Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förföljare’

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Nej då! Jag VET att det är torsdag och att ”alla” väntar med spänning på att få läsa om den Tofflianska veckans höjdpunkter och lågvattenmärken (<== ironi). Samtidigt är det faktiskt juldag och en gammal Toffla måste också få vila Toffelfingrarna lite. Men här kommer de nu, den Tofflianska veckans höjdpunkter (Tomten) respektive lågvattenmärken (Tönten). Det är inte svårare än så här:

Tomten 


Tönten

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite halvfilosofiskt vardagsinlägg om människor och vad de kan hitta på.

 

Robert Aschberg

Robert Aschberg, trolljägare på TV3. (Bilden är lånad från kanalens webbplats.)

Onsdagskvällen tillbringade jag som vanligt med att se När livet vänder på SvT2. Det är inte alltför ofta jag följer en TV-serie som är rätt igenom bra. Lite senare på kvällen noterade Fästmön att det gick en repris av Trolljägarna, en annan TV-serie,  på en reklamfinansierad kanal. Det blev lite av en kontrasternas TV-afton, kan man säga. Medan När livet vänder porträtterar en samling människor som alla i mina ögon ter sig väldigt ödmjuka, porträtterar Trolljägarna bland annat människor som har ett ganska sjukt beteende: så kallade webbtroll. Men naturligtvis fick vi tittare också möta trollens offer. De som är utsatta.

Det var en del ganska hemska historier som presenterades. Många omfattade, förutom rejäla haranger av okvädningsord, också rena dödshot. Fruktansvärt! Jag tycker att det är viktigt att man diskuterar och vågar prata om sånt här. För det tangerar ju också vår grundlagsstiftade yttrandefrihet. Alltså, hur mycket får man sticka ut hakan innan det blir brottsligt/hot/kränkning/hemskt? För de flesta av oss är det givet att man håller sig inom vissa ramar. Självklart kan man balla ur ibland och göra fel och dumt, men att gå så långt som till dödshot är för jävligt, på ren svenska.

Problemet med den här sortens program, liksom även Stalkers, är emellertid att de kan locka fram förföljare och troll ur sina hålor och gömmor så att det får mindre bra konsekvenser för de utsatta. Jag hoppas verkligen att de som utsätts/utsatts för troll och som ställde upp i premiärprogrammet av Trolljägarna inte får det ännu värre nu efteråt. Som jag ser det är det en ganska stor risk för det, tyvärr. Visserligen sägs det att troll spricker i ljuset, men… Den som har råkat ut för förföljare eller troll vill för det mesta bara ett enda: att förföljelserna och hoten upphör. Genom att lyfta fram dessa ljusskygga individer får de emellertid ”publicitet” och uppmärksamhet – och DET tror jag är just det de flesta av dem är ute efter, inte bara att såra och göra illa andra, utan att få sin stund i strålkastarljuset. Vad tror du???

Ett kex kvar

Ett kex i kexfabriken?

I min egen lilla värld, på jobbet på kexfabriken/i besticklådan, finns det inga troll. Men som i alla världar finns det människor man tycker om och människor man… tycker lite mindre om. Idag fick jag efter lunch en hastig, men varm kram på kontoret av en person som jag träffade i ett helt annat sammanhang för några år sen. Jag är urdålig på ansikten och kände inte igenom honom, pinsamt nog. Men det var väldigt, väldigt bra med såväl besöket som kramen för nu vet jag hur mannen jag har en lunchdejt med i morgon ser ut. Det glömmer jag inte i första taget! För övrigt var det inte bara kramen som gör att han blir ihågkommen. Han sa:

Va smaaal du har blivit!

(Jag tycker ju själv att jag har blivit så tjock, men eftersom jag är fåfäng fann jag mig snabbt och sa nåt om att jag ju är minus några tumörer nu, så…)

Visst låter det väl som om jag nog får en ganska fin lunch i morgon???


