunde man fika där, vilket vi gjorde.

Om nån loppis-pryl kom med hem? Jepp! Anna köpte två sillfat i glas – och den turkosa alabasteraskkoppen!

På hemvägen passerade vi Björklinge kyrka.


Björklinge kyrka är ovanligt stor för att vara en kyrka på en sån liten ort.

                                                                                                                                                              Vi gick in och kikade och OJ vilka målningar det var i taket!!!


Uppe på orgelläktaren har Anna stått och gapat sjungit som liten kicka.

                                                                                                                                                            Taket var så häftigt…


Tänk när taket var nymålat, så otroligt vackert det måste ha varit!

                                                                                                                                                        Varför målar man inte sina tak hemma nu för tiden? Vitt är bara så trist…

Anna tände ett ljus, jag kunde tyvärr inte göra det för jag hade lämnat plånboken i bilen. Tog i stället ett foto av en fin ljushållare.


Så enkel, men så vacker.

                                                                                                                                                           Så blev det en tur på kyrkogården där Anna utan problem hittade sin farfars grav.

På vägen hem svängde vi av till Gamla Uppsala där vi intog en tidig middag bestående av kycklingfilé, potatisklyftor, gräddsås och färska grönsaker. Min mobil började pipa och tramsa sig, så vi åkte hem för att ladda den och oss lite inför kvällen. Anna anmälde intresse för en parkeringsplats hemma hos sig. Hyresvärden ska nämligen införa avgifter på besöksparkeringen och det blir jättedyrt om jag ska vara där vissa veckor…

Körde ut till Jerry Förorten vid 18.30-tiden – bara för att upptäcka att hans besöksparkering var uppgrävd… Fick därför parkera på andra sidan vägen. Så gick Anna och Jerry iväg på möte och jag fick en, som alltid, intressant pratstund med Frida – och en Hemglassbiltur på nätet med Elias.

Innan vi åkte in till stan igen blev det en sväng till Himlen för att kolla om Slaktar-Pojken levde. Det gjorde han. När vi kom hörde jag att han sa till kompisen han skypade med att

Vänta lite, nu kommer hönorna.

Hönorna, det var alltså Anna och jag…

På väg hem till mig svängde vi in vid Max och Statoil och intog lite chicky bits. Jag tyckte att de såg ut lite som vi – familjen Barba**.


Familjen Barba. Notera att det är jag som står på huvet i currydipen!

                                                                                                                                                           På Max var det en stygg flicka som böjde sig ner och tog upp nåt från golvet samtidigt som hon visade mer än halva sin rumpa. Visserligen med underkläder på, men ursäkta mig… Vem vill se andras underkläder på ett matställe? Inte jag, i alla fall…

Nu ska jag äta choklad. God natt på dig!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bil
**vi – familjen Barba = Anna, barnen, Jerry och jag

Read Full Post »

Older Posts »