Det hjälper tydligen att..?

Ett inlägg om hur det kan vända.

Det var en riktig skitdag idag. Riktig skitdag. Inte nog med att jag var negativ och nedstämd, jag var irriterad och arg också. Dels fick jag inget vettigt svar från Let’s Deal om min beställda och betalda turbo snake, dels hörde jag inget från Dalkarlarna som var firman som min bostadsrättsförening hade avtal med angående fönsterbytet förra hösten. Jag hade ju trasiga persienner redan från början, men nu har det hänt ytterligare saker.

Men sen kan saker vända. Inte vad jag, men det hjälper tydligen att…

1. ventilera?
2. blogga om det?

Först kom ”ormarna” med posten på eftermiddagen. Och när jag var på väg till garaget efter att ha hämtat hem Fästmön från jobbet ringde Elitfönster, de som har levererat fönstren med persienner som Dalkarlarna monterade. I morgon klockan 8.30 kommer de hit och fixar mina persienner! Fast de hade bara fått uppgift om att det är en som är trasig, trots att jag, så sent som i fredags, ringde om att det är flera som är trasiga. Från Dalkarlarna dock total tystnad, trots att de skulle höra av sig med besked. I fredags. Men jag kan väl säga att jag är nöjd med att få saker och ting fixade i morgon. Förhoppningsvis. Det här med kundtjänst och kundbemötande har jag emellertid en och annan åsikt om…

Anna överlevde min middag och nu ligger hon och sover räv under pläden och väntar på kaffe. Jag är glad och nöjd att ormarna har levererats och att persiennerna ska lagas i morgon, så glad att jag kan sjunga opera. Tosca. Med en toscabulle i käften – HEPP!

Jag skulle kunna sjunga opera med denna toscabulle i käften.

Ett jobb till att söka har jag hittat idag. Den ansökan ska jag skriva efter fikat. Sen blir det Top of the lake som får runda av kvällen.

Nästa irritationsmoment ligger emellertid och pyr i bakhuvudet: ett uteblivet recensionsexemplar med tillhörande inbjudan till boksläpp borde ha levererats vid det här laget… Får väl ventilera eller blogga om det i morgon, så kanske det dimper ner i postboxen. Fast nu hinner jag varken läsa, recensera eller gå på boksläppet, så…

Livet är kort. 

Read Full Post »

Nu måste jag gå till botten med en sak…

Ett inlägg om en rant på Twitter om arbetslöshet.

Förtydligande: Jag har INTE svarat på Twitter för jag tycker att 140 tecken är för lite. Därför har jag ”lyft in” allt hit.

Igår läste jag en ganska lång rant på Twitter om arbetslöshet. Vissa tweets har etsat sig fast och gjort mig minst sagt negativ och nedstämd idag. Därför tänkte jag gå till botten med det hela och börjar från början (mina kommentarer under varje tweet):

Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek
Det absolut viktigaste som #arbetslös om de inledande försöken inte gör något är att hålla ihop mentalt #jobbsök

Tofflan: Jaa… det gäller att hålla ihop hela tiden, från dag ett när man är arbetslös. Det är nämligen en ständig oro att till exempel inte klara att betala hyra och behöva gå ifrån sitt hem. Värsta scenariot: att bli bostadslös.

Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek
Minst lika viktigt är att upprätthålla sin kompetens, utvecklas som människa och ha ett socialt liv #jobbsök #arbetslös

Tofflan: Självklart är det viktigt att upprätthålla sin kompetens och utvecklas. Det sociala livet är också viktigt. Kompetensen kan man upprätthålla genom självstudier av olika slag eller praktiska övningar på egen hand. Då kan man till och med utvecklas. Det sociala livet är det svåra för min del. Jag skäms, jag tycker att det är jobbigt att träffa folk och detta blir värre ju mer jag isolerar mig. Tycker att jag inte har nånting att tillföra i dialoger. Har inget positivt att säga. Folk tröttnar, tycker att jag är tråkig. Dessutom är det ofta behäftat med kostnader att ha ett socialt liv, typ fika på stan.

Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek
Du får exempelvis inte gå en kurs utan att be a-kassan om lov. Inte ens om det skulle öka chansen få jobb. #jobbsök #arbetslös

Tofflan: Nej, a-kassereglerna är stelbenta och föråldrade. Här måste regeringen se till att det blir en förändring. A-kassorna gör bara det de är ålagda att göra. Fast om man går en kurs och får studiebidrag eller tar studielån ska man väl ändå inte ha ersättning från a-kassan också???

Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek
Lite eftersom det ser bättre ut på ett CV om man gör något. Och efter några år har man kanske förbrukat alla studielån. #jobbsök #arbetslös

Tofflan: Klart att det ser bättre ut på ett CV om man gör nåt. Men det finns vettiga saker att göra som inte kostar nåt men som ändå ser bra ut på CV:t. Man kan till exempel jobba ideellt för en förening som kanske inte har råd att anställa nån eller för en hjälporganisation.

Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek
Det sägs att det är viktigt att ha rutinen gå upp på morgonen. Trams det blir ändå omställning när man börjar jobba! #jobbsök #arbetslös

Tofflan: Det här tweeten tycker jag är trams! Jag tycker att det är jättebra att ha för vana att gå ur sängen på morgonen och ägna dan åt att söka jobb. Det är ju på dagtid det är lättast att få tag i folk som letar folk, så att säga…

Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek
Ser man arbetssökande som ett jobb blir det ett jobb som man har väldigt lite kontroll över, och därför nedbrytande #arbetslös #jobbsök

Tofflan: Dumheter! Jag ser inte arbetssökande som nåt jobb, men jag ser det som en nödvändig sysselsättning – vilket ju jobb också är. Det är inte nedbrytande heller, bara om man gör det till det. OK, det är skittufft att få nej gång på gång, men jag vet att jag får ett ja. Snart.

Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek
Vart och ett av de arbeten man söker kräver sin tid och engagemang, och att man sen släpper det när det inte går #arbetslös #jobbsök

Tofflan: Självklart kräver varje jobb man söker ens tid och engagemang! Det är därför det är bra att komma upp på morgonen så att man hinner söka jobb, kanske ringa på några stycken, medan folk är på jobbet och kan svara. Det är också smart att ta reda på varför man inte får ett visst jobb man har sökt – så att man kan antingen förkovra sig eller skriva en bättre ansökan nästa gång. Man har rätt att få svar på varför. Det är ju först därefter man kan släppa det. Påminner mig om att jag har en sån fråga som jag inte har fått svar på än!!!

Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek
Arbetsförmedlingen hetsar med att kontrollera sökaktivitet. Jag säger tvärtom. Det är viktigt att ta sig ledigt. #arbetslös #jobbsök

Tofflan: Arbetsförmedlingen hetsar inte ett dugg. Majoriteten av dem som jobbar där gör däremot dumma missar. De har krav på sig att kontrollera att man söker jobb. Varför ska man få a-kassa om man inte visar att man faktiskt har sökt jobb??? Som arbetssökande är man aldrig ledig. Det finns möjligheter att hitta och söka jobb i alla lägen. Men… på Arbetsförmedlingen ägnar man sig åt att göra fel saker. I stället borde man ägna sig åt att förmedla jobb och coacha. Varför man lägger dyra pengar på externa coacher övergår mitt förstånd. Men man arbetar på regeringens uppdrag och utför det regeringen har bestämt.

Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek
Genom att betrakta sig som ledig vissa dagar och tider återhämtar man sig och upplever att man har ett liv #arbetslös #jobbsök

Tofflan: Lördagar och söndagar brukar jag normalt sett inte söka jobb, för då kommer det inte så många jobbannonser. Eftersom jag älskar att jobba tycker jag att jag inte har så mycket liv så länge jag inte har nåt jobb. Men naturligtvis är det ett arbetsliv jag inte har. Ett privatliv har jag, ett som jag försöker göra så rikt och stimulerande som möjligt med mina nära och kära. Allting behöver ju inte kosta pengar…

SÅ. Nu har jag ventilerat. Med detta anser jag mina negativa tankar och känslor kring arbetslösheten vara bortblåsta för idag. Nu tar jag nya tag och fokuserar på att hitta jobb.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 46: Lycka och Krycka

Torsdag och dags för veckans höjdpunkter (lycka, förstås!) respektive lågvattenmärken (krycka, naturligtvis!). Det är inte svårare än så här:

Lycka

• Fredagens besked (det slår allt just nu!)
• Ett trivsamt väntrum (det första jag har sett, alltså…)
• Biokväll med min älskade (det sker alltför sällan!..)
• Våra alter egon (ett galleri som piggar upp!)
• Snälla Mie (som lånade ut en krycka så att jag slipper snedbelasta ryggen)

Krycka

• Konstiga kriterier för att få jobb (vad hände med kompetens, liksom?)
• Sjukhuset och polisen som inte underrättade en minderårigs föräldrar (hur kunde ni missa det???)
• Prioriteringar för miljarder – men inte enbart på vård (Sjukstugan i Backen gör det igen! Och igen. Och igen…)
• Två kryckor – underlättar inte enbart… (av praktiska skäl blir man ännu mer funktionshindrad)
• Lite nedstämd (ibland orkar man inte bara skratta åt eländet)

 

Livet är kort.

Read Full Post »

Nedstämt, kalas, tjat… och förlovningsdag!

Jo jag var ju rätt nedstämd igår på seneftermiddagen när jag kom hem. De fyra akupunktursessionerna har inte gjort nån som helst nytta. Nån annan smärtlindring har jag inte fått. Husläkarmottagningen hade inte tid att ta emot mig tidigare i höstas när jag ringde utan hänvisade mig direkt till sjukgymnasten. Nu måste jag ringa mottagningen IGEN och stå med mössan i hand för att höra om jag kan få nånting som tar udden av den värsta smärtan. Närå, jag tänker visst inte springa nåt maraton, men jag vill kunna gå utan att det gör alltför ont, till exempel till närmaste lunchstället på jobbet eller Tokerian.

Tårarna sprutade medan jag skurade i våtutrymmena hemmavid. Det finns inget bättre än att skura och städa när nånting gör så ont att man gråter! Jag skrev ett riktigt gnällinlägg och se! Framåt aftonen hörde Mie av sig och erbjöd mig en kompis till min krycka! Vilka snälla människor det finns!

Jag satt och softade lite vid datorn när det plingade på dörren. Utanför stod Lucille (som egentligen heter nånting helt annat) med den felande dynan till min samling köksstolar. Mina stolar var nämligen på kalas i helgen – de brukar vara det ibland. Självklart var jag tvungen att fråga om kalaset. Det bar sig inte bättre än att Lucille kom in och slog sig ner och berättade hur gräsliga barn kan vara. (Som om jag inte visste det…) Stackars familj! Till och med storasyskonet reagerade på ljudnivån.

Jag ringde mamma för det var tre dar sen. Det blev tjat om julen IGEN och jag bröt nästan ihop. Det är bara snack om hur ensam hon är och blir, men jag blir väl också ensam i jul om jag är nyopererad? Inte orkar jag åka nånstans, jag vill väl bara ligga och ta det lugnt? Så berättade jag om hälen och att jag behöver två kryckor. Mamma förstår inte att jag nästan inte kan gå ibland. Hon liksom vill inte förstå, känns det som. Så jag sa att om hon ringer hit nån gång får hon låta många signaler gå fram eftersom jag inte kan springa efter telefonen.

Så la vi på och jag la telefonen ute i köket och satte mig i arbetsrummet igen. Naturligtvis ringde det. Det var… mamma igen. Som berättade om sina bananflugor och sin städtjejs tips och så vidare.