Livet är kort. I morgon är det fredag. Då kan det bli ”sipps”. (Inblandade individer förstår exakt vad jag menar.)

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.

 

MarcoeffektenNu har jag plöjt. Plöjt en serie i fem böcker om Avdelning Q, en fiktiv cold case-enhet inom Köpenhamnspolisen, ledd av Carl Mørk. Marcoeffekten är den femte och hittills senaste i serien. För visst hoppas jag att Jussi Adler-Olsen skriver fler böcker om Avdelning Q! Och enligt bokens baksidestext är åtta böcker planerade.

Marco i bokens titel är en femtonåring som växt upp som en av Zolas barn. Barnen drillas till tiggare och ficktjuvar. Zola är närmast en sektledare. De lyder honom blint – annars… Men när Marco förstår att Zola tänker se till att han blir av med en kroppsdel – ett sätt att dra in mer pengar – sticker han. Han får hela klanen efter sig. Inte blir det bättre av att han råkar hitta ett lik. Zola och hans gäng får med sig flera kriminella i Köpenhamn i jakten på Marco. Och så småningom sällar sig polisen till jägarna, på sätt och vis…

Rafflande och spännande är jakten på Marco, som gått i gatans skola och lärt sig hur man undslipper förföljare. Men boken innehåller också mycket grymhet och råhet och framför allt, brist på respekt för människoliv.

Det här är en riktigt bra bok och den får förstås högsta Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om oväntade klappar och lite annat.


Jag måtte ha varit snäll.
Förvånar det dig? Det förvånar mig. Men idag fick jag två julklappar. Två julklappar på ett jobb där jag jobbar min fjärde vecka. Med posten kom ett paket med julhälsning och fin choklad. Först var jag lite rädd att det skulle innehålla en bomb eller så från nån av mina förföljare – man vet ju aldrig vad galningar kan ta sig för. Men avsändare var företaget som sköter den tekniska servicen av webbplatserna på mitt jobb. Jag vet inte om jag riktigt förtjänar denna, för merparten av asken borde gå till Per som jobbade lite längre än jag…

Choklad o julkort från C9

Julhälsning och fin choklad som jag borde dela med Per.


Arbetsdagen innebar
några planerade möten och insatser, resten blev lite akutprylar. Det handlade om att lägga ut nyheter på externwebben och justera felaktigheter på densamma. Joråsaaatte, nog märks det att chefen är tillbaka… Jag fick bromsa honom lite, för jag tycker inte att vi ska kräkas ur oss nyheter i parti och minut på externwebben…

På eftermiddagen kom Tomtemor på besök. Det var gulliga P från facket som överräckte en julklapp! En julklapp från facket!!! Jag, som har varit medlem i 27 år, fick för första gången en julklapp från facket! Det var väldigt roligt och jag blev glad att jag var ihågkommen trots att jag är så ny. Men det är stor skillnad hur ombudet jobbar här och mot hur ombuden jobbade på min förrförra arbetsplats. (På min förra arbetsplats fanns inte ens mitt fack representerat.)

Biobiljett fr Vision

En biobiljett från mitt fack Vision.


Jag kan meddela
att jag blev väldigt, väldigt rörd för biobiljetten från Vision. Det betyder mycket det här att få känna att man hör till gänget.

Och HEPP så vart det kväller och kolsvart. Jag såg sämre än nånsin när jag körde hem. Mina ögon är mycket trötta när arbetsdan är slut och jag har suttit och stirrat in i en datorskärm i princip hela tiden. I postboxen hittade jag ett nytt julkort, denna gång från Annas snälla mamma och hennes L. Jaa, jag skäms fortfarande, jag kunde ju ha skickat några julkort, i alla fall. 😳 Julkort till människor jag faktiskt bryr mig om och gillar – typ Annas snälla mamma och hennes L…

Julkort

Julkort från Annas snälla mamma och hennes L.


I kväll regnar det.
Jag håller på och städar lite. Har varit ute med sopor också och vattnat kruttorra krukväxter. Ska fortsätta städa på lördag förmiddag, för jag tror inte att mamma kommer förrän på eftermiddagen. gissningsvis ringer hon i kväll och berättar när hon blir upplockad. Det är så skönt att hon fick riksfärdtjänst och får åka taxi från dörr till dörr. Dessutom känns det bra att jag är ledig hela nästa vecka och även delar av nyårsveckan. Måndagen den 30 december ska jag jobba hemifrån och vara tillgänglig mellan klockan åtta och klockan 13. Jag hoppas verkligen inte att det blir nån brandkårsutryckning då…

Mina julklappsinköp är nog klara. Jag hade tänkt köpa nåt mer till mamma, men när jag räknade efter får hon tio paket från mig och det får räcka. I morgon efter jobbet ska jag därför bara handla mat, mest grönsaker och nåt fikabröd tills mamma kommer.

Jag är väldigt trött. Det har varit fyra hektiska veckor på mitt nya jobb. I morgon ska jag luncha med en kollega på kontoret, dock inte en av de närmaste. Det känns som om jag har fått bäst kontakt med andra personer i huset, många finländare, dessutom. Det får mig förstås att tänka på farmor… I morgon ska jag få höra slutet av en historia som inleddes med stulna nummerplåtar och slutade med ett rån. Visst har jag spännande nya kollegor?!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om bokslut, kort och gott.


Det är inte många veckor kvar
på det här året, 2013. Men än har vi kvar både jul och nyår att fira.

Under tiden sitter jag och funderar över vad jag ska skriva i mitt bokslutsinlägg över året. Inte heller 2013 var ju det bästa av mina år. Men det var bättre än 2009 och 2010, när mitt gamla liv rasade samman. På snart fem år har jag åldrats typ fem gånger tio år. Minst! Att åka berg- och dalbana under nästan fem år gör att man blir gammal – särskilt när man inte kan styra åkattraktionen som man vill. Eller ens hoppa av om man inte vill åka.

En gång i januari 2009 var det en man som sa till mig att jag skulle tacka honom för att han förstörde mitt liv. Ja, alltså, han ansåg ju inte att han förstörde mitt liv, han tyckte att han gjorde mig en tjänst. Jag kan inte tacka honom för det, det lär jag aldrig kunna. Däremot är han skyldig till att så många runt omkring mig har lidit – efter det jag råkade ut för. Och det värsta är att den här mannen bara får fortsätta att förstöra människors liv. Det är ofattbart för mig. Helt ofattbart!

blodpenna

Ibland är det ofattbart… så ofattbart att det inte går att skriva om.


Nu tänker jag inte hämnas.
Jag tror på att det finns en rättvisa nånstans, men det är inte jag som är Hämnaren eller Rättviseskiparen. Det finns det andra som är, andra, som har högre positioner än lilla futtiga jag.

Inte bara har jag blivit gammal de senaste fem åren. Jag har blivit ännu konstigare än jag tidigare var. Nu kan till och med jag se att jag är annorlunda och… konstig. Jag har blivit undfallande i vissa sammanhang. Självkänslan och självförtroendet, som jag trodde åkte ner i botten 2009… De var inte ens halvvägs nere jämfört med hur det är nu.

Det är som om jag inte tror mig klara av nånting. Jag säger så ofta

Nej, det här kan jag inte! Jag kan det verkligen inte! Jag fixar inte det här.

Hittills har jag emellertid fixat allt jag har blivit ombedd att utföra. Jag förvånar mig själv, att jag fortfarande är läraktig och utvecklingsbar!

Det finns ett helt gäng med människor som gillar när det går dåligt för mig och min familj. Som gillar när jag gråter av vanmakt, som njuter när jag fortfarande inte har möjlighet att göra vissa saker eftersom min inkomst bara är säkrad till och med februari nästa år. Jag tänker inte alls göra mig några förhoppningar den här gången. Det gjorde så himla ont sist!