Men det har du ju redan berättat…

sa jag.

Har jag?

svarade hon.

Ja, det går ju inte att bli irriterad, men hälen är ond och när vi hade lagt på igen kom det några tårar igen. Inte för att det är synd om mig utan för att det gör så ont att gå.

TV-serien Stalker hade premiär igår kväll och jag måste säga att det var skrämmande att höra och se hur dessa förföljare beter sig. Påminner till viss del om somliga som förföljer mig på olika sätt. Jag är både rädd och förbannad, men det var skönt att få bekräftat att dessa människor är väldigt sjuka. Samtidigt är det inte roligt att ha galningar efter sig. Vem vet när spärrarna släpper..?

Idag är det Fästmöns och min förlovningsdag. Vi ska fira den i nästa vecka, men det klart att jag tänker och längtar! Och tycker att det är väldigt irriterande att jag har fått eksem av förlovningsringen…

 

Livet är kort.

Read Full Post »

Ju mer vi ältar hatet, desto värre blir det

På lunchen läste jag en intressant artikel om hat. Psykiatern, professorn och författaren Åsa Nilsonne var intervjuad i Dagens Nyheter. Åsa Nilsonne menar att hat är skrämmande. Vi blir rädda när vi inser att nån hatar oss. Ändå ägnar vi så mycket tid åt att hålla fast vid hatet, enligt Åsa Nilsonne. Nej, vi människor är inte särskilt logiska. Också självhat tycks vara vanligt. Genom att odla det trycker vi ner vår självkänsla, vi blir nedstämda, känner skam, kanske skadar oss själva – eller begår nåt brott.

För att kunna förändra hatet måste vi lära känna det, menar Åsa Nilsonne. Hjärnan spelar oss ofta spratt. Hon tar som exempel – vilket känns ganska aktuellt – politikern som försöker sko sig och uppfattningen, som många då får, är att alla politiker är ruttna. Eller att alla journalister gör vad som helst för ett scoop… Ibland behöver man bli påmind om att inte generalisera…

Ett annat steg i rätt riktning är att reda ut om hatet går att reparera. Går inte det handlar det om att acceptera, så man inte fastnar i ett livslångt ältande.  För egen del kan jag säga att jag först i år hamnat i acceptera-fasen vad gäller det tr. Jag har i princip tagit mig vidare själv, dock med ett starkt och tryggt stöd från framför allt Fästmön och mamma, de två som så gott som alltid stöttar mig – när jag gör modiga saker, vågade saker … och även mindre bra saker… Stödet från vänner – ingen nämnd, ingen glömd – har också varit en stor hjälp på vägen.

Hat handlar oftast om det förflutna. Att ta mindfulness till hjälp handlar om att försöka befinna sig i nuet. Det handlar om att träna sig att gå vidare. Träna sig att släppa gamla tankemönster.

Mindfulness handlar om att befinna sig i nuet.

                                                                                                                                                             Jag säger inte att det är lätt, för det är det inte. Jag säger inte heller att ett visst mått av ältande behövs. Ett tag. För att bli av med ”infektionen”. Men sen måste även tjurskallar som jag gå vidare och inse att det blev som det blev, livet, och vissa saker går inte att göra nåt åt.  Även om jag aldrig, aldrig säger ”tack” till DLF* för att jag försattes i ett flera år långt kristillstånd. Jag är inte redo att förlåta, men jag har varit redo att gå vidare ett tag nu. Och ju mer jag prövar mig, ju stadigare känner jag att jag står.

Ett varmt och innerligt TACK riktar jag i stället till alla er som, till skillnad från DLF, tror på mig! Ni är många fler och det borde säga mig en del rent logiskt…

                                                                                                                                                                              *DLF = Den Lille Fjanten, ett samlingsnamn för en grupp fega personer ur ett av mina gamla liv

Read Full Post »