Men gänget som tycker om mig är större än det andra gänget, har jag lärt mig under 2013. Det gör mig varm och glad och det ger mig tillbaka styrka och kraft millimeter för millimeter. Inte lär jag bli den jag var förut, men mitt mål är att bli en människa som jag själv kan lita på igen. De senaste veckorna har jag tagit några stapplande steg mot detta mål. Men det är väldigt, väldigt långt borta.

du o jag o kärleken

Jepp. Så är det.


Det händer saker i mitt liv,
precis som i allas liv. En del är bra, andra är dåliga, några är varken eller. För min del gäller det att komma till ro med den person jag är idag. Inte sakna den jag var för fem år sen, tio år sen, kanske. Tillåta mig att vara konstig, osäker och sen… slå till och med mig själv med häpnad lite då och då. Det är vad jag har jobbat med 2013 och vad jag ska fortsätta jobba med.

Och fortsätta tro att det finns en rättvisa. Att den som gör ont och fel på ett medvetet sätt lär sig en läxa. Att förföljarnas osunda vanor drabbar dem själva. Att den som har missunnat mig och min familj ett bra liv, ska få känna hur det är när familjen blir utan. Jag tror på rättvisan. Men, som sagt, jag är ingen hämnare.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om veckans sista dag.


Det var lite rastlöst idag
för min del. Många tankar snurrar just nu. Helgen har varit omtumlande. Den liksom började dåligt och fortsatte… helt väldigt bra. Mycket att tänka på gjorde att jag lämnade Himlen ganska tidigt idag. Det är inte alltid lätt, jag vill ju vara med min kära. Men jag är också min egen hårdaste domare och slavdrivare och det var en del som skulle göras idag.

Anna tittar åt sidan

Min kära.


När jag kom hem
tyckte jag att kyl och frys uppförde sig lite som barn när de har nåt fuffens för sig: de var tysta. En kall hand kramade hjärtat, fick mig att uppsöka toaletten och under en ganska lång stund fundera om jag skulle behöva köpa nya vitvaror. Men nej! Tack och lov inte ännu… Lite senare i afton upptäckte jag dock att min kaffeperkolator läcker. Så det kan bli en tur till nån elfirma i alla fall endera dan… Eller också är det jag som påverkar elektriska prylar runt omkring mig. Du såg kanske vad jag gjorde med Jerrys dator igår…

Jerrys Poltergeistskärm

Poltergeist?


Parkerade mig
framför min egen dator efter att ha packat upp mina grejor och de varor jag hade inhandlat på vägen hem. Skrev. Försökte läsa in mig lite lagom inför tisdag. Sökte tre jobb. Det hade kunnat bli fyra, men ett webbformulär hos ett företag krånglade.

Igår fick jag förresten svar på mina och några ytterligare personers kommentarer angående felaktiga länkar i en lediga tjänster-grupp på LinkedIn. Jag fick ett långt svar där ansvarig berättade att h*n startat och driver gruppen på ideell basis och att h*n därför inte hinner svara så ofta på kommentarer. Jag hade skickat min förra kommentar i augusti, nu hade frågan aktualiserats av en annan person och jag upprepade min fråga. Men jag tänkte först, att det antingen var min dator som krånglade eller jag som var dålig på LinkedIn. Det var inte förrän i augusti som jag startade kontot där, tror jag, och jag kan inte allt än.

Nu fick jag tipset av den som driver just den här gruppen att gå in på den ursprungliga webbplatsen direkt i stället. Det var ett ganska långt svar, men det sa mig faktiskt ingenting annat än att jag uppfattade – mellan raderna – att personen som driver gruppen hade känt sig kritiserad. Det var absolut inte meningen. Ibland är det baske mig inte lätt att veta vad man får säga och vad man inte får säga. Men om nåt inte fungerar är det kanske bra att få veta det..? Självklart hittade jag för länge sen en annan lösning, men när frågan aktualiserades, ville jag veta hur det låg till. Och när inte bara ytterligare en person utan också en tredje person hade samma fel, kunde det ju liksom varken vara fel på mig eller min dator. Jag tycker att den här gruppen är bra, men jobben som finns där har jag oftast hittat på annat ställe först. Och det blir ju lite dumt när vissa länkar inte fungerar. Man tappar lite intresse då. (Undras om jag åker ur gruppen nu..?)

hand i kedja

En del länkar fungerar inte.


Mamma fick ett samtal
och hon pratade i nästan 42 minuter. Men det var inte så mycket ältande idag, mest mot slutet och då, som så ofta, om hennes städning. Jag tycker annars att mamma är duktig som har klarat och klarar sig så bra som hon gör efter det som hände sommaren 2006. Ibland får jag känslan av att hon gått vidare bättre än vad jag har kunnat.

Till middag blev det körv, kycklingchorizo med bröd och räksallad. Jag har läst och läst, för min bok på gång är såå spännande. Men jag får ont i huvudet, trots att jag använder läsglasögon utanpå linserna. Det är jobbigt, men jag vet att det finns de som har värre krämpor, så det är bäst att jag är tyst.

En av mina förföljare ringde och knäppade sig på min fasta telefon. Men jag har fått käft nu och bad personen för sjuhundrfyrtiofjärde gången att sluta ringa hit och sen la jag på. Men herrejisses, hur många år orkar dessa sjuka människor hålla på och förfölja andra?

Spöade en och annan i Wordfeud, messade med ett par kömpisar, men det som krönte den här veckan började klockan 21 på SvT1: Bron! Fy te rackarns så bra och spännande den TV-serien är! I kväll blev det också en del sorgliga känslor. Och nästa söndag går sista delen…

Det var kallt i mitt hem nu i kväll och jag ser att utomhustemperaturen ligger på ett par minusgrader. Jag har tänt ljus som doftar äpple och jag har tryckt i mig lite cheddarostbågar. I morgon inleds min storstädning med köket… Jag är taggad!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna veckans höjdpunkter och dalar.


Dags att sammanställa
höjdpunkter (förlovat) respektive dalar (förlorat) under den gångna veckan. Fast först en kommande höjdpunkt:

I morgon/På fredag firar vi femårig förlovning, Fästmön och jag! (Hade saker och ting varit annorlunda så hade vi inte bara varit förlovade vid det här laget. Men liv är till för att raseras – och byggas upp på nytt!)


Förlovat

  • Anna (Den bästa fästmön som finns, med det största hjärtat och det klokaste sinnet!)
  • Modet att nätverka (Jag tränar på att bli bättre!)
  • Klara (Nu gången från bloggvän till vän! Fast det gjorde hon redan första gången vi sågs!)
  • Kortet från Hvita Frun (Så glad jag blev!!)
  • Bil 3:an (Som visserligen hade strulat till det med min verkstadsbokning och lånebil, men som ändå utförde det beställda arbetet – service, däckbyte och bromsfix – samt ordnade lånebil. Det är sånt som gör att kunderna kommer tillbaka!)
  • BarnTVseriehelg (Det var jätteroligt!)


Förlorat

  • P-böter (Klantigt av mig att missa rätt p-automat och dåligt av Europark/Hojab att inte ha tydligare p-automater. Den smälte in i betongen med sin färg…)
  • Struligt på bilverkstan (Nej, Bil 3:an, nu får ni nog se över ert bokningssystem!)
  • Förföljare (Alla förföljare har satt sina spår. Inte konstigt att jag är överkänslig…)
  • Skrivartoner (Som bara tar slut och som är skitdyrt!)
  • Att inte glädja sig åt det lilla, riktigt (Att slippa betala elva kronor på a-kassan räcker till mindre än en halvtimmes parkering i stan… Jag har svårt att glädjas åt det.)
  • Krav och oro (Ständiga följeslagare, tyvärr.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »